“Kommer det en fortsättning?”

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Vad tycker ni om den frågan? Ni skriver en novell som ni tänkt är fristående och sen får ni flera kommentarer där en fortsättning efterfrågas, hur reagerar ni?

[Nightcare]

Rösta upp

3

Rösta ner

::

Jag förstår vad du menar. Framför allt som du själv skriver en massa väldigt bra, fristående noveller, som visst skulle kunna ha en fortsättning. Men skulle det tillföra något. De mår ofta alldeles utmärkt av att en oviss men lycklig framtid öppnar sig, utan att den behöver skildras. Och du är inte ensam.

Det har gått lite slentrian i att uttrycka sin uppskattning, genom att skriva att man hoppas på en fortsättning. Det är naturligtvis i all välmening. Man tycker att novellen gav mersmak, och önskar mer av samma goda. Och naturligtvis får man ta det som den komplimang det är. Men ibland kanske det inte passar så bra med en fortsättning. Om man känner efter lite, så kanske det är mer rätt att bara lämna huvudpersonerna här. Om det är författarens intention, och man visar att man uppfattat den andemeningen, så är det nog så uppskattat.

Skriv gärna att ni tycker om novellen, och gärna vad som ni tyckte extra mycket om med den. Och gärna om det är något ni inte tyckte var så bra, eller är otydligt. Man vill ju bli bättre. Men fundera kanske en extra gång om det verkligen finns en intressant fortsättning att berätta här. Ibland finns det ju verkligen en mängd spännande trådar att nysta vidare i. Ibland har författaren sagt A, och då får hen allt säga både B och C också. Annars blir man besviken.

Men alltför långa serier kan ju också riskera att bli som på tv. Antalet säsonger tar aldrig slut förrän historien är helt urvattnad och ointressant. Är det verkligen det man vill?

Hur reagerar jag själv om jag får en sådan kommentar? Ja, om jag inte alls hade planerat en fortsättning, blir jag naturligtvis glad men en liten aning stressad. Förväntas jag skriva en fortsättning? Skulle det verkligen vara bra? Eller kanske, har de inte uppfattat att det här bara är en fristående historia?

Så det blir lite dubbelt att få ett ”da capo”. Tacksamt men dubbelt.

[Miss S]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Risken med fortsättningar är att det ofta bara blir en upprepning.
Vill ni ha en fortsättning så skriv gärna då även ett önskemål på innehåll.

[Nightcare]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Visst, idéer kan ju väcka en ny inspiration. Men i grunden berättar ju jag som författare mina historier, mina fantasier. Jag bestämmer vad jag vill berätta. Det är inte beställningsverk. Så då kan återigen önskemålen bli lite stressande.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Oj, intressant.

Jag tycker det är lite dubbelt. Det som stör mig både när det gäller egna men kanske mest andras noveller när man skriver en kommentar utan något annat än “när kommer fortsättningen?” Inget beröm eller vad man gillade etc, bara fråga efter fortsättningen. Då blir jag lite illa berörd å författarens vägnar. Tänker lite “men för h-e skriv något mer åtminstone!”

För egen del kanske jag känner mig mer trygg i mina noveller. Är det slut så är det slut och då spelar inte frågan mig någon större roll annat än att det är roligt att man vill ha mer.

Men ganska ofta känner jag att jo det är slut här, jag skulle vilja fortsätta, för att det är svårt att skiljas från älskade karaktärer eller jag kanske har en scen eller tre för en fortsättning men inte för en hel ny novell i serien.

Ganska ofta har då läsarnas fråga efter mer gjort att jag fått konkreta förslag (som med Sjöjungfrun eller Älskade lilla Nicki” med flera). Ibland har en helt vanlig uppskattande kommentar utan förfrågan om fortsättning gjort att det poppat upp nya idéer eller att jag kanske valt att ändå skriva en fortsättning jag varit tveksam till.

Men jag håller med om att man nog ska passa sig för att inte lockas för mycket av dessa frågor. Har man idéer så skriv men inte pressa fram något krystat för att läsarna frågar.

[Plutten]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag tycker egentligen att ”Kommer det en fortsättning?” är en ganska fin kommentar att få som författare.

Om jag själv har skrivit en novell som jag från början tänkt ska vara fristående skulle jag nog inte känna att jag måste skriva en fortsättning. Berättelsen var ju färdig där jag valde att avsluta den.

Men jag skulle absolut ta det som ett gott betyg. Det betyder ju att läsaren har blivit tillräckligt engagerad i karaktärerna eller situationen för att vilja veta vad som händer sedan.

Sedan kan det förstås vara lite förrädiskt. 😄 Om tio personer börjar fråga efter del två kan man plötsligt sitta där och tänka: ”Jaha, tydligen har jag skrivit början på en serie utan att veta om det.”

För mig skulle nog avgörande vara om jag själv blir nyfiken på vad som händer efter slutet. Om jag blir det kan en kommentar om en fortsättning vara precis den lilla knuff som behövs. Men om berättelsen faktiskt är färdig i mitt eget huvud skulle jag hellre låta läsaren fantisera vidare än skriva en fortsättning bara för att den efterfrågas.

Ibland är kanske ”Vad hände sedan?” faktiskt ett bättre betyg än ”Vilken bra novell”.

Läsaren behöver inte alltid få veta vad som händer sedan. Ibland är det just ovissheten som gör att berättelsen fortsätter leva i läsarens huvud.

//Plutten

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Skönt att höra att vi är ganska överens. Det är förstås i regel en välmenad kommentar som visar att novellen lämnat läsaren med mersmak. Men samtidigt kan jag störa mig en aning som författare, och känna att en läsare som ber om en fortsättning inte förstår mitt skapande.

Jag vill dra en parallell med en så smal referens att den kanske bara förvirrar. Den japanska tecknade filmstudien Ghibli (som gjort t.ex. “Spirited away” och “Min granne Totoro”, samt “Det levande slottet” som vår kära Calcifer tagit sitt namn ifrån), jämfört med amerikanska Disney.

Disney har en ovana att göra uppföljare till deras mest lyckade filmer. Riktigt bedrövliga uppföljare. Uppföljare som är så kassa att de nästan förstör upplevelsen av ettan.

Ghibli gör aldrig uppföljare.

Det finns en intressant iakttagelse som egentligen inte hör hit, att Disney-filmer ofta handlar om att besegra nåt slags skurk/fiende och följer en väldigt klassisk Hollywood-dramaturgi. I jämförelse har Ghibli-filmer i princip aldrig någon huvudfiende, där alltid löser sig bara fienden besegras, utan filmerna börjar och slutar ofta i samma vardag. Vi får inte veta om Totoro-tjejernas mamma blir frisk, vi får inte veta om Spirited-Away-Chihiro kommer trivas i sitt nya hem, osv. Och just denna vardag gör att man vill ha mer, uppleva mer av karaktärerna och världen de lever, få veta hur de har det. Men i Disney-filmerna är allting färdigt och frid och fröjd, när lejonet Scar, havshäxan Ursula, Paris-domaren Frollo, osv, väl är besegrade. Det behövs ingen fortsättning, utan historien är slut – Och ändå är det just Disney som alltid ska tvinga fram en tvåa.

Det ger mig känslan att Disney-filmer är mer av en kommersiell produkt, medan Ghibli-filmer är ett konstverk. Filmskaparna på Ghibli har haft en idé, en berättelse de vill förmedla, gör en film om det och sen är de färdiga. Älskar man filmen får man se om den. Om Da Vinci hade målat en Mona Lisa 2, så hade den förmodligen inte blivit lika bra som ettan, och kanske till och med förstört något av original-Mona Lisas magi och mystik. När Ghibli-filmskaparnas berättelse är berättad, så är den slut. Att tvinga in en ny intrig i samma format kommer inte bli bra, det förstår de.

Det händer att jag skriver uppföljare, men oftast är de planerade i förväg. De är en del av grundidén, men något i berättarformatet gör att de helst ska publiceras i flera delar. Lite som att Sagan om Ringen, Harry Potter och Star Wars är menade att ha uppföljare redan från början.

Det är naturligt att vilja ha mer av en film, bok eller novell när den är slut. Men som konstform är den slut. Det är meningen att man ska vilja leva kvar i känslan, att man ska undra hur det kommer fortsätta gå för paret som äntligen hittat varandra i en erotisk novell. Men det betyder inte att man måste klämma fram en Pocahontas 2. Särskilt inte när vi inte tjänar pengar på det 🙂

• Det här svaret redigerades för 4 veckor, 1 dag sedan av Sleepy Aragorn.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

(Puff! Denna tråden drunknade lite bland alla andra nya forumtrådarna. Eller det kanske inte finns så mycket mer att säga?)

[Mxmeralda]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

En gång så fick jag reda på att jag hade fel när jag sa at en serie var slut. Personen som kommenterade förväntade sig fler avsnitt i samma stil. Liksom “Dude please! Hur fucking entitled får man vara?” 😀

Annars så gillar jag verkligen författare som har karaktär nog att säga att det är slut här. Att historien är berättad och att det inte finns mer att säga.

Själv så kastade jag nyss ett nästan färdigskrivet slut och ett gäng påbörjade avsnitt i papperskorgen för att jag insåg att jag inte ville berätta den historien. Det fick helt enkelt ta slut där vi var.

[Författare]

Inlägg