Sleepy Aragorn

Underbar historia som visar att även ”små” flickor kan hantera ”stora” karlar.

Lite igenkänningsfaktor på den.

Ibland vill man inte sabba en bra vänskap med sex. 🙂

//Plutten

Tack! Som vanligt har jag inte planerat någon fortsättning. Vi vet ju hur det går för dem nu, jag har liksom inget mer att berätta om dem.

Ja, bakgrundsstoryn är ju minst halva behållningen. Det får själva sexet sen att betyda så mycket mer!

Underbar berättelse, det är knepigt när kamrater vill vara mer än kamraten och där den ene inte förstår hur det är och är rädd för att skada. Storleken är inte allt men för stor eller för liten kan ju ställa till problem. Kommer det en fortsättning?

Det är en mycket bra story där pusselbitarna finns synliga, det gäller ”bara” att begripa vad en annan person egentligen menar.

Jag gillar den här sortens berättelser där man får följa med i vad som händer innan det blir dags för underbar sex (väl skrivet det också).

Undrar vad som hade hänt om inte det där radioprogrammet hade fört in deras samtal på hur många dejter som är lagom innan man har sex? Utan det hade kanske inte Clara vågat hoppas på nästa steg denna gången heller?

Mycket bra skriven!

Jag är lika trög som Peter, jag hade inte insett att det var femte dejten. Tack och lov så löste det sig bra för dem.

Ja, en erotisk novell som dessutom kategoriseras som feel-good, man förstår ju vart det barkar och att det är mellan Peter och Clara det kommer ske.

Ja, Peter är ursäktad! Jag klandrar honom inte för att inte riktigt våga hoppas. Dessutom har nog Clara själv varit lite blyg och rädd för att skrämma Peter genom att gå för fort fram, så att hon inte var tydlig nog med att det rörde sig om dejter, och inte tog större steg till fysisk närhet än att Peter kunde rycka bort handen från det han uppfattade som oavsiktlig beröring.

Tack Sandra! 😘

Misstänkte pga att den här underbara novellen är publicerad här under feelgood att det skulle ske något men hennes beteende efter Peter gått till trädet så började jag ana att hon såg på deras träffar som mer än så som han såg dom.

Och som en kille som ständigt missar hintar och istället ser intresse där det verkligen inte finns något så förstår jag verkligen hur Peter tänkte!

Underbart vacker historia!!!

Jag är lite nyfiken! (Obs för spoiler, läs inte kommentaren före novellen)

När förstod ni att Clara är intresserad och ser deras träffar som dejter? Jag har försökt skriva första halvan så att man ser dem med helt olika ögon andra gången man läser den. Claras signaler finns där, men de filtreras genom Peters uppfattning av situationen. Märkte ni det direkt eller lät ni er övertygas av Peters känslomässiga mur?

Tack! Ja, någon måste våga ta steget!

En otroligt skön beskrivning av hur rädsla och osäkerhet nästan håller på att fördärva förhållandet. Men som alltid, är parterna bara beredda på att verkligen prat med varandra så reder allt upp sig. Precis som i den här välskrivna berättelsen.