Älskade lilla Nicki #2 – Älskade lilla Nicki

Det här är del 2 av 2 i Älskade lilla Nicki

PROLOG

Innan allt gick sönder och världen rasade, var allt ljust och vackert. Min fru Rebecca var mitt hjärtas stora kärlek och våra tre döttrar var mina ögons ljus och livets mening. Nu var allt kaos och upp och ner.

Vi träffades i jobbet. Vi sa alltid att det var helt osannolikt, men våra respektive företag råkade hyra samma konferensanläggning ute i skärgården precis under samma helg. Konferensen var inte speciell på något sätt, några möten, frukostbufféer, tvårätters luncher och trerätters middagar. På kvällarna hängde vi ofta i anläggningens simhall och gym eller i baren. Baren var supermysig. Gammaldags trägolv, stora, pösiga fåtöljer och en stor öppen brasa. Överallt syntes temat båtar och havet i form av målningar, båtmodeller och bilder av fyrar.

Plötsligt stod hon bara där bredvid mig på sista dagens frukost. Först såg vi bara på varandra och log menande när vi noterade att våra tallrikar innehöll samma sak, äggröra och bacon och på brickan samma kaffemugg och glas med apelsinjuice. Under hela frukosten sneglade vi på varandra i smyg. Hon satt två bord bort med sina kollegor och varje gång jag tänkte titta på henne i smyg, möttes våra blickar och antagligen rodnade jag precis som hon.

Efter lunchen dröjde jag på stegen. På väg ut såg jag att hon var nästan klar när jag passerade hennes bord. Våra blickar möttes igen och att vänta där ute i foajén kändes som en outtalad överenskommelse.
– Är du sugen på en promenad?
Hennes röst klirrade som pärlor i mina öron och jag kunde bara nicka.

Vi gick vilse i skogen på vår långa promenad för att vi bara pratade på utan att tänka på vart vi gick. Jag missade mitt sista möte efter lunch och skickade ett SMS till min chef och meddelade att jag fått migrän.
– Vad skrev du för ursäkt? Frågade hon när vi samtidigt stoppade mobilerna i fickorna igen.
– Jag skyllde på migrän, sa jag lite skamset.
– Jag med!
Vi brast i skratt över vårt barnsliga tilltag och sedan fortsatte vi gå vilse lite till.

Våra första två månader tillsammans innan Rebecca blev gravid var som ett erotiskt paradis fullt av vänskap och kärlek. Aldrig hade jag passat så bra ihop med någon tidigare, både emotionellt och sexuellt. Vi behövde liksom aldrig säga något för att veta hur den andre mådde och vad den ville.

När Rebecca blev gravid första gången tänkte jag att det nu helt säkert var slut på den romantiska tiden. Jag såg för mig hur jag skulle bli partnern som kliade och masserade ryggen, åkte till någon nattöppen butik för att köpa lakrits eller en alldeles speciell sorts glass eller pizza. Det var jag förvisso helt inställd och med på. Vad kunde jag mer göra än att serva min havande kvinna, blivande mor till mitt barn? Det jag befarade var att hon inte längre skulle ta i mig med tång, att min uppgift var slutförd och ville jag ha sex så fick jag göra det själv. Det var det alla mina vänner sa och det skrämde mig.

Det visade sig att vi båda oroat oss i onödan. Hon för att jag skulle tycka hon var osexig och ful, jag för att hon inte skulle vilja ha mig mera. Ställningarna varierade under graviditeten. Innan det blev särskilt tydligt var allt som vanligt. Senare, när hon blev stor och otymplig tyckte jag att hon var vackrast i världen när hon stod på alla fyra med sin breda rumpa i vädret och tog emot mig bakifrån, eller låg på sidan. Periodvis hade hon mer värk och mer illamående, men de var korta. Precis efter våra förlossningar och vi inte kunde ha sex på traditionellt sätt en period, tog hon mig i munnen.

Även utanför sängen behölls vår närhet. Hon låg hos mig i soffan framför TV:n på kvällarna och de vardagliga kramarna och kyssarna upphörde aldrig. Vi levde i en temperatur som vi inte kunde se hos några av alla våra släktingar eller vänner. Jag kände mig lycklig och fjäderlätt när hon väckte mig klockan tre på natten för att hon absolut ville ha McDonalds och sedan få sina fötter killade tills hon somnade..

Vårt första barn, ett välskapt flickebarn föddes 11 månader efter att vi träffats och döptes till Leah. Vårt andra barn föddes två år senare och blev också en flicka som vi döpte till Corinne. Vårt tredje och det som skulle bli vårt sista barn, föddes fem år senare och hon fick heta Michelle. Jag antar att det var den där Beatles-låten som inspirerade. Vi var kanske lite för unga för Beatles egentligen, men det var ett vackert namn och under gymnasietiden hade jag en klasskamrat som hette Michelle och hon hade på något sätt påverkat mig så att jag fortfarande tänkte på henne ibland. Under hennes uppväxt kallade vi henne först Mickis, men när hon som liten inte kunde uttala det och Sa Nicki istället, så fick det bli så.

Vårt liv tillsammans var verkligen som en saga, något som egentligen inte finns i verkligheten. I alla fall inte runt omkring oss. Bland våra vänner såg vi aldrig någon glöd och kärlek efter första barnet. Alla verkade bli mer i bästa fall som goda vänner som levde ihop. Man vet ju aldrig hur det ser ut hemma hos andra människor, men man såg aldrig någon beröring, inga kyssar och väldigt sällan vänliga och uppskattande ord. Mammor körde sina barnvagnar och några steg bakom gick papporna och bar kassar, lastade i och körde bilarna. Alla var trötta, slitna och irriterade.

Barnen växte upp, började på dagis, i första klass, högstadie och gymnasium. De växte upp i ett hem fullt av kärlek, bus och humor och där man hjälper varandra i stort som i smått. Jag såg mina döttrar växa upp till trygga och starka varelser. Rebecca var den som släppte de fria medan jag var hönsmamman. Min största skräck i livet var att förlora någon av dem. Av allt jag såg runt omkring mig med kraschade förhållanden och skilsmässor, förstod jag att vi var näst intill gudomligt lyckligt lottade. Om någon av dem skulle ryckas ifrån mig så skulle jag förtvina och dö.

Att vår mellersta dotter visade sig ha en dragning till andra flickor berörde oss inte det minsta. Alla våra barn skulle få älska vem de ville. Vi märkte det före hennes egen insikt och när den drabbade henne uppstod en tid av kris. Sedan fick vi en till extra dotter i vårt hem.

Orosmolnen kom plötsligt, så där som de ofta gör. När beskedet att Rebecca fått cancer kom, hade vi fortfarande gott hopp. Vi bokade vår resa till Grekland som blev vår första semester utomlands tillsammans. Resan var underbar trots Rebeccas försämrade tillstånd. När vi kom hem skulle hennes behandlingar påbörjas och då skulle ju allting ordna sig — trodde vi.

I hennes journaler står allt om hennes behandlingar med cellgifter och strålning och i barnens dagböcker står allt om våra besök på sjukhuset och om hur Rebecca sakta tynade bort. För mig är den tiden bara som ett töcken där jag bara minns doften av sjukhus och desinfektionsmedel, pipen när sjuksköterskorna tryckte på knapparna på pumpen som sakta droppade cellgifter, nytt blod eller näringsdropp genom de genomskinliga slangarna in i Rebeccas blodomlopp. Ibland långsamt, ibland snabbare beroende på vad som pumpades in i henne.

Vi satt alla fyra i en stor soffa tätt tillsammans, Leah och Corinne på var sida om mig, Nicki i mitt knä. Läkaren gav dödsbudet, det lät som om han mumlade och jag uppfattade inte ett enda ord av vad han sa, hans mun rörde sig bara. Märkligt nog var det enda tydliga ljudet flickornas stilla gråt. Medan läkarens mun rörde sig, tänkte jag att — jo det märks att flickorna är biologiska systrar och Rebeccas avkomma. De till och med gråter likadant, lika vackert och lika hjärtskärande sorgligt. Mitt hjärta blödde, svämmade över och jag ville skydda dem från allt ont samtidigt som jag bara ville dö och följa min hustru till paradiset, eller var i helvete vi nu hamnar när vi dör.

Begravningen var vacker och värdig. En massa människor kom och kramades, sa vänliga saker. Munnar som rörde sig, gestalter som fort rörde sig bort ifrån oss som om vi vore pestsmittade. Jag förstod intellektuellt att det var av hänsyn. Man vill inte tränga sig på, trodde att vi ville vara ifred. Ändå kändes det som om man inte ville ha med oss att göra. Som att gå på glödande kål eller krossat glas cirklade alla släktingar och vänner, cirklade och försvann. Bara ett fåtal fanns kvar och de var väl de viktigaste.

Efter begravningen orkade jag inte mera och kroppen kollapsade. Jag kunde tänka klart och visste vad jag borde göra, men kunde inte röra en muskel. Jag skämdes för att jag inte förmådde ta hand om mina barn. Istället var det de som tog hand om mig. Leah och Corinne som flyttat hemifrån, Michelle som bodde kvar hemma. Allt kändes värdelöst, bortkastat och helt utan mening och jag kunde lika gärna ligga här i min säng och ruttna. Någonstans i mitt bedövade sinne fanns en tanke om att det kunde vara ett egoistiskt sätt att tänka, men det fanns inte plats för det i främre delen av mitt medvetande.

——

Som i ett töcken hörde jag Leah och Corinne komma och gå genom ytterdörren. De gav mig mat och vatten på sängen och de talade till mig men det var som om jag inte förstod språket. Min dotter Nicki var 17 år och bodde fortfarande hemma. Det var en tapper flicka som förlorat sin älskade mamma och nu var på väg att förlora även sin pappa som höll på att tyna bort.

På åttonde dagen satt hon på min sängkant som hon gjort de gångna dagarna och pratade och pratade. Sakta trängde hennes röst tydligare in och jag började förstå.
– Pappa du måste gå upp nu och förlåt att jag säger det, men du stinker, du måste duscha!
Hon skrattade och rörde vid min arm. Fy helvete vad det gjorde ont i huden, det stack som tusen nålar. Ordet uttorkning kom för mig och då kände jag plötsligt hur törstig jag var. Hennes skratt trängde igenom mer än pratet och lät som pärlor som klirrade.
– Älskade lilla Nicki, vad ska jag göra? Frågade jag med en röst som antagligen lät förfärlig och uppgiven.
– Som jag ser det finns det bara 2 alternativ, drick sprit och dränk sorgerna eller gå upp, duscha, tvätta sängkläderna och gå ut och spring. Det är sol ute, har du sett det? Och vi finns faktiskt kvar, jag finns kvar.

Jag skämdes, det är klart jag gjorde det. Där satt min kloka lilla flicka och berättade för mig vad jag skulle göra, jag som borde veta, borde tala om för henne exakt vad som var rätt att göra nu i vår nya situation. Istället låg jag här och luktade svett och någon annan sorts orenlighet som om jag vore en hemlös.

Jag kunde gå ner mig fort och fullkomligt tappa allt, men jag kunde lika fort ”ta mig upp” igen. Det fanns inget val, det bara måste gå. Men det var en lång väg där från sängen via duschen, kläder och sängkläder i tvättmaskinen och till slut löparskorna.

Jag som varit så bra, så stolt över att jag tidigare lätt klarade min 15km-runda i strax över 5-minuters tempo. Nu spydde jag i diket på väg hem efter 5km och att bara dö kändes som ett bra alternativ. Men löpningen fyllde mig snabbt med styrka, energi och livslust som kom tillbaka mycket snabbare än något preparat i världen. När jag låg på golvet och spyfärdig kippade efter andan efter att äntligen åter kommit under 1:30 på min 15-kilometers runda, kändes det mer än bra.
– Här är lite häng kvar som måste bort!
Nicki retades, hon petade mig i sidan med foten där jag låg på golvet. Hon överdrev, det fanns ingen valk där men min kondis sög.

Veckor och månader passerade och livet återvände sakta till något sorts normalläge. Jag började jobba igen och det kändes bra. I början kom attacker av sorg, plötsligt och oväntat. Ibland började pulsen rusa och tårarna tryckte bakom ögonen. Det kunde ske när som helst. Under ett möte, i personalmatsalen eller ute på stan. Särskilt när jag såg mammor med barn. Med tiden gick det bättre att styra så att attackerna av sorg istället kom så fort jag kom hem och stängde dörren bakom mig.

Vi spenderade ofta kvällarna med att prata om Rebecca, eller ”Beckis, för du e så knasig” som ungarna alltid brukat säga och syftade på det nu nedlagda mentalsjukhuset Beckomberga. Jag skämdes för att jag borde erbjudit mina barn det här mycket tidigare, eller så var vi bara redo nu. Jag hade nog alltid haft en tanke om att prata var överskattat. På vilket sätt skulle det hjälpa? Men det gjorde det faktiskt. I början grät vi mer än pratade, men med tiden kunde vi lättare prata om minnen. Vi tittade på filmer Rebecca älskade och barnen härmade hennes egenheter och saker som hon brukat säga och det framkallade så småningom mer glädje än sorg. Tjejerna ville gärna titta på våra semesterfilmer från våra somrar i skärgården och senaste resan till Grekland. Det var till en början plågsamt att se henne röra sig alldeles levande och höra hennes röst och skratt där på filmen.
– Det kommer bli skitbra till slut pappa, jag lovar.
Jag sträckte ut armarna för att ta Nicki i min famn och hon lät sig omslutas och föll ihop i en hög i mitt knä. ”Fett cringe” skulle hon nog ha sagt bara för några månader sedan, men vem behövde inte kramas nu?
– Godnatt raring, jag älskar dig mest i hela världen, det vet du? viskade jag i hennes långa blonda hår.
– Mest i hela världen? motfrågade hon lekfullt.
– I hela feta universum.
Jag kysste henne på kinden och hon lät det hända utan minsta reaktion. Vi kramades ofta i familjen, men pussa hade en period varit ”fett cringe”, men mycket var annorlunda nu.
– Du är för gammal för att säga ”fett” och ”cringe”, fnissade hon.
Jag pekade finger och räckte ut tungan för att ytterligare ge mig in på förbjuden mark som omogen tonåring wanna-be.

Det pirrade konstigt inom mig av att känna hennes mjuka kropp mot min och lukterna från hennes hår. När jag kysste henne på kinden kittlade tanken på att hennes mun var så otroligt nära. När hon gick upp för trappan till sitt rum på övervåningen fick jag svindel för ett kort ögonblick. Jag såg Rebecca framför mig. Det var precis hennes lätt fylliga rumpa och höfternas rörelse som alltid tänt mig så skoningslöst. Men visst, hon var sin mor upp i dagen både i utseendet och sättet. Lagom kaxig,Bestämd och sa alltid vad hon tyckte, varm och omtänksam och brydde sig mer om andra än sig själv.

Men att min kropp reagerade så där av att se henne gå upp för trappan kändes lite jobbigt.

Även om jag mer än ofta luktade på mina underbara flickors underkläder och hade spillt mer än en droppe säd av fantasierna om vad jag skulle vilja uppleva med dem, så hade jag inte med en blick eller stavelse avslöjat mina tankar. Min uppfattning var orubblig och stenhård, skulle något ske skulle det bara komma från dem. Och det skulle inte bara räcka med det jag ibland fick höra: ”du är inte gammal, du e fett mycket hetare än alla kompisarnas pappor”. Sådant tal gjorde mig generad och varm men inte vågad.

Jag hade inte en aning egentligen, men många söner och döttrar har nog faser där deras mödrar eller fäder är deras sexfantasier precis som många föräldrar helt säkert har samma faser fast aldrig skulle medge det, kanske inte ens för sig själva. Jag tänkte att det nog var en lika självklar del som processen att bryta sig loss när det var dags att stå på egna ben. För en del var den processen plötslig och kraftfull, för andra gled den liksom bara in i vardagen mer obemärkt.

Mitt favoritcitat när det gäller moral och lag kom för mig: ”det är skillnad på guds lag och människans förordningar”. Men ”gud” hjälpe den som skadar någon. Nej, jag är inte troende, jag har min egen syn på vad ”gud” är, en kraft inom oss som styr vad vi gör mot varandra och oss själva.

Det var fredagskväll och ännu en ny situation i mitt nya liv jag skulle behöva, men ha svårt att vänja mig vid. Nicki hade givit sig ut för att träffa sin pojkvän för att reda ut någon fnurra på tråden. Sådana här kvällar när alla barnen var ute brukade jag och Rebecca tycka var mysiga. Då kunde vi se på film, ligga i soffan och mata varandra med chips och låta lusten vakna. Då kunde vi älska ostört vart vi ville i lägenheten, i soffan, på köksbordet eller vart som helst utan att riskera att bli upptäckta. Nu när Rebecca inte fanns längre kände jag mig plötsligt ensam och väldigt övergiven. Leah och Corinne som flyttat hemifrån och Nicki som antagligen skulle börja glida ifrån mig allt mera. Jag låg en stund i soffan och tittade på en film, men kunde inte riktigt fokusera. Nicki skulle bli sen så det var ingen idé att sitta uppe och vänta. Jag borstade tänderna, bytte om och kröp ner naken i sängen. Det dröjde inte många sekunder innan jag slumrade in.

Jag vaknade med ett ryck och innan jag förstod vad som väckt mig kändes det som om kroppen låste sig av ren skräck. Först därefter hörde jag den hjärtskärande gråten. Det var Nicki som grät någonstans i mörkret och hon grät så hjärtskärande, hulkade och hyperventilerade. Jag famlade panikartat efter sänglampan som jag nästan höll på att slå ner från sängbordet. När jag äntligen fick tag på strömbrytaren såg jag Nicki stå lutad mot dörrkarmen till sovrummet, klädd i nattlinne med tårar rinnande ner för kinderna. Jag såg på klockan som visade ett på natten.
– Men älskade lilla Nicki, vad har hänt?
Skräcken kramade mina inälvor så att jag höll på att kräkas. Klockan var ett, Nicki grät helt okontrollerat och hon måste ha kommit hem nyligen och hunnit byta om till sovkläder. Mina tankar rusade från att hon blivit utsatt för rån, blivit vittne till något fruktansvärt brott eller — värst av allt, själv utsatt för något, våldtäkt?

– Kom Nicki, vad har hänt?
Jag sträckte mig mot henne och hon kom på ostadiga ben fram till sängen. Hon formligen föll ner i sängen över mina ben och jag drog henne upp så att hon låg på min arm.
– Vad har hänt? Du måste berätta, snälla Nicki berätta.
– Ha…an ha…ar gjo…ort slu…ut, kved hon, knappt hörbart mellan snyftningarna.
Lättnaden som sköljde genom kroppen var fysisk och kändes som vågor av värme och lycka som sköljde genom mitt bröst som hunnit frysa till is av uppvaknandet. Under den korta tid som gått hade skräckscenarier fladdrat för mitt inre och den värsta var att hon skulle blivit utsatt för våldtäkt. Det var liksom det jag kopplade det till eftersom jag visste att klockan var mycket och att hon varit ute sent. Nu var det bara pojkvännen som gjort slut. I hennes värld var det så klart inte så bara, men det var något som ändå var naturligt och hörde tonåren till och något jag gärna hanterade jämfört med allt annat jag alltid varit rädd för när det gällt mina döttrar.

Jag slöt mina armar omkring henne, smekte hennes hår med ena handen, den smala, späda ryggen med den andra och vaggade henne fram och tillbaka som så många gånger när hon var liten. Jag hyschade och vyschade med läpparna och näsan mot hennes hår. Jag visste att det just nu inte fanns så mycket att säga. Det bästa var att få gråta ut och att inte göra det ensam. Hon låg så och grät hysteriskt nästan en timme, så länge att jag började undra om hon var nära ett mentalt sammanbrott och kanske skulle behöva annan hjälp än den jag kunde ge. Jag förstod att uppbrottet säkert gjorde ont och varit den utlösande faktorn, men nu när tårarna rann kom all annan sorg samtidigt.
– Pa…ppa jag ork…ar inte.
Hon kved samma mening om och om igen.
– Älskade lilla Nicki, du orkar och vi ska orka tillsammans. Gråt du bara.

Och det gjorde hon, grät och kved medan jag höll hårt om min flicka, hon som var min livlina. Nu var jag hennes och jag skulle aldrig släppa taget. Efter en evighet glesnade snyftningarna. Jag trodde hon somnade ibland men kunde vakna till och gråta hysteriskt igen. Jag fortsatte hålla om henne, nära och smeka henne över ryggen och håret.
– Får jag sova här? Snyftade hon.
– Självklart, visst får du det.
Eftersom hon låg ovanpå täcket drog jag undan det och la täcket över henne och drog henne närmare mig. En våg av välbehag forsade genom min kropp av hennes värme och närhet. Jag kände hur mycket jag längtat efter fysisk närhet och hur skönt det nu var att få röra min älskade Nicki under tröstens täckmantel. Jag ville aldrig mer släppa iväg henne och alltid skydda henne från allt ont. Så slumrade vi slutligen in nära varandra.

På morgonen gick det lättare att prata och Nicki berättade vad som hänt. Hon och Robin hade varit tillsammans några månader men nu hade han träffat en annan för att han inte tyckte Nicki var tillräckligt engagerad i deras förhållande. Hon försökte förklara att allt det här med mammas bortgång säkert kunde ta sin tid, men det hade inte hjälpt. Nu kunde jag säga allt det där man brukar säga, att det är jobbigt nu men kommer gå över och att hon skulle bli kär igen och hitta någon ny med tiden. Jag mindes ju så tydligt hur tonårens sorger kunde kännas som om livet tagit slut men att man faktiskt läker och går vidare och att vi faktiskt var på god väg att klara större saker än så i vår familj. Det var svårt att förstå nu så klart.
– Du pratar i sömnen, sa hon när vi åt frukost och hon verkade ha pratat färdigt om sin hjärtesorg, åtminstone för stunden.
– Gör jag?
– Ja du mumlade mammas namn och höll om mig så hårt så jag typ dog.
Jag kallsvettades och blev stressad. Jag hade ju sovit naken och visste att jag både kunde vakna med stånd och ibland av utlösning i sömnen efter mina drömmar om Rebecca.
– Bara höll om hoppas jag? Frågade jag generat.
– Kanske inte bara.
Hon log, nästan lite fräckt trots innebörden i det hon sagt.
– Förlåt Nicki — om…
– Inget att bry sig om.
Jag ville fråga vad jag gjort mer exakt men vågade inte.

Att ta in en ny kvinna i hushållet kom på tal fortare än jag trodde. Det kändes nästan som det största tabut av alla. Skamset erkände jag för mig själv att jag nog inte velat att Rebecca skulle släppa in någon ny ”så fort” i sitt liv om det var jag som försvann. Skamligt nog kunde jag inte ens definiera vad ”så fort” betydde. Mer hela livet än några månader eller år, det kunde jag kanske erkänna för mig själv när ingen hörde. Att se sina svagheter var också viktigt.

– När ska du skaffa en ny pudding pappa? frågade min mellersta dotter Corinne.
– Du behöver lite ”woopsi woopsi”, fnittrade äldsta dottern Leah som alltid varit mest frispråkig och älskade att chocka sin omgivning med snuskiga antydningar.
– Ingen bitterbitch kommer in här, over my dead potato, fräste Nicki och sköt iväg en bit kokt potatis på sin äldsta syster.
Nej, fan inte nu igen, jag orkar inte! Stönade jag och skrattade.
Så här var det alltid och det kändes nästan som vanligt igen, varmt och hetsigt. Bara det att det var mitt kommande kvinnliga sällskap som diskuterades, det var lite ”cringe”.
– Vaddå ska pappa leva ensam resten av livet som en jävla munk?
Corinne var faktiskt lite sur.
– Man blir knäpp om man inte får ligga.
Leah var på ”G”.
– Han har ju oss och mig, jag bor här för fan!
– Nicki, du e fan dum i huvudet. Du kan ju inte…
Corinne avbröt sig, ville helt klart inte fortsätta, men alla förstod ändå och skrek av skratt.
– Varför skulle jag inte kunna det? Min kropp, mitt beslut!
– Hörni tjejer nu räcker det, det här börjar bli privat.
– Pappa rodnar.
– Tack för informationen Nicki, jag visste att vi glömt något här i köket, en jävla spegel! Jag ska fixa det, jag lovar.
– Kanske bra med spegel om…
Mera skratt…

Det blev disk och kaffe till ett TV-program och sedan gav sig de utflugna tjejerna iväg hem var och en till sitt.
– Godnatt då era skitloppor.
Det var något jag sagt enda sedan jag var liten, urlöjligt, roligt och hade redan gått i arv.

Det tog lång tid innan min kropp började vakna till liv igen. Det var nog den där gången då vi kramats och Nicki gick upp för trappan och såg ut som Rebecca bakifrån som jag fick stånd på riktigt för första gången. Den första tiden runkade jag till Rebeccas doft från hennes tröjor och underkläder, men nu fanns inte så mycket lukter kvar längre. Bara vetskapen att hon burit kläderna räckte ganska långt. Den första tiden var smärtsam efteråt. När jag kommit kom tårarna och den stora saknaden efter henne och tomheten blev plågsamt påtaglig. Allt oftare tog jag istället Nickis trosor ur tvättkorgen. Jag hade fri tillgång till den eftersom det åter igen var jag som skötte tvätten. Hon luktade nästan som Rebecca och även om det var henne jag såg framför mig i sådana stunder, kunde hon ibland bli till Nicki som tog hennes plats. Det var eggande på ett förbjudet och spännande sätt. Hur skulle det vara om…?

När jag åter började titta på kvinnor på ett annat sätt skämdes jag. Jag skämdes nästan mer för det än för åtrån till min egen dotter märkligt nog. När jag hånglade med Agnes på en firmafest och sedan följde henne hem kändes det som om jag var otrogen, ungefär som om Rebecca satt hemma och väntade. Jag var inte kär i Agnes. Hon var inte alls min typ, men hon var vacker som en saga och betedde sig väldigt oskuldsfullt. Hon var högutbildad, sval, svor aldrig, höjde aldrig rösten och var ständigt vänlig mot alla. Jag brukade studera andra människor och även mina kollegor och undra vad som dolde sig i deras allra innersta, vad de hade för fantasier, vad de tyckte om och hur de såg ut och lät när det gick för dem. När det gällde Agnes var det svårt att tro att någon någonsin haft sin hand innanför hennes trosor.

Hemma i hennes soffa drack vi te och pratade. När jag kysste henne förstod jag att det här skulle gå alldeles för långsamt. Jag kände så starkt att jag behövde kärlek och sex NU och inte var beredd att lägga ner veckor och månader på samtal och promenader för att sedan kanske få ligga med henne. Hon betedde sig som om hon var en mycket ung och oerfaren tonåring, tog bort mina händer och fnissade blygt så fort jag närmade mig brösten, rumpan eller skötet. Då sa hon ”inte så fort” och jag blev omotiverat arg. Kanske mest på mig själv för att jag skämdes för min starka längtan och för att jag la ner tid på någon jag inte ens var kär i och som förmodligen inte var särskilt kär i mig heller. Jag ville att det skulle vara okomplicerat och enkelt, precis som det hade varit med Rebecca.

Det blev också tydligt att det skulle bli svårt första gången Agnes sov över hemma hos oss. Jag presenterade henne för Nicki som svarade med att smälla i dörrar, kasta saker, packa sin väska och åka hem till storasyster Leah. Först blev jag irriterad och tänkte att hon allt får finna sig i förändringen och att det kanske lägger sig med tiden. När Agnes kröp ner på Rebeccas sida i min säng kände jag också plötsligt för att smälla i dörrar och kasta saker. Det kändes helt fel, som ett brutalt svek och som om hon inte hade där att göra.

Den natten låg vi med varandra för första gången. När Agnes somnat med ett lyckligt leende och något om att hon älskade mig, låg jag vaken länge. Hade vi varit hemma hos henne hade jag utan tvekan smugit iväg och aldrig kommit tillbaka.

Jag kunde inte rå för mina känslor. Det var inte bara det att hon låg på Rebeccas sida, luktade annorlunda och tog hennes plats. Inte heller var det för att hon var stenhård med att vi skulle använda kondom hela tiden. Den skulle vara på så fort min lem var mindre än två decimeter från hennes sköte. Det fanns egentligen ingenting att invända emot det. Jag hatade skydd men ville definitivt inte göra den här unga kvinnan gravid. Jag ville bara känna mänsklig värme, mjuk hud och kött, tömma mig i ett vått sköte utan mellanliggande lager av silikon som tog bort åttio procent av känslan.

Värst var kanske att hon var så pryd och traditionell. Hon pussade mig inte under revbenen, lät mig inte pussa henne under brösten, jag som längtade som en galning efter att äntligen få slicka en kvinna igen. När vi älskade låg hon dygdigt och stilla på rygg, lät bara lite när det gjorde lite ont i början. Sedan var hon tyst under hela akten och vände bort munnen när jag ville kyssas samtidigt. När hon kom var det med ett litet kvidande och knappt en rörelse. Det kändes inte alls äkta. Jag som längtade efter våldsamma vulkanutbrott! Efteråt höll hon sig på avstånd från kondomen och dess innehåll som verkade äckla henne och hon gick på toa och duschade underlivet trots att där inte fanns några kroppsvätskor att duscha bort.

All min längtan efter vilt, ångande, hett och svettigt sex, att få ta henne bakifrån, se och känna henne rida mig som besatt och lägga ner henne på rygg, trycka ner henne i madrassen och skrika hennes namn blev bara en enorm besvikelse. Där och då förstod jag att Agnes och jag aldrig skulle bli lyckliga tillsammans. Min fasta övertygelse var att man måste älska att plocka i diskmaskinen tillsammans lika mycket som att vara nakna under täcket eller på köksgolvet. Annars kunde jag lika gärna bo ihop med en kompis. Sex var avgörande. Utan det skulle jag inte fungera, det var bara så.

På morgonen tog Agnes alla sina saker, inklusive tandborsten hon ställt i badrumsskåpet igår och gick. Vi sa ingenting men det var underförstått att vi inte skulle ses privat igen. Trots att jag blev ensam igen och borde vara ledsen, kände jag mig nästan euforisk. Jag städade hela lägenheten, bytte lakan i sängen och tvättade bort dofterna och spåren av Agnes.

När Nicki kom hem efter skolan hade hon sin packning med sig igen. Innanför dörren kramades vi hårt och länge.
– Älskade lilla Nicki, vad glad jag är att du kom tillbaka. Är du fortfarande arg?
– Förlåt pappa. Det är klart du ska få träffa vem du vill. Jag blev bara så svartsjuk antar jag.
– Hon är borta, hon kommer inte tillbaka. Nu är det bara du och jag igen. Det ska väl gå bra, tror du inte det?
Lyckan i hennes ögon var omöjlig att ta fel på och jag kände samma märkliga lycka inom mig. När jag höll henne tätt intill mig där i hallen växte mitt begär och min lem så att jag var tvungen att hålla undan underkroppen lite så att hon inte skulle märka något. Jag kunde inte rå för det, men känslan var stark och intensiv. Det var henne jag längtade efter och ville ha. Det borde inte vara normalt. Jag hoppades att hon skulle duscha ikväll. Då skulle jag ta hennes trosor mindre än en minut efter att hon haft dem på sig. De skulle fortfarande vara varma av hennes kroppsvärme och alldeles nyss smekt hennes höfter, stjärt och sköte. Det skulle vara bättre än alla Agnes i världen.

Några veckor gick och vi spenderade ofta kvällarna med te, varma mackor och samtal. En av dessa kvällar skulle jag alltid minnas som en hissnande kväll. Jag satt i soffan, Nicki låg i mitt knä och mina fingrar trasslade ut hennes långa blonda hår som gick ända ner till rumpan. Det var också något hon ärvt från sin mor.
– Måste någon ny verkligen flytta in här?
– Oroar det dig?
– Ja.
– Varför?
Hon svarade inte, frågan var inte så enkel att svara på. Inte ens jag själv kunde svara. Allt från att tvingas in i en ny personkemi där alla parter ska tycka om och respektera varandra, det brukade kunna bli triangeldraman förstod jag från bekanta som skilt sig och skaffat ny partner. Och nu låg tyngden av Rebeccas bortgång över hela scenen. Vi hade också historien med Agnes i färskt minne även om jag försökte tänka mig det som något som hörde ihop specifikt med henne och att det kanske varit allt för nära inpå vår stora förlust.
– Inte nu såklart. Det är för tidigt. Men någon gång i framtiden så blir det antagligen så. Mammas och er kärlek kan ingen ersätta eller mäta sig med, men alla människor behöver närhet och vänskap och många går sönder av ensamhet. Jag skulle gå sönder och en vacker dag flyttar du också hemifrån.
Jag kände mig rätt nöjd med min förklaring. Jag behövde inte tala till henne som ett litet barn, det hade jag nog märkt minsann. Hon var en mycket ung och vacker blivande kvinna.
– Jag är här, du är inte ensam och jag försvinner inte.
– Jag vet min älskade flicka, jag vet. Du har visat dig vara så klok och modig och varje dag jag får ha dig hos mig är bäst. Det kommer inte ske nu, och det kommer vara du och jag länge än.
Mina händer strök över hennes överarmar, axlar och mage. Allt under tröstandets täckmantel. Jag var aldrig nära någon av hennes privata delar men under händerna kände jag en blivande kvinnas mjuka hull. Det fick det att röra sig djupt där inne.
– Då kan vi också ge varandra närhet.
Det var först då jag hörde hur det jag sagt kunde låtit.
– Jo men det har vi ju, som nu. Och att du är här.
– Men jag vill vara din fru, nu när mamma är borta.
Hennes röst vibrerade lite, men hon sa det bara sådär, rakt på som om det var det mest självklara i världen. Hon kanske inte var så klok som jag sagt ändå eftersom hon inte tycktes förstå innebörden i det hon sa. Ändå hoppade mitt hjärta över minst tre slag och en våg av hetta sköljde över mitt ansikte och det rörde sig dovt djupt där inne. Ändå var jag nyfiken på att höra hur hon resonerade och vilken symbolik hon såg.
– hur då fru? Du är min dotter.
– Ja sådär som du och mamma, sova ihop och…
Hon tystnade.
– Vad då och?
Tanken flög förbi att jag nu kanske drev på henne att säga saker hon inte förstod och hade tänkt igenom.
– Pussas, kramas och ligga med varandra som ni alltid gjorde.
– Men fina du?
– Vad då, kan vi inte ligga med varandra?
– Jo visst kan vi det. Din kropp är tillräckligt mogen och visst kan du ligga med någon.
Mitt svar var reflexmässigt bara tekniskt, men blotta tanken på innebörden fick hela mitt väsen att skälva. Jag kände mig tvungen att fortsätta.
– Men en förälder får inte ha sex med sina barn.
– Jo jag vet, men varför? Om det går?
Jag visste att det rätta nu vore att sätta oss upp med ett visst avstånd. Istället höll jag henne hårt tätt intill mig och pussade henne på håret. Att ha henne såhär i min famn gjorde mig alldeles varm. Känna hennes värme och former mot mig och höra hennes röst. Det kändes svalkande att ha ännu ett teoretiskt svar.
– Någon vuxen ska inte ha sex med en som är för ung för att man inte medvetet eller omedvetet ska påverka eller tvinga någon till något man kanske kommer ångra sen. Vuxna har kommit så mycket längre i sin sexualitet och har kanske provat olika saker och då är det nog lätt hänt att man blir övertalad, mutad eller tvingad. Är man i ungefär samma stadie i sin utveckling är det tänkt att man ska ha mera lika förutsättningar att bestämma över sin kropp och sina val.
– Men föräldrar då? Man älskar varandra och känner ju varandra bättre än någon?
– Jo men det är ingen garanti för att man inte kan bli övertalad eller tvingad och till föräldrar är man på ett annat sätt i beroendeställning. Det är inte så lätt att säga stopp kanske om man ångrar sig och upptäcker att det är på väg att gå för långt. Det är inte alltid lätt för vuxna heller. Sedan är det genetiskt en stor risk att något blir fel om allt för nära skulle få barn ihop. Det kan bli skador på barnen.

Det här hade verkligen på kort tid blivit väldigt avancerat. Trots att jag sa mig vara så öppen och fördomsfri blev jag generad av att så direkt prata om möjligheten att vi skulle ligga med varandra, det som jag dessutom fantiserat om så mycket på sista tiden. Hur många pappor sitter i soffan med sin 17-åriga dotter i knät och pratar om möjligheten att ligga med varandra? Det var absurt och kittlande. Hela mitt förnuft stretade åt ett håll men hade ganska lite att sätta emot det jag allra helst Ville och trånade efter.
– Men man är ju ”byxmyndig” när man är 15 och jag är faktiskt 17?
– Tanken med att vara 15 är att man ska vara mogen att veta vilket beslut man fattar. Det gäller däremot inte när det handlar om sex med vuxna.
– Jo men hur vet man att man är mogen vid just 15?
– Självklart mognar alla olika. Det har med hormoner och pubertet att göra. En del är tidigare, som du och får sina bröst och sin första mens och resten av det fysiska med att bli upphetsad och bli redo för njutning. Men även också psykiskt. En del vet tidigt mycket väl vad man vill och tycker om medan andra tar längre tid på sig. Man kan inte ha en åldersgräns för varje person och då har man bestämt att 15 passar de flesta.
– Hur var det för dig?
– Jag gjorde min debut i sexan. Hur gammal är man då — nyss fyllda 13 tror jag.
– Och du ville det?
– Jo då, jag var redo men vi var väldigt oerfarna.
– Ja där ser du.!
Jag insåg att jag pratade för hennes sak och mot mitt eget resonemang. Eller gjorde jag? Nu var det mycket fakta som gällde och än så länge höll jag mig hyfsat på banan.
– Jag tror jag är redo, det känns så.

Herre jävlar jag orkade inte. Hon sa bara rakt på utan minsta blygsel. Enda sättet att sätta tvärt stopp för diskussionen vore att sätta en bestämd punkt här och nu. Men dels var det inte juste, men mest av allt ville jag inte. Jag ville höra hennes tankar och jag brydde mig inte ens om att blunda för mina egna känslor. Dessa skulle jag dock aldrig tvinga på henne. Ändå andades jag tungt och vinglade i hur jag skulle fortsätta, vad jag skulle svara på det.
– Hur då redo?
Satan, den där frågan var fel fråga om man ville bromsa den här virvlande forsen medan tid fanns.
– Tycker det är skönt, våt å så och jag längtar. Vill inte ha någon annan jämnårig, vill inte att någon annan tar dig ifrån mig…
Hennes röst var svag och darrig och hennes bröstkorg hävde sig upp och ner av hennes uppsnabbade andning. Jag kände hennes hjärtslag, mina, eller våra? Hon rörde sig lite i min famn. Först hoppades, eller inte hoppades jag att hon skulle göra sig lös, resa sig och gå, men hon kröp närmare. Jag var noga med att försöka att hon inte skulle känna min erektion mot sina skinkor. Ändå ville jag känna henne mot mitt hårda stånd, trycka mig emot, in i henne…
– Känn får du se.
Hennes svaga röst bröts och övergick i en viskning.

Det var inte det att det var någon fråga. Hon rättade till sig mer på rygg med ryckiga rörelser där hon låg ovanpå mig och delade sina halvt uppvikta ben åt sidorna. I rörelsen hamnade mitt hårda stånd nästan perfekt längs med hennes stjärt och det kunde inte längre råda några tveksamheter för henne i vilket tillstånd jag befann mig i. Hon andades kort och stötigt. Jag vilade min panna mot hennes tinning och mina läppar snuddade vid hennes hår över ena örat. Lukten som strömmade in av hennes parfym och balsam fyllde hela mig.

Hon tog min hand och släppte den i höjd med sin mage, fortfarande med lätt svettiga händer, ryckiga och skakiga rörelser.
– Menar du att du vill att jag ska känna mellan dina ben?
Jag var tvungen att viska, rösten lydde inte längre. Hon nickade våldsamt flera gånger och drog in luft genom näsan när jag frågade.

När min hand slutligen vilade på hennes mage kunde jag inte påstå att jag behövde försäkra mig mer om vad hon ville. Min hand strök hennes mage från sida till sida långsamt nedåt. När hennes linne tog slut hade jag hennes otroligt mjuka hud under mina fingrar. Det skulle sköta sig själv nu. Jag kände i hela hennes kropp att hon skälvde av lust. Hennes hud ångade av värme som steg upp i mina näsborrar.

Handen gled över kanten utanpå hennes tights och ner över ena lårets insida och tillbaka upp igen, närmare hennes varma delning mellan benen. Jag ville känna om hon skulle ändra sig av den intima beröringen men ingenting hände. När fingrarna nådde tyget i grenen flämtade hon till. Två fingrar gled upp och ner över tyget längs hennes blygdläppar och det var vidöppet där under. Tyget var vått rakt igenom. Min hand gled upp igen.

Om man kan tala om att vid någon punkt tappa kontrollen så var det typ nyss. Jag rättade mig, kontrollen tappar man aldrig, inte behärskningen, det var dåliga saker att tappa. Vilket jävla ord var det jag letade efter? Jag tappade inte något, förlorade inte.. Det var då jag lät mig falla för hennes önskning, valde att lita på henne. Jag valde också att inse att hon inte kunde bli mer tydlig än så här och att jag inte ville låta förnuftet ta över. Inte nu längre.

Tightsen satt åt så det var svårt att få in handen under kanten. Försiktigt lyfte hon sina höfter från soffan och med ena handen lirkade tightsen ner över höfterna och stjärten, ner till halva låren. Jag fortsatte dra dem över hennes knän och hon sparkade ur ena foten så att benen blev fria från varandra. Min hand återvände upp till magen och början av hennes venusberg. Hon hade gles behåring, inte rakad. Det var jag omotiverat glad över. Inte för att det hade känts fel, utan bara en helt ovidkommande tanke, att det var bra att hon inte följde trender bara för trenders skull.

Jag kunde inte hålla på såhär. Jag kände i hela hennes kropp hur den spändes förmodligen av upphetsning och förväntan. Mina fingrar gled ner över pubeshåren och kände henne till slut, öppen och våt. Hennes klitoris var stor och tydlig och när jag smekte över och runt den tryckte hon kinden mot mig och gnydde tyst. Med läpparna mot hennes panna och min tungspets som rörde sig över hennes hud, smekte jag henne varsamt. Två fingrar gled ner mot hennes öppning medan jag smekte hennes klitoris. Hon föll isär mer med benen när fingrarna nådde hennes slidöppning och gled in. Jo, hon var verkligen redo, liten och trång men öppen. Jag gjorde det jag älskade näst mest i världen, smeka en flicka till orgasm. Långsamt och stilla för att låta det vara så länge som möjligt.

När de så välbekanta tecknen kom letade min mun upp hennes öra och jag blåste fjäderlätt. Hennes mun öppnades helt och hon andades djupt och hårt. Hon spände sig, slutade andas för en kort stund, skakade i kroppen och bet ihop. Hennes slida kramade om mina fingrar, jag njöt av det ljuvliga blöta rytmiska från hennes sköte. Att få hålla en kvinna i sin famn när orgasmen rusade var det vackraste som fans.
– Älskade Michelle, kom, kom, jag älskar dig, du e så fin
Mina ord i hennes öra och hennes långa dämpade gny i falsett från hennes mun. Medan hennes orgasm drabbade henne, krampade hennes stjärtmuskler i konvulsioner och knådade om mitt hårda stånd som lagt sig på plats mellan skinkorna. Utan att kunna kontrollera mig rörde jag mig mot henne och kände min utlösning närma sig och forsa ut i mina kalsonger och över magen och pubeshåren.

Hennes kropp fullkomligt kollapsade där hon låg i min famn. De stötiga andetagen blev längre och djupare och lugnare. Mina fingrar ville jag ha kvar i henne så länge jag fick och jag smekte väldigt mjukt och långsamt hennes inre. Höfterna rörde sig svagt upp och ner mot mina rörelser, sen blev allt stilla. Mellan våra kroppar steg doften av värme och min sperma. Jag skämdes och undrade om hon kände lukten lika tydligt och förstod vad det var? Jag hoppades mina mjukisbyxor skulle fånga upp det mesta och inte smeta av sig på hennes stjärt och rygg.

Jag trodde hon somnat. Försiktigt gled min lediga hand upp under hennes tröja och över hennes ena mjuka lilla bröst. Handen fylldes av den mjuka, lena, varma bullen och jag knådade mjukt och försiktigt. Ingen av tjejerna brukade ha BH när de var hemma och just bara bröst under en tunn tröja tyckte jag var så fint.

En halvtimme låg hon så med lugna andetag. Jag förmådde inte dra ur fingrarna ur henne, så sensuellt och vackert. Samtidigt så fullkomligt orimligt och förbjudet att ligga här med fingrarna djupt inne i min dotters sköte. Jag fick en tår i ena ögonvrån. Jag älskade den fullkomliga tillit och hängivelse bara riktig kärlek och passion kan skapa. Hur fint är det inte att bara fullkomligt ge sig åt någon, öppna sig både kroppsligt och själsligt och hur fint är det inte att få förvalta det. Förvalta, vilket stelt ord, men jag kom inte på något bättre. Vårt språk sög verkligen ibland.

– Sover du, viskade jag i hennes öra när mitt ena ben började domna bort så att jag inte skulle kunna hantera det utan att ändra ställning länge till.
Mmmm. Visst var jag redo? sluddrade hon.
– Ja Michelle, och så vacker och fin. Jag älskar dig, vet du det?
– Jag vet det pappa.
OK, just det ordet i den situationen kändes lite jobbigt. Att höra sin dotter säga pappa samtidigt som två av mina fingrar var djupt inne i henne, kramade av hennes slidmuskler. Jag som var övertygad om mitt öppna sinne .
– Du sa Michelle?
– Ja du heter ju det, egentligen. Har du glömt det?
Jag petade henne retsamt lätt i sidan. Hon fnissade.
– Nä men ni säger ju nästan aldrig det, förutom när, hur brukar du säga, det kommit ”skit i fläkten”
Jag kunde inte låta bli att skratta och det kändes så skönt, precis som resten i bröstet.
– Skit i fläkten har också en motpol vet du. När det blev sådär måste jag använda ditt riktiga namn. Jag vet inte varför.
– Då gör det inget, inte alls.
Jag såg på min älskade flicka där hon låg nära intill mig. Hon kunde inte själv säga sitt namn som barn. Vi kallade henne alltid för Mickis, men det blev för svårt och blev Nicki.

Jag upptäckte generat att jag fortfarande hade mina fingrar kvar i henne. Försiktigt började jag dra mig ur, men då knep hon med låren.
– Neeej
– Mitt ben sover, jag måste..
– Får jag sova hos dig inatt?
– Hur mycket du vill. Kom så byter vi om.
Hon såg ner menande på sina halvt avdragna tights.
– Jag är typ klar.
Jag kysste henne ömt på pannan säkert 5 gånger, annars skulle jag ha exploderat av ömhetskänslor.

Efter tandborstningen kröp vi ner i det som hade varit min och Beccas säng. Hon låg på min arm tätt intill med huvudet på min axel. Efter en lång tystnad när jag med min lediga hand höll i hennes och strök över hennes sa hon:
– Jag tror mamma hade tyckt om det här.
Det var den 131:a hissfärden den här kvällen!
– Är du galen? Först hade hon dödat mig, sen grillat dig och sen dödat mig en gång till.
Jag skrattade åt det tragikomiska.
– Seriöst, jag tror det, jag känner det. Hon hade inte velat att någon främmande bitch, ingen Agnes skulle ligga här på hennes plats. Hon hade inte velat att du skulle ligga här ensam Och hon älskar oss.
Herre min skapare vad den flickan hade tankar som var min överman.
– fast vi har glömt något.
Hon tittade upp när hon sa det.
– Vad har vi glömt? Frågade jag och strök henne ömt över håret.
– Lär mig kyssas innan vi somnar, jag är redo för det också.
Hon var så fräck, så humoristisk och otroligt varm. Men jag hann inte mycket till inledning av att kyssa henne. Hon mötte mina läppar på mer än halva vägen. Hennes mun var så liten, tungan så nätt där den först lite tveksamt, sedan allt säkrare mötte min. Herre gud, jag låg och kysste min egen dotter!
– Jag behöver inte lära dig, allt finns inom dig när du behöver det.
Jag var helt matt. Jag hade sagt för mycket igen.
– Just det, allt finns där och vi behöver det. Nu behöver väl ingen ny komma in här?
– Nej, nu behövs ingen annan.

Jag såg på fotona av Rebecca. På väggen hängde vårt bröllopsfoto och bilder på barnen när de var yngre. På byrån stod ett foto som var taget under vår senaste resa till Grekland sommaren innan hon gick bort. Jag tyckte hon såg så stark och optimistisk ut, som om inget fanns att oroa sig över trots sjukdomen som härjade i hennes kropp. När jag legat ensam här i sängen tyckte jag det kändes som om hon log emot mig och sa att allt kommer att bli bra. Hon log fortfarande och signalerade samma budskap nu när hennes yngsta dotter låg nästan helt naken bredvid sin pappa med sina allra mest privata dofter över mina fingrar och smaken av hennes läppar över min mun.

När Agnes låg här kändes det som om Rebecca anklagade mig för vad jag gjorde. Nu såg hon åter lugn, glad och stark ut. Kanske var det samma sak som Nicki sett och menade? Märkligt nog kände jag mig hur som helst inte längre otrogen och som om jag svek henne. Det kändes som om vi höll det vi lovade varandra där i kyrkan för snart 25 år sedan, att vi alltid skulle hålla ihop och aldrig lämna varandra. Inte ens symboliskt nu efter att döden verkligen skiljt oss åt.

Den natten sov jag bakom henne med armarna hårt omslingrade. Att hon kände mitt kön mot sin rumpa och att den inte var slak, brydde jag mig inte om. Hon tryckte sig närmare, suckade, våra händer flätades ihop vid hennes bröst som puffade på mina händer genom det tunna nattlinnet och sakta blev andetagen långsammare och glesare. Hennes händer och ena ben ryckte några gånger när sömnen tog henne.

Jag sov ryckigt. Slumrade in och vaknade igen och kände att hon var kvar. Våra ben och armar var tätt sammanflätade. I dimmorna mellan vaken och sovande kände jag Rebeccas doft och min hand sökte sig till de små välformade brösten, smekte och knådade. När jag vaknade med ett ryck och insåg vems stjärt som putade mot mitt underliv och vems bröst jag höll i min hand fick jag först panik av att råka ligga och tafsa på min dotter medan hon sov. Sedan mindes jag gårdagen. Jag drömde om att vi låg med varandra. Det var jag och Rebecca, men just när min sperma forsade ur mig in i det trånga skötet insåg jag att det var min dotter som låg under mig. Jag drömde att Rebecca låg bredvid och att jag råkat lägra fel kvinna. I drömmen försökte jag slita mig loss för att inte spruta min sperma i min dotter, men det var försent. Hon höll mig fast och tryckte mig in i sig med sina späda armar runt min kropp. När jag vaknade av drömmen var mina kalsonger och min mage kladdiga av min enorma utlösning.

På morgonen vaknade jag med ett ryck. Platsen bredvid mig var tom men fortfarande varm och jag hörde ljud från badrummet. Nicki kom in i sovrummet och log när hon såg att jag var vaken och tittade på henne. Som om det inte var det minsta konstigt drog hon nattlinnet över huvudet och slängde det på en stol, av någon anledning hade hon haft det på sig under natten. Hela hennes undersköna skapelse stod där en kort stund i bara trosor. Hennes bröst, de var bara vackra och underbara att se på. Jag hade aldrig varit fixerad vid stora eller små bröst och jag hade sannerligen inte sett många nakna så här i hennes ålder. De var bara vackra med sina bröstvårtor som styvnat lite av svalkan mot hennes kropp, eller det faktum att jag nu såg rakt på henne, min 17-åriga dotter.

Jag såg en sekunds tvekan, en hastig rodnad av genans innan hon sparkade av sina trosor på golvet och skyndade sig tillbaka under täcket. Jag och min kära Rebecca hade alltid sovit nakna, men nu hade jag underkläder, det hade bara blivit så. Nu kändes det plötsligt fel när hon låg naken bredvid mig utan en tråd på kroppen. Jag tog av mig och slängde kalsongerna på golvet. Att ha dem kvar på hade säkert blivit jobbigt fast på olika sätt för oss båda.

Hon kröp nära, jag la mina armar omkring henne och drog henne intill mig. En pirrande rysning som elektricitet över hela min hud när vi låg mot varandra. Jag kände så tydligt hennes mun mot min, de mjuka brösten mot min hud, hennes mage mot min, våra kön mot varandra och hennes ben trasslade in sig igen i mina.
– Så här är mycket bättre, eller hur?
Hon lät inte så nervös längre.
– Mmm mycket bättre.
Vi låg länge kvar den morgonen, pratade och höll om varandra och hade mycket svårt att gå upp. Jag var nog lite rädd att förtrollningen inte skulle bestå. Gång på gång sneglade jag bort mot fotot på byrån. Rebecca log fortfarande.

Kvällen då vi skulle spendera vår andra natt någonsin ihop var otroligt pirrig. Dagen hade varit så konstig. Vi hade gjort en massa vanliga sysslor som kändes helt malplacerade och vi hade spenderat mycket tid i soffan nära tillsammans, tittat på film och jag hade inte kunnat hålla mina händer borta från hennes mjuka kropp. Det kändes så udda och ovanligt samtidigt som känslan fanns att allt bara var som vanligt som när Rebecca fanns. Michelle hade bara tagit hennes plats. Hon hade inte bara tagit Rebeccas plats i soffan. Hon hade även tagit hennes sysslor och utförde dem på exakt samma sätt och med samma fraser som Rebecca brukade göra och säga. Först undrade jag hur det var möjligt, tänkte att det kändes lite surrealistiskt. Men egentligen var det enkelt eftersom vi alla levt tillsammans alltid.

När jag låg och höll om och tog på henne i soffan försökte jag intala mig att ta det varsamt, låta henne helt bestämma takten. Samtidigt var min hunger och åtrå så stor och Michelle la sig intill mig i soffan exakt på samma sätt som Rebecca alltid gjort. Det var nog mitt livs märkligaste dag.

Nu stod hon och borstade sitt långa hår när jag kom upp bakom henne, lindade mina armar runt henne och kysste henne i nacken. Mina händer smekte upp och ner över hennes kropp, de små runda brösten under hennes T-shirt, ner över höfterna, låren och upp över hennes venusberg utanpå tightsen som hon ofta bar så här när hon bara var hemma. Min ena hand stannade över hennes sköte medan den andra gled upp mot hennes bröst igen. Även det här var som det alltid varit. Michelle stod vid byrån exakt på samma sätt och det kändes nästan som om hon förväntade sig att jag gjorde just så här på samma sätt. När barnen var små var de ofta väldigt fysiska med oss. När vi låg i soffan klängde de på oss och när vi stod och kramades klängde de på våra ben och ville vara med. Vi hade aldrig någonsin smugit med vår kärlek och det var kanske orsaken till att den var en så självklar del nu när de var större.

I allt vårt rus av lycka och ömhet nu när fördämningarna släppt, frågade hon hur jag tyckte bäst om att se henne, om hon skulle köpa några nya kläder? Det var både svårt och lätt att svara på, för mitt hjärta var så översvämmat av kärlek att jag tyckte hon var vacker oavsett vad hon bar. Men jag hade alltid varit svag för det enkla, naturliga och vardagliga. Att se en flicka nyvaken med oborstat hår endast klädd i en vid T-shirt och trosor var nog det allra finaste jag visste. Eller nyduschad med handduk virad runt kroppen med bara översta delen av brösten synliga. Eller varför inte jeans och det långa håret utsläppt över täckjackan nyss hemkommen eller drypande av svett efter ett hårt löppass i tights och linne? Visst, sexiga underkläder gjorde ingenting men det var det som berörde mig minst, mest för att en kvinna var så vacker som hon var och just hon var hela min värld nu.

Hon slappnade av och släppte hårborsten hon haft i handen, den föll ner med en duns i byrån. När jag stod så där bakom henne lutade hon huvudet bakåt, hennes mjuka, lena kind mot min och hennes långa stilla andetag genom näsan som jag ville leva på. I en av våra spellistor fanns Kents ”Utan dina andetag” och när den spelades kom hon som en älva genom rummet och det hade blivit vår grej att när textraden ”Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor” kysstes vi och hon andades med öppen mun. När hon märkte vilken effekt det gjorde på mig kunde hon råka byta till den låten då och då. Den fysiska reaktionen som jag inte längre brydde mig om att dölja var häftig och översvämningen av känslor gav tårar i ögonen. Jag var lite rädd för att hon överansträngde sig att vara mig till lags och så lik Rebecca som möjligt. Allt för att slippa en ny kvinna i huset. Samtidigt kändes det naturligt och hon var trots allt Rebeccas och mitt kött och blod. Hon bar både vårt biologiska och sociala arv.

När jag sökte hennes mun och försiktigt började dra upp hennes tröja kände jag sådan blygsel. Även om jag spenderat morgonen med henne helt naken och under dagen smekt henne både utanpå och under kläderna mer än en gång var det ändå första gången jag klädde av henne så här. Hon hjälpte till att dra tröjan sista biten över huvudet och slängde den i ett hörn på golvet. Faktiskt lite blygt började hon även dra min tröja uppåt, men hon kändes osäker. Jag tänkte att för mig är det så annorlunda som klätt av många kvinnor på det här sättet. Första gången för mig hade jag sannerligen inte varit så säker på min sak.

Så stod hon där i trosor, herregud vad jag ville dra ut på det och samtidigt bara kasta mig över henne. Min mun sökte hennes, kysste mot ena örat och ner över halsen och axeln medan mina händer sökte hennes trosor och sakta drog ner dem. Munnen ner över axeln och bröstkorgen mot ena bröstet där vårtan styvnat. Brösten hade jag smekt och kysst tidigare när vi låg i soffan omslingrade och då hade hon kommit för andra gången med mina fingrar i sig och läpparna mjukt slutna runt ena bröstvårtan. Hon ville det här, rörde sin överkropp för att min mun fortare skulle nå bröstet utan onödiga omvägar. Hon fick som hon ville en kort stund, andades häftigt och rörde sina höfter. Min mun fortsatte ner över hennes mage samtidigt som händerna förde ner trosorna till hennes fötter. Min mun var i höjd med hennes navel, hennes händer i mitt hår och ben som skakade, lyftes för att kliva ur underkläderna.

Jag tog snabbt av mina underkläder och kom intill henne. Mitt kön bultade och värkte mot hennes mage. Allt jag ville var att sänka mig lite, lyfta henne, känna henne omsluta mig. Men inte nu, inte än. Med läpparna tryckta mot varandra förde jag henne baklänges mot sängen. Hon lät sig långsamt falla bakåt. Jag var över henne, noga med att avlasta min tyngd. med mina armar. Mitt kön mot hennes lår nu, det var så nära.

Mina läppar började om sin upptäcktsfärd där de slutat. Jag ville inte något hellre än att kyssa varje del av hennes hud. Min tunga cirklade sig ner över henne igen, lät tungan glida fram och tillbaka mellan båda bröstvårtorna. Tunna ljud kom från hennes mun och hennes bröstkorg hävde sig upp och ner. Fortsatte jag runt brösten kanske hon skulle komma snart och det ville jag inte, inte riktigt än. Jag kände hennes händer röra vid mig, blygt till en början, men allt mer och större rörelser när hennes upphetsning tilltog. Jag tyckte så mycket om att känna och höra henne njuta och det skulle jag aldrig få nog av, det visste jag. Den späda kroppen, de vackra små, toppiga, fasta brösten, hennes mage och smala midja.

Tungan cirklade sig ner över ena höften och ner över låret. Hennes doft jag kände igen från mina ensamma stunder med hennes underkläder och från mina fingrar igår var så tydlig nu. Min tunga hade bara behövt glida en kort bit åt sidan för att jag skulle hamna mitt i hennes våta, varma. Och kändes det inte som om hennes händer drog åt det hållet?
”Älskade vän, jag är inte riktigt klar med dig än” hade jag velat viska i hennes öra.

Vägen ner över hennes ena ben, vader och foten, tungan som gled längs sidan av hennes fot och längs undersidan av hennes tår för att sedan göra likadant med den andra, jag ville inte missa den nu. Hennes ben ryckte och på min färd uppåt igen, nu längs insidan av andra vaden upp mot knät särade hon benen mer och mer ju närmare insidan av låret jag kom. Det skulle inte dröja länge nu innan jag fick smaka min flicka för första gången. Hon visste väl vart min mun var på väg och öppnade sig.

Jag var äntligen där. Vidöppna, våta blygdläppar och klitoris som var så tydlig. Tungan slickade hennes hela sköte ner runt hennes öppna inre, ner mot stjärten. Jag kände hennes stjärt och lät tungan glida över rosetten och vände så upp igen. Jag lät min tungspets cirkla runt hennes öppning och sen in i henne så långt jag nådde. Hennes lätt syrliga safter som rann inifrån, ut och ner mellan skinkorna, allt ville jag slicka i mig. Mina fingrar som två gånger varit inne i henne, utforskat, givit henne njutning och förberedelser för det som skulle komma någon gång i framtiden ersattes nu av min mun. Hon var trång men väldigt våt och jag ville verkligen göra det fint för henne när det var dags för hennes första gång, något hon bestämde helt själv.

Det var så nära nu, det hörde och kände jag. Skulle jag ge henne det jag ville började det bli bråttom. Min tunga gled uppåt och cirklade runt hennes klitoris medan jag sakta förde in två fingrar in i henne. Mjukt smekte och tryckte jag mot övre väggen långt in bakom blygdbenet. Hon släppte loss allt. Sitt kvidande i falsett som nästan lät som ett dämpat skrik, naglarna i min hårbotten, slidan som krampade runt mina fingrar, allt det våta som tilltog och benen som skakade okontrollerat. När hennes orgasm klingade av låg min tunga lätt och stilla mot hennes klitoris för att det inte skulle bli för mycket.

Jag kysste mig upp längs hennes sida, bröst och armhåla upp till hennes öra. Mina tänder fjärilslätt i hennes örsnibb och tog hela henne i mina armar. Mitt kön mot hennes och jag kände det våta över hennes sköte, ben och lakanet.
– Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra.
Vad kunde jag mer säga? Samma sak tusen gånger? Hon svarade med att krypa närmare, fast det egentligen inte var möjligt.

Jag tänkte lite absurt att jag borde fråga om jag fick pussa henne på munnen nu när jag var så blöt av hennes vätskor, men varför riskera att göra en grej av det som så många verkade ha svårt för, att känna smaken av sig själv. Men hon tvekade inte ens minsta lilla. Våra läppar och tungor möttes som vanligt och lika girigt som vanligt. Jag la mig försiktigt över henne, vi var så nära varandra nu. Hon särade benen som om hon öppnade sig för mig. Jag fick koncentrera mig hårt för att inte bara röra mig lite nedåt, jag ville så gärna komma in i henne, men inte nu, inte än.

– Hur ska jag göra? Är det här skönt?
Vår tredje kväll tillsammans och hon höll min erektion i sin mjuka hand och rörde sakta upp och ner. Redan på dagen när vi legat i soffan efter ännu en ljuvlig natt hade hon blygt rört vid mig första gången under kläderna.
– Precis så, inte för mjukt och inte för hårt.
Jag var generad, men jag var lite osäker på varför. Om det var för att visa någon hur man skänkte sådan njutning eller ännu värre, blygsel över att ta emot den och dessutom från min dotter.
– Du får säga vad du tycker om?
Hon rodnade, så jag passade på jag med.
– Precis så där, kyssas samtidigt och min hud är lika känslig som din på samma sätt, bröstvårtorna…
Jag kunde inte riktigt fullfölja meningen. Men i natt hade jag längtat otroligt mycket efter hennes hand runt mitt kön och mun runt mina bröstvårtor. Hon kröp ner och öppnade sina läppar och lätt tungan spela, först blygt och försiktigt, sedan som jag gjort med hennes. Jag flämtade till, kunde inte hjälpa det och min lem ryckte i hennes hand, hon kände det uppenbart tydligt. Jag drog mina naglar lätt över hennes rygg, hon tyckte om rysningen och det var en tveklös signal. Jag hade byggt upp så mycket under de gångna dygnen att det kändes som om jag skulle explodera. Hade jag rört mig själv i natt hade jag kommit fortare än någonsin. Men jag ville spara mig, ville känna henne göra det när hon ville.
– Åh älskling nu… Sluta inte!
Sen släppte fördämningarna. Hennes tunga som vispade över min bröstvårta, hennes hand som omslöt mig drev mig över gränsen. Ett kort ögonblick stannade hon upp när min säd forsade ur mig, över hennes hand och ner över min mage, men fortsatte igen. Mina höfter rörde sig upp mot henne och jag vred huvudet för att ta in lukten av hennes hår.

Jag la försiktigt min hand över hennes för att visa att det var dags att sluta. Våra fingrar flätades samman och våra händer blev kvar i all sädesvätska på magen. Jag ville inte heller signalera att det här var något äckligt som man behövde fly ifrån fortast möjligt. Så hade det känts annars nästan jämt med de flesta av mina tidigare partners.
– Gjorde jag rätt?
Hon gömde ansiktet generat vid min halsgrop.
– Du kan göra vad du vill med mig och det kommer alltid bli rätt, viskade jag, höll om hennes rygg hårt och tryckte henne tätt intill mig.
– Kan jag göra som du gjorde med mig i natt?
– Det får du gärna, om du vill och när du vill, det är inte bråttom vet du.
– Hur smakar det? Häftigt, kommer så mycket.
– En del tycker om det, andra inte. Precis som en del killar som inte tycker om att slicka tjejer. Skillnaden är väl smaken och att allt kommer på en gång för oss killar.
Hon flyttade sitt huvud upp på min axel, hennes mun så nära min. Jag lyfte våra sammanflätade fingrar från mitt underliv som var kladdiga av min säd och förde våra händer upp mot hennes mun. Jag stoppade hennes ena kladdiga finger i min mun och lät min tunga slicka det rent, vände mig sedan om och kysste henne. Sedan stoppade jag ett annat finger i hennes mun mellan våra läppar och kände till min glädje hennes tunga spela.

Det var verkligen fortfarande en mycket märklig situation. Här låg jag naken med min 17-åriga dotter, hennes smak kvar i munnen, hennes lukt på mina fingrar som varit djupt inne i hennes allra mest privata och stoppade fingrar med min sperma i hennes mun och det enda jag kände var sådan översvämmande kärlek och åtrå blandat med skam och genans. Hon var en avbild av mig och Rebecca och det var väl därför det var så lätt att älska henne så villkorslöst. Men det var inte det märkligaste. Jag kände mig själv in till innersta cell och visste att jag älskade henne, hon var en ung flicka på väg att bli kvinna. Det konstiga var att hon ville ligga här med just mig., att hon valt just mig att vara den som hon ville ha så här nära. Det som både i lagens och människors ögon var så fel och förkastligt. Men det andra inte vet något om har man inte ont av som det brukar heta.

På dagen fick jag ångest. Den var hård och kraftig och drabbade mig plötsligt när jag var ute och sprang. Det satte sig som ångest ofta gör, i bröstet så jag var tvungen att stanna och andas. Panikångest var inget nytt för mig. Det hade jag haft i perioder sedan ungdomen och lärt mig att hantera. Min träningsklocka visade att pulskurvan den senaste timmens löpning var normal, precis som den borde vara.

Jag började om, tog ett par minuters andningsterapi och såg att pulsen sjönk stadigt och normalt. Sedan började jag jogga igen för att sedan kunna öka tempot successivt. Lika oförklarligt som den plötsliga ångestattacken, kom tårarna där jag sprang.

Man behövde inte ens vara amatörpsykolog för att förstå varför det kokade över. Det var lite mycket på en gång. Den förkrossande sorgen efter Rebecca, lyckan och skammen över att ha låtit mig förföras av min dotter, tagit på henne, kysst och slickat henne, låtit henne tillfredsställa mig och nu önskade hetare än allt annat att få ligga med henne. Jag förstod inte vad som hände inom mig och vad som var äkta eller surrogat för min bortgångna hustru och stora kärlek. Det jag kände var starkt och kändes äkta, men kunde det vara någon psykologisk störning framkallad av allt som hänt? Kanske inte, min åtrå efter Nicki var inte ny. Den hade varit som en fantasi till doften av hennes underkläder, den konstiga glädjen av hennes närvaro, hennes röst och att hon alltid varit mig närmast.

Hennes svartsjuka mot Rebecca hade min fru funderat en del över. Men jag hade bara pratat bort det med att det nog inte var helt ovanligt. Men vem skulle jag prata med nu om det här? Jag log åt tanken när jag radade upp kollegor, vänner eller kurator på listan av tänkbara samtalspartners, det var omöjligt och jag började skratta för mig själv där jag sprang av blotta tanken. Vad i helvete skulle folk säga om de visste?

Sista fem kilometrarna hem tryckte jag på allt jag orkade. Jag skulle under 1:25 på mina 15km, det var ett straff. Jag hörde Rebeccas barnmorskas förmaningar vid någon av våra förlossningar, jag minns inte vilken. Rebecca hade skrikit en rad saker som inte står i bibeln eller Koranen. Då hade barnmorskan lugnt sagt åt henne att sluta skrika och vända kraften inåt i stället. Det skulle inte förvåna mig om det var från Nickis förlossning jag hade det minnet. Klockan stannade på 1:22 när jag lutade mig mot en pelare utanför min port. Löpning var verkligen ett bra läkemedel och lyckopiller. Jag hade tackat nej till både det ena och det andra som erbjöds när Rebecca gick bort, det här var mycket bättre. Jag kom på vem jag måste prata med. Det var ju självklart, det fanns bara en.

Efter duschen satt jag med mitt obligatoriska kaffe och min Nicki i knät i soffan. Alla tankar jag haft bara bubblade ur mig och hon lyssnade. Jag hörde hur förvirrad jag lät.
– Men du, jag vill faktiskt det här, eller vill, jag älskar dig, behöver dig på riktigt. Det är inget jag kom på i förrgår. Jag är tillräckligt stor för att ha koll på mina känslor.
Nu var det hon som tröstade mig kändes det som.
– Du har alltid sagt att man ska följa sitt hjärta och inte bry sig så mycket om vad andra tycker, så länge ingen annan kommer till skada, eller hur? Fortsatte hon.
Och så var det nog. Mycket av min skam handlade om lagar, normer och andras åsikter. Tolv av tio människor skulle garanterat tycka det vi gjorde var fruktansvärt fel och i allra högsta grad mitt ansvar. Ingen av våra vänner skulle någonsin tycka något annat och än värre, mina andra två barn, Nickis systrar Corinne och Leah. Det var så komplicerat alltihop men allt handlade om andra och vad andra skulle tycka.

Såg man längre in i framtiden blev det ännu mer komplicerat. Leva ihop som far och dotter, det hade jag läst om att några gjorde och det gick naturligtvis. Barn kunde man rent tekniskt såklart skaffa men då reste sig en mur av nya problem, allt ifrån mödravården, barnavården, skola, föräldrasamtal och barnet själv när det växte upp och skulle få klart för sig vilka som var dess föräldrar. Inte minst risken för anmälda och åtalade för incestbrott.

Jag rös av obehag. Visst, fader skulle kunna vara okänd och det skulle alltid gå att hitta på en historia. Att adoptera eller inseminera vore också fullt möjligt. Men det mest troliga var ändå att Nicki skulle träffa någon partner när hon växte upp och ville bilda en normal familj. Det vore så klart det bästa även om tanken gjorde grymt ont. Men om inte?
– Jag vill bara att du ska ha allt det här klart för dig innan det går ännu längre. Och jag vill inte att du ska göra något du kommer att ångra sen. Jag skulle inte klandra dig och du kan avbryta det här när som helst. Det vet du va? Viskade jag i hennes hår.
– Jag vet det. Men du måste faktiskt lita på att jag känner mig själv och vet vad jag vill. Eller tvivlar du på det?
– Kanske lite, svarade jag men petade henne lätt i sidan för att hon skulle förstå att jag drev med henne.

Det kändes som ett lugn inom mig när den stormen var över. Det kändes som en urladdning som behövde, som måste komma förr eller senare. Det fanns ingen bra lösning och inga bra svar. Det fick bli lite ”YOLO” som ungarna brukade säga. Jag ville inte ens sätta ner foten och punkt för det som hade börjat pågå. Hela min kropp och själ ville att det skulle fortsätta och fortsätta och det enda som räknades här inne innanför våra höga murar var att Nicki visste vad hon ville och inte skulle skada eller ångra sig. Resten fick vi stänga ute och ta vart efter.

Nu stod vi här i köket. Hon hade verkligen ansträngt sig, handlat för fredagsmiddag och klätt upp. sig i klänning med bara axlar och utsläppt hår, bara ett av alla sätt jag älskade att se henne. Jag skar potatis i skivor och förberedde köttet. Hon gjorde förrätt och förberedde efterrätten samtidigt och musik strömmade i hela lägenheten.
– Du, det där ser sjukt gott ut.
Jag stod tätt bakom henne med armarna runt hennes mage så som vi båda tyckte så mycket om att stå och mina ord i hennes långa blonda hår som nådde enda ner till rumpan. Ja, jag var mycket svag för långt hår, men säg det hos denna vackra uppenbarelse som inte gjorde mig svag. Allt från tårna till de översta topparna i hennes hår, alla intrycken när jag såg på henne, allt som förmedlades under mina händer när jag rörde vid henne och allt mitt smak-och luktsinne drog i mig. Hon lutade huvudet bakåt och våra läppar fångade varandra. Hon luktade svagt av parfym och hennes läppar och tunga smakade blockchoklad och jordgubbar.
– Jag älskar dig, viskade hon.
– Och jag älskar dig mest i hela världen.
– I natt vill jag äntligen bli helt och hållet din…
Hennes viskning sände skälvningar från mitt öra där hennes ord gick in, genom hjärtat och fick mina knän att skaka när innebörden av det hon sa gick upp för mig. Det kändes avgörande och definitivt och jag kunde knappt vänta.

Jag drog efter andan och kysste henne passionerat. Hon tryckte sin kropp mot mig, stönade och låtsades att benen vek sig och vara nära att falla ihop. Mitt i allt just nu hårt tyglat begär ändå så nära till skämt och skratt.
– Nu genast? Andades jag tätt intill hennes öra och lät mina naglar lätt klösa framsidan av hennes lår som av våldsamt uppblossat begär och mina läppar som kysste sig ner längs halsen till hennes bara axel.
– Först kommer käket, sedan kommer moralen, viskade hon tyst.
Det var ett citat hon hört mig säga många gånger i andra sammanhang när vi diskuterat filosofi och moral. Jag hade säkert lånat det från någon bok jag läst.
– Men vad är egentligen basbehovet? Jag nöp henne lekfullt i örsnibben med lätta tänder och kände hur hon skälvde till.
– OK, hade det varit makaroner hade de åkt direkt, men nu snackar vi ändå oxfilé. Ska vi inte ge den en liten chans? Sen basbehovet… Till månen och tillbaka, hundra gånger?
– Risken är att vi aldrig kommer tillbaka.
– Hoppas det.
Jag fick skärpa mig hårt för att trycka tillbaka tårarna bakom ögonen och jag drog in ännu ett stort andetag av hennes lukt från håret och nacken.

Det var länge sedan, en romantisk trerätters middag med levande ljus och svag klassisk pianomusik av Yanni i bakgrunden, glasen immiga av iskallt bubbelvatten. Jag var inte nykterist, kunde absolut tycka ett glas vin eller öl kunde vara gott. Men det var lätt att avstå till fördel för träningen och att bara jag skulle sitta här och dricka vin kändes ovärt. Samma hade det varit när Rebecca fanns, vi hade alltid fördömt berusning inför barnen till följd av bådas våra upplevelser i barndomen. När barnen ändå alltid druckit vatten eller läsk så hade det bara varit enklast att dricka samma sak och det hade inte varit någon särskilt stor uppoffring.

Tidigare i veckan hade hon varit hos Ungdomsmottagningen för att få P-piller. Hon berättade att hon skulle dit och vi tyckte båda att det var bra, kändes spännande och pirrigt, ett outtalat förebud om vad det skulle innebära. – Hon frågade om jag hade pojkvän eller problem med min mens.
– Vad svarade du?
– Att jag nog hade tänkt vänta lite med min debut, åtminstone någon dag eller två. Nåja, det där sista sa jag förstås inte.
Vi skrattade åt det absurda och tanken på hur lite man vet om varandra i en sådan situation.

Jag tog hand om disken medan Nicki gjorde klar efterrätten och laddade kaffemaskinen. Ofta när hon passerade mig, kände jag en hand över min rygg, en arm runt min midja när hon gjorde något på bänken bredvid och vi behövde bara vrida våra huvuden för att få en varm puss. Det var så där som jag tyckte så mycket om, så som det alltid varit med Rebecca och alltid borde vara. Varför ska man bara känna kärlek och värme på bestämda tider när det passar och då glider det så lätt bort och blir mindre för att till slut bli ingenting alls. Det hade jag varit med om många gånger, när förälskelsen går över och glider in i vana och enligt min livsfilosofi var det ett tecken på riktig kärlek eller om det bara var praktiskt och bra att ha varandra. Sedan var det en bonus om det tände till, i bästa fall någon gång i veckan. Älskar man verkligen varandra, borde det kännas hela tiden, som nu.

Jag trodde på det genetiska arvet och lika mycket på det sociala. Växer man upp i värme och kärlek blir det kanske mer naturligt. Men lite svårt var det att reda ut och förstå, för växte man som jag upp i motsatsen så kunde behovet och hungern efter mer kärlek också bli starkt. Hon hade varit lik mig, alltid vardagsberöring, hålla om varandra lutade mot diskbänken när man bestämde dagens middag, eller henne på rygg ovanpå mig i soffan framför ett helt vanligt samhällsprogram i stället för varsin soffa. Det var sådant våra barn var uppväxta med och vana vid att se.

Alla dessa tankar snurrade där vi stökade med efterrätt och kaffe och jag kände mig lycklig. Allt hade blivit så speciellt. Visst undrade jag fortfarande ibland om vi båda blivit galna av ensamhet och sorg och att det skapade något undermedvetet behov. För hur rimligt var det egentligen att det skulle bli så här? Särskilt Nicki hade alltid varit pappas flicka och under en lång period när hon var mycket mindre var hon svartsjuk på sin mamma. Jag kom ihåg att hon alltid sa att hon ville gifta sig med pappa när hon blev stor. Var det inte sådant många flickor sa under en fas? Men det här varade länge och återkom när hon kom in i puberteten och började förstå vad signalerna i kroppen betydde. Men då hade Becca funnits som en motpol som drog åt andra hållet. Som hon själv sa: ”nu finns inget som hindrar längre” och hennes teori om att mamma skulle förstå var hennes absoluta övertygelse.

Jag försökte vända på förhållandet, om jag försvann, om en son var kvar och det var hon. Att en annan man gjorde henne lycklig kändes förkrossande jobbigt, men det andra — jag var inte säker. Å andra sidan är jag säker på att de döda inte har så många åsikter. Det är mer vad vi tror, vill och hoppas vi kanske tolkar som deras vilja. Jag sköt alla existentiella tankar åt sidan. Nu var det vi och nu var vi här. Hur min flicka tänkt sig framtiden, eller hur jag själv tänkt mig den visste jag inte.

Det var en fin kväll. Efter middag och efterrätt låg vi tillsammans i soffan, lyssnade på musik och pratade. Men det kändes så där som det var mycket länge sedan jag för första gången låg så här med en ny bekantskap, osäker och blyg. Det fanns en spänning och förväntan mellan oss. Det började kännas som om vi kämpade för att komma på att ha något att prata om, det som absolut inte brukade vara något problem i vanliga fall. Prata på för att dra ut på det man egentligen ville mest. Det var en konstig reaktion som kom sig av nervositet.

Till slut fanns inga ord kvar, bara våra händer som strök och våra kyssar, mjuka, men längre och tätare. Hon andades häftigare. När mina händer sökte hennes sköte under klänningen särade hon snabbt på benen. Hennes ben som dolts så vackert av den långa klänningen, nu var den uppdragen till midjan så trosorna syntes. Hennes händer skakade lite och andetagen vibrerade, Hon var nervös och kåt, det kände jag.
– Kom, viskade jag.
jag reste mig upp ur vår heta omfamning, alldeles varm över hela kroppen. Jag tog hennes hand och hjälpte henne upp ur soffan och gick tätt bakom henne med mina armar runt hennes mage och läpparna i nacken. Händerna strök lårens framsida, hennes bulliga venusberg under de tunna kläderna och magen. I sovrummet sköt jag till dörren med foten. Även om vi var ensamma kändes det mer privat och ostört.

När jag kysste henne och sakta drog av henne klänningen skakade hennes läppar lite. Det kanske mina också gjorde, jag var så nervös, upphetsad, förväntansfull, hade längtat, drömt och fantiserat just om det här ögonblicket ända sedan hon för några timmar sedan sa att hon ville bli min helt och hållet i natt.
”Helt och hållet”, jag smakade på orden. Vi hade kramat, pussat, kysst, varit nakna tillsammans, rört varandras kön och givit varandra flera underbara orgasmer och jag hade till och med varit med min mun i hennes allra ljuvligaste privata., men nu skulle jag få komma henne så nära det bara var möjligt att komma en annan människa. Fortfarande lite blygt knäppte hon upp min skjorta, mina byxor, hennes mun passerade och rörde vid min lem när hon sänkte sig på knä för att ta av mig kläderna. Hon stod upp igen, i bara trosor, gud vad hon var sexig så här!

Jag vet inte riktigt varför jag där och då lyfte upp henne i mina armar och bar henne de få stegen bort till sängen. Hon fnittrade nervöst. Jag ville lägga henne där, på rygg. På knä bredvid henne kysste jag hennes mun och bröst och drog försiktigt av henne trosorna. Hon flämtade till med ett högt stön, jag hade inte gjort något särskilt. Kanske var det samma symbolik för henne, att bli lagd på sängen och någon som tog av henne trosorna inför det som skulle ske. Kanske kände hon som jag, att situationen var lika omöjlig som upphetsande, att det var hennes egen pappa som klädde av henne naken. Hon särade på benen, det kändes nästan som om hon var bortom kontroll och kroppen gjorde själv vad den ville. Hon sträckte sina armar mot mig och ville dra ner mig över sig. Jag ville först känna, smaka henne, veta om hon behövde bli mer redo. Men hennes blygdläppar var öppna och svullna, hennes varma vätska rann mellan hennes ben.

Jag la mig över henne med min lem längs med hennes blöta sköte. Så här hade jag legat förut när vi legat nakna, så lockande nära. Då hade jag velat lyfta mina höfter och låta mitt kön glida ner i hennes våta och fångas upp av hennes öppning. Nu som då rörde hon sina höfter i sidled och upp mot mig, villig att ta emot.
– Älskade fina du, vill du det här nu? viskade jag.
– Ja mer än allt, andades hon.
– Jag vill inte att du ska ångra dig.
Jag kände mig kanske onödigt tjatig. Hon skakade så där intensivt på huvudet som hon gjorde ibland.
– Lova att säga om det gör ont?
Hon Nickade igen.

Med min mun klistrad vid hennes började jag så röra mina höfter så som jag velat göra så länge. En bit nedåt, en bit ifrån, min hårda lem gled ner längs hennes sköte. När ollonet stannade upp vid hennes öppning kunde jag ha skrikit och sprutat direkt. Känslan att vara så nära, fångad av hennes slidöppning var chockerande skön. Nu behövde jag bara trycka för att komma in i henne. Men jag låg så stilla jag förmådde. Kände hennes slidmynning röra sig över mitt hyperkänsliga ollon och hur hennes höfter jobbade uppåt för att få mer. Min hårda lem ryckte och rörde sig och ville inget hellre än att tränga in i allt det varma och ljuvliga. Jag trodde på att låta hennes upphetsning styra inträngandet och inte min kraft.

Mycket långsamt kände jag mitt ollon glida inåt några centimeter. Nu kände jag hennes våta värme omsluta en del av mig. Reflexen att trycka mig inåt var så djupt naturligt instinktiv att jag inte kunde motstå den. Ett kort ögonblick spände hon sig under mig och hon höll andan, sedan var jag långt in i henne. Jag stannade upp och låg stilla en lång stund, distraherade henne med min tunga i hennes mun. Jag höll mina händer runt hennes huvud och fingrarna intrasslade i hennes hår. Jag såg henne i ögonen med min fråga och hon nickade svagt. Hennes höfter började röra sig ytterst försiktigt igen och min erektion rörde sig inuti henne. Hennes trånga inre kramade hårt om den och jag kände att hon fortfarande var mycket våt. Hennes kropp slappnade av och hon andades igen.

Ytterst försiktigt började jag röra mig med längre rörelser ut och in i henne. Hennes mun och tunga svarade igen, jag märkte att hon tyckte det var skönt nu. Ljudet av våra kön, det kladdiga rytmiska var så erotiskt. Hennes andetag snabba och stötiga och hennes höfters rörelser allt kraftigare. Jag lösgjorde försiktigt min ena hand ur hennes hår och strök henne längs halsen och sidan av bröstet, lirkade in mitt ena finger mellan våra kroppar och cirklade lätt på hennes bröstvårta. Min hand fortsatte ner längs hennes sida, utsida av lår och upp in mellan oss för att söka hennes klitoris. Två mjuka fingrar smekte henne lätt. Varje yta av hennes kropp som var i kontakt med min skickade blixtar upp i hjärnan. Känslan av allt från hennes båda mjuka, varma ben längs mina upp till våra läppar.

Jag tryckte min mun hårt mot hennes när hon kom. Jag ville känna min tunga i henne just i den stunden och se henne i ögonen. Hennes slidmuskler kramade, det kändes så tydligt i hennes trånga underbara sköte. Benen skakade. Jag släppte vår kyss för att låta henne andas med öppen mun. Det var något med hennes sätt att låta som skickade vågor av njutning genom mig. Inget skrik men ett högt kvidande i falsett som den där första gången hon kom när jag höll henne så nära i min famn.
– Michelle älskling, jag… kommer… åh fina du… nu!
Hennes armar runt min hals och hennes mun tryckt mot min igen. Hon kved, tårar strömmade ur hennes ögon. Vi såg på varandra när jag kom i henne. Ström efter ström och det där kladdiga ljudet från våra kön när hon fylldes av min sperma, svämmade över när jag tryckte in mer. Jag fick en känsla av att jag aldrig skulle kunna sluta komma, aldrig skulle vilja sluta röra mig ut och in i henne. Allt så förstärkt av vetskapen om att det var den första säd hon hade i sig, att hon var så väldigt ung och att hon var min… min dotter!

Jag pussade henne från örat över ögonen där tårar rann som jag fångade upp med mina läppar.
– Gråter du?
Hon nickade och log varmt.
– Men du är inte ledsen?
Frågan var kanske överflödig men kändes viktig.
– Nä.
Hon viskade, skakade vilt på huvudet fortfarande leende med ännu mer tårar strömmande ur ögonen. Jag brydde mig inte ens om att försöka hejda mina.
– Gjorde jag illa dig? Gjorde det ont?
– Pyttelite när du kom in, bara någon sekund, sen så underbart fantastiskt.

Så låg vi i kyssar och tårar som rann ner i hennes hår som låg så vackert utspritt över kudden. Min lem var kvar inne i henne och den hade blivit mindre igen men inte helt slak.
– Nu är jag bara din, viskade hon.
– Ja min vackra, fina, underbara prinsessa.
Jag fick kramp i armarna och gled ur henne och la mig på sidan bredvid. Hon låg kvar på rygg och jag smekte hennes bröst och mage. Hon la sin hand på min och vi fortsatte tillsammans ner över hennes sköte.
– Oj, log hon åt hennes kladdiga sköte, lår och lakanet mellan hennes ben. Jag kände när det kom in i mig.
– Våra fina kärleksvätskor, svarade jag och pussade henne på kinden. Tyckte du om det?
– Mm mycket.

Jag låg vaken länge efter att hon somnat på min arm. Jag bara låg där och njöt av att lukta på henne och smeka hennes hår och rygg, så fascinerad över att det kunde kännas och vara så här. Hon hade sovit naken tätt intill mig en vecka nu men jag kunde inte riktigt förstå och ta in det. Jag vaknade ofta med ett ryck, orolig att allt bara skulle visa sig vara ännu en fruktansvärt skön dröm som en flykt från verkligheten. Men hon låg där på sidan med sina lugna andetag och håret över kudden, aldrig långt borta.

På morgonen vaknade jag tätt bakom henne med ett fruktansvärt morgonstånd mot hennes rumpa. Någonstans mellan sömn och vaken gjorde jag som jag så ofta gjort med min fru, sträckte mig ner mellan oss, särade hennes skinkor och styrde in min lem mot hennes öppna blygdläppar. Först när jag hörde hennes sömniga ljud av välbehag och kände hennes trånga sköte omsluta mig kom verkligheten i kapp igen. Hon luktade och kändes som Rebecca hade gjort och även hennes ljud lät som hon hade gjort. Nicki rörde sig mot mig, tryckte mig djupare in i sig. Min ena hand kupad över hennes ena bröst och den andra handen som gled ner över hennes mage in mellan hennes ben. Hon lyfte sitt ena lår lite och släppte in min hand. Jag rörde mig långsamt i henne samtidigt som jag smekte hennes klitoris långsamt och försiktigt till en början. Hon rörde sig allt snabbare och hennes blygdläppar gled upp och ner längs hela min lem. Hennes naglar grävde sig in i min ena underarm som mjukt knådade hennes bröst, hon gnydde högt när orgasmen skakade henne. När jag tog bort handen mellan hennes ben, drog hon upp knäna mot magen och böjde sig lite framåt och öppnade sig fullständigt för mig. I den positionen kunde jag komma så djupt in som bara var möjligt men jag ville vara försiktig, inte göra henne illa. Jag blev så vansinnigt kåt av dem inre bilderna av mitt ollon som vidrörde hennes livmodertapp, den slutna lilla öppningen som mina spermier skulle göra allt för att leta sig in i. Blotta tanken på befruktning i det här ögonblicket hade alltid gjort mig galen av åtrå. När min orgasm rusade upp genom min lem förde jag försiktigt in mig så långt det gick för att komma så långt där inne som bara var möjligt. Nicki flämtade, andades, gnydde och ryckte.

Hennes överkropp kom tillbaka tätt in till min, hennes ben sträckte ut sig igen längs mina och hennes kroppsvärme täckte mig igen. Jag låg där med mina läppar i hennes nacke och bara andades in hennes dofter.

Vi stökade med frukosten ganska sent den förmiddagen. Nicki sprudlade och for runt i köket som ett yrväder. Musiken pumpade ur högtalarna och hon sjöng med till Veronica Maggio.
”Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag tror jag är kär. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller!”
– Åh jag vill komma igen, gnydde hon när jag fångade in henne.
– Du är knasig, det vet du va?

Efter vår blandning av frukost och lunch bytte vi om och gav oss ut och sprang. Målet var snabba intervaller nere på löparbanorna på idrottsplatsen. Vägen ner på ett par kilometer var perfekt uppvärmning.
– Det här gör du bara för att spöa skiten ur mig, klagade jag låtsat uppgiven. Vi kan ta en långdistans i stället?
– Nej sån är inte jag, kvittrade hon.
Hon log och jag såg på hennes kropp att hon spände sig för en spurt mot nästa lyktstolpe. Jag hängde på men det slutade som det brukade.

Nere på löparbanorna körde vi våra 4 gånger 4-intervaller. Jag var en typisk långdistanslöpare och hennes ålder och flera år som friidrottstjej gjorde att jag var chanslös när det gällde korta distanser och explosivitet. På vår sista intervall såg jag henne ett 30-tal meter framför mig korsa mållinjen och trycka av sin klocka, vika rakt ut till höger och i en snygg piruett slänga sig på rygg i gräset.
– GOD I’M GOOD! skrek hon över halva idrottsplatsen med armarna sträckta mot skyn i en segergest.
Jag klickade av min klocka och slängde mig på mage bredvid henne i gräset.
– Ditt ettriga lilla helvete, flåsade jag.
– Framför allt suger du på att ta kurvorna förutom att du springer så jävla långsamt.
Hennes kluckande skratt var förtrollande.

Hon vände sig på sidan mot mig och hennes läppar smakade salt och hela hon luktade varm kropp och frisk utomhusluft.
– Är du galen, vi är inte ensamma här, log jag.
– Äsch, det är ingen som tänker på det.
Vi kysstes igen, kanske såg människorna en bit bort vid fotbollsmålen två ligga hundra meter bort i gräset och kyssas. Kanske såg de en mycket ung flicka med en opassande mycket äldre kille, om någon ens reflekterade. Lukten från den friska svaga vinden, gräset och hennes varma svettiga kropp gjorde mig våldsamt kåt. Helst av allt ville jag slita av henne kläderna och ta henne här på gräset under bar himmel.
– Jag vill gå hem nu, göra det igen, som sist.
Hennes ord var en viskning. Hon bokstavligen andades in orden i min mun. Vi reste oss och sprang i lugnt tempo hand i hand vägen hem. En textrad som passade så bra kom för mig:
”Men så steg pulsen i mitt och min väns blod. Nu fick vi plötsligt bråttom, trötta på alla ord. Ut i mörkret, våta, varma, säkra på vår sak. visste vart varenda väg gick, varje väg var rak”
(Lustans Lakejer, Stilla Nätter, Uppdrag i Genève 1981)

Hemma blev det som hon ville, som jag ville. Jag kysste hennes salta läppar och kinder, drog av hennes blöta linne och sport-BH och lät min varma tunga cirkla runt de svala brösten, det gav en fantastisk effekt. Jag tog av henne löparskorna, strumpor, tights och hennes fuktiga trosor tills hon stod helt naken framför mig på hallmattan. Mina egna kläder slet jag av mig och slängde i en hög på golvet innanför dörren. Bakom henne gled min tunga upp och ner längs hennes bara rygg. Smaken av hennes salta svettiga hud och lukten av utomhus gjorde mig helt bortom sans. Rebecca brukade älska det här fast det tog lång tid att erkänna att hon blev upphetsad av att vara så naturlig utan att varje gång passera duschen. Varsamt placerade jag Nickis händer mot väggen och lutade henne lite framåt. När mina kyssar och tunga började uppe i hennes nacke anade hon nog vad som väntade. Hon suckade djupt och blundade. Berusad av min kåthet slickade jag hela hennes rygg, armar och sidor. Det kittlade henne i armhålorna och nere i svanken. När jag slickat båda hennes skinkor särade jag och lät min tunga utforska hennes stjärt ända ner till slidan länge och långsamt. Hon tyckte alldeles uppenbart om det.

Jag la henne ner på rygg där på hallmattan direkt innanför dörren. Varje liten del av hennes hud ville jag smaka tills jag slutligen överöste hennes lår med kyssar på väg upp mot hennes längtande sköte. Min tunga lekte i henne, mina händer smekte upp över hennes kropp mot brösten, då kom hon i våg efter våg. Jag kysste mig upp längs magen och brösten mot hennes mun. En kort stund gled jag in i henne.
– Vänd dig om älskling.
När hon låg på mage drog jag varsamt upp henne på knä och la mitt ollon mot hennes vidöppna sköte. Hon gnydde, jag var så fruktansvärt nära nu. Ändå ville jag glida ut och in i henne långsamt, känna hennes inre krama mig, höra hennes andning och läten, greppa hennes höfter när jag fyllde henne igen med min säd.

På vingliga ben gick vi till sängen och bäddade ner oss. Jag låg bakom henne en lång stund och kände mig närmast medvetslös. Hennes hand rörde sig över min arm fram och tillbaka i långsamma mjuka rörelser, så kärleksfullt och ömt.
– Tyckte du om det, viskade jag?
– Mm, väldigt mycket, fnissade hon.
– Jag tycker så mycket om dig. Jag hoppas att jag inte går för fort fram?
– Hur menar du?
– Alla nya saker på en gång typ. Det jag sa när vi pratade förra veckan, om att vi vuxna har andra och mer erfarenheter, ibland glömmer jag det med dig. Minns du?
– Så länge vi bara har det skönt och underbart kan vi göra vad som helst. Lär mig allt.
– Vi har gott om tid älskade du.
Jag kramade henne hårt och lät mina tårar rinna ner i hennes hår.
”Jag måste vara världens töntigaste” tänkte jag för mig själv.

– Men faaan!
Nicki skrek från badrummet.
– Vad är det hjärtat? Frågade jag och gick dit för att se vad som stod på.
Hon satt på toa med ett blodigt papper i handen.
– Jag har fått jävla mens!
– Ja, och vad är det med det då? Det är väl knappast första gången?
Jag satte mig på huk framför och la armarna om henne.
– Nä, men då kan vi ju inte…
– Då kan vi inte vaddå, ha sex?
– Jaaa…
– Men vill eller har du inte lust att ha sex när du har mens får vi väl vänta några dagar, eller ha sex på annat sätt?
– Inte för min skull pucko!
– Menar du att jag inte skulle vilja?
Hon nickade.
– Men hör nu unga fröken, har hon någonsin hört mig säga det?
Mina fingrar drogs genom hennes långa hår när hon satte en binda i trosorna och reste sig från toan.
– Nä, men jag tänkte…

Jag tog henne i handen och gick in i vardagsrummet och la mig i soffan på rygg och drog ner henne över mig. Hon gosade ihop sig som en liten tjej, vilket nästan var sant, åtminstone ibland.
– För det första, om du har ont eller tappar lusten ska vi självklart inte ha sex, men det går ju över och man kan ju ha sex på flera sätt, det vet vi ju.
– Jag har inte ont, jag är kåt, fräste hon, men bara till hälften allvarlig.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
– Och jag har inget som helst emot att ha sex när du har mens i så fall. Tvärt om är jag rädd. På ett primitivt plan tycker jag det är sensuellt och vackert, naturligt och kraftfullt. Lite konstigt kanske när ni kvinnor är som minst mottagliga för befruktning, om man ska se till enbart naturen.
– Men slicka och så som är så skönt går ju inte förstås, sa hon med tunn röst och log lite generat.
Jag strök undan hennes hår från örat, böjde mig fram helt nära.
– Jag tror nog det ska gå det med. Ska vi ta reda på det?
Reaktionen som alltid kom när jag viskade antydningar i hennes öra var underbar. Hon kved tyst och vred sig som om hon försökte komma ännu närmare. När jag sedan började kyssa henne och sakta klä av henne var hon förlorad.

När vi gick in i sovrummet hade hon bara trosorna kvar. Jag tog en handduk ur skåpet och bredde ut över sängen, la henne ner och drog sakta av henne trosorna. Lite blod hade samlats i hennes skydd, men inte mycket. Hon låg där helt naken och andades. Jag började kyssa hela hennes kropp så där igen, uppifrån och ner, men hon skulle aldrig ha tålamod att få baksidan kysst den här gången. Jag sög mjukt länge på hennes bröst medan mina fingrar smekte hennes sköte, hon var så blöt och svullen. Men jag var tvungen att sluta, annars skulle hon komma snart. Med hennes bröstvårta kvar i munnen förde jag upp mina fingrar och smetade in den med hennes safter och slickade girigt rent.
– Faaan, sluta, jag kommer, viskade hon.
Jag skyndade mig ner över hennes mage, det var slickad hon ville bli och jag ville slicka henne. Hon luktade och smakade naturligtvis annorlunda. Jag kunde aldrig definiera vad skillnaden var. Kan man säga att en lukt och smak var mörkare, dovare, beskare, syrligare, så var det så det var och jag älskar det.
– Åh nu!
Hon kved och rörde sitt underliv häftigt upp och ner, mina händer under hennes rumpa tryckte henne närmare när jag slickade igenom hela hennes orgasm.

Jag torkade av mig lite på handduken innan jag kröp upp. Jag kysste henne på munnen som jag haft för vana och hon vek fortfarande inte undan.
– Tycker du verkligen om det? Undrade hon.
– Mycket, och jag tycker mycket om dig. Vill du älska nu?
– Du är knäpp, fnissade hon.
Hon öppnade sig som svar. Jag kom försiktigt in i henne om hon skulle vara öm och känslig och hennes sköte tog emot mig, alldeles fantastiskt sjöblöt.
– Så älskling, känn, nu kommer jag i dig…
– Ja, ja, meer!

Efteråt låg vi på sidan vända mot varandra och dåsade medan allt rann ur henne ner på handduken. Jag funderade… Innan jag visste själv sa alla att det smakade blod, äckligt, vidrigt. När en flicka lät mig slicka henne under mens första gången stämde inget alls av det för mig. Så länge en kvinnas kropp var ren och fräsch fann jag alltid våra kroppsvätskor attraktiva. Första gången jag märkte att nyfikenheten attraherade mig, var när jag läste någon bok av en svensk författare. Den utspelade sig för länge sedan när människorna bara hade tygstycken runt livet och hur flickorna gick runt och droppade blod på golven under sina perioder.

Det var inte själva blodet naturligtvis, utan det bara och öppna där under kläderna och kroppens hemligheter. Och första gången jag slickade en tjej nykissad hade jag blivit chockad av hur upphetsad det gjorde mig. Det var en midsommar när jag gick ut i skogen från dansbanan på landet med en flicka som var lite för full. Hon ville älska i skogen direkt på marken. Det var hennes dröm, men först satte hon sig och kissade i blåbärsriset och när hon var klar slängde vi oss över varandra. Hon var antagligen för onykter för att komma ihåg att hon inte torkat sig. När jag tillfredsställde henne mellan hennes ben fanns inget äckligt i det, bara naturens primitiva renhet. Jag undrade om jag någonsin skulle våga be Nicki om något sådant.

Det var givetvis oundvikligt att det skulle gå att hålla som en hemlighet i längden. Allt eftersom den vardagliga beröringen som vi båda tyckte så mycket om blev alltmer självklar, så behövde vi tänka oss för när vi inte var själva. Ju längre gäster stannade desto jobbigare blev det, även om det fortfarande var pirrigt och spännande att tjuva åt sig en smekning eller kyss i köket eller när besökaren gick på badrummet. Det var också orimligt att inte låta Nickis spår finnas i mitt, numera vårt sovrum, men där fanns ändå ingen anledning för besökare att vara.

Ändå var det sovrummet som avslöjade oss till slut. Jag var för ovanlighetens skull på ett fysiskt möte på jobbet. Nicki pluggade som vanligt hemma och som vanligt kom någon av hennes systrar på besök då och då. Nu så här i efterhand kan jag tycka att reaktionen blev mindre än vad jag fruktat. Efteråt sa min mellersta dotter Corinne som var på besök just denna dag, att det nog egentligen bara var fotot på mamma som dragit henne in i sovrummet och när hon ändå stått där och tittat hade hon förstrött lånat min borste för att dra ett par tag genom håret.

Inget av det var konstigt, men varken jag eller Nicki hade längre ens försökt att dölja hennes närvaro i sovrummet eftersom det blivit så självklart. Corinne hade sett hennes hårband runt min, numera vår borste, hennes blonda hårstrån bland mina mörka. Fortfarande var inget särskilt konstigt med det. Familjen hade alltid lånat varandras borstar. Men Nickis kläder i stolen bredvid byrån, särskilt BH och underkläder var naturligtvis avvikande i den naturliga bilden. Allt hade väl fallit på plats där och då för henne, allt från den där middagen då Nicki sagt att hon fanns och inte tänkte släppa in någon ”bitter bitch” i hushållet och hennes systrar hade skrattat och sagt att hon var sjuk i huvudet.

Sedan var det väl alla andra små tecken man såg men ändå inte såg. Blickar, tonfall, fraser, en 17-årig tjej som alltid mycket hellre ville vara hemma än ute med kompisar. Allt det blev till en insikt och vetskap för henne där hon stod. En kakafoni av känslor sköljde genom henne. Äckligt! Hennes 17-åriga lillasyster och hennes pappa!? Det var fan sjukt! Hon fick oönskade bilder för sitt inre som trängde sig på och var omöjliga att få bort. Hade Nicki bara råkat sova där för att hon varit ledsen eller ensam, eller låg hennes pappa verkligen där över henne om nätterna och trängde in i henne? Hennes lilla kropp under hans stora? Hans stora djupt in i hennes lilla? Det där sista visste hon förvisso mycket lite om även om familjen aldrig varit blyga för att visa sig nakna inför varandra när man kom ur duschen eller gjorde kvälls- eller morgontoalett. Men det var föreställningar som kom för henne.

Hon såg sig om i rummet, hon såg fler saker nu när hon letade. Ingenting tydde längre på en tillfällig orolig natt. Där låg Nickis laddningsplatta till mobilen, örhängen, en uppslagen bok upp och ner och hennes hudkräm på mammas nattduksbord. Hon kunde inte motstå behovet att veta och gläntade på garderobsdörren. Där inne var det fullt av Nickis kläder där mammas kläder tidigare hängt. Corinne sjönk ner på sängen med ansiktet i händerna.
”Satan, det här var komplicerat.” Vad tyckte och kände hon egentligen?

Plötsligt var Nicki intill henne med armen om hennes axlar.
– Är du ledsen? Frågade hon varsamt.
Corinne såg upp, Nicki hade ingen svårighet att följa hennes blick på sina kläder på stolen. Hon såg sin yngre syster i ögonen och såg genast att det var sant. Märkligt nog hade Corinne blivit mer förvånad om hon sett en utnyttjad och plågad flickas ögon. Nu såg hon bara värme och lycka.
– Är det sant? Hur länge? Viskade hon.
Nicki bekräftade genom en svag nickning.
– Några månader kanske efter att mamma gick bort.
– Var det du eller han?
– Det var definitivt jag. Och tro mig Corinne, det är på riktigt.
– Men han kanske utnyttjar dig, om så omedvetet efter förlusten av mamma?
– I så fall utnyttjar vi varandra rätt bra båda två.
Nicki skrattade.
– Har ni… Jag menar… på riktigt gjort det?
– Massor med gånger nu. Det är — fantastiskt.
Nicki rodnade och Corinne kunde inte låta bli att le åt sin syster som verkligen var fullkomligt sjuk i huvudet och alldeles underbar. Hon blev själv alldeles generad och varm av bilderna som tvingade sig på henne igen.

Hon slängde sig bakåt i sängen och drog sin syster med sig i en kram.
– Och härmed älskade lilla Nicki inleds förhöret. Allt du säger kan användas emot dig.
Det var störande att hon var så nyfiken på att veta sådant hon INTE ville veta. Hon hade ju aldrig varit med en kille någon gång och nu låg hon här bredvid sin syster på den plats där det brukade hända.
– Vad hände, hur gick det till och hur kändes det?
Fan! Hon ville ju inte veta, men Nicki berättade från den där första kvällen och kvällen då de legat första gångerna. På något märkligt sätt kändes det pirrigt och Corinne såg på sin syster att det var förknippat med stark njutning.

De fastnade i en lång diskussion om kärlek och gränser. Corinne ville vara den sista att döma även om det var emot allt ”normalt”. Men när hon var 15 och förälskade sig i Josefine hade allt varit kaos inom henne. Hon och Josefine, de bästa vännerna. Plötsligt hade Josefine bara kysst henne, rakt på munnen och utan förvarning och det hade känts så rätt. Hon trodde att det hade gått hennes föräldrar förbi, älskade mamma och pappa. Men så kom hon hem en kväll, lätt berusad efter en fest och fullständigt brutit ihop. Varför visste hon inte, men kanske bara för att hon inte orkade låtsas längre. Hon hade legat mellan mamma och pappa i sängen och skrikit av gråt och de hade chockade hållit om henne länge.
– Men älskade lilla dumma unge. Varför gråter du? Det är ju alldeles underbart! Hade pappa sagt.
Corinne bara skrek ”JAG ÄLSKAR HENNE!” Och mamma svarade:
– Men hon älskar ju dig också, det ser man ju. Sluta gråt och låt dig älska i stället.
Hur de visste förstod hon inte alls. Än mindre förstod hon varför hon varit rädd för att de, just de av alla människor skulle döma henne, det var ologiskt men hennes stora rädsla.

Så vems barn var hon egentligen? Det var kanske inte exakt samma sak att hennes lillasyster hade ett förhållande med deras pappa som att Corinne accepterat att hon var lesbisk, men det fanns ett budskap och ett skäl att tänka först och döma sen, eller helst inte döma alls om det var möjligt.
– Hur har ni tänkt…? Herregud vad ska Leah säga? Leah måste få veta, det förstår du va?
Det var det enda Corinne kom på att säga. Nicki hade inte tänkt på det, men att lämna sin äldsta syster utanför nu när Corinne visste skulle inte vara rätt.

När jag kom hem från jobbet märkte jag det direkt. Corinne stod plötsligt bakom mig när jag klätt av mig och vände mig om för att gå in. Först nu såg jag hennes skor stå där i hallen. Hon bara kom intill mig och vi höll om varandra länge. Med en sjunkande känsla i bröstet kände jag genast på stämningen att något hade hänt.
– Är du här älskling? Var är Josefine?
– Pappa, jag vet. Nicki har berättat. Jossan jobbar. Ni måste berätta för Leah också, viskade hon.
– Jo vi måste väl det, svarade jag.
Jag suckade, hade varit så orolig för den här stunden. Men direkt när hon kramade mig innan hon sagt något, kände jag att hon visste och att hon inte hatade mig i alla fall.
– Nu genast, jag ringer henne och Jossan.
Corinne gjorde sig milt lös och gick för att ringa sin äldsta syster och sin flickvän. Jag gick med tunga steg in i vardagsrummet och fick famnen full av Nicki.
– Det ordnar sig, det blir bra, viskade hon.

Tur att någon kände sig säker på det. Det jag varit så rädd för hade hänt till slut och risken var nu stor att allt slutade i katastrof. När jag i mina skräckfantasier tänkt mig hur ett avslöjande skulle se ut var jag osäker på vilket som var värst, att någon utomstående kom på oss eller att som nu mina barn gjorde det. Skulle de tycka att jag var genomrutten, vidrig och äcklig, ta avstånd och aldrig mera vilja ha med mig att göra? Sådant här hade vi naturligtvis aldrig pratat om. Jag påminde mig artiklar vi ibland läst om lärare och lärarinnor som haft förhållande med unga elever. Då hade vi kanske sagt att det var omoraliskt, olagligt och fel. För mig själv tänkte jag nog ofta att det kunde finnas mer än det som stod i dessa sensationslystna artiklar som var skrivna för att just leda oss till den fördömande slutsatsen. Där stod aldrig något om att det kunde finnas ömsesidighet och kanske äkta kärlek. Nu kände jag mig som i en av dessa artiklar som snart skulle bli dömd.

En timme senare satt vi alla fem i vardagsrummet och allt kändes extremt surrealistiskt. Det var inte på något sätt en ovanlig känsla de senaste månaderna, men jag bestämde mig för att ta kontrollen och den beryktade ”tjuren vid hornen” och berättade. Nicki satt bredvid och höll i min hand som för att kanske bara visa sitt stöd och ge mig styrka. Först blev det dödstyst i rummet och alla tre såg på oss två.
– Sa ju det, behövdes lite ”woopsi woopsi”. Men det kanske inte var exakt det här jag menade, log Leah.
– Ni är verkligen sjuka i huvudet, sa Corinne men utan agg i rösten.
– Gud vad gulligt, jag gråter.
Josefine torkade verkligen tårar ur ögonen.
– Du är ju lika sjuk i huvudet du, fräste Corinne och armbågade sin flickvän i sidan.
– Jag förstår om ni kanske inte kan förstå och acceptera det, men ni har rätt att veta. Jag älskar er mest i hela världen och inget betyder mer än vad ni gör. Men ni får faktiskt aldrig berätta för någon och ni förstår helt säkert varför.
– Helt rätt, incest ska hållas inom familjen.
Leah log och var som vanligt fräckast i munnen av dem alla.
– Käften bitch!
Nicki skickade en kudde rakt på sin storasyster som lipade tillbaka. Det var så här jag kände igen och älskade dem.
– En flata till syrra och sen Nicki, fan det är tur man har det lite lugnt hemma.
Leah skrattade när hon kramade mig länge. Josefine kom också och kramades.
– Jaha hur firar vi det här? Ringer släkten? Skojade Leah vidare.
– Jag tror vi skippar de den här gången. Puh, tror nästan jag behöver något starkt, vilken pärs, sa Corinne och gick ut i köket för att göra nytt kaffe.
– Så mycket sprit finns inte, skrattade Leah.
– Okej, okej, point taken, gå hem om det inte passar, era bitterblommor, fräste Nicki.
Jag kunde bara tänka det igen, de var bäst i världen, bäst och mest knasiga människorna jag kände och jag ville alltid ha dem omkring mig.

Umgänget med tjejerna blev enklare efter den dagen. Av hänsyn kanske vi sparade det mesta tills de gått, men den där beröringen som var ett måste och skedde mer eller mindre automatiskt behövde vi inte tänka bort längre. Josefine, Corinnes fina flickvän var den som tog saken mest med ro. Hon var förvisso inte en biologisk del av familjen och därmed inte berörd på samma sätt, men hon hade också en mer tillbakalutad syn på livet och den korta tid vi lever här och som hon brukade säga, ”Vad fan spelar det för roll om hundra år?” Och det var ju sant.

Jag låg på rygg i soffan med Nicki på rygg ovanpå mig. Det var så mysigt att ligga så, pussa hennes hals, hennes mun om hon vred huvudet. Kunna låta händerna smeka brösten under hennes T-shirt och låta dem glida ner över hennes mage mot hennes sköte. Känna hennes rumpa mot min lem. Först kunde hon ligga och spänna och slappna av rumpmusklerna som blev som massage och alltid gjorde mig hård — som nu. Det som var en retsam lek när vi legat och tittat på TV, blev snabbt hård och skoningslös åtrå. Min ena hand som smekte hennes bröst, nöp mjukt och cirklade hennes bröstvårta, den andra som dragit upp hennes T-shirt och först smekt utanpå trostyget och nu letade sig innanför. Så här hade vi älskat många gånger nu och det var väl en del i det som var så fint, att åtrån kom från ingenstans, ett tråkigt samhällsprogram på TV och bara henne så fantastiskt nära. Nu var TV utbytt mot svag musik, Tant Strul som sjöng om ”Alice Underbar”, ”Drömmar stanna, stanna. Dör ni, då dör också jag!”

Nickis händer rörde vid mina höfter, försökte dra ner mina kalsonger men lyckades inte från sin position. Jag förstod vad hon ville, lyfte höfterna från soffan och drog ner mina kalsonger. Nu låg min svullna lem mot hennes stjärt bara med trosorna mellan oss. Hon lyfte sig lite och drog ner dem, vinklade upp benen och slet av dem helt och hållet. Jag lösgjorde min lem under henne och la mitt ollon mot hennes öppning. Hon flyttade sig nedåt, så var jag inne i henne. Vi började röra oss upp och ner mot varandra Mina fingrar smekte hennes klitoris, hon vred huvudet åt sidan så vi kunde kyssa varandra samtidigt.
– Nej, nej, inte redan, suckade hon och började andas häftigt och skaka.
– Jo, jo, kom älskling, låt mig få känna dig komma nu…
Min tunga vispade i hennes öra och det blev för mycket.
– Faaan! Neeej! Åh! Jaaa!
Hennes våldsamma utbrott drev mig över gränsen, jag pumpade in mina varma strömmar djupt i henne…

– Dog du? Viskade jag efter en lång stund.
Hon låg kvar ovanpå mig och på hennes andetag lät det nästan som om hon somnat.
– Mmm nu dog jag, sluddrade hon.
Jag låg och luktade i hennes hår och smekte längs hennes kropp. I stereon sjöng Tant Strul ”Slicka mig ren”
– Ska vi rädda soffan? Frågade jag och sträckte mig efter mina underkläder som skulle kunna fungera som någon sorts skydd mot det värsta läckaget när vi skiljdes åt, om det inte redan var för sent.
– Kan vi inte göra som hon sjunger, slicka varandra rena? Viskade hon med lite skakig röst.
Jag såg på henne, helt övertygad om att hon skämtade.
– Ja, kom så slickar vi varandra rena.
Jag blev chockad men lycklig när hon genast reste på överkroppen, drog sig undan så jag gled ur henne. När hon vände sig om i en 69.a rann mycket ur henne med små men ljudliga slidpruttar över min mage och mitt bröst. Sedan hade jag hennes kladdiga lår och av sperma indränkta sköte över mig. Nog var jag betydligt mer erfaren än henne, men det här var helt nytt för mig. Jag tvekade kanske en kort stund av tanken på att slicka i mig så mycket av mig själv, det rann fortfarande ur henne ner över min mun och hals. Men när hennes tunga girigt började slicka min mage mot mitt kön drog jag henne till mig. All blygsel, feghet eller inre begränsningar släppte.

Hon somnade på min arm när vi duschat av oss och lagt oss för natten. Jag skrattade tyst för mig själv när hon somnade mitt i en mening. Mitt finger strök bort en hårtest från ansiktet och jag kysste henne på pannan och munnen. Den gav någon sorts gensvar i sömnen och hon mumlade något.
– Till månen och tillbaka, viskade jag.

Den löpturen hade kunnat sluta olyckligt. Nicki och jag var ute på vår 11km-runda. Vädret var vackert och fåglarna kvittrade. Vi sprang längs skogsvägen med järnvägen på ena sidan och en gård med hagar där hästar betade på andra sidan. Allt luktade underbart, en blandning av den så karaktäristiska doften av järnväg, grönska och häst. Det var en obeskrivlig lycka att springa där med gruset som knastrade under fötterna, vinden som var så ljummen att den knappt svalkade våra kroppar och Nickis rytmiska andetag vid min sida. Dagar och veckor hade passerat och blivit månader. Jag kände mig så konstig inombords. Jag var lycklig. Visst kände jag fortfarande sorgen inuti och den kunde komma i sjok som isflak som drev in och förbi. Samtidigt kände jag mig inte ensam. Jag var nykär och levde med min dotter som delade sorgen på samma sätt. Det gjorde den enklare att bära och skapade aldrig några konflikter. Att just springa så här en vacker försommardag var så gränslöst befriande samtidigt som jag längtade hem. Jag längtade efter det som brukade ske, klä av henne, våt, varm och svettig, älska på golvet i hallen, i duschen eller i sängen. Nu var det bara drygt tre kilometer hem.

Jag såg dem drygt hundra meter längre fram när vi korsade bilvägen och svängde vänster på gångbanan för att vända hemåt igen. En grupp ungdomar i mellersta tonåren stod till synes och hängde mitt på den tomma gångvägen. Det var deras onaturliga sätt att dela på sig och ställa sig på varsin sida av vägen som fick larmklockorna i kroppen att ringa.
– Ooops inte bra.
Nicki hade också sett. Vi skulle vara framme om en knapp minut i vårt tempo och min hjärna började räkna på alternativ helt automatiskt. Alla alternativ utom att vända om insåg jag långt senare. Gänget av typen ”tre ränder” hade placerat sig i två grupper på varsin sida vägen så tätt så att vi omöjligen skulle kunna passera mellan dem i bredd.

Min första plan var att låta Nicki springa före och jag tätt bakom, men det skulle riskera att de fick tag i en av oss. Jag utgick från att syftet var rån, men jag var så klart inte säker. Men jag bestämde snabbt att det var säkrast att dela på oss.
– Så nära du vågar hoppar du över diket och tar körbanan och sprintar, sa jag till Nicki med låg röst.
– Men du då?
– Vi måste dela på oss. Jag kör rakt igenom. Jag är större och tyngre än dig. Snubbla inte i diket och ta ut ordentligt när du passerar så ingen kan greppa tag i dig.
– Men…
– Kör älskling, det ordnar sig.
Jag rörde vid hennes arm. Diket mellan gångbanan och vägen var inte mer än en knapp meter brett och knappt ens en fördjupning i gräset.

…Fyra andetag före konfrontation, Nicki hoppade vig som en katt över vägrenen ut på körbanan. Jag hann se att hon tog ut bra, ända till mittlinjen utom räckhåll innan hon tog kurs rakt fram igen och satte iväg.
…Tre andetag, jag ökade farten allt jag kunde, det gällde att hålla koll på både deras jävla armar och ben.
…Två andetag, Första killen till höger sträckte ut ett ben, killen mitt emot sträckte ut en arm redo att ta tag.
…Ett andetag, jag höjde min vänstra arm något i den naturliga löprörelsen och anpassade mina 2 sista steg för att få höger fot i läge. Min fot träffade med full kraft över hans smalben, kraften på grund av rörelseenergin förvånade mig själv. Vänster arm slog hårt ner över handleden på den utsträckta armen.
…Minus ett andetag, ett skrik.
…Minus två andetag, jag var förbi. Jag rätade ut min vinglande kropp som kommit i obalans av de onaturliga rörelserna och koncentrerade mig på att springa rakt fram i 5 sekunder.

Jag tittade snabbt åt vänster, där var Nicki strax bakom mig. Jag utnyttjade mitt lilla försprång och min fart och hoppade över diket, sprang en 360 graders cirkel för att komma upp bakom henne men missbedömde avståndet och fick trycka på för att komma ifatt henne.
– Svenne-bög! Svenne-hora! Jag ska knulla din mamma, morsaknullare!
Nicki vände sig om.
– Hon är död! Skrek hon tillbaka.
Jag brast i skratt trots den opassande situationen. Hon fick syn på mig där jag kom upp strax bakom henne.
– Jag är här Nicki.
Min hand lätt i hennes rygg. Hon vände sig om igen och gav till ett skrik av panik när hon såg gänget där bakom börja springa.
– Fokus framåt, andas och spring, 1, 2, 1, 2. Jag håller koll bakåt. Andas, se framåt.
Jag förmanade henne med lugn röst. Hon visste att siffrorna betydde in- och utandning i takt med löpstegen. Jag tog tag i hennes handled och vred upp hennes pulsklocka, 208 slag, det var åt helvete för högt. Vilken minut som helst skulle mjölksyran göra att hon inte tog ett steg till och det var långt kvar till tryggheten.
– Andas, rör armarna och tänk på löpsteget. Fokus på Pressbyrån där framme.
Jag pekade långt bort längs vägen där Pressbyrå och tågstation fanns som en temporär trygghet och sneglade sedan bakåt. Gänget hade sackat efter.

Just precis, det var inte så lätt att stå och dra en joint i godan ro och sedan accelerera ikapp två löpare som både är vältränade och har åtta kilometers uppvärmning i kroppen.
– Sakta ner älskling, de hänger inte med. Men fortsätt springa men pulsen måste ner.
Jag tog hennes hand när vi sprang de sista 3 kilometrarna hem, de jobbigaste jag upplevt. Adrenalinet pumpade och mjölksyran gjorde att musklerna skrek och kändes som de innehöll grus.

”Jävlar, det där var lite nära” tänkte jag när vi joggade upp för trapporna och låste upp ytterdörren.
På hallmattan kollapsade Nicki och bröt ihop. Hon grät hejdlöst liggande på golvet, hyperventilerade och kippade efter luft. När hulkningarna kom lyfte jag snabbt upp henne och bar henne in på badrummet och han nästan fram till badkaret innan allt kom ur henne. Det mesta över mig och resten i badkaret. Hon låg på knä och höll i badkarskanten medan kräkningarna gjorde att hennes kropp krampade. Jag satt på knä bredvid, höll undan hennes hår och strök henne över ryggen.
– Det är bra nu älskling, viskade jag.
Hon såg upp efter en stund.
– Oooh shit förlåt, stönade hon när hon såg min tröja.
– Skit i det.

Hon sköljde av sig i duschen och slängde kläderna i tvättmaskinen och jag gjorde detsamma. Huttrande efter duschen föll hon i okontrollerad gråt igen. Som om hon fortfarande var en liten flicka bar jag henne naken in till sängen och bäddade ner oss. Jag drog henne tätt, tätt intill.
– Det där var typ lite dåligt, snyftade hon när hon lugnat ner sig något.
– Typ lite jävla jättedåligt.
Hon skrattade faktiskt och jag pussade henne ömt på munnen.
– Jag tror inte vi ska springa i det där området igen på ett tag. Synd på ett fint skogsparti. Men du var jävligt grym Nicki, iskall och springer som en gudinna.
– Jag kände mig inte så värst iskall. Hon log matt. Men håll om mig en lång stund och älska med mig sen.
Hon behövde inte be mig två gånger.

Ett helt år hade passerat sedan Rebecca gick bort, ett år som var det värsta, märkligaste och lyckligaste i mitt liv. Förutom allt som hänt så fyllde Michelle 18 den försommaren och skulle börja tredje året på gymnasiet. Nästa år skulle hon ta studenten och då skulle det riktiga livet börja. Hur skulle allt bli då?

Hennes myndighetsdag firade vi med en mottagning av släkten på dagen som var ganska stel. Halvt engagerade mostrar, fastrar, far- och morföräldrar kom förbi, fikade och gav presenter. Sedan kände man tydligt hur den osynliga timern började ticka hos folk. ”Hur länge kan jag stanna innan jag kan gå utan att vara oartig?”

På kvällen var det bara vi kvar, hennes systrar och Corinnes flickvän Josefin. Vi åt middag och skålade i ett 36-årigt rödvin som Michelle fick av en av mina vänner när hon föddes. Då var vinet redan 18 år gammalt och på instruktion skulle det öppnas just på den här dagen.
– Här har man gått och väntat och sneglat på den där flaskan i trälådan och så smakar det så här! Sa Nicki och grinade illa.
– Vad önskar du dig när du fyller 18 älskade lilla syster? Frågade Leah när vi satt och åt middag.
– En bil naturligtvis, svarade Nicki med munnen full av Tacos.
– Är du störd!? Vet du vad en bil kostar?
– Du frågade vad jag önskade mig din bitch!
– Pappis betalis, körkortet då? Skrattade Corinne.
– Jag har övningskört massor, gjort alla kurserna och pluggat teori så det är bara provet och uppkörningen kvar och det har jag bokat.
– Självklart, pappa betalar. Det är precis som vanligt. Men jag tycker somliga ska vara tysta. En tjej jag känner — heter Leah för övrigt, har jag för mig övertog min tjänstebil förra året, flinade jag,
– Jo men det är skillnad. Jag är snygg, framgångsrik och smart och inte en bortskämd liten snorunge, retades Leah.
– Nej du är en bortskämd stor snorunge! Fräste Nicki tillbaka.

Dagen för teoriprovet inne på Trafikverket var här och vi gjorde sällskap in till stan. Jag var nog lika nervös som Nicki måste vara där inne. Vi satt och väntade på bänkarna ute i den stora entréhallen och såg människor släppas in i de olika provsalarna och tysta och diskreta smyga ut en stund senare. En del arga eller ledsna, andra sprudlande glada.

Dörren till en av provsalarna öppnades och Nicki skuttade ut. Det var helt uppenbart att hon lyckats.
– I’m a pro, I’m a pro!
Hon skuttade och dansade runt framför oss. Vi firade delsegern med fint restaurangbesök.

En tid senare klarade hon även körprovet. Första gången jag på riktigt satt på passagerarplatsen utan att längre vara hennes handledare var stort trots att jag upplevde det för tredje gången. Nu var det mitt sista, yngsta barn, min kärlekspartner som satt där. Jag hade ingen direkt åldersnoja. Visst var det jobbigt när jag fyllde 40, bara att se själva siffran och jag bävade redan inför nästa stora jämna tal. Men inuti mig, i huvudet och i kroppen kändes allt som vanligt. Jag kände mig fortfarande lika barnsligt förälskad och hade väl ungefär samma issues som alltid. Kroppen kändes frisk och stark och jag kunde springa fort och långt.

Alltså var ålder bara en siffra. Nu när jag satt här bredvid min dotter vars små händer vilade på ratten och med ett omåttligt stolt uttryck målat över ansiktet så tänkte jag att det nog mer var alla andra människors ständiga tjat om ålder och annat som förändras omkring oss som får än att känna att tiden går. Jag minns fortfarande hur barnen kändes att hålla intill sig när de var nyfödda, mindes fortfarande knasiga saker de sagt när de lärde sig att prata. Nu satt den yngsta och framförde min tjänstebil och inne i henne, mellan hennes ben simmade fortfarande mina spermier efter vår senaste kärleksstund. Allt detta hade jag kunnat länge, men inte hon.

Enda sedan vi kom nära varandra för första gången för något som kändes som en evighet sedan, försökte jag verkligen tänka på att inte gå för fort fram. Jag påminde mig ständigt om att jag snart var 50 år och hade upplevt så mycket vad gäller sex. Rebecca och jag hade inte varit extra utsvävande på något sätt, men vi hade bundit varandra och njutit av vaginalt, oralt och analt sex. Vi hade älskat med varandra överallt i hemmet, i bilen, på tåg och ute i naturen. Jag försökte ständigt påminna mig att Nicki var nyss fyllda 17 när hon gjorde sin debut, dessutom med sin egen pappa. För henne var allt nytt och därför var det viktigt att försöka skynda långsamt. Jag ville också att hon naturligtvis skulle tycka vårt sex var det bästa som fanns.

Men min åtrå var väldigt svårtyglad och intensiv. Det var flera tabun som klickade i på en gång. Det verkar som om många förknippar det med makt och ägande att få ”ta en oskuld” och kanske är det så för många. Jag tyckte det var både frustrerande och fint att få introducera någon in i erotikens värld. Därtill kom den stora åldersskillnaden. Det var något vackert med kontraster. Ren och smutsig, ung och gammal, fattig och rik, prostituerad och gentleman. Jag tyckte om och i det här fallet tände på avvikelsen, att mina vuxna erfarna händer fick röra vid och tillfredsställa en ung och oerfaren kropp.

Men störst av alla tabun och det som skamligt nog tände mig allra mest, var det faktum att det var min yngsta dotter. Den jag haft så nära hela livet, älskade och ville beskydda av hela mitt väsen men samtidigt så förbjuden att röra enligt så många lagar och normer. Det såg inte likadant ut överallt i världen, det visste jag så klart. Å ena sidan stod jag bakom alla våra lagar. De skulle skydda utsatta mot övergrepp. Samtidigt fanns krafter dessa lagar inte rår på. Jag tänkte att just sådana här specifika fall var lagarna inte till för och då det kunde vara skillnad på Guds lag och människans förordningar.

Jag hade kanske ändå inte lyckats så bra med det där att skynda långsamt, vad det nu betydde. Redan andra kvällen slickade jag henne mellan benen och drev henne till orgasm. Kort senare när hon runkade mig, tryckte jag försiktigt henne nedåt och hon förstod direkt vad jag ville. Jag förvarnade inte, jag bara kom i hennes mun och hon protesterade inte. Från början var jag noga med att slicka hela henne utan att undvika sådant många verkar tycka är äckligt men som jag tycker så mycket om. En armhåla, en rygg salt av svett eller nakna fötter. Redan första veckan särade jag hennes skinkor och slickade hennes stjärt länge och ingående, för att inte tala om under hennes mens. Hon reagerade aldrig som att det skulle vara obehagligt eller äckligt. Hon bara njöt.

Om det var för att hon ännu inte hunnit dra på sig så mycket förutfattade meningar trots alla flöden i sociala medier eller om det var hennes uppfostran, den ständiga närvaron av närhet, kyssar och smek. Givetvis låg jag och Rebecca inte öppet med varandra när barnen såg på även om vi naturligtvis blev påkomna ibland. Vilka föräldrar har inte råkat ut för barn som kryper upp i sängen mitt i en kärleksstund? Kanske valde vi att hantera det lite mer avslappnat. Inte genast slita oss ifrån varandra eller köra iväg barnen.

Det enda stora vi hade ogjort som jag längtade mycket efter nu när ett drygt år passerat, var att få komma in i hennes stjärt. Hon lät mig slicka henne och verkade inte ha något emot att bli smekt där samtidigt som vi älskade. När hon red mig i omvänd position lutade hon sig gärna framåt och blottade sin vackra stjärt. Hon märkte helt säkert hur det påverkade mig och hur jag särade hennes skinkor extra och smekte med fingrar våta av saliv och hennes safter.

Kvällen då det hände första gången låg hon på mage bredvid mig i sängen. Jag smekte henne över håret och ryggen, mitt hårda stånd pressade mot hennes höft. Jag ville att hon skulle vända sig om så att jag kunde kyssa och smeka henne, men hon låg kvar på mage.

När jag började kyssa henne från nacken ner över ryggen märkte jag hur hon särade benen och när min mun och tunga nådde hennes svank putade hon lite med rumpan. Jag fortsatte slicka nedåt och när jag tryckte min tungspets mot hennes rosett putade hon ännu mer. Jag sträckte in handen under henne och smekte hennes klitoris samtidigt som min tunga cirklade runt och trängde in i henne bakifrån. Jag älskade verkligen hennes tysta ljud av njutning och höfternas rörelser.

När jag slutligen la mig över hennes rygg var min ambition att tränga in i hennes sköte bakifrån. Jag höll i min lem, lät den smeka längs hennes sköte ner mot klitoris och tillbaka upp mot öppningen igen. Lite på lek, mycket av berusande upphetsning fortsatte jag och lät min lem fortsätta upp mot hennes stjärtöppning. Jag ville smeka henne där med mitt ollon för att se reaktionen och för att förbereda för framtiden om det skulle visa sig att hon tyckte om det.

När mitt ollon nådde hennes stjärtöppning tryckte hon sig nästan omärkligt mot mig. Det spratt till inom mig av upphetsning och förväntan. Jag fortsatte smeka runt öppningen och trycka lite när ollonet passerade. Varje gång svarade hon med att trycka tillbaka.

Hon hade blivit alldeles tyst men andades vibrerande.
– Är det skönt?
Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra och pussade hennes örsnibb.
– Mmmm.
– Vill du försöka?
– Mmm jag tror det.
Jag var så upphetsad så mina armar skakade.
– Vänta, vi måste ha glidmedel.

Jag kunde knappt behärska mig. I lådan i sängbordet fanns en liten flaska silikonbaserat glidmedel som jag köpt för ett tag sedan i hopp om att det skulle komma till användning. Jag satt på knä mellan hennes särade ben där hon låg på mage. Det var obeskrivligt fint att sära hennes skinkor mera och droppa glidmedel mot hennes slutna rosett. Mjukt smekte och cirklade jag med ett finger, runt och med ett lätt tryck emot. Sedan la jag flaskans öppning emot och tryckte in mycket i henne. Samtidigt smekte jag hennes klitoris bakifrån för att behålla hennes kåthet och hålla nervositeten borta så gott det gick.

Slutligen smörjde jag in min hårda lem rikligt med glidmedel. Stödd på ena armen lutade jag mig framåt, placerade mitt ollon mot hennes stjärtöppning. Jag var så vansinnigt kåt men fick inte ha för bråttom och riskera att göra henne illa. Det kunde kräva lite träning att lära sig slappna av och ta emot men allt handlade om att göra det långsamt och försiktigt, låta stjärtmuskeln få slappna av vilket kunde ta lite tid.

Jag distraherade henne med smekningar över klitoris. Hon både försökte dra sig undan och ibland trycka sig emot igen. Jag hade fått beskrivet för mig att känslan var väldigt speciell när någon trängde in i en i stjärten. Både obekvämt, lite obehagligt och skönt på en gång sades det. Tanken att jag skulle vilja känna hur det kändes flög förbi hastigt och kittlande som så många gånger förut.

Jag älskade den här stunden. Först kändes det som om det skulle vara omöjligt att komma in. Sedan när stjärtmuskeln började slappna av av det lätta trycket och ollonet började glida in millimeter för millimeter. När ollonet passerat ringmuskeln skulle allt gå lättare. Det skulle inte göra ont längre men Rebecca beskrev det som fascinerande, obekvämt och skönt. När min lem var inne i Nicki stönade hon högt. Jag hörde och kände att hon snart skulle komma mot mina fingrar och då ville jag vara helt inne i henne eftersom även ringmuskeln krampar vid orgasm.

När det skedde kom hon i en våldsam orgasm. Hon skrek ner i kudden och benen och armarna ryckte våldsamt. Jag rörde fingrarna över hennes klitoris, rörde mig fram och tillbaka i hennes kladdiga stjärt. Jag tittade fascinerat ner och åsynen av min grova lem som försvann in i hennes trånga stjärthål och tänjde ut henne på alla ledder fick mig att komma.

Efteråt la jag oss försiktigt över på sidan med min lem kvar i henne. Jag ville vara kvar länge men också vänta lite för hennes skull innan jag drog mig ur. Även det måste ske med samma försiktighet förbi ringmuskeln som åter igen måste slappna av för att släppa ut ollonet. Men det fick vänta lite.
– Var det skönt raring? Viskade jag i hennes öra.
– Jaa.
Hon gömde ansiktet i kudden. Jag vände upp henne igen och pussade henne på munnen från sidan.
– Är du generad älskling?
Jag skrattade, hon var så sjukt söt när hon rodnade.
– Ja lite kanske.
– Varför?
– För att det var så där skönt. Det trodde jag inte.
– Men stjärten är full av nerver och känslig och egentligen är det inte konstigare än att du tycker om när jag pussar och slickar dig i armhålan eller fötterna. Vill du göra det igen någon gång?
– Skämtar du? Fnittrade hon.
Jag hissnade som jag fortfarande gjorde så ofta numera. Jag låg tätt bakom henne. Så låg vi förr när vi tröstade henne om hon var ledsen. Nära bakom med hela kroppen emot och armarna om henne. Skillnaden nu var att vi var nakna, svettiga, kladdiga av glidmedel och hennes pappas lem djupt i hennes stjärt. Blotta tanken och insikten fick min slaknande lem att börja växa inne i henne igen…

En morgon när vi låg kvar i sängen efter att vi älskat märkte jag att det var något. Jag låg och ritade med fingret i blandningen av sperma och hennes safter på insidan av hennes lår. Trots att det gått lång tid nu och vi legat med varandra så många gånger, drabbades jag ofta av en sorts aha-upplevelse av att ligga med min yngsta dotter, rita mönster på hennes innanlår i min egen sperma. Den insikten kunde lätt väcka lusten på nytt. Det var fortfarande en lika kittlande tanke att bara tunna väggar och fönster skiljde verkligheten där ute åt från den här inne. Det var fascinerande.

Trots att jag och Rebecca haft ett bra sexliv så var det ändå som att vakna på nytt. Nicki var så lätt att väcka till liv och hon var alltid tillgänglig och hennes kropp reagerade på minsta beröring och signaler. Jag minns så klart hur det var när jag själv var tonåring, hur man gick runt och var ständigt kåt och när man haft en likasinnad flickvän kunde vi ligga flera gånger om dagen. Nu var jag äldre och kanske inte alltid riktigt lika redo och det kunde ta något längre tid.

– Skulle inte vi kunna skaffa barn någon gång?
Frågan kom så plötsligt att jag rycktes ur mina tankar. Jag var inte alls beredd.
– Är du galen?
– Vad då, vill du inte?
– Nä — eller jo — eller— Det går ju inte.
– Varför inte? På grund av risken för skador? Jag har läst att risken är liten om det inte finns inavel i släkten. Det är först efter en tid sådant kan uppstå.
– Jo det också, men inte bara det.
– Vad är det då? Du vill inte!
– Du är min dotter. Det är olagligt. De skulle omhänderta barnet om det uppdagades och både du och jag skulle antagligen riskera fängelsestraff. Det vore det väl inte värt?
– Det förutsätter att någon får veta. Fader kan vara okänd. Jag vägrar uppge vem som är pappa. Ingen kan tvinga mig, säger att jag inte minns, att jag varit på fest och varit packad. Jag kan också ha kommit överens med pappan om att inte han ska behöva ta på sig ansvaret. Han kanske tillhör en annan tro och skulle råka illa ut eller till tvångsgifte.
– Oj, det här har du funderat på ett tag?
Jag var förvånad. Det var uppenbart att hon tänkt ut olika tänkbara lösningar så lätt som alternativen rann ur henne. Helt säkert var det fullt möjligt.
– Och sedan då, du skulle bo kvar hemma som min dotter?
– Ja precis. Det ska jag väl ändå hoppas jag om du inte tänkt slänga ut mig? Inget jobb, ingenstans att bo, ingen partner och ensamstående med ett barn. Borde väl inte vara så konstigt att man bor kvar hemma hos sin förälder under sådana förhållanden.
– Nej förmodligen inte. Jag tror ändå inte att det är någon bra idé Nicki. Jag skulle bli morfar och pappa till barnet och vilken roll skulle jag välja? När skulle barnet få veta och vad kommer att hända då? Besöken på BVC, föräldramöten i skolan. Och vad skulle vi säga om att morfar och mamma kysser varandra och sover tillsammans, eller skulle vi sluta med det? — Herre gud vilka risker. Om någon bara misstänker och gör en orosanmälan, det räcker säkert med att någon tycker det är misstänkt att en pappa bor ensam med sin dotter så vore det kört.
Jag tystnade, nämnde inte det faktum att jag skulle vara nära 70 år gammal när barnet skulle fylla 20. Inte någon direkt ålder på en morfar, men pappa… Herre gud vilken röra.

Den dagen var Nicki nedstämd och jag försökte betrakta ämnet som avslutat. Ändå såg jag att hon var ledsen och det störde mig, men jag kunde för mitt liv inte göra henne till viljes i det här. Blotta tanken över att riskera att vi skulle skiljas åt gjorde mig skräckslagen. Samtidigt började jag få febriga fantasier om att göra henne gravid, se henne växa och bli stor och otymplig, veta att det som växte där inne var vårt barn. När hon stod på alla fyra och jag tog henne bakifrån dök bilder av hennes gravida kropp, breda höfter och stora rumpa upp och hur jag pumpade min sperma in i min dotters trånga sköte och hur hon blev befruktad av den mest syndiga sperman i världen. Det gav mig fantastiska orgasmer. Men det fick lov att stanna vid fantasier.

Samtidigt var hon ung och snart i den åldern då många naturligt börjar tänka på barn. Tanken på att hon skulle försvinna, träffa någon ny och bilda en normal familj med gjorde fysiskt ont. Om hon mot all rim och reson ville fortsätta leva så här så skulle jag begränsa henne. Den dagen då jag gick bort skulle hon bli ensam och då kanske det skulle vara försent att få barn. Så visst skulle hon få skaffa barn om hon ville det, men det måste ske på ett annat sätt i så fall. Gravid skulle jag ändå kunna få se och ha henne.

En morgon satt vi vid frukostbordet och Nicki bläddrade i sin iPad och läste nyheter i Aftonbladet.
– Hör här, det finns faktiskt fler som vi.
Hon läste en artikel om en amerikansk ung kvinna som förälskat sig i en man som sedan visat sig vara hennes pappa. Pappan och mamman hade varit mycket unga när hon kom till världen men delat på sig tidigt innan hon föddes. I artikeln verkade det som om det bara varit en slump att de träffat varandra och blivit blixtförälskade varefter deras biologiska band uppdagats när mamman fick kännedom om deras förhållande. Det kallades för ”Genetic sexual attraction” och var en ovetenskaplig teori om att sexuell attraktion kunde uppstå mellan människor med nära blodsband som träffas i vuxen ålder.
– Jag tycker det låter lite osannolikt att de skulle träffats av en slump, funderade jag.
– Ja kanske, men spännande och intressant. Undrar hur det är att leva för dem och om det är olagligt där.
– Jag vet inte säkert, men tror det varierar mellan delstater.
– Jag ska kontakta henne och fråga, sa Nicki entusiastiskt.

Jag trodde hon skämtade, men några timmar senare hade Nicki fått kontakt med journalisten på Aftonbladet som lovade att förmedla Nickis mailadress och telefonnummer. Redan framåt eftermiddagen kom ett mail från den unga kvinnan i USA.
– Får jag berätta om oss? Frågade hon ivrigt.
– Det är OK för mig. Kan inte tänka mig att det skulle vara någon fara med det.

Sent på kvällen hade de redan utväxlat flera långa mail. Nicki lät mig läsa deras konversation som snabbt blivit väldigt öppenhjärtig. Trots att jag var en del i vår relation blev jag alldeles varm och fascinerad när jag läste Nickis berättelse om hur allt börjat. Hon hade sagt att hon känt så länge innan vårt liv kastats om i grunden och det hade blivit som det nu var. Den amerikanska flickans svar var lika utlämnande ärligt och jag slogs av hur lika deras berättelser var trots olikheterna. Hon hade aldrig träffat sin pappa förrän hon var 16 år och hon blivit blixtförälskad. Uppgiften i tidningen att de skulle träffats av en slump stämde inte riktigt visade det sig. Hon hade sökt upp honom för att se vem hennes biologiska pappa var och vid deras första möte hade de båda fallit för varandra. Han hade bara varit 18 år när hon kom till.

Hon hade också skickat ett foto på dem båda och han såg verkligen ut som en mycket ung och stilig man, som någon en 16-årig tjej mycket väl skulle kunna bli förälskad i en dag på stranden.

Längst ner i det senaste mailet frågade den amerikanska flickan om vi var intresserade av att ses. Vi var välkomna till USA eller så kunde de tänka sig att komma till Sverige eller ses på någon helt neutral plats så som England, Holland eller Frankrike.
– Åh det vore så häftigt! Tycker du inte det? Ska vi träffa dem? Skulle inte du också vilja träffa någon i samma situation?
Nicki kysstes intensivt av entusiasm. Hon visste allt för väl hur hon skulle få sin vilja igenom.

Hon slängde sin iPad åt sidan, kröp nära och kysstes, andades och gnydde med halvöppna läppar. Hon gned sin kropp och sitt underliv mot mitt. Hon förde ner sin hand innanför sina trosor och hade den där en stund. Blotta vetskapen om vad som väntade fick mig att flämta. När hennes fingrar våta av safterna från hennes sköte gled in mellan våra sammanpressade läppar vispade våra tungor.

När mina äldsta döttrar meddelade att årets julfirande skulle ske hos deras respektive partners släktingar dök chansen upp. Vi bokade en tre veckor lång resa till Thailand tillsammans med Diane och Mark. Vi skulle bo på ett mindre känt ställe i bungalows direkt på stranden och bara bada, sola och äta gott. Det var utan tvekan väldigt skönt att slippa det traditionella julfirandet som fortfarande förknippades med hur allt varit tidigare och extra starkt kunde framkalla sorgen och saknaden efter Rebecca.

Vi klickade verkligen med Diane och Mark. Vi umgicks inte varje dag men gick ofta ut och åt tillsammans. Vi pratade mycket om tankar och upplevelser som ändå var lite olika. I USA varierar lagstiftningen kring incest väldigt mycket. I Vissa delstater kan man få upp till 20 års fängelse medan det i några andra delstater är lagligt. I deras fall hade ju historien blivit allmänt känd och till och med hamnat i svensk media och även om de fått mycket kärlek hade det inte varit enbart positivt. De tog emot mycket hat vilket gjorde att de nu dragit sig undan och bara umgicks med några utvalda. Därför kändes det otroligt skönt att träffa sådana som oss, för att vi levde likadant och inte dömde dem.

Vi berättade om den svenska lagstiftningen som inte är så unik. Den delar vi med många andra länder. Vi berättade om hur mina barn och Nickis systrar reagerat när de fick veta av en tillfällighet, men att vi i övrigt fortfarande var tvungna att hålla det helt hemligt.

Vi pratade mycket om länder där incest är lagligt, bland annat Frankrike, Belgien, Nederländerna, Turkiet och Israel. Rent objektivt kunde jag fortfarande inte bestämma mig för vilken linje som var mest rätt att följa. Skador som inavel kunde orsaka och självklart risken för övergrepp var självklara argument emot. Däremot tyckte jag nog inte att det kändes så orimligt att äkta och ömsesidig kärlek skulle kunna uppstå mellan människor som är nära. Just på grund av att man levt nära och känner varandra utan och innan, på längden och tvären. Jag såg det som två magneter. Antingen stöttes man ifrån varandra med tiden om naturen hade sin mest vanliga gång, eller så drogs man till varandra obönhörligt och ohjälpligt.

Mark älskade verkligen mitt favorituttryck, att det är skillnad på Guds lag och människans förordningar. Vi människor kan vara så orimliga ibland som tycker att det kan vara försvarbart att kriga, mörda och lemlästa men så kategoriskt fördöma viss typ av kärlek. I en del länder är oskulden viktigast, i vissa afrikanska kulturer ska den blivande bruden ligga med byns alla män innan hon är redo för den äkta sängen. I en del kulturer straffas eller dödas man för att man är homosexuell, i andra kulturer är det accepterat. I vissa kulturer och religioner ska man bara ha en fru, i andra flera. Här finns förvisso en osäkerhetsfaktor. Vad är ett resultat av männens lust och drifter och hur ser kvinnorna i de olika kulturerna på det? Så vem har egentligen rätt? Finns ens något rätt eller fel?

Vi älskade ofta med varandra. Ofta på någon öde del av stranden sent på kvällarna. Det kändes starkt naturligt och primitivt och som ett ytterligare tabu som lades till i raden av tabun. Det kändes omoget och busigt att få sand överallt och även om vi inte direkt tände på upptäcktsrisken, så var det kittlande att den fanns där. Skulle vi bli upptäckta så skulle vi ändå snart vara många tusen kilometer bort.

Bara en gång under resan hände något ovanligt. Vi låg alla fyra på en öde del av stranden och solade, badade och läste. Efter att vi badat låg vi och solade och vilade. Det tog en stund för oss att upptäcka vad som skedde på deras filt ett antal meter bort. Vi låg på rygg och stirrade upp i himlen och bara njöt när vi hörde ljud från Dianes och Marks håll.

När vi sneglade dit låg de och hånglade på filten och hans händer utforskade henne på ett sätt som kanske inte brukar ske i närhet av andra människor. Han klädde av henne, sög hennes bröstvårtor och smekte henne mellan benen. De var helt upptagna med varandra och noterade inte att de var upptäckta.

Nicki fnissade tyst och jag blev hård. Vi låg där och höll varandra i handen medan vi tjuvkikade. Det var vackert på något sätt. Ett älskande par på en öde strand med himlen och havet som kuliss. Det fanns inga andra i närheten.

När jag mjukt knådade hennes bröst genom bikiniöverdelen svarade hennes kropp direkt. Min ena handflata cirklade över hennes styva bröstvårta medan min andra hand letade sig in mellan hennes ben. Mina tänder naggade henne i örat när hon kom en stund senare. Jag gjorde det jag aldrig trodde skulle kunna hända. Det älskande högljudda paret en liten bit bort triggade mig påtagligt. Jag la ner henne på rygg, trängde in i henne med bikiniunderdelen dragen åt sidan och mina badbyxor nere vid låren. Jag kom i henne efter mindre än en minut till ljuden av Marks stön och Dianes gny och kvidande böner om mer. Hon var allt annat än diskret och kallade honom pappa! Jag skämdes att det var just det som drev mig över gränsen till ljuden av Nickis lite chockade njutningsfulla ljud. Hon lät mer än vanligt vilket nog berodde på att jag tog henne hårdare än vanligt.

Efteråt på kvällen frågade Mark om vi inte kunde byta partners. Det var en sjuk känsla. Diane såg förväntansfull och lycklig ut, Mark hade stånd och Nicki såg förfärad ut. Själv blev jag både upphetsad av förslaget samtidigt som jag blev lite besviken. Diane var sexig och bilder av henne och mig tillsammans med Nicki fladdrade förbi, men jag ville absolut inte, på inga villkor att någon annan skulle ta i och lägra min flicka — min dotter.

Resan till Thailand var verkligen fantastisk och vi bestämde att ses igen. Där på resan kunde vi vara som vilka par som helst utan att ständigt behöva tänka på vad vi gjorde. Att det var stor åldersskillnad mellan oss kändes inte alls särskilt märkligt där. Möjligen kändes det lite skamligt när jag såg folks blickar. Två medelålders män och två alldeles för unga flickor, det var lätt att se i deras ögon vad de tänkte. Tänk om de bara visste hur det verkligen förhöll sig.

Flygresan dit och hem var en mardröm, långtråkig och smärtsam. Jag var inte så förtjust i att flyga, men att sitta stilla så länge i inte allt för bekväma flygstolar var vedervärdigt. Efter några timmar var det omöjligt att hitta en bra position som varade längre än tio minuter. Väl hemma svor jag på att aldrig flyga längre än två timmar igen.

Det var både skönt och trist att vara hemma. Det kändes ledsamt att packa upp väskorna, tvätta alla kläder och vika tillbaka dem i garderoberna. Det var lite som när alla vännerna gått hem efter en riktigt bra fest. Om några dagar skulle jag börja jobba och allt skulle återgå till det vanliga. Det visade sig att ingenting skulle bli som vanligt igen.

Dagen efter vår resa vaknade vi sent, fortfarande med resa och tidsskillnad kvar i kroppen. Vi älskade länge och när Nicki gick upp för att gå på toa och kissa, låg jag kvar med hjärnan full med härlig, dimmig bomull. Jag kände sådan stark och intensiv kärlek. Jag rörde vid min halvstyva lem som fortfarande var kladdig efter vårt samlag och återkallade bilderna och känslan av det som nyss utspelat sig. Hon var fortfarande trång, jag nästan lite för grov och stor för hennes trånga tonårsslida. Hon kunde verkligen krama med sina slidmuskler när hon red som besatt.

Nicki kom tillbaka från toaletten. Jag hörde hennes steg eftersom jag blundade för att behålla bilderna en liten stund till. Det var något med hennes steg, de bara tassande fötterna mot golvet och hur hon la sig i sängen igen. Rörelserna var liksom mjukare och försiktigare.

När jag öppnade ögonen igen låg hon på sidan bredvid mig stödd på ena armen. Hon log och höll ett graviditetstest i handen.
– Åh herre gud, var det enda jag fick ur mig.
– Det skedde nog där på sandstranden någon av kvällarna.
Inom mig var allt ett kaos av blandade känslor. Visst anade jag att det skulle bli så här, att det var det hon verkligen ville. Visst ville jag också någonstans djupt inom mig. Det var inte bara de där fantasierna, bilderna av hur hon var tjock och otymplig med rumpan eller magen i vädret.

Det var naturligtvis också kärlek. Jag älskade Nicki djupt och innerligt. Allt hon gjorde och sa liksom vibrerade och pirrade inom mig och jag ville alltid ha henne nära. Det var också någon sorts konstig tanke om att Rebecca levde vidare i henne och genom oss på det viset. Samtidigt reste sig alla hinder stora och oöverstigliga som skräckinjagande monster framför oss. Det var både hur vi skulle kunna hålla det hemligt, vad mina andra döttrar skulle säga, hur vi skulle hantera det när barnet växte upp och blev vuxet och vad hände om hon ville ha flera? Jag var 47 år och ingen ungdom längre. Skulle folk börja prata när min dotter fick barn men fortsatte bo hemma och om någon fattade misstankar och det började pratas eller att någon gjorde en orosanmälan.

Ändå kunde jag inte låta bli att smälta. Hon såg så fruktansvärt lycklig ut där hon låg på sidan med graviditetstestet i handen. Hennes ögon log och såg bedjande ut på samma gång, som om de var rädda för min reaktion.
– Älskade lilla Nicki.
Jag sa det på samma sätt som jag alltid sagt det enda sedan hon var liten. Det var som om hon bara väntat på just det. Hon flöt in i min famn, skrattade och grät på samma gång. Jag strök henne över ryggen, luktade i hennes hår, kysste henne på kinden och munnen. Det var bara inbillning så klart, men jag tyckte hon luktade och kändes annorlunda. Fylligare och mer mogen. Luktade hon inte lite svett och bröstmjölk också? Det var så klart inbillning, men jag mindes hur Rebecca smakat och luktat. Då som nu tände det mig våldsamt. Jag la ner henne på rygg, slickade, sög och tog henne med ett begär som var svårtyglat.

Efteråt låg hon kvar på rygg medan min hand smekte över hennes små bröst, ner över magen och in mellan hennes kladdiga lår och upp över magen igen.
– Tänk att det växer en liten ”plupp” här inne, viskade jag.
– Eller en liten ”pluppa”, fnittrade hon.
– Ska det bli fler tjejer i den här familjen? Tycker du inte att det räcker?
– Mamma sa alltid att snygga människor får döttrar. Spelar det någon roll?
– Det har ingen som helst betydelse.
– Hur känns det då?
– Lite oroligt, över hur allt ska bli och så känner jag mig kanske lite för gammal för att bli pappa.
– Men du är inte för gammal för att bli morfar. Då är du ju plötsligt rätt ung.
En kort våg av panik sköljde genom mig när hon sa så där. Det blev så påtagligt vad jag hade gjort och det blev så brutalt påtagligt när man satte ord på det. Jag hade inte vant mig och frågan var om jag någonsin skulle vänja mig.

Hon berättade att hon slutade med P-piller efter sin senaste mens innan vår resa. Hon påstod att hon sagt eller åtminstone antytt det men av det hade jag inget som helst minne. Om jag fått den hypotetiska frågan om hur jag skulle reagera om min partner slutade med P-piller och blev gravid utan att säga något först, så skulle jag ha svarat att jag skulle ha blivit arg och besviken. Det borde jag bli men jag kände ingenting sådant. Om det var av äkta kärlek eller om hon hade mig så lindad kring sitt finger — eller både och kunde väl göra det samma. Rädslan för vad som skulle kunna hända kanske tog större plats.

Nicki kunde inte hålla sig från att berätta för sina systrar. Hon anammade snabbt min gamla inställning att det som är stort och svårt hellre bör tas direkt än senare.
– Ni tycker inte att ni drar det här ett par steg för långt?
Leah blev inte alls glad, tvärt emot vad jag trodde. Hon som alltid varit så frispråkig och öppen. Corinne och Josefin tog det bättre. Kanske för att de var HBT-personer och därmed normbrytande. Ingen av dem gjorde däremot volter av glädje, vilket kanske Nicki hoppats och trott mer än jag.
– Hur ska ni hantera det här? Frågade Corinne.
– Fader är självklart okänd. Ingen kan tvinga mig att uppge vem jag legat med. Jag bor kvar hemma för att jag fortfarande går i gymnasiet och inte har något jobb. Jag kan knappast vara den första unga gravida som bor kvar hemma hos sina föräldrar.
– Bara det att det inte finns någon mamma. Du tror inte någon kommer misstänka hur det är ställt?
– Bara för att det råkar vara en ensamstående pappa med sin dotter menar du? Nej. Varför skulle någon misstänka det? Gúler i min klass är gravid med sin blivande man.
– Och barnet då, vad ska du berätta för barnet när det växer upp?
– Att den har en jättefin morfar och underbara mostrar. Knappast det första barnet som växer upp utan att veta vem dess biologiska pappa är.
– Fan jag vet inte — en halvbror och syskonbarn på en gång. Det här är lite svårsmält, Sa Leah och gick ut i köket och stökade med disken.
Jag kände mig lite ledsen för att Nicki var så glad och hennes systrar så skeptiska. Själv vinglade jag på skalan däremellan. Yr och vilse, lycklig, kåt och orolig.

Nicki tog studenten. Fortfarande syntes inte mycket på henne men att hon inte drack alkohol förknippades givetvis med en möjlig graviditet. Hon valde att inte berätta eftersom alla snart skulle splittras och det ändå skulle bli uppenbart för dem som fanns kvar. Hon skötte alla besök hos mödravården själv utan min närvaro. Hon fick lite frågor om barnets far men var inte särskilt hårt ansatt. Förmodligen var ensamstående gravid ung kvinna inte helt unikt. Allt såg bra ut och hon verkade följa Rebecca ganska exakt. Hon hade inga särskilda problem under hela graviditeten förutom en mycket kort tid av illamående i början.

Vårt sexliv förblev oförändrat och på vissa sätt bättre. Allt jag fantiserat om och mer därtill. Jag kände mig nästan sjuk av åtrå allt efter som hennes tillstånd blev mer uppenbart. Jag ville ha henne så det gjorde fysiskt ont och hon verkade triggas och upphetsas av att jag tände på henne desto mer hon växte., precis som Rebecca gjort.

Jag började drömma våldsamt erotiska drömmar precis som under våra första månader tillsammans. Då kunde jag vakna galen av kåthet, ta henne i sömnen eller väcka henne. Drömmarna nu handlade om Rebecca och Nicki som låg bredvid varandra, höggravida och ville ha mig båda två, hur de låtsasbråkade om vem som skulle bli tagen först. Rebecca blev ibland till Nickis systrar där alla tre stod på knä med putande rumpor och vidöppna sköten och bad om att få bli tagna och befruktade. Ibland kunde jag vakna helt utmattad efter en sådan natt. Sista gången vi låg med varandra före förlossningen var bara några dagar innan. Då låg hon på sidan och tog emot mig med sina naglar djupt borrade i min arm.

Dagen kom då den lilla ville ut. Eftersom Rebecca varit en snabb föderska så drog vi inte benen efter oss men gjorde oss heller ingen överdriven brådska. Allt kändes lugnt och harmoniskt när vi äntligen nådde Huddinge sjukhus.

Corinne var den som följde med oss, både som stöd och täckmantel. Vi var osäkra på om en pappa kunde följa sina döttrar till förlossningen. Att mammor, systrar eller väninnor följde med var inte det minsta konstigt. Hur det var med pappor och blivande morfäder var vi osäkra på.

– Hej. Gustav, pappa. Ja — alltså Michelles pappa.
Jag gjorde bort mig när personalen tog emot oss. Jag antar att det var all nervositet och osäkerheten på hur jag skulle presentera mig. Dessutom tvångstankarna om att jag absolut INTE fick säga fel och så var det precis det jag gjorde. Jag blev högröd i ansiktet och tänkte att allt nu var kört.
– Ja självklart, det förstod jag. Välkommen.
Hon log och gjorde inte en min av att ha reflekterat över min freudianska felsägning.
– Hon reagerade inte på det, jag lovar, sa Nicki när barnmorskan lämnat oss en stund på rummet.
Corinne låg i en fåtölj och grät av skratt!
– ”Pappa! DET ÄR JAG SOM ÄR PAPPAN! Jag erkänner, det var jag! Det är jag som gjort min dotter på smällen!” Alltså jag dör så sjukt!

Corinne låg fortfarande och grät i skrattparoxysmer när barnmorskan kom tillbaka.
– Jaha det är en välkommen liten krabata förstår jag, det är bra.
Corinne närmast kröp ut ur rummet för att uppsöka en plats där hon kunde lugna ner sig. Även jag började kunna se det komiska i situationen nu när barnmorskan inte alls verkade ha tolkat det på samma sätt.
– Krabata, hur vet du att det är en tjej? Frågade jag.
– Det ser jag på magen. Jag har förlöst 29 små underverk, 15 pojkar och 14 flickor och här kommer den 15:e. Det är jag säker på.
Hon var så sprudlande glad och positiv och det kändes verkligen tryggt.

Nicki och barnmorskan klickade direkt och jag blev snabbt utanför vilket var bra för mitt cover som förälder till en blivande mor. Jag satt i en bekväm fåtölj och läste. Corinne som var mer rastlös gick runt i korridorerna, köpte kaffe och verkade inte det minsta orolig. Trots att det var min fjärde gång var jag lika nervös som alltid. Jag hatade att höra barnets puls genom övervakningsmaskinen eftersom man hörde varje variation i hjärtrytmen. Ibland under en verk eller om barnet rörde sig kunde hjärtljuden försvinna helt och då trodde jag alltid att något var fel.

Tre timmar senare krystade Nicki. Jag satt på en liten pall av metall vid sängkanten och rörde vid hennes svettiga arm och baddade hennes panna. Jag var så nervös och rörd att jag helt glömt av att fundera på om det var ett normalt sätt för en blivande morfar eller om det sände allt för tydliga pappasignaler. Barnmorskan verkade fortfarande inte tycka något var konstigt.

Nicki fick beröm för sitt värkarbete.
– Nu kommer barnet snart. Nästa värk så krystar du lika duktigt som tidigare så är barnet här. Vill morfar eller syster ta emot underverket?
Corinne skakade frenetiskt på huvudet där hon satt i fåtöljen jag suttit i tidigare. Jag tvekade en sekund innan jag reste mig. Jag tänkte att det fick vara skit samma med vad som kunde betraktas som normalt eller onormalt. Det var nu eller aldrig och jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det här. Det var förvisso för fjärde gången, ändå var det helt unikt.

Jag förfärades av synen av vad jag orsakat samtidigt som jag grät och förtjusades av det mäktiga som nu skedde. Barnmorskan höll i mina darrande händer mellan min älskade dotters ben när en ny människa for ur hennes vidöppna gapande sköte som en projektil. Den varma, lilla, mjuka och slemmiga kroppen landade i mina händer.

Barnmorskan tog barnet medan jag fokuserade på min vackra kvinna och dotter. Lukten av blod, fostervatten och svett, hennes sköte som nyss krystat ut en hel människa men tidigare tog emot min grova lem med visst besvär, hennes uppdragna särade ben, svettiga ansikte och sjukhuskläderna i oordning över de nakna brösten. Allt var så bedårande vackert och mäktigt! Jag ville kyssa och krama och märkligast av allt, älska med henne här och nu! Hålla om henne till tidens ände.

Stunden efter förlossningarna tyckte jag alltid var samma magiska stund. Stort och fantastiskt, en harmoni som la sig efter de sista skriken och när barnet lagts mot mammans nakna hud. Fingrar som petar och man lyssnar på små andetag och söta ljud. En mamma som skrikit och krystat som sedan ligger lugn och harmonisk med ett varmt och lyckligt leende över sina läppar. Det blev mycket riktigt en flicka till. Corinne som hållit sig i bakgrunden kom fram och var delaktig och kunde inte dölja sina tårar som en stolt syster och moster.

Den tidigare så intensiva och effektiva barnmorskan var nu en helt annan. Hon var lugn och skämtsam.
– Ska morfar klippa navelsträngen?
Nicki krystade ut efterbörden medan barnmorskan klämde på magen. Sedan kontrollerade hon moderkakan noga med skämtsamma kommentarer och frågor om någon ville känna. Sedan fortsatte hon pyssla, torka, byta kläder och lakan.
– Gud vad äckligt, jag ska aldrig skaffa barn! Utbrast Corinne med sin vanliga blandning av ironi och allvar och gjorde symboliska kräkljud.

När barnmorskan lämnade oss en längre stund kysste jag för första gången den nyblivna mamman till mitt fjärde barn. Även det var vackert och erotiskt. Nu luktade hon så där som jag mindes och fantiserat om, svett och sötaktigt efter förlossningen. Hennes mun och hals smakade salt. Det var så naturligt primitivt och uråldrigt.
– Åh älskade lilla Nicki. Grattis, vad duktig du var, viskade jag.
– Grattis till oss.
– Sluta äckla er när jag är här, klagade Corinne halvt på skämt över våra kyssar.

För mig gick det fort att komma in i att ha en liten igen. Jag hade ju varit med om det här tre gånger tidigare. Den här gången var det kanske mer harmoniskt. Framför allt var jag inte så orolig för allt längre som man var första gången man blev förälder. När släkt och vänner kom på besök för att se underverket var det ingen som tvivlade på att Nicki varit ute och slarvat och inte hade någon koll på vem som var barnets far. Särskilt mina föräldrar förebrådde henne och undrade hur allt skulle gå nu? Hon kunde ju inte leva hemma resten av sitt liv. Men allt skulle säkert lägga sig med tiden.

När jag kom till jobbet efter helgen bjöd jag på tårta för att fira att jag blivit morfar. Under hela fikapausen på eftermiddagen frågades jag ut om min dotter, om hon fortfarande bodde hemma, om hon hade någon relation med barnets far och hur vi klarade oss nu efter att Rebecca — ja inte fanns längre. Under den tid som passerat hade kollegorna tassat runt mig som katten kring het gröt. Ingen vågade riktigt fråga om vår stora tragedi. Det var som om alla väntade på att jag skulle öppna mig, men på jobbet kände jag inget som helst behov av det. Prata gjorde vi hemma och med mina vänner och jag kände inget behov av att ha mina kollegor närmare inpå mig än nödvändigt. Ingen av dem fanns där när Rebecca gick bort och ingen frågade om vi behövde hjälp med något. Så varför skulle de bry sig nu plötsligt?

Nu när ett barn kommit till världen var det som fördämningarna brast och kollegorna vågade fråga. Ungefär som att det är lättare att inleda ett samtal med någon som har en söt liten hundvalp. Nu var det plötsligt okej att kladda och kleta i vårt privatliv och den uppdämda nyfikenheten kunde få flöda fritt.

Jag svarade så gott jag kunde. Det kändes surrealistiskt att säga att jag var morfar trots att jag i själva verket även var barnets far, var den som gjort min unga dotter gravid och var den hon sov med varje natt sedan snart tre år tillbaka. Jag kunde få som någon sorts tvångstanke att bara säga det högt, bara för att se reaktionen. Hemligheten kändes ganska svår att bära. Vi var bara fem personer i världen som kände till och någonsin skulle få känna till sanningen, om man räknade bort det amerikanska par som nu blivit våra vänner och levde på samma sätt som vi långt där borta på andra sidan haven.. I deras delstat var relationen inte olaglig och de riskerade inte fängelse varje dag.

—–

EPILOG

Jag minns några grannar när jag växte upp. Det var en mor och dotter som bodde ihop nästan hela livet. Dottern levde en kort tid som gift med en man. Om han dog eller om de skiljde sig minns jag inte längre, men dottern flyttade hem till mamma igen. Hon var högutbildad och välavlönad. Trots det skaffade hon aldrig någon ny man och inget eget hem. När dottern var 50 och mamman var 73 bodde de fortfarande ihop och var mer som ett gammalt gift par trots att de var mor och dotter, eller kanske just därför. Jag minns hur vi barn pratade. Allt från att de var häxor eller trollpackor till att de var lesbiska och levde i ett incestuöst förhållande. Det sista var den mest tilltalande och kittlande tanken.

Förmodligen var det inte alls på det viset. De var säkert bara några av de få ovanliga människor som valde att inte leva sina liv så som det förväntas i vårt samhälle. Så fort något avviker från det vi känner som normalt börjar vi undra och rykten spridas. Fast i själva verket har man ju ingen aning. Kanske sov de tillsammans och mamman låg mellan sin dotters ben och slickade i sig av hennes sav. Eller så låg dottern mellan sin mors ben och gav henne självande orgasmer. Kanske var de trötta på andra människor och misslyckade äktenskap och fann kärleken och det de behövde på närmast tänkbara håll, precis som vi?

Säkert pratas det på samma sätt nu om oss också. Den där pappan och dottern som bor kvar hemma, hon som fått två egna barn utan att man ser till någon man. Säkert tänker man att mamman är död och en av de tre döttrarna är flata så något skumt måste det vara med den familjen. Ingen rök utan eld brukar det ju heta.

Jag tog inte illa vid mig den där gången på stranden i Thailand när Diane och Mark oblygt låg med varandra och hon ropade att pappa skulle spruta sin sperma i sin dotters fitta. Jag tyckte kanske det var lite jobbigt för att det blev påtagligt och lite för klyschartat , som ett dåligt porrklipp på internet där några försöker få åskådaren att tro att det verkligen är en pappa och dotter som knullar och inte ett rollspel med två skådespelare. Då skämdes jag fortfarande över den extra kick det gav och fortfarande ger mig att ligga med min egen dotter. Det är bara att erkänna.

Det händer faktiskt att vi gör så där ibland. Det började som en grej för att Michelle ville reta mig just för att det störde mig. Men det blev snabbt väldigt tydligt att det faktiskt eggade oss båda på riktigt. Kanske tyckte jag det gick till en kittlande överdrift en kväll när Nicki låg och ammade vår dotter och jag låg bredvid och smekte hennes lediga bröst.
– Du ska ju också bli en stor tjej en dag och vill säkert lära dig allt om vad fin kärlek är.
Jag vågar fortfarande inte fråga vad hon menade med det. Ändå stiger pulsen så konstigt när jag tänker på det hon sa.

Några gånger har jag försökt att bli kär i någon annan kvinna igen, men det är omöjligt. Ingen attraherar mig på samma sätt längre och ingen kommer kunna ge mig det jag behöver och på samma sätt tror jag det är för Michelle. Det är så här vi ska fortsätta leva resten av livet — tills döden skiljer oss åt.

Delar i serien<< Älskade lilla Nicki #1 – Corinne hjärta Josefin

Älskade lilla Nicki
15

Kommentarer

5 svar till ”Älskade lilla Nicki #2 – Älskade lilla Nicki”

  1. Profilbild för Gardintroll
    Gardintroll

    Början var ju jättesorglig. Jag hade nog delat den här i två delar, en där sorgen och förändringen får mycket plats och sen en del med deras nya acceptans.

  2. Profilbild för John
    John

    Tack för synpunkten. Det fanns en tid när jag föredrog en lång del men jag är inne på din linje nu. Ska se om jag hittar ett bra ställe att dela på, helst utan att behöva skriva om. 🙂

  3. Profilbild för Per_fekt
    Per_fekt

    Den här novellen är riktigt bra!!

  4. Profilbild för Medelålders
    Medelålders

    Det här är en väldigt fin novell och jag uppskattar särskilt att den inte väjer för det svåra. Jag håller nog också med om att den kunde delas in i två eller tre kapitel.

    Jag gillar porträttet du tecknar av Nickis karaktär och bevekelsegrunder. Det gör mig dock väldigt nyfiken på att få läsa någon del av historien ur hennes perspektiv.

    1. Profilbild för John
      John

      Tack, Nickis perspektiv är intressant. Får se om några långa semesterveckor kan ge inspiration. 🙂

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier