Då var det februari och dags för en ny utmaning. Denna månad provar vi ett nytt upplägg för novellutmaningar.
För februari finns bara ett tema och man har hela månaden på sig att publicera.
För att vara med i novellutmaningen krävs följande:
- Döp novellen till vad du vill.
- Novellen kan publiceras när som helst under februari månad .
- Förutom de vanliga kategorierna, kryssa även i kategorin ”Novellutmaningar”.
- Kärleken är blind är en serie med fristående delar som handlar om synnedsättning.
- En assistents minnen är en serie fristående delar som handlar om rörelsenedsättning och hörselnedsättning och assistans.
Varför tema funktionsnedsättning?
Varför detta tema är viktigt
Sexualitet, närhet och begär är en del av att vara människa. Ändå pratas det sällan om funktionsnedsättning och sexualitet på samma självklara sätt som om andra relationer. Ofta reduceras personer med funktionsvariationer till sin funktion, sitt hjälpmedel eller sin diagnos – och deras längtan, lust och rätt till intimitet osynliggörs.
Det finns också djupt rotade föreställningar som sällan ifrågasätts. Många ser fortfarande inte en person med funktionsnedsättning som en erotisk varelse – någon som kan vara åtrådd, flirtig, sensuell eller sexuellt aktiv. Attraktion antas gå i en riktning där kroppen ska vara ”hel”, normativ och problemfri för att räknas som begärlig.
En annan vanlig förutfattad mening är att om en person med funktionsnedsättning har en partner, så förutsätts partnern också ha en funktionsnedsättning. När relationer ser annorlunda ut – när en funktionsvarierad person lever med någon utan funktionsnedsättning – väcker det ofta förvåning, ifrågasättande eller tysta antaganden om beroende, uppoffring eller maktbalans. Sällan får relationen bara vara… en relation.
Genom att lyfta detta tema vill vi öppna upp för berättelser som bryter dessa mönster. Inte för att förklara, försvara eller undervisa, utan för att visa på det mänskliga: vardagen, osäkerheten, nyfikenheten, lusten, tvivlen – precis som i alla relationer.
Att skriva om funktionsnedsättning och sexualitet kan kännas ovant, kanske till och med obekvämt. Just därför är det värdefullt. För i det obekväma finns möjligheten att synliggöra egna föreställningar, ifrågasätta normer och skapa större förståelse.
Berättelser har kraft. De kan visa det som annars inte syns, och låta fler känna igen sig – både de som lever med en funktionsvariation och de som möter någon som gör det.
Det här temat handlar ytterst om jämlikhet i mänsklig erfarenhet: rätten att vara åtrådd, att åtrå, att tveka, att vilja och att älska – oavsett kropp, funktion eller norm.
Introduktion till månadens tema
Det här temat är en inbjudan att skriva utanför det bekanta för de allra flesta.
Kanske har du aldrig mött någon som använder rullstol, vit käpp eller ledarhund. Kanske har du aldrig varit nära någon med hörselnedsättning, en neuropsykiatrisk funktionsvariation eller psykisk ohälsa. Eller så har du mött dem – utan att riktigt veta hur du ska reagera.
Vad händer när känslor uppstår i ett möte du inte är förberedd på?
När attraktion blandas med osäkerhet. När begär krockar med fördomar.
När du inte vet vad som är okej att fråga, säga, känna – eller längta efter.
Det är ofta det praktiska som dyker upp först:
Hur flörtar man, hur rör man sig tillsammans? Hur kommunicerar man? Vad behöver anpassas i vardagen?
Och strax därefter kommer det som är svårare att säga högt:
Hur fungerar sexlivet? Vem tar initiativ? Vad gör man om kroppen, sinnet eller energin inte alltid samarbetar?
Men det finns ytterligare en dimension som sällan uttalas: omgivningen.
Vad ska andra tycka när de ser oss tillsammans?
Kommer de att titta? Dra slutsatser? Tänka att jag är modig, utnyttjad, god – eller konstig?
Är jag rädd för att bli dömd för vem jag älskar, eller för vad de tror att relationen säger om mig? Kan jag ens själv älska någon som är annorlunda?
I den här utmaningen finns inga krav på rätt språk eller perfekta svar.
Det är tillåtet att tvivla. Att famla. Att känna sig klumpig, nyfiken eller rädd – i texten.
Det viktiga är ärligheten i reaktionen.
Du kan skriva ur perspektivet hos den som möter.
Eller den som blir mött.
Eller någon som står mitt emellan.
Hur ser intimitet ut när inget kan tas för givet – varken i kroppen, i kommunikationen eller i hur omvärlden reagerar?
När hjälpmedel, rutiner eller pauser är en del av både vardag och närhet?
När kärlek också innebär att stå emot andras blickar?
Det här är inte en övning i korrekthet.
Det är en övning i att våga se en annan människa – och sig själv – lite tydligare.
Skrivfrågor (som stöd, inte krav)
Använd en, flera eller ingen alls.
Mötet
• Vad är min spontana reaktion när jag möter den här personen?
• Vad antar jag – och vad vet jag egentligen?
• Vad är jag rädd att göra fel?
Vardagen
• Vad i vardagen kräver anpassning, och vad visar sig fungera helt oväntat?
• Vem hjälper vem – och hur känns det?
• När blir hjälp intimitet, och när känns den som makt?
Närhet och sex
• Hur ser attraktionen ut när kroppen eller sinnet fungerar annorlunda än normen?
• Hur pratar man om sex när inget kan tas för givet?
• Vad händer med lusten när tempo, beröring eller kommunikation måste justeras?
• Finns det skam, tvekan eller rädsla – hos vem, och varför?
Omgivningen
• Vad är jag rädd att andra ska tänka om oss?
• Hur påverkar andras blickar, kommentarer eller tystnad relationen?
• Försvarar jag min partner – eller mig själv?
• När blir omvärlden ett hinder, och när slutar jag bry mig?
Inuti
• Vad lär jag mig om mig själv i mötet?
• När förändras min bild av den andra personen – och min egen?
Andra noveller på temat
Behöver du inspiration? John har skrivit två serier i detta ämne.
Varmt lycka till och tveka inte att försöka. Vi vill säga det igen, det finns inget rätt eller fel. Tvärtom vill vi läsa om dina tankar och känslor när du ställs inför något nytt och okänt och tveka inte att blotta karaktärernas fördomar.
För vidare diskussion, använd med fördelen aktuell tråd för temat i vårt forum Skrivarstugan.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.