Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Jag tycker egentligen att ”Kommer det en fortsättning?” är en ganska fin kommentar att få som författare.
Om jag själv har skrivit en novell som jag från början tänkt ska vara fristående skulle jag nog inte känna att jag måste skriva en fortsättning. Berättelsen var ju färdig där jag valde att avsluta den.
Men jag skulle absolut ta det som ett gott betyg. Det betyder ju att läsaren har blivit tillräckligt engagerad i karaktärerna eller situationen för att vilja veta vad som händer sedan.
Sedan kan det förstås vara lite förrädiskt. 😄 Om tio personer börjar fråga efter del två kan man plötsligt sitta där och tänka: ”Jaha, tydligen har jag skrivit början på en serie utan att veta om det.”
För mig skulle nog avgörande vara om jag själv blir nyfiken på vad som händer efter slutet. Om jag blir det kan en kommentar om en fortsättning vara precis den lilla knuff som behövs. Men om berättelsen faktiskt är färdig i mitt eget huvud skulle jag hellre låta läsaren fantisera vidare än skriva en fortsättning bara för att den efterfrågas.
Ibland är kanske ”Vad hände sedan?” faktiskt ett bättre betyg än ”Vilken bra novell”.
Läsaren behöver inte alltid få veta vad som händer sedan. Ibland är det just ovissheten som gör att berättelsen fortsätter leva i läsarens huvud.
//Plutten
::Jag har funderat lite på hur olika vi verkar se på kyssar och vad de betyder.
Jag har själv kysst flickvänner, ONS och även kollegor. För mig har en kyss inte alltid betytt samma sak. Ibland har den varit en ren ömhetsbetygelse, ibland en bekräftelse på attraktion och ibland något som skulle kunna leda till mer – men inte nödvändigtvis gör det.
Det som jag tycker är intressant är att en kyss ibland kan existera helt på sina egna villkor.
Jag har exempelvis kysst kollegor som varit gifta eller haft partner. I de fallen fanns det, åtminstone som jag uppfattade det, en ganska tydlig gemensam förståelse av att det sannolikt inte skulle bli något mer. Ändå kunde själva kyssen kännas betydelsefull.Är en kyss mer intim än sex?
Är den alltid ett tecken på romantiskt eller sexuellt intresse, eller kan den helt enkelt vara ett sätt att säga “jag tycker om dig, jag känner attraktion till dig och just nu vill jag vara nära dig” utan att det behöver innebära något mer?
Det finns människor som man skulle kunna tänka sig att kyssa, trots att man aldrig skulle vilja ha sex med dem.
Jag misstänker att våra svar på den frågan säger ganska mycket om hur olika vi egentligen ser på intimitet.
//Plutten
::Det här är ett ämne som nog väcker väldigt olika reaktioner, just för att det är så starkt kopplat till tabu och personlig smak.
Min egen utgångspunkt är ganska enkel: människor tänder på väldigt olika saker, och så länge det bygger på samtycke och inte skadar någon så är det mer intressant än konstigt. För mig personligen är det inget jag går igång på, men jag är medveten om att det finns en ganska stor variation där ute i vad som upplevs som sexigt.
Det som är intressant ur ett större perspektiv är nog inte själva preferensen i sig, utan hur olika starkt vi reagerar på den – från total aversion till stark attraktion. Det säger kanske mer om oss som individer och om våra gränser än om själva praktiken.
Jag tror också att forum och pornografi ofta förstärker intrycket av hur vanligt något är, eftersom de mest extrema eller laddade berättelserna tenderar att synas mest.
Så nyfiken fråga tillbaka: upplever ni att det här är något som blivit mer synligt över tid, eller har det alltid funnits där men bara pratats tyst om?
//Plutten
::Jag kan villigt erkänna att det beror helt på storyn för min del. Ibland kan det vara väldigt visuellt beskrivet, men samma här. Mer och mer “antydningar”.
Dessvärre är det kanske inte alltid så gångbart hos den breda massan med “antydningar”. Så frågan är egentligen vem man skriver för.
Jag skriver för mig själv och vad jag skulle vilja läsa om. Plus att det blir tröttsamt att läsa “kuk, fitta, spermafloder etc” i varje mening.
//Plutten
::“Stor” är lite som “varmt kaffe” – det beror helt på vem som håller koppen och hur bråttom man har 😄
Men om man ska vara lite mer konkret (utan att bli skolbokstråkig): i studier ligger genomsnittlig erigerad längd ofta runt 13 cm, och mycket av variationen folk upplever som “stor” handlar om hur långt från snittet något avviker – inte ett magiskt mått där universum plötsligt säger “grattis, nu är du i premiumklassen”.
I vardagligt snack brukar “stor” ofta börja där det märkbart sticker ut jämfört med vad folk är vana vid (ja, det är den där sociala referensramen som gör jobbet) eller där någon börjar känna behov av att kommentera det lite för snabbt i en konversation 😄
Och “väldigt stor”? Det är ungefär när folk överdriver sina egna mått i en helt annan riktning eller när badrumsspegeln plötsligt blir en strategisk planeringsyta
Men här är den tråkigt roliga sanningen: i verkligheten är begreppet “stor” mycket mer psykologi än centimeter. Kontext, kemi, och självsäkerhet väger ofta tyngre än linjalen i lådan som ingen erkänner att de använder.
Så svaret är egentligen: stor = när någon annan tycker det är värt att nämna 😄
//Plutten
-
FörfattareInlägg



En annorlunda text för att vara här. Mer tänkande och filosoferande. Knappt dialogdriven alls. Mer av en inre skildring, som…