[Komplex]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Jag och min tidigare partner kunde inte hålla oss från intima aktiviteter när vi var på nakenbadet på Getterön utanför Varberg. Vi agerade helt oskyldigt i några timmar men efter lite retsamma aktiviteter i vattnet drog vi oss upp mot klipporna, för att inte störa de som faktiskt var där för att bada. Vi hittade en liten avskild del där vi levde ut våra lustar i det fria. Det dröjde inte länge innan vi fick åskådare, måste ha varit minst 5 st. En av dem hade mod nog att fråga om han fick vara med och vi välkomnade honom in i leken. Det var första gången vi hade en trekant med en helt okänd person, och inför åskådare dessutom! 😀

[Komplex]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Tror inte det finns någon gyllene regel. I gymnasiet minns jag att min svensklärare tyckte att gränsen för en fristående novell är 3000 ord.

När jag skriver bildar jag mig en mind map över vad min novell ska handla om. När förgreningarna, som jag kallar kapitel, är klara sorterar jag de kronologiskt i en tidslinje och börjar skriva. Under den kreativa processen kan nya idéer uppstå, vilket gör att novellen blir längre än vad jag tänkt mig. Då delar jag sedan upp novellen i flera delar och således transformeras den fristående novellen till en serie. När det väl sker avslutar jag gärna en del av serien på ett stilistiskt sätt för att locka till vidare läsning.

[Komplex]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Som en del av min kliniska tjänst ingår förbättringsarbete och att utveckla nya rutiner. I och med att HSL kräver att vården ska utgå från evidens behöver jag granska vetenskapliga artiklar, inom området som jag arbetar med. Här använder jag Gemini som stöd i artikelgranskningen. Det effektiviserar arbetet avsevärt!

Gällande att skriva här på Erotopia testade jag nyligen Gemini som korrekturläsare när jag skulle publicera en omarbetad novell. Gemini identifierade ett stycke där tempus inte var konsekvent med den övriga texten, något jag helt hade missat när jag själv korrekturläste. Jag tror jag kommer fortsätta använda Gemini för ändamålet framöver.

[Komplex]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Känner verkligen igen det du beskriver kring tankarna i samband med att ni var tillsammans. Det var ungefär så det gick till när jag upptäckte min fäbless för utlåning. I ditt fall finner jag dock det lite ironiskt att hon övergick till monogami efter flytten till västkusten.

[Komplex]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Det här är en mångfacetterad fråga som jag själv funderat på väldigt mycket. Att flersamhet blivit vanligare i samhället tror jag främst beror på att vi under åren blivit alltmer liberala. Idag värdesätter vi individens frihet i högre utsträckning än tidigare, vilket leder till att det inte känns lika viktigt att passa in i traditionella samhällsnormer.

Gällande relationer har samhället historiskt sett starkt betonat det monogama äktenskapet, kärnfamiljen och familjehemmet. Processen mot en mer liberal syn på relationer torde ha tagit fart i samband med att traditionella kristna värden fick allt mindre plats i samhället. Flersamhet har ju i och för sig alltid praktiserats i viss utsträckning genom alla tider, men det har varit starkt stigmatiserat. Tröskeln till att leva flersamt har dock oftast varit lägre hos dem som redan levt i andra normbrytande relationer, exempelvis inom HBTQ-communityt.

När etablissemanget började uppmärksamma HBTQ-personers utsatthet, kanske framför allt i samband med Priderörelsens frammarsch, tror jag att de första stegen mot en bredare acceptans för flersamhet togs. När samhället rörde sig i en progressiv riktning och normer började ifrågasättas, blev dessa alternativa sätt att relatera till varandra inte bara normaliserade utan även inspirerande för andra. Man började tala om en frigörelse från vad som tidigare ansetts vara det ”naturliga”.

Jag är övertygad om att människor har velat leva flersamt på olika nivåer även när det var förenat med starkt stigma. Risken att förlora familj, vänner och att bli marginaliserad har dock varit ett effektivt hinder. Därför ser vi en explosion nu, där folk öppet lever flersamt eller ägnar sig åt swingerslivet. Idag har vi möjligheten att göra det som våra mor- och farföräldrar samt tidigare generationer kanske egentligen ville, men aldrig vågade. I och med att självförverkligande har ett så högt värde i dagens samhälle blir drivkraften stark att få leva ut sina önskningar.

Detta leder mig till mina egna tankar om relationer. Jag tror att varje individs preferenser kring sexualitet och relationer är lika unika som människan själv – precis som vår smak när det gäller mat. Jag gillar exempelvis att äta pommes doppade i mjukglass med chokladsås, medan andra tycker att blotta tanken är vedervärdig. På samma sätt tycker jag det är eggande att se min partner njuta av sex med någon annan, medan andra inte alls ser poängen med det. Skillnaden från tiden före den liberala revolutionen är att jag kan få njuta av båda delarna utan att göra fel, och utan att samhället stämplar min livsstil som djupt omoralisk. Hade jag levt på mina mor- och farföräldrars tid hade jag behövt smyga med det. Det är inte ens särskilt sannolikt att frågan över huvud taget hade varit acceptabel att lyfta med en partner då.

Så vad leder detta till? Jag har kommit till slutsatsen och insikten att alla relationer är unika. Därför behöver man i varje enskild relation komma överens sinsemellan om vilka regler som gäller just där. Vissa trivs bäst med total monogami, andra med relationsanarki, medan den stora massan förmodligen hamnar någonstans på skalan däremellan. Dessutom kan behoven förändras över tid. Under vissa perioder kan det finnas behov av att vara mer monogama – som när man är extra sårbar vid en graviditet eller under en kris – medan man under andra perioder känner att man kan utöka friheterna. Det viktigaste är att man är överens, så att man motverkar svek och otrohet.

När det gäller just påståendet att det skulle vara en statusgrej som visar på ”frihet från svartsjuka” och ”hög emotionell mognad” – där köper jag det inte alls (I call bullshit). Det låter i mina öron som aktivistisk propaganda. Man försöker driva ett narrativ där det högsta värdet är att vara så extrem som möjligt inom en subkultur som nyligen fått rampljus (vilket flersamhet nu har). Det påminner mycket om HBTQ-rörelsens tidiga frigörelse, där bisexuella ibland dömdes för att de inte var ”fullt ut” gay, eller där heterosexuella under en period nästan devalverades eftersom ”alla egentligen är lite bisexuella”. Idag har vi ett mer moget förhållningssätt där homosexualitet är helt jämställt, men där heterosexualitet inte automatiskt likställs med att vara konservativ. Öppen flersamhet utanför HBTQ-världen är relativt nytt, och min hypotes är att den här rörelsen just nu genomgår exakt samma barnsjukdomar och mognadsprocess. Så småningom tror jag att folk kommer få ett mer avslappnat förhållningssätt och inse att det inte finns några allmängiltiga ideal för hur man gör flersamhet på ”rätt” sätt.

Så ha lite is i magen. Snart lär folk inte tycka att det är det minsta konstigt att du väljer att ha en relation på det sätt som känns rätt för dig, utan att för den sakens skull ifrågasätta din emotionella mognad.

[Författare]

Inlägg