@nightcare
Aktiv 21 timmar, 46 minuter sedan
Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Jag skriver för att se om jag kan. För att utmana mig själv. Se om jag kan utvecklas som författare.
Det började med att jag hittade sådan här novellsajter, och såg att jag gillade mycket av vad jag hittade där. Många författare är ju väldigt skickliga och därmed också inspirerande. Sedan finns det ju också de som ligger på en lite lägre nivå, men ändå kan ha något att ge. I alla fall, ju mer jag läste, desto mer kände jag att ”det här kanske jag skulle kunna göra också”. Har alltid (nå ja) varit ganska bra på att formulera mig i skrift. Men att skriva fiction? Ja men varför inte?
Det är roligt att vara kreativ. Men för min del är ofta svårigheten: vad ska jag skapa då? Måla? Vilket motiv? Skulptera? Vad för något? Skriva? Om vad då? Men här har jag hittat min inspiration. Med er kära kollegor som förebilder. Och inspirationen är mina sexuella fantasier, som vi (kanske) alla har lite till mans. Att ta sina fantasier, och jag har alltid varit en fantasifull person, och skapa något utifrån det, det är en rolig utmaning.
Jag tycker att Sleepy beskriver det så bra. Att fånga in fluffiga och undflyende tankar, och göra något konkret av det. För mig handlar det mycket om att göra det rimligt. Att karaktärer och omgivning reagerar och agerar på ett för situationen naturligt och trovärdigt sätt. Att det hänger ihop helt enkelt. Men framför allt vill jag försöka förmedla mina historier till läsarna. Få dem att förstå vad jag menar. Förmedla min bild av historien. Göra den tydlig, så att jag inte missar att förmedla något som för mig är självklart, men bara därför glömmer att skriva.
Men med det sagt, så skriver jag ju i första hand för min egen skull. Jag skriver historier som jag själv vill läsa, på ett sånt sätt att jag tycker de är bra. Jag tror inte på något annat sätt att få kvalité. Om inte min magkänsla är bra, hur kan jag då ens börja få till något som är bra. Om man sedan har turen att flera har samma (goda 😉) smak som en själv, och faktiskt gillar det man gör, så är det ju jättekul.
Om dessa kloka och snälla människor dessutom vill ge lite konstruktiv kritik, både förstärkande om vad som var extra bra och värt att fortsätta med, och förbättrande om vad som inte riktigt funkade eller var oklart, så är det ju ännu bättre. För då kanske jag kan uppnå mitt mål. Att utvecklas som författare.::Det är nog som många säger här, att man ändå skriver om de saker som intresserar en, och som man går igång på. Och man blir inte gladare av att helt avvika från det, för då blir det inte lika bra och inspirerat. Och då blir ingen annan glad heller. Jag och Sleepy Aragorn har diskuterat det där en del. Man kan tänja på sina ramar, men inte gå för långt ifrån dem.
Men man kan ju trots det experimentera med olika berättartekniker, olika perspektiv, tajtare historier eller längre och mer utbroderade. Helt enkelt berätta samma typ av historier på helt olika sätt, och på så sätt få sin variation. Sen kan man ju göra något enstaka försök utanför sin comfort zone. Flyger det så får vi ta del av det. Flyger det inte så blir papperskorgen mätt.
När det sedan gäller själva sexscenerna, så är det väl som Mxmeralda är inne på, det finns inte så många olika sätt att göra det på. Å andra sidan finns det mer som är sexigt än bara förspel och samlag. Mina karaktärer har ju till exempel en evig förmåga att springa omkring nakna i de mest olämpliga sammanhang.::Jag trivs väldigt bra på Erotopia. Just att den är öppen för alla, utan några elitistiska krav, men med väldigt hög högstanivå. Alla kanske inte skriver som nobelpristagare, men man lär sig att känna igen författare vartefter. Vi ska också värna om att vi faktiskt har författare av båda könen, och gärna förbättra det ytterligare. Det är också väldigt trevlig och uppmuntrande stämning, även om man gärna kan få ge lite konstruktiv kritik om saker som kunde vara tydligare eller bättre i texterna.
Sedan finns det ju mycket som kunde förbättras rent tekniskt. Jag skulle vilja kunna prenumerera på författare eller novellserier, så man ser när det kommer något nytt som man vill följa. Jag skulle vilja ha tydligare aviseringar när någon kommenterar ens noveller eller kommentarer. Jag skulle vilja ha antal gilla och antal kommentarer också i sin novellstatistik.
Däremot tycker jag inte att man ska krångla till det för att eventuellt höja kvaliteten eller för att få till några kanske halvdana uppläsningar.2026-04-05 kl. 17:52 som svar på: Rakade ideal eller naturliga val – vem bestämmer över kroppen? #15097::Jag tycker i princip att det är upp till var och en, vad man vill frisera eller raka eller inte. Och det gäller inte bara könshåren. Det finns ju så mycket åsikter om armhålor och rakade ben. Själv rakar jag armhålorna med jämna mellanrum, inte för att jag inte förväntas visa upp en hårig armhåla, utan för att jag är tvungen. Annars luktar det till slut för djävligt. Men har man inte det problemet, så tycker inte jag att man ska tvingas till det. Framför allt är det ju många män som låter det växa hej vilt, och inte många orkar protestera.
Kvinnor har väl mer förväntningar på sig där. Jag minns en snackis om Mello-publiken för några år sedan, där det blåste upp en mindre storm angående en medelålders dam i publiken, med ärmlös klänning, som inte rakat armhålorna. Det blev ett jävla liv. Löjligt tycker jag.
Ännu värre är det nästan med rakade ben. Det tycker jag verkligen är upp till var och en. Ett blont fjun kan ju till och med vara sexigt. Sedan får man väl erkänna att man skulle haja till om man såg ett par orakade kvinnoben med lite mörkare behåring. Men det är ju bara för att man är så ovan. Släpp benen loss det är vår, säger jag. I alla fall snart. Somliga tycker ju till och med att det är oaptitligt när män bär shorts, och visar upp sina håriga spiror. Men då tycker jag folk får ta och ge sig. Lägg er inte i, säger jag.
Om vi sedan ska närma oss själva kärnfrågan, det så kallade centerpartiet på kroppen, så är det som sagt upp till var och en. Ur porrsynpunkt, eller om man får se en vacker kvinna naken, så vill man ju gärna kunna se. Få se det fina hon har mellan benen. Och det är ju svårt om det är en flerårig buskvegetation i vägen. Därför kan jag nog föredra helrakat, eller enbart en buske ovanför det allra heligaste. Och om man sedan får chansen att dyka in mellan dessa ben, så har vi ju som sagt aspekten med hår i munnen.
Som ett mellanting kan jag också uppskatta en kort ansad behåring, som inte döljer men kanske å andra sidan framhäver. Det kan vara lite snyggt. men omväxling förnöjer. Även tjejer som låter allt, och då menar jag allt, hår växa, kanske som ett ideologiskt statement, och dessutom stolt visar upp det, kan jag också tycka är väldigt sexiga.
För egen del då? Rakar jag mig där nere? Ja faktiskt, med jämna mellanrum. Tycker det känns skönt och lent och sexigt, och ger en skön känsla när man smeker sig själv, så som vi snuskhumrar brukar göra ibland 😉 . Sedan brukar jag alltid lämna kvar lite hår ovanför, kort friserat men ändå framträdande. Tycker inte det ser snyggt ut på mig med helrakat även där. Tycker jag ser ut som en bäbis. Och sedan är magen så hårig, så var ska man sluta?
Sen har jag faktiskt en lustig blygsel, så vet jag att jag ska besöka ett omklädningsrum inom snar framtid, så vill jag inte skylta med en rakad pung, utan avstår i god tid från rakningen.
Sån är jag. Men här är jag ju anonym.::Min fru vet, men ingen annan. Jag berättade det först för henne när jag publicerat min första novellserie. Att jag över huvud taget höll på och försökte skriva, var en hemlighet fram till dess. Men hon blev positivt överraskad, och tyckte att jag skrev bra. Nu får hon korrekturläsa (nästan) allt jag skriver, och kommer med synpunkter och idéer. Jag har också skrivit en liten novellserie efter hennes idé och rätt detaljerade synopsis.
Det var ingen lätt avvägning om jag skulle berätta. Det kan ju dels vara lite hämmande i ämnesvalet att veta att hon kommer att läsa. Men också skönt att kunna dela det med någon. Berätta om uppskattningen jag får av er. Att kunna bolla idéer.
För alla andra är jag ju den där killen utan hobby. För jag kan ju inte berätta vad jag brukar ägna mig åt på fritiden. Och vad ska jag göra när jag sen går i pension? ”Skriva”. ”Jaha, vad skriver du då?” Det blir lite ensamt att inte kunna prata om.::Kärlek på jobbet handlar ju inte bara om drama, tillfälliga flirtar och otrohet. Jag jobbar på ett av landets större företag, och det är verkligen ett riktigt ”familjeföretag”. Det kryllar av folk som träffats på jobbet, och nu är gifta/sambo, och fortfarande båda jobbar i företaget. Och sedan dyker ju deras barn upp. Och det är inget konstigt med det.
Själva träffades vi på högskolan. Undrar om det verkligen är fler som träffar sin tillkommande på krogen än i vardagslivet.::Åh andra sidan är det svårt att hålla reda på om man fått några kommentarer. Och där hjälper ju kommentarlistan på startsidan till. Då blir det synd om just min feedback från Master Lars döljs av alla hans andra kommentarer, om vi nu bara ska visa en per ”gubbe”.
Vore bra om statistiken på Mina Noveller även visade antal kommentarer, och antal likes. Då kan man se om man fått något nytt, i stället för att behöva tråla runt med jämna mellanrum.::Jag håller verkligen med om att man uppskattar kommentarer. Jag försöker att uttrycka mitt gillande, och framför allt åtminstone antyda vad jag gillar med novellen. Sedan är det inte alltid man kommer på något bra att skriva.
Men att ändå få veta att åtminstone någon, eller till och med några, uppskattar det man har knåpat ihop, det är guld värt. Får man dessutom höra vad det är folk uppskattar lite extra med novellen, så blir man ju styrkt i att använda det greppet.
Jag tycker också att det är väldigt intressant att få även ”negativ kritik”. Om det var något läsaren inte riktigt förstod. Om något kändes långrandigt eller onödigt. Ofta blir det en aha-upplevelse som ger något att tänka på till nästa gång. Vad funkar, och vad funkar inte? Det är utvecklande.
Jag försöker också följa andras exempel och själv tacka för kommentarer med en egen kommentar, för att verkligen visa att de uppskattas.
Jag är väldigt glad för alla positiva kommentarer på sagoserien jag håller på med. Det känns väldigt stärkande. Men mitt i detta vågade jag mig ut på djupt vatten, fetishdagen till ära, och skickade in en novell med wetsex och mobbing som framträdande teman. Det var rätt nervöst att publicera den. Skulle folk äcklas och känna sig obekväma? Den har fått en handfull likes, och statistiken säger att det är min mest lästa novell. Men jag vet fortfarande inte. Har folk lagt en pizza och vänt om? Har man läst igenom men känner sig tveksam? Finns där några som gillar den?
Just när man skriver något lite utanför ramarna, så skulle bara ett par små kommentarer betyda så oerhört mycket. Och det gäller inte bara mig, utan oss alla.::Tack Sleepy för att du startat en bra och intressant diskussion.
Själv har jag brottats en del med båda aspekterna, framför allt i början av mitt skrivande. Jag hoppade mellan första och tredje person, kände att det blev fel, skrev om, bytte tillbaka, tappade tråden, och skrev om igen. Som du är inne på gäller det ju att hitta rätta känslan, och för mig har jag landat på att tredje person funkar bäst. Sedan föredrar jag att ”sitta på axeln” på en person i taget. Att betrakta skeendet ur den personens perspektiv, kika in på den personens tankar och känslor. Annars kan det, som ni är inne på, bli förvirrande. Och man får vara tydlig med bytena.
Bara en gång har jag valt första person. I min fetishhistoria om duschrummet kändes det naturligt att begränsa perspektivet till en betraktare, och hennes tankar, känslor och perspektiv på skeendet. Det blir på något sätt en begränsning som tillför något till berättelsen. En subjektivitet som kanske kan ställas i relief till läsaren objektiva reflexioner. Kanske. Vad tror ni?
Kul föresten att du Aragorn väljer Tolkien som exempel på ”den allvetande berättaren”. Det må vara sant i delar av berättelsen. Men jag brukar alltid tänka på Sagan om ringen som exempel på nära tredje person. När brödraskapet färdas i större eller sedan mer uppsplittrade konstellationer, sätter sig Tolkien alltid på axeln på någon viss person. I början är det mycket Frodo, men efter splittringen väljer han konsekvent den ”minsta” personen. Inte de stora hjältarna och auktoriteterna, utan den som kanske är närmast oss som läsare. Den ”vanlige” hoben eller dvärgen Gimli. Det är något som för mig bidrar till att historien är relaterbar. Vem skulle jag vara i den här berättelsen? Eller som författare, vems perspektiv vill jag förmedla.
Vad gäller tempus försöker jag hålla mig till dåtid. Har famlat en del med det också. Växlat och skrivit om. Och ibland finner man sig helt enkelt ha bytt helt omedvetet, och så får man gå tillbaks och redigera.
Jag har funderat lite på greppet att i en berättelse i dåtid, gå över till presens när skeendet verkligen ställs på sin spets, när det avgörande ögonblicket är där, för att alla är på tårna och så fokuserade. Det skulle kunna vara effektfullt. Men jag tror att det inte blivit av att jag använt mig av det ännu. Men jag har varit sugen flera gånger. Vad tror ni om det?::Åh andra sidan känns det som att den ”kvinnliga” erotiken är en direkt fortsättning på gammalt hederligt ”tantsnusk”. Och det har ju inte heller så högstatus direkt.
Jag tror att det helt enkelt baseras väldigt mycket på de fördomar du är inne på, och att de inte alltid stämmer. Även kvinnor kan väl vilja ha något att bara ”rulla ärtan” till, om ni ursäktar uttrycket. Och vi vet ju att vi i alla fall är många här som uppskattar kvalité, såväl män som kvinnor.::Längden på berättelser är inte helt lätt. Är texten riktigt lång orkar man kanske inte läsa igenom den på ett bräde. Och pausar man mitt i, så kan det vara ett helsike att hitta tillbaka. Jag har följt Mxmeraldas berättelser med stor behållning genom åren. Men som du mycket riktigt säger så är de väldigt långa. Så nu ligger jag tyvärr väldigt mycket efter.
Det långa kan ibland bli avskräckande.
Å andra sidan är det ju de genomarbetade, fullödiga berättelserna, som inte bara är pang på rödbetan, som man vill åt. De fantastiska författare som lika gärna kunde bli utgivna på riktiga förlag. Tack för att ni finns. Här. Hos oss.::Det där med kategorier och filter är svårt. Ibland är det gränsfall på om man ska låta någon liten detalj i berättelsen representeras i en kategori, och kanske skrämma bort några läsare från en annars bra berättelse. Är ”det där” så våldsamt att man ska ta med den kategorin? Och ska jag filtrera bort ”våldsamt”, eller missar jag något bra?
Och ska jag filtrera bort ”teens”, och riskera att flera av dessa 800 noveller är några jag skulle gilla?::Det är så lustigt hur erotisk litteratur är så uppdelad. Typiskt sett så ses porrnoveller i gamla porrtidningar och dess efterföljare som något av män för män. Men på stora officiella e-boksajter som Storytel, där kategorin erotik exploderat på senare år, där förväntas målgruppen vara kvinnor, så författarpseudonymerna är också genomgående kvinnliga. Även om det säkert döljer sig en hel del män bakom dem också.
Det är egentligen bara på sådan sajter som vår, där både författare och läsare känns mer öppet blandade. Även om vi alla är anonyma. Det tycker jag vi ska vara stolta över och värna om.::Jag har brottats en del med jag-form kontra att skriva i tredje person. I någon novell hoppade jag fram och tillbaka, och skrev om från ”jag” till ”han” eller om det var ”hon” flera gånger. Men för mig har det hittills landat i att det funkar bäst med tredje person.
Då kan man ändå utgå från en huvudperson som man tittar över axeln på, och till och med går in i huvudet på för tankar och reflektioner. Men man blir inte nödvändigtvis begränsad. Men kan byta perspektiv till någon annan ibland, om den har en bättre synvinkel på till exempel scenen.
Det går ju också att ha ett rent, neutralt berättarperspektiv. Men då tappar man lite i närhet och personlighet. -
FörfattareInlägg
Tack Lars!