(Första gången publicerad på Den Erotiska Bubblan den 15/8-23)
Möte på distans
Jag blev runt tio minuter sen till jobbet. Men det gjorde inte så vansinnigt mycket, jag hade förberett det mesta dagen innan. Snabbt gjorde jag allt i ordning, gick igenom säkerhetskontrollen, rullade sedan ut från depån och styrde mitt långa ekipage söderut. Min rutt gick längs kusten. Det var därför jag brukade lyssna på sjörapporten, för den var betydligt mer träffsäker än de vanliga väderprognoserna, i synnerhet om det vankades oväder.
Den här vändan var det dock fantastiskt vackert vårvinterväder, med torra vägar och strålande sol. Det rullade på bra och jag hann, med minsta möjliga marginal, fram till macken som ligger precis intill Europavägen innan mina fyra och en halv timmars körtid var slut. Jag parkerade min långtradare, ställde mig på rast och kilade bort till butiken för att köpa något att äta.
Det är ju inte för inte som det kallas snabbmat. Fem minuter senare satt jag vid ett bord med en rykande varm mosbricka. Och lika snabbt som den var levererad, lika snabbt var den uppäten, så med trettio minuter kvar på min rast tog jag fram telefonen och började scrolla lite på Facebook. Knappt hade jag börjat innan det kom en avisering på Messenger. Någon hade skickat en meddelandeförfrågan. En ”Louise”. Där stod …
”Hej, Magnus.”
Från profilbilden gick det inte att utläsa vem det skulle kunna vara, men det verkade inte vara något lurt så jag godkände den och skrev.
”Vem är du?”
Det dröjde lite innan svaret kom.
”Om jag frågar om du gillade det du såg i morse så kan du kanske räkna ut vem jag är.”
”Så det var du?”
”Du menar rakt över gatan? Nej. Det var mig du såg efteråt. När du var ”klar”. Men jag vet vem du tittade på.”
”Okej? Känner ni varandra?”
”Det kan man väl säga.”
Hon slutade skriva för ett ögonblick, men sedan kom en fortsättning.
”Vad gör du?”
”Jobbar.”
”Med vadå?”
”Kör lastbil.”
”Var är du nu?”
”På väg till Karlshamn.”
”Då kommer du inte hem ikväll?”
”Nej. imorgon. Hur så?”
”Ännu bättre. Tänkte att vi kanske kunde ses.”
”Kanske det. Men du … rasten är slut strax. Jag måste åka.”
”Okej. När är du fri?”
”Om fyra timmar ungefär.”
”Fint. Hör av mig då. Hej!”
Jag rullade vidare söderut. Koncentrerad på körningen ägnade jag inte många tankar på sms-konversationen med Louise. När jag kom fram ställde jag ifrån mig ekipaget i hamnområdet. Lastningen skulle inte ske förrän tidigt nästa morgon, så jag drog mig in mot centrum. Visst kunde jag sova i hytten, det brukade jag göra, men ibland hände det att jag unnade mig en natt på hotell. Jag checkade in och gick sedan till restaurangen runt hörnet för en bit mat innan det var dags att dra sig tillbaka för natten. Det var då hon dök upp i mina tankar igen.
Vem var hon? Vem var den andra kvinnan? Och hur kände de varandra? Den första frågan var lätt att kolla, jag hade ju hennes profil på Messenger, så det var bara att söka. Det visade sig att hon hette Louise Persson och var något yngre än mig. Civilståndet beskrev hon som ”komplicerat”, vad nu det kunde innebära. Jag hade ju inte sett henne så bra, hennes fönster hade ju varit snett upp på andra sidan gatan, men av hennes foton att döma var hon riktigt söt, lite kurvig och mellanblond. Bäst som jag höll på och scrolla bland bilderna kom en vänförfrågan. Det var Louise, och utan närmare eftertanke accepterade jag. Nästan direkt kom ett meddelande.
”Vad gör du?”
”Sitter och väntar på min mat.”
”På restaurang då. Eller?”
”Ja.”
”Gör du något annat?”
”Nej. Inget särskilt.”
”Så? Då frågar jag igen. Gillar du det du ser? Jag vet att du kollar.”
Fastän hon inte kunde se mig så rodnade jag lite över att ha blivit påkommen. Jag samlade ihop mig och svarade.
”Det gör jag. Trevlig att få se dig på ”nära håll”.”
”Tack det samma. Jag gillar det jag ser jag också. Skulle gärna se mer.”
”Mer?”
”Ja. Det såg bra ut från där jag stod.”
Mitt hjärta hoppade över ett slag. Hon menade i morse. Jag bestämde mig för att försöka styra samtalet åt ett annat håll.
”Du skrev att du ville träffas. Vad hade du tänkt dig?”
”Jag är öppen för förslag.”
Under tiden jag satt och funderade på hur jag skulle fortsätta så kom en bild. Jag förstorade upp den och dunkade sedan telefonen, med skärmen neråt, ner i bordsduken. Oroligt såg jag mig om. Hade någon sett? Fanns det någon som kunde se om jag tog upp telefonen och tittade igen? Nej, knappast. Jag var visserligen inte ensam, men det fanns ingen i närheten och jag hade ryggen mot en vägg utan fönster.
Jag tog upp telefonen igen. Hela skärmen täcktes av en kvinnas kön, helt renrakat, lite fuktigt, med två fingrar som höll isär blygdläpparna och en bildtext som löd ”Jag är öppen … .” Under tiden jag samlade mig kom ett vanligt meddelande.
”Satte du i halsen?”
Med lite darrig hand svarade jag …
”Nästan. Du får inte göra så. Inte när jag är bland folk.”
”HA! När får jag göra det då? För jag tolkar det som att du vill se mera. Eller hur?”
Den värsta chocken hade lagt sig nu och en pirrande känsla kom krypande.
”Onekligen. Kan du vänta en timme?”
”Inga problem. Vi ses.”
Jag såg att hon loggade ut samtidigt som min mat levererades till bordet.
Maten var för all del både vällagad och god, men jag hade inte ro i kroppen att verkligen njuta av den. Louise’s bild lämnade mig inte ifred. Inte hennes ord heller. ”Vi ses”. Vad menade hon med det? Vad hade hon i kikaren? Jag åt så pass att det inte blev pinsamt mycket kvar på tallriken, betalade och gick sedan till mitt rum. Jag hade sagt att det skulle ta en timme. En blick på klockan sade mig att jag hade tjugo minuter på mig att duscha och fräscha till mig.
Efter en snabb avspolning och en omgång med rakhyveln var jag tillbaka, och med en handduk runt höfterna satte jag mig i den enda fåtöljen i rummet. Jag tittade på klockan igen. Det hade gått femtiofem minuter. Skulle hon höra av sig igen eller drev hon bara med mig? I exakt samma ögonblick som jag tänkte tanken plingade mobilen till. Jag öppnade meddelandet.
”Är du där?”
”Ja.”
Det blev ett litet uppehåll, men jag såg att hon skrev.
”Är du beredd?”
”Ja.”
Det tog en liten stund igen, sedan kom en bild. Den var tagen framför en spegel, och visade henne invirad i en handduk, tillräckligt lång för att dölja, tillräckligt kort för att lova mer. Sedan skrev hon …
”Din tur.”
Jag ställde mig framför spegeln, tog en bild, skickade och väntade. Det tog en liten stund, sedan kom en ny bild. Den här gången utan handduk. Jag kunde tydligt se hennes bröst, den lilla rundningen över venusberget, hennes kön. Hon stod med benen relativt brett isär, och bakgrunden var rätt ljus, så man kunde ana hur en av de inre blygdläpparna tittade fram. Så skrev hon igen.
”Jag väntar … .”
Det gick runt i huvudet på mig. Skulle jag? Skulle jag avbryta? Jag bestämde mig för det tidigare, lossade handduken från höften, tog ett kort och skickade. Hennes svar kom omedelbart.
” :-D. Det ser ut som vi får jobba lite på den där.”
”Hur då ”jobba”?”
Det blev en paus innan det kom en ny bild. Hon stod i samma pose som innan, bara med den skillnaden att hon nu hade två av sina fingrar instuckna i slidan.
”Använd händerna. Som jag ;-).”
Min vänstra hand hade, utan att jag ens tänkte på det, redan sökt sig neråt och masserade nu sakta kuken och kulorna. Jag väntade lite, tills jag hade fått upp ett skapligt stånd, innan jag tryckte av en bild och skickade iväg den.
”Det var bättre 😀 ”
Till slut blev jag tvungen att fråga.
”Hur kan du skriva med bara en hand?”
”Fingerfärdig 😉 ”
”Hmmm. Det är inte jag är jag rädd.”
Det blev en liten paus, så pass lång att jag undrade om hon hade tröttnat. Så började de där tre prickarna röra sig igen.
”Har du någon dator med dig?”
”Ja. En liten laptop.”
”Finns det ”Meet” på den?”
”Jag vet inte, men jag tror det.”
”Fint. Jag skickar en länk. Vad har du för mail?”
Jag skickade min mailadress.
”Bra. Sätt dig nu bekvämt, någonstans där du kan ha datorn lite strategiskt.”
”Strategiskt?”
”Ja. Du vet vad jag vill se, eller hur 😉 . Jag skickar en länk.”
Jag letade fram datorn och såg mig om i rummet. Fåtöljen var det givna valet för att sitta bekvämt, men var skulle jag sätta datorn för att det skulle bli ”strategiskt”? Det behövde vara något som var något lägre än fåtöljen. Kanske papperskorgen, om jag vände den upp och ner? Jag gick och hämtade den och kontrollerade att den var tom, vände på den, placerade den framför fåtöljen och satte datorn ovanpå. Det borde fungera.
Så lade jag handduken över fåtöljen och satte mig till rätta. Nu gällde det att rikta in kameran. Eftersom datorn ännu inte var på så kunde jag faktiskt se en svag reflektion av mig själv i den svarta skärmen. Jag ställde skärmen vinkelrätt mot tangentbordet och skulle precis justera den lite till när det kom ett meddelande.
”Är du klar snart? Har skickat länken.”
Visst, ja. Länken. Jag startade datorn. Tack och lov var den rätt så ny, så den startade upp snabbt. Jag startade min Gmail, öppnade det senaste meddelandet och klickade på den blåfärgade länken. Skärmen var fortfarande svart, men jag kunde höra hur någon rörde sig, och så hördes plötsligt en kvinnas röst.
– Kan du vinkla ner skärmen lite.
– Visst.
Jag böjde mig fram och ändrade vinkeln på skärmen.
– Bättre så?
– Jag tror det. Sätt dig till rätta nu.
Jag lutade mig bakåt mot ryggstödet.
– Kasa fram lite.
Jag hasade fram stjärten närmare kanten.
– Bra. Sära på benen.
Jag var på väg att göra som hon sa, men hejdade mig. Min skärm var svart, så när som på en liten ruta uppe i ena hörnet som visade mig.
– Louise?
– Lollo.
– Okej. Lollo. Varför kan jag inte se DIG? Har jag gjort något fel?
– Inte alls. Jag har bara skärmat av kameran.
– Varför?
– Jag ville vara säker.
– På?
– På att det var du.
– Tänk om JAG vill vara säker då?
– Åh! Förlåt! Vänta.
Bilden flimrade till och jag såg en vit sänggavel mot en ljust beige-rosa vägg.
– Nu har jag bild, sa jag. Men var är du?
– Vänta lite.
Något rörde sig i höger bildkant och sedan såg jag hur hon, med handduken virad runt kroppen, kom krypande upp i sängen.
– Har du tagit på dig handduken igen?
Hon svarade inte utan fortsatte stöka runt i sängen för att sitta bekvämt. Till slut verkade hon nöjd och log glatt mot kameran.
– Bra så?
– Vet inte. Jag ser ju inget för all frotté.
– Oj!
Hon lossade handduken och lät den falla åt sidorna samtidigt som hon sakta särade på benen.
– Nu då? Bättre?
Hon särade ännu mer och hennes helt slätrakade sköte öppnade sig framför mina ögon. Min högerhand sökte sig, utan att jag tänkte på det, genast ner till mitt skrev.
– MmHmm. Bättre.
– Fint. Nu vill JAG se lite mer. Isär med benen. Jag vill se den där godbiten från i morse.
Jag satte mig i vad som brukar kallas ett ”manspread”.
– Mmmm. Lite till. Jag vill se ALLT. Är du vig nog att få upp knävecken över armstöden?
Efter lite trassel lyckades jag faktiskt. Det stramade en del i ljumskarna, gjorde nästan lite ont, men samtidigt var situationen, att sitta så där helt blottad för någon annans blickar, så upphetsande att jag helt glömde smärtan.
– Men se där. Och rakad också. Mmmm. Bra. Smek dig själv nu.
Som förhäxad av hennes ord, och hennes fingrars rörelser när hon sakta och försiktigt smekte sin fitta, tog jag tag om min kuk. Den hade redan hårdnat betydligt så det behövdes inte många runktag innan den stod som ett spett.
– Mmmm. Den ser härlig ut. Längtar redan. Har du något glidmedel med dig? Eller någon leksak?
– Nej.
– Synd. Det trodde jag att ni alltid hade med er på era resor. Men du. Spotta i handen.
– Varför?
– Det blir skönare för dig. Dessutom vill jag se hur den glänser.
Jag spottade i handen, ett par gånger, och gned sedan ut saliven över mitt ollon.
– Fiiiint. Vill du se hur JAG glänser?
Innan jag hann svara lät hon två fingrar glida in i sin öppning, pullade sig själv lite snabbt, drog sedan ut dem igen, lät dem glida upp och ner mellan vecken och snart glimmade hela härligheten av hennes safter.
Jag öppnade munnen, men fick inte fram ett ljud, så jag harklade mig och försökte igen.
– HrmHmhmm. Har DU några leksaker då?
Hon log brett.
– Jag trodde aldrig att du skulle fråga.
Det syntes hur hon sträckte sig efter något och strax dök en lång rödrosa vibrator upp i bild. Hon förde den till sin mun, sög på den, blötte den med sin saliv och satte sedan igång den. Ett svagt brummande hördes från datorns högtalare.
Så satte hon dess topp mot sin öppning. Jag trodde hon skulle trycka in den på en gång, men hon lät den först bara glida runt över de inre blygdläpparna och över klitoris, innan hon sakta lät den glida in. En djup suck hördes från henne under tiden den rosa tingesten försvann allt längre in i henne, tills det bara var det lilla guldfärgade handtaget som stack ut.
Själv hade jag hela tiden fortsatt att runka och var vid det här laget nästintill sprickfärdig. Min hand började röra sig snabbare, men hejdades av Lollos flämtande ord.
– Nej. Vänta. Vänta på mig.
Jag slutade, höll bara om mitt bultande stånd, gjorde mitt bästa att hålla tillbaka den utlösning som varit så nära, vilket inte var så lätt då ljuden från Lollo, suckarna, stönen och det där låga slaskande ljudet när hon allt snabbare körde vibratorn ut och in i sin fitta, fick blodet att rusa i min kropp. Själv satt hon med ögonen slutna, målmedvetet bearbetande sin fitta med staven. Efter bara ett litet tag började hennes ansikte se ansträngt ut, en liten rynka bildades mellan ögonbrynen, och så öppnade hon plötsligt ögonen och såg rakt in i kameran.
– Nu …
Hon behövde inte säga mer. Jag visste. Min högerhand började röra sig.
– … kom för mig Magnus …
Jag kände hur det inre trycket ökade.
– … jag vill se dig spruta. Kom för mig …
Hennes ord fick mig att runka snabbare och snabbare.
– ,,, Kom … Kom … Kom.
Jag kände hur min kuk svällde ännu mer, hur min pung drog ihop sig och den där kittlande känslan i mellangården, men jag ville inte komma riktigt ännu, ville hålla emot, hålla ut, bara lite till.
– Kom … Magnus … Kom.
Lollo stirrade på mig från skärmen samtidigt som hon nu använde båda händerna. Den ena körde frenetiskt staven in och ut samtidigt som den andra gnuggade hårt mot klitoris. Så drog hon djupt efter andan och väste.
– Koooooooom.
Jag tog ett par snabba runktag till, släppte sedan av och kände satsen rusa genom mig. I sista sekunden satte jag ner fötterna i golvet och riktade kuken uppåt samtidigt som den första kaskaden lämnade min kropp. En tjock stråle, som nog nådde ett par decimeter upp i luften innan den vände och föll ner mot min mage, följdes av två tre sprut till. För varje gång jag sprutade hörde jag henne.
– Jaaa!!! Ååååhhhh!!! Jaaaaa!!! ÅåååhhhhmmmAaaaahhh!!!
Jag såg hur hon snabbt drog ut staven samtidigt som det skvätte från hennes fittöppning. Sedan blev hon stilla.
Hon låg stilla länge, men till sist suckade djupt och sträckte på sig innan hon sa …
– Tack.
– Tack själv.
Hon blev tyst igen för ett ögonblick innan hon fortsatte.
– Så vad säger du? Kommer du över imorgon?
– Hur ska jag kunna låta bli?
Hon log.
– Fint. Och bara för att se till så att du inte ändrar dig så vill vi visa vad som väntar.
– Vi? Vad då ”Vi”?
– Åhhh. Jag och min kompis.
– Kompis?
– Ja. Ni har träffats förr.
Hon gjorde citationstecken med fingrarna när hon sa ”träffats”.
– Det här är Cattis …
Bilden skakade till och någon, även hon naken, kom krypande upp i sängen.
– … det var henne du kollade på i morse.
Strax såg jag ett leende ansikte omgivet av ett rufsigt mörkbrunt hårsvall, som jag mycket väl kände igen, och en hand som vinkade mot kameran.
– Hej, Mange! Jag får kalla dig Mange va?
– Hej, Cattis!Ja, det får du. Och du. Jag borde kanske be om ursäkt för i morse.
– Det behövs inte. Det var bara härligt.
– Hur kommer det sig att du är … ? Har du varit där hela .. ?
– Japp. Jag hjälper Lollo. Jag är skyldig henne … .
Lollo väste i protest.
– Cattis!
– Jamen, det är ju sant. Det är väl lika bra att han vet?
Lollo lät inte så övertygad.
– Mmmmm. Jag vet inte.
– Jo. Säg det nu.
– Åååhhh! Okej. Det var mitt ex du såg henne med, det liderliga lilla stycket.
Hon daskade till Cattis på huvudet, som svarade med att fnissa glatt.
– Ditt ex, frågade jag. Sedan hur länge?
– Sedan klockan nio i morse.
– Så nu är jag skyldig henne en ny kille, kvittrade Cattis, något jag gärna hjälper till med.
– Okej? Hjälper till? Var det här din idé?
– Japp. Planen för imorgon också.
– Ska du … ?
– Så klart jag ska. Nu ska du få se.
Hon vände sig hastigt om och dök, med rumpan i vädret och mitt i bild, ner mellan Lollos ben. Jag såg inte vad hon gjorde men det kvittade. Lollos stön sade allt som behövde sägas. Så dök en av hennes händer upp mellan hennes ben. Hon smekte sig själv lite sakta innan hon, med en suck, begravde två fingrar djupt in i sig.
Plötsligt hördes Lollos röst över stönen och de smaskande ljuden.
– Det … här var bara … Mmmmm … ett smak … prov. Gåååååhhh … och lägg dig. Vi vill … att du är ut … vilad imo … oo… rgon.
Så sträckte hon ut ena benet, slog ner skärmen på sin dator med foten och min skärm blev svart.
*****
Utsikter
- Utsikter för fredag kväll
- Utsikter för torsdag morgon
- Möte på distans
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.