Publicerad på Bubblan i mars 2023. Vissa människor är så attraktiva att de lämnar avtryck efter sig hos alla de träffar. Förstår de det själva? Någon måste ju ha berättat för dem. Men räcker det för att de ska förstå?
—-
Att vara iväg på utbildning med jobbet kan vara ganska kul. Mest för att vi får träffa folk från de andra avdelningarna, som vi inte stöter på i vardagen. Typ som Viktor.
Det var alltid lite av en chock för mig när jag såg Viktor. På något sätt lyckades jag alltid glömma mellan gångerna hur bra han såg ut. Och jag undrade som så många gånger förr om han visste hur läcker han var. Visst måste någon ha berättat det för honom? Jag undrade hur det kändes att veta om att man var guds gåva till världens kvinnor. Att varje ögonblick man visade sig bland andra människor, så erbjöd man dem ett generöst smakprov av det sexigaste som bara gick att tänka sig. Hur kändes det att veta om att man var så het?
Förstod han baksidan av det? Att blotta anblicken av honom kunde få vilken kvinna som helst att längta innerligt efter att få göra saker med honom som de aldrig skulle få en chans att göra? Att han var som en bakelse som man bara fick skåda och kanske känna doften av, men aldrig få smaka och sluka i sin helhet, förstod han hur frustrerande det kunde vara?
Men egentligen är de där utbildningarna mest tråkiga. Jag är inte gjord för att sitta still så länge i en aula och bara lyssna, anteckna och försöka lära mig något som inte känns alls relevant. En stund efter lunch bara orkade jag inte mer. Hur långsamt kunde klockan egentligen gå?!
Väl medveten om min rastlöshet hade jag satt mig nära en av gångarna i alla fall, så jag behöver inte störa så många när jag reste mig så tyst jag kunde och smög ut i foajén.
Medan jag stod där ute påmindes jag plötsligt om alla gånger min kompis Sandra berättat om hur hon haft sex med främlingar. Nu i efterhand kunde jag visserligen ana att hon hade lite för många sådana berättelser för att alla skulle kunna vara sanna. Men när hon berättade dem fick hon mig alltid att tro att vartenda ord hon berättade hade hänt på riktigt. Det kunde hända precis var som helst, i en hotellobby, på ett tåg, på en gata på stan. Var som helst kunde hon möta en sexig kille, se honom i ögonen och plötsligt visste båda två att de skulle ha sex. I nått slags ordlöst, telepatiskt, samförstånd brukade de då hitta en toalett eller skrubb att smita in i och ha en härlig liten stund tillsammans innan de skiljdes åt för att aldrig ses igen.
Varför hände sånt aldrig mig? Varför kunde inte Viktor bara komma ut ur aulan, titta mig så där i ögonen för att i nästa ögonblick ge mig en snabbis inne på toaletten? Fantasin tog fäste och jag uppehöll mig med den en stund tills jag kände hur varm jag var i pannan. I fantasin gick det så enkelt. Vi bara gav varandra de där magiska ögonkasten, och sen sneglade jag snabbt mot handikapptoaletten innan han grep tag i min hand och drog in mig där. Klänningen jag hade på mig skulle gå så enkelt att bara dra upp. Det praktiska spelade ingen roll i fantasin sen. Drog han av mig trosorna eller förde han dem bara åt sidan? Drog han ner byxorna helt eller öppnade han bara gylfen? Det spelade ingen roll i fantasin, jag kunde spola förbi det och bara drömma om hur han trängde in i mig, hur jag mötte hans stötar. Vi behövde inte hålla på länge, det behövde bara bli en snabbis, men ändå räckte det för att jag skulle hinna komma strax innan honom.
Jag insåg att jag plutade lätt med rumpan och undrade om jag faktiskt stått där och juckat med höften medan jag fantiserade om hans stötar i mig. Jag såg mig om i foajén. Kunde någon ha sett mig? Just nu var det helt tomt i foajén sånär som på några i personalen som började ställa fram kaffet. Jag kollade på klockan på väggen. Det var över en kvart tills det var dags för kaffe, så jag borde väl egentligen gå tillbaka och försöka lyssna en stund till innan det blev paus på riktigt.
Plötsligt kom Viktor ut i foajén. Jag försökte låtsas som att jag inte alldeles nyss stått och fantiserat om hur han knullade mig, trots att jag förstod att han inte kunde ha en aning om det. Jag tvingade mig att möta hans blick, men kände hur det där förlägna leendet tog över mitt ansikte direkt. Åtminstone log han tillbaka. Och så stannade han upp, som om han tänkte säga något. Jag stirrade på honom, säkert skräckslaget, och undrade vad han kunde vilja mig, men han bara viftade med handen som om han glömt bort igen vad det var han tänkte säga och gick vidare mot herrtoaletterna.
När dörren till herrtoaletterna hade stängt bakom honom märkte jag hur uppspelt jag var. Chockad, nästan så att jag darrade. Åh, varför var jag så nervös och tafatt? Varför kunde jag inte vara lika självsäker som Sandra och bara hänga på Viktor in på toaletten? Jag försökte tänka mig hur hon skulle ha gjort.
Plötsligt slogs jag av något som där och då kändes som en superbra idé. Jag gick fram till herrtoaletten, öppnade dörren och klev in. Viktor stod framför handfaten, såg sig i spegeln och gnuggade sig i pannan mot tristessen och tröttheten.
“Oj, hoppsan, var detta herrtoan?!” utbrast jag och skämdes omedelbart mer än jag nånsin gjort förr. Det hade låtit så bra i mitt huvud när jag föreställt mig Sandra göra samma sak. Men jag kunde helt enkelt inte genomföra det.
Vad höll jag på med egentligen? Viktor visste ju mycket väl att jag inte var så dum att jag tog fel på herr- och damtoaletterna ögonblicket efter att han sett honom kliva in där. Så dum var han inte själv. Han måste fatta exakt vad jag höll på med.
Jag vågade inte möta hans blick, utan tog bara tag i dörrhandtaget bakom mig för att smita ut. Egentligen kunde jag välja mellan två saker. Eftersom han fattade vad jag höll på med, så kunde jag spela ut handen och försöka fullfölja den dumma planen. Den skulle inte lyckas, han skulle avfärda mig, men jag skulle åtminstone ha försökt och Viktor skulle därmed veta att jag åtminstone inte var någon mes som fegade ur mina egna dåliga raggningsdrag. Eller så kunde jag backa ut ur herrtoan och sen kunde vi låtsas båda två att det hela vara hade varit ett misstag, men Viktor skulle för alltid veta att jag beundrade honom och var för feg för att göra något åt det.
Jag tittade upp mot Viktors ögon en sista gång. Jag var helt enkelt inte tjejen som klarade av detta. Jag valde skammen och öppnade dörren bakom mig.
Men jag kom av mig när Viktor tog några snabba steg mot mig. Jag stod fastfrusen medan han kom fram, tog tag i dörrhandtaget bakom mig och drog igen dörren. Jag tittade upp hans ögon och undrade vad som skulle hända. På flera sekunder hände ingenting och jag hann börja undra om jag borde säga något. Fanns det något jag kunde säga som inte skulle göra allt värre? Naturligtvis inte, jag skulle bara klanta till det. Men ändå undrade jag om jag borde ta chansen och säga något. Borde jag kanske berätta hur snygg jag tyckte han var? Eller fråga honom hur det känns att vara så snygg att alla kvinnor trånar efter en?
Viktor öppnade munnen som för att säga något igen. Skönt, då behövde jag inte säga något själv! Men han kom av sig igen. Vad var det han tänkte säga hela tiden egentligen?! Ögonblicken gick och det gick plötsligt upp för mig att han fortfarande höll kvar sin hand på min på handtaget. Och att han stod närmare mig än man brukade ställa sig en främling som man bara skulle … stoppa från att smita ut från toaletten … Varför skulle någon få för sig att göra det egentligen? Det såg ut i Viktors ögon som om han frågade sig samma sak. Kunde det vara så att han kände sig lika uppenbart påkommen som jag gjort några ögonblick tidigare?
Jag sneglade mot det närmsta toalettbåset. Viktor följde min blick. Och plötsligt hände det. Vi smet in där tillsammans. Viktor låste dörren efter oss innan jag klev baklänges in i hans famn och tryckte mig mot honom. Viktors händer sökte sig upp och … Gode gud, han visste verkligen hur man tar på en kvinna! Jag fortsatte pressa mig mot honom och lät det höras på mina suckar hur mycket jag älskade hur han tog på min kropp. Jag gnuggade rumpan mot hans höft och kunde snart konstatera att det inte bara var mobiltelefonen som var hård innanför de byxorna. Medan hans händer fortsatte ta för sig av mig drog jag upp klänningen och drog ner trosorna så långt jag kunde utan att böja mig ner. Mer behövdes ju inte.
När jag kände hur han flyttade sina händer från mig till sitt skärp satte jag händerna på det lilla handfatet och lutade mig fram lite för att han skulle komma åt bättre. Efter mina fantasier ute i foajén behöver jag inget förspel. Jag behövde bara en snabbis, tänkte jag, men visste att det inte var sant. Jag hade aldrig haft några snabbisar i mitt liv, för snabbisar gjorde mig bara sugen på mer. Men nu fanns det bara tid för en snabbis.
Jag kunde se Viktors ansikte i spegeln när jag kände hur han styrde in sin kuk mellan mina lår. Jag stönade när han gned ståndet mot mitt sköte. Jag var så plaskvåt att jag kladdade ner hans stånd direkt och jag såg till att styra min höft så att hans ollon kom rätt direkt. Jag hade inte tålamod till något annat nu än att han bara kom in i mig. Ändå retades han lite vid mynningen, pressade mot den utan att komma in och jag insåg hur svullen jag måste vara, för det kändes verkligen som att min mynning var på gränsen till för trång för honom. Men jag kunde inte vänta mer, utan tryckte mig bak mot honom.
Sen förstod jag knappt var som hände. Eller, nog förstod jag det, men jag kunde inte fatta hur det kunde hända så snabbt. Jag kved och försökte hålla igen, för det kändes rent av pinsamt att jag kom så fort. Men det var bara så överväldigande att det inte gick att dölja. Inte för Viktor i alla fall, men jag försökte åtminstone att inte låta så mycket att det skulle höras ut i foajén. Eller nåja, kanske inte in i aulan i alla fall. Men det var så himla skönt att jag knappt kunde hålla igen. Jag kunde bara hoppas att Viktor var en sån kille som gillar när tjejen är bortom sig av njutning, för så mycket annat än det kunde jag inte erbjuda medan han gav mig långa, lugna stötar.
Efter ett tag öppnade jag ögonen och såg hur han tittade på mig i spegeln medan han fick mig att njuta mer än jag nånsin njutit förr. Oj, hoppas att jag inte såg alldeles för dum ut. O-faces var ju sällan lika vackra i verkligheten som i erotiska filmer och bilder med proffs. Men jag kunde inte göra något åt hur jag såg ut oavsett.
Jag insåg dock att oavsett hur skönt detta var för mig, så skulle det inte räcka för att få honom att komma. Så jag tog hans hand, la den över min mun och gav honom ett ordentligt juck. Det räckte inte med att hålla hans hand över min mun, för plötsligt gled han djupare in i mig än någon nånsin varit förr. Det gick upp för mig att det nog inte bara jag som var trång och kåt, utan han som var stor också. Hur stor kunde han vara för att få mig att känna mig så överväldigande uppfylld? Det fick jag inte veta än, för Viktor tog tag om min höft med handen han inte höll över min mun, och gav mig fler sådana djupa stötar. Och herregud, om det varit svårt för mig att hålla igen nyss, så var det totalt omöjligt nu. Men jag var tvungen att försökte att inte skrika alltför högt så att det hördes i hela byggnaden, och ändå ta ta mig igenom ännu en orgasm, och en till, för att Viktor skulle få komma han också.
Plötsligt stannade Viktor upp, djupt inne i mig. Jag undrade under några skräckslagna om han kom i mig, men sen insåg jag något ännu värre. Det kom in folk på herrtoaletten. Kaffepausen måste ha börjat. Vi stod blickstilla och jag försökte flåsa så tyst jag bara kunde medan vi hörde alla herrar komma in och snacka. Jag var inte så van vid herrtoaletter av förklarliga skäl, men förstod att de flesta sökte sig till pissoarerna. Hjärtat hoppade långt upp i halsgropen när någon ryckte hårt i vår dörr.
“Oj, förlåt!” kom det sen utifrån från den som upptäckt att dörren var låst.
När det till sist blev tyst igen hade Viktor slaknat och glidit ur mig. Vi stod tysta i någon halv minut till för att försäkra oss om att ingen var kvar.
“Det var gruppsamtal nu efter fikat va?” frågade jag, trots att jag kom ihåg mycket väl att det var så.
“Mmm…” sa Viktor och backade ett halvt steg. “Vilken grupp är du i?”
“Sju” svarade jag och vände mig om. “Du?”
“Fyra…”
Jag såg Viktor i ögonen och det kändes som att han tyckte det var lika tråkigt som jag att vi inte var i samma grupp. Vi behövde skynda oss till våra grupper, men jag ville inte skiljas från honom. Jag sneglade ner mot hans slaka snopp och konstaterade att jag skulle få vänta ännu längre innan jag fick se hur stor han verkligen var. Viktor såg mig fortfarande i ögonen och det såg ut som att han var på väg att säga något igen.
“Vad tänker du på?” frågade jag, som inte orkade vänta längre på att få höra vad det var han aldrig fick ur sig.
“Jo, jag …” började han och tvekade. “Jag har alltid undrat när jag ser dig, hur … hur det känns att vara så vacker att det nästan gör ont att titta på dig?”
Han såg mig fortfarande i ögonen.
“Och vad skulle jag veta om det?” frågade jag medan jag skakade av iver att få höra svaret.
“Det vet du.” svarade han som om jag visste exakt vad han syftade på. “Någon måste ju ha berättat för dig hur vacker du är.”
Jag antar att jag log. Jag kände mig fånig och dum. Men Viktor såg inte på mig som om han han såg på någon som såg fånig och dum ut, och jag försökte acceptera sanningen att Viktor verkligen tyckte att jag var vacker.
Tiden stod still några ögonblick eller längre, men till sist mindes jag att vi måste gå. Jag drog upp trosorna och rättade till klänningen innan jag kysste Viktor på munnen. Bara en kort kyss, så kort att jag inte hann känna förrän efteråt hur mycket längre jag önskade att den vore.
Jag log mot honom en sista gång innan jag gick ut och kände mig precis som jag alltid inbillat mig att förälskade par med långdistansförhållande måste känna när de inte får träffa sin käresta på en hel månad. Tanken på att det var en hel timme tills jag skulle kunna träffa Viktor igen var nästan outhärdlig!
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.