En kväll på krogen Tre Remmare

”Jag släntrar hem en regnig natt igen.
På klubben där jag går,
jag fann en skatt som tog mig hem.
Hon var så lik dig.
Gröna ögon, precis som du.
Gröna ögon, vem ser dem nu?

Och det tog sin tid att komma över dig.
Alla bilderna, vad de har jagat mig.”

(Ratata – Det tog sin tid, Jackie 1982)

——

I drömmen var det någon som stack mig i armen, skolsköterskans röst från för länge sedan försäkrade att det här inte alls gör ont. Det gjorde det visst och varför stack hon med flera nålar samtidigt? Huvudvärken gjorde att det dröjde innan jag förmådde slå upp ögonen. På täcket bredvid mig låg en stor katt och trampade med tassarna mot min arm med klorna halvt ute. Men vad fan, jag har väl ingen katt?

När jag var helt vaken förstod jag att jag inte var hemma. Jag kände inte igen gardinerna och rummet som framträdde allt mer var inte mitt. På min ena sida kände jag varm hud och när jag vred huvudet åt det hållet låg en tjej där som jag inte alls kände igen. Hon hade halvlångt mörkt hår och såg ut att vara ett tiotal år äldre än jag.

Huvudet bankade, jag var naken och intorkat kladd över insidan av låren visade att vi haft sex. Tänderna hade en hemsk beläggning och smaken i munnen var fruktansvärd. Min hud på armarna luktade inpyrd cigarettrök och parfym, jag förstod att jag varit på krogen igen, men vart jag hamnat och vem som låg bredvid mig hade jag ingen aning om.

Trevande la jag försiktigt handen på den fylliga stjärten och kröp lite närmare. Även om min värld snurrade, kände jag mig morgonkåt och min första tanke var att väcka henne — vem hon nu var, och ligga med henne igen. Jag visste av erfarenhet att sexet kunde vara väldigt bra så här på morgonen när man nyktrat till jämfört med hur det varit under natten. Min hand gled över stjärten, upp över ryggen och runt hennes midja, vidare upp mot ena bröstet. Känslor av välbehag strömmade genom kroppen och fick mitt kön att reagera.

Men jag kom snart på andra tankar. Hon, precis som jag luktade förfärligt illa. Ett moln av alkoholångor kom ur hennes mun och även hennes hår och hud luktade av cigarettrök och gammal parfym. Om hon vaknade skulle jag hamna i den där jobbiga situationen där det skulle bli svårt att gå utan att känna mig som en skit. Vi skulle hamna i den där jobbiga situationen där man inte visste om man skulle be om varandras telefonnummer med löften om att höras och kanske ses igen. Det var lättare att bara smyga iväg.

Mödosamt reste jag mig upp och var tvungen att ta stöd mot väggen för att inte falla. Över golvet i sovrummet låg kläder utspridda och när jag lyckats lokalisera mina smög jag ut ur rummet och drog igen dörren tyst bakom mig.

Ute på badrummet tvättade jag ansiktet i kallt vatten och sköljde munnen. Jag lånade tandkräm och gned in tänderna med ett finger för att hjälpligt få bort smaken och lukten. I badrumsskåpet fanns både tjej- och killsaker och jag fick plötsligt panik över att någon make eller pojkvän plötsligt skulle dyka upp och ställa till med bråk. Det var jag definitivt inte i form för.

Jag såg mig snabbt om i lägenheten som bestod av tre rum och kök. I det andra sovrummet fanns två mindre sängar som var tomma samt hyllor med barnleksaker. I vardagsrummet fanns ett bröllopsfoto på ena väggen. Hon såg lycklig ut och var så där alldagligt söt i sin brudklänning. Bredvid henne stod en biffig kille av kroppsbyggartypen. Han såg inte alls särskilt snäll ut, som en riktig motorcykelbuse och min spontana tanke var att honom hade jag ingen lust att möta här och nu.

Ute i hallen drog jag på mig mina kläder. De luktade fruktansvärt illa men jag hade inget val. Tyst smög jag ut genom ytterdörren. Ute var det ljust och klockan var halv tolv. På något ostadiga ben började jag leta efter ett sätt att ta mig hem. Jag hade faktiskt ingen aning om ens vart jag befann mig, gatuskyltarna sa mig ingenting. Efter att jag frågat mig fram till närmaste busshållplats förstod jag att jag var i Nacka. Bussar mot Slussen gick med jämna mellanrum och jag behövde inte vänta länge.

På Roslagsbanan hem började minnet klarna. Vi hade varit på en rad krogar, börjat på Tre Remmare på Vasagatan och sedan gått vidare till Hannas. Vagt minns jag händer under kläder och kyssar i en taxi, kläder som slets av i en hall och samlag i en soffa, på ett golv och skrik av njutning i en kudde innan allt slocknat.

Jag kände mig gråtfärdig. Det här var inte likt mig. Normalt sätt drack jag väldigt sparsamt och aldrig till redlöshet och minnesförlust. Men de gångna veckorna efter mitt senaste uppbrott var det alldeles för lätt att hänga med kompisarna och det hade blivit för många vilda nätter, men det var ett dyrt, ödsligt och slitsamt liv. Ändå stod jag framför spegeln flera timmar senare efter att ha sovit en stund, duschat och bytt kläder och gjorde mig redo för att gå ut igen.

Klockan var 19 och kön till Tre remmare på Vasagatan var lång och ringlade sig ända ut på trottoaren. Det var en fin höstkväll och inte särskilt kallt. Jag stod långt bak med mina vänner Johan och Greven under glatt prat. Tre Remmare var en av ett fåtal krogar som hade fått dem första tillstånden att ha öppet till klockan fem på morgonen och vi gick ofta hit. Krogen erbjöd både ett stökigt disco och dansgolv i ena änden, en lugnare pianobar i den andra och några spelbord i mittendelen. Jag tyckte bäst om pianobaren där man kunde sitta och prata och vi hade med tiden fått vårt eget stambord. Personalen hade vi lärt känna väl. Bland annat Tommy i baren med sin breda östgötska dialekt som han inte ens försökte dölja trots att han arbetade på en av Stockholms mest centrala innekrogar.

– Grabbar, här kan ni int’ stå om ni vill komma in ikväll!
Raymond med sin kraftiga finlandssvenska brytning var en av ordningsvakterna. Han tornade upp sig över oss med sina dryga två meter i strumplästen. Kort snaggat hår, enormt muskulös och alltid glad och skämtsam mot gästerna.
– Är du här och muckar med besökarna nu igen, sa Johan och låtsades måtta ett slag som Raymond lätt parerade med ett skruvstädsliknande grepp om hans handled.
– För helvete grabbhalva. Ids nu int’ ställa till med bråk, det blir så satans råddigt.
Han tog Johan och mig med ett grepp om nackarna och ledde oss med Greven i släptåg förbi kön in i entrén.
– Jasså, har du gripit två bråkstakar igen? Du leder de åt fel håll. Eller har vi börjat med inkastare?
Linda i garderoben flinade när hon tog emot våra jackor och lämnade våra nummerbrickor.
– Nå jo, satans råddiga bråkstakar. Säg till sen så leder jag dem åt andra hållet och hivar in dem i en taxi framåt fem-tiden, skrattade Raymond, gjorde hi-five med Johan och återgick till sin position i entrén.
– Jobbar Tommy ikväll? Frågade jag.
– Han jobbar alltid. Han praktiskt taget bor ju här, svarade Linda.

I matsalen hängde Tommy i baren med ena armbågen stödd mot disken, en telefonlur tryckt mot örat och en penna i andra handen. Han tog antagligen emot en bokning. Vårt vanliga lilla bord för fyra i ena hörnet var upptaget av två unga brats. Tommy lämnade sin plats vid baren och gick fram till bordet. Han tog deras glas och placerade dem på ett bord längre bort.
– ursäkta mina herrar, ni sitter numera där borta, log han älskvärt och gjorde en inbjudande gest mot det nya bordet.
Inte så lite snopna reste sig killarna och bytte bord utan att ens komma sig för att protestera.
– Var så goda mina herrar, trevligt att ses. Det vanliga till att börja med?
– Ja tack Tommy, gärna varsin pilsnerdricka medan vi bestämmer oss för käk, svarade jag.
– Vi är nämligen lite tvärtörstiga, sa Greven.
– Det är så gott som serverat.
Det var så här det hade blivit efter ett par års ständiga återbesök. Naturligtvis för att vi spenderade stora delar av våra inkomster här, men också för att vi aldrig bråkade och svinade ner oss som en del andra.

Kvällen förflöt på sedvanligt sätt. Vi åt och drack gott, pratade om livets alla hemskheter och alla tjejer som övergivit oss. I takt med att ölen rann ner ökade frekvensen av toalettbesök. Det var vid ett av alla dessa turer till toaletterna jag träffade henne.

På väg tillbaka till mina vänner passerade jag spelborden där Vanessa jobbade som croupier.
– Förlåt damen, men du får inte spela mer nu, hörde jag henne säga med vänlig röst.
– Se så gammelfarmor, ta en taxi tillbaka till ålderdomshemmet, sluddrade en kraftigt överförfriskad man.
Det första jag tänkte när jag såg kvinnan var att hon såg fruktansvärt ledsen och ensam ut. Jag visste mycket om hur man kände sig när man såg ut så. Det var en äldre kvinna, liten och späd med kort grått hår. Hon såg ut som en liten fågelunge och som om hon skulle gå sönder bara man blåste på henne. Mannen som tilltalat henne satte en hand i bröstet på henne och knuffade henne baklänges bort från bordet. Jag tog två snabba steg framåt och fångade upp henne i fallet baklänges.
– Skärp dig, visa lite respekt för helvete, fräste jag åt mannen som knuffat henne.
Han var i medelåldern, stor och grov av hantverkartypen. Han reste sig och vände sig emot mig och det vore synd att säga att han såg glad ut. Jag var usel på att slåss och skulle inte ens kunna hoppa undan där jag stod med kvinnan i mina armar. I ögonvrån såg jag Vanessa sträcka handen under bordet. Tio sekunder senare kom Raymond och en kollega med långa, snabba kliv. Vanessa Pekade på mannen som vakterna genast ledde bort under vilda protester. Jag stod fortfarande kvar med kvinnan i mina armar som höll på att få ordning på balansen.
– Tack, det var mycket vänligt.
– Bara glad att det inte gick illa, svarade jag.
– Drick vatten en stund nu damen, du ser ut att behöva det och ta hand om dig, log Vanessa vänligt.
– Tack Vanessa. Kom, häng med bort till vårt bord.
Jag la armen beskyddande om hennes axlar och gick tillbaka till mitt sällskap.

Tommy i baren såg konstigt på mig och log och det var inte svårt att gissa vad han tänkte.
– Dricker du kaffe? Frågade jag mitt nya sällskap som nickade till svar.
– Tommy, fyra isvatten och fyra stora kaffe är du snäll.
– Det är så gott som serverat.

Om Tommy tittat konstigt på mig, var det inget emot mina vänners blickar när jag kom. Johan skrattade och situationen var inte utan komik. Bara för en stund sedan hade jag suttit här och beklagat mig över min ensamhet och saknad efter Emma. Det var alltid till henne mina tankar gick, hon som varit min trygga punkt och källa till värme och kärlek under flera år. Sedan gick jag på toaletten och kom tillbaka med en kvinna.
– Jag hittade en prinsessa på vift borta vid spelborden. Det här är mina vänner Johan och Greven och jag heter John. Och det här är?
Jag såg frågande på henne eftersom jag inte hade en aning om vad hon hette.
– Linnea, sa hon blygt.
– Slå dig ner Linnea så får vi snart kaffe och vatten.
Jag drog ut stolen åt henne. Det var lätt att förstå vad Vanessa menat. Kvinnan var ganska slirig och vinglade betänkligt innan jag fick ner henne tryggt på stolen.

Tommy kom med vår beställning och kvällen fortsatte. Lite blygt och trevande till en början, men desto lättare efter en stund. Linnea rörde hela tiden vid mitt ben och sa att jag var snäll och snygg. Hennes beröring påverkade mig och mitt kön bultade innanför de trånga jeansen. Diskret la jag min hand över hennes, tryckte den hårdare mot mitt lår för att visa att jag uppskattade beröringen. Långsamt styrde jag hennes hand mot min pulserande utbuktning och hade mycket svårt att dölja min njutning när hon kramade lätt om min känsliga erektion. Jag höll min hand kvar över hennes för att visa att hon gärna fick ha kvar handen där. Efter en stund vågade jag flytta min hand till hennes mjuka lår och jag lät handen glida upp och ner, hela vägen upp till skötet och ner igen. Medan vi pratade om allt och inget, drack vårt kaffe smekte vi varandra långsamt under bordet.

Vid tvåtiden kom en av vakterna.
– Damen, det är dags att åka hem nu, sa Raymonds kollega vänligt men bestämt.
Hon hade fått in två glas vin till och senaste svängen till toaletten hade antagligen gjort personalen uppmärksam på hennes tillstånd.
– Det var trevligt att lära känna dig Linnea, sa jag.
Just då tyckte jag att det skulle bli lite skönt att bara få vara med mina vänner igen. Hon var lite tjatig och sluddrade. Samtidigt önskade jag just nu bort mina vänner så att jag kunnat följa henne hem. Det var en märklig inre konflikt.
– Vill du följa med mig hem Jonathan? Frågade hon tyst så bara jag skulle höra.
– det vore väldigt trevligt, men jag är ute med mina vänner och vi är inte färdiga än.
Fumligt rotade hon fram en penna ur sin handväska och tog ett kvitto som låg på bordet. Hon kluddrade på baksidan och gav mig diskret lappen under bordet. Jag tittade ner och noterade att det var ett telefonnummer.
– Ring när du vill Jonathan, jag vill ligga med dig.
Hon reste sig på vingliga ben och följde med vakten bort mot utgången. Jag förvånade mig själv lite när jag diskret stoppade ner lappen i fickan.
– Fan John, din nya flickvän? Retades Greven.
– Han gillar erfarna flickor vet du väl, sa Johan och log.
– Käften! Bara för att ingen vill ligga med er.
– en sådan där går väl inte att ligga med? Flinade Greven.
Jag tyckte kommentaren var plump och onödig, men vi skrattade lite manligt kärvt, skålade och snart hade vi bytt samtalsämne.

Klockan var 05:35 och jag stod ute på Vasagatan. Försäljaren av varmkorv utanför Tre Remmare levererade fyra kokta med bröd som jag mumsade i mig. Jag kände mig ganska onykter när natten led mot sitt slut och det här var ett beprövat sätt att nyktra till åtminstone lite. En massa kokta korvar och läsk brukade hjälpa tillsammans med den svala nattluften. Johan och Greven hade vält sig in i en taxi för en stund sedan eftersom de skulle åt samma håll, men jag stod kvar här på gatan. På vägen ut via garderoben kände jag lappen i fickan, lappen med Linneas nummer. När jag fick den hade jag inte haft en tanke på att använda den. Men något hade fått mig att stoppa den i fickan istället för att göra som jag först tänkt, elda upp den i askkoppen. Mina vänner hånade mig för det enda ragg jag lyckats få ikväll, ”en 70-årig gammal gaggig, packad kärring”. Jag skrattade med men innerst inne var det något som fick mig att välja att behålla hennes telefonnummer och att bli kvar sist här på trottoaren istället för att dela taxi med någon av mina vänner. Det kändes som om jag planerat det omedvetet.

Batteriet i yuppienallen var slut sedan länge, men borta vid centralstationen fanns det en telefonkiosk, så jag började gå åt det hållet medan jag tryckte i mig min tredje korv. Jag stoppade i en krona i automaten och slog hennes nummer. Jag borde inte ringa, klockan var över halv sex på morgonen och hon gick hem för flera timmar sedan. Men när tonerna började gå fram i luren tänkte jag att det ändå var skit samma. Blev hon väckt och förbannad skulle hon ändå inte veta vem jag var.
– Hallå, Linnea.
– Hej. Det är John. Vi träffades på Tre Remmare för några timmar sedan. Jag fick ditt nummer. Vet inte om du minns mig? Förlåt att jag ringer så sent — eller tidigt.
Mina ord lät förvirrade och min röst darrig och inte alls så självsäker som den låtit tidigare under kvällen när jag var med mina vänner. Jag kände mig plötsligt dum och blyg och hjärtat slog.
– Jo jag minns dig.
Hon lät verkligen nyvaken och säkert redan väldigt bakis med tanke på hur onykter hon varit när hon blev utkörd från krogen.
– Dumt kanske, men du sa att jag skulle ringa, om vi skulle ses. Men du kanske vill fortsätta sova?
– Nu är jag ju vaken. Jag ses gärna. Vill du komma?
Hon gav mig en adress på Östermalm och jag lovade att komma så fort som möjligt.

När vi lagt på gick jag ut på gatan igen. Jag kände mig onykter och köpte mer dricka hos korvgubben som höll på att stänga ner verksamheten då de flesta hungriga eftersläntrarna nu försvunnit. Vasagatan låg nästan öde så när som på någon enstaka taxi eller polisbil som passerade. Jag övervägde att ta en taxi till Östermalm, men min hjärna var allt för dimmig för att räkna ut hur mycket pengar jag borde ha kvar på kontot så jag avstod.

Jag gick ner i tunnelbanan och tog tåget mot Gärdet och följde vägbeskrivningen. Till slut stod jag utanför hennes port. Dörren klickade när jag knappade in koden jag fått. Jag gick tyst upp för breda marmortrappor och hittade dörren med hennes namn. Jag stod länge utanför och tvekade. När jag lade örat mot dörren hördes ingenting. När fingret tryckt in ringklockan ångrade jag mig. En kort sekund ville jag fly ner för trapporna, men jag fnissade lite för mig själv — antagligen skulle jag ramla och bryta benen i mitt nuvarande tillstånd.

Det hördes steg på andra sidan dörren följt av låset som klickade och dörren öppnades och där stod hon. Först undrade jag om det verkligen var samma person. Hon såg så annorlunda ut, men jag insåg att det bara var hemmamiljö och andra kläder som gjorde skillnaden. Hon hade en tjock, bylsig stickad tröja och mjukisbyxor på sig men var barfota och rufsig i håret.
– Hej, sa jag blygt.
– Hej, kom in.
Hon höll upp dörren och jag steg in i hallen. Lite fumligt tog jag av mig skor och jacka. Linnea stängde och låste ytterdörren bakom mig och så stod vi plötsligt mitt emot varandra. Hon tog inget initiativ och sekunderna tickade. Jag undrade om jag missförstått henne där i baren då hon tjatat på mig att följa med henne hem, eller om hon bara nyktrat till och blivit blyg eller ångrat sig.

Jag tog ett steg och omfamnade henne. Hon besvarade kramen och jag tyckte hon luktade varm och nyvaken. Jag blev plötsligt medveten om hur jag själv förmodligen luktade efter att ha druckit öl och ätit kött och potatisgratäng med mycket vitlök i och en massa ölkorv som tilltugg under kvällen och natten. Förmodligen inte särskilt väldoftande.
– Förlåt om jag väckte dig, det kanske inte var så snällt, sa jag lågt.
– Det gör ingenting. Vill du ha något?
Min ena hand smekte lätt över hennes rygg och jag kände inga BH-band under kläderna. Lite tafatt och skakigt strök hon mig över ryggen.
– Kaffe gärna, eller te går lika bra.
Vi släppte varandra och hon gick före ut i köket och började stöka med kaffebryggaren. Jag slog mig ner på en av köksstolarna vid bordet och såg på henne bakifrån. Hon var liten, kanske knappt 160cm lång och såg inte ut att väga mycket över 50kg. Grått hår i någon sorts page och väldigt lite former. När jag frågade på krogen hur gammal hon var, hade hon svarat att hon var 69 och det kunde nog stämma. Jag undrade lite varför jag egentligen satt här. Där på krogen tyckte jag att hon var lite jobbig först. Jag irriterade mig på att hon inte tycktes kunna lära sig vad jag heter. Hon kallade mig Jonathan hela tiden trots att jag flera gånger sagt att jag heter John. Sedan rullade kvällen på, jag fick hennes telefonnummer när vakterna tyckte att hon fått nog och borde gå hem och då hade jag lovat att ringa henne. Sedan tänkte jag inte på henne så mycket mer förrän kvällen närmade sig sitt slut. Då var det försent och jag var för onykter för att försöka få med mig någon hem och tanken på Linnea hade blivit allt starkare. Jag insåg att jag nästan fick panik av tanken på att somna ensam.

Kaffet blev klart och Linnea serverade. Jag tackade nej till mjölk och socker och drack tacksamt den svarta drycken och hoppades den skulle bekämpa både lukten och effekten av alkohol. När hon serverade oss påtår bad jag om ett stort glas vatten och när hon kom tillbaka för att sätta sig vid bordet igen, fångade jag in henne med armen om hennes midja och drog varsamt ner henne i mitt knä. När hennes smala, beniga rumpa hamnade över mitt kön, kände jag till min glädje hur ”Stiffy” vaknade till liv och började bli hård. Jag som varit orolig för att jag inte skulle få stånd på grund av all alkohol. Jag strök henne över ryggen medan vi drack vårt kaffe och jag undrade vad hon tänkte nu när hon måste känna hur jag växte under henne där hon satt. Tanken på hur hon måste känna det mot sitt sköte och stjärt gjorde mig ännu mer upphetsad.
– Jag trodde aldrig du skulle höra av dig.
– Jag ville följa med dig hem direkt, känner mig dum som inte vågade inför mina vänner. Känner mig dum som kommer så här på morgonen också. Men jag vill att du ska veta att jag inte är någon farlig galning.
Det var något som kändes viktigt att säga.
– Du ser inte ut och verkar inte vara så farlig.
Min mun mötte hennes torra läppar och vi kysstes. Blygt och trevande som om ingen kysst henne på länge och hon glömt hur man gör. Hon smakade kaffe och nu kände jag svagt lukten av vinångor även från henne.

Plötsligt började min värld snurra. Först långsamt, sedan allt snabbare och jag kände igen tecknen på illamående. Jag gjorde mig snabbt lös och reste mig och gick snabbt på något ostadiga ben ut i hallen där jag hoppades att jag skulle hitta toaletten innan det var försent. När jag drog igen dörren om mig var det verkligen i sista sekunden. Jag försökte kräkas tyst, vilket så klart inte var möjligt. Hela kvällens förtäring krampade ur mig där jag låg på knä på golvet. Jag spolade och tvättade ansiktet noga och drack så mycket vatten jag vågade. Kallsvetten rann längs ryggen och jag kände mig väldigt patetisk och en våg av självförakt sköljde över mig. Jag tyckte onyktra människor var sjukt jobbiga och fjantiga. Nu var jag precis en sådan själv och stod här och kräktes på en främmande kvinnas toalett. Det hade blivit lite för mycket kröka några veckor, det fick bli slut på det nu. Jag tvättade mig ytterligare en gång i ansiktet med mycket tvål och lånade tandkräm ur en tub i badrumsskåpet och gjorde noga ren munnen med ett finger.

När jag kom ut från badrummet övervägde jag att bara klä på mig och gå för att jag skämdes så fruktansvärt. Linnea stod utanför i hallen när jag kom ut, som om hon känt på sig att jag övervägde att lämna henne.
– Känns det bättre? Frågade hon helt utan ironi, enbart deltagande.
– Förlåt, jag mår som jag förtjänar. Borde ha gått hem och lagt mig istället för att komma hit och bete mig. Men nu känns det bättre.
– Snälla, du kan väl stanna? Du får vila här om du vill?
Hon tog min hand som om hon ville hålla mig kvar. Jag hade inte den minsta lust att åka hela vägen hem. Det skulle ta minst en och en halv timme och jag var vansinnigt trött.
– Jag stannar om du vill det.
Linnea gick mot sovrummet och jag gick tillbaka ut i köket och drack min slatt kaffe och mer vatten. Det kändes genast mycket bättre och jag hade nyktrat till avsevärt.

Först nu la jag märke till lägenheten. Den verkade vara ganska stor, vackert men gammaldags möblerad. På en sekretär stod ett bröllopsfoto föreställande ett ungt par. Det fanns inga spår av någon man i lägenheten, så jag antog att hon nu var änka.

När jag kom in i sovrummet låg Linnea redan naken i sängen. Mjukisbyxorna och den bylsiga tröja hon haft på sig när hon öppnade för mig låg slängda över en stol. Jag skakade på huvudet för att försöka skingra dimmorna där inne. Allt kändes lite overkligt. Klockan var över sju på morgonen och här stod jag i ett främmande sovrum på Östermalm och framför mig låg en naken kvinna i sin säng och väntade. Jag kände av ödsligheten och melankolin inom mig. Jag visste att alkohol och sena kvällar på krogen förstärkte den känslan medan hård träning och en varm kvinna som höll om mig hårt kunde få känslan att ge med sig, om så bara för ett tag. Det var det där förbannade svarta hålet inuti som slukade i sig allt och där sjoken av isflak drev omkring.

Hon såg på mig när jag klädde av mig. Mina tröjor luktade som satan själv av cigarettrök som var kväljande. Trots att jag kände mig mer eländig än upphetsad, reste sig ändå ”Stiffy” mellan benen av åsynen av kvinnan där i sängen. Ändå kände jag mig lite blyg när jag lade mig bredvid henne. Men som alltid när kroppskontakten uppstod försvann mycket av blygseln. Vi höll om varandra, kröp närmare och började kyssas. Hennes mun var liten, lite torra läppar men varm. Tungan kändes ovan och gav inte så mycket gensvar till en början när min letade sig in i hennes mun. Min ena hand gled över hennes rygg, ner över rumpan och höften. Hon var mycket smal, nästan inget underhudsfett och huden var inte längre så där ungdomligt mjuk och len. Stjärten var mycket liten men varm och mina händer njöt av beröringen.

Jag märkte att hon inte alls var helt naken. Hon hade trosor på sig fortfarande och jag blev plötsligt generad för att jag oblygt klätt av mig naken framför henne. Men det gjorde ingenting. Jag tyckte väldigt mycket om att klä av. Älskade att känna stjärten, höfterna och skötet under det tunna tyget innan handen letade sig innanför för att utforska alla hemligheter. När jag försiktigt började dra ner trosorna lyfte hon höfterna för att underlätta.

Hon vred sig ner på rygg och visade att hon ville att jag skulle vara över henne. Min lem låg halvhård mellan hennes ben och jag kände hennes könshår mot mig. Jag sträckte ner handen för att leta mig in i henne. Hon var helt torr så jag slickade på mina fingrar för att fukta hennes blygdläppar. Jag kände på henne under mig att det nog inte var särskilt skönt när jag började försöka komma in i henne. Det var inte särskilt skönt för mig heller. Min lem började slakna igen när jag inte kunde tränga in i henne utan att uppenbart göra henne illa.

Jag la mig bredvid henne igen och kysste och smekte henne.
– Förlåt, det var så länge sedan.
Jag såg i hennes ögon att hon var ledsen.
– Det gör inget. Det är knappast ditt fel. Vi försöker och gör det bättre imorgon.
– Eller senare idag. Ligg nära och håll om mig.
Jag la över henne på sidan och la mig tätt bakom med min hand kupad om hennes ena lilla bröst så som jag tyckte så mycket om att ligga. Jag hann inte räkna till 15 innan jag sov närmast medvetslöst.

Jag vaknade av att hon kröp tillbaka ner i sängen, så där lite kall som man kan vara när man varit uppe. Hon luktade tvål och jag förstod att hon varit på toa. Min armbandsklocka visade 13:15 och jag hade sovit bort mer än en halv dag. Jag tog mig upp på lite vingliga ben och gick också på toa. Märkligt nog kände jag mig inte särskilt bakis och nästan ingen huvudvärk. Lite vatten ur kranen och mer tandkräm från hennes badrumsskåp förbättrade känslan i munnen. Kräkas efter en blöt kväll på krogen kunde vara bland det vidrigaste jag visste, men det var rena monsterkuren mot bakfylla. Att bli av med allt det där kroppen annars skulle behöva fortsätta processa minst ett halvt dygn till. Även om det var pinsamt när det hände så kändes det skönt nu.

Linnea tittade på mig när jag kom tillbaka. Jag kröp snabbt in under täcket. Hennes lägenhet var verkligen iskall.
– God eftermiddag, sovit bra? Hur mår du? Frågade hon.
– Nu är det väldigt mycket bättre än i morse.
Nu när jag kysste henne igen kändes det som om hennes mun vaknat till liv lite mer. När min hand mjukt smekte hennes bröst vaknade lusten betydligt mycket mer än i morse. Det var som om livet återvände i kroppen på flera sätt när gifterna började gå ur. Mina fingrar gled över hennes stjärt, längs insidan av skinkorna ner mot skötet. Jag mindes från tidigare hur torr hon varit och hade läst att män fick problem med potensen med åldern och att kvinnor fick svårare att bli våta. Men den här gången hade jag ingen tanke på att tränga in i henne utan att hon var våt och riskera att göra henne illa.

Mjukt med min hand på hennes ena höft tryckte jag ner henne på rygg och började smeka över magen, upp mot brösten och halsen och tillbaka nedåt igen. Min hand smekte framsidan och insidan av hennes båda lår, in mot hennes sköte. När jag särade hennes blygdläppar kände jag att hon var torr.
– Det är inte som förr när man var yngre, men jag vill.
– Vi har inte bråttom och det kan vi ändra på.

Jag kysste hennes mun, över kinden mot ena örat, ner över halsen, axeln och ena bröstet och vidare ner över magen mot mitt mål. Hon låg helt stilla med handen i mitt hår. När jag kysste ljumskarna flämtade hon till. Hon lät mig sära hennes ben utan protester. Nu kände jag tydligt doften från hennes sköte. Den var så olika från person till person. Ändå samma starka berusning och upphetsning. Det var samma sak som med hår eller inte hår, jag älskade ett rent, nytvättat sköte mot min mun, men tyckte lika mycket om det som det var nu, inte ohygieniskt, men definitivt inte nyduschad. Där fanns den ljuvliga blandningen av sköte blandat med en mycket svag ton av kiss och så som kön kan lukta efter en dag och krogrunda instängd i kläder. Det kändes just sådär lite belagt med tabu just för att kön alltid skulle vara nytvättat och lukta mer tvål än just kön.

Varsamt lät jag tungan glida längs hennes kärleksskåra från klitoris ner till slidöppningen och upp, om och om igen. Det här var det absolut bästa jag visste. Att slicka och höra en kvinna njuta, jag kunde aldrig få nog av det.

Jag använde mycket saliv för att hjälpa till att göra henne våt och långsamt kände jag hur min saliv började blandas med hennes safter som började produceras. Jag förde in först ett, sedan två fingrar försiktigt in i henne, sög mjukt in hennes klitoris i munnen och lyssnade och kände efter hur hon reagerade.

Efter en lång stund drog hon lätt i mig för att jag skulle komma upp och jag förstod att jag inte skulle kunna få henne att komma, i alla fall inte den här gången. Långsamt kysste jag mig upp för magen, båda brösten till hennes mun. Generat vred hon undan munnen från min som var kladdig av hennes egna safter.

Med ena handen lät jag min lem glida upp och ner i allt det våta några gånger innan jag placerade den i hennes öppning. Hon särade benen ytterligare, la sina händer på mina skinkor och tryckte mig inåt. Långsamt lät jag min grova lem fylla upp henne, centimeter efter centimeter medan hon andades häftigt.

Jag kände hur jag skulle ha svårt att kunna hålla mig, kåt efter att ha slickat henne så länge och känslan av hennes trånga och kanske ovana sköte. Jag hade ingen aning, men tanken på att ingen tagit henne på länge eggade mig enormt.

När min lem nådde hennes botten stannade jag upp en lång stund både för hennes skull och för att själv verkligen njuta av känslan. Sedan började jag sakta röra mig in och ut i allt snabbare tempo, medveten om hur det redan pirrade i underlivet och att jag skulle komma allt för snart.. Jag såg, hörde och kände att hon njöt. När orgasmen började långt där inne, fångade jag hennes läppar, höll hennes huvud mellan mina händer och kysste henne djupt och våldsamt. Hon försökte först komma undan men gav upp och jag kände mig lite sadistisk. Sedan pumpade min sperma in i henne. Eftersom hon inte varit genomvåt kändes skillnaden tydligare än vanligt och det gjorde njutningen ännu starkare. Jag märkte på hennes flämtningar att hon också märkte och upphetsades av det.

Efteråt låg vi tysta och stilla medan andetagen lugnade ner sig och den där sköna tröttheten kom smygande som så ofta efter sex. Jag låg och tittade på henne. Hon var naturligtvis ingen skönhet i klassisk mening men jag tyckte verkligen inte att gamla människor var fula bara för att håret blivit grått och huden inte längre var så där slät och fri från rynkor. Hennes bröst var naturligtvis inte toppiga och fylliga längre, men inte heller det gjorde mig något. För mig var de sköna att mysa med oavsett och om ägaren till brösten njöt av att någon myste, pussade eller sög på dem, så fick de vara hur som helst.

Visst hade jag alltid haft en dragning till äldre och mogna kvinnor. Så hade det alltid varit sedan långt innan jag blivit ”byxmyndig”. Här låg jag bredvid en kvinna som var bra mycket äldre än min mamma ur vars sköte min sperma läckte ner över hennes lår och ner på lakanet. Det var upphetsande men jag behövde inte skämmas. Antagligen kände hon samma sak, att en 20-åring med stor och hård lem tog och fyllde henne med varm kladdig sperma istället för en jämnårig. Det blev som en symbios. Jag kunde få en pensionär att njuta och hon kunde få en ung kille i säng trots sin ålder och ålderns skavanker. Det var fint på något sätt.

– Det var sååå skönt. Men det är inte lika lätt som förr och det var mycket länge sen, men du gjorde det så bra.
Jag pussade henne på munnen och halsen, lite generad och lycklig på samma gång. Jag tänkte att jag skulle ta med glidmedel om vi sågs igen.

Vi sov en stund, vaknade och hämtade pizza på en närbelägen pizzeria som låg på hörnet i samma hus. När vi ätit låg vi med varandra igen och den gången gick det ännu bättre. Jag slickade henne länge, tog saliv om och om igen från min mun på mina fingrar och långsamt gjorde henne våt även inuti. Säkert slappnade även hon av mera den gången även om jag inte heller då lyckades få henne att komma. Jag ville så gärna, men kanske gjorde jag fel eller så hade hon svårt att få orgasm.

Vår skeva dygnsrytm gjorde att vi somnade vid åttatiden på kvällen. När jag vaknade upp igen visade klockan 23:45 och jag kände mig klarvaken och pigg. Försiktigt smög jag mig ur sängen utan att väcka Linnea som sov tungt bredvid mig och utan att riktigt ha något beslut helt klart för mig, tog jag mina kläder, smög ut ur sovrummet och drog tyst igen dörren efter mig.

Ute i köket drog jag på mig kläderna och satte mig vid köksbordet en stund med ett glas vatten för att känna efter. Men den krypande känslan av rastlöshet och flykt ville inte släppa sitt grepp och till slut bestämde jag mig. Jag var i stort behov av att lätta mig, men ville inte gå på toa med risk för att väcka Linnea. Jag kunde alltid leta upp en buske utomhus på vägen till tåget.

Så ljudlöst jag förmådde öppnade jag ytterdörren och smög ut, fortfarande med skor och jacka i handen. När dörren klickade igen bakom mig lät ljudet som en jordbävning och jag tänkte att alla i hela huset borde ha vaknat. Jag log lite sorgset åt mig själv där jag satt på översta trappsteget och satte på mig skorna. Jag väntade mig att dörren till lägenheten när som helst skulle öppnas och Linnea skulle stå där och be mig komma tillbaka. Det skulle jag inte klara, så jag kände att jag hade bråttom att komma iväg.

Jag försökte till och med stänga porten tyst bakom mig och gick tätt intill huset en lång bit för att inte vara synlig från något av hennes fönster. När jag rundade nästa gathörn tog jag på mig jackan och satte kurs mot Östra Station, jag kunde lika gärna gå dit. En storm av olika känslor rusade genom kroppen. Lättnad, brådska att bara komma så långt bort som möjligt,, sorg både över min egen ensamhet och kvinnan jag lämnade där uppe i lägenheten. Jag hade alldeles för lätt att föreställa mig hur ledsen hon skulle bli när hon vaknade upp och insåg att jag var borta utan att ha lämnat något telefonnummer efter mig. Hon visste inte vad jag hette i efternamn eller ens vart jag bodde. Å ena sidan hade vi inga förpliktelser mot varandra. Vi hade träffats på krogen och sedan haft en sorts ”one night stand”, men samtidigt hade jag en stark känsla av att det inte var rätt att bara sticka iväg utan att ens säga ”hej då”. Jag hade ju själv upplevt det några enstaka gånger och visste hur jobbigt det var att bli lämnad. Ändå hade jag inte förmått något bättre än att bete mig som en skit.

Det var ett ständigt blickande bakåt och sökande framåt. En textrad ur en av Ratatas låtar kom för mig som stämde så bra:

”Jag släntrar hem en regnig natt igen.
På klubben där jag går,
jag fann en skatt, som tog mig hem.
Hon var så lik dig, gröna ögon, precis som du.”

Gröna ögon… Det var fortfarande samma två par gröna ögon som ständigt fanns där. Det var Emmas, som med sin trygga värme viskade att hon älskade mig, att jag var hennes älskade pojke. Det var Jennie som skrek och klöste mig blodig när vi älskade och hon kom. Jag förstod att jag sökte efter något jag inte hittat ännu. Nu var jag ensam igen.

Jag orienterade ur minnet. När jag smet från hennes lägenhet senast medan hon sov var det mörkt och jag hade varit ganska onykter när jag tog mig dit. På väg från lägenheten till Östra station gick fötterna som av sig själv. På något vis minns jag riktningen, några orienteringspunkter så som restaurangen på hörnet och träden på andra sidan gatan i den lilla parken. Första porten var fel. Mattan i porten liksom den stora blomkrukan på trappavsatsen saknades. Jag kunde inte gå på namnen på tavlan nere i entrén eftersom jag inte mindes vad hon hette.

I nästa port smet jag in samtidigt som en annan boende. Precis innan porten skulle slå igen, stoppade jag den med handen så att låset inte klickade igen. Sedan stod jag med ryggen lutad mot glaset bredvid för att se ut som om jag väntade på någon. När damen där inne försvunnit in i hissen, öppnade jag dörren och smet in.

Trots att det var nästan två veckor sedan jag var här kände jag igen doften. Mattan och blomman fanns där de skulle och på andra våningen stannade jag. Det stod Nilsson, L på dörren,. Det var nästan tyst i trapphuset. Bara ljudet från någon TV på hög volym några våningar upp sipprade ut i tystnaden.

Att jag stod här var mer eller mindre en tillfällighet. Jag hade bestämt träff med Greven för att gå ut på krogen. Vi skulle mötas vid en bestämd rulltrappa på Slussens tunnelbanestation, men när jag väntat i 35 minuter, fem minuter längre än överenskommen väntetid gav jag upp och klev på en tunnelbana mot Mörby centrum. Antagligen hade han fått förhinder eller försenad på grund av något tåg utan möjlighet att kunna förmedla sig. Jag hade mobiltelefon tidigt, men Greven hade det inte.

När jag gick upp från tunnelbanan på Tekniska högskolan för att ta Roslagsbanan hem från Östra station, blev jag stående uppe på gatan. Jag ville inte gå på krogen, definitivt inte ensam och jag orkade inte ringa någon för att höra om någon annan ville hänga med ut istället. Inte heller ville jag åka hem till den tomma lägenheten och spendera fredagen framför TVn eller datorn i min ensamhet.

Det var då fötterna började gå som av sig själva. Jag hittade utan problem fram till pizzerian på hörnet och nu stod jag här utanför hennes dörr, utan någon plan och utan att ha ringt först. Jag blev plötsligt rädd för hur hon skulle reagera om jag kom nu så här långt efteråt. Kanske skulle hon bli arg, kanske fanns någon man som bara varit tillfälligt borta eller kanske fanns en ny älskare. Jag borde vända om och gå men förmådde inte.

Fingret mot ringklockan och jag hörde hur den klämtade där inne. Den lät som en sådan där fin ringklocka som jag förknippade med stora villor ute i Djursholm, men det här var Östermalm och passade också bra.

Jag hörde steg där inne och låset som klickade och sedan stod hon där. Jag fick tunghäfta och visste inte vad jag skulle säga. Jag kände mig omåttligt dum.
– Hej, det är jag.
– Så du kom tillbaka? Vad glad jag blir. Kom in.
Hon log och höll upp dörren. Jag kände en oerhörd lättnad.

Inne i hallen klädde jag av mig och sedan kramade vi varandra länge stående där i hallen. Det var annorlunda den här gången. Hon luktade inte längre av alkoholångor och jag var inte onykter nyss kommen från en hel natt på en bar. Jag var nyduschad, rena kläder som inte stank av cigarettrök och hade nyborstade tänder. Jag kände en oerhörd lättnad även över att kvällens krogrunda inte blev av. Jag skulle spara pengar och inte tvingas sova bort ett halvt dygn.
– Förlåt, viskade jag bara.
– Du kunde åtminstone sagt hej då.
– Jag vet. Jag blev kanske lite rädd.
– Jag krävde inte att du skulle stanna för evigt, men jag är glad att du är tillbaka. Vill du ha något, kaffe?
Hon fnissade och strök mig över kinden.
– Kaffe gärna, om du också vill ha?
Medan hon gick ut i köket gick jag in i vardagsrummet och sjönk ner i en pösig soffa. En stickning låg på soffbordet och en TV stod på nästan helt utan ljud och visade den vanliga fredagsunderhållningen. Det kändes skönt att vara här igen. I fickan låg en liten tub glidmedel och när jag tänkte på att jag ville göra det ännu skönare för henne växte mitt begär och min lem.

2

Kommentarer

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier