Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Vi kör utan änsålänge. Har nog inget emot konceptet egentligen, vi har bara inte sett någon anledning ännu. Pratat om det några gånger, är överens om att det kanske skulle vara spännande. Men när stjärnorna väl står rätt och vi har tid och ork att vara med varandra så räcker det gott med oss själva.
::Jag tror det är svårt att komma ifrån att visa drag blir mer eller mindre gemensamma genom ens noveller. Lite som en konstnär som målar olika tavlor, men håller sig inom en och samma stil – eller som varierar stil men man ser ändå andra gemensamma drag i vilka färger, ljus eller typer av motiv som förekommer. Ger man en random person på gatan en slumpmässig tavla från antingen Picasso, Zorn eller Monet, så kommer de allra flesta gissa rätt, utan att någon skulle få för sig att anklaga någon av konstnärerna för att enbart måla samma tavla om och om igen.
Vad har menar är att man inte behöver anstränga sig alltför mycket för att variera sin stil. Det kan vara kul att, som modernistisk konstnär prova att måla impressionism, men mer som än övning än för att folk kommer älska tavlan. Förmodligen är kan bäst på stolen man känner sig hemma i. Varierar man för mycket tror jag att kvaliten blir lidande och ens läsare vet inte vad man ska förvänta sig och blir mindre trogna.
Men självklart ska man inte heller bli alltför enformig och förutsägbar. Det finns gemensamma drag i många av mina noveller, t.ex. en man med stor kuk, en kvinna med en stark längtan efter sex, en förmåga och vilja hos mannen att tillfredsställa henne långt mer än hon vågat hoppas, samt en syn på relationen som potentiellt seriös och långvarig. Även om jag varierar i vissa åldrar jag skriver om, vilken vilken miljö de möts i, osv. så kommer den som läst tillräckligt av mina noveller att känna igen vissa drag likt hur man känner igen Zorn, Picasso och Monet. (obs, jämför mig inte med dessa konstnärer)
Och med det sagt så kämpar jag också ibland med att få till variationen. Jag märker att jag i perioder håller mig till vissa teman. Jag publicerade vid ett tillfälle tre noveller i rad som på olika sätt innefattade en kvinna som bönade och bad att en alltför ädel och godhjärtad man skulle gå med på att ligga med henne. En annan gång kan temat vara en viss sorts orgasm, en viss ålder eller något annat. Ibland tänker jag inte på det förrän jag publicerat den tredje liknande novellen i rad, och undrar om läsarna noterar temat och drar en massa slutsatser om mig som person utifrån dessa. Det är i so fall inte helt orimligt att det ligger något i dessa analyser, och det kan kännas lite utsatt. Men förmodligen tänker läsarna mer på sig själva än på mig. Så himla intressant är jag ju faktiskt inte.
2026-03-20 kl. 14:57 som svar på: Rakade ideal eller naturliga val – vem bestämmer över kroppen? #14886::Intressanta tankar!
Jag har rakat mig några gånger, men ser mest nackdelar. Första dagarna svider det pga huden skadats av rakningen, sen dricker det och kliar pga stubb, sen ser det löjligt och tonårsaktigt innan det vuxit till sig ordentligt. Min fru bryr sig ännu mindre än jag. Och jag har aldrig klarat på hur hon är skapt heller.
Tittar jag på porr kan jag tycka att hår är fult eller rentav avtändande, men i verkligheten är det snarare tvärtom. Hårlöst ser antingen barnsligt ut, eller så ser det ut som en rätt osmickrande skrynklig nakenhund.
::Det har hänt att jag skrivit om vårt sex rakt av, utan överdrifter eller förskönanden, och jag har planer på en a med lite mer uppbyggnad kring just småbarnsstress och när lugnet äntligen infinner sig. Det kan absolut bli en bra novell. Men jag hade inte kunnat skriva 110 noveller om det.
Så de flesta av mina 110 noveller handlar om det första mötet, där sexet sen visar sig vara fantastiskt. Fast i verkligheten är det första sexet oftast ett antiklimax, fumlig, nervöst, för kort och med brist på kunskap om varandras kroppar. I verkligheten tar det, enligt min erfarenhet, decennier att bli riktigt bra på att ha sex ihop. Men i novellen kan man skriva om det där magiska undantaget där sexet blir otroligt redan första gången.
::Det är helt klart en risk om min fru skulle börja läsa mina noveller. Det finns noveller som är inspirerade av verkligheten på ett sätt som hon nog skulle känna igen och då skulle hon börja undra. Även om jag inte GJORT något, så kan hon undra vad jag tänkt och känt om andra på ett sätt som skulle kunna bli besvärliga att förklara…
2026-02-27 kl. 14:26 som svar på: Är monogami verkligen det normala, eller bara det mest accepterade? #14429::Jag ska försöka skriva något här, men det är lite av ett minfält. Jag vill därför börja med att vara tydlig med att jag inte dömer någon som inte lever som jag.
Men jag är starkt för tvåsamhet och jag grundar det i perspektiv som jag tror är sanna för fler än bara mig. Jag tror att det finns en anledning till att det är och varit normen i i princip alla samhällen och civilisationer världen och historien över. Samhällen som provat på något annat har märkt att det inte funkar, att det skadar människor mer än vad tvåsamhet gör, och sen återgått till den gamla normen.
Därmed inte sagt att man ska tvingas leva med någon hela livet ut bara för att man blev kåt och hade sex ihop en gång i ungdomen. Men uppbrott sårar, särskilt om det finns barn med i bilden, men det påverkar också gemensamma vänner, släkt, m.m, så uppbrott är inget man ska göra lättvindigt.
Sen är det lätt för mig att säga som har en supersnygg fru som jag fortfarande är kär i efter alla år. Vi kramas och pussas inför våra barn, vänner och familjer och allmänhet (i rimlig mån förstås). Vi har ett levande sexliv, även om det inte behöver vara en hemlighet att det gärna hade fått vara tätare mellan gångerna för min del (Det är förbannelsen med att vara gift med en sexig fru, att man är ständigt sugen).
Jag tror inte på lösningar om systematiska hemliga otrohetsaffärer. Det räcker inte med att säga att ”det hon inte vet har hon inte ont av”, för moral går djupare än så. Jag har respekt för att det kan ske av oaktsamhet och otillfredsställd längtan. Men att gå runt och vara otrogen med vilje och låtsas att det är moraliskt okej, det tror jag skadar alla möjliga inblandade och inte minst en själv. Det gör något med en att slipa ned sitt samvete och fortsätta utsätta sin partner för något som denne skulle bli totalt förkrossad av att få reda på. Den sortens lögn är inte nyttig att leva i.
Öppna förhållanden och andra dylika lösningar är inte lika moraliskt förkastliga, eftersom man inte bedrar en människa som litar på en på samma sätt. Men jag fortfarande tror att det är nyttigare att söka, hitta och leva i tvåsamhet generellt sett.
::Jag låter dialogen ta plats. Det kan visserligen bli styltigt ibland när det är mycket korta repliker, men det kan också vara positivt att texten varierar lite i sin utformning och inte bara är en homogen massa med jämnlånga stycken. Så jag ser inte det som något stort problem och behövs det kan det ibland lösas genom att vissa svar bara är en nickning eller liknande, så att ordet stannar hos samma person:
– Är du trött? frågade jag och han nickade. Ska vi stanna hemma ikväll kanske?
Däremot vill jag vara tydlig med vad som är en replik och inte. Eftersom jag oftast skriver i första person med mycket personliga tankar och reflektioner så framgår det inte alltid automatiskt vad som sägs högt och vad som tänks inombords. Därför skriver jag repliker inom citattecken. Exempel nedan. Utan citattecknen hade man aldrig kunnat gissa vad som tänks och vad som sägs högt:
”Är du trött?” frågade jag och han nickade. Vad trist för jag hade gärna gått ut ikväll. Vi kanske bara skulle beställa hem en bit mat? Men jag var inte sugen på pizza. ”Ska vi beställa hem från det Vietnamesiska stället? Vi har ju inte hunnit prova det än!”
::Min fru läser inte vad jag skriver. Jag slits lite mellan om jag önskar att hon gjorde det, och om jag är glad att hon inte läser. Det finns noveller jag skulle vilja höra hennes synpunkter på, och andra som jag nog helst inte vill att hon ser.
Allas relationer ser olika ut. För mig är det viktigt att vara ärlig mot henne och inte bygga upp lögnfasader som kan leda till att man målar in sig i hörn eller riskerar ännu mer när det väl avslöjas än det hade gjort i början. Men det beror ju också på att jag från början förstod att hon uppskattar ärligheten och skulle acceptera det jag berättar.
Alla relationer inbegriper ju någon form av balans i lust och drifter. Oftast, men inte alltid, är det väl mannen som behöver få större utlopp för sina drifter än kvinnan önskar. Och där får man hitta nån sorts ”terrorbalans”. Det är väl inte ovanligt att kvinnan vet om att mannen t.ex. kollar på porr, hon gillar inte att han gör det, men hon förstår att inget skulle bli bättre av att hon förbjöd honom. Exakt hur den balansen utformas beror ju på varje relations nivåer av acceptans, tillit, integritet, osv.
Med det vill jag säga att jag inte på något sätt moraliserar över att inte alla berättar för sin respektive att de skriver.
::Exakt vad jag brukar tycka! Jag och min fru har bra sex, och just när det händer är det himmelskt att uppleva. Men alla noveller kan inte handla om ett gift par som lyckas med konststycket att få barnen i säng i tid, har ork över och råkar tajma allt detta med måncykeln så att det faktiskt blir av.
Verkligheten är fantastisk för att den är på riktigt. Men dikten behöver något MER än vardagen för att vara läsvärd – Både för att man KAN, men också för att vardagsdraman är tråkiga att läsa om. Hur fint vanligt sex än är att uppleva så behöver dikten lite mer färg och spets för att bli läsvärd.
-
FörfattareInlägg
Tack för din kommentar! Ja, det är klart att du ska skriva! 😊