Vi plockar fram en gammal favorit igen, denna gången från sommaren 2022. Den utspelar sig i ett område jag ofta besöker på somrarna. Loppisen, hamnen, gårdarna och byarna i novellen känner jag till mycket väl och när jag återvänt dit efter att ha skrivit novellen har jag haft svårt att hålla isär fiktion och verklighet. Jag förväntar mig nästan att Elises skåpbil ska stå där nere vid hamnen, eller att farbrorn i loppisen faktiskt har en maskin som den i novellen.
Vem vet, kanske någon av er läsare också brukar åka till samma bygder och känner igen er? Oavsett hoppas jag att ni kan känna lite sommarvärme så här i januari. (Missa inte fortsättningen som är uppladdad också!)
Över till novellen, håll till godo!
—-
Jag hade fått låna min systers van. Alltså en lite äldre skåpbil som hon byggt om till en enkel husbil, om ni inte är bekanta med konceptet. Under två veckor skulle jag glida runt i landet och göra precis vad jag ville, stanna var jag ville, sova var jag ville.
Men när möjligheterna är oändliga blir det svårt att välja. Jag hade svårt att bestämma vad jag skulle hitta på. Första dagen gick åt till att åka runt till olika kompisar, visa upp bilen och skryta med hur otroligt fri jag skulle vara närmsta veckorna. Några av dem uttryckte en viss oro att jag som tjej skulle åka runt ensam. Jag försökte lugna dem med att jag knappast var den sortens tjej som utsatte mig för risker med okända män, men jag lovade dem att ringa direkt om något verkade mysko.
Men sen tog fantasin slut. Jag körde runt lite på måfå, men kom liksom ingenstans. Efter att ha övernattat på en vanlig ICA-parkering i nån småstad blev det tydligt att jag behövde bestämma mig. Skulle jag åka till österut eller västerut, norrut eller söderut? Skulle jag nöja mig med att besöka bekanta platser hyfsat nära hemma eller satsa på att täcka in så stor del av landet som möjligt?
Efter en del velande började ändå andra dagen okej. Jag körde till ett café jag sett på Instagram som jag tänkt ett tag att jag ville besöka och på väg dit spontan-stannade jag vid en slottsträdgård efter att ha sett en skylt vid vägen. Efter caféet testade jag att köra utan GPS och körde runt lite på småvägar på måfå, som bjöd på otrolig utsikt och mysiga små byar. Jag åt lunch på ett gästgiveri och köpte en extra macka att ha som matsäck. Men sen kom jag in i en skog utan utsikt, hamnade en ny tråkig småstad, och ett par gånger blev jag tvungen att vända mitt ute i ingenstans för att vägen jag valt helt enkelt var för dålig.
Medan jag tvekade om vad jag skulle hitta på körde jag vidare och när jag kom över ett krön fick jag känslan att utsikten skulle öppna sig och jag skulle se havet. Där fanns dock inget hav utan bara ytterligare en vägg av skog, men åtminstone hade jag insett vad jag ville göra. Jag klurade ut vart väster var och körde sen på måfå åt det hållet.
För varje krön jag körde över önskade jag att havet skulle visa sig, och till sist fick jag rätt.
Jag stannade vid vägkanten, gick ut och blev faktiskt tårögd av utsikten. Jag kunde bara se en skymt av havet och det var långt bort, men där fanns det!
Jag har alltid älskat havet. När jag var yngre bodde vi ibland hos våra släktingar på somrarna, som hade nära till havet. Vi badade på stranden varje dag, oavsett väder, och längs samma gata bodde en gammal tant som hade badat VARJE MORGON i över fyrtio år. Hon var min idol. Ända sen dess har jag alltid önskat att jag nån gång skulle bo med utsikt över havet, och så nära stranden att jag kunde bli som henne och bada varje dag.
Jag körde vidare mot havet och hamnade på en liten väg som gick längs kusten. Där fanns enstaka byar och friliggande hus och på ett ställe fanns ett litet torp med en loppis-skylt i vägkanten. Jag stannade till och gick in och tittade. Trädgården var pittoresk med gamla men välskötta äppelträd som dignade av frukter som snart skulle vara mogna, välansade gräskanter till rabatterna som var fulla av blommande växter i fantastiska kompositioner. Där fanns små rosa rosor, stäppsalvia, lavendel, daggkåpa och de finaste dahlior jag nånsin sett. Någon med riktigt gröna fingrar och pigga ben måste bo här.
Själva loppisen fanns i ett uthus. Det tog några sekunder för ögonen att vänja sig vid frånvaron av solljus inne i skjulet, men när jag väl såg ordentligt blev jag direkt uppslukad av gulliga kaffeserviser, gamla plåtleksaker och diverse mojänger som jag ibland inte ens kunde gissa vad de var till för. Jag ryckte knappt till när en gubbe stapplade fram i dörren och hälsade. Han fick kämpa lite för att ta sig upp för trappsteget in i skjulet, och nickade sen mot mig utan att säga något mer.
Jag tittade runt bland dammiga gamla koppar som klirrade helt annorlunda än modernt porslin när jag ställde tillbaka dem på faten, mjölkiga gamla glas för diverse likörer och silverbestick med snirkliga mönster, vidare till en samling med leksaker som skulle vara spännande att ha med sig till antikrundan i teve, men mest spännande var mojängerna längst in. Där fanns bordsstämplar, överkomplicerade nötknäckare, kompasser, kaffekvarnar och kassaapparater med vev på sidan, men också mycket jag inte alls begrep mig på.
“Det där är en makalös manick!” utbrast plötsligt gubben när jag plockade upp en apparat.
Han skyndade mot mig så väl han kunde med sina gamla ben och hans ögon lyste pillemariskt mot mig medan jag utforskade apparaten. Jag förstod att han ville att jag skulle gissa vad den gjorde och försökte anta utmaningen. Den hade en vev, en springa som såg ut som ett myntinkast, och verkade kunna mata ut lappar eller kvitton av något slag, men det fanns inga knappar eller tangenter. Istället var där ett nätverk av små piggar som stack upp över en yta stor som en handflata.
“Jag ger mig” erkände jag till sist. “Jag har inte ens en gissning.”
Gubben såg överlycklig ut över att jag fått kapitulera. Jag ställde ner den på på hyllan och gubben satte händerna på knäna, uppenbart ivrig över att få visa.
“Om du lägger handflatan där, så kan den spå dig” förklarade han och pekade mot nätverket av piggar. “Den har ALLTID rätt! Och nästan lika garanterat kommer den att förändra ditt liv!”
Jag höjde på ögonbrynen för att syna om han menade allvar, men han vek inte med blicken det minsta.
“Jag hade gärna provat, men jag har inga mynt på mig. Antar att den inte tar swish…” ursäktade jag.
“Nej men se, det gör jag!” sa han och pillade fram en gammal femöring.
Innan jag hann komma på någon annan ursäkt hade han stoppat femöringen i springan och lagt min hand över piggarna. Han vevade ett par snabba varv på veven och den gamla apparaten surrade igång. Piggarna dansade upp och ner under min hand, som om den försökte läsa av mitt handavtryck. Plötsligt slutade piggarna röra sig och i samma ögonblick började den mata ut en pappersremsa. Det gamla torra pappret rullade ihop sig, så jag kunde inte omedelbart se vad det stod på det. Gubben rev av det från apparaten, la det i min hand och slöt mina fingrar om det, som för att visa att jag skulle vänta lite med att läsa det.
“Kom ihåg, den har alltid rätt!” upprepade han och flinade lurigt. “Var det något annat?”
Jag såg mig om. Även om jag inte trodde på varken honom eller maskinen, så gillade jag honom och ville gärna köpa något. Jag fick syn på en kaffeservis som påminde om den som min mormor alltid drack kaffe ur när jag var liten. Hela servisen skulle bli för dyrt, men jag tog en kopp och ett fat.
“Tjugo kronor och fem öre då va?” skojade jag när jag matat in hans swishnummer.
“Ack, den femöringen bjuder jag på!”
Jag tackade, packade in mig i min systers van och vinkade åt gubben. Han vinkade tillbaka, så jag kände mig tvungen att köra vidare, istället för att läsa den lilla lappen direkt. Han såg så klurig ut, så jag gissade att det hela var nån sorts skämt. Jag var lite kluven inför spådomar, öden och gud och sånt, men oavsett hur det var med de sakerna, så gick det ju inte att bygga en maskin som kunde läsa någons hand och sen göra en pricksäker spådom om personens framtid. Men medan jag rullade bort från gubbens loppis växte nyfikenheten, så vid nästa korsning stannade jag vid vägkanten. Tänk om lappen i min hand ändå innehöll nån sorts meddelande som skulle förändra mitt liv! Jag tvekade ett ögonblick och rullade sen ut lappen.
‘När chansen kommer, ta den.’
Det var allt som stod på den. Jag suckade besviket. Mest var jag nog besviken på mig själv, för att jag ändå nästan hoppats på att lappen skulle innehålla nån verklig spådom. Det var inte ens ett skämt. Bara ett generiskt, allmänt tips, typ som i horoskop eller kinesiska lyckokakor. Dessutom, var det inte precis vad jag redan gjort?! Att jag lånat min systers van och gett mig ut på en resa utan planer och regler, var det inte att ta chansen?
Plötsligt kände jag mig arg, och när jag märkte det blev jag ännu mer besviken och arg på gubben och hans maskin. Och mig själv, som låtit honom driva med mig. Det måste vara det som var skämtet, att lura mig att det skulle vara något spännande eller åtminstone roligt på lappen.
Jag stod kvar där, parkerad i vägkanten, en stund, och hade inte lust till nånting. När min frustration lagt sig lite skämdes jag att jag låtit mig provoceras av meddelandet. Oavsett hur dum lappen, maskinen och gubben var, så var det kanske ändå precis vad jag behövde höra? Var det inte det som var mitt problem i livet, att jag var för feg och aldrig tog några chanser?
Jag kände inspirationen komma tillbaka medan jag peppade mig själv. När chansen kommer, ta den! Jag såg mig omkring och kikade på kartan. Vägen till höger ledde ner till en liten hamn. Vägen till vänster ledde tillbaka till civilisationen. Jag behövde egentligen tanka snart, och handla. Den lilla byn runt hamnen kunde inte ha mycket att bjuda på, varken mack, restaurang eller matbutik, men jag hade matsäck med mig och skulle klara mig några mil till på soppan i tanken. Visst var det en chans, att svänga ner till den lilla hamnen istället för att köra tillbaka till civilisationen? Jo, det var det, och jag skulle ta den!
Jag svängde höger och körde ner i den lilla byn. Längs den enda vägen fanns en blandning mellan gamla gathus, som en rest från en fattigare tid, små sommarstugor, som en rest från en halvgammal ny tid, och toppmoderna villor, som vittnade om vilka som hade råd att bo så nära havet idag. Det var på ett sätt lite nedslående, med tanke på mina drömmar om att bo nära havet, att det krävdes så många miljoner att förverkliga den drömmen. Men samtidigt var det den gulligaste lilla hamnbyn man kunde tänka sig och jag kände ändå en sekunds tacksamhet till gubben som tvingat på mig den dumma lilla lappen som fick mig att svänga höger.
Vid hamnen fanns en liten parkering, men jag ville se mer av byn innan jag parkerade, så jag körde vidare längs den lilla vägen som gick från asfalt till grus. Men det fanns inte mycket kvar att se och runt nästa krök fanns bara en liten vändplats. Jag kom knappt runt med bilen, vars svängradie inte var den bästa, men chansade och satsade på att komma runt i en sväng utan att behöva backa.
Plötsligt, när jag nästan var hela vägen runt, small det till och det kändes som att bilen skulle välta. Jag la i backen och försökte backa, men ena bakhjulet bara spann medan hela fordonet lutade med en illavarslande lutning. Jag gav upp, stängde motorn och klev ur. Min systers fina van stod på underredet med ena hjulparet i diket och höger framhjul stod i en konstig vinkel. Något var definitivt sönder.
FAN! Det är exakt därför jag aldrig tar några chanser! Det går alltid åt skogen!
Jag klev in i vanen och satte mig på en bänk i den konstiga lutningen och muttrade för mig själv medan jag tuggade i mig matsäcken med skjutdörren öppen. Ett gäng barn i 10-12-årsåldern gick förbi efter ett bad. Det droppade från deras hår och badbyxor och jag bestämde mig för att sluta tjura. Jag skulle behöva ta tag i problemet, senare ikväll eller rentav imorgon, men först kunde jag åtminstone ta ett dopp i hamnen. Det började skymma, men det är aldrig för sent för ett bad!
Jag tog med mig bikinin och handduken och gick mot hamnen. Där fanns ett klubbhus för nån sorts båtklubb och i ena änden av byggnaden fanns tre toaletter som var öppna för offentligheten. Bortersta toan var ledig och fick duga som omklädningsrum. Jag gick in och stängde dörren. Låset var sönder, men där fanns en hasp som jag hakade fast i öglan.
Toaletten kändes välskött och fräsch och jag passade på att uträtta lite behov. Det var lite av en lyx att komma till en så fin toalett, efter ett drygt dygn i bil med bara schabbiga offentliga toaletter. Men eftersom låset var sönder kunde folk utifrån inte se om det var upptaget eller inte, så jag vågade inte slappna av helt. Jag avskyr när folk rycker i dörren när man sitter på toa, och ofta rycker de så hårt att man tror att dörren ska gå av.
Besöket gick dock utan missöden. Jag satte på mig bikini, rullade in resten av kläderna i handduken och tog en titt på mig i spegeln. Jag klädde i denna bikinin, men samtidigt var den kanske en aning utmanande. Ibland kunde jag skämmas i den och gömma mig i handduken. Jag avskydde att dra till mig blickar för min kropp. Men här kände ingen mig och kanske borde jag ta chansen och våga visa upp mig lite? Jag hade ju inget att skämmas för egentligen. Men ändå fegade jag ur och virade handduken om mig.
Jag lyfte av haspen, tog tag i dörrhandtaget och plötsligt flög jag nästan ut ur den lilla toaletten. När jag återfått balansen och tittade upp stod jag öga mot öga med en man. Han höll dörrhandtaget på utsidan av dörren stadigt i handen och när ögonblicket av förskräckelse lagt sig gissade jag att han försökt öppna dörren utifrån i samma ögonblick som jag haspade av inifrån. Jag kände hur jag rodnade och klev snabbt och skamset åt sidan, trots att jag nog förstod att jag egentligen inte alls gjort något konstigt eller pinsamt. Det var bara ödets tajming som gjort att han råkade dra i dörrhandtaget samtidigt som jag låste upp.
Han mötte min blick mycket kort innan han gick in, som för att be om ursäkt för händelsen. Det var ju inte hans fel heller, men min tankeförmåga var som bortblåst. Trots att vår ögonkontakt bara varat i någon tiondels sekund hade den lämnat djupa spår i mig. Hans ögon, hans blick, hans ansikte – Han var idealmannen personifierad. Han var liksom lugn, vild, trygg, hungrig, kontrollerad och råsexig, allt på en gång. Och plötsligt visste jag precis vad jag måste göra.
Mannen klev in i toaletten och sträckte ena handen bakom ryggen efter dörrhandtaget för att dra igen dörren. Dörren stängdes, men det var inte han som stängde den. Hans hand hade inte hittat handtaget, utan trasslade in sig i min handduk istället medan jag stängde dörren bakom min rygg. Jag släppte taget om min handduk så att den föll ner och hängde kvar över hans hand medan hans sexiga ögon stirrade förvånat på mig.
“Vad tänkte du göra här?” frågade han medan ögonbrynen sänkte sig tillbaka ner till normal höjd och ytterligare lite lägre.
“Vad tänkte DU göra?” kontrade jag utan att tveka.
“Eh, jag skulle bara .. byta om…” mumlade han, lite mer på defensiven.
“Låt inte mig hindra dig” svarade jag, haspade dörren och vilade händerna mot höfterna.
Jag sträckte på mig och höll in magen en aning extra medan hans blick flackade runt. Han tvekade någon sekund, men mötte sen min blick igen, återhämtad från den korta förvirringen.
“Okej, kör till!” sa han.
Utan att släppa min blick la han ner knytet med ombyte han haft under armen på handfatet och började knäppa upp sin skjorta. Jag ville titta ner på hans bröst, men vågade inte släppa hans blick – kunde inte. Hans ögon både fick mig att brinna och rygga tillbaka samtidigt. Blicken var så intensiv att han nästan verkade kunna kontrollera mig bara genom att se på mig. Så jag fortsatte att se in i hans ögon medan han tog av sig skjortan och klev ut shortsen utan att vingla det minsta medan han balanserade på första ena, sen andra benet. Jag förstod att han stod helt naken framför mig och jag märkte att min andning blivit avsevärt tyngre, men fortfarande vågade jag inte vackla med blicken.
“Och nu då?” frågade han och plockade fram badbyxorna från handfatet, fortfarande med blicken fastlåst. “Sa jag ta på mig dem?”
Jag skakade försiktigt, kanske knappt märkbart på huvudet, innan jag försökte samla mitt självförtroende igen. Jag sög in lite av underläppen medan jag sträckte händerna bakom ryggen, knäppte upp bikinitoppen och drog den av mig. Inte förrän då befriade han mig från sin blick, för att istället rikta den mot mina blottade bröst och hans blick verkade få, inte bara bröstvårtorna utan hela brösten att svullna och styvna.
Jag vred lite på mig för att visa upp min nakna överkropp och när jag såg på hans ögon att han verkade gilla vad han såg förde jag händerna upp till brösten för att krama om dem lite. Än en gång fick jag bekräftat att de verkade vara mer uppsvällda än vanligt, och när jag lyfte och klämde om mina egna bröst kunde jag inte hålla tillbaka ett litet stön. Det var inte meningen att det skulle höras, men när jag hörde det slippa ur mig klämde jag hårdare och stönade lite till, denna gången med avsikt. Mina bröst var nästan stenhårda och jag fick bilden av att krama om två apelsinhalvor, och juicen från dem fullkomligt rann ur mig – fast några decimeter längre ner, innanför mina bikinitrosor. Jag hade nog aldrig blivit så kåt på så kort tid, men det var något alldeles förtrollande med den främmande mannens blick, och särskilt nu när jag jag verkligen så på honom hur han åtrådde mig, så kände jag mig mer redo än nånsin!
Jag slet min blick från hans ögon för att kika ner och se om han också började bli redo, och plötsligt lämnade båda mina händer brösten för att läggas över min mun i ett misslyckat försök att kväva en flämtning.
Han mötte min blick igen, och blicken var både menande och frågande. Menande, för de kommunicerade tydligt att jag hade väckt något i honom som inte kunde släckas hur som helst, och frågande för han undrade om jag verkligen kunde ta konsekvenserna av vad jag satt igång. Han var enorm, minst en storlek större än någon annan man jag sett utan byxor, och han visste om det. Han visste att min reaktion inte nödvändigtvis skulle vara positiv och att risken fanns att elden som tänts skulle behöva släckas på besvärligare och tråkigare sätt än vad hans ögon så tydligt kommunicerade att han innerligt ville.
Jag stod kvar med händerna för munnen några ögonblick och undrade om jag borde backa medan jag tittade ner igen. Han var stod nog för att jag skulle förstå att den närmsta stunden inte skulle vara utan smärta och besvär, men jag kände mig ändå säker. Detta var chansen och jag skulle ta den. Jag tog händerna från min mun, tog tag om hans huvud och behövde sträcka mig lätt upp på tå för att nå upp och kyssa hans läppar.
Kyssen kom som en lättnad för honom. Jag kände hur han slappnade av och välkomnade min tunga i hans mun medan han drog mig till sig. Han slöt armarna runt mig och kramade mig så hårt att jag förstod att han med lätthet skulle kunna knäcka ett par revben om han inte höll igen. Hans stånd pressades mellan våra kroppar och jag längtade innerligt efter att få känna det inuti mig, oavsett vad det skulle innebära. Medan vi kysstes lossade han sin hårda omfamning och tog istället för sig av min kropp med sina händer, först över ryggen och runt midjan, medan hans tummar knådade sidorna av mina bröst, innan han tog sig ner till rumpan.
Han började dra ner mina bikinitrosor och när han inte nådde längre ner lösgjorde han sig från kyssen för att kunna dra ner dem så långt att de föll ner till golvet av sig själva.
“Du är modig” viskade han.
“Och omåttligt kåt” viskade jag som svar.
“Vi får väl se!”
Plötsligt lyfte han upp mig som ingenting och satte mig på kanten till det lilla handfatet. Han tog tag i min ena fotled och lyfte upp benet i en vinkel som jag inte visste att jag var vig nog att klara av, men som visade sig gå utmärkt. Jag vinklade fram mitt drypande underliv och hans stånd pekade rakt mot mig, gigantiskt och ofattbart grovt. Jag tvivlade under någon sekund på om jag verkligen var kåt nog för att klara av honom, men kände snart djupt inom mig att jag aldrig varit mer redo och att det måste funka.
Men precis när jag skulle föra ner ena handen för att styra honom mot mig, så satte han sig ner på huk. Han dök med ansiktet mot mitt underliv, men vek undan och kysste istället insidan av mitt lår. Jag tjöt ändå, högt nog för att det skulle höras om det stod några andra badgäster utanför. Han nafsade i mina ljumskar, närmre och närmre mitt centrum innan han om och om igen hoppade över till den andra ljumsken, och jag lyckades inte få tyst på mina tjut. Jag försökte styra med mina höfter och tvinga honom att nå fram till underlivet med sina kyssar, men han fortsatte att undvka det och drev mig mer och mer till vansinne av att han inte lät mig få känna hans tunga.
Plötsligt slutade han och jag flämtade hårt medan hela kroppen ryckte till. Han såg upp mot mig och jag mötte hans blick.
“Är du redo, tror du?” frågade han.
Jag nickade, medan håret fastnade mot mitt svettiga ansikte. Oavsett vad han tänkte göra med mig, så var jag redo. Långsamt, utan att släppa mina ögon med blicken, närmade han sig mitt sköte. Han kysste mig mjukt, på ett sätt som bara spred ännu mer frustration över att jag inte fick känna honom ordentligt, innan han plötsligt började drilla med sin tunga över min klitoris. En gudomlig känsla spred sig i hela kroppen och jag hann precis undra om jag skulle komma direkt, när han plötsligt slutade igen.
Jag flämtade ännu hårdare än nyss, med munnen vidöppen så att hårstrån fastnade mot mina läppar, medan han reste sig upp.
“Du är så otroligt sexig, vet du det?” hörde jag honom säga. Jag kände honom närma sig och kände honom kyssa mina matta läppar innan han frågade igen. “Är du redo nu?”
Jag försökte nicka, men jag inte om jag hade kontroll nog över min kropp för att lyckas.
Sen kände jag hans kön tryckas mot mitt. Han var stor, men jag var blöt och han träffade rätt. Försiktigt började hans ollon att bredda min öppning och fylla upp mig. Om det gjorde ont så kunde jag inte känna det över allt välbehag som pumpades upp i mig för varje slag pulsen bultade. Lite till av honom gled in i mig, kanske bara några millimeter, men med hans omfång var det ändå nog.
Sen vet jag knappt vad som hände. Det kändes så intensivt och jag tror att det svartnade för ögonen.
När jag vaknade till flämtande liv och blinkade upp i taket innan jag försökte möta hans blick, men såg att han tittade neråt. När jag följde hans blick såg det ut som att någon slängt 10 liter vatten över hans mage och vid hans fötter fanns en stor pöl.
“Brukar du få fontänorgasmer” frågade han imponerat.
“Nää” svarade jag och förstod först då vad som hänt.
“Var det skönt?” frågade han.
“Mmm” svarade jag instinktivt, men letade sen i minnet. ”Eller, jag vet inte. Det var så intensivt. Inte alls som en vanlig orgasm. Det var bara så mycket. Svårt att komma ihåg.”
“Orkar du mer?”
Det var nog den dummaste frågan jag fått i hela mitt liv. Jag inte bara orkade mer, jag KRÄVDE mer! Fontänorgasmen hade inte alls gett mig den där utpumpade nöjda känslan som en vanlig orgasm gav, utan hade bara fyllt mig med en nästan ohanterlig hunger efter MER! Jag tog tag om hans väldiga stånd och styrde det mot mig som svar. När hans ollon stötte mot mitt sköte och började sära på mina läppar igen försökte jag att hålla kvar hans blick och behålla min målmedvetna min, men kände snart hur mitt ansikte förvrängdes av allt jag kände när han började tränga in i mig igen.
Den första fontänorgasmen hade kommit när han bara hade halva ollonet inne i mig, men denna gången klarade jag mer. Han höll fortfarande kvar i min fotled och jag vek ut det andra benet för att ge honom bättre utrymme medan jag grep tag om handfatet för att spjärna emot när den tjocka, stenhårda staken började tänja mot min mynning.
Han stannade plötsligt upp och jag insåg att jag grimaserade, inte för att det gjorde ont, utan mer för att vara redo om det skulle göra det.
“Fortsätt!” flämtade jag och han sökte i mina ögon i något ögonblick innan han fortsatte trycka.
Jag vet inte hur jag ska beskriva hur det kändes sen. Han var stor, väldigt stor. Och om han var dubbelt så stor som den största man jag upplevt innan, så var det minst fyra gånger så skönt. Den underbara känslan som spred sig i kroppen när han trängde in i mig var så överväldigande att bara en enda liten tanke fick utrymme i mitt sinne utöver njutningen. Och det var frågan om hur det kunde vara så skönt. Borde det inte göra åtminstone lite ont? Borde det inte strama eller ta emot på något sätt?
Men nej, hur noga jag än kände efter, fanns inget obehag. Han var stor nog för att kunna orsaka smärta, men verkade veta exakt hur han skulle röra sig i mig för att inte riskera det. Jag litade på honom och han trängde in och fyllde upp mig mycket mer än jag nånsin trott att jag kunde ta, och hade ändå mer kvar av staken när han vände och drog ut igen. Mitt inre knöt sig och pressade emot när han trängde in igen och gjorde det ännu bättre. Tredje gången han trängde in visste jag att jag var gjord för honom och han för mig, att jag var skapt för exakt detta. Fjärde gången han trängde in kände jag hur något fantastiskt började byggas upp. Femte gången han trängde in var jag precis på väg att explodera.
Då drog han sig plötsligt ur mig. Det tog några ögonblick innan jag förstod varför, medan han desperat vände sig fram och tillbaka. Han hann med nöd och näppe kliva ett steg åt sidan för att försöka styra sina strålar ner i handfatet, men hans stånd var så styvt och strålarna så starka att det mesta hamnade på väggen utanför vasken.
Vi flåsade högt båda två och jag sökte efter hans blick för att kunna visa honom hur lycklig jag var. Men han riktade all sin uppmärksamhet åt att krama de sista dropparna av säd ur sin slaknande snopp, innan han vände sig bort.
“Klä på dig” sa han kort medan han plockade upp sina egna badbyxor som ramlat ner på golvet.
“Okej?” sa jag och lydde, men hoppades att det hördes att jag tyckte att han betedde sig konstigt.
Han plockade ihop sina saker, fortfarande utan att möta min blick, och såg bara kort på mig för att konstatera att jag fått på mig hela bikinin innan han haspade av och gick ut. Jag rafsade ihop mina egna saker och följde efter. Om det fanns några andra människor utanför som kunde ha hört vad vi höll på med så brydde jag mig inte. Jag jagade bara efter honom, för att försöka förstå hans beteende. Var det så här han ville ha det? Knulla snabbt och sen bara dra sin väg utan ett ord?
Det tänkte jag inte acceptera. Jag var INTE färdig med honom!
Han gick raka vägen ut på ena piren och när han var nästan längst ut släppte han sina saker på marken innan han dök rakt ut i havet utan att stanna upp eller tveka det minsta.
Jag släppte ner mina saker och försökte verkligen att dyka utan tvekan som han. Men sanningen var att jag aldrig varit särskilt bra på att kasta mig ut i okänt vatten utan att förstå känna med tårna. Dessutom var det så mycket tång i vattnet att det inte gick att urskilja hur djupt det var. Så jag tvekade, för sent för att hinna hålla mig kvar uppe på piren, men för tidigt för att kunna ändra mig igen och få till ett hyfsat dyk.
Med ett jätteplask och ett högt tjut brakade jag i vattnet. Tången virvlade runt mig och jag var nära att få panik under något ögonblick medan jag försökte orientera mig och hitta tillbaka till vattenytan. När jag väl kom upp drog jag in andan för tidigt och fick en kallsup. Jag var inte på väg att drunkna eller så, utan behövde bara några sekunder för att återfå fattningen och andan ordentligt, men innan jag lyckats med det hade han tagit tag om mig, och med en ordentlig spark mot pirväggen sköt han ut oss i vattnet, bort från den värsta tången.
“Vad var det där?!” flämtade jag ilsket, kanske lite väl upprymd av paniken efter mitt dåliga hopp.
“Jag försökte bara hjälpa dig!” fräste han tillbaka.
“Jag menar där borta!” svarade jag. “Tänkte du bara sticka ifrån mig utan ett ord?!”
“Nej, jag …” började han, men kom av sig. Han trampade vatten på stället medan han sökte efter orden. “Jag blev rädd att folk utanför skulle höra oss och kände att jag måste komma ut i vattnet innan jag …”
“… innan du …?” frågade jag när han tvekade.
“… innan jag blev hård igen!”
Det satte ju saken i ett annat ljus. Jag hade ju varit med om innan, att mitt ex blev lite konstig efter utlösning, att han ibland inte alls ville ligga kvar och mysa utan plötsligt började tänka på massa annat. Och jag hade hört att vissa killar ibland kunde känna skam efter en orgasm. Han kanske kände att det vore pinsamt om andra såg att han hade stånd innanför badbyxorna när han kom ut ur toaletten. Mitt ex kunde ofta gömma ett stånd i byxorna ganska enkelt, men han var ju inte alls lika välhängd som …
“Vad heter du?” frågade jag rakt ut medan jag började simma efter honom mot stegen som ledde tillbaka upp på piren.
“Anders” svarade han och tog tag i ett steg i stegen. “Och du?”
“Elise” svarade jag och tog tag själv i andra änden av samma steg.
Han log, riktigt stort, för första gången sen vi träffades och jag smälte. Luften hade börjat bli så pass kylig att det var skönare att ligga kvar i vattnet än att klättra upp på piren. Vi såg på varandra utan att säga något mer på en stund innan jag sakta flöt närmre hans kropp. Jag slöt mina armar runt hans hals så att jag kunde känna hans kropp mot min. Han var stark nog att med lätthet hålla bådas huvuden över vattnet med sitt grepp om stegen.
Jag kände fortfarande lusten brinna i mig och var inte alls färdig utan skulle gärna fortsätta med det som slutade så hastigt inne på toaletten. Dock inte här i vattnet, så jag undvek att kyssa honom, hur gärna jag än ville. Jag funderade på något spännande att prata med honom om istället, men innan jag hann sätta igång något samtal märkte jag att han hade börjat hårdna innanför badbyxorna igen.
Han måste ha märkt att jag kände det, för han drog bak höften. Men för mig behövde han inte skämmas och om han redan hade fått stånd fanns det ingen anledning att vara så försiktig för hans skull längre. Jag sträckte ena handen bakom ryggen och knäppte upp bikinitoppen igen. Han verkade först lite besvärad, men jag drog mig upp lite i stegen så att brösten kom ovanför vattenytan och hävde fram dem alldeles framför hans ansikte.
“De har känts alldeles uppsvällda sen jag träffade dig. Vill du inte känna?” frågade jag.
Han tvekade lite, men stötte sen lätt emot ena bröstet med näsan innan han borrade sig djupare in och började kyssa och suga på dem. Jag kramade om hans huvud med min lediga arm och tryckte honom mot mig medan jag lutade mig fram så att jag kunde stöna i hans öra. Det var egentligen bara meningen att bli en liten teaser för hans del, för det var nog egentligen ingen bra idé att försöka ha sex här i vattnet, där vem som helst kunde se oss, men till sist kunde jag inte låta bli att sänka mig ner igen så att jag kunde kyssa hans läppar. Dels för att jag började bli trött i armen, men också för att jag ville känna hans läppar mot mina, och kanske allra mest för att jag ville kunna känna lite mer på hans stånd.
Han besvarade kyssen och tog ivrigt över behandlingen av mina bröst med sin lediga hand istället, medan jag letade mig ner mellan oss med min lediga hand. Han ryggade inte tillbaka denna gången utan lät mig stryka över ståndet utanpå badbyxorna.
“Den är så löjligt stor” sa jag när jag fick tillfälle mellan kyssarna. Han kysste mig som svar. “Och du är bra på att använda den” fortsatte jag och han kysste mig igen. “Jag förstår att en kille som du har fått mycket övning.” Han kysste mig en gång till innan han svarade.
“Bara med en enda, innan dig” sa han. “Vi var sambos i över fem år.”
“Wow, vilken lyckost!” utbrast jag medan jag lirkade ståndet ur badbyxorna. “Ensamrätt på denna bjässen i så många år!”
“Nej” svarade han och skakade på huvudet. “Hon avskydde den. Fick mest ont. Ville knappt ens ta i den.”
“Oj…” sa jag och lutade mig fram för att viska i hans öra. “Jag är fortfarande väldigt väldigt kåt och vill gärna ha mer av den.”
Vi såg på varandra i några sekunder, som om vi båda slet med samma kamp. Nyss hade jag hoppats på att bara se till att tända honom tillräckligt för att vi skulle komma överens om att vi skulle ta oss upp ur vattnet och ta oss nånstans där vi kunde vara garanterat ensamma och mer bekväma. Men nu stod jag inte ut med tanken på att vänta en enda minut till innan jag fick känna honom i mig igen. Och det kändes som att han velade i samma kval.
Jag gav upp till slut och gränslade honom med båda benen.
“Bara lite lite grann” bönade jag. ”Jag vill bara precis känna dig tränga in, och sen får vi pausa och gå upp och hitta ett bättre ställe.”
Han ryggade inte undan utan hjälpte till att få ner badbyxorna lite till innan han tog tag om min rumpa med den lediga handen. Jag hade försökte ha sex i vatten innan och visste hur sträv huden kunde bli när den var fuktig, men när hans fingrar förde bikinitrosorna åt sidan och rörde vid mig kände jag tydligt hur pass både svullen och hal jag var. Gemensamt styrde vi våra kön mot varandra medan han höll trosorna åt sidan, tills jag kände min mynning spänna runt hans ollon igen.
Direkt när han pressade sig in i mig visste jag igen att jag var gjord för honom. Jag var skapt för att ha honom i mig.
Det gick inte att vara tyst även om jag försökte. Han blev ivrig och stötte två gånger till efter den första långsamma penetrationen och jag tjöt så att det måste ha hörts lång väg. Jag slöt armarna om hans hals igen och höll honom hårt medan han fortsatte att stöta. Jag tryckte in mitt ansikte i hans hals för att försöka dämpa mina ljud och hjälpte till att stöta emot så att han kom djupare och djupare i mig. Det som jag känt på den lilla toaletten började byggas upp igen. För varje stöt kom det närmre.
Men precis när jag visste att nästa stöt skulle ta mig till himlen, så drog han ur. Fastklamrad runt hans hals såg jag hur hans säd vällde ur honom och klumpade ihop sig i vattnet.
Jag ville klamra mig kvar om honom och fortsätta kyssa honom, men för hans skull lirkade jag mig ur hans famn och simmade några simtag ut i havet. Jag lät Anders hämta andan och ordna till sina badbyxor innan han klättrade upp på piren, innan jag själv simmade fram till stegen.
Medan han gick inåt piren passade jag på att byta om till klänning igen. Det fanns ingen annan på piren och i skymningen skulle ingen kunna se annat än min siluett från land. Den blöta bikinin virade jag in i handduken, och efter viss tvekan stoppade jag även in trosorna i byltet, innan jag skyndade ikapp honom.
“Vem är du?” frågade han när jag kommit ikapp.
“En turist på genomresa. Jag lånar min systers van och hittar på precis vad jag vill i två veckor. Men den gick sönder när jag skulle vända här nere vid hamnen.”
“Gick sönder? Hur?” frågade han.
“Vet inte. Det kändes som att hjulet bara gick av, så nu står den på underredet.”
“Är det den?” frågade han och pekade.
“Exakt!”
“Snygg!”
“Tack!” svarade jag
Medan vi närmade oss min systers van rotade han bland sina saker och fick fram mobiltelefonen.
Han klev fram till bilen, tände ficklampan på mobilen och la sig ner på marken för att kika in under den.
“Jaja, det fixar vi enkelt!” sa han medan han reste sig och släckte lampan. Han borstade av lite grus och grässtrån från axeln och signalerade åt mig att följa efter. “Men vi får nog lämna den här och hämta den imorgon, om det är okej.”
“Absolut, jag ska ba ta lite grejer” svarade jag och undrade inom mig vart vi skulle.
Jag öppnade skjutdörren, tog min handväska och hängde upp handduken och bikinin på ett par krokar i taket. Trosorna ramlade ner på golvet när jag vecklade ut handduken och efter viss tvekan lämnade jag dem där. I min väska hade jag plånbok, mobil och nycklar. Förhoppningsvis skulle vi inte nånstans där det spelade någon roll att jag inte hade med mig några underkläder. När jag var med Anders ville jag helst ha så få plagg i vägen som möjligt.
Anders väntade några steg bort och började gå mot parkeringsplatsen när jag låst min syster van. Han rotade fram en bilnyckel ur shortsen han bar på och jag undrade vilken bil som kunde vara hans. Var det den glänsande nya Audin, BMW-cabben eller kanske Jeepen? Det var det inte, utan en Saab som förmodligen var äldre än jag själv. På väg fram till den funderade jag på om jag borde vara besviken, men det var jag inte. Jag ville veta vem Anders var, oavsett vad han körde för bil, och den gamla Saaben gjorde honom nästan bara mer intressant. Dessutom var den välputsad, såg jag när jag kom fram till dem, kanske blankare i lacken än någon av de andra bilarna på parkeringen, och fräsch och ren inuti.
Anders la ut handduken över förarsätet och satte sig ner i bara badbyxorna. Saaben brummade igång med ett mysigt muller och medan vi rullade ut från grusparkeringen till asfaltsvägen kände jag hur bilen liksom svajade fram på ett sätt som kändes behagligare än moderna bilar. Lycka spred sig genom kroppen medan vi accelererade ut ur byn och jag sneglade mot honom.
Vi kom ut på vägen längs kusten som jag kört på tidigare. Solen hade gått ner, men det fanns fortfarande ett violett skimmer över himlen som speglade sig i havet och jag önskade än en gång att jag nån gång i livet kunde få bo med en sån utsikt.
När vi körde förbi huset med loppisen började han sakta ner och tittade in i trädgården. Jag hann inte fråga honom vad han tittade efter, eller berätta om mitt besök där, förrän han saktade in ytterligare och började blinka åt vänster. Vi väntade in ett möte och svängde sen in på uppfarten till nästa lilla torp, ett hundratal meter efter det med loppisen.
“Här är min enkla boning” sa han och viftade med händerna mot boningshuset och gårdshuset. “Om du vill kan du få stanna här inatt, så fixar vi din van imorgon.”
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville säga att jag gärna stannade – livet ut! Men kanske var det lite tidigt att säga något sånt. Istället öppnade jag den gamla bildörren och klev ut andäktigt tyst. Bortre änden av tomten hade ingen häck som skymde sikten som vid loppisen och havet glimmade i horisonten mellan byggnaderna.
Först när jag kände Anders armar omfamna mig bakifrån insåg jag att jag gått, i beundran, från bilen och fram mellan boningshuset och gårdshuset. Jag välkomnade Anders armar runt mig och höll mina händer över hans medan vi båda stod tysta. Jag ville så många saker, jag ville stå där för evigt och spana ut över havet. Men jag ville också lära känna Anders mer, låta honom visa runt mig på tomten och i husen. Jag ville veta hur det kom sig att han bodde just här. Men medan han höll om mig var det en vilja som klart dominerade de andra.
Jag kände mig inte klar med honom rent fysiskt. Två gånger hade han trängt in i mig och byggt upp något jag så gärna ville veta vad det ledde till. Nu hade vi tid och utrymme att utforska det ordentligt. Men vad skulle han tycka om mig om jag en tredje gång, på bara någon timme, bad honom att ha sex med mig? Hur skulle det få mig att framstå? Han hade redan kommit två gånger på kort tid, skulle han ens kunna få upp den igen? Med hans storlek kanske det var extra svårt att få stånd upprepade gånger utan vila? Han kanske var mätt på mig och rent av skulle känna avsky om det enda jag tänkte på var sex hela tiden.
Så, även om hela min kropp, mer och mer, bultade och längtade efter att känna honom i mig igen, så stod jag emot. Jag försökte lugna ner mig, njuta av stunden och se fram emot att bara lära känna Anders lite närmre. Jag ville inte bryta den magiska tystnaden, men om jag kom på något bra att säga kanske samtalet kunde avleda min lust lite.
“Så makalöst vacker…” sa Anders plötsligt.
“Eller hur…” stämde jag in och såg hur de sista ljusa färgerna på himlen blänkte i havet. Luften blev svalare, men Anders armar var varma. “Och du kan stå här och se på den varje kväll!”
“Inte den. Du!” Han kysste min hjässa och fortsatte sen, innan jag hann ta in vad han sagt. “Jag skulle kunna stå här och titta på dig hela natten.”
Jag sneglade upp och mötte hans blick. Han stod med huvudet lutat snett framåt och tittade på mig.
Jag kände hur jag rodnade och tittade framåt mot havet igen.
Det var som om hans ord kom lite för nära. Som om jag inte kände att jag förtjänade att han skulle tycka om mig på riktigt. Kanske drev han med mig. Eller så hade han åtminstone inte lärt känna mig tillräckligt väl för att kunna göra en rättvis bedömning än. Jag hoppades nästan att han drev med mig. För om han inbillade sig att han tyckte om mig på riktigt, så skulle jag helt säkert göra honom besviken så småningom. Jag stod kvar där och stirrade fram mot horisonten utan att röra mig, osäker på vad jag borde göra eller säga.
“Förlåt…” sa han sen. “Jag är lite osmidig ibland. Säger vad jag känner utan att tänka på hur det tolkas.”
Jag kände hur han släppte taget lite om mig med sina armar. Genast blev jag kallare, som om bara tanken på att han skulle lämna mig fick mig att börja frysa. Jag hade mina händer kvar över hans och tog tag i dem, förde dem närmare runt mig igen. Jag visste inte vad jag skulle säga, men jag visste att jag inte ville att han skulle släppa taget om mig. Oavsett hur besviken han skulle bli på mig senare, så behövde jag honom nu.
Jag märkte hur han kom av sig, hur han behövde flytta tyngdpunkten när han accepterade att stå kvar efter att han gjort sig redo för att gå.
“Snälla stanna…” sa jag.
Han slöt armarna tätare om mig igen. Oavsiktligt, tror jag, kom tummen på hans ena hand åt mitt ena bröst och han drog snabbt ner handen några centimeter. Jag hade för några ögonblick glömt bort min lust, men när han nuddade mitt bröst tog den omedelbart över mitt sinne igen. Jag förde hans hand tillbaka upp och lite till, så att bröstet vilade tydligt mot hans hand, genom det tunna tyget på min sommarklänning. Jag strök över hand hand med fingertopparna och till sist förstod han min signal – eller så följde han bara sin egen vilja – och förde handen ytterligare lite uppåt så att han kunde kupa handen försiktigt runt bröstet. Han stod stilla så ett tag, kanske en halv minut, innan jag började knåda försiktigt med min hand över hans tills han började klämma lite tydligare över bröstet.
Jag behövde inte anstränga mig för att ge ifrån mig ett innerligt stön. Jag var så kåt att jag höll på att spricka och hans hand på mitt bröst var nästan för mycket. Det funkade för honom också, kände jag ganska snart, för det rörde sig i hans badbyxor. Jag tryckte mig mot honom, visade att jag noterat och välkomnade hans stånd. Hans händer blev ivrigare och hungrigare över min kropp och ganska snart hade han märkt att jag inte hade något alls på mig under klänningen.
“Får du aldrig nog?” frågade han.
“Det verkar inte så…” stönade jag och vände mig om.
Vi förenades i en kyss och han tryckte mig så hårt mot sig att jag kunde känna hans stånd bulta. Jag var precis på väg att riva ner hans badbyxor men hejdade mig. Jag drog bak mitt huvud så att kyssen avslutades med ett smack.
“Vi kanske ska gå in?” frågade jag.
Anders tog ett hårdare tag runt min kropp och lyfte mig så att mina ben dinglade över marken. Jag slog benen runt honom och medan han bar mig mot huset gned jag mig mot honom och försökte styra bulan innanför hans fortfarande fuktiga badbyxor mot mitt längtande sköte. Innan vi ens kommit in genom ytterdörren hade jag fått ner hans badbyxor tillräckligt för att kunna gnida mig med direktkontakt mellan våra kön. Några steg senare hade jag lyckats styra hans ollon mot min mynning och när han nådde fram till sängen hade han redan ollonet inuti mig.
Han la sig över mig i sängen och tryckte in nästan hela sin enorma lem i en enda stöt. Jag tjöt högt, han trängde in igen och jag tjöt ännu högre. Bara några stötar senare kände jag hur det började byggas upp igen, det jag redan varit på väg mot två gånger.
Och precis som innan hann han först. Han hann inte dra ut utan exploderade djupt inne i mig och jag kände hur han pumpade ut sina strålar. Jag tryckte honom mot mig med mina fötter för att visa att det var okej. Faktum är att jag räknat med just detta, och nu började det mest kritiska momentet. Anders var en man som hade lätt för att komma, men det var inget problem om det bara gick att få liv i honom igen.
Jag hade inte räknat med att hamna underst, men jag kände tydligt när han slutade bulta och pumpa i mig och började röra på mina höfter. Det var klurigt, för hans tyngd över mig gjorde rörelserna svåra, samtidigt som jag inte ville röra mig för mycket så att han gled ur mig när han slaknade. Men förhoppningsvis skulle det funka, och chansen var god om jag skulle tolka utifrån hur noga han varit att knappt ens se på mig efter hans tidigare utlösningar.
Jag fortsatte att röra mig och stönade högt, nästan tillgjort, medan jag strök genom hans hår med mina fingrar. Jag försökte kyssa honom med mina blötaste kyssar, men hittade inte hans läppar.
“Ge mig meer!” suckade jag istället för att kyssa honom. “Jag kan inte få nog av dig, jag kan inte få nog av din snopp!”
Ändå kände jag hur han blev mjukare och mindre i mig. Tänk om det inte skulle gå, tänk om han var slut nu och skulle lämna mig otillfresställd!
“Kom igen!” bönade jag. “Jag är så nära, snälla fortsätt!”
Anders stånkade och vred sig och jag blev rädd att han skulle dra sig ur mig och resa sig upp, men han verkade bara rätta till sin position lite. Plötsligt kände jag att jag kunde röra mig bättre, att han kom åt bättre i den nya vinkeln. Han mötte mina läppar och kysste mig äntligen och jag fortsatte att låta för att hjälpa honom att komma igång.
Och till sist, som om jag inte märkt skillnaden när den skedde gradvis, lite i taget, så kände jag plötsligt att han var stor och hård i mig igen.
“Jaa, jaaaa, jaaaaaa!!!” kved jag lyckligt medan hans stötar blev djupare i mig igen.
Sen kom jag.
Det var det bästa som nånsin hänt. Med Anders över mig, med mina förlamade läppar fångade i hans mun och med hans väldiga kön fortfarande plöjande djupt i mig, så nådde jag äntligen fram. Och det var värt all väntan i världen. Vad jag hade gjort om inte hans tyngd hade hållt mig fast vet jag inte. Men nu kunde jag bara ligga där och ta emot honom, medan varenda en av hans rörelser i mig verkade väcka liv i, och få orgasmen att börja om igen.
När orgasmen varat längre än jag trodde att en orgasm kunde vara, stötte Anders fortfarande djupt i mig. Jag var mätt, min lust hade fått vad den hoppades på och mycket mer. Men Anders var inte klar och min slida var fortfarande hal. Förmodligen behövdes det lite mer för att han skulle kunna komma två gånger i rad och jag hjälpte honom gärna. Det var det minsta jag kunde ge honom. Så jag fortsatte att välkomna honom i mig, stöna och tjuta högt för honom och möta hans stötar med mina egna rörelser. Jag manade på honom med mina ord och plötsligt kände jag hur började mitt inre knyta sig och innan jag visste ordet av kom jag igen. Jag skrek högt och snart skrek han också medan han kämpade sig genom upploppet. Mina orgasmer ville inte sluta och det började nästan bli jobbigt innan Anders till sist kollapsade över mig. Hans stånd ryckte i mig, som om det försökte men knappt orkade klämma ut några fler droppar av säden.
Anders rullade av mig, men jag rullade med och lyckades hålla kvar honom i mig, medan vi låg på sidan och pustade ut.
“Det känns som att jag … väntat hela livet på …” började han.
“På vadå?” frågade jag när han inte verkade avsluta själv.
“På att få älska på riktigt. Med någon som uppskattar det.” fortsatte han. “Tack!”
Jag låg en stund och tänkte på vad han sagt. Och på min dag. På alla konstiga vändningar allt hade tagit, med lappen om att ta chansen, bilen som gick sönder och Anders. Kanske skulle den där lappen trots allt komma att förändra mitt liv? Åh, jag hoppades det innerligt. Tänk om jag kunde få stanna här och lära känna Anders mera. Och älska med honom. Ofta! Och ta morgondopp i havet oavsett väder. Hur kunde gubbens apparat veta att det var precis det jag behövde höra för att förändra mitt liv?
“Oj hjälp, jag höll på att glömma!” ropade plötsligt Anders och for upp.
“Vadå?” undrade jag och segade mig upp.
“Jag måste kila över och vattna dahliorna hos Gösta!” svarade Anders medan han krånglade på sig kläder.
“Gösta?”
“Min farfar. Han bor här intill.”
“Åh” sa jag medan min hjärna kopplade ihop ledtrådarna. “Gubben med loppisen?”
“Haha, har du träffat honom?” frågade han glatt. “Fick du testa hans stoltaste uppfinning, spå-manicken?”
“Ja…” svarade jag tvekande. “Den sa åt mig att …”
“ ‘Om du får chansen, ta den’ “ fyllde Anders i med en röst som nog skulle imitera gubbens och skrattade. “Det säger den till alla. Gösta älskar det och hoppas alltid att någon kommer att gå på det!”
“Haha, så knäppt!” svarade jag och försökte låta mer road än tankfull. “Hur skulle den manicken kunna veta något om framtiden?”
“Exakt!” instämde Anders. “Vill du följa med? Har du mer kläder med dig eller behöver du låna något?”
“Öh, har du en jacka extra?” frågade jag, klev ur sängen och rättade till klänningen.
Manicken
- En makalös manick (Favorit i repris)
- Det beror på vad man menar med magisk (Arkivet #66)
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.