Det sista jag minns innan jag vaknade upp på sjukhuset var att min mor höll mig i handen och lovade mig att allt skulle bli bra. Jag ska inte säga att hon ljög, men det blev verkligen inte bra. Av planets 157 personer så överlevde en, jag. Vi hade varit på chartersemester i den grekiska ö världen. Vi var på väg hem när planet fick problem och störtade.
Planet delades och jag kastades iväg. Haverikommissionen som utredde det som hänt förklarade det så. Jag kastades ut och överlevde, planet fattade eld tio sekunder senare men då låg jag en bort och klarade mig. De hittade mig tolv timmar senare. De körde mig till ett sjukhus jag lades in och de undersökte mig från topp till tå.
Jag hade mindre blessyrer, eller allt är relativt. Jag hade en bruten arm, hjärnskakning och en massa sår av olika storlek. Men jag levde och jag hade överlevt mot alla odds så var det så. Jag hade överlevt…
De redde ut vem jag var och var jag kom ifrån. När jag lämnade sjukhuset tillsammans med min mormor och morfar. Det var de släktingar som de beslutade att jag skulle bo hos. Min farmor och farfar hade inte varit en bra lösning. Min far hade ingen som helst kontakt med dem.
Min farfar är alkoholist och min farmor är extremt medberoende. Morfar arbetar på ett byggföretag och mormor arbetar på Ica Maxi på Toftanäs. De bor i ett hus i Oxie en stadsdel utanför Malmö, det bor runt 20 000 människor där. Planet störtade en mil utanför Prag i Tjeckien, de hämtade mig där.
De flög ner till Tjeckien, vi fick ta tåget hem. Jag började att kräkas häftig när de sa att vi skulle flyga. Det kan tyckas obetänksamt, men de var fortfarande i chock de med. Sen så var det UD som ställde upp med transporten. När jag fick lämna sjukhuset så hade de ett samtal med läkaren.
Jag satt med på det samtalet, läkaren talade god engelska. Så pass så att jag faktiskt kund följa med hjälpligt. Alla fysiska blessyrer skulle läka fint, det enda som oroade läkaren var att jag inte talade. De har ingen logisk förklaring till varför jag inte talar. Inte mer än att traumat på något sätt fått mig att inte tala.
Ingen kunde säga när det skulle vända så att säga, man fick ge det tid. De hade börjat att lära mig teckenspråk för att kunna kommunicera med dem. Den engelska versionen så att säga. Jag svarade dem med tecken när de talade engelska med mig.
Vi lämnade Tjeckien med tåg, vi kom fram till Malmö och tog Pågatåg till Oxie, vi gick ifrån stationen. Eller de gick och jag åkte rullstol. Vi kom fram till deras hus i Gamla Oxie som det kallas, deras hus ligger inte långtifrån Oxie kyrka och Ica affären.
Faktiskt bara ett längre stenkast, jag var åtta år när det som hände, hände. Jag var åtta år när jag blev pojken som överlevde, jag hade fem minuters kändisskap. Jag kallades för mirakelpojken av tidningarna. Två dagar senare så var mirakelpojken bortglömd.
Jag fick byta skola, jag talade fortfarande inte. Jag lärde mig teckenspråk, min mormor och morfar fick också lära sig det. Min moster har också lärt sig det, mina två kusiner kan det hjälpligt. Deras far kan det inte alls, mina kusiner heter Ida och Johan. De är tvillingar och de är lika gamla som jag, de bor också i Oxie.
Jag började i deras klass på Kungshögsskolan som den heter. Jag gick där tills vi började på högstadiet på Oxievångsskolan. Jag talade fortfarande inte, de var lite villrådiga i början på hur de skulle lösa min situation. Lösningen blev att de anställde en dövtolk som assistent till mig, hennes enda uppgift var att tolka det jag svarade med teckenspråk.
För jag hör, ser och skulle nog kunna tala om blockeringen ville släppa. Ingen vet vad den beror på och tro mig, de har verkligen undersökt mig. De undersökningarna blev ännu mer intensiva när jag mellan åttan och nian växte tjugofyra centimeter. Jag var minst bland killarna när vi gick på sommarlov, jag var längst när vi kom tillbaka.
Av någon anledning så slutade mobbningen av mig då. Den där grabbiga mobbningen som alla ser men inte lägger märke till eller gör något åt. Knuffarna, doppandet av huvudet i en toalett, slagen i nacken, gömmandet av mina kläder efter idrotten.
Sådana bagatellsaker, de slutade när jag blev längre än dem. När de insåg att jag faktiskt var muskulösare än dem. Och att jag om jag ville kunde försvara mig. Vilket jag gjorde vid ett tillfälle, jag slog tillbaka och de slutade med mobbningen av mig.
Anledning till att jag kunde slå tillbaka är för att jag tränar självförsvar. Det heter De fem elementen och jag har tränat det sedan jag var fem år. Min far tränade det, jag fick följa med honom när jag var väldigt liten. Min mor var läkare och hon arbetade udda tider emellanåt.
Så då fick jag följa med honom till träningslokalen. Eller min mor var inte färdig specialist, hon gjorde sin ST när olyckan inträffade. Hon hade sexmånader kvar innan hon var färdig specialist. Min far var ingenjör inom bygge. De träffades på en fest på en eller annan nation.
Ett år senare föddes jag. Då hade de redan gift sig och flyttat ihop, det var kärlek vid första ögonkastet. Sådant som man bara läser om i böcker. Men i alla fall, han tog med mig dit. När jag var fem år så började jag att göra som han gjorde, sen började jag att träna på riktigt så att säga.
Jag har fortsatt att träna sedan dess, det enda uppehåll jag haft var när jag var skadad. Min mormor och morfar körde mig till träningslokalen när jag var frisk nog att börja träna igen. När jag var gammal nog för att ta bussen själv så gjorde jag det.
När jag växte som värst så var det De fem elementen som såg till så att jag inte behövde lära mig att gå igen. Så illa blev min koordination. Vilket i sig inte var så märkligt. De gjorde väldigt många tester på mig, både genom blodprov och röntgen.
Det enda de kunde konstatera var att mina hormoner skenat. Så jag växte, jag slog ner av de värsta mobbarna. Sen slutade de att mobba mig, nian var ett helt ok år i skolan. Jag gick ut med väldigt bra betyg, jag kom in på den linje som jag ville.
Natur på Lundblads, de hade givetvis en massa betänkligheter. Men mina betyg visade på att jag inte är efterbliven eller dum i huvudet. Jag talar inte bara på grund av en traumatisk upplevelse när jag var åtta år gammal. Jag kommunicerar med hjälp av teckenspråk.
Det är faktiskt inte konstigare än så, men för dem som är en icke kommunalskola med vissa hur ska jag säga, elitistiska tankegångar som genomsyrar skolan så gjorde de sitt bästa för att få mig att välja en kommunalskola i stället.
När jag fick mitt hormonpåslag från helvetet så blev jag väldigt mycket en pubertal tonåring. Jag kan säga att jag skäms en hel del för mitt beteende mot min mormor, morfar och övriga släktingar de senaste åren. Jag har varit en plåga, det pubertala har lugnat ner sig väsentligt. Som sagt jag kan inse att jag varit en pest mot alla.
Jag bad faktiskt alla om ursäkt vid en släktmiddag för ett par veckor sedan. Jag bad väldigt ödmjukt om ursäkt för mitt uppträdande som verkligen varit under all kritik. De blev imponerade av att jag kunde krypa till korset så att säga.
Men det där pubertala gjorde att jag vägrade blankt att byta skola för att de ansåg att jag inte skulle passa in. Så jag bestämde mig att jag skulle bli den bäste förbannade eleven på deras jävla skitskola. Motsägelsefullt? Som jag sa, jag var pubertal.
Eller inte bara, jag kan förstå att ungdomar mobbas. Men att vuxna gör det? Det triggade mig enormt mycket, Lundblads i Malmö är en speciell skola. De rika och belevade från Malmö med omnejd går på den skolan. Det är hur ska jag säga?
En speciell aura runt skolan och eleverna. Det finns elever på skolan som byter kläder minst en gång om dagen, de har stora väskor med sig där de har ombytena i. Bilarna som står i parkeringshuset en bit bort är av klassen som man ser på bilutställningar.
Det festas en hel del bland eleverna, på de festerna så förekommer det droger, tabletter och alkohol. I kölvattnet av det så följer det ”skandaler” som tystas ner av föräldrarna och skolan. Jag får höra saker som jag tror att väldigt få andra på skolan får höra.
Eftersom jag inte talar och bara tecknar så tror väldigt många att jag är döv. Vilket jag inte är, men de tror det. Så de talar väldigt öppet om sina äventyr även om jag sitter bredvid dem. Jag skulle nog säga att jag är den som sitter på mest information om skolans skandaler de senaste två åren.
Jag ska börja sista året på gymnasiet i morgon, jag har sommarjobbat hela sommaren. Jag har arbetat på ett lager där jag kört truck och skött mig själv hela sommaren. Det var vår granne som fixade jobbet åt mig, jag fick genom företaget truckkort och sen började jag att arbeta där.
Jag tog körkort till lätt motorcykel när jag var sexton, det var mest för att de sa att jag inte fick. Som sagt jag var en pest för min omgivning. När jag fyllde arton så tog jag vanligt körkort och motorcykelkort. Jag får vänta att ta kort för tung motorcykel tills jag blir tjugo.
Men jag får köra tyngre än lätt motorcykel nu. Vilket jag gör, jag har köpt en femhundrakubikare. Det är det tyngsta jag får köra, det uppskattas inte av alla. Men jag gör, jag känner mig märkligt levande när jag kör på min motorcykel. Framförallt när jag kör jävligt fort på den.
Ni kanske undrar hur jag hade råd med den? mina föräldrars livförsäkringar. Ett skadestånd som betalades ut av flygbolaget till mig, de två sakerna gör att jag har en slant på banken som jag fick tillgång till när jag fyllde arton år. Min mormor och morfar hade placerat dem i en ”säker” fond.
När jag fyllde arton så flyttade jag runt på pengarna och de har vuxit en del redan. Sommarlovet är slut och jag har arbetat hela lovet, mormor och morfar åkte i väg med husbilen i ett par veckor på deras semester. Då fick jag klara mig själv, vilket jag gjorde. Jag åt en hel del hemma hos moster, morbror och kusinerna.
Vi umgås en del, inte lika mycket som förr. De går på andra skolor än mig, de har sina fritidsaktiviteter. Precis som jag har mina, när jag säger mina så har jag inte berättat om min andra hobby. Jag går på dans, min far tog med mig till träningslokalen och min mor tog med mig till dansstudion där hon dansade.
Jag satt bredvid först, sen anmälde min mor mig i en grupp för mindre barn. Jag började att dansa där och sen fortsatte jag. Självförsvaret och dansen blev det som gjorde att jag är nära mina föräldrar även om de är döda. Jag har passerat en massa olika dansstilar genom åren.
Det jag dansar just nu är det som tilltalar mig mest. Vi kan kalla det för freestyle, det finns inga givna regler så att säga. Du och din partner hör musiken och sen börjar man dansa till den. Man gör vad som faller en in och det gäller att läsa sin partner.
Nästan kunna förutse vad hon ska göra och hänga med och tvärtom. Det är förbannat roligt och det leder till många skratt, jag ler brett. Jag vet inte om jag skulle kunna skratta högt. Jag har faktiskt inte testat, frågan är vad som skulle hända om jag gör det.
Jag ser på skärmen på Chromebooken, jag ser när vi börjar i morgon. Vi har inget upprop, nej vi på natur börjar med matematik direkt på morgonen. Jag ler lite, natur på Lundblads är lite speciell. Eller jag tror att natur på alla skolor gör likadant och att de ser på sig själv som lite bättre än alla andra på alla skolor.
För det ska vara den teoretiskt tuffaste utbildningen. Vilket den säkert är med, men jag har inte förstått det i den akademiska världen att naturvetarna ser på sig själv som lite bättre än alla andra. Det kanske är för att det oftast är nördarna som väljer den utbildningen och de har blivit mobbade när de gick i grundskolan. Och nu så vill de visa sig att vara lite bättre än alla andra?
Det är kanske så det är, jag är glad att vi har matte första lektionen i morgon bitti. Jag är klar med den, jag blev klar med den när jag gick i nian. Jag är lite av ett matematiskt geni, om man nu kan vara lite geni. Det konstaterades tidigt att jag hade lätt för matematik, jag hade en bra lärare när jag gick på lågstadiet som fångade upp det och utmanande mig.
Jag hade turen att hon gått en utbildning om särbegåvade, så hon visste hur hon skulle göra. De utmanade mig både i låg och mellanstadiet. De informerade matematiklärarna på högstadiet om mina matematikkunskaper. De litade inte på dem, så de testade mig.
När jag räknat ut matematikböckerna för högstadiet på en vecka så ändrade de inställning. Man hittade en lösning på ”problemet” rektorns man arbetade på en gymnasieskola som matematiklärare på naturprogrammet. Hon fick låna deras böcker och jag räknade dem på mina lektioner i skolan.
När det var dags för prov så skrev jag dem på rektorns rum. Det var hennes man som gjorde proven, så jag tentade av gymnasiets matematik på högstadiet. Jag tenterade av fysiken med, fysik är för det mesta matematik. Jag tror att det var mina kunskaper i de två ämnena som avgjorde att de inte bråkade mer än vad de gjorde.
Så att vi börjar med matte i morgon gör mig inget, jag får nörda ner mig i de sidor på nätet som jag hittat genom att söka mig fram där. Datorn är min tredje passion, den har varit min trygga plats härhemma. Jag spelar en hel del spel, eller jag spelar framför allt WoW sen spelar jag annat när andan faller på.
Men WoW är mitt favoritspel, det har varit det i tio år. Om jag ska rangordna mina hobbys så är De fem elementen först, sen dansen och sen spelandet. Eller det är ganska så jämt skägg mellan dansen och spelandet. Jag reser mig och går ut ur mitt rum. Det finns i källaren i huset, det var deras gillestuga fram till jag fyllde tretton år.
Den användes aldrig så jag frågade om jag fick tömma rummet och göra om det till mitt sovrum. Det fick jag, så vi tömde det och jag flyttade ner i källaren. Rummet är stort, det är tjugofyra kvadratmeter stort. Jag har ett eget badrum härnere, där är inget badkar längre utan en duschkabin.
Jag har en ganska så stor garderob mittemot mitt rum. Så jag trivs alldeles utmärkt härnere, jag går uppför trappan till hallen. De har följt med trenden om öppen planlösning, så de har öppnat upp hela bottenvåningen.
Jag går till kylen och jag tar fram smör och pålägg, jag öppnar brödlådan och tar fram Lingongrovan och tar sex skivor. Jag gör smörgåsarna och tar ett paket med mjölk med mig ner till mitt rum. Jag sätter mig vid mitt datorbord, jag ser på skärmarna och sen klickar jag på ikonen som startar WoW. Jag loggar in och sen börjar jag att spela…
1.
Jag tar av mig hjälmen, jag låser motorcykeln och jag startar min parkerings app. Sen går jag nerför trapporna och ut ur parkeringshuset. Jag går över gatan till skolan, den ligger i Västra Hamnen. Den flyttade hit när bygghajpen här var som värst.
Jag går in på skolans område och fram till dörren. Jag sätter mitt kort mot kortläsaren och det knäpper till i dörren. Jag går in och jag drar ner dragkedjan till min motorcykeljacka. Jag kommer fram till mitt skåp, jag öppnar det.
Jag lägger in hjälmen, jackan och byxorna i skåpet. Jag får vika jackan och byxorna perfekt för att de ska få plats. Jag stänger dörren och sen går jag till det klassrum vi ska vara i. Jag ignorerar blickarna jag får. Blickarna av förvåning, jag ser väldigt annorlunda ut.
Jag är nyklippt, jag har en vit kortärmadtröja, mörkblåchinosshorts och mörkblå sneakers på fötterna. Men det är nog mest frisyren som överraskar folk. Jag har alltid haft långt hår, jag har sett ut som en övervintrad hårdrockare från åttiotalet.
Jag har alltid bara klippt topparna när jag klippt mig. Tills jag en dag i somras fick ett ryck och gick in på en frisörsalong som hade drop – in. Efter den inledande förklaringen med hjälp av notebook som appen heter på min telefon där jag förklarade att jag inte kan tala så blev jag visad till en stol.
Frisören frågade hur jag ville bli klippt, jag visade en bild på en frisyr som jag sett i en film. Huvudkaraktärens frisyr var den som jag visade henne. kort på sidorna och i nacken och en lång dragen sidbena uppepå. Så det är den frisyren de ser nu, något tillplattad av hjälmen.
Men jag drog handen genom håret innan så det rättade nog till det. Det kommer fler klasskamrater och de stannar till och hälsar på mig. Jag nickar åt dem, det är mitt sätt att hälsa. Agnes kommer gående, hon är min tolk. Hon tolkar det jag tecknar när jag svarar på frågor som ställs till mig eller när jag räcker upp handen.
Vår lärare kommer, hon hajar också till när hon ser mig. Hon öppnar dörren och vi går in. Jag ser på mattetalet på Whiteboardtavlan, jag ler lite. Det är kanske tio meter från dörren till tavlan.
På de metrarna så har jag löst talet, jag går fram till tavlan och jag skriver svaret. Jag lägger pennan och går till min plats, läraren och eleverna ser på mig. Jag tecknar till Agnes.
– Jag tycker att det är orättvist att jag inte fått svara innan, det är som om jag inte får visa hur duktig jag faktiskt är på matematik. Vilket jag är.
De lyssnar på Agnes och sen ser de på mig och på mitt svar på talet. Sen ser de på läraren, hon är lätt röd på kinderna. Hon ser på mig och jag möter hennes blick. En av mina klasskamrater räcker upp handen.
– Ja Diana?
– Är hans svar rätt?
Läraren ser på henne och sen på mig.
– Ja det är rätt.
– Varför har han inte fått svara innan?
Läraren ser på Diana och sen på mig.
– För att han som han säger är väldigt duktig på matematik.
– Så om man är duktig så får man inte svara, är det, det du menar?
Läraren blir ännu rödare i ansiktet, det var inte min intention att skapa en debatt. Min intention var att visa att jag inte kommer att hålla igen längre. Som jag förklarade innan, jag är klar med kurserna. Jag sitter här för att inte sticka ut, man ska inte sticka ut i skolans värld.
Det talas mycket om alla problem i skolan, ett av dem är att man inte får sticka ut. Inte åt något håll, sen går nittio procent av alla skolans resurser till de som har det extra svårt i skolan. Det går inga resurser till sådana som jag, vi ska inte sticka ut. Vi blir väldigt sällan utmanade i skolan, för att inte säga aldrig.
– Nu börjar lektionen, vi får prata om det vid ett annat tillfälle.
Hon delar ut de nya matematikböckerna, jag går in på en av mina sidor och jag börjar att läsa om matematiska teorier inom algoritmer…
Jag tar min bricka med mat och jag går fram till en ledig plats och sätter mig. Jag börjar att äta, det finns en del som valt Lundblads för maten. Den är väldigt god, de har två väldigt duktiga kockar som lagar maten. Idag så är det nattbakad fläskkotlett, med sås och potatis.
Jag tog lite plats på naturkunskapslektionen med, vi hade fysik som är mitt andra huvudämne så att säga. Tre tjejer från min klass sätter sig vid mig, det är Diana, Felicia och Isabella. De tre tar skolan på allvar så att säga, de festar inte varje helg och de är här för att de vill bli något.
Två blondiner och en brunett, de är bruna av solen alla tre. De ser bra ut alla tre, de är inga tio poängare men starka åttor om man ska använda någon form av bedömning av dem. Jag tar en klunk av mjölken, de ser på mig och jag ser på dem.
– Hur bra är du på matte Michael?
Jag tar fram min telefon och jag öppnar notebooks appen. Jag skriver mitt svar.
– Väldigt, jag blev klar med vår matte på högstadiet.
De läser mitt svar.
– Så du är klar med matematiken?
– Ja, Diana det är du. Tack för att du ifrågasatte Gunilla.
– Hon är en bitch så hon förtjänade det.
Jag ser på Diana och sen på de andra två. Som sagt de satsar på skolan.
– Varför är hon en bitch?
– För att hon har favoriter, vi tre är inte hennes favoriter så hon gör skillnad på oss och hennes favoriter.
– Låt mig gissa hennes favoriter är de med rätt efternamn som bor på rätt adresser?
– Ja.
– Och ni bor inte där?
De läser vad jag skrivit?
– Nej för fan! Jag bor på Kulladal.
– Jag bor på Lugnet säger Isabella.
– Och jag bor i Tygelsjö säger Felicia.
– Var bor du?
– I Oxie.
– Där ser man, har du alltid varit stum?
Jag ser på Diana, jag inser att de inte vet varför jag inte talar.
– Nej, fram till att jag var åtta år så var jag som alla andra. Sen störtade vi med ett flygplan, alla andra på planet dog förutom jag. De hittade mig flera timmar senare, jag kastades ur planet när det slog i marken. Sen började planet att brinna, jag överlevde och alla andra dog. När jag vaknade upp på sjukhuset så kunde jag inte tala längre, jag har försökt men det går inte. De säger att det beror på traumat som jag upplevde, de hittar inget fysiskt fel på mig.
De läser det jag skrivit, jag äter av maten medan de läser. När de läst klart så ser de på mig.
– Så dina föräldrar dog?
– Ja tillsammans med alla andra på planet. Jag var den ende som överlevde, jag kallades för mirakelpojken i två dagar. Sen var jag gamla nyheter, när jag vaknade upp så kunde jag inte tala längre.
De läser igen.
– Kan du hjälpa oss med matten?
Jag ser på dem.
– Visst inga problem.
– Tack för hon kommer inte att hjälpa oss, ska vi träffas på studietorget efter sista lektionen Michael?
– Javisst.
– Tack Michael, det kommer att komma fler.
– Ok.
– Vi är en del som inte tillhör hennes favoriter.
Jag ser på Diana och jag nickar, vi äter vidare. De pratar med varandra och jag lyssnar på vad de pratar om. De ställer frågor till mig emellanåt, jag svarar på telefonen och de läser på den när jag gör det. Jag reser mig och fyller på tallriken med mer mat, jag går tillbaka till min plats och sätter mig.
Samtalet fortsätter, de pratar en hel del om deras sommar. De ställer frågor om min, när jag ätit upp så går vi ut på framsidan och vi sätter oss på en bänk. Vi njuter av solen och värmen, vi sitter där och pratar tills nästa lektion börjar…
Jag ställer upp talet på whiteboardtavlan, jag gör uträckningen och när jag är klar så ser jag på dem. Jag har gjort pilar och streck för att visa de olika stegen i uträckningen. De fick rätt, det var fler i klassen som fick reda på att jag skulle hjälpa de tre.
Så de kom också hit, de ser mig göra uträkningen och de börjar att räkna i sina böcker. Jag sätter mig och jag tar fram min dator och jag letar upp rätt sida och sen börjar jag att läsa på den sidan…
Jag går till min motorcykel och jag låser upp den. Jag sätter på mig hjälmen, sen startar den och kör i väg. Jag lämnar parkeringshuset och jag kör mot träningslokalen. Den ligger centralt vid Kanalen så att man ser polishuset på andra sidan den.
Det tar fem minuter att köra dit ifrån skolan, när jag tränat klart så kommer jag att käka här i stan. När jag ätit så är det dansträning, den börjar idag efter sommaruppehållet. En del av de jag dansar med är med på olika sommarevenemang som de har.
Jag tillhör inte de som är med på dem, så stort är inte mitt engagemang. Verkligen inte, jag gillar att dansa. Men jag lever inte för det, jag kommer fram till träningslokalen. Jag parkerar motorcykeln och sen går jag in i träningslokalen, jag drar mitt kort i apparaten och sen går jag till omklädningsrummet och jag byter om…
Jag knyter skorna och reser mig, jag får en hel del blickar här också. De har inte sett min ”förvandling” de i heller. Jag ställer mig vid väggen och vår danslärare kommer in i salen. Hon ser på mig och hon ler, hon är en väldigt rak person som inte tar skit av någon.
– Det var på tiden att du lämnade åttiotalet Michael.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Jaha välkomna till en ny termin, ska vi börja?
Det hörs ett unisont ja!! Av alla runt omkring. Så hon sätter på musiken, hon går fram till mig och hon tar mig i handen och sen börjar vi att dansa…
Jag knyter upp skorna och jag tar av dem, jag stoppar ner dem i min väska och jag tar den i handen och jag vinkar till de andra när jag går i väg. Innan jag hunnit till dörren som leder ut ur salen så kallar Veronika på mig. Hon heter så vår danslärare och ägare till dansstudion. Hon och min mor var klasskamrater i grundskolan.
– Michael kom med mig är du snäll.
Jag nickar mitt Javisst. Vi lämnar danssalen och går till hennes kontor, det är rörigt därinne.
– Sätt dig.
Jag ser på henne och jag gör som hon säger. Jag tar fram min telefon och jag öppnar appen. Jag skriver snabbt.
– Vad gäller det?
– Inget farligt, Michael.
– Ok.
– Sofias danspartner har skadat sig.
Jag ser på henne, sen skriver jag.
– Vem är Sofia?
Hon läser på telefonen och sen ser hon på mig som om jag vore en alien.
– Den stora stjärnan här.
Jag hör en viss ironi i hennes röst.
– Du håller inte med om det?
Hon läser vad jag skrivit.
– Vet du, du har en speciell förmåga att höra min ironi. Hon är duktig, inte så duktig som hennes mamma tror att hon är. Hon kan bli väldigt bra, men då måste hon klippa navelsträngen till sin mamma. Vilket inte kommer att hända, i alla fall inte i tid så att säga.
– Ok och vad har hennes partners skada med mig att göra?
– Jag skulle vilja att du hoppade in för honom Michael.
– De dansar tiodans?
– Ja.
– Inte en chans.
Jag reser mig, jag stoppar ner min telefon i fickan.
– Vad har du emot tiodans?
– För mycket regler, det är så jävla strikt. Det finns ingen spontanitet, jag är stolt att du frågar mig. Men jag är inte intresserad.
– Din mor hade älskat om du dansat tiodans.
– Just därför så vill jag inte göra det, det påminner mig för mycket om henne. Jag satt därinne och såg på henne när hon dansade tiodans om du minns.
– Ja jag minns.
– Bra då försöker du inte med det igen, för då kommer jag aldrig mer hit förstår du Veronika?
Hon ser in i mina gråa ögon, de är som istappar just nu. Hon slickar sig lätt om läpparna.
– Ja jag förstår, men jag är desperat.
– Så du skrapar botten på tunnan?
– Nej du är den förste jag frågar.
Jag ser på henne.
– Ja här, jag har hört med ett par äldre dansare. Men de tackade nej.
– För att?
– Hennes mamma.
– Så hon är så hemsk?
– Ja hon är så hemsk.
– Och henne vill du att jag ska ta upp fighten med?
– Nej jag vill att du dansar med Sofia.
– Och om det är tiodans så kommer det inte att hända Veronika.
Jag avslutar samtalet med att stoppa telefonen i fickan på min motorcykeljacka. Jag lämnar hennes kontor och jag går nerför trapporna och sen ut på trottoaren. Jag tar fram telefonen när jag kommer fram till min motorcykel och jag stänger av parkeringen. Jag läser meddelandet från Veronika.
– Din envisa åsna.
Jag ler lite och skriver.
– Du anar inte.
Sen stoppar jag ner telefonen i fickan och sen sätter jag mig på sadeln. Jag startar motorcykeln och jag kör i väg…
Jag dansar med Veronika, vi rör oss till musiken och de andra står vid sidan och ser på oss. Vi släpper loss rejält och vi improviserar så att jag blir snurrig i huvudet. När låten tar slut så klappar de andra. Vi bugar oss lite, jag lägger märke till tjejen och kvinnan.
Det måste vara Sofia och hennes mamma, jag ser på Veronika. Hon möter min blick och skakar lätt på huvudet. Hon sätter på en ny låt och hon ser på mig och sen på Sofia. Hennes blick är väldigt menande, jag suckar lite och jag går fram till henne.
Jag tar hennes hand och jag leder ut henne på dansgolvet och sen börjar jag att dansa. En minut senare så avbryter jag, jag ser på Veronika. Hon ser på mig, jag lämnar Sofia och jag går till min väska och jag tar fram min telefon och jag skriver.
– Det kommer aldrig att funka, hon är stelare än om de opererat in ett järnspett i hennes ryggrad.
– Du ger ju inte henne någon chans.
– Hon litar inte på mig, så hon tror att hon måste föra. Vilket inte skulle funka om vi skulle dansat tiodans.
– Vem tror du att du är?
Jag ser på hennes mor, sen på Sofia. Jag skriver på min telefon, jag visar Veronika vad jag skrivit.
– Om jag svarar på den frågan så lär det bli liv i luckan.
– Han är min bäste dansare.
Sofias mamma ser på mig, sen på Veronika. Jag ser också lite förvånat på henne.
– Tack Veronika.
Hon läser på skärmen och hon ler lite bredare.
– Är du stum eller?
Jag ser på Veronika, sen skriver jag.
– Hon tillhör inte intelligensreserven?
– Ja han är stum, men det innebär inte att han är döv. Förolämpa honom en gång till så får ni byta dansstudio igen. Det finns inte så många kvar i stan.
Som sagt Veronika tar inte skit av någon.
– Kan han ens dansa Tiodans?
– Ja det kan han, bättre än Sofia. Han började med tiodans när han var tre år. Eller egentligen när han låg i sin mammas mage. Hon var den mest lovande svenska tiodansare som jag sett dansa. Om Michael valt att satsa på tiodans så hade han blivit bättre än henne. Innan du frågar vad hon hette så valde hon att satsa på sin utbildning i stället. Hon gillade aldrig tävlings sidan av dansen. Men hon kunde dansa och Michael har varit här sen han låg i liggvagn.
– Du får sluta berömma mig så, jag blir generad. Om du tror att smicker fungerar Veronika.
Hon ser på mig och hon ler. Hon går till sin telefon och hon sätter på en foxtrot. Sen ser hon på mig och sen på Sofia. Jag skakar på huvudet och jag går fram till Sofia och sen börjar vi att dansa…
– Som jag sa, det kommer inte att fungera Veronika.
Hon läser på telefonen.
– Vad säger han?
– Att det inte kommer att fungera, du litar inte på honom. Eller din mamma litar inte på mig att jag gjort rätt val av partner för dig. Så hon har intalat dig att han inte kan dansa redan innan ni sett honom dansa.
Hon sätter på en foxtrot och sen ser på mig, jag andas ut tungt och sen går jag fram till henne och vi börjar att dansa…När låten tar slut så klappar de andra, vi bugar oss lätt igen. Jag ser på Sofia, sen skriver jag.
– Du vill tävla, det kommer du inte att få göra så länge du lyssnar på henne. Dansar du för din egen skull eller hennes. Är det för din, så litar du på din partner. Är det för hennes så lär du inte få tävla till helgen. Vi gör ett försök till, nu är det upp till dig hur du vill göra.
Hon läser vad jag skrivit, jag ser på Veronika. Jag nickar lite och hon ler, sen sätter hon på samma musik igen. Jag tar Sofias hand och sen börjar vi att dansa…
Jag ser på min mormor, hon ser på mig.
– Så du ska tävla i dans?
– Ja, Veronika är slipad som fan.
Hon läser vad jag tecknar.
– Vadå då?
– Sofias mamma är en häxa, så hon spelade på min ridderliga sida.
– Har du en sådan Michael?
– Kul mormor, verkligen.
– Jag tyckte det Michael. Var är tävlingen?
– På Amiralen, det börjar tidigt på lördag. Går vi vidare så är det final på söndag.
Hon ser på mig.
– Vill du följa med som tolk mormor?
– Ja visst Michael.
– Tack, det är lite omständligt att skriva och föra samtalet så. Det exkluderar hennes mamma med. Det kommer också innebära att jag ska vara i dansstudion varje dag efter skolan så att vi kan sätta vissa grunder. Jag vet inte vad de förväntar sig att vi ska kunna uppnå. De vi möter har dansat tillsammans i flera år. Det har inte vi mormor.
Hon ser på mig och hon ler lite…
Min första vecka i skolan har varit väldigt konstig, sen jag löste mattetalet och började att hjälpa mina klasskamrater med matten så pratar de med mig. Jag skriver mina svar på telefonen och vi har en hel del intressanta diskussioner. Varje dag efter skolan så har jag varit i dansstudion och har dansat i flera timmar. Efter en timme så kastade jag ut hennes mamma och stängde och låste dörren. Sofia stirrade på mig.
– Du kan inte dansa så länge hon lägger sig i, ska vi överleva första dansen på lördag så är det bäst att vi fokuserar rejält.
Hon läste på min skärm och sen började vi att dansa. Hennes mamma har inte kommenterat oss fler gånger. Jag har hjälpt de andra i klassen med matten en timme om dagen med. Så De fem elementen har fått stryka på foten denna vecka.
Vilket det inte kommer att få göra i nästa vecka. Det här är en engång företeelse, hennes vanliga partners skada var inte så allvarlig. Så han är tillbaka om ett par veckor. Jag har inte freestylat på hela veckan i heller. Jag försökte en gång med Sofia, det slutade illa så det gör vi inte om igen.
Hon är så fast i tiodansen så hon kan inte improvisera. Jag ser på mig själv i danskläderna, svart smoking och vit skjorta med fluga, blankputsade svarta skor. Jag har tejpat fötterna, jag vill inte få skoskav. Jag rättar till frisyren och sen lämnar jag omklädningsrummet. Jag går till det bord där min mormor och Sofias mamma sitter.
– Du får sätta henne på plats om hon inte uppför sig mormor.
Hon ler och svarar mig.
– Jadå.
Jag går fram till Sofia och jag ser på hennes klänning, den är silverfärgad och den är väldigt avslöjande. Vi är långa båda två, jag är en och nittiosex och hon är en och åttiotre. Hennes ben är väldigt långa vilket är en fördel när man dansar, vi blir uppropade och jag lägger min hand mjukt på hennes bara rygg och vi går ut på dansgolvet. Musiken sätter igång och vi börjar att dansa…
Vi andas tungt, det är jobbigt att dansa. Framförallt när man dansat samma danser tre gånger. Vi har klarat oss till sista elimineringsrundan. Det trodde jag inte, men nu står vi här och väntar på domarnas val. Fem par kommer att gå vidare, där är redan fem par vidare från den första elimineringsgruppen.
De börjar att ropa upp numren på dansarna. Vi har nummer 318, de säger 318 som fjärde nummer. Sofia tjuter till och hon kramar mig hårt. Jag kramar henne och sen delar vi på oss, vi går över dansgolvet till de andra som gått till final…
Jag ser på mina fötter, det är inte många platser på dem som inte är tejpade. Jag går in i min dusch och jag sätter på vattnet. Jag sätter händerna mot väggen och blundar, innanför mina stängda ögon så spelas finalen upp. Vi dansade oss igenom de tio danserna. Tre par blev eliminerade, vi klarade oss.
Sofia bytte kläder och kom tillbaka, vi dansade de tio danserna igen och tre par till åkte ut. Vi klarade oss igen, Sofia bytte klänning igen. Hon kom tillbaka och jag såg på henne, det var den mest utmanade klänningen hitintills.
Den lämnade verkligen inget åt fantasin, det är en jävligt grisig tävlingsform som ”tvingar” kvinnorna till att ha sådana klänningar på sig. Det är så att jag mår lite illa när jag tänker på det. Samtidigt som jag fick koncentrera mig en hel del för att inte visa hur mycket jag uppskattade klänning på henne.
Eller det som klänningen avslöjade. Vi var fyra par kvar och vi började att dansa…Vi blev inte fyra, inte trea i heller men dock tvåa. De som vann är bäst i Sverige, de tränar typ sex timmar om dagen. Det gör inte vi, vi har tränat i fyra dagar.
Att vi ens överlevde första dagen är ett under, eller så visar det på kvalitén på svensk Tiodans på ungdomssidan. Inte ens Sofias mamma var missnöjd, hon var nog i någon form av chocktillstånd för hon sa inget alls. Hon bara kramade Sofia och hon gav mig också en kram av bara farten. Vi lämnade dem där, vi gick till mormors bil och vi satte oss i den och hon körde oss hem.
– Din mor hade varit stolt över dig Michael, inte för din insats utan för att du ställde upp och hjälpte henne.
– Jag hoppas på det, det var faktiskt därför jag ställde upp mormor. Jag tänkte på mamma och vad hon sagt om jag inte ställt upp. Hon hade nog inte blivit så imponerade av mig.
– Haha nej det hade hon inte Michael.
– Men det var bara denna gång mormor, det är så mycket med Tiodans som jag inte gillar. Kanske mest hur de får tjejerna att klä sig så utmanande. Det är groteskt.
Min mormor såg på mig, sen kramade hon mig hårt och intensivt. Vi gick och berättade för morfar hur det gått. Sen gick jag ner hit och hängde in kläderna i garderoben. Sen klädde jag av mig i badrummet och nu står jag här i duschen och njuter av det varma vattnet…
Jag bugar mig lite och nickar åt dem, jag är i min vanliga dansgrupp. Veronika sätter igång en låt och jag går fram till en av tjejerna och vi går ut på golvet och vi börjar att spontandansa. Detta är dans för mig, att bara låta fantasin styra och komma nära din danspartner.
Att lita på sin intention, det finns inga regler här, inga måsten. Detta är som sagt dans för mig, friheten i dansen. Den ger mig kickar, inte samma kickar som jag får av De fem elementen när jag sparrar där. Det är en helt annan kick, jag ler lite och jag snurrar henne först åt ena hållet. Jag stoppar snurren och snurrar henne åt andra hållet. Hon skrattar och jag ler brett. Jag njuter av att dansa…
Jag ser på mästaren, han ser på mig. Ingen av oss inleder utfallet, vi ser på varandra. Jag ser attacken, jag möter den och jag tänker inte. Jag låter mina instinkter styra mig, jag möter hans attacker med lätthet. Jag glider undan två attacker, sen svarar jag på den tredje.
Jag rör mig snabbare än innan och jag vänder på steken och jag blir den som för striden. Han får backa och jag följer efter honom, han får verkligen kämpa för att inte förlora. Jag tappar inte huvudet och försöker avsluta för snabbt, tvärtom så behåller jag tålamodet och som belöning för det så slår jag undan hans svärd så att det flyger iväg.
Jag markerar tre dödliga träffar på hans bröst. Jag backar och bugar mig mot honom. Han ser på mig och han bugar sig mot mig. När vi rätar på oss så ser han på mig och han ler. Sen tecknar han.
– Kom med mig Michael.
– Javisst Mästare.
Vi går till hans kontor, han plockar upp sitt svärd på vägen. Vi går in på hans kontor och han lägger sitt svärd överst på stället, de två kortare svärden ligger under det större. Han tar fram ett nytt bälte, det är mörkblått med fem svarta streck. Jag slickar mig om läpparna.
– Grattis Michael.
– Tack Mästare.
– Du ska tacka dig själv Michael, det är du som gjort det möjligt. Men som min Mästare sa till mig när jag fick mitt bälte. Det är nu som träningen börjar på allvar, för nu så måste du hålla standarden hela tiden.
– Jag förstår Mästare.
Han ser på mig och han nickar, jag förstår verkligen vad han menar…
Jag sitter med Diana, Felicia, Isabella, Max, Isak och Hampus. De är också med i vår lilla studiegrupp. Där är ett par till som kommer till studietorget och pluggar matte tillsammans med oss. Men de är sjuka idag, de frågade mig i måndags vad jag gjort i helgen.
Jag tog fram min telefon och visade dem ett par reels som jag är med ifrån helgens tävlingar. De såg på filmen med stora ögon, sen såg de på mig och sen kom frågorna om mitt dansande. Jag svarade på dem så gott jag kunde, just där och då så önskade jag mer än någonsin förr att jag kunde tala.
Men det gick, det gick ännu bättre när Agnes kunde tolka åt mig. Vi pratar om andra saker än dans idag, idag så pratar vi om det kommande provet i matematik som de ska ha. Jag har inga prov, jag sitter där en stund för att det förväntas av mig.
Sen reser jag mig och lämnar salen, det känns tramsigt men det är för att jag ska få närvaro. Vi pratar matte och festen som är till helgen. Ingen av oss är bjudna, vi tillhör inte hipp och inne gängen direkt. Inte för att jag gråter över det, verkligen inte.
Inte de andra i heller, de frågar om jag vill följa med på bio på lördag. Jag tackar ja innan jag ens frågat vad det är för film vi ska se. Det berättar de när jag sagt att jag gärna följer med. De ska se Deadpool och Wolverine, de frågar om jag sett den.
Jag säger nej, de har sett den. Mer än en gång, men de älskar den så de ska se den igen. Vi reser oss och går utifrån matsalen, vi går till våra skåp och vi tar våra saker. Jag har inte kört motorcykel idag, idag så har jag åkt tåg och sen tagit bussen hit.
Det spöregnade i morse, det är fortfarande grått ute. Vi kommer fram till salen och vi ställer oss utanför den och väntar på att vår lärare ska komma…
Det har gått tjugo minuter, då reser jag mig och lämnar salen. Matematikläraren ser på mig, jag ser på henne och sen lämnar jag salen. Jag går till studietorget och sätter mig, jag tar fram Chromebooken och öppnar den. Jag går in på Classroomet för Svenskan och fortsätter med uppgiften som vi har i det ämnet…
Jag rör mig till musiken, tjejen jag dansar med följer mig. Vi dansar utmanande, mycket mer utmanande än vad vi brukar göra. De andra ser på oss och vi hör deras utrop av upphetsning, vi står väldigt nära varandra och jag smeker hennes arm mjukt.
Sen delar vi på oss och vi rör oss i takt till musiken, jag snurrar runt henne och stannar och rör sig utmanande mot mig och jag ler och svarar på hennes rörelser. Musiken tar slut och hon skrattar och jag ler brett, vi kramar varandra och vi går till sidan och en ny låt börjar att spela…Veronika kommer fram till mig.
– Du tar ut svängarna Michael, vad har hänt?
Jag ser på henne och jag rycker lite på axlarna och sen tecknar jag.
– Jag vet inte, jag har fått vänner. Det kan bero på det kanske.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på hennes leende. Jag tar en klunk av vattnet och sätter tillbaka flaskan i facket på utsidan av väskan.
– Har Sofia talat med dig Michael?
Jag ser på henne och sen tecknar jag.
– Om vadå?
– SM finalerna?
– Nej, vadå då?
– Ni kvalificerade er till dem när ni blev tvåa i tävlingen, eftersom de som vann är svenska mästare så är de direktkvalificerade.
– Där ser man, jag önskar henne och hennes partner lycka till.
– Det är du och hon som är kvalificerade, han dansade inte.
Jag ser på henne, sen tecknar jag.
– Du visste om det hela tiden Veronika?
– Nej det gjorde jag inte, reglerna är ändrade till i år. Frågan är om Sofias mamma visste det.
– Ingen hade väl räknat med att vi ens skulle överleva lördagens dansande.
– Jag gjorde Michael, ni är väldigt duktiga tillsammans. När hon väl började att lita på dig. Så hur gör du?
Jag ser på henne.
– De har inte kontaktat mig, så antingen så vet de inte om regeländringen eller så vill inte hennes mor att jag ska dansa med hennes dotter. Jag är inte hennes val av danspartner.
Veronika ser på mig, jag ser tvivlet som dansar i hennes ögon. Hon håller inte med mig…
Jag petar i maten, jag har svårt att fokusera. Min morfar ser på min mormor, hon säger.
– Vad är det Michael?
– Va?
– Vad är det? Du äter inte, annars vid det här laget så har du ätit två portioner och är inne på din tredje. Så vad är det?
Jag slickar mig om läpparna och min mormor säger.
– Tjejproblem?
– Nej, jag fick reda på igår att jag och Sofia kvalificerade oss till SM final när vi blev tvåa i tävlingen.
– Det är väl kul Michael?
Jag ser på min mormor, min blick säger henne att jag inte delar hennes slutsats.
– Så det är inte kul?
– Jag vet inte, Veronika frågade om de talat med mig om det. När jag sa nej så tyckte hon att det var underligt.
– Det kan jag hålla med om med tanke på hur mycket hennes mamma talade om ert dansande.
– För var reglerna så att hon och hennes vanliga danspartner kunde dansat SM men de har ändrat på reglerna. Så nu om hon ska vara med där måste dansa med mig.
– Och du vet inte om du vill?
– Precis, jag är väldigt kluven. Mamma hade älskat att jag deltog.
– Det är inte det viktiga Michael, det viktiga är vad du vill.
– Jag vet inte mormor, vilket är lite oroväckande.
– Vadå då?
– Jag avskyr att dansa Tiodans, men det var kul att tävla. Hade det varit i Freestyle så hade jag inte tvekat. Inte för en enda sekund.
– Varför avskyr du Tiodans Michael?
– Det är för mycket regler morfar, för mycket hur ska jag säga måsten? Man måste vara klädd på ett speciellt vis, man dansar samma danser på samma sätt. Kvinnornas kläder är utmanande och avslöjande som inte funkat utan ramaskri i något annat sammanhang. Rivaliteten är på en nivå av att de blir glada om andra skadar sig. Man önskar att ens motståndare ska skada sig. Sen tycker de att de är bättre än oss andra dansare. Vilket de inte är, om man ska rangordna dansare vilket jag inte gillar så anser jag att balettdansare är de skickligaste. Att dansa balett är tufft som fan. Men alla olika dansstilar har sina svårigheter. Det är väldigt mycket jobbigare att dansa än vad många tror Morfar. Men för att svara på din fråga så är den största anledningen till att jag inte gillar Tiodans att det är för mycket regler.
– Men du är duktig på att dansa Tiodans?
– Ja morfar, enligt Veronika så är jag det. Enligt henne så är jag bättre än vad mor var och hon var en stor talang. Men jag gillar inte Tiodans.
Jag ser på dem och sen på maten, jag börjar att äta och det avslutar samtalet…
Jag går utifrån bion med mina klasskamrater, jag tar fram min telefon och jag ser på meddelandena från Veronika och Sofia. Båda två ber mig att kontakta dem, jag skriver till Veronika först.
– Vad gäller det?
Jag går bredvid de andra och jag lyssnar på deras samtal om filmen. De frågar vad jag tyckte om den. Jag skriver på telefonen att gillade den väldigt mycket. De ler mot mig och sen går vi vidare, vi ska gå till en restaurang och äta. Det är en italiensk restaurang som tydligen ska ha pizzor som folk är beredda att sälja sin själ för. Min telefon burrar till, jag tar fram den.
– Du hade rätt de visste inte om regeländringen, de är i upplösningstillstånd. Hennes partner blev riktigt förbannad, så han hoppade av. Så nu står hon utan partner, hon vet vad du tycker om Tiodans så nu är hon övertygad om att hennes karriär som dansare är slut. De kommer att kontakta dig.
Jag svarar.
– Jag har 32 meddelanden från Sofia i telefonen. Tack för informationen, det var rätt pissigt gjort av hennes partner. Det är inte Sofias fel att de gjort om reglerna.
Jag ser på de 32 meddelandena, jag skakar lätt på huvudet. Sen svarar jag henne.
– Vi ses i dansstudion i morgon, var där vid 10.00.
Jag stoppar ner telefonen och fokuserar på mina klasskamrater…
Min mormor är med, jag bad henne om att följa med för att lyssna och tolka. Sofia och hennes mamma kommer in i danssalen. Vi hälsar på varandra, när vi gjort det så säger jag.
– Jag är ledsen för hans reaktion, den är inte rättvis och det är pissigt gjort av honom. Det är inte ditt fel att de gjort om reglerna Sofia.
Min mormor tolkar, Sofia säger.
– Tack Michael.
– Jag kan tänka mig att ställa upp i SM med dig.
Hon börjar att le, jag höjer min hand.
– Men jag har ett villkor.
– Som är?
Det är hennes mamma som säger det.
– Jag har ett villkor Sofia.
– Ok?
– Om jag ska dansa SM med dig, så ska du vara med i en Freestyle tävling med mig. Vi ska träna lika mycket på Freestylen som Tiodansen. Det Sofia är mitt krav för att vi ska dansa SM. Din mor får tid på sig att leta efter en ny partner åt dig. Det kommer inte att bli jag, i alla fall inte i Tiodans. Sen så hade jag och din mor för eller senare börjat att bråka med varandra. Vilket inte hade blivit bra för någon av oss.
Hennes mor ser förnärmat på mig, jag möter hennes blick och hon viker undan med den före mig.
– Så ditt krav för att dansa SM med mig är att jag är med i en Freestyle tävling med dig?
– Och vi ska träna lika mycket på båda Sofia.
– Ok jag går med på det.
Hennes mamma ser på henne och sen på mig.
– Bra, finalen är om en månad. Så det är väl lika bra att vi börjar direkt. Hur ser dina skoldagar ut?
Hon ser på mig och sen börjar vi att planera träningarna…
Jag ser på Sofia och hon ser på mig, vi ser lika chockade ut båda två. Jag ser på de två som alltid vinner annars, frågan är om inte de är ännu mer chockade än vad vi är. Vi har precis hört våra namn utropas som vinnare. Vi fattar ingenting, Sofia kastar sig i min famn och hon kramar mig hårt.
Hon skriker ut sin glädje, jag grimaserar lite men jag ler samtidigt. Jag kramar henne tillbaka, ingen av oss fattar vad vi ställt till med. Med tanke på tandgnisslandet som varit den senaste månadens träningspass så är det otroligt att vi ens tog oss vidare från igår till idag.
Det är ännu mer otroligt att vi nu står här som vinnare. Men det var som all frustration och tandgnisslande pushat oss hårdare, att vi båda tänkt samma sak.
– Jag ska ta mig fan visa henne/honom.
Det tog inte två träningspass innan hon försökte börja att tumma på den andra träningen. Jag vägrade att ge med mig, det har varit en kamp varje träning att vi dansade båda sorternas dans. Jag hotade henne en gång med att jag skulle lämna om hon fortsatte att försöka tumma på den andra träningen och inte bruka allvar.
Hon trodde inte på mig, så när jag bara tog min väska och gick och inte kom tillbaka nästa dag så kom de hem till oss. Jag sa som det var, att hon inte höll sin del av avtalet. Så hon fick skylla sig själv, hon är så van vid att alltid få som hon vill så hon trodde inte på mig när jag hotade henne.
– Jag säger detta bara en gång Sofia, jag dansar inte efter din pipa. Jag är inte rädd för din mamma och SM betyder betydligt mer för dig än vad det gör för mig. Du förstår dansen är inte det viktigaste i mitt liv. Jag prioriterar min skola och min andra träning före dansen. Dansen är en kul hobby, en bra träning och jag har vänner där. Fram till skolan började efter sommaren så var de mina enda vänner. Vi hade ett avtal Sofia, du bröt mot det. Så varför ska jag uppfylla min del av det? Som sagt, du vill dansa SM betydligt mer än vad jag vill. Jag kan ta med mig vem som helst av tjejerna som jag dansar med i vanliga fall på den andra tävlingen. Men du kan inte dansa med vem som helst på SM.
Sofia och hennes mor stirrade på mig…
De gav med sig och vi tränade lika mycket på båda. Och Sofia blev bättre och bättre på att lita på mig och sin intuition. Hon insåg tror jag att Freestyle dansen gynnade henne i Tiodansen, för hon tillät sig att ta ut svängarna lite mer och hon litade på mig. Resultatet är att vi vann, nu får jag hoppas att hon håller sin del av avtalet…
I skolan så går det bra, både i ämnena och med mina nya kamrater. Vi träffas så ofta som dansen tillåtit mig det den senaste månaden. Vilket nästan bara varit i skolan och ibland på helgerna. De klarade matematikprovet, så vi har fortsatt med våra träffar på studietorget.
De kommer att klara nästa kapitel med, vi sitter tillsammans i salarna nu. Vi sitter längst bak och vi tar upp två av de långa bänkarna. Vi sitter fyra och fyra vid dem. Vår lilla klick umgås inte med resten av de rika och belevade som Diana kallar dem.
De som festar varje helg och det är minst två skandaler varje vecka. Den senaste är ett Klamydia utbrott, mer än tio elever är smittade. Alla tio fick ett meddelande från samma kille. Han har legat med dem alla tio utan kondom, alla tio var smittade.
Det ledde till att rektorn, kuratorn och skolsyster hade informationsmöte i aulan för alla elever. Killen tillhör de rika och belevade, han ser inte så mycket ut för världen. Isak frågade tjejerna i vår lilla grupp vad som var tilltalande med honom. Diana svarade kort och koncist.
– Pengar och status, varken mer eller mindre.
Så är det säkert, tjejerna han smittat tillhör de som ser väldigt bra ut. De kommer också från de rika och belevades områden här i Malmö och på Näset. Så vi fick utstå information om säker sex i två timmar. Han som smittat tjejerna var inte ens där…
Jag ser på min mormor och hon ser på mig. Hon kramar mig länge, jag kramar henne och hon säger.
– Din mamma hade varit väldigt stolt över dig Michael.
– Det tror jag med mormor.
Vi delar på oss och jag tar mina saker och vi lämnar byggnaden och går mot mormors bil. Jag lägger mina saker i bagageutrymmet, vi sätter oss i bilen. Hon startar den och sen kör vi iväg. Vi är i Göteborg, så vi har ungefär tre timmars bilresa hem.
Jag är rätt övertygad om att jag kommer att somna innan vi kommit ut på motorvägen. Hon följer GPS: en så att vi kommer ut på motorvägen utan större problem. När vi väl är ute på den så slappnar jag av. Nu är det raka spåret hem.
– Är du trött Michael?
– Ja, jag kommer nog att somna mormor.
– Det förstår jag Michael, det har varit en intensiv period.
– Ja verkligen, jag undrar vem som blev mest förvånade. Vi eller de som alltid annars vinner.
Min mormor ser på vad jag tecknar och hon skrattar till.
– Eller Sofias mamma.
– Haha, henne tänkte jag inte ens på. Sofia kommer inte ha några som helst problem med att skaffa en ny danspartner.
– Så det blir inte du Michael?
– Nej mormor, det blir inte jag. Jag som jag sa till henne satsar på skolan, sen De fem elementen. Dansar gör jag bara för att det är kul så att säga. Jag brinner inte för att dansa som hon gör, för henne så är det hela hennes liv. Nu får jag bara hoppas på att hon lever upp till sin del av avtalet.
Min mormor ser på mig, hon ser på mina trötta ögon. Hon läser mina sista tecken, hon hoppas på samma sak…
Vi rör oss till musiken, vi dansar jävligt utmanande. Mer utmanande än vad vi dansat innan. Hon kom som hon lovat, frågan är hur bekväm hon känner sig att dansa i vanliga kläder så att säga. Eller lite utmanande är hon, hon har en väldigt tunn vit blus på sig med en röd bh som syns igenom den, håliga jeans och dansskor på fötterna.
Musiken tystnar och vi står väldigt nära varandra och vi ser varandra intensivt i ögonen. Publiken skriker och tjoar, vi ler båda två och vi tar ett steg tillbaka. Vi bugar oss mot publiken och de klappar ännu högre, vi vinner denna tävling med. Jag är minst lika stolt över denna vinst som jag är för SM vinsten. Vi kramar varandra igen…
Hon går in i deras hus, de bor i de väldigt fina kvarteren i stan. Det är här de flesta som går på Lundblads bor. Jag kör i väg när jag sett henne gå in i huset, jag ler lite när jag tänker på hur utmanande vi dansat. Det var väldigt nära gränsen för vad som kan anses vara anständigt.
Jag vet inte vad som hänt med mig, jag utmanar mig själv på ett sätt som jag inte gjort innan. Jag tar för mig och jag tar plats så att säga. Jag har krupit ur mitt skal och jag vågar mer nu än vad jag gjort innan i mitt liv…
Mina kusiner ser på mig, jag ser på dem.
– Så du har vunnit två danstävlingar Michael?
– Ja.
– Och varför har du inte sagt något om det?
Jag ser på Ida, hon ser lite arg ut.
– Jag gillar inte att skryta.
– Vad jag menar är att vi kanske velat vara där och heja på dig Michael.
Jag ser förvånat på henne, Johan ser minst lika irriterad ut.
– Jag ber om ursäkt, men jag vet inte vad jag tänkte på. Jag trodde inte att ni är intresserade av dans.
– Det är vi inte, men vi ville stötta vår kusin Michael.
– Ok, tack och jag ber om ursäkt.
– Ok för denna gång, vet du. Du som är så smart har vissa begränsningar när det kommer till det sociala spelet.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Hon är som jag, rak och tydlig. Johan hade inte vågat vara så rak. Men att han håller med henne vet jag.
– Ja det är jag medveten om, men jag tränar på att bli bättre på det. Jag har fått vänner i klassen, jag tar för mig mer där och det är detsamma med dansen. Jag vågar mer där också. Som sagt jag ber om ursäkt för att jag inte sa till er. Sa inte mormor något?
– Nej, vi har skällt på henne med Michael.
Jag ser på dem och de ser på mig.
– Då vet jag det, som sagt jag ska bättra mig.
– Så du kommer att satsa på dansen Michael?
– Nej, jag satsar på skolan Ida. Jag tycker inte att Tiodans är roligt.
– Men varför dansade du då?
– För att det var min mors favorit, jag gjorde det för att hedra hennes minne eller vad man ska säga. Sen blev jag övertalad av Veronika och jag tyckte synd om Sofia och jag visste att det skulle reta gallfeber på hennes mamma som är väldigt speciell. Men mest var det för att hedra min mor så att säga. Sen att vi gick och vann hela skiten är helt overkligt. En vecka senare så vinner vi Sveriges största Freestyle tävling med. Där jag rankar den segern högre än den andra. Men jag dansar för att det är kul, för att hedra min mors minne. Precis som jag tränar De fem elementen för att hedra min fars minne. Jag är numera Mästare i De fem elementen och det betyder betydligt mer för mig än vad en SM medalj i Tiodans gör. För det är min passion så att säga, det är inte dansen. Men skolan går först, mitt mål är att bli läkare eller jurist. Båda yrkena tilltalar mig väldigt mycket. Problemet med de yrkena är att jag inte kan tala. Men det är det jag vill bli, så jag kommer att få hitta på ett sätt för att komma runt mitt handikapp.
De ser på mina händer när jag tecknar, med dem så kan jag teckna fort. De är väldigt duktiga på att läsa när jag tecknar.
– Så du kommer inte att tävla mer?
– Jag tror inte det, hon kommer inte att ha några som helst problem med att hitta en ny danspartner. Vi vann SM och det gör henne ”het” på marknaden. Frågan är om den personen står ut med hennes mor någon längre period. Hennes mor är väldigt speciell och krävande.
– Men om det blir så Michael så vill vi väldigt gärna få reda på det.
– Jag lovar Ida.
– Bra.
– Så hur går det för er i skolan?
De ser på mig, sen berättar de hur det går för dem i skolan. Vi kommer att ta studenten alla tre nästa år. Som tur är så går vi ut olika dagar så att det inte krockar med varandra…
Vi sitter vid ett bord och ser på de andra som festar och dansar. Det är en sådan där räkna ner fest. Man har sådana fester på skolan för treorna, Diana tyckte att vi skulle testa att gå på en sådan fest. Så nu gör vi det, nu sitter vi vid vårt bord och ser på de andra som festar hårt. Eller vad man ska säga, jag skriver på min telefon.
– Jag ska gå på toa, jag kommer strax.
De läser och nickar, jag reser mig och jag går till toaletten. Jag går in och jag går till pissoaren. Dörren till toaletten är stängd, men det är ett bås så man hör vad som händer innanför den stängda dörren. Det jag hör påminner väldigt mycket om två personer som har sex med varandra.
Jag kissar till ljuden av deras sex, jag blir klar lite före dem. Så när de öppnar dörren så står jag och tvättar händerna. De ser på mig och jag ser på dem i spegeln. Tjejen smiter ut och killen ser på mig, han väntar på att jag ska bli klar med att tvätta händerna.
Jag blir klar och torkar händerna, jag lämnar toaletten och jag skakar lätt på huvudet. De lyssnade inte på föreläsningen, eller så har han kondomen på sig fortfarande. Jag går genom lokalen, jag känner en hand som tar om min handled. Jag stannar och vrider på huvudet, jag ser på tjejen och jag börjar att le. Hon heter Jasmine, hon går på min Freestyledans. Hon går inte på Lundblads.
– Ska vi visa dem hur det ska gå till Michael?
Jag ler brett och nickar, precis då så blir det Shivers med Ed Sheeran. Den är perfekt att Freestyla till, jag ser på henne och hon ler också. Sen börjar vi att dansa.
– Vi släpper loss rejält Michael.
Jag ler och nickar, något inom mig vill sätta de andra på plats. Visa dem hur man dansar på riktigt. Så vi släpper loss, snart så ser de på oss när vi dansar. Mina klasskamrater lämnar bordet och ställer sig och tittar på oss.
Vi ler hela tiden när vi dansar och för varje rörelse så tänjer vi mer och mer på gränserna för det anständiga. Men vi går aldrig över gränsen, vi balanserar på den. Vi dansar tre låtar och Dj:n var med på noterna och han spelade rätt låtar så att säga. Det är nästan så att jag misstänker att han spelar när det är Freestyle danskvällar på Moriskan. Vi kramar varandra och hon säger.
– Tack Michael.
Jag tecknar långsamt.
– Tack själv Jasmine, du livade upp min kväll.
– Detsamma.
– Vem känner du som går på Lundblads?
– Min kusin, hon bjöd med mig. Hennes mamma ville inte att hon skulle gå själv. Hon har hört talas om vad som händer på dessa fester.
Vi ser på henne, mina klasskamrater har kommit fram till oss. De tackar för uppvisningen. Vi bugar oss lätt mot dem, de andra som dansat ser på oss. Det går lite trögt innan de börjar att röra på sig igen. Tio minuter senare så är det fullrulle igen. Då sitter vi vid vårt bord igen. Jasmine och hennes kusin har gjort oss sällskap. Hennes kusin heter Moa och hon går Samhällsvetenskaplig linje…
Jullovet står för dörren, hösten har gått fort. Det har varit mycket i skolan, intensivträningen med Sofia fram till SM gjorde sitt till. Vi var på festen och vi var överens om att det var klart överskattat. Jag sa inget om min toalett upplevelse, killen konfronterade mig i skolan om det.
Jag sa att jag inte sagt något till någon. Jag bryr mig inte om vad andra gör. Det visade sig att hans konfrontation handlade om att hon är tillsammans med en annan kille. Tydligen så var han också på festen, de två som gjorde vad de gjorde på toaletten har varit tillsammans innan.
Men som sagt jag har inte sagt något om det. Jag springer på Sofia ibland i dansstudion. Hennes mamma hittade en ny partner åt henne. En som är betydligt mer dedikerad än vad jag är. Enligt alla som sett honom dansa så är han inte lika bra som jag är.
Jag vet inte, för jag har inte sett dem dansa. Hennes mamma verkar glad och nöjd med valet som hon gjort. Frågan om valet föll på honom på grund av hans läggning, han är homosexuell och han är väldigt öppen med det om man säger så.
Han stöter på alla killar som dansar i studion. Det höll på att sluta illa en gång när han stötte på en av killarna, han uppskattade inte det och sa till Sofias danspartner att lägga ner. Han gjorde inte det, det slutade med att killen slog ner honom.
Jag fick få emellan och fösa in killen i vår danssal. Han var mer än lovligt irriterad, vilket man kan förstå. Han lärde sig en läxa där hennes danspartner. Han heter Charles och han tror att han är gudsgåva till dansen och alla män i hela världen.
Jag har lovat mig själv att se dem dansa någon gång. Men det har inte blivit så än. Men nu så är det jullov, jag ska träna de fem elementen så att mina ögon blöder. Jag har tränat på som vanligt, men nu så kan jag träna minst två pass om dagen.
Jag ler ett väldigt brett leende. Jag ler ännu bredare när jag tänker på dansen i skolan. Vi ska lära oss att dansa vals inför den kommande balen i slutet på nästa termin. Så med jämna mellanrum så kommer vi att träna på att dansa vals. Jag räckte upp handen och jag tecknade till Agnes.
– Om man är svensk mästare i Tiodans, slipper man lära sig då?
Alla i klassen och ekonomiklassen som vi ska dansa med ser på mig. De två lärarna ser på mig, det är idrottsläraren och vår lärare i svenska.
– Jag menar eftersom vals ingår som en av danserna.
Agnes tolkar det jag säger, jag har min telefon framme och jag letar upp ett klipp på Youtube där jag dansar vals i finalen i SM. Jag går fram med telefonen till dem. Jag tecknar och Agnes tolkar.
– Om ni inte tror på det jag säger, som ni ser så det jag som dansar där. Det är i finalen i SM. En final som vi vann och jag blev svensk ungdomsmästare i Tiodans. Så slipper jag att vara med och dansa?
De såg på min skärm, sen på mig och sen på skärmen igen. Jag slapp inte undan, eller jag slapp att dansa men jag fick visa mina klasskamrater. Diana, Felicia och Isabella dansade bara med mig. Isak, Max och Hampus såg på, när jag visat tjejerna så parade jag ihop dem med killarna.
Sen hjälpte jag dem att dansa, det gick så där men de verkade att ha kul. Vi ska ha uppvisning på Burlövscenter om två dagar där de olika dansgrupperna ska visa upp sig. Vi i Freestyle gruppen ska också vara med. Jag ska vara med i år, som sagt jag tänjer på mina gränser.
Jag har sagt till Ida och Johan så att de kan komma och titta. Jag går upp ur sängen, jag ser på klockan. Den är knappt sju på morgonen. Jag bryr mig inte, hela min kropp skriker efter att få träna på De fem elementen…
Jag ser på Veronika, Sofia gör det också. Vi är på Burlövscenter, Sofia och Charles är också här för att visa hur bra ”proffsen” är. Men var mitt namn hon sa när det var deras tur. Hon presenterade oss som svenska ungdomsmästare i dans.
Att vi nu ska visa ett potpurri av de tio olika danserna. Jag ser hur Charles ögon blir svarta, jag skakar på huvudet åt Veronika. Men det är försent, publiken klappar entusiastiskt. Jag blir minst lika irriterad som Charles blir, Sofia ser på mig. Jag suckar lite sen tecknar jag snabbt till Veronika.
– Vad fan sysslar du med?
Hon tecknar tillbaka.
– Skaffar fler kunder.
Hon sätter igång musiken, jag tar Sofias hand och sen börjar vi att dansa…
Veronika ser lugnt på mig, på Sofias mamma och på Charles. De två är väldigt tydliga med vad de tycker om hennes tilltag. Hade jag kunnat tala så hade jag också varit det med ord. Nu så är jag det med mina tecken, hon ser lugnt på oss.
– De är Svenskamästare, det lockar kunder till min dansstudio. När Charles och Sofia är blir svenskamästare så kommer de att få dansa tillsammans vid dessa arrangemang. Men fram till det är så, så dansar Michael och Sofia med varandra. Så länge de dansar för min studio så är det så.
De två stänger munnen, jag tecknar åt henne.
– Då kommer jag inte att vara med på fler av dina jippon. Det var jävligt taskigt att inte informera Charles innan Veronika.
De ser mig teckna, när jag är klar så skriver jag snabbt på min telefon och jag visar det för de andra tre. Deras blickar mot mig blir lite mildare.
– Jag hjälper dig gärna Veronika, men jag vägrar att låta mig utnyttjas.
Jag skriver igen och visar dem, sen går jag i väg. Mina släktingar ser på mig.
– Vad gällde det Michael?
– Att Veronika spelar ett spel som jag vägrar att delta i Ida.
– Och vad går det ut på Michael?
– Att jag ska dansa Tiodans med Sofia, hon anser att jag kastar bort min talang på att dansa annat. Sen så gillar hon inte Charles, men hon vill inte förlora den inkomst som det innebär för henne att ha Sofia hos sig. Hon är beredd på att stå ut med en hel skit från hennes mamma för de pengar som Sofias mamma genererar för henne. Men jag gjorde jävligt klart för henne vad jag tycker om hennes beteende. Saken är den att jag skulle kunna sluta med dansen i morgon eller helt enkelt bara byta studio. Men det innebär vissa svårigheter för mig, de jag dansar med där är vana vid mitt sätt att kommunicera. Vissa av dem kan till och med teckenspråk. Veronika kan det flytande, det kommer de inte kunna vid andra dansstudios. Saken är den att de hade bara sett mig som Tiodansare. Inte som en Freestylare.
De läser det jag tecknar, vi lämnar Burlövscenter och vi går till bilarna.
– Du är väldigt duktig på att dansa kusin, oavsett vad du dansar för något.
– Tack Ida.
Vi kommer fram till bilarna och vi sätter oss i dem…
Jag hör skriket av frustration, jag hör Charles svar som inte kommer att göra saken bättre. Jag ställer mig i dörren och ser på dem, musiken börjar att spela igen och de börjar att dansa. Det kommer att gå åt skogen igen, de är två duktiga dansare var för sig.
Men de är inget bra par, Charles tror att han är bättre än vad han är. Han tror att han är starkare än vad han är med. Jag går fram till Sofias mamma, jag sätter mig bredvid henne och jag skriver.
– Hon litar inte på honom, jag förstår varför hon inte gör det. Hon är en mycket bättre dansare än honom. Han tror att han är bäst i världen, han är inte ens bäst i denna lokal. Det kommer att skita sig igen och Sofias utbrott kommer att bli värre denna gång.
Tio sekunder senare så skriker hon ut sin frustration, han svarar emot och jag skakar lätt på huvudet. Jag reser mig och går fram till Sofia, jag tar hennes hand och hon ser på mig med väldigt svarta ögon. Musiken spelar fortfarande och jag börjar att dansa med henne.
Vi ser varandra djupt i ögonen och våra blickar lämnar aldrig varandra, vi är inte två personer som dansar. Vi dansar som en person, när musiken tystnar så ser jag på henne och ler. Hon ler mot mig, jag tar fram min telefon och jag skriver på den och jag visar Charles vad jag skrivit.
– Du måste lära dig ödmjukhet Charles, du har talang. Men du är inte bäst i detta rum ens. Du behöver träna mer styrka än vad du gör, du orkar inte igenom de ”tyngre” danserna. Det är din styrka som gör att ni blir sena hela tiden. Innan du börjar att skrika och gorma, så kanske du minns att vi är svenska mästare. Det är inte du Charles. Om du vill bli det så måste du börja att träna mer styrka. Din finlemmade kropp kanske går hem hos killarna. Men inte när du dansar.
Jag visar vad jag skrivit, han läser det och jag ser frustrationen som dansar över hans ansikte. För han är riktigt frustrerad, han är mer än frustrerad han är förbannad, ilsken och tvärilsk.
– Far åt helvete ditt missfoster!!!
Jag ser på honom, jag skakar på huvudet och sen lämnar jag salen. Alla som är här hörde vad han skrek åt mig. Alla ser väldigt förebrående på honom, Veronika går in i salen. Jag har lämnat dansstudion, jag kommer inte att hjälpa dem fler gånger.
– Packa dina saker och stick Charles, det var droppen för mig. Jag vet inte vad han skrev till dig. Men jag har svårt att tänka mig att det var något elakt, för Michael är verkligen inte en elak person. Tvärtom så tycker vi som dansar här väldigt mycket om honom. Mycket mer än vad vi tycker om dig. Så packa ihop dina saker och stick. I fortsättning så tränar ni med stängd dörr, du kommer hit fem minuter innan träningen och du lämnar den direkt. Ingen här kommer att prata med dig, så försök inte att prata med oss. En sak till Charles, försök stöta på de yngre killarna igen så polisanmäler jag dig. Förstår vi varandra?
Han stirrar på henne, Sofia säger.
– Vi kommer inte att dansa tillsammans längre, du behöver inte komma hit igen Charles. Jag är väldigt trött på ditt ego, på dina fasoner och framför allt på dina bristande danskunskaper. Du kommer aldrig att bli en tiondel av den dansare som Michael är. Verkligen inte, så packa ihop dina saker och stick. Nej mor säg inget, jag slutar hellre med dansen än dansar mer med honom.
Hennes mor ser på henne och sen på Charles.
– Du hörde henne.
– Far åt helvete era jävla fittor!!!
Han stormar utifrån salen. De ser efter honom, han slänger igen dörren till studion och Veronika skakar på huvudet.
– Vilken drama Queen.
– Haha ja verkligen.
Veronika ser på Sofia och sen börjar de att gapskratta båda två. Sofias mamma ser på dem och hennes läppar dras upp i ett leende…
Jag är mest glad att jag inte slog ner honom. Det var nära att jag gjort det och jag gillade inte det jag kände. Verkligen inte, jag står i duschen och jag som så många gånger förr tänker på Sofia och jag får stånd. Jag greppar om min nu väldigt hårda penis. Innanför mina stängda ögon så tar jag henne bakifrån här i duschen.
Mina händer greppar hennes höfter och jag ser på min penis när den gör sin resa i hennes slida. Som vanligt så kommer jag snabbt av den fantasin, min säd exploderar ur mig och den träffar kaklet på väggen. Jag blundar och njuter, jag upptäckte onanins underbara värld när jag var tretton och såg en mjukporrfilm.
En pojke i min ålder tittade på ett älskande par och han tog fram sin penis och började att onanera. Jag fick stånd av det jag såg de två äldre personerna göra precis som pojken i filmen. Jag stängde av filmen och gick in hit i badrummet och jag onanerade för första gången i mitt liv.
Det var verkligen inte sista gången i heller, jag känner hur orgasmen ebbar ut och jag öppnar ögonen och tar tvål och tvättar av mig. Jag ser på min penis och jag tvättar av den med. När jag fick det där extrema hormonpåslaget så var det inte bara min kropp som växte. Utan det gjorde min penis med, den växte rejält.
Jag gick från en normal penis för min ålder. Tror jag i alla fall till något helt annat, jag har mätt den efter konstens alla regler och den är 21,5 cm lång och 14 cm i omkrets. Det är väldigt stort, eller det är långt över genomsnittet i alla fall.
Jag sköljer av mig, sen väggen och när jag är klar så stänger jag av vattnet. Ilskan och frustrationen försvinner med vattnet ner i avloppsrören. Jag tar på mig kalsonger och mina hemma kläder, vilket innebär joggingbyxor och en huvtröja.
Jag hänger upp handduken och jag går till mitt rum. Jag sätter mig vid datorn och jag sätter på mig hörlurarna och loggar in på WoW. Jag ska döda monster…
Jag känner en hand på min axel och jag hoppar till lite och jag vänder på huvudet. Där står min mormor och Sofia. Jag dödar monstret snabbt, sen loggar jag ut. Jag tar av mig hörlurarna.
– Hon vill tala med dig Michael.
– Javisst mormor.
Hon ler lite och hon lämnar oss. Hon stänger dörren och Sofia säger.
– Förlåt för att jag bara dyker upp så här, men jag var lite rädd för att du inte skulle släppa in mig om jag skrev till dig först.
Jag vänder mig mot datorn och jag öppnar ett tomt dokument.
– Varför skulle jag det?
– Därför att det verkar som om du inte gillar mig Michael.
Jag skriver.
– Det har du fått om bakfoten Sofia.
– Så du gillar mig?
– Jag gillar dig som person, det är andra saker runt dig som jag inte gillar.
– Som min mamma?
– Jag känner inte henne tillräckligt för att säga att jag inte gillar henne. Men hon verkar ogilla mig. Även om vi vann SM så ogillar hon mig. Jag har försökt att förstå varför hon inte gillar mig. Men jag kommer faktiskt inte på något mer än att vi inte tillhör den sfären av människor som ni gör. Jag går på Lundblads som du vet, så jag träffar på dem varje dag. De som anser att de är förmer än oss andra. Jag vill poängtera att du aldrig fått mig att känna mig så. Som om jag vore mindre värd som människa för att jag bor där jag bor. Just nu så avskyr jag Charles mer än vad jag ogillar din mamma.
– Han fick sparken av mig.
– Ok.
– Så du vet inte varför min mamma ogillar dig?
– Nej.
Hon ler och sen går hon snabbt fram till mig och hon lutar sig fram och sen kysser hon mig. Jag blir väldigt överraskad, sen finner jag mig och jag kysser henne tillbaks. Min första kyss i livet och den blir med Sofia, tjejen som är tjejen i mina fantasier.
Tjejen som jag får fjärilar i magen av varje gång jag ser henne. Tjejen som jag velat kyssa sen jag träffade henne första gången. Hon rätar på sig och jag öppnar ögonen.
– Min mamma ogillar dig för att hon vet om att jag är kär i dig.
Jag slickar mig om läpparna, jag reser mig och jag ser på henne. Jag kysser henne och jag hoppas att det visar hur mycket jag gillar henne. Hon lägger sina händer på mitt bröst och hon knuffar mig milt mot sängen. Vi lägger oss i den utan att sluta kyssas, vi kysser varandra med en större intensitet än innan.
Hon lägger sig på mig och vi fortsätter att kyssas. Jag tappar all tidsuppfattning, så när det knackar på dörren och min mormor kommer in så hinner vi precis sluta att kyssas och Sofia lägger sig bredvid mig.
– Du svarade inte på sms Michael, jag vill bara fråga om Sofia stannar på middag.
Jag ser på henne och hon säger.
– Det gör jag gärna.
– Då vet jag det, den är klar om en timme.
Hon ler när hon stänger dörren, Sofia ser på mig och hon säger.
– Jag har tränat på att förstå teckenspråk. Brukar hon störa?
Jag ser på henne.
– Nej det är första gången Sofia.
Hon ser lite misstroget på mig. Jag tecknar långsamt.
– Det är sant, jag lovar. Jag har aldrig kysst någon förut.
Hon tolkar det jag tecknar och hon säger.
– Varför?
– Har inte en aning faktiskt Sofia, kanske för att jag hade långt hår innan. Kanske för att jag inte varit så framåt innan, men jag vet faktiskt inte Sofia.
Hon tolkar det jag tecknar.
– Då är du en naturtalang på att kyssas Michael.
Jag ser på henne och jag ler mot henne. Sen börjar vi att kyssa varandra igen…
Jag ser upp i taket, jag kan inte somna. Det som hänt gör att så att jag inte kan somna. Hennes avslöjande, vårt kyssande, middagen med mormor och morfar. Sen fortsatt kyssande som ledde till smekande hennes bröst, hennes övriga kropp och sen till petting.
Mina fingrar fick henne att komma, hennes hand fick mig att komma. Hon när hon kommit smekte min kropp när vi kysstes och hennes hand letade sig in innanför mina byxor och där innanför så stod min penis väldigt hård och väldigt redo. Hon drog ner mina byxor och kalsonger.
Min penis stod väldigt hård och väldigt redo. Hon slickade sig om läpparna när hon såg hur stor min penis är, sen greppade hon mig och hennes hand började att röra sig. Först så var det lite valhänt, men efterhand så blev hon säkrare och säkrare.
Det tog inte många minuter tills jag inte kunde hålla mig längre och jag kom. Hon stirrar på min säd när den lämnade min penis och flög en bit upp i luften och sen landade på mig. När jag kommit färdigt så såg vi båda två all säd som lämnat mig. Vi torkade av oss och när vi var klara så kysste vi varandra mjukt. Hennes telefon burrade till och hon såg på den.
– Min mor vill att jag kommer hem.
Jag nickar, hon ler mot mig. Hon såg min besvikna min.
– Men vi kan träffas i morgon, hon lär inte hitta en ny danspartner till mig på ett tag.
Jag ler lite och hon svarar på leendet. Vi steg upp ur sängen och vi klädde på oss våra kläder, när vi var på klädda så gick vi upp och vi kysstes en stund innan hon gick ut till sin bil. Jag följde henne ut och vi kysstes en sista gång. Sen gick jag in och ner på mitt rum och jag la mig på sängen. Hon textar mig och jag svarar på det…
Vi är nakna, hon ser på mig och jag ser på henne. Det har tagit en vecka för oss att komma hit, julen har passerat. Då träffades vi inte, sen så har vi träffats varje dag sedan dess. Vi är i hennes rum, hennes mamma är inte hemma. Hon är på ett spa med sina väninnor.
Hennes pappa är inte hemma, han reser väldigt mycket i sitt yrke. Sofia bad mig komma hit så jag gjorde det. Vi hånglade från ytterdörren och in på hennes rum. Där klädde vi av oss, nu står vi här helt nakna framför varandra och vi ler båda två.
Vi kysser varandra och vi lägger oss i hennes säng, mina fingrar letar sig fram till hennes slida. Vi vet båda två vad vi vill, ingen av oss har lust eller vilja till något längre förspel. Det vi gjorde hemma hos mig och våra fantasier gör att vi inte behöver så mycket förspel nu första gången.
Jag är mer än redo, jag smeker henne mjukt och hennes väta säger mig att hon också snart är redo. Hon stönar tungt i min mun, mina fingrar smeker henne lite snabbare och hennes kropp svarar på mitt smekande. Hon gnyr till och sen kommer hon.
Mina fingrar smeker henne genom orgasmen. Hon flyttar milt på min hand, hon ler och hon tar fram en kondom. Min penis står väldigt hård och väldigt redo. Hon öppnar kondomen och hon rullar på den. Hon ser på mig och hon säger.
– Jag vill rida dig första gången, du är så stor så jag vill kunna styra. Jag hoppas att det är ok?
Jag tecknar självklart, sen tecknar jag.
– Är du säker Sofia?
Hon ser på mig och hon ler. Hon grenslar mig, hon greppar mig med sin högra hand och hon riktar mig rätt. Sen sänker hon sig över min penis. Den pressar sig in av hennes kraft, Våra ögon spärras upp när jag glider in i hennes inre.
Hon lutar sig fram och hon kysser mig. Den överväldigande känslan som fyller min kropp och mitt sinne går inte att jämföra med något annat jag känt i hela mitt liv. Jag känner hur det tar stopp, jag har nått botten av henne. Hon ser på mig och jag på henne.
– Jag måste bara vänja mig vid din storlek Michael, jag har aldrig känt något liknande.
Jag vill säga, inte jag i heller. Jag öppnar munnen och jag försöker men det händer inget. Hon ser på mig, hon ler och hon säger.
– Känner du likadant?
Jag nickar, hon ler och sen börjar hon att röra på sig och den känsla jag kände innan blir meningslös så att säga. Det jag känner nu det övergår allt annat, hon rider mig och jag stirrar på henne. Jag stirrar på hennes bröst, hennes ansikte, jag stirrar på hela henne.
Mina händer dras mot hennes bröst och jag smeker dem försiktigt och hon stönar högt. Hon rider mig lite snabbare och ilningarna ökar i styrka, jag känner hur mina testiklar dras ihop. Jag försöker att tänka på annat, jag vill inte komma än.
Jag vill inte att detta som är så skönt någonsin ska ta slut. Jag förstår vad meningen med livet är, det är att älska. Detta är det som är meningen med livet, i alla fall här och nu. Hon rider mig lite snabbare och nu blir ilningarna till något annat.
Det blir till en känsla som sprider sig i hela min kropp mot det där som jag inte vill ska hända men som kommer att hända oavsett vad jag vill och hur mycket jag än kämpar emot. För det gör jag, hon rider mig ännu snabbare och det blir droppen för mig.
Jag stirrar på henne och hon stirrar på mig. Sen exploderar vi båda två, hennes inre masserar mig och min penis fyller henne och den sväller lite till när jag kommer och hon skriker till och jag, jag vrålar rakt ut i luften. Jag inser det inte först, för det som händer är så jävla skönt. Skulle jag dö nu så skulle jag dö lycklig, sen inser vi båda två att jag vrålade. Vi stirrar på varandra och jag kämpar med orden sen säger kommer det ut ljud som blir till.
– Sofia.
Hon ser på mig med uppspärrade ögon och jag ser på henne med tårar i mina.
– Jag gillar dig väldigt mycket Sofia.
Det känns ovant, det låter konstigt men det är min röst och mina ord. Hennes ögon fylls också med tårar och hon lutar sig fram och hon kysser mig mjukt. Hon lämnar mina läppar och säger.
– Jag gillar dig väldigt mycket med Michael.
Jag ser på henne, jag ler och säger.
– Så bra Sofia.
Våra kön bultar i takt med våra hjärtslag, vi kysser varandra igen…