Intervjun

Det här är del 1 av 1 i Liberi arbitrii

Intervjun

Jag hade sagt upp mig från min gamla arbetsplats, väl medveten om att det förmodligen var sista chansen att komma vidare i karriären, sökt nytt jobb och gått vidare till att få en intervju. Nu ska vi träffas, och du har bestämt att vi ska ses kvällstid, på en restaurang du har valt. Du bjuder.

Jag sitter vid ett av borden när du kommer in. Eller … jag tror i alla fall att det är du. Jag har ju aldrig träffat dig förr. Du är formellt klädd i mörk kavaj och kjol med en lätt mönstrad blus under. Möjligen är blusen lite mer uppknäppt än vad som är att vänta vid ett sånt här tillfälle och kjolen är avgjort för kort, och för utmanande, för att sitta på en chefsperson i sin tjänsteutövning.

Du frågar en i personalen, förmodligen om ifall jag har anlänt och hon pekar i riktning mot mig. Du ser åt mitt håll, vi får ögonkontakt och du börjar gå. Jag ställer mig upp och när du kommer fram räcker du fram handen och säger.

-Hej. Vad bra att du kunde komma såhär sent.

Jag tar din utsträckta hand. Ditt handslag är mjukt men ändå bestämt på något sätt.

-Det blev lite körigt idag, fortsätter du. En affär som måste avslutas, men jag tänkte att vi måste ju i alla fall äta så varför inte ta intervjun samtidigt. Har du beställt ännu?

-Nej. Jag tänkte att det var bäst att vänta in dig. Jag antar att du valde det här stället för att du känner till det. Går du hit ofta?

Jag skrattar till lite förläget.

-Gud. Det där lät som en riktigt dålig raggreplik.

Du ler lite snett.

-Hehe. Det var bara en fråga. Öppen och ärlig, ofta använd som öppningsfras, kanske rentav utsliten men ändå relevant. Och ja, jag går hit ofta …

Kyparen ger oss våra menyer och medan du läser den knäpper du upp kavajen. Framstycket glider isär och jag noterar att blusen är mycket mer uppknäppt än jag tidigare har uppfattat och jag ser tydligt konturerna av dina bröst. Inte små, inte jättestora, men runda och fasta … och … du saknar behå.

-… särskilt om jag har jobbat sent.

Du gör en paus.

-Ser du nåt du är sugen på?

Din fråga är helt naturlig, och den kommer som i förbifarten, men den träffar mig ändå i mellangärdet. Har du sett att jag har tittat? VILL du att jag ska titta?

-Själv skulle jag egentligen vilja ha en bit kött.

Återigen är dina ord relevanta i sammanhanget, men ändå så otroligt tvetydiga. Jag är nära att säga att ”en saftig taco skulle sitta fint” men biter mig i tungan och svarar …

-Jag kan tänka mig något litet att mumsa på. Vad finns det?

… men inser genast att det inte låter ett enda dugg bättre. Du tittar forskande på mig. Dina ögon får en märklig glans, det rycker lite i din ena mungipa och jag förstår att du hörde precis det jag själv tyckte att det lät som att jag sa. Du lägger undan menyn och vänder dig till kyparen.

-Vi tar en flaska rött att dela på … ni vet vad jag vill ha, och er tallrik med plockmat.

-Var det allt?

-Ja. Tack.

Du lämnar över menyerna och vänder dig sedan till mig och bränner av ett leende.

-Det där med köttet kanske löser sig ändå.

Du pillar lite förstrött på besticken framför dig innan du fortsätter.

-Såååå … medan vi väntar … Vem är du?

Jag berättar om var jag jobbar, vad jag gör där. När jag har hållit på en stund så avbryter du mig.

-Ditt nuvarande jobb kan vi lämna därhän. Jag vill veta …

Just då kommer vinet in, du smakar av det med kritiskt min och nickar sedan godkännande. Kyparen häller upp i våra glas och går sedan sin väg.

-Vad jag vill veta är om …

Du blir avbruten igen när fatet, som jag identifierar som någon sorts tapas, kommer in. Du nickar med ett ansträngt leende mot servitören, tar din gaffel och spetsar en oliv som du genast stoppar i munnen. Efter att ha tuggat på den en liten stund sväljer du, harklar dig och säger …

-Var var vi någonstans? Jo! Vad jag vill veta är om du är den som tar initiativet eller om du bara gör det du blir tillsagd.

Jag tänker. Framför mig har jag en kvinna som är van att få bestämma. Det märktes inte minst på din irritation över att bli avbruten när de kom in med maten. Men det finns också en annan sida där, som tittar fram ibland bakom den strama fasaden, som kanske hänger samman med din utmanande klädstil och dina oanständiga antydningar. Någonting törstande. Nej, hungrigt. Galet? Så vem av de två personligheterna är det jag pratar med … och vad vill den i så fall höra? Jag drar efter andan.

-Där jag är nu så är jag nog den som gör som jag blir tillsagd. Men jag kan mycket väl tänka mig friare tyglar, mer ansvar.

Du tänker över det jag just har sagt medan du tuggar på en bit soltorkad tomat, tar en klunk av vinet och säger sedan …

-Mer ansvar? Friare tyglar? Kan du ta beslut på stående fot? Gå på din magkänsla?

-Ja.

Mitt korta svar verkar ställa dig något, men så får du en märklig glimt i ögonen.

-Okej. Friare tyglar … det kan jag ge dig. Men du ska veta att jag i vissa … sammanhang … kan vara rätt krävande.

-På vilket sätt?

-Mmmm. Vi skulle kunna göra ett litet experiment.

-Ja?

-Om Du fick bestämma över Mig?

-Ja?

-Vad skulle du göra då?

Ett experiment? Det är ett test. Du vill testa mig. Frågan är bara angående vad.

-Jag måste få veta mer om dig.

-Okeeej? Ja … alltså … jag har varit chef över den här …

-Det är inte det jag vill veta. Jag vill veta vem jag har framför mig. Att du är chef syns lång väg, men du … det som är du … finns nånstans där inne. Vem är du?

Jag tittar på dig. Ditt mörka hår är uppsatt i en stram knut.

-Släpp ut det.

-Va?

-Håret. Släpp ut det.

-Varför?

-Bara gör det.

Min direkta uppmaning ser först ut att ta dig på sängen, men så får du istället ett nyfiket roat uttryck i blicken. Du lägger ifrån dig gaffeln, lyfter händerna och lösgör knuten, en hårnål i taget, och låter sedan dina mörkbruna lockar falla fritt ner över dina axlar.

-Men se där. Där är du ju. Bra. Då är det en annan sak jag är lite nyfiken på.

-Vadå?

-Vad har du under?

-Hur vågar du?

Din röst är upprörd men dina ögon ler.

-Du har ju redan visat mig att du inte har någon behå. Ja … jag säger ”visat”, för jag är helt säker på att du ville att jag skulle se. Så nu frågar jag vad du har under. Eller … du kanske inte har något?

-Så klart jag har.

-Vilken sort.

-Har det någon betydelse?

-Just nu? Nej. Senare? Absolut. Så jag frågar igen … vilken sort?

Jag ser på dig att du njuter av vår lilla ordväxling, sitter lite framåtlutad samtidigt som du skruvar på dig lite på stolen.

-String.

-Det finns många varianter. Vanliga. Spets. Genomskinliga. Kanske rentav öppna?

Du drar lite på ditt svar innan du säger med en röst som är lite hes.

-Öppna.

-Visa mig.

En skugga av osäkerhet far över ditt ansikte.

-Nu går du väl ändå lite för långt?

-Inte alls. Du bad mig bestämma över dig och det är det jag gör. Visa mig.

Du hade kunnat gå nu, men du stannar kvar. Du slickar dig om läpparna, men inte längre av osäkerhet. Nej … det är något annat.

-Och hur skulle det gå till?

-Du har en smartphone. Och du har mitt telefonnummer. Gör det.

Dina ögon ser rakt in i mina och utan att släppa min blick sträcker du dig med ett snett leende efter din mobiltelefon, smyger ner den under bordet och lutar dig lite framåt. Jag förstår att det är för att försöka dölja vad du håller på med, men man kan ändå uppfatta ett par dämpade blixtar under den vita duken och så tar du upp telefonen igen.

Så ser du dig om lite snabbt så att ingen ser innan du tittar på bilderna. Med en missnöjd min verkar du förkasta allihopa och sticker ner telefonen igen. Den här gången sitter du lätt bakåtlutad och stirrar intensivt på skärmen medan telefonen blixtrar. Du ser dig omkring igen, kollar ifall någon har sett och tittar sen på bilderna. Du väljer en och några sekunder senare surrar min telefon.

Jag tar upp den. Ett sms finns bland aviseringarna. Jag öppnar det. Man ser, med all önskvärd tydlighet, kanten på dina stayups där de slutar högt upp på dina lår. Men viktigast av allt … den lilla trosan som går med två svarta band på var sida om ditt sköte, med dina blygdläppar lätt klämda mittemellan dem.

-Nöjd?

Din fråga låter nästan lite kärv. Jag lägger ifrån mig telefonen och möter din blick. Om din fråga var kärv så är dina ögon lyckligt busiga.

-För nu.

Jag tar en oliv och stoppar den i munnen, tuggar på den utan att släppa ögonkontakten med dig, tar en klunk av vinet och säger sedan.

-Jag tror att jag börjar förstå vem du är.

-Och?

-Du sitter där och visar upp dig, visar till och med brösten för mig. Lägg till det att du, av alla typer av underkläder du kunde ha valt, har tagit på dig ett par öppna stringtrosor.

Du säger inget, verkar vänta på vad jag ska säga mer, så jag fortsätter.

-Jag vågar påstå, med tanke på vad jag såg på bilden, att du är våt, att det har varit din plan hela tiden, att du tänkte leka med mig … hetsa mig. Har jag rätt?

Du nickar och svarar hest.

-Så vem är jag?

-Det är inte frågan om vem …. eller på sätt och vis det med, för det handlar om ditt sanna jag, ditt väsen. Men mest handlar det om VAD du är.

-Och?

-Du är en slampa.

Du reagerar inte över huvud taget på mitt hårda ordval, men din röst är lätt hes när du frågar …

-Inte en hora då?

-Nej. En hora gör det du gör för att locka presumtiva kunder … för att tjäna pengar. Du gör det för jakten … spänningen. Och jag tror inte att det spelar någon roll om du jagar eller om det är du som är jagad.

Jag väntar. Försöker läsa dig. Försöker tyda din reaktion. Du ser oavvänt tillbaka på mig. Förmodligen försöker Du läsa av Mig, försöker utröna mina avsikter, men jag håller ansiktet så uttryckslöst jag bara kan.

-Vad tänker du, frågar du till slut.

-Jag funderar på vad du egentligen förväntar dig. Vad du vill med mig.

Du svarar inte så jag tar flaskan, fyller upp våra glas och säger …

-Då gör vi såhär. Vi äter och dricker en liten stund till. Sedan, när jag säger till, så går du till toaletten, låser om dig och väntar på att jag knackar … såhär …

Jag knackar tre gånger i bordet med ungefär en sekunds mellanrum.

-… då öppnar du och släpper in mig. Har du förstått?

Jag ser på dig medan vi väntar. Du äter inget, men vinet verkar däremot falla dig i smaken. Gång på gång för du glaset till dina läppar för att ta en klunk och hela tiden sitter du och skruvar på dig på stolen. Är du nervös? Nej … det är något annat. Någonting säger mig att du är ivrig.

Till slut tycker jag att vi har väntat länge nog.

-Drick ur. Det är dags.

Du reagerar som om någon skjutit av en startpistol, stjälper i dig det sista av vinet och går iväg. Själv sitter jag kvar och funderar. Vad är det som gör att du så gärna vill vara samman med mig … en man som är minst tio år äldre än dig… och dessutom bli dominerad på det sätt som jag nyss har gjort. Jag kan inte dra några andra slutsatser än att det är någonting bakåt i tiden som har gjort dig till den du är idag.

Jag släpper mitt resonemang och går och betalar. Det är lika bra med tanke på vad som nu ska ske och de konsekvenser det eventuellt kan leda till. Visst … det svider i plånboken, det är inget billigt ställe du har bokat på, men jag vill ändå ha affärerna i ordning innan jag går till dig. Jag blippar mitt kort, dricksar lite och går sedan mot toaletten. Vid toaletterna är det bara en av dörrarna som visar upptaget. Jag knackar hårt tre gånger och väntar.

Du gläntar försiktigt på dörren och jag kliver in. Det är en rymlig toalett, med en bänk för handfatet som löper längs hela den vänstra väggen. Bakom mig stänger du och låser, kommer runt och ställer dig framför mig. Där går du, utan att jag ber dig om det, ner på knä framför mig. Helt och hållet fokuserad framåt stryker du med handen över bulan som börjar skönjas innanför mina byxor. Så slickar du dig om munnen innan du, med flinka fingrar, gör processen kort med livremmen, byxknappen och gylfen, öppnar upp mina byxor och tar fram min kuk.

Först runkar du mig lite försiktigt samtidigt som du ser mig i ögonen, sen slickar du längs skaftet, uppåt, leker lite med tungan runt flänsen, fortfarande med blicken låst i min. Sedan neråt, slickar min pung, suger på mina testiklar innan du rör dig uppåt igen. Där stannar du till, låter tungan fladdra över ollonsträngen. Så sluter du dina läppar runt mitt ollon och börjar suga.

Du börjar lugnt och stilla, använder tungan mycket, låter den virvla runt mitt ollon de gånger dina läppar är längst ut vid ollonet, sätter en hand vid kukroten, sträcker huden på mitt skaft och får det att kittla så skönt.

Så börjar du ta mig djupare, längre och längre in för varje gång tills jag anar ditt svalg mot mitt ollon. Då backar du undan för ett par sekunder, tar sats innan du kastar dig framåt. Hela min lem försvinner in i din mun och jag känner din tungspets mot mina pungkulor. Du har mig i halsen länge innan du backar undan för att hämta luft.

Jag ser hur du tänker göra ett nytt försök och stoppar dig, reser dig upp, sätter dig på bänken vid handfatet och drar dig så nära kanten det bara går. Sen kasar jag upp din kjol, den är så kort så det behövs knappt, särar dina ben och går ner på dig, kysser den bara huden precis ovanför dina stayups, närmare … närmare …

Jag närmar mig sakta, centimeter för centimeter, kyss för kyss, låter mitt skägg kittla insidan av dina lår tills jag äntligen är framme. Din fitta väntar otåligt på mig. Svullen och blöt tittar den fram i trosans öppning. Hade du haft vanliga så hade de varit dyngsura vid det här laget.

En droppe av dina safter glimmar längst ner där dina inre blygdläppar möts. Jag fångar den med tungan och drar den med mig upp längs dem. De delar sig villigt för min tungspets och ännu mer kommer rinnande ur dig när ditt sköte öppnar sig för mig.

Men jag stannar inte där. Jag fortsätter uppåt, hittar huvan över din känsliga knapp och tar den mellan mina läppar, suger in den i min mun, slickar, suger, slickar, samtidigt som jag lirkar in två fingrar i dig, gnider dem mot din främre slidvägg. Jag hör hur du suckar. Du kan inte ligga stilla. Det rycker i dina ben samtidigt som du stönar och jämrar dig.

Jag slutar slicka men har fingrarna kvar i dig, fortsätter gnida samtidigt som jag frågar …

-Är du kåt? Vill du ha mig?

-Mmmmmmmmm.

Jag tar ditt stön som ett ja, lyfter snabbt ner dig på golvet, vänder runt dig o trycker dig framåt över handfatets bänk samtidigt som jag sparkar dina fötter brett isär. Så tar jag kuken, sätter den mot din öppning och trycker mig in.

Stönet du ger ifrån dig när jag bottnar i dig tyder inte på något annat än ren och skär kättja. Jag knullar dig hårt och snabbt, känner hur du blir trängre, du var nära innan, du är ännu närmre nu. Det rycker i dina ben, små spasmer i ditt inre, du stönar högt.

Någon tar i dörrhandtaget men vi bryr oss inte. Det är så nära nu. Du är så nära. Dina andetag övergår i kvidande stön. Så kommer du i en orgasm som nästan sliter dig i stycken. Kramperna tycks aldrig ta slut. Men till slut gör de ändå det och du ligger flåsande framstupa på bänken. Stilla.

Men jag har inte kommit ännu. Jag reser dig upp, får ner dig på knä framför mig, sätter ollonet mot dina läppar och du tar emot den. Med dina händer på mina skinkor tar du den, hela vägen in, låter mig knulla din hals. Någon drar i dörren igen, rycker i den, men vem bryr sig. Jag bryr mig bara om målet … att få komma. Leker med tanken att runka ut satsen över ditt ansikte men … nej. Kan inte göra så mot dig.

Tre stötar senare sprutar jag. Rakt ner i din matstrupe forsar kaskad efter kaskad tills det inte kommer något mer. Jag släpper dig och du backar undan. Men inte hela vägen. Innan du släpper mig helt suger du ur mig de sista dropparna, slickar längs skaftet, ser till att jag är ren. Så stoppar du in min kuk i byxorna och ställer du dig upp, rättar till din kjol och ger mig en kyss på kinden innan du låser upp och vi går ut.

Utanför står flera personer i kö. Deras miner uttrycker tydligt irritationen de känner och en av dem mumlar till och med ”Så ni har knullat färdigt nu?” när vi går förbi. Du tvärstannar framför honom och säger …

-Långt därifrån, lilla gubben. Långt därifrån.

… innan du krokar arm med mig och säger …

-Men det tar vi nån annanstans … en annan dag. Ska vi betala?

-Det har jag redan gjort.

-Har du?

-Det var väl det minsta jag kunde göra.

Du stannar och ställer dig framför mig, drar med fingrarna genom mitt gråsprängda hår och ler hemlighetsfullt.

-Åhhh. Du har gjort mer än så. Mycket mer än så.

Du krokar arm med mig igen och vi börjar gå mot garderoben.

-Det här blev väl givande, säger du. Tycker du inte?

-Jo. Men hur går det med intervjun?

-Den? Vi är redan klara. Jag har fått det jag behöver. Jag ska bara dra det här för min man. En ren formalitet, sen är det klart.

-Din man?

-Ja. Honom … och någon mer.

-Så du kommer att berätta om det här … om oss?

-Givetvis. Han är minst lika spänd på att veta hur det här skulle gå som jag var.

-Och du menar att jag får jobbet, att platsen är min?

-Som jag sa … högst troligt.

-På vilka meriter då?

Du vänder dig mot mig och smeker min kind …

-Meriter? Det kan du ju fundera på. Jag mailar i veckan. Hej!

… sedan går du och lämnar mig kvar med mina funderingar. Jag står och ser efter dig, din raka rygg, dina bestämda steg, dina långa ben nedanför den korta kjolen. Jag vet nu vem Du är … men vem är i så fall jag?

*****