Sleepy Aragorn

🙏🙏

Kan bara hålla med Olsson!

Tack! Det var trevligt att upptäcka denna. Inte ofta man får en chans att läsa en av sina egna noveller som om det är första gången man läser den, men lite så var det med denna.

Jag flikar in med en oefterfrågad reflektion om novellen som vanligt, om någon tycker det är intressant. I en av mina senaste noveller, ”Femte dejten”, används ett liknande resonemang om att komma hem till stan man vuxit upp i och märka hur många av ens gamla vänner verkar ha fastnat i utvecklingen/mognaden sedan skoltiden. Har man läst båda novellerna nyligen kan det kännas som att jag kopierar resonemangen till denna novellen, men det är denna novellen som är originalet! 🙂

Den var verkligen värd att vänta på.
Du har lyckats igen (som vanligt).

Tack själv! 😁

Alltså, sir Aragorn. Älskar’t! Uppbyggnaden ja, omedvetenheten, fasaden, hennes inre dialog. Den subtila humorn som får mig att le mitt i allt. Och det där med att fastna i en roll, knappt kunna hitta vägar att släppa fram sig själv. Underbart. Tack.

Jag är så glad att ni gillar den. Jag trodde att jag hade överkomplicerat den och gjort den alldeles för lång. Stressen att få den färdig fick mig också att glömma bort känslan i den, men ni påminner mig så fint om varför jag ville skriva den från början!

Underbar och fantastisk läsning! Jag gillar egentligen inte långa noveller, men det här var något helt i särklass. Dramatik blandat med sköna sköna känslor. Om dom blir lyckliga så sprids deras lycka även till mig.

Klart de blir lyckliga! Tack, Lars!

Helt fantastisk så välskrivet och en uppbyggnad i världsklass. Att höra bibliotikarien domdera och bli förförd och förföra. Hoppas dom blir lyckliga

Tack ska du ha!

Jag tyckte inte idén var så komplicerad först, men det höll på att bli ett överambitiöst projekt. En av mina längsta noveller nånsin och då fick jag ändå anstränga mig för att hålla vissa avsnitt kortare än jag hade tänkt skriva dem. Ett tag var jag på vippen att lägga ner projektet helt.

Men det gick och jag tror ändå jag fick ihop alla trådarna till sist! 😅

Absolut fantastsik!!
Uppbygnaden med den strikta bibliotekarien med den kaotiska dolda kvinnan. Samspelet med Elias och den långsamma upptrappningen hela tiden med den strikta bibliotekarien som pokerfejs.
Avslutat med hur den strikta bibliotekarien förför Elias och tillslut tappar pokerfejset.

Hoppas det kommer en fortsättning.

Tack ska du ha för dessa ord! Älskar att du känner igen ”Detta är för bra för att vara sant, det kan inte vara sant”-känslan. Det var klurigt att beskriva den inre brottningskampen och jag var rädd att skulle uppfattas som nojig eller nåt. Det är också en balansgång mellan ett trovärdigt skeende (hur lång tid skulle det ta för den verkligheten att sjunka in) och ett lagom tempo så att läsaren inte blir uttråkad.

En väldigt vacker och känslosam novell med hög feelgood-känsla som väl beskriver hur män och kvinnor (miss)tolkar varandras signaler, och hur det är att vara ”tönten” som suktar efter den snyggaste flickan i skolan. Jag känner så väl igen mig i Peter… Känslan och osäkerheten när man inte vågar tro eller förstå hur tjejen med stort T vill umgås med just dig… Ambivalens och eufori på samma gång…😳🤗

Jag gillar verkligen sättet du skriver på. Bakgrunden, den långsamma uppbyggnaden och det mogna språket karaktärerna emellan ger en trovärdighet man kan sakna i noveller av andra författare. Just det ger novellen en extra dimension.👌

Som svar på din fråga, kan jag säga att jag nog fortfarande är lite lik Peter och noterade ganska sent hur det stod till med Claras känslor. 😅 Att det skulle bli något dem emellan förstod jag ju, men jag uppfattade inte hennes signaler förrän vid fotograferingen och stunden på ängen..

Till syvende och sist lyfter jag på hatten och tackar för en formidabel novell.

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

Tack! Kul att få kommentarer så djupt ner i arkivet!