Vem vet om att du skriver erotiska noveller?

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Rösta och komplettera gärna med att berätta.

• Detta ämne redigerades för 6 månader, 1 vecka sedan av Sleepy Aragorn.

[John]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag kryssade i alternativ ett, ingen känner till mitt skrivande. Det är i princip sant. Bland mina vänner i verkligheten är det max fem personer som vet om att jag skriver noveller. Min närmaste vän sedan ungdomen @Johan som driver den här sidan med mig vet naturligtvis. Det finns en medlem till här som jag känner IRL som vet.

Sedan är det egentligen en kollega tillika nära vän som vet men hon läser inte — vad jag vet.

Annars känner verkligen ingen till det, särskilt inte min fru och givetvis inte mina barn och så ska det förbli för alltid.

Ofta känns det ganska konstigt att inte kunna bolla idéer med någon eller berätta om all fin respons etc och det slår mig att man kan ha hemligheter för varandra trots att de tar upp en så stor del av ens vardag.

Det finns goda skäl till att det är så. Jag skulle inte kunna skriva och särskilt inte mer kontroversiella ämnen så som incest eller sådant som kanske hänt i verkligheten där personer förekommer som en vän eller anhörig skulle kunna identifiera. Varje text skulle behöva vägas på guldvåg och risken vore ändå stor för svartsjuka och frågor som skulle bli svåra att besvara. Jag värderar friheten i skrivandet mycket högre än undanhållandet av sanningen. Jag kan ofta känna en stark ensamhet i att inte kunna dela det jag brinner för med någon samtidigt som jag kan känna en sorts känsla av makt för att jag har hemligheter ingen vet. Ingen kan se på mig i fikarummet vad som rör sig i hjärnan, vilka historier som skapas där. Utåt är jag en tråkig löparnörd som gillar Excel typ. Samtidigt är det en fin känsla att min väninna och kollega vet. För jag tycker om att kunna ge och få förtroenden.

[Plutten]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

@John, spot on.

För mig fyllde Hard.nu den biten när den fanns. Idag är det tyst

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Förlåt, hängde inte med. Vad uppfyllde hard.nu som blivit tyst? Den här filosofen har i alla fall fått för lite kaffe idag, lite trög. 🙂

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Förlåt, hängde inte med. Vad uppfyllde hard.nu som blivit tyst? Den här filosofen har i alla fall fått för lite kaffe idag, lite trög. 🙂

[Plutten]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

@John, Hard och flera andra siter på den tiden fyllde ett tomrum för många. Inte bara ”snusk” utan en typ av ”kamratskap” eller ”gemenskap” om man vill kalla det så. Alla var välkomna, även de mest rubbade fick möjlighet att yttra sig. Ja, Flashback/Reddit/Familjeliv/Bodycontact mfl finns men det är inte riktigt på samma vis som då.

Bubblan var lite åt det hållet men saknade enligt mig och en del andra som varit i kontakt med mig under åren. En forumsdel, där man kunde ”hänga” och lägga upp/fråga konstiga/udda eller normala frågor utan att bli….”förnedrad”

I alla fall… Jag ser denna sida ha en bra början till den gemenskapen

[John]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Ja men då hänger jag med. Det var lite det jag också kände att jag saknade när vi började fundera på forumet. Tänker att det måste finnas många lämpliga diskussioner som inte riktigt passar in i kommentarsfälten på noveller och trots kommentarer kan skrivandet även här kännas lite ensamt. Och jag känner mig supernöjd med hur det redan används.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Min fru läser inte vad jag skriver. Jag slits lite mellan om jag önskar att hon gjorde det, och om jag är glad att hon inte läser. Det finns noveller jag skulle vilja höra hennes synpunkter på, och andra som jag nog helst inte vill att hon ser.

Allas relationer ser olika ut. För mig är det viktigt att vara ärlig mot henne och inte bygga upp lögnfasader som kan leda till att man målar in sig i hörn eller riskerar ännu mer när det väl avslöjas än det hade gjort i början. Men det beror ju också på att jag från början förstod att hon uppskattar ärligheten och skulle acceptera det jag berättar.

Alla relationer inbegriper ju någon form av balans i lust och drifter. Oftast, men inte alltid, är det väl mannen som behöver få större utlopp för sina drifter än kvinnan önskar. Och där får man hitta nån sorts ”terrorbalans”. Det är väl inte ovanligt att kvinnan vet om att mannen t.ex. kollar på porr, hon gillar inte att han gör det, men hon förstår att inget skulle bli bättre av att hon förbjöd honom. Exakt hur den balansen utformas beror ju på varje relations nivåer av acceptans, tillit, integritet, osv.

Med det vill jag säga att jag inte på något sätt moraliserar över att inte alla berättar för sin respektive att de skriver.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag kan sakna den öppenheten och avundas de som kan ha den. Skulle också vilja kunna skriva ihop med min fru och kunna känna att hon skulle kunna läsa vad som helst av det jag skrivit utan att jag kände mig obekväm. Men så blev det inte.

[OffGlen]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Många vet att jag skriver erotiskt, men ingen vet vad eller var jag skriver.

[Bosse]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Inget av alternativen passar in för mig. Min fru vet om det och hon läser. Hon ger mig även feedback och uppslag på dem. Hon har även försökt skriva själv ett par gånger men hon har svårt att få till formuleringarna som hon vill ha dem tycker hon.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Samma här! Sorry, @John, men jag lade till ett alternativ som passar mig (och kanske fler).

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Feel free, allt som förbättrar 🙂

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Då borde alternativt två eller tre funka? Frågan var inte specifikt just om frun visste.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag är inte helt öppen inför allmänheten med att jag skriver. Jag skyltar inte med det, men det spelar roll vilka som vet. Men fler än ingen vet. -> Inget alternativ passade 😊

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Synd att jag var för snabb. Ditt tillagda alternativ passar i så fall bättre på mig också eftersom faktiskt några vet.

[Martin]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

De som läser på ds ser vad jag skriver, flera av de vet vem jag är irl men ingen är nära vän med mig i verkligheten och förhoppningsvis inte känner min familj.

Min fru vet att jag håller på med bdsm och har lekt med andra, hon fick läsa första delen av mitt alster om vinterkriget men hon tyckte inte om den, hon vill inte att våra vänner eller familj får reda på vad jag sysslar med och skriver.

Vår överenskommelse är att jag inte har sex med lekkamrater, ingen kk eller älskarinna, hon vill inte veta vad jag gör och vill inte träffa andra kinksters ens på fikamöten på konditori.
Detta har vi kommit fram till under 10 års diskussioner sen jag gick med i ds och besökt klubbar.

[Anonym]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Ingen vet 🙂
Men jag skrev noveller till en flickvän en gång i tiden, där hon var huvudkaraktären. De publicerades även på nätet. Det var härligt.De blev som instruktioner för utvecklandet av hennes (och mitt sexliv)

[Nightcare]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Min fru vet, men ingen annan. Jag berättade det först för henne när jag publicerat min första novellserie. Att jag över huvud taget höll på och försökte skriva, var en hemlighet fram till dess. Men hon blev positivt överraskad, och tyckte att jag skrev bra. Nu får hon korrekturläsa (nästan) allt jag skriver, och kommer med synpunkter och idéer. Jag har också skrivit en liten novellserie efter hennes idé och rätt detaljerade synopsis.
Det var ingen lätt avvägning om jag skulle berätta. Det kan ju dels vara lite hämmande i ämnesvalet att veta att hon kommer att läsa. Men också skönt att kunna dela det med någon. Berätta om uppskattningen jag får av er. Att kunna bolla idéer.
För alla andra är jag ju den där killen utan hobby. För jag kan ju inte berätta vad jag brukar ägna mig åt på fritiden. Och vad ska jag göra när jag sen går i pension? ”Skriva”. ”Jaha, vad skriver du då?” Det blir lite ensamt att inte kunna prata om.

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag hade kontakt med en vän på Bubblan och vi pratade just om detta. Jag funderade mycket på om jag bara skulle släppa bomben så fick min fru ta det som hon ville. Han hade gjort likadant. Vi hade liknande förhållanden där man inte kan prata om allt, väldigt olika sexuella behov och svårt att prata om svåra saker även i vanliga fall, mycket svartsjuka etc.

Han berättade hur som helst och det var en av dropparna som fick bägaren att rinna över. Till en början läste de tillsammans, upplevde till och med några av berättelserna de läste hemma i sängen och sexlivet blev till en början återupplivat.

Sedan kom svartsjuka, misstankar och ifrågasättande. ”Lisa som du knullade i vedboden ute på landet, är det i själva verket Klara? Har du legat med henne?”

Jag lade ner mina planer. Vi skulle tveklöst hamna där fast utan det inledande återupplivade sexlivet.

Men som sagt, har man de problemen så börjar det inte med skrivandet. Det är bara ett av problemen.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Det är helt klart en risk om min fru skulle börja läsa mina noveller. Det finns noveller som är inspirerade av verkligheten på ett sätt som hon nog skulle känna igen och då skulle hon börja undra. Även om jag inte GJORT något, så kan hon undra vad jag tänkt och känt om andra på ett sätt som skulle kunna bli besvärliga att förklara…

[Johan]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Det här utvecklades ju till en ganska så tung tråd på en del sätt.

Även jag skriver i hemlighet, min fru vet inte och inga andra jag känner IRL förutom @John.

Jag kan hålla med i känslan att inte kunna diskutera sina skrivprojekt och idéer med andra. För mig har det tyvärr också lett till att det inte blir så mycket skrivande som jag skulle önskat.

[apolamvano]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag har varit i samtal med en författare över meddelande. Efter våra två sista inlägg insåg vi att vi känner varandra personligen. Båda hade skrivit saker vi redan samtalat om irl. Vi röjde våra identiteter liksom våra alias. Sålunda vet personen att jag skriver. Vi har aldrig talat med varandra om detta. Det som händer på novellsiten stannar på novellsiten.

[Cogburn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Mig veterligen vet ingen om att jag skriver. För mig blev det en ventil i ett äktenskap som var på väg att krascha.

Mina första noveller på SN var mer eller mindre helt självupplevda, om än omskrivna i viss mån, för jag insåg att vissa kvinnor skulle känna igen sig för väl.

På SN kunde man ju inte redigera, men har försökt ändra lite här. Dock, om ”Carina” skulle läsa ”Carina vs fotboll” skulle hon på en gång fatta attvdet var undertecknad. Jag vet inte varför jag aldrig justerat just den som är så nära 100% jag kan komma.

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Det kanske är för dig som för mig, att vissa händelser som blir noveller betyder alldeles för mycket så att man inte förmår att ändra dem? I vissa noveller har jag inte ens klarat/velat ändra namn för att det känns som om jag skulle skriva novellen för någon annan än för den det avser. Då känns det nästan som någon sorts svek.

[Cogburn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Ja, så kan det vara. Det var dessutom den första novellen jag skrev, så kanske finns en del nostalgi på mer än ett sätt.

Jag har ju haft mycket bättre sex, och mycket bättre och mer givande ”förhållanden”, men den här sitter så fastetsad i minnet eftersom det var en tjej (som jag visste var kär i mig) som var villig att göra vad som helst trots att hon visste att mitt fokus var nå’n helt annanstans.

Jag är nog mest fascinerad av vad det gav henne, förutom lite njutning

• Det här svaret redigerades för 4 veckor sedan av Cogburn.

[Cloori]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Ingen vet och så ska det förbli, om jag skriver självupplevda saker så är det bara solomaterial för jag anser mig inte ha någon rätt att dela andras upplevelser utan deras vetskap.

Irl finns det en familj men inget sex.

Det jag skriver om är oftast inte saker jag hade kunnat hantera eller önskat faktiskt hade hänt. Det är mest bara ett infall eller en vinkel på ett tema som fastnar och skrivs väldigt snabbt när inspirationen infinner sig. Rollspelar i text dagligen på teman som är helt upp åt väggarna med anonyma främlingar. Det är bäst så.

Men om nån vet vad dom letar efter skulle jag gå att hitta…den bomben hanteras då allt faller samman.

[RuterEss]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag höll på att skriva ”ingen”, men det behöver inte nödvändigtvis vara sant. Jag har aldrig berättat för någon utanför vår krets att jag skriver det jag gör, men det behöver inte betyda att ingen vet.

Min livskamrat sedan jättemånga år har jag försökt hålla utanför. Det smärtar mig lite att behöva smyga, och jag tror att hon skulle ha behållning av en hel del av det jag har skrivit men en del av novellerna skulle hon inte förstå. De skulle troligen till och med såra henne. Så jag väljer att tro att det är bäst så, i synnerhet då det är hon som får skörda frukterna av mina fiktiva utsvävningar.

Kanske någon på mitt jobb, för den händelse hen är medlem här, kan lista ut det. Miljöer, personer (ändrade och anonymiserade) och mitt språk. Allt går att härleda om man är lite skärpt … och det är dom … väldigt skärpta.

[d00rkey]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag valde alternativet ”Det spelar ingen roll men jag skyltar inte med det”. Men om sanningen ska fram så vet ingen om det i dagsläget. Jag har (nog?) inget emot om det skulle komma fram, och på sätt och vis skulle jag faktiskt se fram emot det, på ett mera intellektuellt plan i alla fall. För mig tycker jag att det handlar om kommunikation mellan människor och man vill ju uppleva acceptans för det man går omkring och fantiserar eller tänker på. Men samtidigt kan det givetvis innebära en del komplikationer i det verkliga livet, så därför är detta författarskap inget som jag skyltar med. Fast det ändå är synd att det ska behöva vara så.

[palachuck]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Ingen vet att jag skriver sexnoveller. Inte min fru ens. Detta är en superhemlighet som jag aldrig skulle dela med någon, för i mina texter kommer sidor fram hos mig som jag absolut inte vill att någon ska känna till. Gayfantasier (som inte bara är fantasier). Incestfantasier (som definitivt bara är fantasier). Nej, om någon fick veta att jag tänker förbjudna tankar skulle det vara en öppnad dörr som aldrig skulle gå att stänga igen, den skulle för alltid stå på glänt mellan mig och den andra personen, och det skulle förändra relationen på ett sätt som inte vore bekväm.
Den dagen jag dör hoppas jag inte att någon går igenom min dator och hittar dessa texter. Men jag har gömt dem så djupt ner i mappsystemet att det är omöjligt att hitta dit.

[Plutten]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Kryptera och lägg på en extern drive. Så säkrar du en framtida ”arvsituation” 😉

[palachuck]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Yes. Smart!

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag har allt i molnet på ett helt separat konto. Finns inget att upptäcka lokalt, inte sparade inloggningsuppgifter, osv. Inget som någon kan upptäcka mer än att det blir tyst från mig här.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Det där med novellerna är en svaghet hos mig. Så länge jag finns ligger de säkert men om jag försvinner och det ska avslutas diverse molnkonton, Dropbox tex så ligger just nu alla noveller och utkast och anteckningar där. Men just nu har jag ingen lösning som både innebär hög säkerhet och oåtkomlighet i händelse av min död och samtidigt lätt åtkomst från alla mina datorer när jag behöver filerna.

Egentligen är det kanske skit samma när man är död vad folk hittar och läser. Antingen gillar de det och sparar eller slänger och upptäcker att det var en rätt stor del av mitt inre de inte kände.

Men helst skulle jag vilja ha en säker lösning som garanterat går i graven med mig men samtidigt är lika enkelt i vardagen. Just nu tar jag risken.

[Plutten]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Har för mig att det finns en sorts lösning där innehållet raderas om man loggar in med fel lösenord eller försöker bryta sig in.

[Annelieoper]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Ingen

[Författare]

Inlägg