Sleepy Aragorn

Du kan verkligen skriva och beröra med din text. Som gammalt mobbningsoffer i skolan är det väldigt lätt att känna sig in i Olof. Hur det är att först bli lockad med guld och gröna skogar, för att i nästa ögonblick bli totalt förödmjukad och hånad. Samtidigt kan jag känna igen mig lite i Jessica hur man kan dras med av en stark person och göra dumma saker bara för att man får hänga med en ”cool” person.

Din novell har verkligen allt! Den är välskriven med ett bra flyt och lästempo. Den är tragisk och känslosam samtidigt som den är fin och sensuell. Verkligen en novell i min smak. För övrigt kan jag inte göra annat än att hålla med föregående skribenter i alla lovorden. Grymt jobbat av dig!!

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

Tack Calci! Alltid extra fint att få sån beröm av dig!

Ditt skrivande skapar verkligen känslor. Och det är det som gör dig till en så bra författare.
Det är inte alltid guld och gröna skogar, människor drabbas av mobbing och utanförskap, likväl som att bli kär och bli friad till.

Novellen skapade många känslor. Avsmak av hur människor utstuderat utnyttjar svaga människor (speciellt funktionshindrade), ångesten när det går upp på vad de utsatt personen för och skammen av sin egen handling plötsligt blir så påtaglig.

Jättebra skrivet!

Även onda ting kan föra något gott med sig!

Spännande!

Det började inte bra, med det slutade desto bättre. En fin avslutning på en dålig början.

Jag tycker inte du ska släppa de uppslagen utan skriva dem. För att du gör det bra, det är viktigt och det är verkligheten.

Jag skickar ett tips på uppslag i PM.

Tack igen, John! Kul att höra att jag fick till det. Jag fick ju, som jag skrev till Nightcare, tidigt tanken att återanvända den gamla oavslutade mobbingnovellen, men insåg också att ekvationen skulle bli svår att få ihop.

Jag övervägde andra alternativ inom ämnet, en romans mellan assistent och brukare, kanske kärlek som består trots att den ena pga olycka, sjukdom eller ålder blivit funktionshindrad, eller något annat, men inget föll riktigt på plats, samtidigt som mobbingnovellen växte och utvecklades under ytan.

Det finns saker jag är lite smått ”onöjd” med (”missnöjd” är ett för starkt ord), men deadlinen hjälpte mig att kompromissa fram något som känns ok. Utan deadline hade den kanske blivit liggande i fem år till.

Men det är märkligt det där. Lite som när jag ritar/målar (obs, gör det inte ofta). En bild jag är supernöjd med när jag är färdig ser ofta ”fel” eller överarbetad ut en vecka senare, medan en bild jag nästan ger upp med och lämnar utan att jag är riktigt nöjd, kan se välavvägd och fin ut en vecka senare. Andra som tittar på bilden har ingen aning om vilka misstag och detaljer jag själv stör mig på, och jag kan inte växla över till en betraktares perspektiv på mina egna verk.

Så, nu har jag samlat mig lite. 🙂

Alltså den här är så bra på många sätt. Jag hade kanske hoppats på just den här vinkeln eftersom den inte alls är orealistisk. Jag har fått ett par sådana historier varav en väldigt stark, där klassens snygga tjejer går ihop och uppvaktar en funktionsnedsatt kille, får honom att tro att han har en chans och så lockar de honom att bjuda ut en av tjejerna och blir offentligt utskrattad.

Det var inte så grovt som detta och tyvärr inte ssamma lyckliga slut men ändå var scenariot perfekt och återspeglar mycket väl hur det kan vara.

Jag är glad att du levererar kungliga lyckliga slut och fånga Olofs specialintresse som inte alls är särskilt ovanligt.

När jag satte upp den här utmaningen så var det precis så här bra som jag hoppades att det skulle bli.

Haha, tack! 🙏😁

Ledsen att den får dig att känna så, men inte obegripligt. Spoiler alert, men mobbing-tonen är bara i början, om du vågar prova lite till.

Jag blev illa till mods när jag började läsa detta och kom inte särskilt långt. Så du har verkligen lyckats väcka känslor med din text.

Jag hade bara två ord i huvudet när jag läste. Jag håller med de tidigare kommentarerna totalt men sammanfattar i det som malde i mitt huvud under hela läsningen:
Jävligt bra!

Tack! Ja, vuxenmobbing finns väl, men det är ganska ovanligt. Jag minns tyvärr inte nu varifrån idén kom när jag skrev början för nästan fem år sen. Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag skulle utgå från denna till månadens tema, men det behövdes ett tag för att allt skulle mogna ihop. Det är svåra ämnen att ta upp, som jag inte ville lämna på fel sätt. Det får t.ex. inte vara så att Jessica vill ha honom bara för hans kuk, att han förlåter henne bara för att hon är snygg, eller att hans funktionshinder blir förminskande på något sätt. Det var en klurig ekvation att få ihop i slutändan!

Du tar dig an så många svåra ämnen på en gång. Funktionsnedsättning och mobbning och en toxisk maktbalans. Och det är bara förnamnen. Och du får ihop det. Men varför är jag förvånad? För att du nått ännu en ny nivå?
Men sån mobbning långt efter skoltiden? Det är helt klart Kajsa som är den störda här. Och Olof som i alla fall intalar sig att han inte låter sig påverkas. Men innerst inne är det taggar man inte helt kan skaka av sig. Även om man inser att det nog är rätt synd om mobbaren också, djup där nere.
Intressant att få det ur ”the wingmans” perspektiv också.