Det var ingen storslagen middag och den serverades av två servitriser som inte alls såg ut att vara med i bondageleken. Helt ordinärt serveringsklädda som det var brukligt för så där 40 – 50 år sedan. Svart kjol med vit krage och muddar och litet vitt förkläde. På hjässan en liten spetshätta. Kanske något kortare kjol än det var vanligt på den tiden, så deras svarta nylonstrumpor syntes ordentligt och frasade mot kjoltyget, när de gick förbi.
Vi bjöds på ris, kyckling och grönsaker, följt av en efterrätt bestående av vaniljglass med färska bär. Vi ponnys fick vatten, medan vår Master och Madammerna drack vin. Orättvist, men säkert ett sätt att visa vem som bestämde. Jag var ovan att sitta och äta med händerna hoplänkade och en stor sak som spände i min ömma bak. Fick sitta otroligt rak, för korsetten gav inte med sig en millimeter om jag försökte böja mig framåt.
Alla ponnyer satt tysta och pratade bara på direkta frågor från andra sidan bordet. Ändå fick jag reda på lite om de andra. De båda som kom in sist hade varit med länge på liknande träffar både här och på andra platser. Var vana ponygirls och därför var de bättre än oss. Vi tre nybörjare fick även rätta oss efter dem. Jag förstod att det bästa var att vara tyst och försöka göra det som krävdes. Började jag krångla blev det säkert extra bestraffningar och det ville jag undvika.
Det kändes skönt när middagen var över och jag slapp rumppluggen. Det hade redan blivit rätt sent, så det var tid att sova. Vi skulle från och med nu behandlas som ponnyer och var då inte betrodda att sova i sängar, utan kedjades fast i varsitt bås för natten. Fastlåsta i öglan frampå korsetten mellan brösten och andra änden i en grov ögla i golvet. Båsen hade säkert tidigare varit för kor, hästar eller några andra husdjur. Jag är inte så bra på sånt.
På golvet låg nyslaget hö och på väggen satt det en vattenbehållare med en sorts spene som jag sett de har när de matar kalvar. Våra behov fick vi göra i spannar som stod i båsen.
Händerna fästes i öglor på korsettens sidor med dubbla buntband och i munnen fick vi återigen munkaveln vi haft i bilen, för att inte kunna prata med varandra. Stövlarna slapp vi i alla fall ha på oss under natten och det var en liten fördel.
Jag begrep inte hur man skulle kunna dricka något med munkaveln på sig. Brydde mig inte så mycket, för resan hit och upplevelserna här hade gjort mig rejält trött och jag var inte törstig just nu. Det stack i fötterna när jag gick omkring i båset och försökte få syn på de andra ponnyerna. Utforska platsen de lämnat mig på och kom fort på att jag inte hade så många meter att röra mig på. Kedjan höll mig kvar längst inne i båset och dörren var stängd, så det gick inte att se så mycket. Jag hörde hur de andra rörde sig i sina bås och försökte göra mig förstådd, men det kom bara några konstiga ljud från mig. Trots det, så svarade de på samma sätt. Kanske så ponygirls säger god natt! Jag puffade med fötterna ihop en hög med hö och la mig där. Nu rejält trött, så jag somnade genast.
Vaknade till och kände hur det värkte i magen. Fortfarande var det mörkt, så det måste vara natt. Kom på att korsetten minskat mitt omfång rejält och säkert hade riset svällt och tryckte så gott det kunde där innanför. Jag förbannade mig själv att jag stoppat i mig såpass mycket. Det var betydligt mindre portion än jag brukar äta, men tydligen mer än tillräckligt när jag bar korsett.
© Tina WAMPyrella
Homerun
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.