Stjärnan Kapitel 4

Det här är del 4 av 10 i Stjärnan

Kapitel 4.
Jag smeker hennes kind, vi kysser varandra mjukt.
– Tack vännen.
– Detsamma, Michael. Jag behövde dessa veckor här jag med. Jag får också resa hem och ta tag i vissa saker.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Hon är så mycket intelligentare än vad alla tror. De ser bara på hennes flummiga sida. Så de avfärdar hennes som excentrisk. Hon är det, eller hon är den hon är och hon spelar inga spel.
Det är det jag måste hitta tillbaka till. Jag måste hitta tillbaka till mig själv. Vi står på en flygplats i Indien. Hon ska resa västerut och jag ska resa norrut.
– Ha ett bra liv min vackre viking.
– Detsamma min vackra sångfågel.
Vi kysser varandra igen, de ropar upp mitt plan. Jag släpper henne och sen börjar jag att springa. Jag kommer fram till rätt gate och jag visar min biljett. De känner igen mig, jag ler mot dem. De frågar om en selfie, jag säger javisst. De tar den sen går jag ombord på planet. Jag sätter mig i första klass, jag sätter min telefon på flygplansläge.
Jag sätter i mina hörlurar och jag sätter på min musik. Jag ser ut genom det lilla fönstret och jag tänker tillbaka på de senaste tjugofyra timmarna. Jag vaknade igår morse av att kvinnan sög av mig, när jag vaknat och min penis stod hård och redo så grenslade hon mig och hon red mig till orgasm.
Vi kom tillsammans och vi andades häftigt. Vi duschade och gick till huvudbyggnaden och åt frukost. Jag berättade om mina planer, mina beslut. Hon såg på mig och hon sa bara.
– Bra, Michael. Du hör inte hemma i den smältdegeln, du är en för ärlig, intelligent och vacker person för den staden.
– Detsamma, vännen.
– Ja, jag ska kanske också göra något åt mitt liv.
Jag såg på henne och log, när vi kom tillbaka tillbungalowen så satte jag på telefonen och ringde till Carol. Samtalet varade länge, men det slutade med att hon förstod. Hon sa det i alla fall, hon lyssnade när jag sa att jag skulle sluta som skådespelare om hon inte lyssnade på mig. Då lyssnade hon.
En av de stora regissörerna vill ha med mig i hans nya projekt. De ringer tydligen till Carol tio gånger om dagen och de har gjort det, de senaste tio dagarna. De vill att jag ska läsa en bit av manuskriptet och provfilma. Men de vill ha mig, det är en roll som kan leda till priser.
Jag sa att hon skulle be dem skicka biten av manuskriptet och att boka in en provfilmning. Men att jag måste hem om först, de får hålla sig ett par dagar till. Men att provfilmningen kommer bra, för jag ska avsluta mina förehavanden i USA.
Jag kommer att flytta hem, jag kommer att ha min bas i Malmö. Jag kommer inte att bo i USA mer. Los Angeles är inte bra för mig, eller den del av Los Angeles där sådana som jag bor är inte bra för mig. Det är verkligen inte bra för mig där.
Så hon föll till föga och när jag talat med henne så ringde jag min mor och vi hade ett långt samtal. Ett väldigt långt samtal som kommer att upprepas när jag kommer hem. Jag får bo hos dem tills jag hittat en bostad i Malmö.
Som sagt jag kommer att flytta dit, Malmö kommer att bli min bas. Jag har varit skådespelare i fem år, jag har redan hunnit göra tre säsonger av en serie och jag har varit med i tio filmer. Fem action, två scifi, två romantiska komedier och en thriller.
Jag klarar av att spela alla roller så att säga, både som skurk och hjälte. Men jag är mest hjälte, det blev så i och med rollen som vikingakung som jag blev till sist i serien innan jag dog. Det är inte så många kvar i serien från ursprunget så att säga. De flesta är döda, följer man historien så blir det så. De dör.
Frågan är vad det är för roll som de vill att jag ska spela i en film av en av de stora. När jag kommer så långt i mina tankar så somnar jag. Jag vaknar av att flygvärdinnan skakar min axel och serverar mig min mat.
Jag ber om mineralvatten att dricka. Hon går i väg och jag som den man jag är tittar på hennes rumpa. Jag är en rumpkille alla dagar i veckan, jag tar en tugga av maten och jag inser att jag är vrålhungrig. Jag äter upp snabbt och jag tömmer mineralvattnet och sen ser jag ut genom fönstret.
Det är ett antal timmar kvar av resan. Jag ser på molnen, jag ser ett annat flygplan passera rätt nära oss. När jag ser det susa förbi så inser jag hur fort det faktiskt går. Som en kapten sa en gång när jag skulle flyga.
– Vi flyger i en hastighet av två fotbollsplaner i sekunden.
Det är snabbt, jag lutar huvudet mot väggen och jag stänger ögonen. Musiken fyller mina öron och huvud. Det är kvinnans senaste hit som jag lyssnar på. Jag tänker på våra dagar där på ön. På hur jag ringde till henne och bad henne följa med mig hit efter min senaste inspelning. Efter kaoset, efter härdsmältan.
Hur hon bara sa javisst och följde med mig dit. Vårt älskande, vårt intensiva älskande som vi båda älskar. Vi klickar så jävla bra i sängen, jag har bara klickat bättre med två andra kvinnor. Bea och Rebecka, Sandra var en dröm så att säga, varken mer eller mindre. Det var väldigt skönt med henne, men vi klickade inte som jag klickade med de andra tre. Jag klickade inte så med Fiona i heller.
Jag är idag väldigt glad över att hon lämnade mig vid altaret. Det hade inte slutat väl mellan oss, verkligen inte. Som tur är så är hon inte skådespelerska, hon är designer. Hon gjorde kläderna i en film som jag var med i.
Det slog blixtar mellan oss och vi kastades oss ut i ett förhållande, som slutade med att jag lämnades vid ett altare i Las Vegas. Det var inte en Elvis kopia som skulle viga oss. Så tacky var det inte. Jag ler lite åt mig själv, jag ser på molnen igen.
Giftermålet med henne var ett desperat behov av att få lite normalitet i mitt liv, något som kändes äkta. Inte mycket av mitt liv de senaste fem åren har varit äkta. Verkligen inte, jag som sagt behöver komma hem och landa. Få kontakt med en normalitet igen, bli Michael Kraft igen. Vem nu det är? Men det är inte den Michael Kraft som bor i ett hyrt stort hus i Bel Air i alla fall.
Jag är glad att jag inte köpte huset, utan att jag bara hyr det. Att jag leasar min bil osv. jag har en del att röja i. Men jag får lösa det när jag åker dit och gör provfilmningen. Jag somnar igen och jag trodde inte att jag skulle vara så här trött.
Fast det är klart, att älska tre till fyra gånger om dagen med kvinnan sätter sina spår. Att tänka och rannsaka mig själv sätter också sina spår. Så jag somnar och sover drömlöst tills vi ska landa på Kastrup, planet går inför landning och hjulen möter marken och inbromsningen börjar.
Planet saktar in snabbt och hastigheten sjunker och vi rullar snart fram mot gaten och vi stannar. Jag reser mig och jag tar mitt handbagage. En ryggsäck med mina saker i, jag lämnar planet när de öppnar dörren och jag går in på flygplatsen.
Jag går genom passkontrollen, vidare till bagageutlämningen och jag ställer mig och väntar på min väska. Jag tar fram en liten ask i plast från min väska och jag stoppar i mitt svenska sim – kort. Jag har tre olika, ett som jag använder i USA, ett som jag använder i England och ett som jag använder i Sverige.
Det är smidigast, jag meddelar familjen att jag är på det svenska numret i Whats – up vi har en grupp chatt där familjen. Min väska kommer och jag tar den från bandet och jag går till perrongen och tåget som ska ta mig till Malmö.
Jag löser en biljett genom appen, jag har alla svenska appar samlade på en sida av telefonen i grupper, de amerikanska på en sida och de engelska på en sida. Jag löser en tågbiljett genom appen och jag börjar att läsa nyheter.
Tåget kommer och jag går på det, jag ställer mig med min väska och vagnen fylls på. Jag har keps och solglasögon på mig. Förhoppningsvis så känner ingen igen mig och om de gör det så får jag säkert skriva autografer och jag är inte på humör för det. Jag vill bara hem, det plingar till i min telefon.
– Vi hämtar dig på Hyllie.
Det är min mor som skickat meddelandet.
– Tack.
– Ingen fara.
Jag byter låt, jag hör kvinnans mörka sexiga röst sjunga om kärlek. Hon är bra på att sjunga om kärlek, fast att hon inte förstår konceptet med det. I alla fall inte sådan kärlek som hon sjunger om. Sådan som är mellan två personer, jag blundar bakom solglasögonen. Jag öppnar dem igen och jag blinkar bort ett par tårar.
Jag ser en kille i tio års åldern som har en tröja med en actionfigur på. Jag spelar den actionfiguren i en scifi film. Jag ler lite, det var en väldigt rolig film att spela in. Det var en väldigt bra cast. I Sverige säger man kanske ensemble.
Vi har väldigt roligt tillsammans. Vi har träffats ett par gånger efter inspelningen. Jag hade ingen kärleksaffär under den inspelningen. De inspelningar som jag inte haft det har varit roligast. Tåget stannar och jag går av det, jag går uppifrån perrongen och jag ser min mor och Johan stå och vänta på mig. Jag går fram till dem och vi kramar varandra. Vi delar på oss och de ser på mig.
– Välkommen hem, Michael.
– Tack, Johan. Det är väldigt skönt att vara hemma, jag kommer att flytta hem. Gör jag inte det så kommer jag att gå under. Det var därför som jag lämnade, jag höll på att gå under. Jag träffade botten mentalt och sen så grävde jag gropen djupare och djupare.
Jag lägger i väskan i bagageutrymmet, jag sätter mig i baksätet. Johan kör och min mor sitter bredvid honom.
– Hur mår du nu?
– Bättre, mycket bättre men jag är inte hel så att säga. Som sagt ska jag inte gå under så måste jag flytta hem. Så när jag varit i USA nästa vecka och gjort en screentest och avslutat alla mina affärer där så kommer jag flytta hem för gott. Om det påverkar min karriär så får det göra det. Jag bryr mig faktiskt inte, jag orkar med skiten där borta längre. Fan jag gifte mig nästan i Vegas, när Fiona lämnade mig vid altaret så det blev det bara värre.
– Sprit och droger?
– Nej, varken eller. Men kvinnor, fester, galna saker. Jag jagade kickar och testade saker, ju farliga desto bättre. Jag jagade kickar, hela tiden värre och värre kickar. Sen arbetade jag hela tiden, filmer, röster i tecknade filmer. Tv – shower osv. hela tiden mer och mer. Sen kraschade jag efter den senaste filmen. Jag ringde en av mina vänner och vi drog till en paradis ö i Indiska oceanen och vi har landat båda två. Bada, sola, äta, älska och sova i drygt tio dagar. Jag började minnas min uppväxt, vår flytt till Johan. Byte av skola, mina förändringar. Jag växte, bantade och fick ett bättre självförtroende. I alla fall utåt, det dryga året i militären gjorde att det blev ännu bättre. Sen kastades jag in i smältdegeln som är Hollywood och Los Angeles. Det är en galen värld där, en riktigt galen värld. Jag har sett andra döva sig med droger, tabletter och alkohol. Det är egentligen inte så mycket droger som tabletter. De käkar Benzo och andra tabletter som om det vore M§M godis. Tabletterna har lika många färger som M§M har.
Orden bara rinner av mig, de rinner av mig som om jag skruvat på en kran och vattnet forsar ur kranen. Min mor och Johan lyssnar på mig, de säger inget. De bara lyssnar. När jag inte säger mer så flikar min mor in.
– Så giftermål i Vegas?
– Ja, med en kvinna som heter Fiona. Vi trodde att vi älskade varandra, det visade sig att hon inte älskade mig. Hon var nog inte ens kär i mig, hon var kär i skådespelaren Michael. Hon var inte kär i hemmasittande Michael som vill mysa i soffan och ladda batterierna efter tre filmer på åtta månader. Där hon var med och arbetade i en av dem. Som tur var sett i backspegeln så fick hon kalla fötter och dumpade mig vid ett altare i Vegas. Nej det var inte Elvis som skulle viga oss.
Jag ser på Johan och hans leende, min mor ser på honom och sen på mig. Sen ler hon också. Vi kommer fram till Västra Ingelstad, vi kör igenom byn och över järnvägsspåret. Vi kommer fram till huset, Johan parkerar och jag ser på min bil.
Den står under ett biltäcke, jag är glad att jag la på det innan jag åkte till England för inspelningen av serien. För väder och vind har inte varit snällt med täcket. Jag ler och Johan ser på mig.
– Den startar direkt, men du ska nog få den genomgången och servad, jag har skattat och besiktigat den. Men den behöver en service.
– Tack Johan. Då får säga vad jag är skyldig så för jag över pengar till dig.
– Det löser sig.
Dörren öppnas och Iris kommer ut och hon kommer fram till mig och hon kramar mig hårt och jag svarar på hennes kram. Vi delar på oss och hon säger.
– Välkommen hem, Michael.
– Tack syrran.
– Ingen fara, brorsan.
Vi går in och jag går upp med mina väskor på mitt rum. Jag skickar ett meddelande på Whats – up till kvinnan att jag är hemma. Sen går jag nerför trappan och uti trädgården. Det är i slutet av maj månad och det är runt tjugo grader.
Vi sätter oss på uteplatsen och jag slår upp kaffe. Jag slår i mjölk och jag lutar mig tillbaka i stolen och jag tar en klunk av kaffet.
– Så Michael, berätta för oss om de senaste åren.
Jag ser på Iris, hon ser på mig och sen börjar jag att berätta om de senaste åren…
Jag avslutar mig joggingrunda och jag saktar in och jag går mot huset, det är tidigt på morgonen och fåglarna kvittrar. Jag andas lite tungt, det märks att jag inte sprungit på ett tag. Som tur är så har jag hållit min styrketräning igång.
Jag gör lite stretchnings övningar. Jag ser en schäferhund komma fram till mig, den stannar och den ser på mig. Jag rör mig inte.
– Hon är inte farlig Michael.
Jag ser på Bea och hon ser på mig. Hon har blivit äldre, förlåt hon har blivit mognare och hon har blivit en vacker kvinna.
– Så bra, är det en ny Max?
– Ja, eller det är en hona. Hon heter Emma.
– Hej Emma.
Hon sätter sig och hon ser på mig, Bea öppnar sina armar och vi kramar varandra. Jag känner hennes doft reta mig.
– Hur är det, Michael?
– Bättre, hur är det själv Bea?
– Det är bra, vad menar du med bättre?
– Jag kraschade rätt hårt för ett tag sedan, Bea. Så jag mår bättre men inte bra. Så att säga.
– Droger?
– Nej, inget sådant. Det var en emotionell krasch där jag för att bota mina kraschade känslor jagade kickar. Det spann utom kontroll och som sagt min hjärna och kropp tackade för sig. Så jag drog ut sladden och ”rymde”
– Vart?
– En paradis ö i Indiska oceanen. Jag landade och jag rannsakade mig själv och kom fram till att jag kommer att flytta hem igen. Jag kommer att ha min bas här. Min agent försökte slå bakut, då sa jag att jag skulle sluta. Så hon gick med på mina krav. Jag reser tillbaka dit om ett par dagar, jag ska provspela för en roll. När jag gjort det så avslutar jag allt där och flyttar hem. Du då?
– Jag gör AT, jag fick plats på Trelleborgs lasarett. Det kanske inte är det mest upphetsande sjukhuset men jag fick en plats. Vilket många inte får första året.
– Vad händer efter AT?
– Då är det specialisering, den tar 4 – 6 år beroende på vad man väljer, Michael.
– Och vad är du intresserad av, Bea?
– Alldeles för mycket.
Hon ser på mig och hon ler. Jag svarar på hennes leende.
– Det var trevligt att träffas, Michael. Men jag ska till mitt arbete, ska du springa ikväll?
– Ja, jag måste få upp flåset. Jag har skött den andra träningen, men jag måste få upp flåset.
– Då ses vi kanske då, Michael.
– När går du ut med Emma?
– Runt sju.
– Samma runda som innan?
– Haha, ja samma runda som innan, Michael.
– Då vet jag det.
Hon kramar mig igen och jag kramar henne tillbaka. Hon går i väg och jag ser på hennes rumpa och jag ler när jag ser den. Den har också mognat, den är sexigare än förr. Jag ler lite bredare och jag går in i huset…
Jag har tagit av täcket på bilen, jag ringde en Mazda verkstad och de kunde ta emot min bil när jag sa mitt namn. Jag vrider om nycklen och den startar, jag backar ut och jag kör i väg. Efter träningen så duschade jag och åt frukost, jag satt på uteplatsen och jag njöt av fågelsången och tystnaden.
Det avbryts av tågen som passerar en gång i halvtimmen. Jag tänker knappt på dem, det tog ett par tåg innan jag vande mig igen. Jag tänker på samtalet med Bea i morse. Jag tänker på hur många år det tar för henne att bli färdig.
Förvisso så arbetar hon och får lön under tiden. Men först fem och ett halvt års studier, sen arton månaders utbildning till. Det är sju år, sen fyra till sex år till. Det innebär elva till tretton år innan man är klar. Det vetifan om jag orkat, även om man arbetar.
Jag lämnar Västra Ingelstad och kör mot Malmö. Musiken spelar i min bil, jag har pluggat in telefonen och jag sjunger med kvinnan. Vi sjunger en duett om att bli dumpad, hon har faktiskt blivit det, eller inte faktiskt. Hon har blivit dumpad fler gånger än jag. Men hon bryr sig inte, det gör jag.
Mitt problem är att jag letar efter någon som ska älska mig tillbaka. Jag kommer fram till Mazda och jag parkerar bilen utanför verkstaden. Jag går in och anmäler mig, de tar emot nyckeln och jag sätter mig.
Jag ser en kaffemaskin och jag går fram till den, kaffet kostar. Jag sätter mitt kort mot maskinen när jag gjort mitt val. Det piper till och jag tar det med mig till stolen jag satte mig på innan. Jag tar fram min telefon och jag läser sidorna med dialogen som de vill att jag ska kunna inför provspelningen.
Jag lutar mig tillbaka i stolen när jag läser igenom dialogen ett par gånger. Jag behöver egentligen bara läsa igenom det en gång, sen minns jag allt. Men jag gör det flera gånger för att leva mig in i karaktären. Jag gör det med olika tonlägen, röster och på olika språk.
Jag blundar och ser innanför mina stängda ögon hur jag ska agera. Det blir till en liten monolog, jag lägger till miljöer i min dialog. Mina tankar rusar vidare, tills jag hör en röst säga.
– Ursäkta.
Jag öppnar ögonen och jag ser på en kvinna.
– Ja?
– Din bil är klar.
– Redan?
– Det har gått fyra timmar.
Jag ser på klockan och jag inser att hon har rätt. Det har gått fyra timmar, jag förlorade mig så pass i förberedelserna för filmen.
– Så bra.
Jag reser mig, jag tar den tomma pappmuggen och jag kastar den i en papperskorg. Vi går till disken och jag får en bunt papper och jag betalar vad det kostar. Hon frågar mig om en autograf, jag skriver den till henne och hon tackar mig. Jag går ut till min bil och jag startar bilen och kör i väg.
Jag kör till Emporia, jag insåg i morse att jag bara har de kläder som jag har i min resväska och de jag har på mig nu. Jag har varit på en paradis ö i Indiska oceanen, så jag behöver kläder för att möta det svenska vädret.
Jag tänker på hur jag gick in i rollen som jag gjorde. Jag undrar vad det var som gjorde att jag gjorde det? Jag lyssnar på kvinnans röst och jag minns hur hon sjöng denna för mig efter vi älskat. Jag minns hur vi älskade.
Jag kör in i parkeringshuset och jag parkerar bilen och jag går ur den. Jag låser bilen och jag går in på Emporia och jag börjar att handla kläder…
Jag sitter på foodcourten och jag äter lunch. Jag har en minst tio påsar med kläder och skor som står bredvid mig. Det är allt från strumpor till en vår jacka. Jag kommer att behöva mer kläder, men det får jag köpa efterhand. Jag äter upp och jag ställer brickan i ett brickställ.
Jag tar mina påsar och jag går till min bil. Jag betalar parkeringsavgiften, jag ställer påsarna med kläder i mitt bagageutrymme. Jag kör i väg och jag kör till den Crossfit lokal som jag tränade i innan jag blev skådespelare. Jag parkerar bilen och jag går in i träningslokalen och jag går fram till disken. En av instruktörerna ser på mig.
– Jag vill lösa ett årskort.
– Javisst, har du varit medlem innan?
– Ja, jag heter Michael Kraft.
Han ser på mig och jag tar fram mitt körkort.
– Jag trodde att du var blond.
– Nej, det var bara för den rollen.
– Ok, ja du är ju mörkhårig i de andra filmerna.
– Ja.
Han förnyar mitt medlemskap, jag har kvar medlemskortet. Så det räcker med att jag sätter det i maskinen igen. Jag betalar och jag tackar för hjälpen. Jag lämnar träningslokalen och jag går till min bil. Jag sätter mig i den och jag kör i väg.
Jag kör hem och jag parkerar bilen och jag tar mina påsar och jag går in. Jag tar en sax och jag går uppför trappan till mitt rum. Jag ställer påsarna på sängen och sen börjar jag att packa upp och klippa av prislapparna.
Jag lägger kläderna i olika högar och jag lägger dem på sina platser i min garderob och min byrå. När jag är klar så går jag fram till min dator. Jag startar den och den går igång, jag tänder skärmarna. Jag sätter mig i stolen, jag loggar in och jag börjar söka efter uppdateringar.
Jag är glad för att vi har fiber i huset, jag går in på Hemnetssida och jag börjar att leta efter en bostad. Jag klickar i mina preferenser och sen trycker jag på sök. Jag ser på objekten som kommer upp, jag kopierar länkarna på ett tomt Word dokument. När jag gjort det så klistrar jag in länkarna till de objekt som verkar intressanta.
När alla uppdateringar är nedladdade och klara för installation så startar jag om datorn och jag lutar mig tillbaka i stolen och jag väntar på att installationerna ska börja. Jag drar handen genom håret, frågan är om jag ska klippa mig innan jag åker till LA eller efter.
För jag måste klippa mig, jag gör det efter att jag varit där. Jag reser mig och jag tar fram asken med sim – kort och jag sätter i mitt amerikanska. Jag går till den sidan på telefonen där mina amerikanska appar finns.
Jag öppnar min kontaktbok och jag letar reda på rätt person. Eller jag ringer till den mäklare som fixade mitt hus
– Hej, Michael hur är läget?
– Jodå det går, jag vill avsluta kontraktet på huset som jag hyr.
– Varför?
– Därför att jag ska flytta.
– Vart?
– Hem, jag ska flytta hem Joakim.
Han är en svensk stjärnmäklare som började i New York och skapade sig ett namn där sen drog han till LA.
– Till Sverige?
– Ja.
– Du är galen.
– Inte än, men jag kommer att bli om jag stannar kvar i LA.
– Du har kontrakt i sexmånader till.
– Då vet jag det, men jag kommer inte att förlänga det. Du kan hyra ut huset till någon annan under de sexmånaderna.
– Är du säker?
– Jag har nog inte varit mer säker på något annat faktiskt, Joakim.
– Vart ska du flytta?
– Till Malmö, har du kontakter där?
– Jag har kontakter överallt, ge mig en minut.
– Visst, Joakim.
– Var bor du nu?
– I min mors och styvfars hus i Västra Ingelstad.
– Mia Stenhammar, här är hennes nummer. Kontakta henne och hälsa ifrån mig så hjälper hon dig.
– Tack, Joakim.
– Ingen fara, jag avslutar kontraktet Michael.
– Tack Joakim.
– Ingen fara, Michael. Du är galen men jag gillar dig.
– Tack Joakim.
– Hade du varit gay så hade jag lagt in sen stöt på dig.
– Tack Joakim.
Vi avslutar samtalet, jag ringer ett par samtal till. Jag säger upp leasing på min bil och jag ber dem att komma att hämta den när jag ska dit. Jag avslutar fler saker. När jag är klar så är uppdateringarna med klara. Jag startar mitt WoW konto och jag loggar in.
Jag har inte spelat så mycket de senaste fem åren. Det har blivit lite då och då mest för att hålla mitt konto uppdaterat. Jag har ett par nya expansioner att ladda ner. Jag gör det, jag går in på mitt konto. Jag ser på mina karaktärer.
Jag är utsparkad från guildet, det är inte så konstigt. Jag har som sagt inte spelat så mycket de senaste åren. Jag lämnar sidan och jag går in på en annan server, jag väljer sida och jag ser på de olika karaktärerna som man kan spela.
Jag väljer min favorit, jag väljer att spela som kvinna. Jag döper karaktären och jag börjar att spela. Jag kommer att spela en Paladin. Jag pausar spelet och jag går utifrån den servern och jag går in på den andra servern där mina andra karaktärer är.
Jag går in på dem och jag börjar att skicka guld och saker till min andra karaktär. Jag öppnar en annan sida på en av mina andra skärmar och jag börjar att läsa på mig. När jag är klar med skickandet och har läst på mig så byter jag server igen och jag går in på min nya karaktär.
Jag går till brevlådan och jag tömmer den. jag tar på mig sakerna som jag skickat. Jag ser på den hägra skärmen och jag läser på mig lite till och sen börjar jag att spela…
Jag ligger på golvet i träningslokalen. Det har gått tre dagar sen jag kom hem, de tre dagarna har jag spenderat med familjen, tränat, spelat och slappat. Jag ringde Mia och hälsade från Joakim.
Mitt eget namn fungerade bättre än hans, hon om jag tolkade henne rätt är inte så imponerad av Joakim som han tror att hon är. Som sagt när jag presenterade mig som Michael Kraft så funkade det bättre än när jag sa att Joakim rekommenderat henne. Jag berättade för henne vad jag kan tänka mig. Hon lyssnade på mig och sa.
– Ge mig ett par dagar.
– Javisst, det är inte total panik. Jag bor hemma så att säga, jag har runt sextiokvadratmeters frihet. Så jag är inte desperat.
– Jag hör dig, men som sagt jag hör av mig om ett par dagar.
– Så bra, Mia.
Vi la på, jag spelade. Sen tränade jag, åt lunch, spelade lite till. Hängde med familjen, jag träffar Bea varje kväll på hennes promenad med hunden. Hon är singel, hon lämnade en kille i Umeå. Det hade inte blivit de två, men han var trygg när hon bodde däruppe. Hon flydde dit efter det som hände med Isak. Det tog väldigt hårt på henne.
– Det tog hårt på mig med Bea.
Hon ser på mig.
– Du var min första och jag föll för dig, jag föll hårt. Så när du valde honom så gjorde det förbannat ont, Bea.
Hon säger inget, vi står där vi står och vi ser på varandra. Jag hade ett behov av att få säga det.
– Förlåt, Michael.
– Ja, Bea. Vi var unga och inte hälften så rutinerade och tuffa som vi trodde.
– Haha, nej det var vi inte. Jag kände det som att jag inte var i din liga, Michael.
– Detsamma Bea.
Hon kramade mig och sen gick hon till sina föräldrars hus. Hon som jag letar efter bostad. Hon har inte samma ekonomiska förutsättningar som jag har så hon kommer nog tyvärr att få bo hemma lite längre än mig. Vi träffades inte igår, jag funderar på om min rättframhet skrämde henne.
Jag för min egen skull var tvungen att få säga det. Säga att hon sårade mig och att jag var kär i henne. Jag reser mig och jag går till omklädningsrummet och jag byter om. Jag funderar på om jag ska leta upp en jujitsuklubb.
Jag fick börja träna det inför en av mina filmer. Jag blev lite hooked så jag fortsatte att träna det i USA. Eller det är inte bara jujutsu. Det är mer mixmartialarts. Jag använder en hel del av det jag lärde mig i militären med.
Frågan är om de har sådan träning här i stan. Jag får googla det när jag kommer hem. Jag duschar och klär på mig mina andra kläder. Jag går till bilen och sätter mig. Min telefon ringer, jag svarar.
– Hej, Carol.
– De vill att du är här i övermorgon.
– Då vet jag det.
– Har du läst sidorna?
– Ja, jag har läst sidorna.
– Och?
– Det kan bli bra om resten är lika bra som de sidorna är.
– De har flera tunga namn på gång till filmen.
– Där ser man, vet du vem?
Hon säger namnen på skådespelarna, jag blir imponerad. Det är flera tunga namn i Hollywood. Flera av dem bor inte där precis som jag. Men om jag går med på att spela in filmen så kommer jag att få bo där i minst tre månader. I en husbil på inspelningsplatsen.
Frågan är vad det kommer att göra med mig. Förhoppningsvis så hinner jag landa här hemma innan galenskaperna sätter igång. Förhoppningsvis. Eller så blir det inget, så jag kan fortsätta att landa. Vi avslutar samtalet och jag lägger på.
Jag får boka en biljett till LA när jag kommer hem. Jag har en del att göra när jag kommer hem inser jag. Jag ler lite och jag kör mot Västra Ingelstad…
En vecka senare.
Jag ligger på samma golv som jag gjorde för en vecka sedan. Jag andas lika tungt som jag gjorde då. Jag är hemma, jag är verkligen hemma nu. Jag har tömt mitt hus i LA. Det gick snabbt, sakerna är skickade med UPS de kommer att komma om ett par dagar.
Det blev ett par kartonger med saker och ett par säckar med kläder. Det var lätt packat, jag sätter mig upp och jag lutar mig mot väggen och jag ser på de andra som tränar. Jag tar en klunk av mitt vatten, jag tänker på provspelningen.
Jag blev verkligen karaktären, jag var honom. Jag spelade inte, jag var honom. När jag var klar så gjorde jag om det med olika sinnesstämningar, på olika språk med dialekter. För att visa dem att jag är honom, att jag är karaktären.
Jag har läst på mig om honom, om vem han var, hur han var. Jag har nog aldrig förberett mig så mycket för en provspelning. Jag har gjort vad jag kunnat, nu är det upp till dem om de vill ha mig. Jag ordnade upp mitt liv där och sen lämnade jag.
Jag kom hem igår och jag somnade direkt och sov till i morse. Jag vaknade, åt och sen körde jag hit. Jag har hittat en klubb där jag kan träna det jag vill träna. Jag reser mig och jag går till omklädningsrummet och jag byter om.
Jag kör hem och jag parkerar bilen. Jag går in i huset, det är tomt. Min mor och Johan arbetar. Iris pluggar till civilekonom, det blev det som valet föll på till sist. Hon bor i en tvårumslägenhet inne i Malmö vid Möllan. Mitt i smeten så att säga.
Hon har haft en del förhållanden. Både med tjejer och killar, men inget som varat så att säga. Hon dejtar en kille nu, han känns bra som hon säger. Han känns rätt. Jag har inte hunnit träffa honom, men jag ska göra det ikväll.
Vi ska träffas på en av barerna som finns där. Jag ska försöka att inte vara alltför mycket storebror. Jag går till köket och jag öppnar kylen och jag tar fram mat. Jag sätter mig och börjar att äta…
Jag ser de komma gående, de håller varandra i handen och de kommer fram till mig. Jag kramar Iris och jag skakar killens hand.
– Michael.
– Joel.
– Trevligt.
– Detsamma, Michael.
– Jag ska försöka att inte vara för mycket storebror, går jag över gränsen så får ni säga till mig.
– Haha, jag lovar Michael.
De börjar att gå och vi kommer fram till puben. Jag drar handen genom håret, jag är nyklippt. Jag gjorde det hos min frisör i LA jag blev klippt en sista gång av honom. Han är en jävligt skicklig frisör, verkligen skicklig. Vi går in och sätter oss. Iris ser på mig.
– Det vanliga?
– Ja tack.
– Du med Joel.
– Ja tack.
Hon går i väg till baren och beställer.
– Iris sa att ni pluggar tillsammans?
– Ja, det stämmer och du är skådis.
– Ja, det blev så. Valet stod mellan att bli yrkesmilitär, troligtvis prickskytt.
Han ser förvånat på mig.
– Jag är kustjägare, jag var det när de övertalade mig att bli Bjorn eller Björn som vi säger. Ragnars son. Jag fick rollen för att jag är besatt av vikingatiden. Det finns inte många böcker som jag inte läst som handlar om den tidsepoken. Nummer två på den listan är antiken och romartiden och tiden fram tills att Morerna spred ut sig.
Iris kommer med vår dricka, jag får min flaska med mineralvatten.
– Den serien följer historien väl, mer väl än många andra av de serier och filmer som kom i kölvattnet efter den serien.
Han ser på min flaska, jag säger.
– Jag dricker inte alkohol.
– Ok.
Han ser lite omtumlad ut.
– Jag förstår.
Varför han säger så vet jag inte. Jag tar en klunk av mineralvattnet och de tar en klunk av sin dricka.
– Hur känns det att vara hemma Michael?
– Det känns väldigt bra Iris, jag är klar med LA och allt som händer där i vår lilla bubbla. Om någon har synpunkter på det så får de ha det. Jag bryr mig faktiskt inte och ni har ett år kvar?
– Ja.
– Och vad vill ni bli sen?
– Jag har inte en aning, Michael.
Det är Iris som säger det, jag tittar på Joel.
– Jag funderar på något inom bankvärlden.
– Som?
– Jag har inte en aning, möjligtvis placeringar. Men det är inte det man får börja med så att säga.
– Ok, där ser man.
– Hur gick provinspelningen, Michael?
– Den gick bra, det är nog den bästa jag gjort. Så får vi se om det blir något av det.
– Vad är det för film?
– Det får jag tyvärr inte säga, på IMDB står det. Ett drama om andra världskriget, så jag säger så pass mycket. Det är ett drama, en sann historia så att säga. Det ryktas om en hel del väldigt tunga namn som är tillfrågade om roller i filmen. Så om jag får min roll så kommer det att bli den ”tyngsta” produktionen som jag varit med i. Det är en sådan där Oscar kandidat så att säga. Så om jag får rollen så kommer jag att bli väldigt, väldigt glad Iris.
– Och om du inte får den?
– Så får jag kanske tillbaka mitt arbete på Ica, Iris.
– Haha, det hade varit något, Michael.
– Visst hade det.
Jag ser en kille och två tjejer som söker av lokalen med blicken. De ser oss och de kommer fram till bordet. De presenterar sig och de sätter sig, en av dem gör som Iris och går till baren och köper dricka till dem. De andra två sätter sig, det är de två kvinnorna. De presenterar sig som Lina och Sara, killen som kommer till bordet presenterar sig som Emil.
Han räcker tjejerna deras dricka och sen sätter han sig. De faller in i samtalet och Joel blir mer avslappnad. Timmarna går och det blir dags att bege sig hem. Jag reser mig och Iris gör detsamma. Hon följer mig ut.
– Så?
– Han verkar väldigt trevlig Iris.
– Ja, det är han. Han är trygg, väldigt trygg.
– Så bra, Iris.
– Ja, så vad händer nu?
– Nu så ska jag hålla tummarna för att jag får rollen, hitta bostad och landa. Jag vill verkligen landa, Iris.
– Och tjejer?
– Händer det så händer det så att säga. Varken mer eller mindre.
Hon ser på mig och ler.
– Bea?
– Vi pratar, jag vågade berätta att hon sårade mig när hon gjorde som hon gjorde. Hon vad det verkade blev sårad, eller vad man ska säga så det är en viss distans mellan oss när vi träffas på hennes kvällspromenad.
– Bra, Michael.
Jag ser på henne och jag ler. Hon svarar på mitt leende.
– Har du hört något från Rebecka?
Bea ser på mig.
– Inte mer än att hon också började på läkarutbildningen, att hon flyttade in hit till Malmö. Vi umgicks en del på gymnasiet sen försvann hon. Hon är som hon är. Varför?
– Jag har inte tackat henne för att hon fick in mig på detta, Iris.
Hon ser på mig och ler.
– Du vet var Sandra är?
– Alla vet var Sandra är, kvar på gymnasiet.
– Haha, ja. Men hon tjänar hinkvis med pengar tydligen.
– Förvisso, frågan är vad som händer när hon inte kan leva på det längre, Iris.
– Hon är en överlevare Michael.
– Förvisso.
Vi kramar varandra och jag säger.
– Han är en bra kille, Iris.
– Tack, Michael.
– Jag hoppas att jag inte var för mycket brorsa?
– Haha, nej då Michael. Det var precis lagom.
– Så bra.
Jag släpper henne och jag går till min bil och jag sätter mig i den och jag kör i väg…
Jag ser på min motståndare, vi attackerar samtidigt och vi slår och försöker greppa varandra. Vi backar, han sparkar, mer för att markera. Jag attacker honom och han blir överraskad. Jag kopplar ett grepp och jag får ner honom och han klappar mig på benet.
Jag släpper honom och vi reser oss. Jag tar ut munskyddet och jag tar av mig handskarna och vi tackar varandra för sparrningen. Jag går till min väska och vattenflaska. Jag tar en klunk av vattnet, det har gått ett par dagar till.
Jag har inte hört något från Carol, jag hoppas att hon hör av sig snart. Frågan är hur många fler som de ska testa för rollen. Jag tar fram min telefon, fortfarande inget meddelande. Jag reser mig och går in i omklädningsrummet, detta är mitt liv just nu. Träna, äta, spela, snacka skit med min mor, Johan och Iris.
Jag träffar Bea på kvällarna och vi pratar en del skit vi med. Mest om hennes dag på jobbet. Kvinnan ringde igår och frågade mig hur det var och om vi skulle träffas. Jag sa som det är. Jag har flyttat hem och jag som jag sa sist att det inte kommer att hända igen att vi ligger med varandra.
Hon verkade faktiskt lite förvånad över att jag menade vad jag sa där på ön. Vi avslutade samtalet, sen spelade jag vidare. Jag har flyttat över alla mina karaktärer till den server jag spelar på nu. Jag spelar på den karaktären som jag började spela på när jag kom hem.
Men jag har flyttat hit de andra med så att jag kan spela på dem när andan faller på. Det gör den ibland. Min huvudkaraktär har bra saker så att säga. Inte det bästa längre, men bra saker. Jag blir klar i duschen och jag klär på mig.
Jag tar min väska och jag går till min bil. Min telefon ringer, det är Carol. När man tänker på trollen och allt det där. Jag ler lite, Carol är inget troll. Hon är mer som en iller.
– Carol.
– Michael.
Jag lutar mig mot bilen och jag blundar.
– Du fick rollen.
– Yes!!!
– Jag skickar kontraktet till dig, det var en tuff förhandling men jag fick det jag ville.
– Så det är därför som det tagit tid?
– Inte bara, de testade två andra för rollen. Men enligt ryktena så var du bäst, utan konkurrens. Jag fick reda på det av en av mina utsända, jag har spioner överallt. Sen började förhandlingen och jag vann.
När hon blev min agent så krävde hon bara en sak av mig, att jag skulle lita på henne. Det har jag gjort, men jag kände för en sekund att jag kunde förlorat rollen. Men hon bad mig att lita på henne så jag gör det.
– När börjar vi?
– Om två månader i mitten av augusti.
– Ok, då vet jag det.
– Ni kommer att bo på plats så att säga.
– Jo de sa det, i husbilar.
– Ja, så kom med dina önskemål så löser de dem.
– En vettig uppkoppling, Carol. Annars så tar jag vad de andra tar så att säga.
– Vi får se vad de kan lösa, men jag tror att alla vill ha en vettig uppkoppling. Jag har två andra manuskript på gång. De är bara i sin linda så att säga, men det är med två av dina favorit regissörer. Båda ska spelas in i England.
– Då vet jag det, tack Carol.
– För vad?
– Att du tar hand om mig.
– Det är det du betalar mig för.
– Jag kan väl få vara tacksam för det?
– Jadå, men jag skickar det. Skriv på det och skicka tillbaka det så fort som möjligt.
– Jadå.
Vi lägger på och jag kör hem, jag går upp på mitt rum och jag öppnar min mejl och jag öppnar kontraktet. Jag skriver ut det, jag läser igenom det och jag slickar mig lätt om läpparna. Jag får en bra summa pengar för rollen, men jag får även en procent på filmen så att säga.
Det brukar bara de stora namnen få, de får inte jättesummor för sin roll. De får jättesummor för procenten som de får från vinsten. Jag klagar inte på summan som jag får för att spela in en film i två eller tre månader. Verkligen inte, jag skriver under kontraktet och jag scannar in det på datorn och jag skickar tillbaka det påskrivna kontraktet till Carol.
Jag lutar mig tillbaka i stolen och jag ler med hela ansiktet. Det är en fantastisk chans, filmen har väldigt stora chanser att bli väldigt bra. Jag jublar högt och spontant, jag är väldigt uppjagad nu när det landar i mig. Det gjorde det när jag skickade tillbaka kontraktet.
Denna film kan göra min karriär så att säga. Jag är ett namn, denna film kan manifestera mitt namn. Jag är för uppjagad för att spela, jag vet inte vad jag ska göra. Men jag måste göra något, jag lämnar huset och jag sätter på larmet och jag sätter mig i bilen och jag ringer min mor, hon svarar inte. Jag ringer Iris, hon svarar inte i heller.
Jag lägger på och jag kör iväg, jag bara kör och det slutar med att jag hamnar i Höllviken och jag står på stranden och jag ser på solen som glittrar i vattnet. Jag vet inte varför jag körde hit, eller om jag vänder mig om så vet jag. I det huset där bakom mig så började allt.
De bor inte kvar, hennes föräldrar sålde huset för ett par år sedan. Så jag kommer inte att springa på Rebecka här. Vilket är synd, jag står där och jag ser på havet. Jag minns hur vi älskade inte många meter från den plats jag står på nu.
Ett par meter bakom mig så är där gräs. Vi tog med oss madrasser från deras solsängar och vi la dem på gräset. Vi hånglade, vi smekte varandra och sen älskade vi. Vi gjorde det på natten så att risken för upptäckt minskade.
Ingen av oss ville bli sedda, men vi ville testa att älska på stranden. Så vi gjorde som vi gjorde, jag tog henne bakifrån och vi båda såg på det mörka vattnet och månen som glittrade i det. Vi kom tillsammans och vi la oss på sidan och jag låg bakom henne och jag kramade henne mjukt.
Jag ler åt minnet, jag låg med Sandra på en annan strand en bit härifrån året innan. Jag ser mot det hållet och jag ler lite bredare. Jag går tillbaka till bilen och jag sätter mig i den och jag startar den och jag kör till Malmö. Jag kör till centrala Malmö och jag parkerar min bil i ett parkeringshus.
Jag tar fram min telefon och jag går in på Sandras konto och jag tar reda på var hon sitter. Jag går till Lilla torg och jag letar upp kafét som hon sitter på. Jag ser henne dricka något ur en termosmugg. Jag går fram till henne.
– Hej Sandra.
Hon vrider på huvudet och när hon ser att det är jag så reser hon sig snabbt och hon kramar mig. Hon sätter sig och jag gör detsamma, hon lyfter telefonen och jag lyfter min hand.
– Jag är inte här för att du ska få likes Sandra.
– Det behöver jag inte din hjälp med, Michael.
– Kanske inte, men du ska inte få extra många på grund av mig, Sandra. Om du ska ta bilder så reser jag mig och lämnar.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag viker inte undan med den.
– Vad vill du?
– Ta en kaffe med en gammal vän.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Den där ytan har blivit hårdare, ganska så mycket hårdare.
– Javisst.
– Tack Sandra.
Jag reser mig och jag köper en kaffe. Jag slår i mjölk och jag går tillbaka till bordet och jag sätter mig. Jag tar en klunk av kaffet jag sväljer och jag ser på henne.
– Så hur är det med dig Sandra?
– Det är superbra.
Jag ser på henne.
– Finns den gamla Sandra därinne någonstans? Eller hon är helt försvunnen och den andra Sandra har tagit över helt?
– Jag lämnade henne bakom mig, Michael. Jag tjänade inga pengar på att vara henne.
– Så det är vad detta handlar om för dig?
– Givetvis, du kan inte ana vilka summor jag tjänar, Michael.
– Jo det kan jag faktiskt. Jag har träffat Kardashians. Så jag vet precis vilka summor man kan tjäna. Jag träffade Rebecka Ingrosso med på en tillställning för ett par år sedan.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Så vad vill du?
– Som jag sa jag vill hälsa på en gammal vän. Prata lite skit, varken mer eller mindre.
– Prata på Michael.
– Så hur är det?
– Det är som jag sa bra, jag gör min grej och jag tjänar pengar på den.
– Är det inte ensamt, Sandra. Alla andra har gått vidare och du är fast i gymnasiet.
Hon ser på mig.
– Du vet inte ett skit om mig, Michael.
– Nej, det gör jag inte. Men du får gärna uppdatera mig.
Hon säger inget, jag väntar på henne.
– Vet du varför jag gjorde slut med dig, Michael?
– Nej.
– Du blev för mycket på.
– Så du valde att ligga med någon annan för att du var för feg för att göra slut själv? så om vi ska vara ärliga Sandra så var det jag som gjorde slut med dig. För att du låg med honom, sen avvisade du honom med. Du blev förbannad på mig för att de andra valde min sida och ingen valde din. Så du ansåg att jag var för klängig. Du kunde sagt det Sandra, så hade jag bättrat mig eller så hade du haft modet att våga göra slut själv. Men det var du för feg för, jag är glad att jag använde kondom varje gång vi älskade. Den Sandra du var då, den där hösten. Det var en helt annan Sandra än detta, hur var jag för klängig? För mycket på?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Det var så mycket myspys med dig, du ville vara så helylle hela tiden. Du drack inte, festade inte. Du hittade inte på något skit överhuvudtaget, du blev tråkig kanske. Jag vet inte, men du var tråkig. Så förbannat helylle.
– Tack, Sandra.
– För?
– Att du berättade varför du låg med någon annan.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick igen.
– För det var din lösning på problemet, du valde aktivt att ligga med någon annan Sandra. Jag är rätt övertygad om att du planerade att ligga med honom. Att du planerade att jag skulle komma på dig.
– Det är klart att jag gjorde.
– För att du var för feg, Sandra. Hur många fler har du gjort likadant med?
– Skit du i det, Michael.
– Jag ville egentligen bara säga att jag förlåter dig.
– För?
– Att du agerade som ett svin, Sandra varken mer eller mindre.
Jag tömmer mitt glas. Jag reser mig och jag ser på henne. Jag lämnar henne och jag går i väg. Det kändes skönt att kunna släppa hennes svek. Att kunna förlåta henne och gå vidare. Förvisso så var vi bara 17 år, men det gjorde inte mindre ont för det.
Jag går till parkeringshuset och jag betalar avgiften och sen går jag till min bil och jag kör iväg. Jag kör hem, min telefon ringer. Jag sätter den på handsfree och jag säger.
– Det är Michael.
– Det är Mia, mäklaren.
– Hej.
– Jag har ett objekt som skulle passa dig perfekt. Utifrån de önskemål du hade.
– Var?
– Vid Ribban, ett av husen där. En etagelägenhet, första våningen är öppen planlösning på hundratiokvadrat, på andra våning så är det fyrtiokvadrat sovrum, med uteplats på femtonkvadrat med utsikt över sundet. Två badrum, ett större och ett lite mindre. Det är lite gated Community över det. De av eliten som inte bor i husen mot Limhamn bor där.
– När kan jag titta på den?
– Om en halvtimme.
– Då ses vi där om en halvtimme, får jag adressen.
Hon säger den och jag säger tack. Jag vänder och kör mot Ribban, jag kommer fram till adressen och jag parkerar och jag startar parkeringen på appen. Jag ser på huset, jag ser på bilarna som står parkerade här. Det är inga speciella bilar, inte som de jag såg i Höllviken hemma hos Rebecka.
Jag går fram till hörnet på huset och jag ser mot Öresund. Mia kommer körande och hon parkerar, hon tar fram sin telefon och hon startar sin parkerings app. Hon kommer fram till mig vi hälsar på varandra. Jag får ett ansikte till rösten, hon är runt 175 cm, hon har brunt hår.
Det är klippt i en moderiktig frisyr, lätt sminkning. En diskret klocka och ett guldarmband. Inga ringar på fingrarna, hon är klädd i en svart kjol, vit blus, pumps med en femcentimeters klack. Hon är snygg.
– Michael.
– Mia.
– Trevligt.
– Detsamma, ska vi?
– Gärna.
Vi går in i huset, hon slår in koden och vi går in i trapphuset. Vi går fram till en hiss, vi går in i den och hon trycker på översta våningen. Hissen rör sig uppåt och den stannar på femte våningen. Det finns bara en dörr här, hon tar fram en nyckel och hon låser upp.
Hon går in och hon larmar av, när hon gjort det så går jag också in. Lägenheten är tom, jag ser på det hundratiokvadratmeter stora rummet. Jag går till köket och jag ser på maskinerna, skyddsplasten är fortfarande kvar på dem.
Jag kommenterar inte det. Jag går fram till det stora panoramafönstret mot Öresund. Utsikten är magisk, verkligen magisk. Det fina vädret spelar också in. Jag går till trappan upp till andra våningen, jag ser på den stora ytan.
Jag öppnar dörren till garderoben. Jag öppnar dörren till badrummet, det är det lilla badrummet. Det är stort, inte lika stort som det stora därnere. Men det är stort, hela lägenheten är totalt nyrenoverad. Eller ingen har bott här sen den renoverades. Jag går ner till Mia och jag ser på henne, hon ler lite.
– Vad är priset?
– 10.5 miljoner.
Jag ser på henne.
– Vad är hyran?
– Inte mer än 1500 i månaden, då ingår två garageplatser, fiber till lägenheten, fönsterputsning, el och vatten.
– Någon gjorde ett klipp, renoverade och sen dök marknaden för sådana här lägenheter. 8,5 då tar jag den idag och föröver pengarna på ett konto som de vill.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Hennes leende är spänt.
– Plasten är kvar på vitvarorna för att skydda dem mot damm, men städarna har missat damm däruppe, Mia.
Hon ser på mig och jag ser på henne. Jag har ett leende på mina läppar. Hon tar fram sin telefon.
– Jag framför ditt bud, jag tror inte att de tackar ja.
– Allt i affärer, Mia är en förhandling. Jag har lärt mig det den hårda vägen, eller jag är bra på att förhandla. Jag har min gräns, jag kommer att lämna vid den. Oavsett hur mycket jag gillar lägenheten.
Hon letar upp numret till säljaren, jag går fram till panoramafönstret. Det är tur att det ingår fönsterputsning. Jag ler lite när jag tänker på vad min mor kommer att säga om jag köper lägenheten.
Saken är den att jag tjänade mer på min första säsong av min första serie än vad lägenheten kostar. Jag gjorde två säsonger till, med samma betalning. Den var bra, den var väldigt bra. Jag har tjänat en bra slant på mina filmer med. Min telefon ringer, jag svarar.
– Hej min älskade mor.
– Hej, min älskade son, du hade ringt.
– Jag fick rollen mor.
– Grattis Michael.
– Tack mor, jag kommer att spendera två till tre månader i öknen. Men det kan jag stå ut med. Så jag bjuder på middag ikväll, ni väljer restaurang. Jag kommer att bjuda Iris och Joel med.
– Tack, Michael.
– Självklart mor, så ring Johan och sen bestämmer ni restaurang så ringer jag dem och bokar bord.
– Ok, vad gör du nu?
– Försöker köpa en lägenhet.
– Förlåt?
– Jag försöker köpa lägenhet. Ring Johan sen ringer du mig.
– Javisst.
– Tack, mor.
Vi avslutar samtalet, Mia kommer tillbaka efter ett par minuter. Hon ser på mig, jag ser på henne.
– De accepterade inte mitt bud.
– Nej, men de kom med ett motbud. På 9,5.
– De möter mig inte halvvägs.
– Nej.
– Där ser man.
Jag ser på lägenheten, jag är inte beredd på att ge så mycket för den. Min smärtgräns går på 9 miljoner. Tar de inte det så får det vara.
– Mitt sista bud Mia är 9, där går min smärtgräns. Tar de inte det så önskar jag dem lycka till att få lägenheten såld.
Hon ser på mig hon tar fram sin telefon igen och hon ringer upp säljarna. 9 miljoner är verkligen på gränsen. Jag går tillbaka till fönstret och jag ser ut genom det. Oavsett vad jag tycker om utsikten, de köpte lägenheten som en investering.
Frågan är vad de fick ge för den. Om de inte ärvt den, så kan det också vara. De har kanske ärvt den så nu ska de casha in. Så är det säkert, så jag kommer inte gå med på mer. Mia kommer tillbaka, hon ser på mig.
– De går inte lägre.
– Då får det vara, Mia. Något säger mig att de ärvt den, de har renoverat den för runt hundratusen. Nu vill de casha in, du eller en kollega till dig har lovat dem tio eller mer. Krisen slog till och nu så kan ni inte leverera. Så nej jag kommer inte att gå med på ett överpris, framförallt inte nu. Jag behöver det inte, jag har inte brått. Jag kan bo hemma i ett par månader tills jag ska till USA i ett par månader. Den kommer att samla mer damm, du trodde att jag var korkad och att jag skulle bli imponerad av detta. Det är jag men jag är inte korkad, det är en fantastisk lägenhet med ett fantastiskt läge. Jag kan se mig själv bo här, men inte till vilket pris som helst Mia. Ska vi gå?
Hon ser på mig, jag ser henne omvärdera mig.
– Ge mig en dag och se vad jag kan göra, Michael.
Jag ser på henne.
– Jag ger inte ens tio kronor över 9 miljoner, helst så vill jag inte betala så mycket. Men det är det absolut topp budet.
– Som sagt ge mig en dag.
– Det var inte du som satte priset?
– Nej, Michael det var inte jag som satte priset.
– Du får tjugofyra timmar sen släpper jag lägenheten. Men jag kommer inte ändra mig när det kommer till vad jag tycker att den är värd.
– Nej.
Vi lämnar lägenheten, vi åker ner i hissen.
– Så du ska göra en ny film Michael?
– Ja, jag skrev på kontraktet i morse. Det ska bli ett historiskt drama, det är något som jag inte gjort förut. Så jag ska förbereda mig på rollen hela sommaren.
Vi går ut genom porten.
– Jag hör av mig i morgon Michael.
– Det låter bra Mia.
Jag stänger av parkeringen på min app. Jag sätter mig i bilen och jag ringer till Iris.
– Hej, Michael.
– Hej, Iris. Har du och Joel något för er i kväll?
– Nej, vadå då?
– Jag bjuder på middag, jag fick rollen.
– Grattis, Michael. Var ska vi?
– Jag har inte en aning, jag bad min mor bestämma. Så när hon pratat med Johan så ska hon ringa mig och sen så ringer jag till restaurangen och beställer.
– Då vet jag det, grattis igen Michael.
– Tack, Iris.
Vi avslutar samtalet och jag kör hem. Jag går in och hämtar min träningsväska, jag går till min bil och jag sätter mig i den och kör iväg till Crossfitlokalen. Min mor ringer mig på vägen och hon säger vilken restaurang hon vill gå på. Vi avslutar samtalet.
När jag kommer fram till parkering vid träningslokalen så letar jag upp numret till restaurangen och jag beställer ett bord för fem. När det är klart så går jag ur bilen och in i träningslokalen…

Delar i serien<< Stjärnan Kapitel 3Stjärnan Kapitel 5 >>

Stjärnan
22

Kommentarer

4 svar till ”Stjärnan Kapitel 4”

  1. Profilbild för Jummi
    Jummi

    Och som vanligt får vi vänta på fortsättningen. Hoppas det inte blir så länge.

  2. Profilbild för Belar
    Belar

    Alltid ett rent nöje att få läsa dina alster.
    Var ska storyn ta vägen? Följer fortsättningen med spänning.

  3. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Njutning, en ren njutning att läsa dina alster

  4. Profilbild för sammet
    sammet

    Hej

    Tack för alla fantastiska kommentarer 🙂

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier