Jag vaknade med en känsla jag aldrig känt förr. Det var en intensiv känsla av att någonting spände. Jag rörde mig lite, som om jag hade kunnat flytta mig från det som spände, men blev snarare varse om att, vad den än var, så var det styvt och stenhårt och spände som om det höll på att spricka. Jag förde handen till området där känslan fanns och fick en chock.

Jag hade en kuk.

Jag är ju en kvinna, jag ska inte ha nån kuk, men helt tydligt hade jag det nu. En kuk med ett riktigt praktstånd, det rådde det ingen tvekan om. Insikten var så klart skrämmande och otäckt märklig. Men samtidigt var känslan av det bultande ståndet alldeles för intensiv för att kunna ignoreras. På något sätt var det mycket viktigare att jag tog hand om ståndet än att jag funderade på varför jag hade det.

Jag hade hållit i kukar förr, men jag hade aldrig känt mina egna händer på en. Jag hade förstås försökt föreställa mig hur det kändes för killar att ha sex eller att runka, men i verkligheten var det något helt annat än jag föreställt mig. Den tryckande, spännande känslan malde konstant och intensivt och krävde att få uppmärksamhet.

Jag testade att göra en runkande rörelse, men trosor och täcke var i vägen. Jag testade att hålla upp täcket med andra handen och lirka fram ståndet bättre ur trosorna, men de fortsatte att vara i vägen och strama över roten till ståndet. Jag blev tvungen att dra ned dem över rumpan. Någonstans under den rörelsen insåg jag att jag inte hade trosor utan kalsonger. Och jag hade inte bara en kuk, utan en hel manskropp. Jag hade inga bröst, mitt hår var kort och allt kändes helt enkelt annorlunda, men det fick vänta för nu hade jag stånd.

Med ståndet frigjort kunde jag testa att runka det bättre. Det var helt annorlunda att göra på min egen kuk än att göra det på en kille. Nu kände jag ju exakt effekten av vad min hand gjorde. Jag kände hur förhuden hakade upp sig nedanför ollonet och kunde justera för det. Jag kände hur min hand drog över det torra, svullna ollonet, på ett sätt som nästan gjorde ont. Bara det var ju en väldigt märklig sak, att ollonet var helt torrt trots att det var svullet. Så fungerar ju inte en kvinnas klitoris.

Det var svårare än jag trodde att runka utan att förhuden fastnar nedanför ollonet och utan att man kommer åt ollonet. Och dessutom var det inte så skönt som jag trodde att det skulle vara. Visst fanns det en känsla av att det var skönt, men den var mycket svagare än den skrikande känslan av att jag ändå på något sätt måste fortsätta. Kåtheten, lusten, driften, kalla det vad du vill, men den var stark och tvingade mig att fortsätta det besvärliga runkandet trots att det knappt var skönt.

Men oavsett om det var skönt eller inte, så var jag i alla fall omåttligt kåt. Ståndet kändes så mäktigt och svällande stort i min hand och tanken på att bli knullad av ett så svällande hårt stånd tog över mitt sinne totalt. Efter bara någon minut kom en kittlande känsla från roten av kuken. Det var lite som att jag kände mig kissnödig och eftersom jag aldrig känt något liknande förut insåg jag inte förrän det var för sent att det var en utlösning som var på gång.

Jag hann undra vad killar gör med sina satser när de runkar i sängen, men jag hann inte komma på något svar innan den flödade ur mig. Jag kunde knappt koncentrera mig på hur det egentligen kändes, för jag var så upptagen med att undra var jag skulle göra av den. Det fanns inte många val. Antingen lät jag satsen spruta ut över min mage, eller rakt upp i täcket. Något annat alternativ skulle jag inte hinna med. Jag valde det senare och försökte rikta satsen rakt in i täcket. Den lediga handen försökte hålla upp täcket över ollonets topp, men på något sätt kom satsen överallt ändå och snart kände jag varmt, vått klet över båda händerna, på magen och längs kuken. Det ryckte och pumpade på något sätt längs den mjuka delen av kukens undersida medan satsen avtog, och plötsligt låg jag där, helt utan den vrålande kåta känsla jag nyss varit totalt upptagen av.

Jag låg där i några sekunder. I vanliga fall, när jag tillfredsställer min vanliga kvinnokropp, så är jag helt matt efter en orgasm. Men nu kände jag skam och rastlöshet. Jag måste ta tag i detta med att jag hade sperma överallt, men visste inte hur. Jag ville knappt röra mig för det skulle förmodligen vara göra det värre, men till sist lyckades jag vända av mig täcket och sätta mig upp i sängen.

Jag såg mig om i rummet. Det var inte mitt rum. Detta var verkligen oroväckande. Först hade jag trott att jag var hemma, men att min kropp på något sätt förvandlats till en mans. Men jag hade alltså hamnat i en mans kropp, i hans hem och i hans liv. Vad fan var det som pågick?! Det kunde inte vara sant! Det måste vara en dröm! Jag reste mig upp, hade helt glömt bort det klet jag nyss varit så bekymrad för, och stegade runt i rummet. Kuken hade slaknat och påminde mig med sitt sladdriga dinglande för varje steg om att jag inte längre var mig själv.

Var hade jag hamnat?! Hur?! Skulle jag nånsin bli mig själv igen?! Vem var jag?! Jag slet mig i håret. Att jag smetade ut kladdet i håret var det minsta av mina bekymmer nu. Jag ville skrika, ropa efter hjälp, gråta, men trots desperationen jag kände i huvudet ville inte kroppen skrika eller stressa upp sig som jag trodde att jag skulle göra.

Okej, en sak i taget. Vem var jag, var var jag nånstans? Jag såg mig om i rummet. Det fanns ingen spegel – Typiskt killar. Det fanns inga uppenbara tecken på vems rum jag var i, som inramade fotografier eller plånbok med ID-handlingar, inte som jag kunde se på en gång. Kanske kunde jag hitta ledtrådar i lådor eller bokhyllor, men mina kladdiga händer gjorde det tydligt att jag måste ta mig till ett badrum först. Där kunde jag både bli ren och se min spegelbild.

Jag gick fram till sovrumsdörren, tog tag i dörrhandtaget, men väntade med att öppna. Vad kunde finnas utanför dörren? Bodde mannen jag blivit i en egen lägenhet? Eller hemma hos sina föräldrar? Jag lyssnade. Det hördes ljud från någonstans i huset, men inte omedelbart utanför. Så ljudlöst jag kunde öppnade jag dörren.

Utanför sovrummet fanns en liten hall med ytterkläder, ett par skåp, en ytterdörr och en badrumsdörr. Jag tänkte först att det måste vara världens minsta lägenhet, men när jag kom på att lägenheten inte hade något kök alls insåg jag att det snarare måste röra sig om en studentkorridor. Han var alltså student, precis som jag. Nåja, huvudsaken nu var att vägen till sovrummet var säker, jag behövde inte akta mig för att någon mamma, inneboende, rumskompis eller någon annan skulle se mig.

Jag gick in i det lilla badrummet, tog mod till mig och ställde mig framför spegeln.

Aj, aj, aj, detta var inte bra.

Jag kollade en extra gång även om jag var säker direkt. Jag var den där killen på universitetet som jag hade mobbat på utekvällen igår. Min kompis hade viskat till mig att han spanat in mig och jag hade direkt gått fram och förolämpat honom. Det är inte första gången jag gör så. Jag fattar inte varför jag gör det, förmodligen spelar alkoholen en viss roll, men varje gång min kompis säger att en kille spanat in mig på ett uteställe, så får jag för mig att jag måste gå fram och förolämpa honom rejält. Jag gör det som nån sorts straff, men jag tror att det snarare handlar om att jag inte vågar avgöra om jag ska besvara hans intresse eller inte. Att de spanar in mig är inget konstigt, jag klär ju medvetet upp mig för att dra till mig så många blickar som möjligt. Men när de spanar in mig innan jag hunnit spana in dem, så får jag liksom panik över hur jag ska göra och riktar den tillbaka mot dem.

Just denna killen förtjänade det minst av alla. Vi läser samma kurs nu, så jag ser honom ett par gånger i veckan där. Jag vet inget annat om honom än att jag nätt och jämnt känner igen honom. Han gör inte så mycket väsen av sig i kursen, utan bara hänger med sina datanörd-kompisar och gör vad de ska. Ärligt talat blev jag förvånad över att se honom ute över huvud taget. Han kändes som en så oskyldig och ordentlig kille. Kanske var det första gången han vågat sig ut och så blir han direkt utmobbad av första bästa brud han råkar lägga ögonen på. Shit, vad jag skämdes.

Och nu var jag han. Jag stod kvar framför spegeln, men jag blundade och hoppades att det inte var sant. Öppnade ena ögat pyttelite och kikade. Det var fortfarande sant. Jag ville få panik, men kroppen var alldeles lugn. Det kändes så konstigt. Jag borde drabbas av en desperat hysteri, inuti mitt huvud var det kaos, men kroppen verkade på något sätt bara acceptera den nya verkligheten utan minsta pulshöjning, darr eller något av de andra stressiga symtomen jag borde känna.

Okej, jag var datanörd-killen nu. Jag påmindes plötsligt om kladdet jag orsakat i sängen och bestämde mig för att börja med att ta en dusch. Jag lokaliserade handduk, tvål och schampo och klev in i duschen. Varken tvål eller schampo var egentligen att rekommendera för ändamålet, men vad skulle jag förvänta mig av en datanörd-kille?

Det kändes udda att stå där i duschen med så starka armar och dra breda, grova fingrar genom mitt nya, korta, hår. Hans kropp var verkligen i bra trim, konstaterade jag, bättre än jag hade kunnat gissa. Jag tvättade av mig, utan särskilt mycket större missöden än att jag tog ungefär tre gånger så mycket schampo som jag hade behövt för det korta håret. Sen kom jag till själva kuken. Jag har duschat med killar förr, och hjälpt dem att tvätta av den, så jag var inte helt ny inför situationen, men det var så udda att kuken satt fast i mig själv och att jag kände allt när jag tog i den och tvättade den.

Jag blev kanske lite väl nyfiken, för snart började den svälla. Svällandet gjorde mig knappast mindre nyfiken och snart stod jag där med fullt stånd igen. Jag undersökte ståndet noga denna gången. Det var ett bra, rejält stånd. Hårt och kapabelt. Snyggt format med en svag kurva uppåt. Snygga proportioner på något sätt. Det var lite annorlunda att runka det i duschen, förhuden fastnade ännu lättare nedanför ollonet, men för varje tag tog känslan av ståndet över mer och mer. Den där hungern som kom av den svällande, spännande känslan. Precis som förut var det inte i första hand för att det var skönt som jag ville runka vidare, utan för att ståndet bara krävde det av mig. Det liksom skrek inombords efter tillfredsställelse.

Mitt fumliga runkande räckte inte. Jag testade att ta en klick duschtvål i handen och använda det som glidmedel. Känslan var annorlunda, men knappast skönare. Ståndet blev i alla fall ännu hårdare och det såg nästan ut som att huden på ollonet skulle spricka, så uppsvällt var det. Jag kände mig frustrerad. Varför var det inte så skönt att onanera som det borde, som det brukade? Allt som fanns var denna tomma hungern och längtan efter något mer. Hungern efter att ha något att stoppa ståndet i.

Jag ångrade allt mer att jag hade avfärdat honom på utestället igår. Han hade en fin kropp och en riktigt bra kuk och just nu kände jag att han gärna hade fått stoppa in den i mig för att stilla hungern som ståndet gav honom. Jag övervägde att lämna duschen och ta mig hem till mitt riktiga hem, och plötsligt slog tanken mig – Vem var i min kropp? Var han i den? Höll han på att utforska min kropp på samma sätt som jag nu utforskade hans? Hur skulle han reagera om jag kom dit? Förmodligen hatade han mig för det jag sagt till honom igår. Och tanken på att knulla med min egen kropp var märklig, rentav motbjudande.

Jag fokuserade på hans snygga, styva stånd och runkade det så gott jag kunde medan jag försökte leva mig in i hur det skulle kännas att ha det i mig. Även om jag fick till tekniken och kunde runka på bättre efter ett tag så tog det tid, betydligt längre tid än till utlösningen i sängen. Men till sist nådde jag fram till den märkliga, knappt sköna, känslan som började vid kukens rot och rungade ett par varv genom kroppen innan vita strålar sprutade ur ollonet mot duschväggen.

Skamsen återhämtade jag mig från utlösningen, tvättade av mig en gång till och sköljde duschens väggar och golv ordentligt innan jag gick ut för att torka mig. Killar har det verkligen fuskigt, om man tänker på hur fort det går att torka håret med en handduk.

Jag hittade lite kläder i skåpen i den lilla hallen. Det kändes verkligen som att ta på sig en förklädnad, att ta på sig hans kläder och låtsas vara han. Jag övervägde att stanna inne på korridorsrummet hela dagen för att slippa möta någon, men hungern började plötsligt slita i magen. Det kändes som att jag skulle förgås.

Jag torkade imman från badrumsspegeln för att dubbelkolla att jag såg okej ut. Det fick duga, men det kändes konstigt att gå ut till korridorsköket där jag troligen skulle möta folk, utan att fixa till mig det minsta. Jag kollade i skåpet bakom spegeln, men det enda som fanns där var deo, tandborste, tandkräm och en rakapparat. Allvar, rakapparat?! Hur använder man ens en sån? Jag stängde luckan igen och granskade min haka i spegeln, men bestämde mig för att skäggstubbet inte var påtagligt nog för att behöva rakas – Inte så hungrig som jag var!

Tolv timmar senare var jag tillbaka på korridorsrummet efter den längsta, konstigaste och kanske värsta dagen i mitt liv. Det var så sjukt stressande att möta folk som jag inte visste om jag kände. Eller bara en så enkel sak som att hitta rätt kylskåpsfack och skafferi i korridorsköket (Under den processen insåg jag att han, eller jag, hette Nils). Men det sjuka började när hans mamma ringde och undrade när jag skulle komma bort till kyrkans soppkök. Tydligen hjälper Nils till där varannan söndag och jag var alltså tvungen att lista ut var det låg, ta mig dit och sen låtsas som att jag visste vad jag hade där att göra. Efter det följde fler bisarra upplevelser, som till exempel att låtsas att jag kunde spela padel (Det är dock sjukt hur mycket nytta reflexen i armen gjorde). Nils farfar hade ringt framåt kvällen och vi hade ett fint samtal medan jag promenerade hemåt genom stan (och fick vända halvvägs eftersom jag var på väg till fel hem).

Det enda jag orkade göra när jag väl var tillbaka “hemma” var att snabborsta tänderna och stupa i säng, men i sängen kunde jag inte sluta tänka på Nils. Mina egna helger bestod mest av fester, tv-serier och kanske en träff med en kompis. Nils lediga dagar verkade vara en oändlig lista med åtaganden och det fick mig att skämmas. Jag tänkte att jag kanske egentligen borde börja ta tag i mitt liv lite mer seriöst, men samtidigt visste jag att jag skulle prokrastinera bort den tanken och när jag somnade gjorde jag det med en stark önskan om att vakna i min egen kropp dagen efter.

***

Jag vaknade och kände mig sjuk. Allt var fel. Jag hade så ont i huvudet att jag trodde att det höll på att spricka. Jag mådde så illa att jag trodde att jag skulle spy. Ja, hela kroppen var liksom obekväm och vantrivdes med allt. Jag vred mig i sängen. Ja, fy, allt kändes verkligen helt fel. Hade jag ätit något konstigt igår?

Jag låg kvar i sängen så länge jag orkade. Rummet var ljust, det kunde jag känna genom ögonlocken och tanken på att öppna dem och känna ljuset sticka i ögonen fick huvudet att bulta ännu mer. Jag låg så stilla jag kunde och försökte stå ut med de obehagliga känslorna, men till sist gav jag upp. Jag segade mig upp och satte mig på sängkanten, fortfarande med ögonen stängda, och försökte förstå hur jag kunde må så dåligt och känna mig så konstig.

Redan innan jag öppnade ögonen förstod jag. Jag tror det började med att jag gnuggade ansiktet i händerna och märkte hur långt mitt hår hade blivit. Allt kändes annorlunda. Ansiktet, händerna, låren, men det var först när jag märkte att jag hade bröst som jag förstod.

Jag lade händerna för ögonen och öppnade dem försiktigt. Långsamt särade jag på fingrarna för att vänja dem vid ljuset. Jag visste vad jag skulle vänta mig, men ändå kände jag pulsen höjas och andningen gå över i hyperventilation. Det skakade obehagligt i musklerna i armarna och jag var på vippen att skrika rakt ut, men jag tvingade mig till djupa andetag och försökte slappna av i armar och ben. Det var konstigt. Som om kroppen ville drabbas av panik, trots att jag förstod exakt vad som hänt.

Jag reste mig ur sängen, vinglade till för att allt vad så annorlunda, plus att jag hade en baksmälla från helvetet. Kroppen var fortfarande uppstressad, men jag fortsatte att dra lugna, djupa andetag medan jag påminde mig om vad som hade hänt.

Det hade börjat med den märkliga händelsen där hon den där tjejen från universitet hade kommit fram till mig. Amanda hette hon väl? Det hade tagit några sekunder innan jag mindes var jag kände igen henne från. Hon brukade vara sminkad och så i skolan, men på nattklubben var hon piffad till tänderna! Och irriterande snygg. Jag ville egentligen inte attraheras av såna som henne, men det var svårt att låta bli.

Jag hade väl stirrat på henne en sekund för länge, för hon och hennes kompis började viska till varandra och plötsligt kom Amanda fram till mig och förolämpade mig. “Jag tycker synd om den tjej som låter sig raggas upp av dig” eller något åt det hållet, hade hon sagt. Egentligen brydde jag mig inte, jag har fått skinn på näsan mot sånt och undrade mest vad som får någon att göra så mot en annan.

Lite senare hade en äldre kille vid baren vinkat till mig. Jag gick fram till honom och vi började prata. Det var en annorlunda man, inte någon jag hade förväntat mig att träffa på ett studentställe. Äldre, som sagt, men varken ett fylle eller någon kåtbock, utan han hade snarare en sorts vishet som fladdrande bakom pillemariska ögon.

“Hon kommer inte vara så kaxig efter en dag i dina skor” hade han sagt till mig.

Lite konstig sak att säga, hade jag tänkt då. Jag tolkade det då som att han menat att hon inte borde vara så kaxig mot någon hon inte känner bättre, men det var ändå märkligt uttryckt.

Nu fattade jag. Hon skulle få uppleva en dag i mina skor. Och tydligen jag en dag i hennes. Jag försökte komma ihåg vad jag egentligen hade att göra under dagen, men huvudvärken och baksmällan var outhärdliga.

Istället riktade jag uppmärksamheten mot helkroppsspegeln i rummet. Jag kände knappt igen Amanda utan smink. Jag tog några steg närmare spegeln för att se bättre. Jag hade alltid tyckt att det var något lite konstigt med hennes ögon, men utan smink var intrycket ett helt annat. Hon var vacker på ett sätt som hon nog inte själv förstod eller uppskattade. Söt på ett sätt som inte passade med hur hon ville sminka och fixa sig.

Jag backade några steg för att betrakta resten av hennes kropp. Hon hade en lös t-shirt på sig och, kände jag under, trosor. Jag funderade allvarligt på att nöja mig med att konstatera det, men nyfikenheten vann. Jag skulle ändå behöva duscha och sånt senare, så jag skulle knappast kunna hålla hennes kropp hemlig för mig resten av dagen ändå.

Så jag drog av mig t-shirten och såg i spegeln igen. Hon hade imponerande former, det hade jag redan noterat. Om jag skulle klaga på något så hängde brösten lite mer än jag inbillade mig att hon ville, men jag hade inget emot det. Efter någon sekunds tvekan förde jag händerna till brösten och kände på dem, men baksmällan fyllde mig med en sån olust att jag snabbt släppte dem igen.

Amanda verkade bo i en mindre lägenhet, en etta, och jag letade upp badrummet. Där inne drog jag av trosorna också och efter ytterligare viss tvekan kände jag försiktigt där trosorna nyss suttit. Hon hade nog ansat behåringen, men innanför skåran kändes det bara torrt, skrynkligt och obehagligt på ett sätt som fördubblade baksmällan igen.

Duschen var full av krämer och flaskor jag inte vågade gissa mig till poängen med, och ett par rakhyvlar som jag nog kunde gissa mig till poängen med men som jag inte tänkte försöka mig på att använda. Jag hittade i alla fall en flaska som det stod schampo på och på en hylla låg en hård handtvål som jag visste hur man använde. Duschen dämpade baksmällan en aning.

Jag hittade lagom mjukiskläder som passade för en bakis-söndag och gjorde sen var jag kunde med det jag hittade i kök, skafferi och kylskåp för att lindra baksmällan ytterligare. Jag hade egentligen velat gå ut på en promenad, men jag hade en känsla av att Amanda inte skulle gilla att jag visade mig ute som det vrak jag kände mig som. Istället sysselsatte jag mig med att diska rent, torka av och rengöra köket så gott jag kunde. Det var skönt att ha något att göra och jag fortsatte med att dammsuga – något som verkligen behövdes i de vrår som inte var allra mest synliga. Varje gång jag passerade spegeln var jag tvungen att snegla lite i den och för varje gång för jag svårare och svårare att släppa hur vacker Amanda faktiskt var.

Rastlösheten fanns kvar när städningen var klar och jag fortsatte med att öppna laptopen som stod på skrivbordet. Den låstes upp med ansiktsigenkänning och utan att snoka för djupt märkte jag att Amanda inte hade hunnit så långt med den inlämningsuppgift som skulle vara inskickad på måndagen till kursen vi läste gemensamt. Eftersom jag redan hade gjort den själv kunde jag inte låta bli att skriva färdigt den åt henne.

När jag var färdig slog det mig att baksmällan hade släppt – förmodligen hade den gjort det ett tag tidigare, med tanke på hur mycket jag hade orkat fixa. Nu när kroppen mådde bättre gjorde jag ett nytt försök att äta en mer ordentlig, sen frukost. Till sist kände jag att jag förtjänade en lugn stund i soffan.

Jag hittade en serie att streama på hennes TV och lade mig tillrätta under en filt. Jag gillade verkligen känslan av att ha uträttat något vettigt och nu när lägenheten var städad och läxan var gjord så kunde jag verkligen slappna av. Men det var lite ovant att hitta ett bekvämt sätt att halvligga i soffan när brösten hela tiden påminde mig om deras existens. Jag försökte rätta till dem, men när jag slöt ena handen om ett av dem innanför t-shirten kände jag något jag inte känt innan. Den obehagliga känslan jag fått när jag rörde vid brösten innan vad borta och plötsligt kändes det väldigt mysigt.

Nyfikenheten tog över igen och under några minuter märkte jag ingenting av TV-serien medan jag kände på brösten med båda händerna innanför tröjan. Bröstvårtorna hade styvnat och det kändes liksom härligt och tillfredsställande att klämma på brösten och kände tyngden fylla ut händerna. Det var verkligen fina bröst att ta på, men att det dessutom skulle kännas så skönt hade jag aldrig vågat gissa. Kroppen sjönk liksom in i en djupare längtan efter njutning.

Till sist kunde jag inte låta bli att sticka in ena handen innanför mjukisbyxorna. Jag låg med benen brett särade i soffan och det var lätt att komma åt. Den torra, skrynkliga känslan jag känt där tidigare var helt annorlunda nu. Hela kroppen rörde sig i en våg av njutning när jag rörde vid det våta skötet. Trots att jag bara rörde vid det så lätt jag kunde med fingertopparna spreds en njutning i kroppen som jag aldrig känt innan. Mina andetag lät så sexiga medan jag försiktigt fortsatte att utforska hur det känns att vara kvinna – Och det var verkligen en helt annan sak än att vara man!

***

Jag vaknade morgonen därpå av mitt alarm. Jag brukar inte bli så glad av att höra det, men det var MITT alarm. Från min egen telefon, i min egen lägenhet! Jag var mig själv igen. Jag kände med händerna över min kropp och kände mina vanliga slanka former och mina egna bröst. Jag öppnade ögonen och befann mig hemma, i mitt hem, bland mina saker. Lättnaden var obeskrivlig.

På hyllan bredvid sängen låg en lapp. ‘Gå till skolan osminkad idag’ stod det. Förbryllad tog jag med mig lappen medan jag gick för att fixa mig själv och frukost. Jag slogs av hur välputsat köket var och att smulorna på golvet var borta. Väl framför spegeln påmindes jag om lappen och i ett infall bestämde jag mig för att lyda den. Jag fixade bara håret enkelt, klädde mig lagom nedtonat och gick till skolan osminkad.

Under lunchen fick jag panik över att jag inte hade gjort inlämningsuppgiften som skulle vara klar innan workshopen började klockan ett. Jag tog upp datorn för att se vad jag kunde hinna med medan jag åt och upptäckte förbluffad att uppgiften redan var färdigskriven och inskickad. Jag läste igenom den och den var mycket välskriven och såvitt jag kunde bedöma helt korrekt. Det enda jag behövde göra för att överleva workshopen var att läsa igenom den och försöka komma ihåg tillräckligt med detaljer för att det skulle verka som att jag var väl bekant med alla delar.

Nils var med på samma workshop. Det var tio andra studenter där så vi var inte helt ensamma, men ändå så pass få att det skulle vara omöjligt att inte låtsas om varandra. Jag försökte ändå med det i några minuter, men när våra blickar råkade mötas hände något väldigt speciellt. Det var nog egentligen först då som det slog mig att han måste ha tillbringat en dag i min kropp, precis som jag gjort i hans. Eller hade han det? Hur kunde jag veta? Hans blickar dröjde kvar på ett särskilt sätt, men jag blev aldrig riktigt klok på om det var avsky efter det jag gjort mot honom under lördagen, eller kanske avsky för det han anade att jag hade gjort under söndagen, eller om avskyn bara var något jag inbillade mig se i hans ögon.

Efter workshopen stannade Nils kvar för att prata med läraren. Jag var på väg att packa ihop och gå hem, men ångrade mig. Jag låtsades fixa med något på laptopen tills Nils var klar med läraren och läraren gick. Kvar var bara Nils och jag och jag märkte att han också dröjde sig kvar, snarare än att skynda sig därifrån nu när det bara var vi kvar.

Jag plockade ihop mina saker och sneglade mot honom under tiden. Han gjorde samma sak och verkade vänta på mig. Jag blev mer och mer nervös för varje ögonblick som gick, tills jag var färdig och vi inte kunde undvika varandra längre.

“Så …” började jag, med hjärtat bultande så hårt att jag var säker på att det syntes. “Vad hittade du på igår?”

“Jo, jag hade en lite speciell dag.” sa han och jag nickade och log igenkännande. “Jag var fripassagerare i min egen kropp. Kunde inte styra nånting själv, utan bara hänga på medan någon annan verkade kontrollera mig.”

Chocken slog så djupt att jag kunde ha trillat omkull. Det gjorde ont djupt in i kroppen. Jag hade inte varit helt säker på att han hade varit i min kropp, så som jag varit i hans. Men jag hade aldrig tanken att han skulle kunnat vara kvar i sin egen, och alltså sett mig göra allt jag gjorde. Sett mig beundra hans kuk i duschen, sett mig göra bort mig inför alla han kände, sett mig förlora set efter set i padelbanan tills kompisen frågat hur det var fatt…

För ett ögonblick slog det mig att om han inte hade varit i min kropp, så kunde han ju inte veta att det var jag som styrt den och jag frestades att låtsas som att jag inte alls visste vad han pratade om. Men jag såg på honom att han uppfattat min chock och att spela ovetande skulle inte göra något bättre nu.

“Jag …” började jag och försökte komma på en ursäkt, men det gick inte. “Jag bara, jag…”

“Jag skojar!” sa han och log belåtet åt min reaktion. “Men nu tror jag att jag förstår vad du har ägnat dig åt…”

Jag måste ha varit illröd, även om jag också kände mig lättad. Han visste, men verkade acceptera och förstå.

“Och själv då?” frågade jag och försökte hitta tillbaka till ett självsäkert leende. “Vad hittade du på själv?”

Han tittade ner på min kropp. Det fanns nånting i hans blick som sa tvärt emot hans ord.

“Inget särskilt.” sa han och ryckte på axlarna.

“Och städade mitt rum…” påminde jag honom.

“Just det.” erkände han.

“Och gjorde min läxa” fyllde jag i.

“Ja, men du gjorde ju massa saker åt mig också” invände han. “Soppköket, padeln, svarade på en massa samtal…”

“Ja, herregud vad många järn du har i elden!” utbrast jag. “Men skillnaden är att du hjälpte mig med en massa saker, medan jag bara förstörde för dig.”

“Mamma tackade för hjälpen” berättade han. “Hon var så glad att se att jag var så mycket trevligare än vanligt mot alla vid serveringen.”

Jag kände att jag rodnade lätt igen, smickrad, men också lättad över att höra att jag inte helt skämt ut honom.

“Och farfar smsade innan idag.” fortsatte han och jag kände oron stiga igen. Jag hade nog tagit mig lite väl stora friheter under det samtalet. “Han tackade för samtalet, sa att det fått honom att tänka. Han har haft det tufft senaste tiden, han brukar aldrig uttrycka sig så positivt. Så vad du än sa till honom, så var det nog något han behövde höra.”

Jag log förläget. Jag ville invända igen och påpeka att jag åtminstone gjort bort honom på padeln, men lät bli. Plus alla samtalen om någon styrelse, årsmöte och andra uppgifter jag inte begrep ett dugg av. Jag hade i alla fall försökt sammanfatta vad jag lovat fixa på en lapp. Visstja, lappen.

“Du lämnade en lapp vid sängen” sa jag.

“Ja…” svarade han och nu var det han som såg förlägen ut. Jag sa inget mer utan tittade på honom tills han förklarade. “Jag bara … Jag tycker du är fin utan smink, så jag…”

Jag log bredare än jag hade räknat med. Jag kände ett så starkt band till honom, för allt jag lärt mig om honom och hans liv, men hade hela tiden utgått från att han fortfarande avskydde mig, för hur jag betett mig, för hur jag gjort bort mig i hans kropp och för att mitt liv var så mycket fattigare än hans. Jag såg mig reflexmässigt om för att försäkra mig om att ingen annan hörde, men vi var fortfarande ensamma i klassrummet.

“Jag känner mig så naken utan smink.” berättade jag.

“Du är … “ Han hejdade sig, men hade redan sagt för mycket för att inte fortsätta. “… fin naken med.”

Jag gick ett steg närmre honom.

“Det är du också” viskade jag. Han blev ännu mer förlägen och jag tog hans hand. “Kom!”

Vi gick ut i solen. Lördagen hade varit riktigt ruggig, men nu hade våren kommit på riktigt. Det var längesen jag var så pirrig. Vi sa inte så mycket, utan gick med hopflätade händer och raska steg för vi visste ju båda två att jag bodde bara ett par kvarter bort.

“Välkommen tillbaka” sa jag när jag öppnade dörren för honom in i min lägenhet.

Så mycket mer tid än så gav jag honom inte, utan så fort dörren var stängd kysste jag honom. Han var lite chockad första sekunden, men sen besvarade han kyssen med mer passion än jag vågat hoppas på. Det blev en lång kyss och jag pressade min kropp mot hans och när jag kände bulan i hans byxor växa gned jag mig extra mycket mot den tills jag inte stod ut att vänta längre.

Jag slet mig från kyssen, lade handen på bulan och såg honom i ögonen.

“Jag vet exakt hur det känns.” viskade jag. “Hur den bultar och skriker efter uppmärksamhet, efter tillfredsställelse. Och efter att få tränga in i något varmt, trångt och mysigt.”

Nils höll kvar ögonkontakten utan att blinka och jag vågade ge mig på byxorna. Så fort jag lossat bältet var det nästan som att knapparna knäppte upp sig av sig själva medan ståndet spände ut tyget. Jag strök med händerna utanpå kalsongerna. Även om jag hållit i precis det ståndet tidigare kändes det ändå ännu mer bultande och svällande genom kalsongtyget. Jag kände hans längtan och befriade ståndet från kalsongerna också.

Jag fick hålla tillbaka ännu en chock. Hans kuk var så mycket större än jag mindes den. Det var samma kuk, den hade samma härliga former som jag beundrat dagen innan. Det var bara det att den var betydligt större. Jag ville inte att min chock skulle synas, så jag gick ner på huk, dels för att han inte skulle se mitt ansikte lika tydligt och dels för att kunna undersöka den närmare.

Jag greppade om den och kände hur den fyllde ut min hand ännu mer än den gjort igår. Och då började jag förstå. Jag sneglade på hans händer och höll min egen hand bredvid för att jämföra. Mycket riktigt var hans händer så mycket större än mina att jag helt enkelt inte förstått hur enormt det var när jag bara hade hans händer att måtta med.

Jag tvekade och gapade sen, men innan jag hann försöka få in det feta ollonet i munnen ryggade han tillbaka, tog mina axlar mellan sina händer och reste mig upp. Han sökte min blick, men jag vågade knappt möta den. Jag visste inte vad jag kände längre. Den var så mycket större än något jag nånsin haft i mig innan, jag var inte säker på att det skulle gå utan att göra ont.

Jag tänkte tillbaka på gårdagen, när jag stått med ståndet i handen och längtat tillbaka till min egen kvinnokropp och drömt om att få bli knullad av denna kuken. Jag kom ihåg exakt hur det kändes när det bultade och spände i ståndet, hur frustrerad jag känt mig över att jag inte hittat ett bra sätt att tillfredsställa det på och hur jag förstått då att det enda som verkligen kunde stilla känslan var att få pressa in det i en fitta.

Och nu när jag verkligen stod här, i min egen kvinnokropp, med ståndet framför mig, så visste jag inte om jag vågade.

Men jag mötte hans blick till sist.

“Lita på mig” sa han.

Sen drog han upp kalsongerna över ståndet, men byxorna klev han ur. Strumporna också. Han ställde sig bakom mig och jag försökte lita på honom. Åtminstone vred jag inte på huvudet, men min blick gick från ögonvrå till ögonvrå för att försöka uppfatta vad han gjorde bakom mig.

Sen kände jag hans händer på mina axlar igen. De smekte ner över mina armar och genast var det som om min puls sjunkit med tio slag. Han gjorde det igen och utan att tänka på det tog jag ett djupt andetag. En tredje gång la han händerna på mina axlar, men istället för att smeka ner längs armarna smekte han upp mot nacken. Hans fingertoppar gnuggade mjukt i hårbotten på bakhuvudet, och sen lite hårdare tills en rysning gick genom kroppen. Jag hade ingen aning om hur spänd jag var, men den mjuka massagen i nacken kändes underbar och förlösande.

Fingertopparna letade sig ner över nacken medan de fortsatte att borra sig in i huden och gnugga runt i små cirklar på vägen neråt mellan skulderbladen. Jag suckade, blundade och lutade mig lätt bak mot hans starka händer. Fingrarna borrade sig djupare och hårdare, upp och ner mellan skulderbladen, så att det nästan gjorde ont på det där sköna sättet som en riktigt bra massage kan göra. Mina armar hängde slappt längs sidorna och gungade lätt medan hans fingrar och händer fortsatte att knåda både axlar och rygg.

“Är det okej att jag tar av dig på överkroppen?” viskade Nils med den mjukaste viskningen jag hört, som om ett högre ljud hade kunnat ha sönder stämningen.

“Ja, tack” andades jag.

Han sträckte armarna runt mig och knäppte upp blusen knapp för knapp, och drog sen lätt av den. Den ena ärmen fastnade vid handlederna och jag var på väg att hjälpa till att dra av den med andra handen, men han stoppade handen innan han mjukt lirkade av blusen så att den kunde falla till golvet. Behån knäppte han upp utan krångel och när jag var helt bar på överkroppen smekte hans händer mig över rygg och midja innan de nådde fram till brösten. Han tog bara försiktigt i dem, kupade händerna om dem och vägde dem i sina händer, men det kändes underbart, minst lika effektivt som massagen nyss, men med lite annan effekt.

“Vill du lägga dig på sängen?” frågade han, än en gång med en viskning så lätt att den inte hade rubbat en fjäder.

Jag gick framåt mot sängen, men innan jag kom fram till den lade han mjukt händerna på mina höfter och stoppade mig. Han frågade inte denna gången, men det behövde han inte heller, innan han drog ner dragkedjan på mina byxorna och drog ner dem över mina höfter. Jag hjälpte till att lyfta på fötterna så att han kunde dra av mig dem helt.

Fjäderlätta fingrar smekte upp och ner längs benen och jag undrade om han skulle ta av mig trosorna också. Det var nästan som om han tvekade själv, för hans händer dröjde kvar vid dem i några sekunder innan han, tack och lov, drog ner dem också.

Han föste sen mjukt ner mig i sängen och jag la mig raklång på mage. Hans händer smekte mig, från topp till tå, från fingertopparna, längs armarna, över rygg och axlar, ända ner till fötterna som han knådade ömt. Nils var verkligen en ovanlig man. Jag hade nog aldrig mött någon som var mer osjälvisk och jag kände mig ovärdig att få lov att ligga här och ta emot hans uppassning. Samtidigt var det något i hans behandling som vittnade om att han inte bara gjorde detta för min skull, utan också, på något konstigt sätt, för sin egen. Det enda jag kunde göra var att ligga där och njuta och slappna av medan jag blev kåtare och kåtare för varje sekund.

Smekningarna koncentrerade sig alltmer till rumpan och låren och jag försökte sära minimalt på benen för att välkomna hans fingrar där. Långsamt, långsamt, med en millimeter för varje smekning, närmade han sig det område där jag helst av allt ville att han skulle smeka. Redan innan han egentligen nuddat mig där kände jag hur hans fingrar spred ut våta safter. Uppenbarligen var jag minst så våt som jag kände mig. Jag suckade tungt medan han smekte ljumskarna och rumpan och flyttade lite till på benen för att ge honom bättre plats. Han närmade sig, smekning för smekning, så långsamt att jag knappt märkte det, men snart strök han verkligen med fingrarna över mina blygdläppar. Hans hans rörde sig uppåt och neråt med ett finger på varje sida av skåran, med precis så brett mellan fingrarna att han aldrig riktigt rörde min klitoris, och sen oändligt lite tajtare mellan fingrarna för varje smekning. Njutningen smög sig på mig så försiktigt att jag inte märkte när mina tunga andetag övergick till hörbara stön. Jag kunde inte minnas att jag nånsin varit så här kåt, att en killes fingrar nånsin känts så här bra.

“Du förstår inte hur skönt det är…” gnydde jag.

“Jag förstår EXAKT hur skönt det är” viskade han i mitt öra. “Men det finns en sak jag inte kunde prova.”

Han hade legat längs med mig sista stunden, men nu kröp han neråt. Han vände mig om, så följsamt och försiktigt att jag knappt behövde hjälpa till, och sen dök han ner mellan mina särade ben. Sen var det totalt omöjligt för mig att hålla mig varken tyst eller stilla. Hans tunga spred en njutning genom min kropp som var så intensiv att jag aldrig varit med om något liknande.

Kanske uttryckte jag min njutning lite för tydligt, för alldeles för tidigt slutade han att slicka mig.

“Oj, det verkade nästan bli lite FÖR skönt” sa han när han torkat sig om munnen med handryggen.

Till min lättnad dök han ner igen, men han slickade mig inte lika intensivt som nyss. Istället letade sig ett finger fram till mynningen till min slida. Jag kände hur uppsvällt mitt kön var och hur hans fingertopp gled runt i sörjan medan han slickade mig. Jag kände hans finger pressa mot mynningen och det kändes som att den var så uppsvullen att han knappt kunde så in fingret, men hela min kropp hade börjat rycka och röra sig i längtan efter att få känna fingret tränga in. Jag kände hur han lät yttersta fingertoppen glida in genom den trånga mynningen, men inte djupt nog för att skicka de efterlängtade svallvågorna av njutning genom kroppen, utan bara en ännu djupare längtan efter att känna honom tränga in. Jag insåg att han retades med mig, att han lekte med fingret mot mynningen för att göra mig galen och längtan och det fanns inget jag kunde göra, för jag verkade inte kunna styra min kropp längre där jag låg och ålade mig på sängen.

Plötsligt lämnade han mig med både fingrar och tunga och han ställde sig på knä över mig. Mina ögon kunde knappt fokusera, men jag såg hans stånd torna över mig. Jag hade glömt hur stort det var, men när jag såg det mindes jag exakt hur det kändes att ha ett sånt stånd. Hur det spände och bultade och skrek efter att få tränga in nånstans. Att han var på tok för stor för mig spelade ingen roll längre. Han måste få stoppa in den någonstans och jag måste få känna den i mig.

Sen kände jag hur han vände mig om, nästan våldsamt, men det gjorde ingenting. Han drog upp mitt ena knä åt sidan så att mitt kön var åtkomligt, sen lade han sig över mig och siktade in sig.

Sen trängde han in. Jag kom i princip direkt. Han var så stor och han trängde så djupt så jag hade liksom inget annat val. Jag bara låg där och tog emot honom, hans kuk och orgasmerna han gav mig. Efter ett tag slet han upp mig på alla fyra och sen vet jag inte mer. Det var som om de aldrig tog slut, utan han bara fortsatte och fortsatte tills jag var helt slut.

Till sist drog han sig ur mig och jag gjorde mig redo för att känna hans varma strålar över min kropp. Men det kom inga. Istället vände han över mig på rygg och särade mina ben. Mina ögon kunde knappt fokusera, men jag kände igen hans stånd. Han var inte klar med mig och kanske hade drifterna tagit över honom, så att han inte förmådde göra något annat än att knulla mig så hårt som hans stånd krävde.

Men istället för att känna hans stånd tränga in i mig igen dök han ner med ansiktet och började slicka mig igen. Jag var så öm att jag knappt kände det först, men efter någon minut började jag stöna av hans tungas behandling. Samtidigt började hans fingrar leka vid min mynning igen och snart längtade jag efter att få känna honom i mig igen. Jag tog tag om hans huvud, drog honom upp till mig och han kysste mig med sina kladdiga läppar.

***

Jag låg över Amanda och kände hennes kyssar välkomna mig in i henne igen. Jag visste inte om hon verkligen orkade med, men jag fick lite på villigheten hon så tydligt uttryckte. Det var så otroligt skönt att tränga in i henne och känna hennes varma, våta insida krama om mitt bultande och värkande stånd.

I takt med mina stötar kom kyssarna av sig mer och mer och hennes mun ägnade sig mer och mer åt att stöna och andas sådär vansinnigt sexigt. När vi dessutom var vända mot varandra kunde jag känna hennes händer smeka över hela min kropp i uppskattning och uppmuntran.

“Var vill du att jag kommer?” andades jag.

“Jag har stav” gnydde hon. “Kom i mig!”

Hennes inbjudan var så överväldigande att jag var nära att komma på en gång, men jag ville inte att det skulle ta slut än och stannade upp någon sekund.

“Jag tror inte du förstår hur vacker du är” flåsade jag innan jag pressade mig in i henne igen, med hela längden för varje stöt. “Framförallt osminkad i vardagskläder.”

Jag visste inte om jag nånsin skulle våga erkänna för henne vad jag hade ägnat mig åt dagen innan. När baksmällan väl hade släppt och allt påträngande stök var fixat så hade hennes kropp fått ro på ett sätt som släppte fram lusten, och jag hade hållit den lusten på max hela eftermiddagen. Jag hade beundrat hennes kropp i spegeln, bytt om till olika kläder jag hittade, och hela tiden försiktigt smekande hennes kön, ständigt förundrad över hur skönt det var när kroppen var på rätt humör.

Jag hade tidigt fått för mig att jag skulle vänta med att sticka in något i hennes slida, för att liksom maximera längtan. Jag hade bara en enda chans att känna något tränga in för första gången och jag ville maximera den upplevelsen så mycket jag kunde. Med mitt ex hade jag märkt liknande effekter, men att känna längtan själv, och sen till slut, äntligen känna något tränga in där, det var mer överväldigande än jag hade kunnat gissa.

Att döma av Amandas reaktioner senaste stunden hade jag lyckats återskapa den effekten med råge och det gav mig en sån tillfredsställelse. Det var inte bara en bekräftelse på att jag behärskade själva hantverket, utan minst lika mycket en bekräftelse på att hon litade på mig och kände sig trygg med mig.

Under gårdagen, när jag väl hade maximerat längtan efter att bli penetrerad av något, hade det varit så fantastiskt att faktiskt känna något tränga in att jag knappt hade lyckats behärska mig. Kroppen reagerade så starkt att jag inte lyckades upprätthålla något juckande under någon längre tid. Trots att kroppen var så kåt att den bara skrek efter mer och mer knullande, så kunde jag inte ge det till mig själv.

Men nu, när jag hörde att Amanda var precis lika kåt, så kunde jag ge henne det. Jag försökte minnas hur det hade känts och anpassa min vinkel och mitt tempo för att matcha hennes känsla bäst, och sen fortsätta så länge jag bara klarade av det. Jag behövde göra några korta pauser för att hålla min egen utlösning borta, men jag lyckades alltid fortsätta innan hon tappat känslan.

Men till slut började det bli tydligt att varken jag eller hon skulle orka mer. Jag välkomnande den kittlande känslan vid roten, gav Amanda några stötar till som fick henne att skrika ännu högre än innan, och släppte sen ut min säd i henne.

“Tycker du fortfarande synd om tjejen som låter sig raggas upp av mig?” frågade jag henne någon minut senare, när vi låg utslagna i varandras armar. Jag kände hur hon skakade på huvudet.

“Hon är den lyckligaste tjejen i världen” sa hon. Jag tyckte mig höra en klump i hennes hals, men trodde inte riktigt på det förrän jag hörde henne snyfta och snörvla.

Tänk alltså. Båda de två lyckligaste personerna i världen, i samma rum, samtidigt. Det var fint det.