Haremspojken eller Alshabah – del 2

Det här är del 2 av 2 i Haremspojken

Kapitel 1

Veckan gick långsamt.

Ali höll sig till de yttre gårdarna mer än vanligt. Han bar vatten, sopade de smala gångarna och satt i skuggan hos den gamle mannen när det fanns tid. Men tankarna vandrade. Varje gång en klocka klämtade någonstans i palatset räknade han dagarna. Han visste exakt när den sjunde kvällen skulle komma. Han visste också att han inte fick göra något som väckte uppmärksamhet innan dess.

På kvällarna, när det var tyst, lade han sig ändå ibland nära gluggen. Ayla rörde sig som vanligt bland de andra. Ibland stannade hon en sekund för länge under öppningen, blicken fladdrade uppåt, och ett litet leende syntes innan hon vände sig bort. En morgon stod hon vid urnan och rättade till något som inte behövde rättas. Hon tittade inte upp, men hon visste att han såg. Det räckte.

Den gamle mannen märkte att pojken var frånvarande. En eftermiddag, när de satt med teet, frågade han rakt ut:

– Du tänker på något. Något du inte pratar om.

Ali skakade på huvudet, men skrattet som följde var tunt.

– Det är inget. Bara… tankar.

Mannen nickade långsamt, som om han förstått mer än han sa. Han ställde inga fler frågor. Ali var tacksam för det. Han kunde inte berätta. Inte ens om han hade velat.

På den sjunde dagen tvättade han sig extra noga i badhuset när det var tomt. Han ansade håret på kroppen, skrubbade bort smutsen under naglarna och bytte till de renaste kläderna han hade. Hjärtat slog redan hårdare när han drog på sig tröjan. Han visste inte vad hon skulle vilja den här gången. Bara att hon hade sagt att hon ville ses igen.

När kvällsringningen klämtade väntade han tills gångarna tystnade. Sedan smög han ut samma väg som förra gången: genom den smala öppningen, över den kalla gården, in i gränden bakom det lilla rummet. Fönstret stod öppet. En smal springa, precis så att han kunde se att det var mörkt därinne. Ingen lampa. Bara skuggor.

Han klättrade upp, tyst, och gled in. Fötterna träffade golvet mjukt. Dörren var redan stängd och stolen stod mot den, precis som förra gången. Ayla stod vid den låga madrassen. Hon hade bara en tunn sjal om sig. När hon såg honom log hon ett litet och stilla leende, och lade ett finger mot läpparna.

– Du kom, viskade hon.

– Du sa att jag skulle, svarade han lika lågt.

Hon gick fram till honom. Den här gången tvekade hon inte. Hon lade handen mot hans kind, kände att han var ren, och lät tummen glida över underläppen.

– Jag har tänkt på dig, sa hon. Inte bara på… det där. På hur du lyssnade. På att du inte skyndade.

Han nickade. Orden kändes stora i munnen.

– Jag också. På hur du skälvde och på att du lät mig.

Hon drog av honom tröjan långsamt. Den här gången hjälpte han till. Byxorna föll. Han stod naken framför henne igen, men det kändes annorlunda. Mindre som att bli undersökt, mer som att bli sedd. Kuken styvnade redan bara av att hon tittade.

Ayla lät sjalen glida av axlarna. Den föll till golvet. Hon tog hans hand och ledde honom till madrassen.

– Lägg dig, viskade hon. På rygg.

Han gjorde som hon sa. Hon satte sig grensle över hans lår, så att hon kunde se honom. Händerna gled över hans bröst, långsammare än förra gången. Hon böjde sig ner och kysste honom. Först lätt, sedan djupare. Han öppnade munnen när hon gjorde det, osäker, men han lärde sig snabbt. Hennes tunga var mjuk och varm. Han svarade, klumpigt till en början, sedan mer säkert när hon suckade mot hans läppar.

När hon drog sig tillbaka flämtade båda. Hon satt kvar en stund, lät brösten vila mot hans bröst, och kände hur hans händer rörde sig av sig själva mot hennes höfter. Sedan vände hon sig, långsamt och medvetet, så att hon hamnade med ryggen mot hans ansikte. Hon sänkte sig över honom i en sextionia, knäna på var sida om hans huvud, och lät den mjuka, varma kroppen glida närmare.

Ali tog tag i hennes skinkor för att hålla henne, fingrarna sjönk in i det mjuka hullet. Samtidigt gled en tumme av sig själv nedåt, längs klyftan, tills den vilade precis mot det lilla, andra hålet. Han höll bara kvar den där, utan att trycka, och kände hur huden under fingertoppen var slät och varm. Ayla andades ut, ett lågt ljud, och pressade sig bakåt mot hans mun.

– Smaka på mig, viskade hon mjukt. Undersök mig med tungan.

Han gjorde det. Tungan gled ut, försiktigt först, och mötte den våta springan. Hon var redan blöt, varm, och smaken var något han aldrig hade kunnat föreställa sig – salt, söt, levande. Han följde hennes instruktioner, långsamt, lät tungan cirkla över knoppen, glida längs sidorna, och sedan in en liten bit. Samtidigt höll han kvar tummen mot det lilla hålet, bara vilande, medan hon rörde höfterna mot hans mun i små, kontrollerade rörelser.

De fortsatte länge. Han slickade mer målmedvetet nu, lät tungan arbeta över knoppen och längs hela springan medan den andra handen smekte det lilla hålet med tummen. Efter en stund drog han undan handen, förde tummen till sin egen mun och väte den ordentligt. Sedan återvände den, varm och hal. Han roterade tummen sakta runt den skrynkliga kanten av det lilla hålet, kände hur muskeln spände sig och slappnade, innan han lät tumspetsen glida in en liten bit. Ayla andades tyngre, höfterna rörde sig mot honom.

När han drog ut tummen igen pressade han tungan hårt mot klitoris, cirklar som blev mer bestämda. Samtidigt sträckte han den andra handen framåt och greppade om ett av hennes bröst, kramade det mjukt, masserade bröstvårtan mjukt. Hon stönade tyst. Nu började han utforska mer med tungan. Han flyttade båda händerna, tog tag i hennes händer där de vilade mot madrassen, och drog henne försiktigt bakåt. Hon måste släppa honom med munnen. Ryggen svankade rejält när han drog, och han kom åt bättre. Tungan smekte henne så långt han nådde – förbi hela mellangården, uppåt. När tungspetsen nådde stjärthålet kände han hur det ryckte till lätt, samtidigt som hon stönade till, ett lågt, överraskat ljud.

Han förde hennes armar bakom ryggen och höll dem mjukt samlade med ena handen, så att hon inte kunde dra sig undan. Den andra handen började smeka igen. Han ömsom slickade, lät tungan glida över knoppen och springan, och ömsom pressade tummen mot det lilla hålet, roterade, tryckte lätt. Hon reagerade starkare, andningen snabbare, och böjde sig en aning ner så att han kom åt ännu bättre. När han släppte hennes händer fick han en mycket bättre vinkel. Tungspetsen fladdrade hårt mot knoppen medan pekfingret sakta öppnade hennes anal, gled in en liten bit, och samtidigt lät tummen fladdra i slidöppningen, precis vid kanten.

Hon var snabb. Så fort händerna var fria tog hon tag i kuken och sög in den. Känslan hos honom var underbar – varm, mjuk, blöt, mer än han någonsin hade kunnat föreställa sig. Han hade ingen aning att det kunde vara så här. Han fortsatte, tungan fladdrande, fingret i det lilla hålet, tummen vid öppningen, medan hon sög långsamt och bestämt.

Han kände hur hennes muskler började rycka mer okontrollerat runt hans finger och mot tungan. Hon var nära. Han var också nära, kuken pulserande i hennes mun. Som en sista, desperat åtgärd slöt han läpparna om klitoris och sög in det, samtidigt som tungan piskade snabbt och hårt. Han både hörde och kände hur hon kom. Ett darrande, utdraget stön vibrerade runt honom, kroppen spände sig, musklerna drog ihop sig i vågor runt hans fingrar, och hon tryckte in kuken så djupt i munnen som hon kunde. I samma ögonblick kom han, kraftiga urladdningar som skakade genom honom, medan hon höll kvar och tog emot allt.

De låg stilla en lång stund efteråt. Andningen lugnade sig långsamt, men kropparna kändes fortfarande varma och tunga mot varandra. Ayla hade inte rört sig än. Hon vilade med kinden mot hans bröst, en hand löst över hans mage, och han kände hur hennes hjärta fortfarande slog fortare än vanligt. Han vågade inte säga något. Det kändes som om orden kunde bryta något som just hade blivit större än det varit förut.

Till slut satte hon sig upp, långsamt. Hon tittade ner på honom i det svaga ljuset från de två oljelamporna. Håret föll fram över axeln. Hon log inte riktigt, men det fanns något mjukt i blicken som inte hade funnits där när de började.

– Du lyssnade, viskade hon. Inte bara på vad jag sa men också på hur jag reagerade.

Han nickade. Halsen kändes torr.

– Jag visste inte att det kunde… kännas så. För dig också.

Hon lutade sig fram och kysste honom, lättare den här gången, nästan eftertänksamt.

– Det gör det. När någon tar sig tid. När någon faktiskt vill veta.

De satt tysta en stund. Utanför hördes avlägsna steg någonstans i korridoren, men de passerade utan att stanna. Ayla lyssnade efter dem tills de försvann, sedan reste hon sig och hämtade en av de tunna handdukarna. Hon torkade noggrant golvet där det behövdes, sedan honom, sedan sig själv. Inget fick synas. När hon var klar vek hon handduken och stoppade undan den bland de andra, precis som förra gången. Rummet såg ut som det gjort när de kom in.

Hon satte sig på huk framför honom igen.

– Nästa gång, sa hon lågt, vill jag att du kommer in i mig. Inte med fingrarna. På riktigt. Om du vill det.

Han tittade på henne. Det var inte bara orden. Det var hur hon sa dem – utan att skynda, utan att leka. Som om hon redan hade tänkt på det under veckan som gått.

– Jag vill, svarade han. Men… jag vet inte hur. Inte riktigt.

– Det gör inget. Jag visar dig. Långsamt. Precis som nu.

Hon lutade sig fram och kysste honom igen, längre den här gången. När hon drog sig tillbaka vilade pannan mot hans en sekund.

– En vecka till. Samma tid. Om fönstret är öppet kan du komma. Om det är stängt… då är det inte säkert. Titta först. Och om något känns fel på vägen hit, gå tillbaka. Vi har tid.

Han nickade. Hon reste sig och gick till fönstret, öppnade det tyst. Nattluften kom in, svalare än rummet. Han klädde på sig. Händerna darrade fortfarande lite, men inte av rädsla. När han var klar hjälpte hon honom upp så att han kunde klättra ut. Precis innan han gled ner lade hon handen mot hans kind en sista gång.

– Tänk på mig, viskade hon. Inte bara på det här. På att jag vill att du ska vara här. På att det här rummet är vårt just nu.

Han nickade. Sedan landade han mjukt i gränden. Fönstret stängdes ovanför honom. Han stod stilla en sekund och lyssnade. Gränden var tom. Längre fram väntade det stora rummet hon nämnt förra gången. Han höll sig i skuggorna, hjärtat fortfarande hårt, och tänkte på hur hennes kropp hade skälvt mot hans mun, på hur hon hade tryckt sig mot honom när hon kom, och på att hon hade sagt att hon ville ha honom inne i sig nästa gång.

Vägen tillbaka var densamma som förra gången. Han smög genom det stora rummet utan att möta någon, tog sig förbi de låga byggnaderna och in genom öppningen i väggen. Väl inne i sitt eget rum stängde han till efter sig och stod stilla en stund i mörkret. Kroppen kändes annorlunda än när han gick ut. Varmare. Tyngre. Han kände på kuken genom byxorna. Den var fortfarande känslig, men inte längre hård. Bilderna kom tillbaka ändå – hennes rygg som svankade, hur det lilla hålet hade ryckt till under tungan, hur hon hade suttit över honom och tagit emot allt.

Han lade sig på mattan, fortfarande med handen mot sig själv, och slöt ögonen. Det dröjde länge innan sömnen kom. När den gjorde det drömde han inte om gluggen. Han drömde om rummet, om hennes röst som viskade, och om att fönstret skulle vara öppet om en vecka.

Kapitel 2

Veckan som följde kändes annorlunda.

Ali arbetade mer än vanligt. Inte för att någon bad honom, utan för att det gav mer mat. Den gamle mannen i de yttre gårdarna hade börjat lägga undan extra bröd och en skål med något varmt när pojken hjälpte till längre. Ali åt. Inte bara för att stilla hungern, utan för att kroppen bad om det. På kvällarna, när han låg i sitt rum mellan väggarna, kände han hur armarna och axlarna var trötta på ett nytt sätt. Inte den vanliga, tunna tröttheten. Något tyngre.

Efter några dagar märkte han det när han tvättade sig. Överkroppen hade börjat förändras. Musklerna under huden var tydligare. Inte stora, men formade. När han sträckte på sig i det svaga ljuset från gluggen såg han hur axlarna hade blivit bredare, hur bröstet och magen inte längre var bara magerhet. Det kändes underligt. Han hade aldrig tänkt på sin kropp på det sättet förut. Bara som något som bar honom mellan gårdarna och in i det lilla rummet. Nu, när han lade handen mot sitt eget bröst, kände han hur det rörde sig under fingrarna. Starkare.

Han tänkte på Ayla. På hur hon hade tittat på honom förra gången, hur hennes händer hade glidit över axlarna och ryggen. Han undrade om hon skulle märka skillnaden. Tanken gjorde honom både varm och osäker. Han ville att hon skulle se det. Inte för att imponera, utan för att det kändes som något han hade gjort själv, något som var hans.

På den sjunde dagen gjorde han om tvättritualen. Badhuset var tomt när han smög in. Han skrubbade sig noga, ansade håret på kroppen, och bytte till de renaste kläderna. Hjärtat slog redan hårdare när han drog på sig tröjan. Han visste vägen. Han visste när klockan skulle ringa. Och han visste att fönstret skulle vara öppet.

När kvällsringningen klämtade väntade han tills gångarna tystnade. Sedan smög han ut, samma väg som förut. Gränden var kall. Han höll sig i skuggorna och närmade sig det lilla fönstret. Det var stängt.

Han stannade. Stod stilla en sekund och tittade. Ingen springa. Ingen lampa. Bara det mörka träet, stängt och tyst. Hjärtat slog hårdare nu, inte av förväntan. Av något annat. Om något hade hänt – om någon hade sett dem, om Ayla hade blivit upptäckt – då var han i fara härute. Han vände sig om och skyndade tillbaka. Inte springande, men fortare än vanligt. Varje steg kändes för högt. När han kom in i sitt rum stängde han öppningen efter sig och stod stilla i mörkret tills andningen lugnade sig.

Sedan kröp han fram till gluggen.

Förgemaket var upplyst. Han såg Amina. Hon satt på en av bänkarna och kammade ut håret, långsamt, som vanligt. Två av de andra kvinnorna rörde sig längre bort. Men inte Ayla. Han väntade. Tiden gick. Amina reste sig, gick ut, kom tillbaka. Fortfarande ingen Ayla. Ali låg kvar tills lamporna släcktes och rummet blev mörkt. Då drog han sig tillbaka till mattan. Sömnen kom sent.

De följande dagarna tittade han genom gluggen varje kväll. Och varje morgon. Amina var där. De andra kvinnorna också. Men inte Ayla. Han började räkna. En dag. Två. Tre. På den fjärde dagen, när solen just hade gått ner och rummet fortfarande var ljust, såg han henne.

Ayla gick in tillsammans med Amina. Hon rörde sig som vanligt, men långsammare. Håret var utsläppt. Hon stannade mitt i rummet en sekund, tittade upp mot gluggen – inte länge, bara en blick – och nickade sedan mot Amina. Ali andades ut. Luften lämnade honom i en lång, tyst suck. Han hade varit rädd. Rädd att något dåligt hade hänt efter att de träffades senast. Att någon hade hört. Att hon hade blivit bortförd, eller värre. Nu stod hon där. Levande. Och hon hade tittat upp.

Han låg kvar tills de lämnade förgemaket. Då drog han sig tillbaka, lade sig på mattan, och slöt ögonen. Kroppen kändes fortfarande starkare än den gjort för en vecka sedan. Men tankarna var någon annanstans.

Han fick inte glömma att fråga. Nästa gång de sågs – om fönstret var öppet igen – måste han fråga vad som hade hänt. Varför det varit stängt. Varför hon inte varit där. Inte bara för att han ville veta. För att det kändes som något han behövde höra från henne, med hennes egen röst, innan de gick vidare.

Kapitel 3

Fönstret stod öppet den här gången.

Ali hade väntat tills klockan klämtat och gångarna tystnat. Han hade tvättat sig noga, precis som förut, och känt hur den starkare kroppen rörde sig under huden när han drog på sig kläderna. När han smög fram i gränden och såg den smala springan i fönstret andades han ut. Hon var där.

Han klättrade in tyst. Dörren var stängd, stolen mot den. Ayla stod redan vid madrassen, bara sjalen om sig. När hon såg honom log hon lite och stilla, och lade fingret mot läpparna även denna gång. Han gick fram. Den här gången tvekade han inte. Han lade handen mot hennes kind, kände värmen, och viskade:

– Varför var fönstret stängt? Jag såg dig inte genom gluggen på flera dagar. Jag trodde något hade hänt.

Hon tittade på honom en stund. Sedan nickade hon, som om hon hade väntat på frågan.

– Jag hade min månatliga, sa hon lågt. Den kom lite för tidigt. Inget farligt. Bara… normalt.

Han förstod inte. Hon såg det i hans ansikte.

– Var fjärde vecka är kvinnor opassliga, förklarade hon. Det är en naturlig process för alla kvinnor som inte är havande. Det händer en gång i månaden. Blodet kommer. Då behöver vi vara för oss själva. Inte för att det är farligt för mig. Bara för att kroppen gör det den ska.

Han nickade långsamt. Tankarna rörde sig. Han hade aldrig hört om det. Inte från den gamle mannen, inte från någon. Det kändes stort och litet på samma gång. Något som hände henne, något han inte kunde se, men som hade stängt fönstret. Han kände lättnad. Inte rädsla. Bara att hon hade varit borta av en anledning som inte hade med honom att göra.

– Jag var rädd, sa han. Att något dåligt hade hänt efter förra gången.

Hon lade handen över hans.

– Inget dåligt. Bara det vanliga. Och nu är det över.

Han var nöjd med det svaret. Det räckte. Han behövde inte mer.

Ayla drog av honom tröjan. Byxorna följde. Han stod naken framför henne, kuken redan styv och tung. Hon lät sjalen falla. Sedan tog hon hans hand och drog honom ner på madrassen. Hon satte sig grensle över hans lår, så att hans kuk vilade mot hennes mage, och lutade sig fram så att läpparna nästan rörde hans öra.

– Jag vill bara känna dig i mig, viskade hon. Hur du fyller upp mig. Hur du spänner isär min grotta. Inte långsamt den här gången. Jag vill att det går fort.

Hennes andedräkt var varm. Han nickade, oförmögen att säga mer. Hon tog hans hand och förde den mellan hennes ben. Hon var redan varm, men inte tillräckligt.

– Här, viskade hon. Cirklar. Hårt och snabbt. Inte för djupt. Bara så att jag blir blöt. Inte så att jag kommer. Inte ännu.

Han gjorde som hon sa. Fingret cirkulerade över knoppen, bestämt, medan hon andades mot hans hals. Hon viskade hela tiden, mjuka ord som styrde honom.

– Just så. Fortare. Känn hur det blir halt. Ja. Inte mer än så. Jag vill vara redo när du går in.

Hon blev blöt snabbt. Han kände det under fingret, hur det öppnade sig, hur fukten gjorde allt halt. Hon stönade tyst, en gång, men drog undan hans hand innan det gick längre.

– Nu, sa hon.

Den här första gången för honom ville hon behålla kontrollen. Hon reste sig lite, tog tag i hans kuk, och styrde den mot sig, samtidigt som hon sänkte sig över honom. Ollonet pressade mot den våta öppningen, och hon kände hur det gled in, långsamt först, hur det vidgade henne. Det var trångt. Varmt. En fyllande, spännande känsla som spred sig från där han trängde in, upp genom magen, ut i brösten. Hon andades ut, ett lågt, skälvande ljud, och sänkte sig längre. Hela han gled in. Hon kände hur kuken fyllde henne helt, hur väggarna sträcktes runt den hårda längden, hur det pulserade inne i henne. Det var mer än hon hade väntat. Inte smärta. Bara en tung, levande fyllnad som gjorde att hon måste sitta stilla en sekund, känna efter, innan hon kunde röra sig.

Hon lade händerna mot hans bröst och började röra höfterna. Långsamt först. Varje gång hon sjönk ner kände hon hur han tryckte djupare, hur det spände isär henne, hur fukten gjorde allt halt och lätt. Hon red honom med kontrollerade rörelser, höfterna som mötte hans, så att hon kunde känna varje centimeter. Hennes bröst gungade. Bröstvårtorna var styva. Hon böjde sig fram, lade munnen nära hans öra, och viskade medan hon fortsatte röra sig.

– Känn, viskade hon i hans öra medan hon rörde höfterna. Känn hur du fyller mig. Hur det spänner. Inte skynda. Bara känn.

Han gjorde det. Händerna på hennes höfter, kroppen under henne, kuken djupt inne. Varje gång hon sjönk ner kände han hur hon tog emot honom, hur musklerna kring honom rörde sig. Hon viskade fortfarande, mjuka instruktioner, medan hon red honom i det lilla rummet där bara deras andning hördes.

Hon fortsatte viska.

– Förra gången… när du slickade mig. När du rörde vid min stjärt. Det var första gången för mig. Ingen har gjort det förut.

Hon stönade tyst när hon sänkte sig igen, kände hur han fyllde henne till botten.

– Jag visste inte att det skulle kännas så. När din tunga kom dit. När du tryckte. Det ryckte till. Jag blev så jävla kåt. Jag ville mer. Jag ville att du skulle fortsätta. Att du skulle öppna mig där också.

Hon rätade på sig lite, red honom hårdare nu, snabbare. Kuken gled in och ut, våt och hård, och varje stöt fick henne att dra efter andan. Hon kände hur det byggdes upp, men hon höll tillbaka. Inte ännu. Hon ville känna honom inne i sig, hur han spände isär henne, hur han fyllde varje del.

– Jag tänkte på det hela veckan, viskade hon, rösten tunn. På hur din tunga kändes mot det lilla hålet. På hur du smakade på mig där. Det var så förbannat skönt. Jag visste inte att jag ville det. Men jag gjorde det. Och nu… nu vill jag känna dig så här. Djupt. Hårt. Så att jag inte kan tänka på något annat.

Hon böjde sig fram igen, brösten mot hans bröst, och red honom med korta, hårda rörelser. Han fyllde henne helt. Varje gång hon sjönk ner kände hon hur det sträckte, hur det pulserade, hur hon blev våtare runt honom. Hon viskade fortfarande, orden heta mot hans öra, medan kroppen tog emot honom om och om igen.

Han tog tag i hennes skinkor, fingrarna sjönk in i det mjuka köttet, och drog henne närmare. Medan hon red honom lät han långfingret glida ner i klyftan, smekte det lilla hålet med lätta, cirklande rörelser. Det var halt av hennes egen fukt. Han kände hur det ryckte till under fingertoppen varje gång hon sjönk ner och fingret gled in en bit.

– Så det här är skönt, viskade han, rösten låg och hes.

Hon nickade, oförmögen att svara mer än ett tyst stön. Han pressade henne hårdare mot sig på vägen ner, så att klitoris gnuggades mot honom, mot den hårda basen, varje gång hon tog honom hela vägen in. Sedan lyfte han henne, bara så mycket att bara ollonet blev kvar inne i henne, innan han lät henne sjunka ner igen. Hon kände hur det öppnade henne på nytt, hur det fyllde henne helt, hur fingret mot anus gjorde allt tätare.

– Nafsa lite, viskade hon, andfådd. I brösten.

Han böjde sig fram. Munnen slöt sig om den ena bröstvårtan, sög till, och nöp sedan lätt med tänderna. Inte hårt. Bara så att det sved till, precis lagom. Hon stönade högre, höfterna rörde sig snabbare, och han kände hur hon blev våtare runt honom. Han nöp igen, samtidigt som fingret pressade mot det lilla hålet och han lyfte henne på nytt, bara ollonet kvar, innan hon sjönk ner och tog honom djupt igen.

– Just så, flämtade hon. Fortsätt. Nafsa. Och… där bak. Sluta inte.

Han fortsatte. Munnen mot bröstet, tänderna som nöp, fingret som smekte och tryckte mot anus medan hon red honom, klitoris som gnuggades mot honom varje gång hon kom hela vägen ner. Kuken gled in och ut, hård och våt, och hon kände hur det närmade sig, hur allt drog ihop sig runt honom.

Helt plötsligt satte hon sig upp. Ryggen rakare, höfterna framskjutna. Vinkeln ändrades genast. Nu träffade han den främre väggen varje gång hon sjönk ner, den där känsliga punkten som fick det att dra ihop sig hårdare runt honom. Hon drog efter andan, ett skarpt ljud som nästan blev för högt.

Han nådde inte längre stjärten men nu kom han åt bättre framifrån. Tummen gled fram, hittade klitoris, och började smeka i takt med hennes rörelser. Hon rörde underlivet i bestämda cirklar. Hon kände hur det byggdes upp snabbare nu, hur varje stöt mot den främre väggen blandades med tummens arbete. Det blev för mycket. Hon fick svårare att vara tyst. Ett stön undslapp henne, högre än hon ville.

Hon sträckte sig åt sidan, slet åt sig sjalen som låg på golvet, och stoppade den i munnen. Tyget dämpade ljuden. Hon bet i det, hårt, medan hon red honom snabbare. Höfterna mötte hans, kuken gled in och träffade precis rätt, tummen cirklade över den svullna knoppen, och hon kände hur allt pulserade i henne. Musklerna kring honom började rycka. Hon kunde inte hålla tillbaka längre. Sjalen i munnen kvävde stönen när det tog henne, vågor som pulserade runt honom, kroppen som skälvde, medan hon fortsatte röra sig tills det ebbade ut.

Han kramade henne stilla en stund, tummen vilande, och kände hur hon drog ihop sig runt honom i efterdyningarna. Sjalen föll ur munnen. Hon andades tungt, pannan mot hans halsgrop, och viskade, rösten tunn:

– Inte ännu. Stanna kvar. Jag vill känna dig inne i mig en liten stund till.

Han var fortfarande stenhård inne i henne. Kroppen ville mer. Han rullade dem runt så tyst det gick, lade henne på rygg och reste sig på armarna. Nu låg hon under honom. Han började röra underlivet instinktivt, långa, djupa stötar som träffade den främre väggen varje gång. Hon drog efter andan, ögonen vidgade, och händerna letade febrilt efter sjalen. Hon fick tag i den, stoppade in den i munnen igen, och bet till.

Hon tittade honom djupt i ögonen. Blickarna låste. Hon nickade, en tyst bön, och han förstod. Han fortsatte. Höfterna mötte hennes, kuken gled in och ut, våt och hård, och han kände hur hon drog ihop sig runt honom. Tankarna var borta. Bara känslan fanns kvar – hur varm hon var, hur hon öppnade sig för varje stöt, hur brösten gungade under honom.

Hon drog ut sjalen ur munnen, andfådd, rösten hes och låg.

– Snälla. Gör så jag kommer en gång till. Men dra ut kuken innan du kommer. Spruta mig på magen.

Han nickade. Höjde tempot. Stötarna blev hårdare, snabbare, mer bestämda. Han kände hur han närmade sig, hur kuken pulserade, men han höll tillbaka. Hon lade en hand mellan dem, fingrarna mot klitoris, och cirklade i takt med honom. Sjalen låg kvar i den andra handen, redo. Hon bet sig i läppen, ögonen halvslutna, och han såg hur hon närmade sig.

Hon kom först. Kroppen spände sig under honom, ryggen bågnade, och hon tryckte sjalen mot munnen för att kväva ljudet. Musklerna kring honom drog ihop sig i hårda vågor, om och om igen, och han kände hur hon skälvde. Det var för mycket. Han drog ut i sista sekunden, kuken glänste av hennes fukt, och kom i kraftiga, heta strålar över hennes mage och bröst. Hon låg kvar, andfådd, och såg på honom medan det landade, varmt och tungt mot huden.

Han sjönk ner bredvid henne, fortfarande skälvande. Hon sträckte ut handen, smekte hans kind, och viskade, rösten tunn men nöjd:

– Perfekt. Just så.

De låg kvar en stund och pustade ut. Andningen lugnade sig långsamt. Hon låg på rygg, hans sperma fortfarande varm mot magen och brösten, och han på sidan bredvid henne. Ingen sa något först. Bara ljudet av deras andetag och det avlägsna suset från palatset utanför.

Efter en stund vände hon huvudet mot honom. Rösten var låg, nästan försiktig.

– Jag var tvungen att säga det. Att du skulle dra dig ur. Jag har inte varit hos härskaren på länge nu. Och jag kan inte råka bli gravid. Inte med dig. Det skulle vara alldeles för farligt. För oss båda. Om någon märkte… om det syntes… då skulle de leta. Och de skulle hitta dig.

Han nickade. Orden sjönk in. Han hade inte tänkt så långt. Inte på det. Bara på hur det kändes att vara inne i henne, på hur hon hade skälvt under honom. Nu såg han det tydligare. Risken. Inte bara vakterna och de stängda dörrarna. Något större.

– Jag förstår, viskade han. Jag drar mig ur. Varje gång.

Hon log, litet och trött, och sträckte ut handen för att smeka hans kind.

Efter en lång stund reste han sig. Han hämtade en av de tunna handdukarna, blötte den i det lilla vattenkärlet i hörnet, och torkade henne ömt. Först magen, sedan brösten, försiktigt över huden så att inget blev kvar. Hon låg stilla och lät honom. När han var klar böjde han sig ner och kysste henne. Längre den här gången. Mjukare. Inte bara läpparna. Han kände hur hon svarade, hur hon lade handen i hans nacke och höll honom kvar en sekund extra.

När de drog sig isär satte hon sig upp. Håret föll fram. Hon tittade på honom i det svaga ljuset.

– Jag måste åka till sommarresidenset, sa hon. Nästa vecka. Härskaren tar med sig några av oss. Jag blir borta i två veckor. Så… vi kan ses om tre. Om fönstret är öppet. Vill du det?

Han nickade utan att tveka.

– Ja. Jag vill.

Hon kysste honom en sista gång, lätt mot munnen, och reste sig för att klä på sig. Han gjorde samma sak. När han var klar gick hon till fönstret och öppnade det tyst. Nattluften kom in. Hon hjälpte honom upp, precis som förut. Precis innan han gled ner viskade hon:

– Tre veckor. Kom ihåg. Och… tack för att du lyssnar.

Han nickade. Sedan landade han i gränden. Fönstret stängdes ovanför honom. Han stod stilla en sekund, lyssnade, och började röra sig. Gränden var tom. Han höll sig i skuggorna, hjärtat fortfarande hårt, och tänkte på hur hon hade känts runt honom, på orden hon sagt om risken, och på att det skulle dröja tre veckor innan han fick se henne igen.

Vägen tillbaka var densamma. Han smög genom det stora rummet, förbi de låga byggnaderna, och in genom öppningen i väggen. Väl inne i sitt rum stängde han till efter sig och lade sig på mattan. Kroppen kändes varm och tung. Han slöt ögonen och lät tankarna stanna kvar hos henne en stund till, innan sömnen till slut tog över.

Kapitel 4

De kommande två och en halv veckorna ägnade han åt arbete.

Ali höll sig till de yttre gårdarna på dagarna, men den gamle mannen – som nu kändes mer som en vän än bara någon som gav honom mat – såg till att det blev mer. En morgon tog han med pojken in genom en av de mindre portarna och presenterade honom för en av snickarna. Ali fick börja med det enkla: bära brädor, hålla fast när något skulle spikas, sopa spån. Efter några dagar fick han egna verktyg. Han målade dörrar, lagade en trasig bänk, slipade kanter tills träet blev lent under fingrarna. Kroppen svarade. Axlarna blev bredare, armarna starkare. På kvällarna, när han tvättade sig, såg han skillnaden tydligare än förut.

Ibland, vid enstaka tillfällen, fick han följa med in genom haremets yttre murar. Aldrig ensam. En vakt följde alltid med, och i de rum där han arbetade fick inga kvinnor vara. Men han såg dem ändå. Genom öppna dörrar, över gårdar, i skymten av en korridor. Amina flera gånger. De två kvinnorna med det långa svarta håret också. Han var övertygad om att de såg honom. Inte bara som en tjänare. Som någon de kände igen från förut, från gluggen, från de yttre gårdarna. Ingen sa något. Ingen stannade. Men blickarna fanns där.

En eftermiddag, när han stod och målade en dörrkarm i ett av de inre rummen, såg han Amina. Hon stod bakom en pelare längre bort, halvskymd, och tittade. Inte länge. Bara så att han hann möta hennes blick. När vakten flyttade på sig, bara ett steg åt sidan, försvann hon. Ljudlöst. Som om hon aldrig hade varit där. Ali fortsatte måla. Hjärtat slog hårdare, men händerna höll penseln stadigt.

På kvällarna låg han vid gluggen. Förgemaket var som vanligt. Kvinnorna rörde sig, tvättade sig, pratade lågt. Ingen tittade upp. Ingen gjorde något särskilt. Han såg dem ändå. De mjuka rörelserna, håret som föll, kropparna som böjde sig. Men det var annorlunda nu. Han väntade. Räknade dagarna. Tre veckor hade hon sagt.

När den tredje veckan började såg han henne igen.

Ayla kom in i förgemaket tillsammans med Amina. Hon rörde sig långsammare än vanligt, som om resan fortfarande satt i kroppen. Efter en stund, när de flesta andra hade dragit sig tillbaka, frågade hon högt och tydligt:

– Amina, vill du ha massage innan läggdags? Det känns som om jag behöver det själv också.

Amina sken upp. Hon nickade, glad, och tackade. Ayla kallade på vakten som stod utanför och bad honom bära fram massagebänken. Han gjorde det utan frågor. Bänken placerades mitt i rummet, rakt framför gluggen, precis som förra gången. Ayla hämtade olja och handdukar. Amina lade sig på mage. Ritualen började.

Ali låg stilla ovanför. Han såg hur Aylas händer gled över Aminas rygg, hur oljan gjorde huden blank, hur fingrarna arbetade längre ner. Ayla tittade inte upp. Inte ännu. Men han visste att hon visste att han var där.

Ayla böjde sig ner över Amina medan händerna arbetade över ryggen. Rösten var låg, knappt mer än ett andetag.

– Har du sett pojken fler gånger?

Amina nickade mot handduken.

– Ja. Han har börjat som snickare i palatset. Han har till och med varit inne och målat och lagat i våra rum. Jag tjuvkikade på honom i flera minuter. Bakom en pelare. Innan jag var tvungen att smyga iväg.

Aylas händer gled längre ner, över ländryggen, med mer tyngd.

– Vad tyckte du om honom?

Amina tvekade en sekund.

– Han ser vacker ut. Frisk. Starkare än förut. Jag blev glad för hans skull.

Ayla log, osynligt för Amina.

– Skulle du vilja träffa honom någon gång?

Amina lyfte huvudet lite, chockad.

– Det går ju inte, viskade hon.

Ayla flinade.

– Det kanske går att ordna. Ligg nu helt still medan jag gör klart baksidan.

Hon arbetade vidare, långsamt och noggrant, tills ryggen, stjärten och låren var insmorda och varma. Sedan bad hon Amina vända sig. När hon låg på rygg lade Ayla sjalen över hennes ögon igen, mjukt, och började uppifrån. Huvudet, halsen, axlarna. Ali såg allt i detalj genom gluggen. Oljan som glänste. Hur Aminas bröst rörde sig när hon andades. Hur Aylas händer gled nedåt.

Ayla böjde sig nära igen.

– Tänk om han såg dig ligga här nu. Alldeles oljig. Vacker och naken. Han har säkert aldrig sett en naken kvinna.

Hennes händer knådade brösten, hårdare nu, tummarna över bröstvårtorna tills de styvnade. En liten suck slapp ur Amina.

– Det kan han ju inte, viskade Amina tillbaka. Men om han gjorde det… skulle jag vilja att han såg hur jag njuter av massagen.

Ayla lät händerna glida vidare. Amina drog upp fötterna och särade på benen, öppnade sig mot taket och mot gluggen. Ali såg den våta springan, hur oljan blandades med hennes egen fukt.

– Tror du hans mandom skulle reagera på synen av mig nu? viskade Amina.

– Det tror jag säkert, svarade Ayla. Samtidigt gled hennes hand ner över Venusberget, ett finger in i springan. Hon stannade och lät fingertoppen rotera långsamt mot klitoris. Amina drog efter andan.

Ayla böjde sig ännu närmare.

– Tänk att få se hans mandom. Den är säkert mer imponerande än härskarens. Jag skulle vilja känna den i mig själv om det gick. Hur skönt vore det inte med en stor, tjock, ung kuk i sig.

Amina suckade, ett lågt stön som vibrerade genom kroppen. Ayla förde försiktigt in först ett finger, sedan ett till, och började arbeta dem långsamt in och ut medan tummen fortsatte cirkla över klitoris. Oljan och fukten gjorde allt halt.

– Vi måste se till så vi inte måste sluta förtidigt som förra gången, viskade Ayla. Håller du inte med?

Amina stönade fram ett ja, höfterna lyfte sig en aning mot handen. Ali låg stilla ovanför, kuken hård mot byxorna, och såg hur Aylas fingrar rörde sig, hur Amina öppnade sig mer, hur allt blev blankt och vått under ljuset.

Aylas fingrar arbetade stadigt. Två inne i Amina, tummen över klitoris, långsamma cirklar som blev mer bestämda. Amina andades tyngre. Höfterna mötte handen i små, otåliga rörelser.

– Vad skulle du vilja att han gjorde med dig? viskade Ayla nära hennes öra. Om han såg dig så här. Om han kunde röra dig.

Hans händer, tänkte Amina. Varma. Starka. Inte som härskarens. Jag vill att han ska ta på mig långsamt. Att han ska se hur jag blir blöt av bara hans blick.

– Jag… jag vill att han ska smeka mig, flämtade hon. Att han ska känna hur våt jag är. Att han ska… stoppa in fingrarna. Precis som du gör.

Ayla log mot gluggen, osynligt för Amina, och ökade tempot en aning. Fingrarna gled lättare nu.

– Och hans kuk? viskade hon. Vill du känna den? Stor och hård. Hur den fyller dig.

Amina stönade till, tyst men tydligt. Ja. Jag vill. Jag vill känna hur han tränger in. Hur det spänner. Hur han rör sig i mig tills jag inte kan tänka.

– Ja, viskade hon. Jag vill att han ska ta mig. Långsamt först. Sedan hårdare. Jag vill att han ska se hur jag kommer på honom.

Ayla böjde fingrarna lite, träffade den främre väggen, och cirklade hårdare över klitoris. Amina skälvde. Andningen blev kortare. Hon bet sig i läppen för att hålla tyst.

Han tittar, tänkte hon plötsligt, utan att veta. Eller… nej. Men om han gjorde det. Om han såg mig så här. Oljig. Öppen. Om han såg hur jag skakar när det kommer.

– Kom för mig, viskade Ayla. Tänk på honom. På hur han skulle kännas inne i dig.

Det räckte. Orgasmen tog Amina hårt. Kroppen spände sig, ryggen bågnade från bänken, och ett darrande stön undslapp henne trots att hon försökte hålla det inne. Musklerna drog ihop sig runt Aylas fingrar i långa, rytmiska vågor. Hon skälvde, höfterna ryckte, och fukten ökade. Det varade länge. Vågorna fortsatte, en efter en, tills hon till slut sjönk tillbaka, andfådd och darrande, sjalen fortfarande över ögonen.

Ayla höll fingrarna stilla inne i henne tills det lugnade sig. Sedan drog hon långsamt ut dem. Amina låg kvar, bröstet hävande, och viskade, nästan ohörbart:

– Det var… så skönt.

Ali låg stilla ovanför, kuken pulserande mot byxorna, och såg hur Amina skälvde under Aylas händer. Han visste inte vad de hade viskat. Bara att Ayla hade sett till att han såg allt.

De låg stilla en stund. Amina andades tungt under sjalen, bröstet höjde och sänkte sig i långa, långsamma andetag. Ali såg det tydligt genom gluggen. Hur brösten rörde sig, mjuka och blanka av olja, bröstvårtorna fortfarande styva. Hur huden glänste i det svaga ljuset. Han kunde inte slita blicken från dem.

Ayla satt kvar bredvid bänken. Hon torkade långsamt av fingrarna mot en handduk, sedan böjde hon sig nära igen.

– Hur känns det? viskade hon.

– Varmt, svarade Amina, rösten tunn. Som om det fortfarande pulserar.

Ayla log.

– Bra. Det ska det göra.

Hon tystnade en sekund, lyssnade efter steg utanför, sedan fortsatte hon, ännu lägre:

– När är du opasslig?

Amina tänkte efter.

– Om två veckor, ungefär. Kanske lite mer. Det brukar komma regelbundet.

Ayla nickade för sig själv.

– Bra att veta.

Hon lät handen vila lätt mot Aminas mage, inte för att fortsätta, bara för att känna hur andningen lugnade sig.

– Du tänkte på honom, eller hur? När du kom.

Amina nickade under sjalen.

– Ja. Jag kunde inte låta bli. Det kändes… annorlunda. Som om han verkligen såg mig.

– Kanske gjorde han det, viskade Ayla, så lågt att det nästan försvann. Eller kanske inte. Men tanken räckte.

Amina log, svagt.

– Det gjorde den.

De låg tysta en stund till. Ali såg hur Aminas bröst fortfarande rörde sig, långsammare nu, hur oljan torkade långsamt på huden. Hur Ayla satt kvar, blicken ibland fladdrande uppåt mot gluggen, bara en sekund, innan den återvände till Amina.

Då klämtade klockan. Den som kallade till sovsalarna. Ayla reste sig genast. Hon tog bort sjalen från Aminas ögon, hjälpte henne upp, och de samlade ihop handdukarna och oljekruset med snabba, tysta rörelser. Innan de lämnade rummet tittade Ayla upp en sista gång. Ett litet leende. Sedan var de borta.

Ali låg kvar. Kuken fortfarande hård. Han såg det tomma rummet, bänken som stod kvar, och tänkte på hur Aminas bröst hade höjt och sänkt sig, på vad de hade viskat som han inte hört, och på att Ayla hade sett till att han såg allt igen.

Kapitel 5

Fönstret stod öppet.

Ali hade räknat dagarna. Tre veckor. Han hade arbetat, ätit, känt hur kroppen blivit starkare under kläderna. På kvällen hade han tvättat sig noga, ansade håret, och smugit genom gränden med hjärtat hårt i bröstet. När han såg den smala springan andades han ut och klättrade in.

Ayla väntade. Sjalen föll så fort dörren var stängd. Hon drog av honom kläderna med händer som inte tvekade, kysste honom hårt, och drog ner honom på madrassen. Kuken var redan styv. Hon tog tag i den, styrde den mot sig, och sänkte sig utan tvekan.

Han gled in. Helt. Hon andades ut, ett lågt, skälvande ljud, och satt stilla en sekund. Äntligen, tänkte hon. Hur han fyller mig. Hur det spänner. Sedan började hon röra sig. Snabbt. Hon hade bråttom. Höfterna mötte hans, kuken gled in och ut, våt och hård, och hon kände hur det träffade precis rätt varje gång hon sjönk ner.

Efter en liten stund vände hon sig. Satt baklänges över honom, ryggen mot hans bröst, och red honom så. Nu såg han allt. Hur stjärten rörde sig, hur hon öppnade sig runt honom. När hon böjde sig framåt, händerna mot hans lår, fick han fullt tillträde. Det lilla hålet låg öppet, halt av fukt som runnit ner.

Han lade tummen där. Vilade den bara. Kände hur muskeln spände sig under fingertoppen, sedan hur den långsamt slappnade av. Hon vill det, tänkte han. Precis som förra gången. Han tryckte till. Lite extra. Tummen gled in. En hel tum. Varmt. Trångt. Ayla riste till, ett skarpt andetag, och viskade:

– Ja. Så jävla skönt.

Hon red honom hårdare. Kuken fyllde henne, tummen i det andra hålet, och varje rörelse gjorde det tätare. Efter en stund drog han ut tummen. Väntade. Två sekunder. Tre. Sedan tryckte han in den igen. Den här gången så långt det gick. Hela tummen. Hon stönade, högre än hon ville, och höfterna ryckte till.

Nu började han föra tummen fram och tillbaka. Försiktigt. I takt med hennes rörelser över kuken. In när hon sjönk ner. Ut när hon lyfte sig. Hon kunde knappt vara tyst. Ett stön undslapp henne, sedan ett till. Han själv andades tungt, ljud som han inte kunde hålla inne. För mycket, tänkte han. Hon kommer att höras.

Han drog ut tummen. Tog tag i hennes höfter och drog henne bakåt, mot sig. Hon följde med. Lade sig helt stilla på hans bröst, ryggen mot honom, kuken fortfarande djupt inne. Han höll om henne. En arm över magen, den andra över brösten. Hon gungade bara. Små, långsamma rörelser. Fram och tillbaka. Inte mer.

– Så här, viskade han mot hennes nacke. Bara så här.

Hon nickade, oförmögen att säga mer. Kände hur han fyllde henne, hur värmen från hans kropp låg mot hennes rygg, hur varje liten gungning fick det att pulsera. Han håller mig, tänkte hon. Och jag vill stanna här. De rörde sig tillsammans, tystare nu, i det trånga rummet där bara deras andetag hördes.

De låg stilla en stund, hon på hans bröst, kuken djupt inne, bara små gungningar. Han viskade försiktigt mot hennes nacke:

– Vad pratade du och Amina om? Den där kvällen med massagen.

Ayla andades ut, ett litet skratt som vibrerade mot honom.

– Det får du reda på när du gett mig min orgasm.

Han rullade dem runt. Lade henne på mage, lyfte hennes stjärt, och trängde in bakifrån. Djupt. Helt. Samtidigt pressade han tummen in i det trånga hålet, så långt det gick, och den andra handen gled under henne, fingrarna mot klitoris. Hon bet i sjalen genast. Det behövdes inte många djupa stötar. Han träffade rätt varje gång, tummen i anus, fingrarna som cirklade hårt, och hon krampade. Hårt. Musklerna drog ihop sig runt både kuken och tummen i långa, våldsamma vågor. Stönen kvävdes i tyget.

Det drev honom över gränsen. Han drog sig ur i sista sekunden och kom i kraftiga, heta strålar över hennes rumpa och rygg. En del rann ner, varmt och tjockt, mot det lilla hålet. Han andades tungt, fortfarande hård, och smorde snabbt in sig själv med det som runnit innan han slaknade. Lade ollonet mot öppningen. Pressade. Såg hur det vidgade sig, hur muskeln gav efter en aning. Ayla stönade högt i sjalen, kroppen spänd.

Helt plötsligt slappnade muskeln av. Hon tryckte sig bakåt, långsamt, och ollonet gled in. Sakta. Han lät det vara där. Kände hur det trånga, varma slöt sig om honom. Hon rörde sig försiktigt, små rörelser, för att känna. Så fullt, tänkte hon. Så annorlunda. Efter en liten stund pressade hon mer. Han gled in en bit till. Sedan drog han sig bakåt, nästan ut, innan han försiktigt stötte in igen. Djupare den här gången.

Där stannade han. Välte dem ner på sidan, drog henne tätt intill sig, och höll henne hårt i famnen. Kuken fortfarande begravd i hennes stjärt. Hon låg stilla, andades, försökte återfå fattningen. Kroppen skälvde. Han kände hur det pulserade runt honom, hur hon långsamt vande sig. Hon tar emot mig, tänkte han. Helt.

Efter en stund gled han ur. Långsamt. Hon suckade när han lämnade henne. Då kysste han henne ömt i nacken, läpparna mjuka mot huden, och höll henne kvar. Ingen sa något. Bara andetagen, och värmen mellan dem.

De låg kvar och höll om varandra. Hans arm över hennes midja, hennes rygg mot hans bröst. Andningen hade lugnat sig. Ingen rörde sig på en lång stund. Bara värmen och det tysta rummet.

Till slut sträckte han sig efter sin tröja. Han torkade försiktigt av hennes rygg och stjärt, mjukt, så att inget blev kvar. Sedan rullade han över henne på rygg. Hon tittade upp på honom i det svaga ljuset. Han viskade:

– Var det sista skönt?

Hon nickade. Ett litet, ärligt leende.

– Ja. Mer än jag trodde. Det kändes… fullt. Annorlunda. Men skönt.

Han kysste henne lätt på pannan. Hon låg stilla en stund, sedan sa hon, rösten låg:

– Nästa vecka är min opassliga vecka. Men jag kommer vara i det här rummet ändå. Jag vill att du kommer hit. Om du vill, förstås. Det kan vara så att jag har en överraskning. Som vanligt – om fönstret är öppet kan du komma in.

Han nickade.

– Jag kommer.

Hon log igen, mjukare den här gången. Han tvekade en sekund, sedan frågade han igen:

– Vad pratade du och Amina om? Den där kvällen.

Ayla tittade på honom. Länge. Sedan skakade hon lätt på huvudet.

– Inte nu. Det får vänta. Du får veta. Men inte ikväll.

Han accepterade det. Det fanns tid. De reste sig. Hon torkade upp det sista med en handduk, vek den och gömde den bland de andra. Han klädde på sig. Hon gick till fönstret och öppnade det tyst. Innan han klättrade ut kysste hon honom en sista gång, längre än vanligt.

– Nästa vecka, viskade hon. Kom ihåg.

Han nickade och gled ner i gränden. Fönstret stängdes. Han stod stilla och lyssnade. Inget. Hittills hade de klarat sig. Inga vakter. Inga ljud som väckt någon. Han smög tillbaka samma väg, genom skuggorna, in genom öppningen i väggen, och stängde efter sig.

I sitt rum lade han sig på mattan. Kroppen kändes tung och varm. Han tänkte på hur hon hade tagit emot honom, på överraskningen hon nämnt, och på att det fortfarande fanns saker hon inte hade berättat. Sömnen kom långsamt.