Sleepy Aragorn

Helt fantastisk så välskrivet och en uppbyggnad i världsklass. Att höra bibliotikarien domdera och bli förförd och förföra. Hoppas dom blir lyckliga

Tack ska du ha!

Jag tyckte inte idén var så komplicerad först, men det höll på att bli ett överambitiöst projekt. En av mina längsta noveller nånsin och då fick jag ändå anstränga mig för att hålla vissa avsnitt kortare än jag hade tänkt skriva dem. Ett tag var jag på vippen att lägga ner projektet helt.

Men det gick och jag tror ändå jag fick ihop alla trådarna till sist! 😅

Absolut fantastsik!!
Uppbygnaden med den strikta bibliotekarien med den kaotiska dolda kvinnan. Samspelet med Elias och den långsamma upptrappningen hela tiden med den strikta bibliotekarien som pokerfejs.
Avslutat med hur den strikta bibliotekarien förför Elias och tillslut tappar pokerfejset.

Hoppas det kommer en fortsättning.

Tack ska du ha för dessa ord! Älskar att du känner igen “Detta är för bra för att vara sant, det kan inte vara sant”-känslan. Det var klurigt att beskriva den inre brottningskampen och jag var rädd att skulle uppfattas som nojig eller nåt. Det är också en balansgång mellan ett trovärdigt skeende (hur lång tid skulle det ta för den verkligheten att sjunka in) och ett lagom tempo så att läsaren inte blir uttråkad.

En väldigt vacker och känslosam novell med hög feelgood-känsla som väl beskriver hur män och kvinnor (miss)tolkar varandras signaler, och hur det är att vara “tönten” som suktar efter den snyggaste flickan i skolan. Jag känner så väl igen mig i Peter… Känslan och osäkerheten när man inte vågar tro eller förstå hur tjejen med stort T vill umgås med just dig… Ambivalens och eufori på samma gång…😳🤗

Jag gillar verkligen sättet du skriver på. Bakgrunden, den långsamma uppbyggnaden och det mogna språket karaktärerna emellan ger en trovärdighet man kan sakna i noveller av andra författare. Just det ger novellen en extra dimension.👌

Som svar på din fråga, kan jag säga att jag nog fortfarande är lite lik Peter och noterade ganska sent hur det stod till med Claras känslor. 😅 Att det skulle bli något dem emellan förstod jag ju, men jag uppfattade inte hennes signaler förrän vid fotograferingen och stunden på ängen..

Till syvende och sist lyfter jag på hatten och tackar för en formidabel novell.

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

Tack! Kul att få kommentarer så djupt ner i arkivet!

Underbar historia som visar att även “små” flickor kan hantera “stora” karlar.

Lite igenkänningsfaktor på den.

Ibland vill man inte sabba en bra vänskap med sex. 🙂

//Plutten

Tack! Som vanligt har jag inte planerat någon fortsättning. Vi vet ju hur det går för dem nu, jag har liksom inget mer att berätta om dem.

Ja, bakgrundsstoryn är ju minst halva behållningen. Det får själva sexet sen att betyda så mycket mer!

Underbar berättelse, det är knepigt när kamrater vill vara mer än kamraten och där den ene inte förstår hur det är och är rädd för att skada. Storleken är inte allt men för stor eller för liten kan ju ställa till problem. Kommer det en fortsättning?

Det är en mycket bra story där pusselbitarna finns synliga, det gäller “bara” att begripa vad en annan person egentligen menar.

Jag gillar den här sortens berättelser där man får följa med i vad som händer innan det blir dags för underbar sex (väl skrivet det också).

Undrar vad som hade hänt om inte det där radioprogrammet hade fört in deras samtal på hur många dejter som är lagom innan man har sex? Utan det hade kanske inte Clara vågat hoppas på nästa steg denna gången heller?

Mycket bra skriven!

Jag är lika trög som Peter, jag hade inte insett att det var femte dejten. Tack och lov så löste det sig bra för dem.

Ja, en erotisk novell som dessutom kategoriseras som feel-good, man förstår ju vart det barkar och att det är mellan Peter och Clara det kommer ske.

Ja, Peter är ursäktad! Jag klandrar honom inte för att inte riktigt våga hoppas. Dessutom har nog Clara själv varit lite blyg och rädd för att skrämma Peter genom att gå för fort fram, så att hon inte var tydlig nog med att det rörde sig om dejter, och inte tog större steg till fysisk närhet än att Peter kunde rycka bort handen från det han uppfattade som oavsiktlig beröring.