Är svartsjuka verkligen omognad?

[Plutten]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag har funderat en del över de senaste årens explosion av öppna förhållanden, swingers och liknande relationsformer. Kanske är det bara jag som börjar bli äldre, men jag har aldrig riktigt förstått lockelsen i att dela min partner med andra. Jag lånar knappt ut mina verktyg till grannen — mest för att jag inte vet om jag får tillbaka dem, eller i vilket skick.

Och ja, innan någon påpekar det: jag förstår skillnaden mellan öppna förhållanden, poly, swingers osv. Jag vet också att det bygger på samtycke och frivillighet. Jag är dessutom ganska “pro-sex” i grunden — vuxna människor får göra precis vad de vill så länge allt är lagligt och alla är med på det. Jag moraliserar egentligen inte över det.

Men det jag funderar över är något annat.

Ett argument man ofta hör är att man ska vara emotionellt “mogen” eller trygg i sig själv för att kunna låta sin partner ha sex med andra. Och visst, människor fungerar olika. Men jag kan samtidigt känna att det ibland nästan blivit en statusgrej att framstå som helt fri från svartsjuka eller behov av exklusivitet.

Personligen ser jag inte det som omognad att vilja ha något som bara är “vårt”. För mig är trygghet, lojalitet och känslan av att vara vald av någon en ganska stor del av kärlek och relationer.

Det som också fascinerar mig är varför den här typen av relationer blivit så mycket vanligare och mer synliga. Är det bara ökad frihet och öppenhet? Eller speglar det något större i samhället?

Vi lever trots allt i en tid där mycket handlar om individualism, ständig bekräftelse och att maximera upplevelser. Ibland undrar jag om det gör det svårare att bygga långsiktig stabilitet och starka kärn-relationer. Och då kommer tanken: om människor inte längre har samma trygga punkt i tillvaron — familj, partner, stabilitet — blir vi då också lättare att påverka, konsumera och styra?

Jag säger inte att det är en konspiration eller att öppna relationer är “fel”. Utan är genuint nyfiken på hur andra tänker kring det här.

Är utvecklingen ett tecken på emotionell frihet och mognad? Eller håller vi på att förändra synen på relationer på ett sätt som kanske också gör oss mer rotlösa?

//Plutten

[Författare]

Inlägg