Läser du dina egna noveller?

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Vad är din relation till dina egna noveller? Läser du dem själv eller är en publicerad novell ett avslutat kapitel?

[John]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag skäms faktiskt lite men jag läser faktiskt mina egna noveller ganska ofta och gärna. Det är för att jag har en så stark relation till de flesta på ett eller annat sätt. Oavsett om det är verkliga upplevelser eller dagdrömmar som jag levt i om och om igen så är det som filmer som spelas upp, som att bläddra i ett fotoalbum av verkligheter och fantasier. Mycket av det är egna känslor och tankar och ja, jag tycker om mitt eget uttryckssätt på samma sätt som jag tycker om många andras fast det är helt bekant naturligtvis eftersom det är mitt.

Många noveller, eller kanske alla är skrivna under stark känslopåverkan med mycket skratt och många tårar över tangentbordet. Jag vet redan at jag är trasig och kanske är jag ganska ensam om att läsa mina egna texter.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag har lite svårt att läsa mina egna noveller när de är nyskrivna. Jag kommer antingen att störa mig på misstag och diverse detaljer som jag missat, eller komma på nya, bättre idéer som det är för sent att lägga in.

Men det händer att jag råkar läsa en äldre novell, minst något år eller så efter publicering. Och då är det inte ovanligt att jag fastnar och läser med stort nöje (och lust). Det är rentav lätt att man blir lite mallig och stolt över hur bra man lyckats skriva, och jag tror det är en anledning till att jag gör det så sällan. Jag behöver inte söka den självbekräftelsen, känner jag, men det är trevligt när man råkar stöta på den.

[John]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jag tycker det är lite synd att det ska kännas fel att vara stolt och mallig över det man har skapat. Borde det inte vara tvärtom? Att kunna uttrycka sig i tal, skrift, bild, musik eller vad det än handlar om är ändå en verkligt fin gåva. Hur många gitarrister avundas jag inte och önskar att jag hade deras talang.

Och känner man sig mallig och stolt när man läser det man har skrivit så har man lyckats. Sedan kanske andra inte känner lika starkt som jag gör för mina noveller. För många är det bara en berättelse mer eller mindre het eller rörande etc medan för mig kanske det är något helt annat.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Absolut! Man ska ta åt sig av beröm och känna sig stolt över det man gjort. Men vissa personligheter funkar så att vi behöver ändå hålla en viss balans, så att man inte börjar bli högfärdig eller högmodig. Jag presterar bäst i ödmjukhet. Om jag börjar tro för mycket om min egen förmåga blir resultatet sämre.

[John]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Så mallig kommer jag inte bli för egen del. Absolut största ödmjukhet och förmåga att lära av andra.

[Qu-ken]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag har lyckats krångla till det genom att på många ställen figurerar samma karaktärer i olika noveller, så ibland måste jag kolla för att få det hela att hänga ihop och få kronologin att stämma.

[JHeartbreaker]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Det händer. Går ofta tillbaka till tidigare noveller i novellserier för att kontrollera så att det hänger ihop och att kronologin ska stämma. Så att om jag t ex skrivit att en person fyller år ett speciellt datum eller om någon berättar om något som gjorts eller sagt i en tidigare.

[Nightcare]

Rösta upp

3

Rösta ner

::

Jag läser faktiskt om några av mina egna noveller ibland. Framför allt de som har hängt med sedan sexnovell.nu, och som jag nu har ompublicerat två gånger, både på Bubblan och här. Man måste ju kolla så att man får kategorierna rätt 😜.
Och ja, jag måste erkänna att jag ibland blir riktigt rörd och stolt. Att jag har lyckats skriva så bra. Och att det blev en så berörande historia. Då får jag väl säga att jag också helst läser om de jag är mest nöjd med.
Det betyder ju inte att jag tror att jag är förmer. Framför allt inte i det här sällskapet, där det finns så många, oerhört bra författare. Men där finns ändå något att sikta mot. Förebilder att nå upp till. Mål som kanske, kanske någon gång kan vara nåbara.
En ödmjuk stolthet, och en strävan att hela tiden blir lite bättre, och få fler verktyg i sin författarlåda.

[MrX]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Absolut! Jag skriver på sätt och vis mest för egen skull… om sådana tankar som jag själv tänder väldigt mycket på. Jag håller med om att man gärna vill justera och korrigera ibland när man ser fel eller sådant man skulle vilja förändra. 😀

[Komplex]

Rösta upp

3

Rösta ner

::

Inte helt ovanligt, de är ju baserade på vad jag själv finner upphetsande 😀

[Solglitter]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag läser oftast igenom en novell innan jag publicerar den, och försöker läsa den utifrån, alltså som om det inte är jag som skrivit.

Ibland, när min hjärna är helt trött, har det hänt att jag snubblat in på en novell och tänkt “wow coolt” för att inse att den är min, och då är det lite skämskudde haha.

Andra gånger, om jag har skrivkramp, kan jag läsa en färdig novell för att påminna mig om att jag KAN JU VISST skriva, sådetså.

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Älskar beskrivningen! Och jag älskar känslan när man läser en gammal novell som man glömt så pass mycket av att man blir överraskad av hur spännande och välskriven den är, snarare att man stör sig på småsaker man borde fixat i sitt eget verk.

[Solglitter]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jaaa, alltså jag hade ett sånt tillfälle för inte alls sålänge sedan, där jag hittade vad jag genuint trodde var en novell som jag bara missat att läsa, och sen när jag läst den klart så.. ja, det var för sjutton jag som skrivit den.. det var lite “wow, the matrix” känsla, och ändå väldigt upplyftande

[Författare]

Inlägg