Småstad

– Prolog.
De tre kvinnorna sitter vid bordet, de har sina drinkar framför sig. De träffas minst en gång i veckan och dricker Margaritas. De kvinnorna har känt varandra sen de var små och bodde grannar på samma gata. Två av kvinnorna tittar på den tredje.
– Vi ska skiljas.
– Jag representerar dig, Anna.
– Tack, Helena.
– Vad säger barnen?
Anna ser på den tredje vännen som heter, Olivia.
– Det är lätt kaos, Michael är ännu mer introvert, Emil skämtar ännu mer än han brukar och Tindra är förvirrad.
– Och hur mår du, Anna?
– För jävligt. Han har gjort henne gravid.
De två andra ser på henne, svinet har gjort den femton år yngre kvinnan gravid.
– Han kommer att få betala, Anna. Det ska jag se till.
– Tack Helena.
– Vi hjälper dig, jag har erfarenhet av att kasta ut en man.
– Tack Olivia…

1.
Samtidigt så sitter vår huvudrollsinnehavare vid sin dator i sitt rum. Hans värld har vänts upp och ner. Allt inombords är kaos, han ser på skärmen och han försöker fokusera på sitt spel. Det går inte, han kan inte fokusera. Det går bara inte, hans far och mor ska skilja sig för att hans far satt på en yngre kvinna och gjort henne gravid.
Han loggar utifrån spelet, han reser sig. Han är en lång ung man, förra sommaren så förändrades han rejält. Han gick från att vara en kort liten tjockis till att växa och bli en lång tjockis. En väldigt lång tjockis, Michael som vår huvudrollsinnehavare heter är 196 cm lång och han väger 110 kilo.
Michael gör tre saker i livet, två med passion. Den tredje för att han måste, eller kanske inte måste men han gör det inte med glädje. I den stad som de bor i han och hans familj så bor det runt femtiotusen människor. Varav kanske tjugo i staden, de andra trettiotusen bor runt den staden ute på landet i mindre byar som tillhör kommunen.
I staden så finns det ett par högstadieskolor och ett gymnasium. Ett gymnasium som Michael har sökt in på. Michael har sökt in på de utbildningar som kan ta honom från staden. Natur, Samhälle, Ekonomi. Det är en av hans passioner. Skolan, Michael älskar skolan och att lära sig.
Den andra saken han älskar är sin dator och att spela på den. Den tredje saken som mer är ett måste, eller det är kul. Men det blir ett måste för att hans far tvingade dit honom. Det är till stadens stolthet. Handbollslaget, det är det som staden kretsar kring. Nästan alla barn i staden tränar i handbollslaget.
De flesta föräldrar är involverade på ett eller annat vis. Laget spelar i den högsta ligan, de yngre lagen tillhör alltid de bästa i landet. Michael går till träningarna tre gånger i veckan, hans position i laget är målvakt.
Han ser på skärmen, han blinkar till och hans fingrar börjar att skriva. Sixteen Weeks of Hell. Han får upp en massa länkar, han klickar på en av dem. Han börjar att läsa…
Dagen efter.
Jag ser på schemat, jag ska gå i en timme i rask takt. Jag öppnar dörren och jag går ut. Med de stegen nerför trappan och ut på trottoaren börjar jag mitt nya liv. Olivias dotter, Tindra ser på mig. Hon står i sitt fönster på sitt rum, hon spelar också handboll.
Hon är lika gammal som Michael, hon har också sökt in på gymnasiet i staden. Hon har också sökt utbildningar som kommer att ta henne härifrån. Hon har även sökt och kommit in på handbollsgymnasiet i staden. Hon ser på mig när jag sätter i gång musiken och sen börjar jag att gå.
Hon undrar vad jag gör uppe så tidigt, hon är uppe för att hon är vaken för att hon ska resa på handbolls turnering med sitt lag. Tindra är en väldigt duktig handbollsspelare…
Helena som bor på andra sidan om Olivia och är det sista huset på vår lilla gata ser också på mig när jag börjar att gå, när jag startar mitt nya liv. Hon ser mig dra upp huvan över mitt som vanligt okammade hår. Hon ler lite när hon ser på mig, hon har alltid sagt att under min yta så finns det en diamant som bara väntar på att komma ut.
Hon ser beslutsamheten i mina steg, hon misstänker att den syns i mina ögon med. Hon går till sin dator med sitt kaffe och hennes dag som advokat börjar…
Min mor hör dörren öppnas och stängas, hon gör som Helena. Hon ser mig sätta i hörlurarna och sen sätta på min musik och hon ser mig dra upp huvan när jag börjat att gå. Det är grått ute och hon ser på klockan. 05.30.
Vad gör jag uppe så tidigt? Hon ser mig försvinna och hon går tillbaka till sängen och hon försöker somna om. Hon lyckas till slut, hon hör inte när jag kommer hem en timme senare och jag äter frukost efter det kostschema som följt med träningen. Jag har satt det på kylskåpet…

Kapitel 1.
Jag går till min plats i omklädningsrummet, jag byter om. Numera så är det ingen som retas med mig. De slutade med det för två månader sedan när min förvandling började att synas. Nu som sagt så är det ingen som kommenterar min övervikt längre.
Det finns ingen som kallar mig öknamn längre. Jag tar på mig mina träningskläder. Vi ska göra ett Cooperstest innan träningen, vi har fått en ny tränare. En före detta elitspelare från staden som kommit hem efter ett långt proffsliv i Tyskland.
Han slutade med handbollen i våras, klubben i staden kontaktaktade honom när han kom hem och frågade om han kunde tänka sig att bli tränare. Han har haft en lång karriär, han är trettioåtta år gammal. Han har ingen fru, inte ens en sambo.
Han har haft en sambo, men hon dog för tio år sedan. Sedan dess så har han varit ensam. Jag vet detta för min mor och hennes två bästa vänner i livet diskuterade det vid sin Margarita kväll. Jag blir klar och jag lämnar omklädningsrummet och jag går ut, utanför sporthallen till de andra.
Det är en helt nybyggd toppmoderna arena. Där är tre handbolls planer där inne, den stora arenan som blir två när det inte är A – lags matcher, då gör man om den till en. Sen finns det en träningshall med i anslutning till den stora hallen. Bredvid den nybyggda sporthallen så byggde man ett nytt badhus. Jag står för mig själv, jag står alltid för mig själv. Även nu efter min förvandling, jag väger numera 88 kilo. Det är 88 kilo muskler, jag genomförde de där sexton veckorna av helvete och gick ner mina kilo.
Fettet försvann och musklerna kom, när fettet på min kropp försvann så innebar det att jag började att prestera bättre därinne i sporthallen. Det är fortfarande inte det roligaste jag vet i livet, men det är lite roligare än vad det var innan.
Jag är en av tre målvakter i laget, jag fick bli målvakt för att jag inte orkade att springa. Så enkelt var det, jag är rätt övertygad om att om jag inte gått ner i vikt så hade detta blivit min sista säsong. Nu kanske det inte blir det.
Vi hade ett möte med den nye tränaren när det blev klart att han skulle bli ny tränare och han sa att alla kommer hit som vita ark och att våra tidigare meriter inte betyder någonting. Det talet har jag hört förr och det har varit skitsnack då. Så det kommer att vara skitsnack nu, men jag kommer att kämpa om en plats i laget.
Efter de där sexton veckorna så är det mitt nya motto. Att kämpa för saker. Jag ser Tindra och hennes lag gå förbi oss, de är som sagt lika gamla som oss och det är en hel del par i lagen. Inte Tindra dock vilket är rätt konstigt med tanke på hur bra hon ser ut och vilken status hon har i laget.
Vi har kommit in på samma utbildning. Vi ska gå natur, vi har känt varandra hela livet. Precis som våra mödrar har gjort. Hon hälsar på mig och jag hälsar tillbaka. De går in och vi följer med vår tränare till löparbanorna. Vi ställer oss vid startlinjen och tränaren visslar i gång oss…

1.
Jag får reda på min tid, jag ler lite. Jag kom in på 11 minuter och jag var bäst av målvakterna. Den assisterande tränaren, som också är ny skriver in min tid. Jag går bort ett par meter och jag står för mig själv. När alla fått sina tider så går vi till gymmet och gör styrketesterna.
Bänkpress, knäböj och frivändningar. När vi är klara och har fått våra resultat inskrivna så lämnar vi gymmet. Vi är klara för idag, så vi går till omklädningsrummet.
– Har du blivit storebror än, Michael.
Jag ignorerar killen som säger det, jag är bra på att ignorera kommentarer. Jag har gjort det i hela mitt liv känns det som. Jag har ägnat mitt liv åt att ignorera idiotiska kommentarer av sådana som honom. Det är av de andra målvakterna, han heter Karl och är son till ordförande i klubben.
Det var hans far som plockade hit den nye tränaren. Så att ta upp konkurrensen med honom är lika med att vara masochist. Jag går till min plats i omklädningsrummet, jag sätter mig och han öppnar munnen igen och han säger.
– Jag förstår att han bytte till en yngre modell, den äldre började väl bli utsliten.
Han får inte lika många skratt med sig denna gång.
– En sådan kommentar till så kommer jag att bänka dig för resten av säsongen. Sen skiter jag i vem din far är.
Om det var därför som fler inte skrattade eller om de faktiskt tyckte att hans sista kommentar var för långt över gränsen vet jag inte. Men jag ser på tränaren, han menar allvar. Det är första gången någon står upp för mig, i alla fall här. Idioten Karl bara stirrar på tränaren.
– Du vet vem min farsa är va?
– Jodå, men det är inte han som är tränaren. Det är jag och om det är något som jag aldrig kommer att tolerera så är det mobbing. Varken härinne eller därute. En hel del av er har slarvat med sommarträningen, skärper ni er inte så kommer ni att förlora era platser i laget. Ni som inte klarade löptestet har två veckor på er att förbättra er. Samma med styrketesten, ni har två veckor på er att förbättra er. Gör ni inte det så kommer ni att flyttas ner till andralaget och de som presterat där kommer att flyttas upp. Om man skiter i sommarträningen så visar det mig att man inte dedikerad. Ni är sex som är godkända. Resten av er har jobb att lägga ner, de som klarade sig är. Michael, Isak, Erik, Hampus, Gustav och Anton. Ni andra har som sagt två veckor på er att visa att ni ska tillhöra första laget.
Tystnaden går att ta på.
– Vi ses i morgon, som jag sa. Om jag får reda på att det förekommer mobbing så åker man ut direkt och jag gör en polisanmälan. Vi är ett lag, det gäller inte bara här utan även därute. En sak till, kaptensbindeln är inte utdelad än. Den som varit det innan. Tack för ett bra arbete, men nu så är det vi två som väljer vem som ska vara kapten.
Vi ser på honom, han lämnar omklädningsrummet och jag klär av mig. Ingen säger något, inte ens Karl. Jag går till duscharna och jag ställer mig i en av dem och jag sätter på vattnet och jag tvålar in mig och jag tvättar av mig. De andra kommer in. Ingen säger något, det är en hel del som är tagna av det som precis hände.
Av oss sex som klarade oss så är vi fyra som inte tillhör förstalaget. Ingen av de två andra målvakterna klarade sig. Jag torkar mig och klär på mig, det är varmt ute så jag har shorts och pikétröja på mig. Jag hänger väskan över min axel och jag lämnar omklädningsrummet, jag går till dörren som leder ut till min cykel.
– Michael.
Jag stannar och jag ser på tränaren.
– Ja?
– Om det händer igen så meddelar du mig.
Jag ser på honom.
– Du vet att hans far är ordförande i klubben?
– Jadå, det är jag väldigt medveten om.
– Så vad tror du kommer att hända om jag sätter dit hans son? Om jag blivit mobbad innan så kommer det att ta nya höjder om jag gör det.
Tränaren ser på mig, han hör mitt lugna resonemang.
– Jag vet min plats i laget, jag är på sin höjd vattenbäraren i första laget och om jag har tur så får jag tio minuter i andra laget om vi leder med tio. Jag gör detta för att tillfredsställa min far. Varken mer eller mindre, eller inte bara. Det är kul ibland, men vi tävlar inte på samma villkor i detta lag. Karls far är ordförande, är du på Karl lista över populära personer så är du given i laget.
– Inte under mitt styre.
– Då lär du inte bli gammal, det har hänt förr förstår du. Att tränare försökt markera. Antingen så har de fallit in i ledet eller så har de ”slutat” och vi har fått en ny tränare som faller in i ledet. Karl har haft en given plats i A – laget sen hans far blev ordförande för tio år sedan. Då var Karl sex år. Så nej jag kommer inte att skvallra, men jag kommer att komma hit och göra mitt bästa på varje träning. Jag hoppas att du får stanna kvar, du verkar vara en bra tränare.
– Jag lovar dig en sak Michael.
– Vadå?
– Jag viker inte från mina principer.
Jag ser på honom och jag nickar, jag låser upp min cykel och jag sätter mig på den och cyklar iväg. Vi bor två kilometer från sporthallen, men jag ska inte hem. jag ska till centrum och Olivias restaurang. Hon äger stadens bästa restaurang och jag sommarjobbar där som servitör.
Det är en uppgradering mot att arbeta i disken som jag gjort de två senaste somrarna. Jag kommer fram till restaurangen. Jag ser Tindra ta emot beställningar, hon arbetar också här. Vi får ledigt när det är träning. Sen kommer vi tillbaka hit.
Jag går in och byter om till restaurangens serveringskläder. Jag går ut och börjar att arbeta, Olivia ser på mig. Hon som alla andra ser den yttre förvandlingen av mig. Hon och Helena är mina gudmödrar. De är gudmödrar till oss alla fyra barn.
Eller min mor och Helena är gudmödrar till Tindra. Helena har inga barn, hon satsade på studierna, sen på att bli advokat och sen på att bygga upp sin firma när hon kom hem igen. Eller hon har alltid bott här, men under studietiden så bodde hon i korridor och kom bara hem på loven och helgerna.
Sen gjorde hon tingstjänst i Växjö i två, då pendlade hon också. Sen flyttade hon hem. Startade sin praktik och hon har byggt upp den från noll till att vara en väldigt respekterad advokatbyrå. Olivia är ett kulinariskt geni om man ska tro på matkritikerna som skriver om henne och hennes restaurang.
Hon har alltid lagat med hjärtat som hon säger. Tindra är hennes dotter och hon har sparkat ut Tindras far. Vi barn vet inte vad som hänt, men en dag så sparkade hon ut honom. Tindra pratar inte om det, vi lekte ofta när vi var mindre. Hon, jag och Emil min lillebror.
Det skiljer mindre än två år på oss, vår mor fick oss tätt. Vår lillasyster är åtta år yngre än mig. Hon är en sladdis som mina föräldrar säger. På tal om mina föräldrar så är det inget krig längre det är mer tystnad. Jag har valt sida eller jag har bett min far fara åt helvete.
Det var nog första gången som jag sa ifrån till mina föräldrar. Eller min far, jag vägrar att träffa honom och hans nya kvinna. Hans väldigt gravida nya kvinna, den tjugofemåriga Veronika. En sjuksköterska på sjukhuset där han arbetar som läkare.
Vår far är överläkare på barnavdelningen på sjukhuset. Det var där han träffade henne, på avdelningen. De startade en affär och hon blev gravid. Hur fan kan en barnläkare inte använda skydd om man inte vill ha barn?
Jag bär ut beställningen som jag väntade på, jag serverar gästerna och jag går in och ställer mig och väntar på nästa beställning.
– Michael.
– Tindra.
– Hur gick löpningen?
– Den gick bra, jag blev godkänd.
– Så bra.
– Den gick sämre för en hel del andra i laget, vi var sex som klarade oss och resten gjorde det inte. Varken på löpningen eller styrkan, vissa har kört för mycket bröst och biceps och för lite av det andra. Så de riskerar att förlora sin plats i laget. I första laget, men jag förklarade livets realiteter för honom om hur det fungerar i vårt lag. Jag tror inte att han trodde på mig.
– Karl?
– Karl som misslyckades med båda testen. Tränaren kommer att lära sig den hårda vägen vad som kommer att hända om han försöker genomföra den planen.
– Något säger mig att han inte kommer att vika sig. Han har haft en hel del tuffa tränare i Tyskland. Då slutar han nog hellre.
– Då kommer han att få sluta, Karls far är ordförande och storsponsor. Som jag sa till tränaren. Karl har haft en plats i A – laget sedan han var fem år gammal och började spela handboll.
Tindra ser på mig, jag får min beställning och jag går i väg och serverar maten…
Jag avslutar mitt pass på Crossfiten, jag går till min väska och jag tar en handduk. Jag torkar mitt ansikte.
– Michael.
Jag ser tränaren stå vid sin väska, han ser inte svettig ut.
– Tränaren.
– Jag har ett namn och jag skulle bli lite förnärmad om du inte kan det.
Jag ser på honom och jag ler.
– Förlåt, men alla tränare vi haft så har det varit tränaren, coachen. En sa att han var gud. Vi har haft en hel del tränare genom åren, jag tror faktiskt att du är den förste som minns mitt namn. Jag har nog haft tränare som aldrig lärt sig mitt namn.
Han ser på mig.
– När jag började att spela handboll så var jag liten och tjock. Min far har spelat här som hela staden har gjort i generationer. Min far spelade i A – laget, han var med och vann ungdoms SM och stora SM. Så när han fick pojke så skulle den pojken börja att spela handboll. Oavsett om pojken ville det eller inte. Men jag började och jag har hängt i. Jag ska inte säga för att jag gillar att spela handboll, eller jag trodde inte att jag gillade att spela handboll. Men i alla fall jag var liten och tjock fram till förra året, då blev jag lång och tjock. Sen var min far otrogen med en femton år yngre kvinna och han gjorde henne gravid. Det blev lätt kaos i familjen och jag bestämde mig för att inte vara tjock längre. Så jag började med sexton veckor av helvete, jag tappade 22 kilo i vikt och jag omvandlade det till muskler. Jag är inte liten och tjock längre och för första gången i mitt liv så spelar jag handboll för att jag vill det. Jag kan ditt namn, men det är inte för att du varit proffs och spelat i landslaget osv. jag kan ditt namn för att du presenterade dig på vårt första möte, Linus. Jag säger det igen, om de inte lyckas med att förbättra sig så kommer du inte att kunna genomföra dina regler. Det kommer Karls far att se till, han äger klubben. Han är storsponsor och ordförande. Min vän Tindra, eller min mor och hennes mor är bästa vänner. Hon, Tindras mor Olivia och Helena. De är som ler och långhalm.
– Heter din mor Anna?
– Ja.
– Där ser man.
– Tindra påtalade att du haft tuffa tränare i Tyskland osv. Det är möjligt, men där så tränade inte ordförandes enda barn. De är rika bortom de flestas fantasier, Linus och pengar luktar inte. Det kommer att bli som han vill, på ena eller andra sättet. Karl har redan agent, han behövde inte gå på uttagningen till handbollsgymnasiet. Karls bästa vänner kom in där, de är inte ens bäst i laget vissa av dem. Men de kom in ändå, en hel del i vårt lag gick inte ens på uttagningen för de visste att han skulle se till så att ingen av dem kom in. Vi är en småstad där allt kretsar kring två saker, handbollen och turisterna. Handbollen på vintern och turisterna på sommaren. Vi har haft ett bra år, A – laget vann SM och det har varit fint väder hela sommaren så att turisterna har kommit hit. Skulle vi förlora SM och få en regnig sommar nästa år så kommer tongångarna att vara annorlundare. Det är inte vårt år att spela SM, eller vi kommer säkert att spela SM mot de som är ett år äldre än oss. Det är en del av utbildningen. Men det finns ingen press att vinna SM i år, den fanns i fjol. Vi blev trea, nu är du vår tränare. Enligt de som såg semifinalen så klarade Karl inte trycket. Men de skyllde på alla andra, det var alla andras fel. Han blev inte uttagen i All – star laget och vad jag vet så är han inte uttagen till Riksläger. Men det är på grund av avundsjuka och som hans mor sa. På grund av inavel bland tränarna inom förbundet. Hennes ord inte mina, Linus. Men de räknar med att vi går till steg fyra. Gör vi inte det så kommer du att få många samtal från föräldrar som vet bäst. Det är väl nackdelen med staden, alla vet en hel del om handboll.
Jag tar en klunk av mitt vatten, jag tar min väska och säger.
– Vi ses i morgon på träningen, Linus.
– Detsamma, Michael. Får jag komma med ett råd?
– Javisst.
– Titta på Niklas Landin, det finns en massa filmer om honom på nätet. Han är den bäste målvakt jag spelat med. Det finns en hel del träningsfilmer med på Youtube. Mitt tips är att du tittar på dem och gör som han gör. Ett tips till, har du inte ett hopprep så köper du ett och börjar att hoppa. Tusenhopp om dagen. Jag kommer inte att backa från mina principer, Michael inte för någon.
– Jag tackar för tipsen, Linus.
– Ingen fara, det är en tränares uppgift.
Jag ser på honom och jag ler och går till omklädningsrummet…
Jag ser på filmen på Niklas Landins träning, jag har sett på hans räddningar. Hur han arbetar i målet. Jag ser på hopprepet som ligger på skrivbordet, jag har hoppat en hel del hopprep på Crossfiten. Men att göra det varje dag är inget jag tänkt på innan. Niklas Landin gör det på träningsfilmen. Jag tittar vidare på filmerna…
Min mor och hennes två väninnor sitter vid vår köksö och dricker Margaritas. De ser på min mor, Helena har meddelat henne att vi får bo kvar, efter att vår mor med hjälp av vår mormor har köpt ut vår far. Vår mormor är en berömd konstnärinna. Hon kan verka förvirrad men hon är en slipad affärskvinna.
Så hon lånade vår mor pengarna så att hon kunde köpa ut vår far så att vi slapp sälja huset. Vår mor arbetar med marknadsföring. Hon har arbetat 80% innan men nu sen det som hände, hände så har hon fått gå upp till heltid. Våra föräldrar är inte skilda än.
Det är sexmånaders prövotid, de hade inte behövt den tiden. Men eftersom det finns barn med i bilden så är det så. Även om min fars nya kvinna är gravid. De köpte ett hus för pengarna som de fick när vår mor köpte ut vår far.
Jag har inte varit där, inte Emil i heller. Vår lillasyster träffar vår far varannan helg. Vilket vi inte vi gör, som sagt jag har inte tillbringat någon längre tid med min far sedan det som hände, hände.
– Så Linus är hemma igen.
Helena och Olivia ser på min mor, det var Helena som sa det.
– Han är tydligen Michaels tränare.
Nu är det Olivia som pratar. Min mor ser på dem, vad jag inte vet är att min mor och Linus var ett par genom hela högstadiet och gymnasiet. Han blev proffs och hon började plugga till civilekonom. Hon träffade vår far, sen är resten historia.
– Han är singel.
– Hans fru dog, jag tror inte att han letar efter någon. Framför allt inte en trebarns mor. En nyskild sådan och ni två?
– Vad är det med oss?
– Ni har varit singlar längre än mig.
De ser på henne, det stämmer. De tar en klunk av drinkarna och de ser på varandra och skrattar till. Precis när de skrattar så kommer jag nerför trappan, jag har ingen tröja på mig. Det är för varmt på mitt rum för det, det är för varmt för det mesta.
– Mor, Olivia, Helena. Är drinkarna goda ikväll?
– Jadå.
– Så bra, jag skulle behöva en fläkt på mitt rum mor.
– En bordsfläkt?
– Lycka till att hitta en sådan. De är slut överallt, jag funderade på en takfläkt.
Jag öppnar kylen och jag plockar fram mat, jag ställer den på diskbänken. Jag börjar att fixa med den.
– Hur går det på träningen, Michael?
– Vilken av dem, Olivia?
– Tja handbollen?
– Den går bra, eller vi har bara tränat två pass under den nye tränaren.
– Hur verkar han?
– Jag vet inte, naiv kanske.
Jag skär grönsakerna, jag tärnar ost och jag tar av den färdigstrimlade skinkan och blandar den i en skål. Jag tar en gaffel och jag vänder mig mot dem.
– Naiv?
– Han tror att han kan implementera sina regler så att de gäller alla.
Jag sätter mig på en stol och min mor säger till mig att ta på mig en tröja om jag ska äta. Jag reser mig och jag går till mitt rum och hämtar en tröja. Jag går tillbaka till köksön och jag sätter mig.
– Ska du inte ha någon dressing, Michael?
– Nej, det får jag inte.
– Får inte?
– Min diet, jag vill inte tillbaka till den jag var innan.
De ser på mig, alla tre vet hur jag var innan.
– Det svåraste var inte att sluta med onyttigheterna. Det svåra var att inte börja med dem igen.
– Vilka regler, Michael?
Jag berättar om testerna, när jag är klar så reser jag mig och tar en flaska med mineralvatten och jag sätter mig igen.
– Och varför skulle han inte kunna genomföra de reglerna?
Jag ser på Helena.
– För att Karl vars pappa är ordförande och huvudsponsor i föreningen aldrig skulle gå med på att hans son Karl skulle bli petad. Karl som bara tränar bröst och biceps och inte har sprungit många meter frivilligt på de två senaste åren. Misslyckades med testen.
Jag skruvar av korken på flaskan, jag tar en klunk av vattnet och jag sväljer.
– Använd glas, Michael.
Min mor tar ett till mig, hon sätter det framför mig. Jag slår upp vattnet i glaset, jag äter vidare och dricker.
– Så du tror att hans far kommer att se till så att han slipper bli petad?
– Haha, jadå.
– Då känner du inte Linus.
Jag ser på de tre kvinnorna, jag ser min mors blick. Det är hennes nu är ni så goda och håller tyst.
– Han frågade om min mor heter Anna.
– Vad sa du då?
– Ja, min mor har lärt mig att inte ljuga. Så ni känner honom?
De tre kvinnorna ser på mig, eller Olivia och Helena ser på min mor. Jag har ätit upp, jag lutar mig tillbaka i stolen och min mor säger.
– Ja vi känner honom. Vi gick i skolan tillsammans från ettan till gymnasiet. Han är varken naiv och han kommer inte backa på sina regler.
– Hur känner du honom, mor?
– Som jag sa, vi gick i skolan tillsammans. Vi känner varandra från skolan, han bodde två gator bort under sin uppväxt.
Jag tar min tallrik och jag går till diskmaskinen.
– Om han inte ruckar på sina regler så lär han inte bli gammal.
Jag kramar min mor och säger god natt till Olivia och Helena.
– God natt Michael.
– God natt.
Jag lämnar dem i köket och jag går uppför trappan till mitt rum, jag går tillbaka till datorn och jag fortsätter att titta på Niklas Landin när han räddar handbollar. I köket så ser två av tre kvinnor på den ena.
– Han har tränat.
– Ja och ätit rätt.
– Han kommer att få tjejer att vrida på sina huvuden.
Min mor ser på Helena.
– Kanske det.
– När ska du berätta sanningen för honom?
Min mor ser på de två kvinnorna.
– Vi får se…
Jag rör mig i målet och jag räddar skott. Jag minns hur jag såg Niklas Landin gjorde när han tränade. Jag försöker göra som han gjorde, det har gått en vecka sen jag fick tipset av honom. Jag har tittat på räddningar av Niklas Landin och sen på fler målvakter.
Jag har sett på fler målvaktstränings filmer, det har inte blivit så mycket spelande de senaste dagarna. Jag har inte gjort så mycket de senaste dagarna mer än tränat, tittat på Youtube och ätit. Jag har hängt lite i trädgården med. När jag hoppat hopprep och badat i poolen.
Men annars så har jag inte gjort så mycket mer än så. Jag gör en riktigt snygg räddning och Linus berömmer mig. Jag ler inombords, jag visar inget inombords. Träningen är slut, vi står i en ring i mitten. Vi säger lagets namn och sen lämnar vi ringen.
– Michael.
– Ja, Linus.
– Kom.
Han går fram till bolltunnan. Han lägger den ner i ena målområdet, han häller ut bollarna.
– Nu ska vi träna utkast.
– Ok.
Han rullar iväg med tunnan och han ställer den på den plats som han sagt att vi ska kasta bollen. Han går tillbaka till mig.
– Du ska kasta till tunnan.
– Ok.
– Du har fel kastteknik, vi ska lära dig rätt kastteknik.
– Vi?
– Jag och Robban.
Robban är andre tränaren. Han är gammal målvakt.
– Du ska göra såhär.
Han tar en boll och han backar. Han tar tre steg och han kastar iväg bollen. Han är vänsterhänt som jag. Jag ser bollen flyga i väg och den träffar tunnan. Vi ser på varandra.
– Lyssna på Robban.
– Javisst.
Jag tar en boll, jag backar tre steg och sen kastar jag. Bollen lämnar handen och den flyger iväg. Den landar nästan på tunnan, Robban ger mig feedback. Jag tar en ny boll, jag kastar den och jag är närmare denna gång…
Jag samlar ihop bollarna, jag lägger dem i tunnan. När jag är klar så rullar jag i väg med den. jag har kastat fram och tillbaka i en halvtimme. Jag träffade tunnan till slut. Jag rullar in den i förrådet, jag tar klister väck och tvålar in händerna med det.
Jag går fram till vasken och jag tvättar av händerna. Jag torkar av dem när jag är klar. Jag går till omklädningsrummet och jag går till min plats och sätter mig. De andra har lämnat. De vågar inte göra mig något längre när tre av dem åkte fast när de skulle gömma mina kläder. De är avstängda från träningen denna vecka.
Karl var inte en av dem, konstigt nog. De flesta blev väldigt ställda när det hände och de märkte att han menar allvar med sina regler. Att det faktiskt blev konsekvenser. Föräldrarna till de spelarna kontaktade Linus och de undrade om han menade allvar.
Han sa att han gjorde det, han berättade vad de gjort. Då blev föräldrarna tysta. De sa inget mer om att deras söner är avstängda från träningen. En av dem är han som är andre målvakt. Så jag får mycket träningstid.
Jag klär av mig och jag går in och duschar. När jag är klar så torkar mig och klär på mig. jag lämnar sporthallen. Jag ser Tindra stå och prata med ett par lagkamrater till henne.
– Michael.
– Tindra, Thea och Sanna.
– Fick du straffexercis?
– Nej, jag tränade på utkast. De är inte tillräckligt bra så jag får träna på dem.
De ser på mig.
– Aha, Karl och hans kompisar sa att jag fått straffexercis. Om det inte handlar om att träna bröst och biceps på gymmet så ser de allt som straffexercis. Jag kommer att kasta extra utkast efter varje träning nu.
– Ska du hem?
– Ja, Tindra.
– Ska vi ha sällskap?
– Gärna, Tindra.
Vi säger hej då till Thea och Sanna. Vi sätter oss på cykeln och cyklar hemåt. Jag ser på henne, hon är en lång vältränad tjej med solbrända ben och armar. Hon har svart hår som är samlat i en hästsvans. Hon har bruna ögon, en raknäsa och fina läppar.
– Hur känns det att snart börja skolan, Michael?
– Det känns bra Tindra, det ska bli kul.
– Så kul?
– Ja, Tindra kul. Jag gillar skolan.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Vi kommer fram till ett övergångställe, vi sänker farten.
– Varför bantade du, Michael?
– Jag blev förbannad på min far.
Hon ser på mig.
– Hur känns det?
– Jag är fortfarande förbannad på min far, frågan är om jag kommer att vara förbannad på min far för alltid. Han låg med en mycket yngre kvinna bakom ryggen på vår mor och han gjorde henne gravid. Han om du ursäktar mig pissade på vår familj.
– Jag beklagar Michael.
– Tack Tindra.
– Det du gjort är imponerande, Michael.
– Tack igen Tindra.
– Inte bara den yttre förändringen, utan även den inre. Du är inte lika blyg längre.
– Det är jag men jag bryr mig inte om det längre. Jag går emot min blygsel hela tiden.
Vi svänger vänster ner mot den gatan som leder hem till vårt villaområde.
– Vad tycker du om att börja skolan då, Tindra?
– Det ska bli kul, Michael. Att träffa alla kompisar, få lära känna nya personer.
– Finns det någon här i stan som du inte känner, Tindra?
Hon ser på mig, vi ler mot varandra. Det gör det nog inte, eller det gör det. Men de är inte många. Hon har hjälpt till på sin mors restaurang länge. Alla har någon gång ätit där. De flesta i stan har spelat handboll, så hon om inte känner de flesta i stan så är det nära nog.
Vi kommer fram till våra hus, vi cyklar förbi Helenas. Sen stannar vi vid deras. Jag stannar också vid deras, jag ser min fars bil stå vid huset. Jag ser mot trappan, min mor står i dörren och jag ser att hon är upprörd. Tindra ser också vad som händer, hon ser på mig.
– Jag väntar här och ser hur det går Michael.
– Tack, Tindra. Du ska kanske texta din mor och Helena, jag tror att min mor kommer att behöva stötning av dem.
– Ja, Michael.
Jag går av cykeln och jag går in i vår trädgård. Jag ställer cykeln och jag tar min väska.
– Vad gör du här, Olof?
Jag ser hur de två vänder sina huvuden mot mig. Han har kvinnan med sig, jag ser på hennes mage. Den är rätt så stor.
– Jag vill tala med dig och Emil.
– Du har inget att säga mig Olof, du knullade runt, hon blev med barn och du pissar på vår familj. Vad jag vet så är detta mors hus nu, du tvingade henne att köpa ut dig. Annars så hade vi fått bo på gatan, eller flytta hem till mormor. Så ta din sambo och försvinn från vårt hus Olof. Du förstår inget du säger kommer någonsin att få mig att förlåta dig för det du gjort Olof. Det finns inga som helst förmildrande omständigheter. Verkligen inte, så antingen lämnar du eller så ringer jag polisen.
Mina föräldrar stirrar på mig, hans nya kvinna ser väldigt förvånad ut. Jag är inte den tjockisen som min far beskrivit mig som.
– På ett vis så ska jag kanske tacka dig Olof, för hade du inte legat runt. Med en kvinna som är närmare mig i ålder än dig. Men hade du inte gjort det så hade jag kanske aldrig kommit ur mitt skal. Då hade jag kanske inte trotsat all den rädsla jag känner när jag säger detta till dig Olof. Far åt helvete och ta henne med dig. Kommer du hit oanmäld igen så ringer jag polisen. Så ta ditt skank och försvinn Olof.
– Du ska passa ditt språkbruk unge man.
– Vad kallade du mig?
– Det är du som lärt mig det, Olof och din kallade jag för skank. Du ska kanske betänka att han har legat runt en gång. Vad säger att han inte gör det igen när han tröttnat på dig? När du är tio år äldre och du inte tilltalar honom längre? Så ta ditt skank och försvinn härifrån Olof.
De stirrar på mig, jag är längre än min far och numera mer vältränad än honom. jag står ett trappsteg högre upp än dem med. Min far och jag ser på varandra, han ser något nytt i mina ögon. Något som han aldrig sett förut, han ser trots och förakt. Föraktet gör ont, det gör förbannat ont.
Han backar och han tar kvinnan i handen. Hon frågar honom om han tillåter att jag tilltalade henne med skank. De går till bilen och de sätter sig i den och kör i väg. När de svänger vid hörnet av gatan så viker mina ben sig och jag sätter mig på trappan med händerna i huvudet och jag andas tungt.
Olivia och Helena kommer in i framför vårt hus och de ser på mig, på min mor som kramar min axel.
– Slog han dig?
– Nej, Michael var fantastisk. Han sa så många saker som jag velat säga, men inte haft modet till.
– Det var det värsta jag varit med om, mor.
– Du var så modig Michael.
– Tack mor.
Tindra som hörde allt jag sa ler och hon går intill sig. Hennes mor och Olivia kommer att ta hand om oss. Emil kommer ut han med, han sätter sig också bredvid mig.
– Tack brorsan.
– Ingen fara brorsan.
Vår lillasyster är hos vår mormor, hon bor på en gård utanför stan där hon har sin studio och målar sina tavlor.
– Vad sa du, Michael?
– Jag riskerar kanske ett åtal för förtal, jag kallade henne för skank. Jag sa en och annan sanning om Olof.
De ser på mig, när jag säger Olof och inte far.
– Vad ville han?
– Tala med Michael och Emil.
– Jag tror inte att han kommer att vilja tala med mig igen.
– Det tror inte jag i heller, brorsan. Så länge jag slipper så är jag nöjd.
– Du kommer att klara dig från ett åtal, Michael.
– Det var väl för väl det, Helena.
– Sanningen är inte förtal.
Jag ser på henne och jag skrattar lite. Jag känner mig lite modigare nu än vad jag gjorde innan. Vi reser oss och vi går in i huset.
– Kan du arbeta på lunchen i morgon, Michael?
– Javisst, jag tränar till tio. Sen så är jag ledig till fyra när jag ska träna handboll. Så jag kan hjälpa dig på lunchen tant Olivia.
– Tant?
– Ja en snäll tant.
De ser på mig och mitt leende sen skrattar vi…
Jag står i duschen, jag har precis gjort de tusen hoppen med hopprepet. Jag blundar och min hand rör sig fram och tillbaka. Jag har min penis i handen och jag fantiserar om Tindra. Ända sedan jag började att onanera för ett par år sedan så har hon varit min bästa onanifantasi.
Idag så tar jag henne bakifrån i hennes säng. Jag ser på min glansiga penis som rör sig fram och tillbaka i hennes inre. Jag rör mig snabbare i fantasin och min hand rör sig snabbare.
Kittlingarna och ilningarna attackerar mig och jag kommer med ett tungt stönande. Jag känner hur min säd lämnar mig och den träffar väggen. Jag rör handen långsammare och i min fantasi så kom Tindra med mig…
Jag räddar ett nio meters skott, jag rör mig ut till kanten och jag räddar det. Jag rör mig mot högernio och jag räddar det skottet med. Till andra kanten och jag räddar det skottet med. nästa avslut är ifrån linjespelaren. Jag räddar det avslutet med. Sex avslut, sex räddningar.
Jag får beröm av tränarna och vissa i laget. Av de som fick göra om testen så klarade sig hälften. De som inte klarade sig kommer att inte få spela med förstalaget förrän de visat att de ska ingå här. Kalle är en av dem som inte klarade testen.
Det tog inte två minuter efter träningen förrän hans far kom springande. Jag såg Kalles väldigt självbelåtna min, jag såg att Linus lyssnade på Kalles pappa. Han lämnade och Kalle såg lite mindre självsäker ut.
– Varför ska reglerna inte gälla dig Kalle? Om mina regler inte passar dig så är det bara att byta lag. Om du någonsin skulle bli proffs, tror du då att du kan springa till mamma och pappa? Börja att bruka allvar på träningarna så kommer du kanske lyckas med att ta tillbaka din plats. Bröst och biceps kanske imponerar på tjejerna på stranden. Men det imponerar inte på mig.
Tystnaden var total efter tillrättavisningen. Kalle bara stirrade på honom likblek i ansiktet. Ingen sa något, de andra hallen och jag tränade utkast. Karl eller Kalle som han kallas fortsätter med sin attityd. Han är fortfarande övertygad om att pappa kommer att rädda honom.
Jag är inte lika övertygad om det, det verkade som om Linus hade någon hållhake på Kalles pappa. Vad det skulle vara har jag inte en aning om. En ny runda börjar, sex nya avslut. Vinner jag så får de göra armhävningar, vinner de så får jag göra armhävningar.
Blir det oavgjort så får vi alla göra armhävningar inte alla men hälften. De börjar att skjuta, jag räddar 5 av 6 skott. Kalle får göra armhävningar på andra sidan. Jag byter med den andre målvakten.
Jag går till sidan där min vattenflaska står jag tar en klunkvatten och jag ser på Kalle. Han får göra armhävningar igen, jag går till hans sida. Han ser på mig.
– Vi byter, Kalle.
Han ser på mig, han lämnar målet och jag går in och ställer mig. Övningen börjar och jag vinner min första runda. Kalle ser snett på mig, utespelarna gör armhävningar. De blir klara och en ny runda börjar, jag gör som jag sett Landin göra på filmerna.
Smårörelser, skärvinklar och slajda mycket med höga händer, vara snabbt i position på sexmeters skott. När jag släpper in så blir jag irriterad om det inte är ett väldigt bra avslut. Kalle har gått ner till andra sidan, vi ska stå tre rundor var sen byter vi och dricker.
Det är ett högt tempo i övningen både för oss målvakter och för utespelarna. Jag gör min sista runda på denna sida, jag vinner igen. Jag har inte förlorat än, Jag går till sidan och jag tar en klunk av mitt vatten. Jag ser på F16 laget de sitter på läktaren och de ser på oss när vi tränar.
Jag går till andra målet och jag byter av Kalle, han har inte vunnit än. Både jag och den andre målvakten har vunnit. Men det har inte Kalle. Vi byter och jag går in i målet och jag gör mig redo sen börjar övningen igen.
Jag går in i min bubbla, jag finner mitt fokus. Sen agerar jag, på varje skott. Jag reagerar inte, jag agerar. Det är skillnad på det, jag vinner igen…
Vi avslutar med spel, vi målvakter byter när vi släppt in två mål. Jag har inte fått byta än och vi har hållit på i tre gånger två minuter. Kalle och Ekan som han kallas vi har två Erik, han är en av dem. Så han kallas för Ekan.
Han och Kalle har fått byta. De kör fyra mot fyra och inga avkast och fyra lag så det rullar på hela tiden i högt tempo. Jag ser Kalle prata med en av våra lagkamrater. Jag ser att han ser på mig. Jag ser att den andre spelaren skakar på huvudet.
Jag ser att Kalle blir förbannad, jag vet instinktivt vad han är ute efter. Han vill att den spelaren ska skjuta mig i huvudet när han får avslutsläge. Nu är jag förvarnad, han kommer inte att skjuta mig i huvudet. Spelet fortsätter och jag fortsätter att rädda, jag har aldrig gjort en bättre träning i hela mitt liv.
Minuterna tickar på, den spelare som Kalle var på får läget jag står stilla och han drar bollen rakt mot mitt ansikte. Jag räddar, jag får läge att dra en kontring. Kalle står precis i kastriktningen, jag ler inombords.
Det är ett elakt leende, jag drar iväg bollen allt vad jag kan. Med den träning jag gjort, både fysiskt och tekniskt så drar jag iväg ett stenhårt utkast. Det är det rakaste och hårdaste utkast jag någonsin gjort och det träffar Kalle rakt i ryggen. De smäller till i hallen, jag sträcker upp handen direkt.
– Förlåt, du får skylla på Ville som inte fångade.
Han stirrar på mig och sen på Ville som inte fångade bollen. Sen vänder jag mig mot Hampus som sköt mot mitt huvud.
– Alla lösa går om, jag tror inte att Linus uppskattar att du missar frilägen från sexmeter. Hampus.
Han ser på mig, de andra som hör vad säger ser på Hampus och sen på mig. Det är första gången någonsin som jag tar lite ton. Jag fokuserar på nästa anfall, jag räddar och jag drar ett nytt stenhårt utkast som Ville fångar denna gång. Hade han inte gjort det så hade Kalle fått den mitt i ansiktet. Han stirrar på Ville och bollen.
– Bra utkast, Michael!
Jag ler, vi gjorde mål. Spelet vänder och jag gör mig redo igen, skott kommer det går in. Jag blir förbannad, den skulle jag tagit. Jag har kastat ut bollen innan jag blir förbannad. Jag tar nästa skott och jag är inte förbannad längre…
Vi står i mitten och vi säger vår förenings namn, de andra går in i omklädningsrummet. Jag går till bolltunnan och jag lägger ut bollarna på golvet. Jag börjar träna på mina utkast. Jag träffar bolltunnan nästan varje gång nu, när jag missar så blir jag förbannad.
Sen fokuserar jag på nästa utkast. Jag kastar färdigt, jag samlar ihop bollarna och jag lägger dem i bollvagnen. Jag tar fram mitt hopprep och jag börjar att hoppa. Jag börjar att räkna och jag hoppar mycket snabbare nu än vad jag gjorde när jag började för ett par veckor sedan.
Tjejerna sitter kvar på läktaren, en del av dem är tillsammans med en del i vårt lag. Det är ett en hel del av dem som hänger tillsammans. Vad jag vet så är inte Tindra tillsammans med någon av dem, jag hoppar klart.
Jag samlar ihop mina saker och jag tar min väska och jag hänger den över min axel och snett över ryggen. Jag kör bollvagnen till bollförrådet, jag kör in den och jag stänger dörren. Jag går till omklädningsrummet, mina kläder ligger i duschen.
Jag suckar och jag kramar ur dem. Jag tar fram en plastpåse, det är inte första gången det händer. Dörren öppnas och Linus kommer in.
– Vad har hänt, Michael?
– Jag gjorde en bra träning, så pass bra så att Kalle hotade Hampus med något om han inte sköt mig i huvudet. Jag såg samtalet, jag såg Hampus blick. Han ville inte göra det men Kalle hotade honom. Så jag fick en billig räddning, jag sa till Hampus att du inte skulle uppskatta så slarviga avslut. Han fattade att jag visste. Så när han inte kunde göra något annat så kastade han mina kläder i duschen. Innan gjorde han det för att jag var tjock och luktade svett, nu gör han det för att jag var bättre än honom idag. Jag ser det som ett tecken på att han är rädd Linus.
Linus ser på mig, han ser mig stoppa ner påsen i väskan.
– Jag får duscha hemma, för första gången så gör det inget. För denna gång så är det inte för att mobba mig. Nej denna gång så är det för att han är rädd för mig, Linus. Han kommer att bli ännu räddare, detta gör mig bara mer beslutsam.
– Jag kommer att ta upp det på träningen i morgon, Michael.
– Javisst.
– Så du protesterar inte?
– Skulle det hjälpa, Linus?
– Nej.
– Min mor har lärt mig att inte slösa energi på det jag inte kan påverka. Jag kan inte påverka ditt beslut så jag kommer inte att lägga energi på att försöka övertala dig. Jag kommer att få skit för det, de kommer att kalla mig för skvallerbytta osv. men jag bryr mig inte. Som sagt det jag inte kan påverka osv. vi ses i morgon Linus.
– Det gör vi, Michael och du.
– Ja?
– Du har rätt att du skrämmer skiten ur honom, en sak till kasta ett sådant utkast till så bänkar jag dig.
Jag ser på honom och jag nickar.
– Jag förstår.
– Bra.
Jag lämnar omklädningsrummet, Tindra står vid min cykel.
– Har de luftat den?
– Nej, men de var på väg.
– Kalle?
– Vem annars, Michael.
– Där ser man, men han börjar att bli rädd.
– För dig?
– För konkurrensen, både jag och Ekan gjorde det bättre än honom idag. Han sköter inte sin egen träning, så han tappar. Han stannar inte kvar och kastar utkast eller hoppar hopprep. Han sitter inte i flera timmar och tittar på Youtube filmer om målvakter och målvaktsträning. Nej han festar och glider runt.
– Siktade du?
– Ja, jag siktade. Han övertalade Hampus att skjuta mig i ansiktet. Men jag siktade bara första gången. Andra gången så visste jag att Ville skulle fånga bollen.
– Bra, Michael att du står upp för dig själv.
– Vågar jag säga till min fars nya flickvän att hon är ett skank så vågar jag stå upp mot Kalle. Han är en bortskämd rikemansson som aldrig behövt ta ansvar för något i hela sitt liv. Det skulle inte förvåna mig och han köper sina vänner.
Jag sitter upp och jag ser på henne.
– Tack Tindra, jag hoppas att du inte fick för mycket skit för det.
– Haha, nej då. Vi vet att han är en pajas, varför tror du att ingen i vårt lag är tillsammans med honom. Han är ett svin, varken mer eller mindre.
Jag ser på henne och sen cyklar vi hem tillsammans…

Kapitel 2.
Jag ser på Kalle, han är pionröd i ansiktet. Linus drog en vit lögn om att det var han som hittat mina kläder i duschen. Han lät meddela att alla som var därinne var lika skyldiga och att om man inte står upp för sin lagkamrat så har man inte i laget att göra.
Att de som var kvar i omklädningsrummet när personen som kastade in mina kläder i duschen kommer att få köra fys hela träningen. Vilket de kan tacka den person som kastade in mina kläder i duschen.
– Jag var inte där, Linus.
Jag ser på Hampus.
– Det var ju tur för du behöver på att pricka mål inte våra målvakters ansikte.
Åtta spelare till säger att de inte var där, varav Kalle är en.
– Det var för fan du som kastade in kläderna!
– Käften, Gustav!
– Vad ska du göra? Jag ska ta mig fan inte ta skit för något som du gör och sen försöker du smita ifrån. Det var han som kastade in Michaels kläder i duschen. Det är alltid han som kastar in Michaels kläder i duschen.
– Och ni försökte stoppa honom?
De ser på Linus, de ser skamsna ut allihop.
– Jag misstänkte det, så jag tar hand om er så tar Robban hand om resten härinne. Mina unga herrar som man sagt i Tyskland, vi ska gå ut så att ni kan får er belöning. Nocka hade en specialträning för sådana här tillfällen, då handlade det inte om så allvarliga saker som mobbning. Nej det handlade om att vi kom en minut försent till en samling, eller så hade vi inte rätt kläder på oss, eller så hälsade vi inte mer tillräcklig respekt. Jag kan lova er att man aktade sig för att göra fel efter en sådan belöning.
Han går ut med de som var i omklädningsrummet. Vi andra sätter igång med uppvärmningen och sen börjar vi att träna. Det blir mycket skotträning, F16 sitter på läktaren idag igen. Träningen tar slut och jag tränar på mina utkast och sen så hoppar jag hopprep.
Jag tar min väska och jag hänger den snett över ryggen. Jag går till omklädningsrummet. Mina kläder hänger på sin plats, jag sätter mig på bänken och jag börjar att byta om.
Jag står på stranden och jag ser på de andra som är här, det är en massa ungdomar här från handbollen. Det är hela vårt lag, det är F16 lag och dam och herrjuniorerna. Det är en hel del alkohol här, jag tar en klunk av mitt vatten.
Jag står för mig själv. Jag hör Tindras röst, jag vänder mig och jag går mot dem. Jag ser en i juniorerna försöka tvinga sig på henne.
– Hej sluta!
Han ser på mig, Tindra knuffar undan honom och hon går på ostadiga ben mot mig. Hon är inte helt nykter, killen i juniorerna ser på mig. Det har kommit fram fler till oss. Så nu vågar han inte göra något. Han går i väg och de som kommit det går också i väg. Jag ser på Tindra, hon ser på mig.
– Jag måste kräkas Michael.
Jag tar henne i armen och jag leder bort henne en bit på stranden och hon börjar kräkas. När hon inte får upp mer så räcker jag henne mitt vatten.
– Skölj bara munnen, annars så kommer du bara att kräkas igen, Tindra.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, vi har vuxit upp ihop, Tindra. Ska vi sticka hem.
– Ja.
Vi lämnar stranden, det är kanske två kilometer hem till oss härifrån. En lättare joggingtur. Men med Tindra som är påverkad så tar det en stund att komma hem. Jag hjälper henne att låsa upp och stänga av larmet.
Jag hjälper henne upp på rummet och jag sätter ett glas vatten och jag lägger två Panodil på hennes sängbord. Jag berättar det för henne, jag ställer en spann bredvid hennes säng. Jag lägger henne ner och hon somnar, jag lägger på henne täcket. Jag går nerför trappan och jag ler lite. Jag kommer ner och ytterdörren öppnas och Olivia står där. Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Michael.
– Tant Olivia.
– Vad gör du här?
– Jag följde Tindra hem, hon sover.
– Sover?
– Ja, sover.
– Varför behövde hon hjälp av dig för att somna, Michael.
– Ingen kommentar.
– Förlåt?
– Ingen kommentar, jag kommer inte att skvallra.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick. Hon ser in i mina blåaögon, de är ljusblå som på en Huskie. Vi säger inget på minst en halvminut.
– Gå hem, Michael.
– Ja, tant Olivia.
Jag tar på mig skorna och jag går förbi henne, hon tar mig i armen.
– Blås på mig.
Jag gör som hon säger.
– Mineralvatten hela kvällen, tant Olivia.
– Och det drack inte min dotter?
– Jag vet inte vad din dotter druckit, tant Olivia. Som sagt jag kommer inte att skvallra, men det är sant. Jag vet inte vad hon druckit eller inte druckit.
Hon ser på mig igen.
– Tack, Michael.
– Ingen fara tant Olivia.
Jag lämnar deras hus och jag går hem till vårt. Jag öppnar dörren och jag går in. Min mor sitter och väntar på mig. Hon reser sig och hon går fram till mig.
– Andas på mig, Michael.
Jag gör som hon säger.
– Mineralvatten hela kvällen, mor.
– Så bra, var det kul?
Jag ser på henne och sen säger jag.
– Nej inte direkt, det var en hel del fulla ungdomar. Jag fick en hel del frågor om jag var nyinflyttad. När jag sa vem jag är så sa de flesta – va fan blåvalen har du bantat. Så nej det var ingen höjdare direkt, mor. Helt ärligt så ser jag inte charmen med att dricka och göra bort sig. Kan du förklara det för mig, mor?
Hon ser på mig, jag ser in i hennes ögon och hon ser in i mina.
– Det är en del av att vara en osäker tonåringen och inte veta var man hör hemma. Gå nu och lägg dig, Michael.
– Ja mor.
Jag går till trappan som leder ner i källaren och mitt rum. Vi bor i ett enplanshus med källare. Jag och Emil har våra rum därnere, jag går nerför trappan och jag går till toaletten. Jag kissar och borstar tänderna, sen går jag till mitt rum och jag sätter mig vid datorn och jag loggar in på mitt spel.
Jag spelar en stund sen stänger jag ner spelet och jag loggar ut och går till sängen och jag lägger mig. Jag sluter ögonen och jag drömmer om Tindra i klädd en kort sovtröja och hotpantstrosor…
Olivia ser på Tindra, Tindra är bakfull och hon känner sig ynklig. Hennes mor säger.
– Du ska gå till Michael och tacka honom och be om ursäkt, sen kommer du hem direkt. Du har utegångsförbud tills jag säger något annat, du får göra tre saker. Gå i skolan som börjar i morgon, du får träna och arbeta. Det är dina alternativ unga fröken. Se så pallra dig över till Michael och be om ursäkt.
– Ja mor.
Hon reser sig, Olivia hade gått in på Tindras rum igår och hon hade känt lukten direkt. Hela Tindras rum stank av alkohol. Hon går till ytterdörren och hon vänder sig mot sin mor.
– Jag är ledsen mor och jag ångrar mig.
– Det är bra, men faktum kvarstår. Du lovade mig att inte dricka, du gjorde det ändå. Så pass mycket så att Michael fick hjälpa dig hem. En sak till, han skvallrade inte. Han kom med ingen kommentar, med att han inte sett vad du druckit osv. han behövde inte skvallra ångorna i ditt rum avslöjade dig.
– Ja, mor.
Hon tar på sig sina Birkenstock och går iväg. Hon kommer fram till vårt hus, jag leker med min lillasyster i trädgården. Jag är barnvakt medan min mor är i affären och handlar skolsaker till oss. Vi börjar skolan alla tre i morgon.
– Tindra!
Min syster springer fram till henne, jag reser mig från gräset och jag går fram till henne. Hon kramar min lillasyster.
– Hur mår du?
– Skit, Michael. Mest för att jag svek min mors förtroende, men säger du något om det så kommer jag att förneka det och kalla dig lögnare Michael.
– Ingen fara, din hemlighet är säker hos mig, Tindra.
– Min mor sa det, tack Michael mest för att du stoppade honom.
– Självklart, Tindra.
Hon kramar mig och jag kramar henne. vi släpper varandra. Jag får samla mig rejält för att det inte ska synas i mina shorts vad som händer där.
– Jag har utegångsförbud, välförtjänt sådant. Om du säger det till min mor.
– Så kommer du att förneka det, Tindra.
– Precis.
– Tack igen, Michael.
– Som sagt ingen fara Tindra.
– Solen är lite skarp, jag ska gå hem och ynka mig. Ska vi ha sällskap till skolan i morgon, Michael?
– Gärna, Tindra.
– Då hämtar jag upp dig.
– Det låter bra.
Hon går i väg och jag ler lite, min syster drar i mig och vi återgår till att leka på gräsmattan…
– Du har fostrat en bra son, Anna.
Min mor ser på Olivia, hon berättar det hon vet.
– Så han sa ingen kommentar?
– Haha, ja. Han är minsann ingen skvallerbytta.
– Där ser man.
– Han stoppade en äldre kille ifrån att göra saker med Tindra som hon inte ville med.
– Ok, vet du vem?
– Nej, jag hörde en av tjejerna som sommarjobbar hos mig prata om att ”valen” som inte längre är en ”val” räddade Tindra ifrån att råka illa ut.
– Så de kallar min son för ”valen”?
– Ja, men något säger mig att det smeknamnet kommer att försvinna, Anna. Hon talade om din son med en värme i rösten som vi talade om pojkar när vi var i den åldern.
Min mor ser på Olivia, hennes son? Sen skäms hon för sin tanke.
– Mor, tant Olivia.
Jag går in i trädgården, jag har min träningsväska hängandes snett över ryggen.
– Du stoppade tydligen någon ifrån att ta sig friheter med Tindra, Michael.
Jag ser på min mor och Olivia, jag kommer inte undan.
– Ja tant Olivia.
– Och du sa inget om det igår?
– Jag är ingen skvallerbytta, jag stoppade honom. Inget hände.
– Vem var det?
Jag ser på dem.
– Jim Väster.
– Han är ju nitton år!!
– Ja, vi var en hel del där igår. Det var spelare från fyra lag och en hel del andra ungdomar. Det förekom en hel del alkohol där. Nu vill jag bada, jag är svettig.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, tant Olivia.
Jag går till poolen och jag tar av mig mina kläder förutom shortsen. Sen hoppar jag i poolen och jag ställer mig på botten och jag drar handen genom mitt hår. Det har varit en bra sommar trots min far…
Jag står vid vår grind och väntar på Tindra, hon kommer gående med sin cykel. Vi sätter oss på dem och vi cyklar mot centrum och gymnasiet som ligger mitt i centrum. Eller nästan mitt i centrum, vi är nog lika nervösa båda två.
Vi känner de flesta som ska börja i vår klass. Vi pratar om strandfesten, om vad som hände där. Sådant som jag missat, sådant som hon missat när jag följde henne hem. Det hade spårat ut och polisen hade kommit. Det är tydligen rätt så allvarligt med slagsmål och någon som tvingat sig på en av tjejerna.
Vi kommer fram till skolan och vi ställer våra cyklar i ett cykelställ. Vi låser dem och sen går vi till de stora portarna i koppar som är gröna av ärg. De står öppna idag, vi går in och vi går till aulan där vi ska ha vårt upprop.
Vi går uppför den stora trappan och vi kommer upp till aulan. Tindra går fram till ett par lagkamrater, jag går in i aulan och jag går till en ledig stol och sätter mig. Jag sätter ryggsäcken på golvet, jag ser på de andra som sitter här.
Här är en del från mitt lag, inte Karl eller hans klick. De har valt Försäljning och Service, enligt Karl för brudarnas skull. Det programmet har inte upprop med oss. Vi tillhör det som kallas för Natur och Teknik college.
Så det är bara naturelever och teknik elever här. Flertalet teknik elever är killar, med flertalet av natureleverna är tjejer. Så frågan är om urvalet av tjejer är sämre här än på försäljning och serviceprogrammet. Aulan fylls på och när klockan är tio så börjar rektorn att tala. Han talar i en kvart kanske om vikten av att sköta sig i skolan.
Sen presenterar han lärarna, när han är klar med det så börjar uppropet. Vi säger ja när våra namn ropas upp. När vår klass är klar så lämnar vi aulan tillsammans med två lärare. De visar oss till en sal i naturelevernas korridor. Vi går in i salen och vi sätter oss.
Vi sitter fem på varje bänkrad, våra lärare ser på oss och vi ser på dem. Sen fortsätter de rektorns tal om vikten att plugga. Att planera för att kunna plugga och hinna med vad man nu sysslar med på sin fritid. Att om man hamnar efter på naturprogrammet så är det svårt att arbeta ikapp.
När de är klara med förmaningstalet så talar de om praktiska saker som vi ska lösa idag. Som datorer, passerkort och nycklar till våra skåp. Vi reser oss och sen så gör vi de praktiska sakerna…
Vi står vid våra cyklar. Jag ser på Tindra och hon ser på mig.
– Har vi valt rätt, Michael?
– Ja, Tindra. De vill bara skrämma oss, det kommer att bli tufft. Men inte så tufft som de vill framställa det som. Jag tror att de gör så för att vissa som valt natur inte är de själva som valt så att säga.
– Så är det kanske.
Vi cyklar hem och jag stannar utanför min grind.
– Ska vi ha sällskap i morgon med, Michael?
– Gärna Tindra.
Hon cyklar till sin grind. Jag går in i vår trädgård och jag ställer cykeln och jag går in i huset. Jag går nerför trappan, jag packar upp min väska och jag tar alla papper som min mor ska läsa igenom och skriva under.
Jag går upp och jag lägger dem på hennes plats vid matbordet. Sen går jag till kylen och jag börjar fixa med lunch. Emil kommer hem, han börjar nian idag. Han säger hej till mig och sen så går han till sitt rum.
Jag tar min lunch och sen sätter jag mig på min plats. Emil kommer ut i köket med sin hög med papper. Han lägger dem bredvid min. sen går han och tar lunch han med.
– Hur var det, Michael?
– Nytt och spännande, Emil. Du då?
– Gammalt och vant, nu är vi störst på skolan. Vi har fått höra hela tiden hur mycket det förpliktigar.
– Så ni fick det talet ni med, frågan är om de säger det till alla som blir nior.
– Så är det säkert, Michael. Ska du träna idag?
– Ja, vi har fyra träningar denna vecka, sen träningsläger till helgen med två matcher.
– Så du går inför det nu, Michael?
Jag ser på honom.
– Ja, av någon anledning så är det väldigt roligt just nu. För första gången sen jag började att spela. Så känns det som att jag tränar handboll för min egen skull. Inte för någon annans. För första gången så kan jag prestera som jag vill.
Han ser på mig och han ler lite.
– Så bra, förresten har far textat dig?
– Nej, men det hade jag inte väntat mig i heller. Efter mitt lilla tal till dem så skulle det förvåna mig om han hör av sig inom de kommande tio åren Emil.
– Haha, sant.
– Vad ville han?
– Fråga om jag vill träffa honom till helgen, Michael.
– Vad känner du inför det?
– Jag sa till honom att jag inte var intresserad av att träffa honom. Varken honom eller hans nya sambo. Sen så var det inte mer med det. Sen så ska jag i väg med teatergruppen till helgen. Vi ska åka till storstan och gå på teater och få besöka SVT huset och andra saker. Hade han varit det minsta intresserad av mig och vad jag gör så hade han vetat det.
– Det låter spännande, Emil.
– Ja det ska det bli, vi ska sätta upp en midsommarnattsdröm till jul. Jag ska spela Puck.
– Grattis, Emil. Det är huvudrollen.
– Ja, så det är lite pirrigt, Michael.
– Det förstår jag, Emil.
Vi äter vidare och pratar om allt möjligt. När vi är klara så sköljer vi av tallrikarna och sätter in dem i diskmaskinen. Vi går till våra rum, jag packar min träningsväska så att den är klar till min träning börjar…
Jag ser på lagen, det är två jämna lag. Det ena kallas vitt och det andra blått, det står inte ett eller två. Det är som sagt två väldigt jämna lag, vi är tretton i det lag som jag är uttagen i. Jag är ensam målvakt, enligt Linus så kommer vi att låna en målvakt från de som är ett år yngre än oss när vi spelar matcher.
Framförallt till SM. Jag hade fel, det är vårt år i år. Så bra koll hade jag, till mitt försvar så får jag hävda att jag inte engagerade mig tillräckligt innan. Frågan är om Linus hade koll på det, när jag hade ett av mina anförande i början av säsongen.
Tränarna har verkligen gjort två väldigt jämna lag. Vilket ska bli kul, jag ser på de andra. De ser lite förvånade ut. Så här jämna har lagen aldrig varit innan, jag lämnar sporthallen. Jag går till min cykel och jag sätter mig på den.
Det har gått en månad sedan skolan började och det var precis så stor utmaning som de varnade oss för. Jag gillar utmaningen, men alla gör inte det. Fyra i vår klass har bytt program. De gjorde det efter två veckor, vi som är kvar kämpar på.
Det är som sagt tufft men kul. Tindra har avtjänat sitt straff, men det innebär inte att hon är ute och festar. Vi hinner inte det med all träning och läxor som vi har. Hon går på NIU, så hon har morgonträningar med. Jag kommer hem och jag ställer cykeln i vårt cykelställ.
Jag låser den och går till dörren, det är fredag. Då är det Margarita kväll, de ska vara hemma hos oss ikväll. Vilket innebär att det är snabbmatskväll. Jag öppnar dörren och jag går in, jag hör dem skratta åt något. Jag tar av mig väskan och jag går till dem och jag hälsar på dem.
– Det finns mat i påsarna där, Michael.
Det är Olivia som säger det, hon har tagit med mat från sin restaurang. Det är betydligt bättre än snabbmat. Jag tar en låda med mat och jag lägger upp den på en tallrik. Jag sätter in den i mikron, jag sätter igång den.
– Är du lika utkörd som Tindra är?
– Nej, eller det tror jag inte. Men jag har inte NIU med som hon har, Olivia.
– Förvisso, Michael.
– Men det är tufft, tufft men roligt.
Mikron plingar till, jag tar tallriken och jag sätter mig vid matsalsbordet. De sitter vid köksön och pratar. Jag börjar att äta och jag tar fram min telefon och jag letar upp en Youtube film med klipp på målvakter. Jag ser på den medan jag äter. Jag lyssnar inte på vad de tre kvinnorna talar om.
Jag fokuserar på filmen, jag vet att de talar om allt när de har dessa sammankomster. Jag blir klar och jag går till köksön där de sitter. Jag sköljer av min tallrik och jag sätter in den och besticken i diskmaskinen.
– Linus och Robban har gjort två lika bra lag, frågan är vad föräldragruppen kommer att säga om det? Jag tycker att det är bra, men som sagt frågan är var föräldragruppen kommer att säga om det.
– Vad tror du att de kommer att säga, Michael?
– Att om vi inte går till Steg 5 med ett av lagen så kommer han inte att få vara kvar. Vi heter inte lag 1 och 2 i heller, nej vi heter lag vit och lag blå. Vi ska spela i Skåne elit båda lagen. Vilket innebär att vi kommer att mötas två gånger under säsongen. Det kan bli intressanta matcher, med föräldrarna på läktaren som det mest intressanta.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Jag har match på söndag, sista träningsmatchen innan serien sätter i gång. Vi ska spela i de nya konstellationerna. Vilket också kommer att bli intressant.
– Varför?
– För att han satt alla med för stort ego i det vita laget, framför allt Karl. Så det kan bli intressant.
De ser på mig, jag ler mot dem.
– Jag är inte med i det vita laget så jag slipper de värsta egona.
– Det låter bra, Michael.
– Att slippa Karl på matcherna är väldigt skönt ja. Att slippa de värsta egona är också väldigt skönt. Nu ska jag inte störa mer, har Emil åkt förresten?
– Ja, han är i storstan med sina teatervänner.
– Och Vilma?
– Er far hämtade henne från skolan.
Jag säger inget, jag nickar bara. Sen lämnar jag dem sittandes där. Jag går till dörren som leder ner i källaren och till mitt rum. Jag går till tvättstugan med min träningsväska. Jag packar upp den, jag ser på min tvättkorg med träningskläder.
Den är full så jag fyller tvättmaskinen med mina träningskläder, jag sätter igång tvättmaskinen. När den är i gång så går jag till mitt rum, jag sätter mig vid datorn och jag loggar in på mitt spel och börjar att spela…
– Så du har träffat Linus, Anna?
– Ja på föräldramötet.
– Hur gick det då?
– Det gick bra, vi hälsade på varandra och sen var det inte mer med det.
Olivia och Helena ser på min mor, de ser skeptiska ut. De tror inte på henne att det gick så lätt.
– Hur går det för Tindras lag?
– Bra, de har också gjort sin uppdelning men de har ett tydligt första och andra lag. De kommer att ställa upp i SM med båda, de satsar på att nå finalspelet med första laget.
Hon säger inte vad målsättningen är för andra laget. De pratar vidare om andra saker i ett par timmar…
Jag ser på tavlan, vi leder med tio, det är tio minuter kvar. Jag går bort till bänken och jag säger till den andre målvakten som vi har lånat från de som är ett år yngre.
– Ett försvar till sen byter vi, gör dig klar.
– Javisst, Michael.
Jag går tillbaka till målet och ställer mig, vi gör mål och är elva upp. Andra laget anfaller och de får ett dåligt läge från ena kanten som jag räddar. Jag kastar ut bollen och vi anfaller. Jag springer och byter, jag sätter mig längst ner på bänken och tar min vattenflaska. Jag gör high five med de andra som sitter på bänken. Vi gör mål igen och vi leder med tolv. Vi spelar första steget i USM, vi har hunnit spela två seriematcher innan USM.
Vi har vunnit båda seriematcherna och snart fyra matcher i gruppspelet vilket innebär att vi kommer att bli gruppettor och att vi går direkt till steg 3. Eftersom vi vinner gruppen så kommer vi att få en lättare lottning i nästa steg.
Vi spelar i Helsingborg så vi har inte sovit på hotell. Vilket jag tyckte var skönt. Vi har sovit hemma vilket som sagt passat mig bra, vår målvakt räddar, vi klappar åt honom. Han kastar ut bollen och vi anfaller igen och vi gör mål…
Jag ser på tröjan där det står matchenslirare på. Jag lägger den i en av mina lådor. Jag stänger lådan, jag är väldigt stolt över den tröjan. Jag fick den efter den svåraste matchen i gruppen. Vi slog de som vann USM för två år sedan, IFK Kristianstad.
Vi vann med tre mål till slut, jag gjorde en riktigt bra match. Lag vit blev tvåa i sin grupp. De förlorade mot Aranäs från Kungsbacka, varken Karl eller Ekan gjorde en bra match. Linus coachade oss och Robban coachade de andra. Det kommer säkert att bli liv om det från ordförande.
De kommer att ge Robban skulden för förlusten eller indirekt Linus. Jag går upp till familjen, min mamma och syster var med i Helsingborg. Emil var hemma och tränade på pjäsen som de ska sätta upp. Nu så är det dags för middag, vi sätter oss och vi börjar att äta. Vi pratar om helgen och den kommande veckan…
Jag sitter på min plats, lektionen har inte börjat än. Vilma och de andra som tränat har inte kommit än. Jag tar fram min dator och jag öppnar dokumentet som vi ska skicka in. Jag börjar att läsa igenom det, jag märker inte när vår lärare kommer fram till mig.
– Michael.
– Ja?
Jag lyfter på huvudet och jag ser på vår lärare. Jag möter hennes blick och sen ser jag att det står en tjej bredvid henne. Tjejen i fråga är en mörkhårig skönhet, jag kan inte beskriva henne på något annat vis. Hon har som sagt mörkt hår, lite sneda ögon som är bruna. Hon har en rak näsa och fylliga läppar, hon är klädd i svarta kläder.
– Detta är Lea, hon är ny på skolan. Hon började idag, kan hon sitta med dig och Vilma?
– Javisst.
– Perfekt, kan du uppdatera henne vad vi ska göra på dagens lektion?
– Det löser vi.
– Hon har inte fått någon dator än. Så hon behöver någon som delar med sig av sin.
– Det är ok, hon kan sitta här med mig.
– Perfekt, då kan du sätta dig här Lea så uppdaterar, Michael dig.
– Tack.
Hon sätter sig och jag börjar visa henne vad vi arbetar med. När jag är klar så har de som tränat kommit. Läraren börjar lektionen och jag sitter mellan Vilma och Lea. När lektionen är slut så är det rast, vi ska vara kvar i salen så vi sitter kvar.
– Hur gick träningen idag, Vilma?
– Den gick bra, jag körde mest rehab faktiskt. Vi spelade SM i helgen så jag är rätt sliten.
– Ni vann gruppen?
– Ja vi vann gruppen.
Jag ser på Lea och sen börjar jag att berätta om handbollen och dess betydelse för staden.
– Det har jag aldrig testat.
– Vad gör du på fritiden, Lea?
– Jag dansar.
– Vad dansar du?
– Mest modernt. Men jag dansar klassiska danser med. Men det blir mest moderna danser. Min mamma har hittat en dansstudio inte så långt från vårt hus.
– Vad sysslar din mamma med?
– Hon är överläkare på sjukhuset.
– Vilken specialitet?
– Hon är överläkare på medicinen.
– Michaels pappa är överläkare på Barnmottagningen.
Jag ser på Tindra, hon ser på mig. Hon rycker lite urskuldande på axlarna. Det är fortfarande ett känsligt ämne för mig.
– Vad heter din pappa?
– Olof Kraft.
– Ok.
Vår lärare kommer in i salen och han sätter igång lektionen…
Jag ser på Lea, hon pratar med Tindra och ett par andra tjejer i klassen. Jag sitter på min plats och jag ser på skärmen, eller jag hoppas att det ser ut som om jag tittar på skärmen. När jag i självaverket tittar på Lea, sen faller min blick på Tindra och jag vet inte vem av dem som gör mig mest upphetsad just nu.
Vissa skulle se det som om de befann sig i himmelriket när två så pass snygga tjejer sitter bredvid dig på lektionerna. För mig är det ett smärre helsicke, jag har svårt att fokusera ibland. Vår lärare kommer in i klassrummet och alla sätter sig och lektionen sätter igång och jag får samla mig och fokusera…
Den enda platsen just nu där jag inte tänker på Tindra eller Lea är på handbollsträningarna. Det är den enda platsen där jag kan släppa dem och fokusera på annat. Fokusera på att vara bättre än min nemesis Karl. Eller jag fokuserar på att bli bättre och bättre.
En sak som hänt på träningarna är att mina lagkamrater pratar med mig. De pratar med mig som om jag är en i laget. Som om jag är deras lagkamrat. Vilket jag alltid varit men ingen av dem har pratat med sig så här tidigare.
Det började med att det var två spelare i Lag Blå som pratade med mig. De går också natur som jag, inte i samma klass men de går natur. Så det började med att vi pratade om skolan och sen så har det blivit andra saker och de andra i Lag Blå började också att tala med mig.
En del av dem var bra vänner innan med Karl, men sen vi började på gymnasiet och olika program så har de kommit längre ifrån honom. De som går samma program som Karl hänger fortfarande med honom.
Men hans klick har blivit mindre, i alla fall inom laget. På träningarna så är vi Lag Blå och lag Vit när vi tränar på specifika saker som berör lagen så att säga för att spela samman lagen. Annars så gör vi allt gemensamt, som fys, skotträning, passningsövningar osv. just nu så spelar vi match mot lag vit.
Vi byter uppställning rakt av var tredje minut, vi tränar utan avkast och trycker direkt. Det blir högt tempo och av någon anledning så blev det ”allvar” vi leder rätt stort. Karl tappar in en boll och en av hans lagkamrater börjar att skälla ut Karl.
Det blir kaos, i Lag Blå så blir vi först lite chockade, sen ser vi på när de skriker på varandra och förolämpningarna haglar. Men det är första gången någon vågar agera ut så mot Karl. Frågan är hur länge Anton som var den som tappade det.
Får vara kvar efter detta, som om det inte räckte med att Anton tappade det. När han bröt isen så var det fler som tappade det på honom. Det blir säkert inte bättre av att vårt lag leder serien. Att vi är åtta poäng före dem, att vi slagit Kristianstad igen på bortaplan.
De kom med sitt bästa lag och vi vann en väldigt jämn match med två bollar. Vi har slagit, Lugi, Lödde, H43, Karlskrona osv. vi har inte förlorat. Vi ska snart möta lag vit i serien. Det kan bli intressant. De avbryter spelandet, vi får köra anfall – försvarsträning på vår sida med Robban. Så får Linus reda ut bråket i lag vit…
Jag hoppar hopprep jag kommer fram till tvåtusen. Det har jag ökat hoppandet till. Tvåtusen hopp varje dag, jag gör dem efter träningen. Har vi inte träning så hoppar jag hemma, eller på Crossfiten. Men hoppar gör jag. Jag stoppar ner hopprepet i väskan.
Jag går till omklädningsrummet, på vägen dit så passerar jag ena planen inne i stora arenan. Vi har tränat i den mindre träningshallen. Jag ser att F16 tränar, jag stannar och tittar lite på deras träning. Tindra går upp och skjuter, hon gör mål och hon knyter handen och hon går tillbaka till sin plats. Linus kommer fram till mig.
– Michael.
– Linus.
– Vad skulle du säga om att träna med juniorerna i morgon?
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Kunde inte Karl eller Ekan?
– Jag vet inte jag frågar dig först.
Jag ser på honom.
– De ville ha min bäste målvakt, just nu så är det du. Så vad säger du?
– Tror du att jag klarar av det?
– Vad menar du?
– De skjuter hårdare, är tuffare och har större bollar än oss.
Han ser på mig, han säger.
– Vänta här på mig.
– Javisst.
Han går i väg och han kommer tillbaka med fem bollar och en plastlåda med klister.
– Kom.
Vi går in i andra hallen.
– Ställ dig i målet, Michael.
– Javisst.
Jag ställer mig i målet, han snurrar på sin arm. Han tar klister på fingrarna.
– Rör dig inte förrän jag skjutit.
– Nej.
– Det spelar ingen roll om bollen går in, men rör dig inte för tidigt. Agera, inte reagera.
– Ja.
– Bra.
Han backar och sen tar han tre steg, hoppar och skjuter. Jag rör mig intr för tidigt, jag ser var bollen ska komma. Jag agerar och jag räddar bollen.
– Bra, en till.
Han hoppar och skjuter igen, bollen går in men jag går rätt. Han fortsätter att skjuta och jag både räddar och släpper in. Jag tror att jag räddar fler än jag släpper in. Jag går för tidigt en gång, då vänder han skottet i andra hörnet.
– Gå inte för tidigt, det är den stora skillnaden på dina lagkamrater och mig. Jag ser om du går för tidigt. Det kommer vissa av juniorerna med att göra, ingen förväntar sig att du ska rädda alla skott. Men de kan begära att du inte går för tidigt. Gör du inte det och gör ditt bästa så kommer de inte att klaga på dig. De skjuter inte hårdare än mig. Gör de det så skjuter de raka skott oftast högt. Som sagt de vill ha min bäste målvakt. Just nu så är det du. Så vad säger du?
– Jag tränar gärna med dem.
– Då meddelar jag dem det, de tränar efter A – laget klockan 17.30. de vill att ni är färdigombytta 17.15.
– Jag kommer att vara klar då, jag får gå direkt från skolan. Vi slutar 16.30 i morgon. Men jag löser det, tack för att du frågade mig.
– Ingen fara, Michael.
– Bäst av fem?
Han ser på mig och ler…
Jag vann inte, jag räddade ett av fem skott. Men jag gick inte för tidigt på något av avsluten. Jag ställer min cykel i cykelstället, jag går in och jag går till juniorernas omklädningsrum. Jag går in och de hälsar på mig, jag hälsar tillbaka.
Deras tränare kommer fram och han hälsar på mig och han tackar för att jag hjälper dem. Jag byter om och jag går in i hallen, prick halv så är alla på plats och träningen börjar. Vad jag inte vet är att Linus ser på träningen från ett av VIP – rummen.
Bredvid honom står en gammal kompis till honom. Han som är målvakstränare i A – laget, i det tyska lag som Linus spelat för. Han tränade Niklas Landin i det laget. Nu har Landin flyttat hem till Danmark. De tar en klunk av kaffet.
Jag gör en räddning, jag får tag på bollen snabbt och kastar ett rakt, långt utkast till en av kantspelarna. Han fångar bollen och gör mål, målvaktstränaren ser på Linus och sen på mig igen.
– Var har du hittat honom?
– Han har varit i föreningen sen han var fem år och började i boll och lek. Han vägde 110 kilo i mars månad, nu väger han 91 kilo muskler. Han är 199 cm lång och han är sexton år. Jag har sett dig träna Landin, så jag vet hur jag ska träna honom. I alla fall teoretiskt.
– Men inte praktiskt.
– Jag kan inte ge honom de viktiga tipsen, han är tre år yngre än vissa av dem därnere. Jag fick kämpa för att slå honom igår. Han är självlärd, allt fokus i det laget har lagts på Karl.
– Jag vet, varför går inte han på NIU? I stället för Karl och Ekan.
– För att hans intresse för sporten inte väcktes förrän hans far klantade sig.
– Vem är hans far?
– Olof Kraft.
– Aha. Så du vill att jag kommer ner och kör lite med honom?
– Nej, jag vill att du kör själv med honom. Kommer du ner på träningen så tror Karl eller Ekan att de är de två det gäller.
Jag gör precis en dubbelräddning, jag knyter handen. Linus ser på Tomas som målvaktstränaren heter.
– Vi löser det, A – laget tränar på lördag morgon. Se till så att han är där, de tränar till tio. Han ska vara där då, ombytt och klar.
– Han kommer att vara där Tomas.
– Bra.
– Tomas.
– Ja?
– Tack.
– Ingen fara, om inget annat så kommer det att reta ordförande.
Linus ser på Tomas, de ser mig rädda igen och spelet vänder och det blir mål. Jag släpper in ett par skott innan jag räddar igen. Men jag går inte för tidigt på de bollar jag släpper in och jag blir irriterad på mig själv. Jag har rätt inställning…
Jag hoppar mina hopp, juniorerna ser på mig. Deras tränare ser på mig, jag fortsätter att hoppa.
– Det är på order av Linus.
Han är det stora proffset, ingen säger emot det stora proffset. Jag fortsätter att hoppa. Linus kommer fram till mig, jag ser på honom.
– Du ska vara här på lördag klockan 10.00. och få extra träning av Tomas.
– Tomas?
– A – lagets målvaktstränare, han fram till i våras var målvaktstränare för Landin i Tyskland.
– Där ser man, så lördag klockan tio?
– Ja ombytt och färdig.
– Ok, så han ska träna mig.
– Ja, han ska träna dig.
– Bara mig?
– Ja, Michael bara dig.
– Vad kommer Karl och Ekan säga om det?
– Inget för de kommer inte att få reda på det.
– Ok, då vet jag det, Linus.
– Bra, så vad tyckte du?
– Det var kul, det var lite nervöst. Jag är inte så social, men jag har fått en god uppfostran av min mor. Så jag uppför mig, men det är jobbigt.
– Inte av din far?
Jag ser på honom.
– Nej, min far älskar bara en person.
– Vem?
– Sig själv, han älskar bara sig själv. Så nej, min far hade inte tid att uppfostra mig. Alla andras barn var alltid viktigare än hans egna barn. Han ”förlorade” mig och min bror. Vår syster är för liten för att förstå vad som händer, men inte jag och min bror. Han såg mig som ett misslyckande, jag var fet och inte speciellt bra på att spela handboll. Jag gjorde det faktiskt för att retas med honom. Han var själv duktig på det och hans förstfödde var jättedålig på att spela handboll så pass dålig så att han fick bli målvakt för att man inte kunde ha mig någon annanstans. Jag utstod, mobbing, hån och allt skit för att retas med honom. Men jag lyssnade på tränarna, jag lärde mig grunderna. Jag var aldrig jätte dålig egentligen. Alla trodde det för att jag var tjock, det var också ett slag i ansiktet på honom. Den kände barnläkarens son var en tjockis. När mina föräldrar skilde sig så började jag mitt nya liv. Där handbollen numera är en stor del av mig.
– För att vara en introvert kille så pratar du mycket.
– Av någon anledning så är det lätt att prata med dig, Linus.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, hur känner du min mor?
– Vi är lika gamla, vi har gått i skola tillsammans. Hon var den första tjejen jag kysste. Ryska posten hemma hos Olivia när vi gick i sexan.
Jag ser på honom.
– Så du har kysst min mor?
– Vi var tillsammans i hela högstadiet och gymnasiet.
Jag ser på honom.
– Hon har inte berättat det?
– Nej hon har inte berättat det, Linus.
– Där ser man, vi gjorde slut och jag blev proffs. Hon träffade din far och jag träffade min fru. Hon dog för åtta år sedan.
– Jag beklagar, Linus. Så du och min mor var tillsammans?
– Ja som sagt hela högstadiet och gymnasiet. Din mamma missade inte en hemmamatch.
Vi är framme vid omklädningsrummet, vi går in och jag går till min plats och jag sätter mig.
– Kom i tid på lördag, Michael.
– Jag lovar.
– Bra, då ses vi i morgon på träningen.
– Det gör vi.
Han går i väg och jag klär av mig och jag går in i duschen…
De tre vännerna sitter i vårt kök idag igen, jag kommer hem från träningen. Jag ser på de tre kvinnorna och jag går in och hälsar på dem.
– Så du har hånglat med min tränare mamma.
De tre kvinnorna ser på mig, de ser lite chockade ut.
– Jag utmanar min introverta sida. Ryska posten i sjätte klass i Olivias garerob.
– Har han berättat det!!
– Han trodde att du berättat att ni var ett par i sex år, så jag misstänker att ni kysstes fler gånger efter den gången bland Olivias kläder.
– Vad har han sagt?
– Inget mer än att ni kysstes och var tillsammans i sex år.
– Det är sant.
– Ja jag trodde inte att han ljög.
– Nu ska du inte vara näsvis, Michael.
– Varför har du inte sagt något? Är det för att du fortfarande känner för honom?
Min mor stirrar på mig, hennes två närmsta vänner ser nyfiket på henne. Jag går till kylen och jag tar fram en burk med sallad och ägg. Jag öppnar en burk tonfisk i olja. Jag tömmer den över salladen. Jag sätter mig och jag börjar att äta. Min mor tar en rejäl klunk av drinken.
– Ska du svara din son?
Min mor ser på Helena, som ställde frågan.
– Det har du inte med att göra, Michael. Jag sa inget för att det hände för flera år sedan.
– Vad är det de säger, gammal kärlek rostar aldrig, mor.
Jag äter snabbt, för snabbt för min mors gillande.
– Ingen ska sno maten från dig Michael.
– Olivia ser sugen ut.
Hon ser på mig och jag ler.
– Nu när du säger det så.
Hon tar en gaffel och jag bjuder henne på sallad, hon börjar att äta.
– Hade jag ätit fortare så hade jag inte frestat Olivia mor. Så du är fortfarande intresserad av honom. Ska jag undersöka om han är intresserad av dig mor?
– Nej! det skulle vara något om min son agerade mellanhand till en dejt för sin mor.
Jag ler och jag reser mig och jag tar en flaska med mineralvatten. Jag sätter mig igen och jag fortsätter att äta.
– Så du skulle inte ha något emot det, Michael?
– Vadå att ni leker Ryska posten?
Hon ser på mig, jag ser på henne och jag ler.
– Nej mor, men vissa hade kanske fått för sig att jag fick fördelar. Det är redan spänt som det är. Jag tränade med juniorerna igår och Karl fick reda på det i skolan idag. En av juniorerna undrade varför han inte kunde komma på träningen. Han sa som det var att han inte blivit tillfrågad så han frågade givetvis vem som var där i stället för honom. Han svarade att det var jag och att jag gjort det riktigt jävla bra. Så han konfronterade mig i skolan, han tror fortfarande att jag är 150 cm lång och väger runt hundra kilo. Han ser inte att jag är ganska mycket längre än honom och att jag inte är en rädd tjockis längre. Så det blev jobbigt för honom när jag svarade emot. Jag sa som det var att Linus frågat mig om jag ville. Jag tryckte inte ansiktet på honom att Linus och Robban anser att jag är en bäste målvakten i vårt lag just nu.
– Grattis, Michael.
– Tack Tant Helena.
– Ingen fara, Michael. Så han konfronterade Linus på träningen, det slutade med att Linus satte honom grundligt på plats. Så pass grundligt så att han fick lämna träningen. Så ordförande kom ner till planen, han försvann lika snabbt igen. Linus såg på honom och han lutade sig fram och viskade i ordförandes öra. Sen lämnade ordförande snabbt som fasen. Vi tränade klart, men du är säker på att jag inte ska ta reda på vad han känner mor. Så att du inte gör bort.
– När?
– När ni ska leka Ryska posten igen.
Helena börjar skratta högt och Olivia fyller i, jag ler mot min mor. Hon däremot ler inte, hon ler verkligen inte…
Jag kommer fram till sporthallen och jag går in, jag går till vårt vanliga omklädningsrum. Jag går in och jag byter om, när jag är klar så går jag till den stora sporthallen. Jag ser på A – lags spelarna när de håller på att avsluta sin träning.
Jag går in i den andra hallen och jag sätter min väska vid stolarna som står vid avbytarbänken. Jag tar fram mitt hopprep och jag börjar att hoppa…
Min mor handlar alltid på lördagar och alltid i samma affär, den stora Ica Maxi butiken. Hon går med vagnen som hon lägger matvarorna i efter att hon blippat dem. Vår syster går bredvid vagnen, hon ser Linus stå med en korg och leta i köttdisken. Hon minns samtalet från igår och hon går fram till honom.
– Linus.
– Anna.
– Ryska posten?
Han ser på henne och hans ansikte förändras.
– Han tog mig med överraskning, han är slipad din son.
– Hur då?
– Han pratade om helt andra saker, sen bara kastade han ur sig orden. Hur känner du min mor? Jag blev totalt överraskad och jag sa som det var.
– Du sa som det var?
– Ja Ryska posten. Inte det andra, men han är en intelligent kille.
– Ja, det är han. Han är även en osäker och introvert kille som blivit mobbad stora delar av sitt liv. Vi har fått kämpa, eller jag har fått kämpa hårt för att skydda honom mot den.
– Bara du?
Hon ser på honom och sen på sin dotter.
– Det diskuterar jag inte här.
– Jag förstår, din son lurade mig. Han tog mig helt på sängen.
Min mor ser på honom, han är minst lika snygg som han var när de var yngre. Eller han är snyggare nu.
– Du är förlåten, för denna gång.
– För denna gång?
– Du vet vad jag menar, Linus.
Han ser på henne och han ler.
– Hur går det för Michael?
– Det går väldigt bra, Anna. Han har stor potential, att ingen annan sett den tidigare är märkligt.
– Jag vet inte hur mycket Michael berättat om varför han började att spela handboll, Linus.
– En del, vi talar en hel del. Vilket jag påtalade för honom verkade märkligt när han är introvert. Han sa bara att det är lätt att tala med mig.
Min mor ser på honom, hon har knappt hängt med i min förändring.
– Han har haft sina prövningar, men det går bra för honom.
– Du ser honom på matcherna Anna. Han har potential, jag tycker att det är synd att han inte sökte in på NIU.
– I denna stad med de andra två målvakterna i laget? Nej då är det inte konstigt Linus.
Han ser på henne och han inser att hon har rätt, han har vetat om det innan.
– Han tränar med Tomas nu, det skulle han inte göra med vem som helst. Han gör det inte för att vi är vänner. Han såg Michael på juniorernas träning i torsdags. Det var den som gjorde att Tomas tränar med honom idag.
Min mor ser på honom.
– Hur är det annars Linus?
– Det är bra, det är skönt att vara hemma. Jag har varit proffs sen jag var nitton, men detta har alltid varit hemma. Borta bra men hemma bäst eller vad de säger. Hur är det själv Anna?
– Det är bättre än vad det har varit.
– Jag beklagar, Anna.
– Tack Linus, nej jag får fortsätta med min veckohandling. Försök att inte avslöja mer för Michael.
– Jag ska göra mitt bästa, Anna.
– Tack, Linus.
Sen går hon i väg med vår syster pratandes, Linus följer henne med blicken…
Jag tar en klunk av vattnet, vi har hållit på i en timme och jag är lagom trött. Inte jättetrött men trött. Tomas pratar och jag lyssnar. Jag nickar när han pratar, han visar vad han menar och jag nickar igen.
Jag sätter ner vattenflaskan och jag går tillbaka till målet och han sätter i gång att kasta tennisbollar och jag räddar dem. Inte alla men nästan. Vi samlar ihop bollarna och vi går till avbytarbänken. Han går till sin väska och han plockar fram två plastbitar som är formade som pingisrack. Han räcker dem till mig, tillsammans med en boll.
– Sätt på dig dem på händerna.
Jag gör som han säger och jag spänner dem på ovansidan av handen. Vi går fram till en vägg och han säger.
– Slå bollen mot väggen och håll den igång med plattorna, Michael.
– Javisst.
Jag gör som han säger och jag sätter i gång och håller bollen i luften.
– Börja med en kvart om dagen, för det är krävande för armarna i början. Men kör en kvart och sen kan du öka när du känner att du orkar mer.
– Vad kostar de?
– Inget, dina lagkamrater har fått sådana genom skolan. Jag hade ett par över så du kan ta dem.
– Tack, Tomas och tack för detta idag.
Tomas ser på honom.
– Ingen fara, jag vill att vi träffas om fjorton dagar och har ett nytt pass, Michael.
Jag tar av mig plattorna och vi går till våra väskor.
– Riskerar inte du att få skit från ordförande nu?
Han ser på mig.
– Vad jag gör på min fritid har inte han med att göra, min fru däremot kanske har synpunkter så jag ska smita i väg nu. Tänk på det jag pratat om med fötterna och att inte slösa energi för tidigt. Står de och bollar på sexton meter så behöver du inte slösa energi på att ha händerna uppe då.
– Nej.
– Bra.
Han tar sin väska och går i väg, jag packar ner plattorna i väskan som är avsedd för dem tillsammans med bollen. Sen lägger jag dem i min väska, jag går till omklädningsrummet. Jag går in och byter om, jag duschar och klär på mig när jag är klar i duschen.
Jag tar min väska och jag hänger den snett över ryggen, jag öppnar dörren och går ut i korridoren. Jag ser på tjejerna i damjuniorerna, jag går till sporthallen och jag ser att de är ombytta för att spela match. Jag ser Vilma på läktaren.
Hon ser på mig och vinkar med handen, jag går över sporthallsgolvet. Jag går upp till henne på läktaren, hon sitter med ett par tjejer från sitt lag. De heter Isa och Alexandra.
– Har du tränat?
– Ja, jag körde ett pass med Tomas.
– Bara du?
Jag ser på Isa.
– Ja, det var bara jag. Ekan och Karl får träna med honom i skolan. Han såg en av våra träningar och han frågade om mig om jag ville ha lite tips. Så jag sa ja. Han är rätt speciell, han gjorde det på sin fritid så att säga.
Isa tillhör Lag Karl, så han lär få reda på det snabbare än snabbt.
– Vet Linus om det?
– Jag har inte en aning faktiskt. Jag frågade inte, han frågade mig och jag sa ja. Så när du skvallrar till Karl så kan du säga det att jag inte har en aning om vem som bestämt att jag skulle träna med honom idag. Jag tackade ja till erbjudandet. Jag vore rätt korkad annars eller hur?
– Ja det vore du, Michael.
Det är Tindra som säger det. De andra två ser på henne.
– Jag ska vidare, vi ses.
– Kommer du och tittar på vår match?
Jag ser på Tindra, hon har aldrig frågat om jag kommer och tittar på deras matchar annars.
– När börjar den?
– Klockan 14.00.
– Då vet jag det.
– Så du kommer, Michael?
– Jag får se vad min mor bestämt sig för, men ska jag inte passa syrran så kommer jag nog, Tindra.
– Då ses vi då, Michael.
– Det gör vi Tindra.
Jag går i väg och jag undrar varför hon frågade om jag kom på deras match…

Kapitel 3.
– Kan jag sticka till sporthallen vid två, mor?
– Ja det ska väl gå bra, vem spelar?
– Tjejerna. Tindra frågade om jag kom och tittade på deras match. Deras lag tittar alltid på våra matcher när de kan. Så de vill väl få tillbaka lite stöd.
– Det är ju inte mer än rätt, hur gick träningen med Tomas?
– Den gick bra.
– Han ska vara lite speciell sägs det, han är lite äldre än mig så jag umgicks inte med honom när jag var yngre.
– Han var trevlig mot mig, men jag kan tänka mig att han blir förbannad om man inte tar det som han gör på allvar. Men det riskerar att bli drama av det hela.
– Vadå då, Michael?
Jag berättar om Isas frågor och mina svar.
– Så du ljög?
– Jag drog en vit lögn för att det förhoppningsvis inte ska bli allt för mycket drama för de inblandade. Jag orkar inte med drama, framförallt inte Karl drama. Eller hans fars drama.
Hon ser på mig, hon avskyr lögner. Det gör jag med, men det var för att det inte skulle bli drama. Som sagt, vi har haft tillräckligt med drama.
– Gör det inte till en vana bara, Michael. För sanningen kommer alltid fram.
– Ja, jag vet. Men det är ok att jag sticker dit, du behöver inte hjälp med något?
– Nej då det är ok.
– Då vet jag det.
Jag går ner till mitt rum, jag packar upp mina träningskläder i min tvättkorg. Min mor köpte den när jag började att träna som en galning. Mina svettiga kläder skulle inte ligga med deras kläder. Vad det skulle spela för roll vet jag inte.
Men min mor gjorde det. Jag går till Emils öppna dörr, han spelar spel på sin dator. Han spelar samma spel som jag gör. WoW, vi spelar på samma server och vi är med i samma guild. Vi spelar samma karaktär som huvudkaraktär, vi spelar båda som paladiner.
Jag går in på rummet och han ser på mig, jag ser på skärmen och jag ser att de kör en instans. Mitt spelande har gradvis minskat sen jag började att träna. Det är kul att spela, men det är inte ”allt” för mig längre. Jag ser dem döda en ”boss” som de kallas i spelet. Emil slappnar av lite.
– Han var tuff.
– Ja, han är tuff. Jag körde denna innan i veckan. Jag fick en ny chest av sista bossen.
– Grattis.
– Tack, hur går det med uppsättningen?
– Jodå de går framåt, hur går det med handbollen?
– Jodå det går framåt.
– Och med tjejerna?
Jag ser på honom och jag ler lite.
– Det går inte alls, hur går det själv?
– Samma här, ingen vill ha en teaterälskande kille till pojkvän. Om jag fått en femkrona för varje gång någon kallar mig för bög. Så hade jag varit jävligt rik.
– Vill du att jag kommer och spänner ögonen i dem?
– Nej tack, Michael. Jag hanterar dem. Jag vill bara poängtera att jag inte är bög.
– Det spelar ingen roll för mig, Emil. Jag är inte det jag i heller. Men det spelar väl ingen roll vilken läggning man har.
– Nej, jag håller med dig, Michael. Tyvärr så ser inte alla det så.
– Men jag gör, Emil.
– Som jag då, en del av de som är med i teatergruppen är homosexuella. De har berättat en hel del tragiska historier om hur de blivit bemötta. Det har blivit bättre enligt dem men inte bra så att säga. Har du hört förresten?
– Vadå?
– Att vi fick en lillasyster till i natt.
Jag ser på honom.
– Nej, varför sa mor inget om det?
– Hon kanske inte vet, en av mina mobbare fick reda på det då hans mamma känner vår plastmammas mamma. Så han gjorde sig lustig över det.
– Och du har inte sagt något till mor?
– Nej är du galen, så modig är jag inte.
– Och nu så förväntar du dig att jag ska berätta?
– Nej jag förväntar mig ingenting, Michael.
– Det känns märkligt att han inte berättat för vår lillasyster.
– Frågan är, hur mycket han kommer att bry sig om henne nu, Michael.
Jag ser på Emil, han vänder sig mot skärmen och fokuserar. Jag lämnar hans rum och jag går uppför trappan till köket och min mor. Hon ser på mig.
– Vad har hänt?
– Vi har fått ett syskon, det hände tydligen i natt. En av Emils kompisar berättade det för honom. De fick en flicka.
Min mor ser på mig, hon andas in och hon samlar sig.
– Ska jag stanna hemma mor?
– Nej, det är ok Michael. Vi visste att det skulle hända.
– Frågan är hur mycket han kommer att bry sig om Vilma nu, mor?
Hon ser på mig, sen på Vilma som sitter i soffan och tittar på tv. Det är en serie på Disney + som heter Smått.
– Vi får se, Michael.
– Så du klarar dig?
– Jag klarar mig.
– Säkert?
– Ja Michael det är säkert.
Hon smeker min kind, jag ler mot henne. Hade min far varit här nu så jag hade slagit honom på käften. Även om jag inte vet hur man slåss, så kan jag knyta näven och slå honom på käften. Jag kramar henne och hon kramar mig…
Jag skickar meddelandet till Olivia och Helena, sen tar jag på mig min jacka och går ut till min cykel och jag cyklar till sporthallen. Jag kommer fram och ställer min cykel i cykelstället. Jag går in i sporthallen och jag går till den hall som de ska spela i. Jag ser mig omkring och jag ser Olivia. Jag går fram till henne och jag sätter mig bredvid henne.
– Michael.
– Olivia.
– Tack för meddelandet.
– Ingen fara, Helena är där hemma nu.
– Så bra, jag kommer att gå hem till henne efter matchen.
– Tack, hon visar inget. Men det gör ondare än hon vill erkänna. Hon vill inte visa för oss hur ont det gör.
– Du är alldeles för klok för din ålder Michael.
– Är det något fel?
– Nej bara överraskande.
Matchen börjar så vi tystnar och tittar på matchen, vi klappar och hejar. Det är en jämn match mot Lugi. Det är lika i halvlek, en hel del av mina lagkamrater är här. En del från juniorlaget med, vissa där är bara ett år äldre än oss.
De flesta av killarna är tillsammans med någon i tjejlaget. De sitter en bit längre ner på läktaren, Karl sitter där och håller hov. Hans klick har blivit betydligt mindre än vad den var innan. Men den finns där och den hörs. Eller han hörs, emellanåt så kommer han med en del olämpliga kommentarer om tjejerna i Lugi.
De kommer att sitta bakom Lugis bänk i andra halvlek. Frågan är hur det kommer att sluta? För han kommer inte att sluta med sina kommentarer. Andra halvlek börjar och matchen är fortsatt jämn. När det spelats en kvart så påkallar Lugis tränare domarnas uppmärksamhet.
Han berättar vad Karl sitter och säger till hans spelare och att om domaren inte agerar så kommer han att lämna hallen med sina spelare. Hans sexistiska uttalanden har bara blivit värre och värre under matchen. Nu sitter han och hånler åt Lugis ledare.
– Nu räcker det.
Olivia reser sig, hon går förbi mig och nerför trapporna.
– Nu räcker det Karl, lämna hallen nu.
– Vem tror du att du är?
– Jag vet vem jag är, en kvinna som är väldigt trött på dina väldigt osmakliga kommentarer. Så antingen så lämnar du, eller så tar jag dig i örat och släpar ut dig och tro inte att jag tvekar.
Han reser sig och spänner sig, jag reser mig också och jag går nerför trapporna. Jag ställer mig bakom Olivia, två pappor till tjejer ställer sig också bakom mig och Olivia.
– Lämna nu, Karl.
Det är en av papporna som säger det, fler föräldrar reser sig och kommer fram till oss.
– Vi kommer att polisanmäla dig. Dina sexistiska kommentarer är fruktansvärda och hör inte hemma någonstans.
– Jag vittnar gärna.
Det är Olivia som säger det, flera av föräldrarna stöttar henne. Jag säger ingenting, jag gick bara hit för att skydda Olivia om han skulle få för sig att slå till henne. Vilket inte skulle förvåna mig.
– Vi kommer att polisanmäla alla som suttit där med dig.
– Jag har ringt polisen.
Det är en från Lugis föräldrar som säger det, jag ser paniken i Karls ögon. Jag ser paniken i de som sitter med honom på läktaren. Det är halva lag vit som sitter där, de har match i morgon. Frågan är hur de ska hantera situationen, för det kommer att bli ett jäkla liv om detta.
Karl klättar över stolsraden och sen lämnar han läktaren snabbt. De andra som sitter där gör samma sak, när de inser att polisen är på väg och Karl stack. Olivia ser på Lugis tränare.
– Som jag sa, jag vittnar gärna. Jag kan bara beklaga deras uppträdande, det finns ingen ursäkt.
– Tack och tack för att du stod upp mot honom.
– Självklart.
Vi går och sätter oss, matchen sätter igång igen. Det surras rejält på läktaren, jag ser på Olivia och säger.
– Tack tant Olivia.
Hon ser på mig, hon ler. Det är fler föräldrar som tackar henne, framför allt föräldrar från Lugi…
Olivia och en hel del andra föräldrar står med polisen och pratar, där är Lugispelare och deras tränare med. Jag står med mina lagkamrater och pratar, Vilma och en hel del av tjejerna i hennes lag står med oss.
– Det kommer ta hus i helvete med detta, frågan är hur de kommer att lösa det. De måste agera.
– Vem, Michael?
– Föreningen, det har säkert börjat sprida sig på sociala medier redan. Hans pappa kommer att få en svettig dag och kväll. Frågan är hur många av er som kommer att få dubblera i morgon. Jag kommer säkert att klara mig, för Ekan var inte här. Vi ska kanske förvarna Linus och Robban.
De ser på mig, som sagt jag förändrats. Bara det att jag står här med dem och pratar.
– Hur fan tänkte han?
– Han har fått bete sig hur han vill i hela sitt liv utan att få konsekvenser. Då tror han att det är ok att göra så här. Jag kan ringa Linus så får någon av ringa Robban.
– Jag kan göra det.
Det är Hampus som säger det, jag tar fram telefonen och jag ringer Linus…
– Tack för att du skyddade min mamma, Michael.
– Givetvis, hon är min gudmor.
– Vad sa Linus?
– Han blev inte glad, som sagt det kommer att ta hus i helvete. Förhoppningsvis så kommer de att bli avstängda ett tag. Medan de reder ut vad som hände, om de blir det så kommer de att hänga ut Karl. Han var den drivande och det var han som attackerade dem verbalt. De andra ”bara” skrattade, det är illa nog men de bara skrattade. Det kommer att komma fram, frågan är hur hans far kommer att agera.
– Hur tror du att han kommer att agera?
– Jag har inte en aning, Tindra.
– Vill du ta en fika, Michael?
Jag ser på henne.
– Javisst.
– Så bra, då ska jag bara byta om.
– Javisst.
Hon går i väg och jag sätter mig och undrar vad som precis hände…
Vi sitter på ett av caféerna i stan, vi dricker kaffe. Hon ser på mig och jag på henne.
– Tack igen, Michael.
– Som sagt, ingen fara. Din mamma och Helena är som våra extra mammor eller mostrar. Det är som sagt självklart.
– Hur känns det, Michael.
– Vadå?
– Din förändring?
Jag ser på henne och jag tar en klunk av kaffet.
– Jobbigt, men jag försöker att flytta fram positionerna varje dag.
– Vad hände, du var inte så när vi var mindre?
– Min far hände, han har ett väldigt stort ego. Han gillar att trycka ner sin omgivning. Så han tryckte ner mig, han förlöjligade mig och förminskade mig.
Hon ser på mig, jag pratar inte som en vanlig sextonåring. Jag pratar alldeles för moget så att säga. Men det är klart, jag har aldrig varit som alla andra. Nu när jag bantat och tränat så är jag riktigt snygg med.
Hon har hört de andra tjejerna i laget prata om mig. Efter min förvandling, sen kom Lea som inte kan sluta tala om mig. Hon har känt mig i hela mitt liv och hon har aldrig tänkt på mig på det viset. Men när jag ställde upp för hennes mamma idag så såg hon det som de andra sett. Så hon frågade om jag ville gå på café med henne.
– Så han tryckte ner dig?
– Ja, jag tog på mig det så att de andra skulle slippa.
Vi tar en klunk av kaffet båda två.
– Har ni match i morgon?
– Ja, vi spelar hemma klockan två. Vi ska spela i stora hallen, A – laget har match efter oss. Så det ska bli kul.
– Vem möter ni?
– OV Helsingborg. Sen får vi se hur många av oss som kommer att få dubblera i morgon.
– Tror du att de vågar stänga av dem, Michael?
– Jag hoppas det, det han skrek var inte ok. Verkligen inte och de är polisanmälda så de kan inte blunda för det. Som sagt det kommer att ta hus i helsicke och låter de dem spela i morgon så kommer kaoset att bara bli värre. Som sagt, det var inte spelare från vilken förening som helst som han hoppade på. Som sagt det kommer att bli liv, vår ordförande kommer att bli kontaktad av deras ordförande. Som sagt, det kommer att bli liv.
– Bra.
– Ja, det tycker jag med. Det är dags att han och hans föräldrar får ta konsekvenserna för deras agerande. Problemet är att han pumpar in en hel del pengar i föreningen. Så skulle han försvinna så finns det en stor risk att klubben kommer att få ekonomiska bekymmer.
Hon ser på mig, som sagt jag är inte som andra sextonåriga pojkar. Inte som nittonåriga pojkar i heller. Eller som Lea sa.
– Han är trygg och snygg, jag har haft min beskärda del av äldre pojkvänner.
Den oskyldiga Lea är inte så oskyldig som de flesta tror. Verkligen inte. Vi har druckit upp kaffet och vi ser på varandra.
– Ska vi gå hem, Michael?
– Javisst.
Vi reser oss och vi går ut till våra cyklar, vi står mitt emot varandra och vi ser på varandra. Hon ser in i mina ögon och hon innan hon tänkt efter kysser mig på munnen. Jag stelnar till och sen slappnar jag av och svarar på pussen/kyssen.
Där är ingen tunga inblandad, men det är längre läppkontakt än en puss. Jag avslutar den inte. Jag passar på att njuta så länge jag bara kan, man vet aldrig om detta kommer att hända igen. Hon drar sig tillbaka och jag öppnar ögonen. Vi ser på varandra.
– Ska vi?
– Javisst, Tindra.
Vi sätter oss på våra cyklar och vi cyklar hem. Vi säger inte så mycket, vi stannar vid hennes garage. Vi ser på varandra och jag, tar en chans. Jag har samlat mod i hela mitt liv känns det som för detta ögonblick och jag gör som hon gjorde och jag kysser henne. Vi står på vår gata framför hennes garage och vi kysser varandra.
– Michael?
– Tindra?
Vi delar på oss och vi ser på våra mödrar, vi blir lika generade båda två. Tindra samlar sig före mig.
– Mamma, ni stör.
Jag ser på henne och sen på min mor och sen på Olivia. Sen tillbaka på Tindra.
– Så vi stör?
– Ja, ni stör.
– Vi gömmer oss inte i en garderob i alla fall.
Våra mödrar ser på mig, Tindra ser på mig och sen på våra mödrar.
– Garderob?
– De lekte Ryska posten när de var yngre.
– Aha.
– I din mammas garderob. Min mor och Linus bland annat, vem din mor kysstes med vet jag inte.
– Nu talar vi inte mer om det, unge man.
– Ok, tant Olivia.
– Nu går vi hem, Michael.
– Ja, mamma.
Jag pussar Tindra snabbt och hon svarar på den. Sen går jag och min mor hem. jag ställer min cykel i vårt garage. Jag låter inte den stå ute nu på hösten och snart vintern. Jag tar min väska och vi går in, min mamma ser på mig.
– Hur länge har ni pussats?
– Inte länge alls, hon frågade om vi skulle fika efter deras match. Vi gjorde det och sen pussades vi utanför caféet. Eller hon pussade mig, sen pussade jag henne här. Så inte länge alls.
– Vem har du pussats med, Michael?
Jag ser på min lillasyster, Vilma. Hon hör alltid det hon aldrig ska höra.
– Ingen.
– Men du sa ju att du pussats.
– Jag skojade Vilma. Brukar jag pussas?
– Nej.
– Precis så jag skojade bara.
– Ok, har du hört att vi fått ett syskon?
– Ja, jag hörde det, Vilma.
– Visst är det spännande, jag är inte bara lillasyster längre.
– Nej, Vilma det är du inte.
– Jag har ritat en teckning till henne, vill du se?
– Javisst.
Hon tar mig i handen och vi går till hennes rum. Hon visar mig teckningen, jag ser på den och jag berömmer henne. När jag tittat på teckningen och lyssnat på vad som finns på den så har jag försökt samla mina tankar kring vad som hänt.
Våra pussar/kyssar utan tunga egentligen betyder. Jag går till köksdelen av den öppna planlösningen. Jag öppnar kylen och jag tar en flaska med mineralvatten. Jag tar den med mig ner i källaren.
Jag går till mitt rum och jag sätter mig vid datorn, jag startar den och jag loggar in. Jag klickar på ikonen som startar mitt spel, jag loggar in och jag klickar på min paladin och jag börjar att spela…
– Har du och Tindra hånglat?!
– Va? Nej.
– Bilden som cirkulerar på Insta och Snap säger något annat.
Jag ser på Emil, han kommer fram och visar bilden på sin telefon. Det är ifrån när Tindra pussade/kysste mig utanför caféet.
– Det var utan tunga, så inget hångel.
– Men ni kysste varandra?
– Hon kysste mig, eller pussade eller vad man kallar det för när det inte är någon tunga inblandad.
– Det ser ut som en kyss, Michael.
– Då var det, det kanske.
– Kanske?
– Kanske, som sagt jag vet inte definitionen av vad det vi gjorde är.
– Så hur kändes det?
– Bra, Emil det kändes väldigt bra.
– Grattis brorsan.
– Tack, brorsan.
– Är ni tillsammans nu?
– Jag vet inte, jag vet inte hur sådant här fungerar. Frågan är om hon pussade/kysste mig för att jag räddade tant Olivia.
– Förlåt?
Jag ser på honom och jag berättar vad som hände i sporthallen. När jag är klar så ser han på mig.
– Det är helt galet.
– Ja det är det. Så du ställde dig bakom tant Olivia?
– Ja, det såg ut som om han skulle smälla till henne, det kom två pappor med så det var nog mer de som gjorde att han inte smällde till tant Olivia.
– Så polisen kom?
– Ja, Olivia och en hel del av föräldrarna berättade vad som hänt. De intervjuade tjejerna från Lugi som fått höra vad han skrek åt dem. Det kommer att bli liv om detta. Var så säker, styrelsen måste agera. Men det är ordförandes son, en ordförande som pumpar in en massa pengar i föreningen.
– Hur var det att kyssas med Tindra?
Jag ser på honom, jag ler brett och säger.
– Det var väldigt, väldigt skönt…
Vi sitter i ett av konferensrummen i arenan, vi är kallade till ett möte. Ett informationsmöte om vad som kommer att hända efter det som hände igår. Linus och Robban står framför oss tillsammans med en kvinna som är ordförande för ungdomssektionen.
– Ni vet säkert alla vid detta laget vad som hände igår, det har förts intensiva samtal hela dagen igår och en bit ut i natt innan vi kunde enas om en strategi. De spelare som satt tillsammans när det som hände, hände är avstängda tills polisen rett ut vad som hänt. Utifrån vad polisen kommer till för slutsats så är de avstängda från all verksamhet i klubben. Tills de blir friade så att säga, vi kommer som förening aldrig att acceptera ett sådant beteende.
– Och om de blir dömda, vad händer då?
Kvinnan ser på mig.
– Det får vi ta då, vår hållning är att deras agerande inte är förenligt med vad vår förening står för. Vi kan bara beklaga att det drabbar er som lag. Men vi ser ingen annan utväg tyvärr.
– Vi som lag står inte bakom det beteende vi i heller.
Det är Linus som säger det.
– Ingen som sitter här står bakom deras beteende, verkligen inte. Gör man det så blir man avstängd direkt.
Ingen av oss säger något, ingen skulle säga emot honom. Ingen vill förlora sin plats i laget. Vi kommer att få spela fler matcher, vi får bara hoppas på att polisen kommer fram till sanningen snabbt. Att det bara var Karl som gjorde det. Så att vi inte får spela en massa matcher och bli trötta och slitna.
– En sak till, vi är medvetna om att detta är svårt för er. Det är era lagkamrater det gäller, men vi kan inte agera på något annat vis. De är inte välkomna in i sporthallen i heller.
Vi säger inget, vi vet inte vad vi ska säga.
– Men det var ju bara Karl som skrek, varför ska de andra drabbas?
– För att de inte markerade, det finns vittnen som säger att de skrattade och hetsade Karl till att göra som han gjorde.
– Han behöver inte hetsas till något.
– Albin vi tar inte den diskussionen här och nu, styrelsen har fattat sitt beslut. Är de oskyldiga som du säger så kommer polisen att komma fram till det. Då kommer de som är oskyldiga att frias och de som är skyldiga kommer att fällas.
Albin ser på Linus som säger det, han nickar och säger inte mer. En del av de som satt med Karl är han bästa vänner. De skrattade, men de hetsade inte. Som han sa, Karl behöver ingen hets eller uppmuntran.
– Nu ska jag vidare, som sagt vi låter polisen sköta detta.
Hon går iväg och Linus och Robban ser på oss.
– Det som hänt är fruktansvärt, jag har aldrig varit med om något liknande. Deras agerande är en skam för sporten.
– Men det var ju bara Karl?
Linus ser på Albin.
– Stoppade de honom, stoppade ni andra honom? den ende som vågade att ta ställning var Michael. Ni andra skrattade med eller gjorde inte ett skit. Ni ska vara jävligt glada att de inte gick på min linje. Jag sa vad jag tyckte, att vi skulle lägga ner all träning och lämna WO till matcherna, men det ville inte föreningen. Mer för att det skulle kosta dem en massa pengar och att vissa av era föräldrar skulle ringa och gnälla på styrelsen och kalla det kollektiv bestraffning osv. men en sak ska ni veta. Händer en enda liten sak till så kommer de att gå på min linje. Det fanns en del i styrelsen som ville göra det. Man ska absolut vara en lagkompis, men det får finnas gränser. Det finns något som heter heder och civilkurage. Om det varit er syster som råkade utför det, er flickvän. Vad hade du gjort då Albin?
– Nitat den som höll på.
– De är någons, syster, dotter eller flickvän. Varför nitade du inte Karl? Varför nitade inte ni andra honom? nej ni behöver inte svara. Jag vet vad ert svar kommer att bli. Men det hade aldrig hänt, inte så länge att jag är er tränare. Men om något liknande händer igen och ingen av er agerar så kommer jag att sluta och jag lovar er att ingen vettig tränare kommer att träna er. För de kommer att höra av sig till mig om varför jag slutade. Då kommer jag att berätta varför.
Jag ser på honom, han ser på oss.
– Vissa av er kommer att få dubblera idag, ni har fått reda på vem ni är. Vi går ner och byter om snart. Ni kommer att få frågor om vad som hände, inte bara härifrån utan från motståndare osv. säg bara sanningen. Varken mer eller mindre, frågar någon så ska ni säga precis vad som hände. Även att ni var en bunke fegisar som inte gjorde något. Jag vill inte vara tränare för en bunke fegisar. Så om någon frågar så säger ni som det är. Har ni förstått?
– Ja, Linus.
– Bra, då går vi ner och byter om.
Vi reser oss och går ner i omklädningsrummet. Jag är inkallad som back – up till Ekan. Han kommer att få börja och jag hoppas på att han får stå hela matchen. Vi byter om och vi går uti hallen.
– Så du hånglar med Tindra, Michael?
Jag ser på mina lagkamrater, de ser på mig och jag säger.
– Ja.
– Det var som fan, grattis.
– Tack.
Sen var det inte mer med det, vi sätter igång med uppvärmningen och när den är klar så börjar matchen…
Jag tar en klunkvatten, jag fick ingen vila. Tvärtom så skadade Ekan sig fem minuter in i matchen. Han fastnade i golvet och vred knät. Han är på sjukhuset nu, De körde iväg med honom direkt, det såg illa ut. Jag lyssnar på Linus som tagit timeout.
Det är femton sekunder kvar och det är oavgjort. Linus säger vad de ska göra. De lyssnar och när han är klar så går jag tillbaka till målet. Domarna blåser i gång Armen kommer efter en passning. Vi tar avslut och gör mål. Vi firar, de trycker på avkast och deras ena kantspelare kommer fri.
Han avslutar och jag räddar, vi vinner matchen. Vi ger varandra high five och sen tackar vi motståndarna för matchen. Jag går till bänken och jag tar min vattenflaska och jag tar en klunk av vattnet. Tindra kommer fram till mig, vi ser på varandra och vi ler mot varandra. Hon pussar mig och jag svarar på den. Vi delar på oss och jag ler lite bredare.
– Alla har ju redan sett oss pussas på Instagram.
– Det är sant.
– Så då kan vi lika gärna pussas här också.
– Jag håller med dig Tindra.
– Så då är vi tillsammans?
– Gärna, Tindra.
– Då får du pussa mig igen.
– Gärna, Tindra.
Vi pussar varandra länge. Sen delar vi på oss.
– Vi ska in i omklädningsrummet, Michael.
– Jag kommer Ville.
Jag tar mina saker och jag går in i omklädningsrummet.
– Så du och Tindra?
– Ja, Ville, jag och Tindra.
– Grattis.
– Tack, Ville.
Vi går in i omklädningsrummet, vi sätter oss på våra platser och Linus har genomgång av matchen tillsammans med Robban. Jag har svårt att koncentrera mig. Jag är tillsammans med Tindra, det mesta av mina tankar kretsar kring det faktumet. Så jag lyssnar som sagt inte så noga på vad de två talar om.
Vi som ska spela nästa match tar på oss så att vi inte ska bli kalla. De andra börjar att byta om. Vi går in i sporthallen, jag går till stolarna och jag sätter min väska på golvet. Jag går upp på läktaren till min mor och lillasyster.
Tindra sitter med dem, jag samlar mod och jag pussar henne. Min mor och lillasyster ser på oss, jag sätter mig bredvid Tindra.
– Ni pussades, Michael.
– Ja.
– Så är hon din tjej.
– Ja.
– Så bra.
– Så det tycker du?
– Ja.
– Vi är godkända av Vilma.
– Vilken tur.
– Mm.
– Så de stängde av spelare?
– Ja mor, det kommer att komma ett mejl till er föräldrar om vad som hänt och vad för åtgärder de tagit. Har ni hört hur det är med Erik?
– Nej, inget.
– Det såg illa ut Michael.
– Illa?
– Han kan ha dragit korsbandet, då är han borta länge.
Jag ser på Tindra och hon ser på mig. Det innebär att jag kommer att få spela fler matcher. När det kolliderar så får de kalla från det yngre laget. Det känns som att Karl kommer att stängas av länge. Lag vit kommer att få det tufft.
– Hur länge?
– Det beror på hur illa det är men minst ett år. Kanske längre, Michael.
Jag ser på henne, nog för att jag inte skickar julkort till Ekan men jag ville inte att han skulle skada sig. Linus kallar på oss.
– Vi ska samlas, vi ses efter matchen.
– Det gör vi.
Vi pussar varandra igen och jag går nerför läktaren och vi går till omklädningsrummet. Vi sätter oss och Linus pratar om matchen, han berättar hur vi ska spela. Hur vi ska få dem till att anpassa sitt spel till hur vi vill spela.
Vi peppar igång varandra och sen lämnar vi omklädningsrummet och jag fokuserar på matchen. Jag gör mina andra uppvärmning för dagen, jag sträcker ut och jag stretchar. När jag är klar så är det målvaktsuppvärmning.
Jag hoppas att vi kör matchen i första halvlek så att jag kan lämna över till den målvakt vi lånar från de yngre. Så att jag kan få vila. Matchen börjar de börjar med bollen och jag får en lätt räddning som första avslut. Jag ler och jag passar ut bollen snabbt, vi trycker i kontringen och vi gör mål…
Jag sitter på bänken, vi ledder med tretton bollar. Vi ledde med tio halvlek så jag bad om att få byta. Jag är trött i kroppen, jag fick byta och nu leder vi med tretton. Vi kommer att vinna igen…
Jag pussar Tindra innan jag går in i omklädningsrummet. Jag sätter mig på bänken och Linus och Robban går igenom matchen. När de är klara så klär vi av oss och duschar. När jag är klar så går jag in i hallen igen. A – laget har börjat att värma upp.
Jag går fram till läktaren och min mor, syster och Tindra. Jag får beröm för mina två matcher av min mor och Tindra. Vi lämnar sporthallen och vi går till våra cyklar och vi sätter oss på dem och vi cyklar i väg. Min mor och lillasyster cyklar också.
Vi kommer hem och Tindra frågar om jag följer med henne in. Jag säger ja och min mor och syster går in i vårt hus. Vi går in i deras och för första gången så känns det lite konstigt. Jag har varit här flera tusen gånger, det är typ mitt andra hem. Deras hus och Helenas.
Men idag så är jag inte på besök. Idag så är jag här som Tindras pojkvän. Vi tar av skorna och jackan, jag sätter min väska på golvet. Tindra tar min hand och vi går till hennes rum, jag känner mig lite yr. Jag är nervös, jag börjar känna en lätt panik fylla min kropp.
Jag slickar mig om läpparna och vi kommer in på hennes rum, hon ser på mig och sen kysser hon mig mjukt. Hon särar på läpparna och våra tungor möts och vi kysser varandra mjukt och länge.
Min första riktiga kyss i livet och den är med Tindra. Tjejen som jag fantiserat om att göra detta med så länge…
Jag är ensam målvakt på träningarna, jag har varit det hela veckan. Ekan den stackarn har skadat bakre och främre korsbandet och yttre ledbandet. Det kommer att bli operation och sen en massa rehab. Han är rent förstörd, jag förstår honom. Han har varit riktigt bra i målet, bättre än Karl.
Förutom träningen så är det rätt hektiskt i skolan för stunden. Vi har flera prov och inlämningsuppgifter, så vi är rätt stressade över det. Tindra mer än mig, jag är lite mer balanserad. Men jag känner också av stressen.
Det är stressigt hemma med, som jag förutspådde så skiter vår far i vår lillasyster nu när hans barn med älskarinnan är fött. Hon förstår inte varför och vi gör det bästa vi kan för att dämpa smällen för henne. Det är jobbigt att vara ensam målvakt på träningarna.
Linus kom med ett förslag i måndags på träningen. När det stod klart att Ekan är borta länge så finns det en öppning på NIU. Jag kan få en plats där, vilket skulle innebära tre träningspass till i veckan. Men framförallt kontinuerlig träning med Tomas. Jag bad att få tänka på det. Både Robban och Linus såg lite förvånat på mig.
– Jag ser vad det gör med de andra som går på NIU och går natur. De är sönderstressade. Det var kanske därför som Ekan skadade sig, den ökade träningsmängden. Hade det inte varit för möjligheten för målvaktsträning med Tomas så hade jag sagt nej direkt. Jag vill inte komma efter i skolan, skolan är viktigare för mig än handbollen. I alla fall just nu.
Linus gav mig en vecka att tänka på det, jag har talat med min mor om det. Hon tycker att jag ska göra det som min magkänsla säger. Tindra vill att jag tackar ja, för då så kommer vi att träffas där också. Den lilla tid vi har över för annat så hånglar vi.
Vi skapar tid för att hångla, det är min favoritsysselsättning för tillfället. Det och handbollen. Vi avslutar träningen och jag går till min väska, jag tar fram hopprepet och jag börjar att hoppa. Linus och Robban ser på mig, jag hoppar avslappnat inte så snabbt som jag brukar hoppa.
Det orkar jag inte, jag är sliten. Vi har två matcher i helgen, båda på bortaplan och på samma dag. Så jag kommer att vara ensam målvakt i Blåa laget. De har lånat in två målvakter från de som är ett år yngre. De kommer att åka i väg med Vita laget. Jag hoppar färdigt, jag packar ner hopprepet i väskan.
Jag har bara tränat handboll denna vecka. Alla är tillbaka i träning förutom Karl. Han är fortfarande avstängd. De andra blev ”friade” av polisen. De kunde inte bevisa att de sagt något olämpligt. Linus hade ett väldigt allvarligt samtal med dem, de var likbleka när de kom tillbaka.
De fick gå till F16 laget och be om ursäkt för sitt beteende. Så nu är de tillbaka i träning. Hade inte Ekan skadat sig så hade allt varit frid och fröjd. Jag går fram till Linus.
– Kan ni fixa in mig på NIU så är jag på, men om det påverkar min skola så kommer jag att prioritera den före handbollen. Missförstå mig inte, jag är väldigt tacksam för chansen. Men jag kommer inte att offra allt för den så att säga. Handbollen är väldigt rolig, men som jag sa. Jag kommer alltid att sätta skolan först. I alla fall nu på gymnasiet, se på Ekan. En sekund sen kommer det en skada som förändrar allt. Frågan är om han kommer tillbaka, det kan ta två år innan han är tillbaka om han har otur. De kanske till och med säger att han aldrig mer kan spela handboll. Så min utbildning är viktigare än handbollen just nu. Men med det sagt så är jag på om ni kan ordna det.
– Vi löser det, du är välkommen på måndag morgon.
– Tack.
– Tack själv, Michael.
Jag går till omklädningsrummen…
Jag ser ut genom bilrutan, min mamma kör mig och en av mina lagkamrater. Han får sitta där bak och svarar på tusen frågor från min lillasyster. Petter som han heter, hans mamma ringde och frågade min mamma om han kunde åka med oss.
Det hade kört ihop sig för dem. Min mamma sa javisst, hon förvarnade dock om min lillasyster. Vi ska till Åhus och spela match, det är alltid jämna matcher med dem. Men vi har gått framåt en hel del i år, om inget annat så säger matcherna mot Kristianstad det.
Vi kommer fram och vi tar våra väskor och vi går in i hallen. Vi hälsar på de som kommit, vi pratar om allt möjligt tills alla kommit. Då går vi till omklädningsrummet, vi byter om och sen går vi in i hallen och börjar att värma upp. Linus har sitt snack med oss, vi peppar varandra och sen går vi in i hallen…
Jag ser på tavlan. Vi leder med åtta bollar, det är bara ett par minuter kvar. Vi avslutar och missar, de får en kontringschans. Deras vänsterkant får läget jag ser vad han kommer att göra, jag räddar kontringen. Han siktade mot ansiktet. Jag hann stänga så jag räddade.
Alla som kan handboll såg vad han gjorde, det blir upprört på bänken och på planen. Det är sin sak att skjuta någon i huvudet av misstag. Men när man siktar, det uppskattar ingen. En av våra spelare pekar på deras målvakt, det är en utmaning. Deras spelare ser det, de blir förbannade. Linus tar en väldigt taktisk timeout.
– Fokus nu, ingen av er skjuter deras målvakt i huvudet. Vi är större än så, Michael räddade vi låter det stanna vid det. Vi låter siffrorna tala i stället nu avslutar vi snyggt. 3 vänster. Bakåt stänger vi.
– Släpp deras kant han kommer att dra den mot mitt ansikte igen. Vi får en gratis räddning.
– Ni hörde honom.
De ser på mig och jag nickar. Vi går in på planen igen och jag går fram till vår högerkant.
– När jag säger spring så springer du.
– Ok, Michael.
– Bra, du kommer att få en gratis kontring.
– Javisst.
Vi börjar spela vi kör 3 vänster och vi gör mål. De anfaller och jag ser deras start.
– Spring.
Isak som vår högerkant heter springer de spelar ut bollen på kanten han hoppar in och skjuter. Jag limmar bollen framför mitt ansikte och sen kastar jag till Isak som fångar bollen och gör mål.
– Alla lösa går om, tack vare dig så fick vi ett gratis mål. En sak till du kommer aldrig mer att göra mål på mig. Aldrig någonsin, vi kommer att göra likadant nästa anfall.
Vi gör tre mål till innan tiden är ute alla tre på kontring för att han inte kan göra mål på mig. Vi tackar på matchen, han tackar inte mig när jag sträcker fram handen. Jag skakar på huvudet och går vidare, en av hans ledare ser vad han gör. De är rätt kända för att vara väldigt arroganta. Jag tackar domarna och ledaren kommer fram till mig.
– Jag får be om ursäkt för hans beteende.
– Tack, jag undrar dock vad jag gjort honom.
– Jag vet inte, men som sagt jag ber om ursäkt.
– Tack, varför markerade ni inte mot honom när han fyra gånger försökte skjuta mig i ansiktet fyra gånger?
– Det finns inget vi kan göra.
– Jodå, det finns något som heter osportsligt uppträdande. Det var osportsligt uppträdande. Så ni kan inte gömma er bakom att ni inte kan göra något för att han inte träffade mig i ansiktet.
Sen går jag i väg, jag går in i omklädningsrummet och jag firar med de andra. Vi är fortfarande obesegrade i serien…
Jag ser på hennes nakna kropp, hon ser på min. Det är inte första gången vi är nakna tillsammans. Men det är första gången vi ska älska med varandra. Vi har varit tillsammans i drygt en månad nu. Vi är framme i början av december, den senaste månaden har det varit värre än någonsin i skolan.
Jag tränar mer handboll än vad jag gjort innan och jag ska hinna med och reda ut allt som händer därhemma. Våra föräldrar bråkar värre än någonsin, som jag förutspådde så skiter vår far i oss nu. Jag och Emil bryr oss inte så jättemycket men det drabbar Vilma.
Det drabbar min mor, vilket gör att det drabbar oss alla. Olivia och Helena stöttar henne så mycket de hinner. Jag och Tindra har tagit småsteg hela tiden hit till detta ögonblick. Vi har smekt varandras kroppar, mina händer har smekt hennes bröst, hennes kropp och mina fingrar har utfört onani för henne.
Mina fingrar har fört henne till orgasm, hon har smekt min kropp. Hon har onanerat mig, hon har fått mig att komma. Det har tagit oss en månad att komma hit. Första gången hon såg mig erigerade penis så spärrades hennes ögon upp och hon viskade.
– Så stor.
Jag gjorde mitt bästa för att inte le som ett fån. Det har tagit henne en månad att vänja sig vid min storlek så att säga. Hon tog reda på, på internet hur man gör för att mäta en mans penis och hon kom fram till att den är 20,5 centimeter lång och fjorton centimeter i omkrets.
Så det har tagit oss en månad att komma hit, till att vi ska älska med varandra första gången. Min mamma hade ett samtal med mig angående blommor och bin. Olivia hade ett med Tindra. Vi fick reda på en massa saker som vi skulle akta oss för.
Min mor upprepade sådär en tusen gånger om att jag ska fokusera på tjejens, eller kvinnans njutning. Att om jag gör det så kommer det att bli tusen gånger skönare för mig. Olivia hade ungefär samma samtal med Tindra, jag vet det för vi jämförde dem.
Men det min mor tryckte på mest var att använda kondom. Att alltid använda kondom. Emil var med på samtalet. Han är i samma ålder som jag. Sista året på högstadiet med allt vad det innebär. Så nu står vi här, vi är nakna.
Vi lägger oss i sängen, jag har haft en månad på mig att lära mig vad hon gillar och inte gillar som förspel. Jag gör allt hon gillar. Jag smeker henne med mina händer, min tunga ritar våta spår på hennes kropp och mina fingrar smeker hennes slida tills hon kommer.
När hon landat så tar hon fram en kondom. Hon rullar på den, jag har nog aldrig varit hårdare i hela mitt liv. Inte ens när hon smekte mig till orgasm innan. Det har vi själv tagit reda på. Om killen kommit en gång innan man älskar första gången så kan han hålla sig längre när man ska älska.
Så hon smekte mig till orgasm innan. Hon riktar mig rätt, vi ser på varandra. Vi är lika nervösa båda två, jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt. Våra tungor dansar mjukt med varandra, jag trycker på försiktigt. Tindra är inte oskuld, hon har varit med två killar innan.
Två mindre lyckade tillfällen så att säga och det blev bara de två gångerna. Mitt ollon glider långsamt in i henne. Jag slickar mig om läpparna, hon sätter sin hand på mitt bröst och jag stannar. Vi väntar, hon flyttar handen och jag rör mig igen.
Hon sätter sin hand på mitt bröst två gånger till. Sen så når jag botten av henne, jag stannar där och vi ser på varandra båda två med ett leende på munnen och våra ögon är uppspärrade. Jag kom in i henne och hon klarade av att ta emot mig.
Vi har varit rätt oroliga för det. Men nu så ligger vi här och jag börjar att röra mig fram och tillbaka och jag upplever det skönaste jag någonsin upplevt. Vi andas tungt båda två. Vi ser på varandra våra ögon lämnar inte varandra, jag ökar takten långsamt.
Något nedärvt tar över, det är som om kropp genetiskt vet exakt vad den ska göra. Vi andas snabbare båda två och jag känner hur det börjar att ila i min kropp med centrum runt min penis. De där ilningarna blir till kittlingar som blir till något annat de blir till en vulkan som väntar på att få sitt utbrott och det växer och växer, tills jag inte kan hålla tillbaka orgasmen längre. Jag förvarnar Tindra.
– Jag kommer snart, kan inte hålla emot.
– Jag med, bara lite till.
Hennes hand börjar att smeka hennes klitoris och det får henne över kanten med mig direkt efter henne. Hon tjuter till och jag morrar och vi kommer tillsammans. Jag upplever något som jag inte trodde var möjligt att uppleva. Det är så skönt så att jag aldrig vill att det ska ta slut. Aldrig någonsin…
Jag smeker hennes kropp, hon trycker sig mot mig och jag kysser hennes nacke. Vi har älskat och det var fantastiskt…
Jag står i köket och jag ser ut i trädgården, det är dagen efter den stora kvällen. Jag lämnade hennes hus klockan två i natt, då hade vi älskat en gång till. Sen pratade vi. Sen klädde jag på mig och lämnade deras hus. De tre vännerna är på spa hela helgen.
Vår mormor passar oss, vår mormor konstnären. Hon är speciell, jag älskar min mormor men hon är speciell. När hon har sina produktiva perioder som hon kallar dem så ”försvinner” hon och målar konstant i två eller tre månader.
Av alla de tavlor som hon producerar då så är det max fyra som når galleriet till försäljning. Men de fyra räcker för att dryga ut hennes redan välfyllda konto. Vår morfar lever inte längre, han var en framgångsrik entreprenör som njöt av livets goda lite för mycket så han dog av en hjärtattack när han var femtioåtta år.
De sa att han var död innan han träffade golvet, min mormor ärvde honom. Hon sålde huset i stan och flyttade ut till den gård hon bor på nu drygt en mil utanför stan. Hon är vår barnvakt denna helg, jag är uppe tidigt fast att jag somnade sent.
Jag ser ut på det gråa vintervädret. Vi har en farmor och farfar med. Men kontakten med dem är ytterst sporadisk. Den är det på grund av att vår far skar alla band med dem. Jag vet inte varför men han gjorde det och vi har inte fått träffa dem så mycket.
Vår mor uppdaterar dem med jämna mellanrum, de bor i stan så vi stöter på varandra emellanåt. Då hälsar vi men går vidare nästan direkt. Jag ser på en skata som landar i ett av träden.
– God morgon, Michael.
– God morgon, mormor.
– Du är uppe tidigt, Michael.
– Ja, jag kunde inte somna om.
Hon ser på mig.
– Viktig match idag?
– Nej, vi är spellediga faktiskt. Fråga mig inte varför men det är skönt, det har varit en intensiv höst.
– Enligt din mor så har du fått spela mycket.
– Ja, det blev kaos för ett tag sedan. Som utmynnade i att jag fick spela mer.
– Säg som det är, sprättens son klantade sig.
Jag ser på henne och jag ler. Hon lagar kaffe, jag ser på henne. hon ser inte ut att vara närmare sjuttio. Hon ser ut att vara yngre, jag fyller på vatten som jag slår i kaffekokaren.
– Så vad får då en snart sjuttonåring till att vakna vid sju på morgonen.
– Jag vet inte, jag kunde inte somna om bara.
Hon ser på mig.
– Du var hemma sent i natt.
Jag ser på henne.
– Äldre personer sover lätt.
– Ja, det blev så. Jag är ledsen om jag väckte dig.
– Ingen fara, som sagt äldre personer sover lätt. Men jag har inga problem att somna om. Så du var hemma sent och kan inte sova. Har ni bråkat?
– Nej vi har inte bråkat, mormor.
Jag säger nästan.
– Tvärtom.
Men jag biter mig i tungan, hon ser på mig. Jag anar ett litet leende på hennes läppar.
– Jag förstår.
Jag ser på henne och jag rodnar, hon förstår precis vad som hänt. Jag ser det i hennes ögon. Hon vet precis vad jag och Tindra har gjort. Det gör att jag blir ännu rödare om kinderna.
– Första gången är speciell, Michael framförallt om den är med rätt person.
Jag säger inget, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle tala om min första gång med min mormor. Jag kunde inte föreställa mig att hon skulle tala om det. Hon tar fram muggar åt oss och mjölk. Vi säger inget medan kaffet rinner ner.
– Blev det bra?
Jag ser på henne, jag känner att jag rodnar ännu mer. Hon möter min blick och jag möter hennes. Vi ser på varandra.
– Ja, det blev väldigt bra.
– Så bra.
– Ja mormor.
Vi tar muggarna och vi sätter dem på matsalsbordet och jag dukar fram frukost. Jag måste komma bort ifrån ämnet så jag säger.
– Vet du vad som hände mellan vår far och hans föräldrar?
Hon ser på mig, det var tvära kast men hon inser också att jag inte vill tala mer om vad som hände mellan mig och Tindra.
– Skyddade ni er?
– Ja, mormor. Mor har haft samtalet med mig, hon påtalade kanske tusen gånger vikten av skydd.
– Bra och du lyssnade.
– Ja mormor jag lyssnade.
– Ännu bättre, du anar inte hur många som inte lyssnar på sina föräldrar när det kommer till det.
– Jag gjorde, eller gör.
– Bra, Michael. Vi vill ju inte att hon ska bli gravid på min vakt så att säga.
Jag ser på henne, jag slickar mig lite om läpparna. Min mormor är konstnär och excentrisk. Jag får intala mig det mer än en gång.
– Nej det kommer inte att hända mormor, så min farmor och farfar.
– Det är rätt enkelt, de vet vilken skitstövel deras son är. Det tog dem ett tag att inse det. När de gjort det så meddelade de honom att de insett att han är en skitstövel som uppför sig som en skitstövel mot sin familj och att de inte skulle acceptera det mer. Då blev han förbannad och bröt med dem. Det är den korta sammanfattade versionen av vad som hände mellan dem.
– Och den långa?
– Handlar om att de uppfostrat en son med ett alldeles för stort ego. När de insåg vad de gjort så var det försent. Då var han gift och hade två barn, han var färdig läkare och hans ego blev inte mindre av det. Sen så var han en framgångsrik handbollsspelare med. Sen att det var er mor som bar honom genom utbildningen och tog allt ansvar är det få som vet. Man ska inte säga så och er mor har förbjudit mig att säga det. Men det var min näst lyckligaste dag i livet när jag fick reda på att dina föräldrar skulle skiljas.
– Så pass, mormor.
– Ja, Michael.
– Vad vet du om Linus och min mor?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– De var tillsammans i sex år eller lite mer. Något hände mellan dem och de gjorde slut. Han blev proffs och din mor började att plugga i Lund.
– Så något hände?
– Ja, något hände. Alla blev tagna på sängen när de gjorde slut. Ingen såg det komma. De har alltid sagt att det var för att han blev proffs. Det är inte sant, de gjorde slut tidigare. Sen träffade er mor er far. Han var ett par år äldre, han charmade rumpan av henne. Men allt med honom var inte dåligt, han såg till så att ni skapades. Förutom er mor så älskar jag er mest i livet, Michael.
– Jag älskar dig med mormor.
Hon ser på mig och hon ler, hon har missat ett par månader av min förvandling.
– Blev det några bra tavlor?
– Ja faktiskt, Michael.
– Så bra mormor.
– Visst är det, Michael.
– Så du tror att de skulle släppa in mig om jag ringer på deras dörr?
– Din farmor och farfar?
– Ja.
– Jadå, det tror jag verkligen.
– Då vet jag det, mormor.
Jag slår upp mer yoghurt i skålen och jag häller på mer Granola.
– Jag har inte velat fråga innan, men vad var det som fick dig att gå ner i vikt, Michael?
– Far, hans agerande mot familjen. Mot mor, mot oss alla. Min ilska mot honom fick mig till att göra det jag gjorde. När det var som tyngst i träningen, med kosten så blundade jag och såg hans förbannade hånfulla leende när han retade mig för min övervikt. Det fick mig att fortsätta med träningen och kosten. Jag är fortfarande introvert, men jag är bra på att dölja det jag känner så att säga. När det blir för jobbigt så blundar jag och ser honom och hans hånleende mot sin patetiska son. Så kommer jag ur det låsta läget så att säga. Jag avskyr min far en hel del, jag vill inte säga att jag hatar honom. För det är ett väldigt starkt ord. Att hata är så starkt, men jag avskyr honom en hel del. Den avskyn motiverade mig till att göra det jag gjorde. Jag hoppas att det är ett slag i hans ansikte. Nej mormor jag vet att han är ett för stort narcissiskt svin för att erkänna det. Men någonstans så hoppas jag att det är så, att det river lite i honom när han får höra att jag är en duktig handbollsmålvakt. Att jag är det utan hans hjälp. Att folk ser ner på honom för det han gjort. Frågan är hur länge han stannar hos henne. Frågan är hur lång tid det tar för henne att inse att han är ett svin som bränner broar överallt.
– Du är alldeles för mogen för din ålder Michael.
Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Kanske det mormor. Men att leva med vår far har tvingat mig till det.
– Jag förstår, Michael.
Min syster kommer ut i köket till oss och min mormor fokuserar på henne…
Jag kysser Tindra mjukt, hon svarar på den. Hon sitter grensle i mitt knä i deras soffa i vardagsrummet. Eller den del av den öppnaplanlösningen som är vardagsrum. Mina händer är under hennes tröja och de smeker hennes bröst mjukt.
Hon stönar tungt i min mun, hon drar sig tillbaka och hon ställer sig på golvet och hon tar mig i handen och jag reser mig och vi går in i hennes sovrum. Vi klär av oss nakna och vi lägger oss i hennes säng. Vi hånglar länge och smeker varandra.
Jag smeker henne till orgasm, hon går mig hård vilket inte är svårt. Jag är sexton år och ligger med i mina ögon världens snyggaste tjej i hennes säng. Vi rullar på en kondom, hon grenslar mig. Jag ser på henne och hon på mig.
Hon sätter ollonet mot sin slida och hon trycker till och jag glider in i hennes varma, fantastiska inre. Hon rör sig långsamt neråt, när jag når botten så ser hon på mig och sen börjar hon att rida mig. hon styr fullständigt och jag gör inte så mycket mer än smeker hennes bröst och njuter av hennes ritt.
Hon rider fortare och fortare. Hennes kropp stannar och spänns, sen slappnar den av lite och hon försöker rida mig. Jag tar över rörelserna, det där genetiska som vet vad jag ska göra. Tar över och visar mig, jag rör mig och hon spärrar upp ögonen och jag förlänger hennes orgasm.
Jag känner hur ilningarna som legat där under ytan exploderar och jag kommer. Jag kommer och det är helt oväntat, verkligen helt oväntat. Jag kommer så kraftigt så jag lyfter bäckenet från madrassen och hon får luta sig fram och ta emot sig mot madrassen.
Jag kommer länge och det är magiskt skönt. Jag önskar att det aldrig ska ta slut, att det bara ska fortsätta för evigt…

Kapitel 4.
Jag lämnar in provet, vi gör alla prov digitalt numera sen man kom på två elever som använt AI för att göra sina uppgifter. Vi använder ett slutet system där vi inte kan gå ut på nätet samtidigt som vi skriver proven. Jag packar ihop mina saker och jag lämnar salen först av alla.
De andra ser på mig när jag går ut, det är en stund kvar på lektionen. Jag går till våra skåp och jag öppnar det, jag hälsar på ett par lagkamrater. De hälsar tillbaka och jag lägger in min väska i skåpet. Vi har lunch efter provet. Jag hör Karl komma, alla hör Karl komma. Han är fortfarande avstängd. Hans kränkningar har tagits vidare så att säga.
Det har dock ingen större effekt på honom. Hans hov har blivit ännu mindre än vad det var innan. Ekan hänger inte med honom längre, Karl ville inte vara vän med en handikappad. Hans ord, Ekans otur kanske smittade så att Karl också blev skadad.
Så Ekan hänger med andra i laget nu, Karls vänner i laget är inte många. Han har fått nya i sin klass. De sysslar inte med handboll, de lägger sina prioriteringar på andra saker. Som att festa och festa ofta, de kommer till vår del av skolan.
Här är alltid ett visst lugn, de som sitter här på studietorgen vill ha lugn och ro och studera. Som jag sagt ett antal gånger nu, det är ett högt tempo hela tiden. Han som sagt för liv, hans svans eller hov går bakom honom och de skrattar och beter sig.
Ett flertal elever som sitter här och pluggar blir irriterade. De ber dem hålla käften, Karl tar ton. Hans bröst och biceps har blivit ännu större. Han börjar att skrika ännu mer, så till den grad så att två lärare kommer utifrån deras arbetsrum.
De ber Karl att lugna ner sig och lämna vår del av skolan om han inte kan uppföra sig. Det gör inte saken bättre, jag står vid mitt skåp och jag ser på spektaklet. Det eskalerar snabbt och det slutar med att ett par treor får gå emellan.
De är handbollsspelare och större än Karl. De ser till så att Karl lämnar, lärarna kommer att ta detta vidare. Frågan är vad han gjorde här? För han hade ett ärende här så att säga. Tindra, Lea och ett par andra från klassen kommer fram till skåpen. De ser på mig.
– Vad hände?
– Karl, hände. Han kom hit och förde liv, två lärare bad honom lämna. Då förde han ännu mer liv. Till slut så kom två treor från juniorlaget och fick honom att lämna. Han var inte ensam, han hade sitt nya hov efter sig.
– Vad gjorde han här?
– Har inte en aning, han kanske letade efter någon?
Vi lämnar skåpen och går till matsalen, vi tar mat och sätter oss och äter. Vi pratar om provet. Karl är glömd…
Jag står utanför deras hus och jag ser på det. Jag tvekar om jag ska gå fram och ringa på dörren eller inte. Jag vet liksom inte vad jag ska säga. Att jag inte kommit hit tidigare för att min far förbjudit oss? Det känns som en tung öppningsreplik.
– Michael?
Jag vänder mig och min farfar står där, han ser på mig och jag ser på honom. Han är vad man säger en properman. Med rock och hatt på huvudet.
– Farfar.
– Vill du komma in?
– Om det inte är för mycket besvär, farfar.
– Nej då, kom nu.
Han går förbi mig och han öppnar grinden och vi går in i deras trädgård. Vi går fram till dörren. Det bor i ett fint enplanshus i de finare delarna av staden. De ägde stadens juvelerarbutik de var under en långtid den enda juvelerarbutiken i staden.
Så om man ska tro på min mormor så tjänade de en mindre förmögenhet på affären. De sålde den och fick en ansenlig summa pengar för den. Den försäljningen gjorde dem inte mindre rika om man säger så. Han öppnar ytterdörren och vi går in.
– Sätt på kaffe Margit, jag har besök med mig hem.
– Jaså, vem då?
– Michael.
Jag tar av mig skorna och min farmor kommer till oss i hallen.
– Välkommen, Michael.
– Tack, farmor och farfar. Det kanske är märkligt för er att jag bara dyker upp så här. Men jag ville bara säga att vi inte hållit oss borta med mening, vi fick inte umgås med er av vår far. Han är inte en del av vår familj längre, men jag vill gärna lära känna er. Det tror jag att Emil och Vilma också vill.
– Kom så dricker vi kaffe, Michael.
Vi går till deras kök.
– Sätt dig Michael.
– Tack.
– Du dricker kaffe?
– Jadå, med mjölk.
Min farmor ler mot mig.
– Din mamma har hållit oss uppdaterade om er, hon har lämnat fotografier till oss på er. Hon har skickat julkort och satt in de pengar som ni fått av oss i födelsedagspresenter och julklapp. Du går natur och satsar på dina studier, du är en duktig handbollsspelare. Men det viktigaste av allt är att du bryr dig om andra. Du tar hand om familjen och skyddar dem.
Hon sätter fram koppar till dem och mugg till mig.
– Ungdomar idag dricker kaffe ur muggar eller glas. Vi som är lite äldre dricker ur koppar.
Jag säger inget om att min mormor dricker ur kaffeglas.
– Vi är glada för att du tar kontakt med oss, Michael. Vi har också velat men inte riktigt vetat hur vi skulle göra.
– Inte jag i heller, jag har gått förbi här ett antal gånger den senaste tiden. Jag har inte vetat vad jag skulle säga, eller hur jag skulle bli mottagen.
De ser på mig.
– Din far klippte banden med oss, vi ville inte klippa dem med er. Men er far är…
– Speciell, jo jag vet, farmor. Jag har levt med honom i sexton år farmor. Vad var det som hände?
De ser på mig, jag möter deras blickar. Kaffet blir färdigt och min farmor slår upp åt oss. Hon häller upp resten på en tv – kanna. Hon sätter sig, jag slår i mjölk i kaffet och jag tar en klunk.
– Vi kom på din far med att ha en affär med en annan kvinna.
Jag ser på dem, de ser på mig.
– Vi konfronterade honom och vi berättade för din mor. Men hon valde att stanna kvar hos er. Främst tror jag för att det inte skulle drabba er. Dig och Emil, Vilma var inte född då.
– Vem var det?
De ser på mig, jag möter deras blickar.
– En av stadens mer ledande yngre kvinnor. Hon som din far var gift, de avbröt alla förbindelser när vi kom på dem. Som sagt vi konfronterade honom, han blev elak och han hotade oss. Sen klippte han banden med oss.
– Så min mor visste?
– Ja, men som sagt hon valde att stanna för er skull. Sen kan vår son vara väldigt övertygande när han behöver det. Vi är imponerade av att din mor inte förlåtit honom efter hans senaste eskapad.
– Han har övergett oss alla nu, han hade kontakt med vår lillasyster ett tag efter skilsmässan. Sen fick han sin senaste dotter, då existerar inte Vilma för honom längre. Jag är glad att han inte är kvar i våra liv längre, men för Vilma så är han fortfarande hennes pappa. Hennes idol i livet, nu så skiter han i henne. Mor kommer aldrig att förlåta honom igen, ännu mindre nu efter hans senaste agerande.
– Vi kan bara beklaga, Michael.
– Jag vill gärna lära känna er bättre, jag vill också säga att jag inte förebrår er. Jag vet att något blev konstigt, jag förstod det så mycket en så pass ung pojke som jag var då kunde förstå. När min mor höll kontakten med er. Min mormor har aldrig sagt något negativt om er i heller. Vilket min frispråkiga mormor annars inte hade tvekat att göra.
De ser på mig och de ler. De känner min mormor, alla känner eller känner till min mormor i staden. Jag tar en klunk av kaffet.
– Hur går det i skolan, Michael?
Jag ser på henne och sen berättar jag om min skola, sen om handbollen, sen om mina syskon, min mor och mormor. Jag sitter där i två timmar och pratar med min farmor och farfar. Jag bjuder in dem till min nästa match som är till helgen.
Det är sista seriematchen innan juluppehållet som inte kommer att bli så långt. Vi ska spela Lundaspelen i mellandagarna och vi har träning som vanligt om det inte är helgdag…
Min farmor och farfar sitter med min mor och lillasyster. Jag gör en räddning till, vi trycker i kontringen och vi gör mål, det är det blå laget som spelar. Det vita laget spelar i morgon. Jag ska spela den matchen med, Tindra sitter inte på läktaren. Hon är i Lund och spelar mot H43. Vi möter ett av Lugis tre lag, vi leder med fem bollar men man ska aldrig räkna ut Lugi.
De har en väldig förmåga att alltid komma tillbaka. Så vi får inte tappa koncentrationen för en sekund, verkligen inte. Lugi skjuter och gör mål, jag kastar ut bollen och jag svär lite. Jag var nära att rädda skottet. Men nära räcker inte, det var ett bra skott. Jag gick rätt, så jag släpper det ganska fort. Vi gör mål och vi backar hem…
– Du är duktig, Michael.
– Tack farfar.
– Ni är duktiga, ni är mycket bättre än vad din fars lag var.
– Där ser man, de var riktigt duktiga.
– De levde på två eller tre spelare, ni spelar som ett lag och är farliga överallt på plan och sen så har de dig i mål Michael. Som sagt, ni är mycket bättre än vad deras lag var. Men varför är du ensam målvakt?
Jag berättar en sammanfattning om vad som hänt, när jag är klar så ser han på mig och han skakar på huvudet.
– Den familjen har alltid varit speciell, båda familjerna. Men de har pengar och då kommer man undan med en massa.
– Så är det, farfar.
– Och han är målvakt i laget?
– Ja han är målvakt i laget och den störste mobbaren som finns. Som sagt han är avstängd för att han väntar på rättegången för det han gjorde.
– Så det blir rättegång?
– Ja det blir det farfar. Saken med honom är att han inte verkar ta det på allvar.
– Som sagt de med pengar tror att inget kan röra dem, Michael.
– Så är det kanske. Tack för att ni kom, det betyder mycket för mig.
– Tack för att du frågade om vi ville komma det betyder mycket för oss.
Jag ser på min farfar och nickar…
Vi ligger i min säng och vi ligger på sidan och tittar på varandra. Vi ligger på överkastet och vi pussar varandra mellan att vi pratar med varandra. Det är jullov, vi har klarat av första terminen i skolan. Jag har överlevt min nya träning, eller ökade träningsdos och dos av matcher.
Det var rättegång i förra veckan för Karl, de som var där sa att han inte förstår hur illa ute han är. Att det inte kommer att bli fängelse men ett kännbart straff ändå. Bland annat att han troligtvis inte kommer att få lämplighetsintyg.
Han kommer säkert också att få göra samhällstjänst och kanske till och med få betala böter eller skadestånd. Det fanns bevis så det räckte och blev över. Både filmer och vittnesmål, de som var där sa att han mest satt och hånlog.
Tills domaren förklarade allvaret för honom. Då slutade han att le. Jag knuffar henne lätt på axeln och jag lägger mig på henne. Eller inte på henne men jag ligger över henne. Vi kysser varandra och hon drar i min tröja, vi har låst dörren.
Vi lärde oss det efter att min lillasyster öppnade dörren när vi älskade. Som tur var så låg vi under täcket, hon förstod aldrig vad vi gjorde men jag har lärt mig att låsa dörren. Hon får av mig tröjan och hennes händer smeker mitt bröst.
Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt och hon svarar på kyssen. Hon drar i snöret till mina joggingbyxor, jag ser på henne och hon ser på mig. Vi klär av oss snabbt, jag lägger mig på henne igen när vi är nakna. Vi kysser varandra hungrigt och hon rullar runt oss.
Hon greppar mig och hon ser på mig och jag på henne. Hon sätter ollonet mot sin slida och hon trycker till och jag glider in i henne. Vi har ingen kondom, ingen av oss säger något om det. Hon har skaffat P – piller. Så att vi är dubbelt skyddade annars.
Jag känner botten av henne hon börjar att rida mig. Känslan är annorlunda, den är renare, tydligare, bättre, mer rätt kan man säga så. Det är inget mellan oss, jag känner hennes inre för första gången och det är underbart. Hon börjar att rida mig snabbare och snabbare, vi andas snabbt båda två.
Vi säger inget, ord behövs inte. Vi vet båda vad vi vill och vad vi är på väg emot. Att komma tillsammans utan kondom. Hon stelnar till i kroppen, jag tar över rörelserna och jag kommer nästan direkt och vi kommer tillsammans.
Vi låter inte, vi gör inte det när vi inte är hemma själv. Vi kommer länge, när vi kommit klart så andas vi tungt. Hon kysser mig och jag svarar på kyssen. Vi kysser varandra länge…
Julen är förbi, vi firade den hemma. Vi hade mormor, farmor och farfar hemma hos oss. Det blev ett väldigt trevligt firande, som jag avslutade hemma hos Tindra och Olivia. Jag sov över där och vi älskade halva natten, vi älskade utan kondom.
Vi testar olika ställningar, en av våra favoriter är bakifrån. Vi har utfört oralsex på varandra, det är fantastiskt skönt det med. Jag älskar att slicka henne och jag älskar när hon suger av mig. När hon leker med tungan på min penis. När hon tar mig i munnen.
På juldagen så åkte hon till sin pappa och firade resten av julen med honom. Hennes lag ska också spela Lundaspelen. Hennes mamma var hos oss på juldagen och annandagen. Både hon och Helena, de firade julafton med sina närmsta.
Sen som de sa så fick det räcka. Tindras pappa bor i storstan, storstan är Malmö. Han flyttade dit när Tindras föräldrar separerade, de är inte skilda. De är separerade. Tindra kommer att komma hem samma dag som Lundaspelen börjar.
Det är världens största inomhushandbollsturnering. Vi kommer att bara ställa upp med ett lag, då vi inte har någon annan målvakt än mig. De som är ett år yngre kommer också att spela Lundaspelen. Så vi kan inte låna en målvakt av dem.
Så det blir bara ett lag, vilket har inneburit att alla inte kan vara med. Eller de får vara med men alla kommer inte få spela kanske. Men vi får se hur de gör. De kanske spelar vit och blå uppställningar i varannan match eller liknande.
Vi får se helt enkelt, om vi ska gå långt så behövs det en bred trupp. Vi ska spela fyra matcher i gruppen, sen så är det slutspel. Det ska bli kul, roligare än vad det brukar vara. Jag har koll på var och när som Tindra ska spela. Så att jag kan kolla på henne med, jag packar min väska så att den är klar till i morgon…
Det blev som jag misstänkte, vi spelade varannan match med varje lag. Vi vann vår grupp ganska så enkelt, det gjorde Tindras lag med. De tittade på oss och vi tittade på dem. Det var lite organisatoriskt kaos emellanåt men vi redde ut.
Vi gick till semifinal, vi förlorade den tyvärr mot Danmarks bästa lag med en boll. Det var en sur förlust men vi gjorde en bra turnering. Det blev två danska lag i finalen. Det lag vi förlorade mot vann hela turneringen. Det var lite plåster på såren så att säga.
Tindras lag åkte ut i kvartsfinalen, vi pratade om vad vi skulle göra på nyårsafton. Jag ville helst bara ta det lugnt medan hon vill gå på fest. Det blev att vi gick på festen, som spårade ur och vi lämnade innan tolvslaget.
Jag sa inget om det. Det behövdes inte, men jag bestämde mig för att jag nog inte skulle gå på fler fester. Inte med det sällskapet i alla fall. Tindra tyckte att jag överdrev och var för känslig…
Jullovet är slut och skolan är i gång igen, jag får målvaktsträning kontinuerligt nu i skolan. Tomas är nere på minst en träning i veckan och han kommer förbi ibland på våra träningar med. Nu när jag är ensam så behövs det.
Vi lånar från det yngre laget ibland och en av junior målvakterna ibland så att vi är två målvakter på träningarna. Karl har fått sin dom, det blev samhällstjänst och böter. Det var uppe till en lång diskussion i styrelsen om han skulle få börja träna igen eller inte.
Det är inte avgjort än. De diskuterar det fortfarande, inte för att jag gillar honom men det hade varit skönt med avlastningen. Jag ska spela två matcher på söndag och Tindra vill gå på fest på lördag. Jag har sagt att jag inte kommer att gå med, de spelar på lördag så hon kan gå.
Hon kallar mig för tråkig och att jag måste lära mig att släppa loss lite. Jag frågar om hon hade gått på fest dagen innan match? Det svarar hon inte på, hon säger att hon kommer att gå. Jag säger att det får hon gärna göra om hon vill…
Jag ser på provet framför mig, lärarna har inte skruvat ner på tempot i skolan. Vi ska spela steg tre i USM till helgen. Som tur är så spelar vi hemma, vi slipper åka bort. För vi har prov på fredag, frågan är om jag hade fått in ett omprov i kalendern som den ser ut nu.
Tindra går på fest var och varannan helg, jag har varit med på två av dem och på båda så har hon blivit så pass full så att jag nästan fått bära hem henne. Karl är tagen till nåder, men han har skyddstillsyn. Gör han ett fel till så kommer han att stängas av från klubben för all framtid.
Han har skött sig hitintills men han har tappat en hel del. Så han får kämpa på träningarna. Deras lag ska också spela hemma, vi har fått två tuffa grupper med fyra bra lag i båda. Vi slipper de tuffaste lagen från Skåne, men vi har fått ett tufft lag från Stockholm och ett ifrån Göteborg.
Vi bör slå dem, men vi får inte klanta oss så att säga. Det fjärde laget förutom vårt kommer ifrån Småland och det kommer vi alla att slå. Jag börjar att göra provet och jag svarar på frågorna. Jag blir klar med provet och jag lämnar in det.
Jag lämnar salen och går ut till skåpen. Jag öppnar mitt och jag lägger in mina saker. Jag känner hur det burrar till i min ficka. Jag tar upp den, det är ifrån Karl. Jag undrar vad fan han vill, han har skickat en bild.
Jag öppnar den och min mage knyter sig, det är en bild på en halvnaken kille i juniorlaget och på knä framför honom står Tindra med hans penis i munnen. Jag blundar och samlar mig, jag andas in genom näsan och ut genom munnen.
Jag vidarebefordrar bilden till Tindra. Jag skriver inget, jag bara vidarebefordrar bilden. Jag lämnar vår del av skolan och jag går till försäljning och service del av skolan. Jag hör Karl hålla hov, jag går fram till honom. Han ser på mig med ett hånleende.
– Jag trodde inte att du var en sådan bra kompis Karl som avslöjade henne. Jag får tacka dig. Men vet du nu kommer jag att ha ännu mer tid att träna, det här Karl kommer bara att motivera mig ännu mer, till att träna ännu hårdare och bli ännu bättre. Du kommer aldrig att bli bättre än mig Karl, aldrig någonsin. Mitt mål i livet nu Karl är att krossa dig som spelare. En sak till, fråga din mor vem hon knullade runt med för tio år sedan.
Jag reser mig, mina ögon lyser. De som ser på mig backar ett steg när de ser kylan i mina ögon. Jag ler mot Karl, det är inget vänligt leende. Jag lämnar honom sittandes där. Ingen säger någonting, jag går till mitt skåp.
Jag andas in och sen ut. Jag samlar mig, det ska inte påverka mig. Det ska inte få påverka min helg, tvärtom det ska bli min motor. Dörren öppnas och Tindra stirrar på mig, hon ser samma iskalla blick som de andra såg. Hon backar ett steg och hon slickar sig om läpparna.
– Det är slut, Tindra. Inte för att jag skulle behöva säga det, men det är slut. Eftersom det är du som gjort det du gjorde så kan du få äran att berätta för din mor och min mor. Men frågan är om du vågar det, frågan är om jag skulle skicka bilden i ett mass sms. Fast det är klart, jag fick det av Karl. Frågan är vad han kommer att utnyttja bilden till? Frågan är vem han redan har skickat den till.
De andra i klassen ser min blick, de hör min låga iskalla röst. Jag skriker inte, nej jag konstaterar lågt och tyst vad som kommer att hända.
– Vi ska nog inte sitta bredvid varandra mer i klassrummet Tindra. Jag kommer att beställa tid på ungdomsmottagningen för provtagning. Frågan är vem du mer varit med.
Jag lämnar henne stående där, jag går till matsalen och jag tar en bricka. Jag tar mat och sätter mig på en ledig plats och jag börjar att äta…
Jag spelade hela helgen på ren ilska och vilja, vi vann alla våra matcher. Det gjorde inte vita laget. De gick vidare till steg 4 precis som vi, men det var mer tur än skicklighet att de gjorde det. Jag gick in i min bubbla under helgen och spelade handboll. Jag gjorde inget annat så att säga.
En ny vecka började och jag satte mig så långt ifrån Tindra som jag kunde. Lea satt fortfarande med Tindra och de andra. De frågade henne vad jag menade, Karl har inte skickat fler bilder så han kommer att utnyttja dem på något vis för att få fördelar av dem.
Det visade sig att jag skulle få rätt. Lea hittade Tindra sittandes på en av toaletterna gråtandes. Karl hade tvingat henne till att suga av honom annars skickade han bilden vidare. Jag gick till Olivia när jag kom hem. Jag visade henne bilden på Tindra och killen i juniorlaget.
Sen berättade jag om Karls utpressning mot henne, när jag var klar så kramade hon mig. Jag svarade på kramen och jag gick intill oss. Min mor är på mig som fan om varför det tagit slut mellan oss.
– Prata med Olivia, de kommer att behöva ditt och Helenas stöd. Jag vill inte säga varför. Det är inte min sak att säga varför det tog slut.
Det tog hus i helvete igen, Olivia konfronterade Tindra som slog bakut. Olivia polisanmälde Karl och nu så är han kickad från laget. Denna gång så är det för gott. Vad som hänt med Tindra är nu ute, det var priset för att hon skulle komma ur hans grepp.
Polisen hittade fler bilder på fler tjejer i samma situationer som Tindra. Han har hotat dem med, han är riktigt illa på det denna gång. Hans föräldrar är förkrossade, jag slapp i alla fall att krossa honom. Jag testade mig och jag hade inget, vilket jag var väldigt glad för.
Mitt i all denna röra så har det kommit till min fars kännedom att jag är duktig numera så han har börjat dyka upp på matcherna. Han sitter alltid för sig själv, ingen av de andra föräldrarna talar med honom. Han blev nog inte speciellt glad över att se sina föräldrar sitta med min mor, syster och bror.
På tal om Emil så gick uppsättningen av En midsommarnattsdröm väldigt bra, jag såg föreställningen två gånger. De har börjat träna på nästa uppsättning. Vad det blir är hemligt. Vår syster blev glad när vår far kom på mina matcher, i alla fall de första matcherna.
Men när han inte visade henne någon uppmärksamhet så blev hon sårad och ledsen. På tal om att vara sårad och ledsen så är jag det jag med. Jag visar inget utåt, men inombords så är det en helt annan sak. Inombords så är jag ett enda stort öppet sår av smärta.
Jag öppnade upp mig och jag blev sårad på det värsta viset. Så jag om inte gråter mig till sömns varje kväll så är det nästan så. Jag är tillbaka till att vara mer innesluten, mer introvert. Jag svarar på frågor men jag ställer inga själv, jag inleder inga konversationer.
Jag har fått lottningen för steg 4, vi kommer att få möta Åhus, sen så har vi fått ett lag som heter RP och ett lag som är ifrån Uppsala. Det är upplagt för ett ha möte med Åhus i första matchen, vinnaren i den matchen kommer säkert att gå vidare till finalspelet i Uppsala.
Dit de åtta lagen som kvalificerat sig kommer att få åka. Jag längtar efter att få möta dem, jag längtar efter att få äta upp deras kantspelare. Att få förödmjuka honom, få honom att bli så arg så att han gör bort sig. Det ser jag framemot, det ser jag verkligen framemot…
Sportlovet är slut, de flesta i klassen åkte i väg och åkte skidor. Inte jag, vi har inte råd med sådana extravaganser. Vi har det inte knapert, men skidresor är uteslutna. Frågan är om vi ens har råd att åka på någon vettig sommarsemester.
Vi gjorde det inte i fjol för att det som hände, hände. I år så lär vi inte ha råd. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om så mycket just nu. Jag bryr mig om två saker utanför familjen. Skolan och träningen, det är vad jag bryr mig om.
Inget annat, vi fortsätter att vinna i serien. Vi fortsätter att vinna i serien, vi är fortfarande obesegrade. Det är inte lag vit, de har förlorat en hel del matcher. Nu är vi tillbaka till bara en målvakt igen. Jag som sagt gör två saker, eller tre.
Jag pluggar, jag tränar och jag spelar när jag har tiden till det. Vilket inte är så ofta längre. Tindra har fått en del skit både av sina lagkamrater och av våra klasskamrater för det hon gjorde mot mig. Jag talar inte med henne, jag ser inte på henne.
Hon existerar inte för mig längre. Jag kunde inte bry mig mindre om henne eller hennes lag. Det blev beslutat på ett föräldramöte för ett tag sedan att vi ska åka till Partille Cup i sommar. Det blev också bestämt att vi ska åka med F16. Först så sa jag att jag inte skulle åka.
Min mor meddelade Linus och Robban det. Utan mig så blir det ingen resa. Då har de ingen målvakt. Vi kommer inte att vara lika drabbade nästa år då vi flyttar upp i juniortruppen. En trupp som Linus och Robban kommer att ta över.
Det är redan bestämt, där är två målvakter till. Två målvakter som jag kommer att få konkurrera med. Jag ser framemot det, jag ser verkligen framemot det.
– Varför vill du inte åka, Michael.
– För att vi ska åka med F16.
– Så det handlar om Tindra.
Jag tar fram min telefon och jag letar upp bilden och jag lägger telefonen framför honom.
– Jag vill inte se på henne när jag inte är tvingad till det, hade du velat göra det om det hade varit min mor när ni var tillsammans?
Han ser på bilden och sen på mig, han räcker tillbaka telefonen.
– Nej, Michael. Inte först, sen så hade jag tänkt på mina lagkamrater. På att mitt beslut drabbade dem. Så hade jag tänkt om och gjort allt jag kunnat för att undvika henne när vi var däruppe. Nej jag säger det inte för att förringa det du känner, Michael. Men, ditt beslut drabbar de andra med. Vi har bara dig tillgänglig som målvakt Michael. Vi har ingen annan och de eller vi vill verkligen åka dit och spela. Som sagt jag försöker inte förringa det du känner.
– De har inte en jävla aning om vad jag känner eller inte känner, hon har varit min drömtjej sen jag förstod vad en tjej är. Jag har längtat efter att få bli tillsammans med henne sen jag var tre eller fyra år. Jag öppnade upp mig, jag öppnade upp på mitt annars välbevakade inre och hur slutade det? Jo med att hon pissade på mig, hon förnedrade mig. Hade det inte varit för att hon är Olivias dotter så hade jag låtit henne stanna i klorna på Karl. Men nu så är hon min gudmors dotter så det kunde jag inte göra. Nu vill du eller ni att jag ska ignorera det jag känner, att jag emellanåt bara vill skrika, spy, gråta och skrika ännu mer. Det gör så jävla ont i mig så att jag gråter mig till sömns nästan varje kväll. Och du vill att jag tänker på alla andra, inte en endaste av dem har frågat mig hur jag mår, ingen av dem har sagt att det Klas gjorde var för jävligt. Det är en jävla tur att det svinet som är med på bilden lämnar juniorlaget nästa säsong. Hade han inte gjort det så hade jag bytt förening.
Tårarna rinner på mina kinder, Linus ser på mig.
– Så jag ska tänka på vad de vill? Jag ska ställa upp för dem, jag ska bara stå ut i en vecka med att vara nära henne. Vill du veta vad det värsta är Linus?
– Ja, Michael.
– Jag är fortfarande kär i henne, det är det värsta. Men kan du garantera att jag slipper se henne på hela veckan så kommer jag att följa med. Kan du inte garantera det så åker jag inte med. Förstår du?
– Ja, Michael.
– Och när fan ska du bjuda min mor på en fika?
Han kommer av sig, han ser väldigt överraskat på mig.
– Bjud min mor på fika så följer jag med, du kan väl ta en fika med min mor. Om inget att så för laget, så att de får åka. Jag menar det är bara en fika med en kvinna som ser bra ut och är intelligent. Ta en för laget, Linus. Bjud ut min mor på en fika så åker jag med.
Jag log elakt mot honom, han slickade sig om läpparna. Jag får ge honom att han bjöd ut min mor på fika. Hon blev så överraskad eller ställd så hon sa ja. De gick och fikade, sen så har de varit på fikor till efter den första. Så nu får jag följa med, jag får tillbringa tid med henne.
Hon ska följa med, jag hoppades att hon skulle tacka nej. Men en sådan tur hade jag inte, jag har frågat om jag skulle kunna få byta klass. Min motivering om att jag inte vill gå med henne, fungerade inte. Lea sitter inte med henne längre, hon sitter med mig ibland.
Framför allt på matten som hon har vissa problem med. Det har inte jag, problem med matten. Jag har just nu inga som helst problem med någonting i skolan. Ja om man inte räknar med att jag måste stå ut med att gå med Tindra.
Förutom det så går allt i skolan bra. Om det inte vore att jag är tvungen att gå med Tindra. Om det inte vore för att jag fortfarande är kär i henne…
– Släpp vänsterkanten, ge honom läget och tjuva direkt. Han kommer inte att göra mål och vi får gratis kontringar. Jag har redan ätit mig in i hans huvud och han kommer göra allt han kan för att skjuta mig i huvudet. Jag kommer att rädda, de kommer att spela ut till honom fyra max fem gånger. Sen så får han byta. Deras andra vänstersexa är mycket sämre än honom. Du ska släppa honom med. Gör som jag säger så vinner vi matchen.
De ser på mig och sen på Linus. Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Vi gör som Michael säger…
Jag ler med hela ansiktet, vi krossade dem. Vi ledde med 6 – 0 efter fem minuter. Då hade han missat fem avslut och blivit utvisad för att medvetet sikta mot mitt ansikte. Fjärde gången han gjorde det så visade domaren ut honom.
Vi gav den sämre kantspelaren läget och han tog det två gånger. Det resulterade i två nya mål på kontring. Vår högersexa gjorde de sex första målen, de tog inga fler avslut från vänsterkanten. De sköt överallt ifrån förutom kanten, de hade inte större lycka från de andra positionerna i heller. Jag käkade upp dem och spottade ut dem…
Vi står i ena målet, det är söndag och vi är klara för finalspelet i Uppsala. Jag fick rätt i att nyckelmatchen var den mot Åhus. Vi slog de två andra lagen lätt. Glädjen är stor i laget. Jag känner mig glad, det är första gången på ett par månader eller tre som jag gör det. Eller det är snart fyra månader, men vem räknar.
Idag är jag glad. Jag är så förbannat glad. Om en månad drygt så är det dags för att åka till Steg 5 och spela finalspelet. Det andra laget åkte ut, de två yngre målvakterna fick det för tufft. I en mörk hörna av mitt hjärta så önskar jag att F16 inte går dit…
Det är påsklov, jag ligger i sängen och jag tittar upp i taket, serien är slut. Vi vann den, vi förlorade inte en match på hela säsongen. Det är väldigt kul att få avsluta säsongen så. Eller vårt sista år som ungdomsspelare, från och med nästa säsong så får vi spela A – lags handboll.
Så det är roligt att få avsluta med en serieseger. Det är vår första någonsin, jag är träningsledig hela helgen. Eller jag får inte lov att träna. Ingen av oss får träna på hela påskhelgen, så jag ligger i min säng och tittar upp i taket.
F16 vann också sin grupp så de kommer också att vara i Uppsala precis som pojkar och flickor 14 och herrjuniorerna. Jag har bett om att få en plats så långtifrån henne som jag bara kan. Min mor, bror, syster, mormor, farmor och farfar kommer att åka de med.
De har bokat rum på samma hotell, inte som vi. Utan på ett annat hotell, frågan är om min far också kommer att åka upp? Jag hoppas inte det, jag kan inte förbjuda honom. Men jag vill bara att han håller sig borta från mig, från oss.
Min syster frågar inte efter honom längre. Ingen av oss frågar efter honom längre. Det var fest förra helgen och den spårade ut fullständigt. Det slutade med att Tindra har utegångsförbud på obestämd tid, Lea med tydligen.
Det som sagt spårade ut och polisen fick komma, Tindra och Lea var väldigt fulla så pass fulla så att de blev körda till sjukhuset för observation. Leas mamma arbetade på akuten den kvällen. Hon blev inte glad, Olivia blev inte glad när hon fick reda på det och de kontaktade hennes pappa med.
Det blev liv om vi säger så. Jag satt hemma vid min dator, jag följde kaoset på instagram, Tik Tok och Snapchat. Det var en rätt så underhållande kväll, Emil kom intill mig på mitt rum.
– Har du sagt till Tant Olivia?
– Nej, jag kommer inte att lägga mig i. Vill du göra det så är det upp till dig.
Ångrar jag mig att jag inte sa något? Nej, faktiskt inte. De valde själv att dricka och festa. Det var fler än de två som fick åka in på sjukhuset, där var ett antal som blev magpumpade. Det blev slagsmål och skit, ingen från Lag Blå var där.
En hel del av Lag Vit var där. Min mor och Linus har varit på fler fikor som sen blev en middag. Den avnjöt de förra helgen, de pratas vid på telefonen och de skriver meddelande till varandra. Vår mor är lite fnittrig nu för tiden.
Linus ler lite mer, vi ska fira påskafton med släkten. Det kommer att bli trevlig, resten av påsken så kommer jag att sitta vid datorn och spela. Bara för att det är kul, varken mer eller mindre…
Vi gör vår sista träning innan vi ska åka till Uppsala, det är en lätt träning. En som jag inte får vara med på. Jag sitter ombytt bredvid plan och pratar med Tomas, jag har byggt upp en relation med honom. Vi påminner en del om varandra, vi har samma lynne och samma torra humor. Han ska med upp till Uppsala, han ska hålla koll på alla målvakterna när vi är där.
– Låt dig inte dras med i hypen Michael.
– Hypen?
– Av detta är det viktigaste i livet. Det är det inte, Michael. Verkligen inte, inte ens att spela en OS final eller en champions league final.
– Har du spelat sådana?
– Kul, Michael.
– Tja, för mig är detta stort. Från där jag kommer ifrån så är detta verkligen stort. En jag ska försöka att inte låta mig dras med i hypen.
– Bra, för det finns viktigare saker i livet.
– Jag lovar.
– Bra, Michael.
Vi pratar vidare om träningen efter att vi kommer hem. Han har gjort ett träningsprogram för mig som jag ska träna i sommar. Det är inte samma som utespelarna. Ekan är på träningen, han går på kryckor igen. Han har blivit opererad igen. Han kommer att få börja om med rehab osv. så det kommer att ta ännu längre tid. Jag känner med honom, han har alltid varit en gris.
Men jag tycker synd om honom ändå. Alla tycker synd om honom, men ingen tycker om Karl. Han har fått sina andra dom, denna gång så blir det en tur till Råby. Han blev väldigt chockad, han är fortfarande chockad.
Han ska dit när sommarlovet börjar, han ska vara där i sex månader. Han är inte välkommen tillbaka till klubben igen. Vill han spela handboll igen så får han göra det någon annanstans. Vi åker i morgon. Klubben har fixat två bussar som vi ska åka upp med, vi slipper dela buss med F16.
De ska åka med det andra tjejlaget. Vi kommer att dela med de andra kill lagen, vilket är skönt. Både Tindra och Lea har fortfarande utegångsförbud. Lea försökte få sympati av mig, när hon inte fick det så blev hon sur. Vilket jag inte bryr mig om, familjen kommer också att åka upp i morgon.
De har också hyrt bussar. Så många föräldrar kommer att åka med upp, de fyller två bussar med föräldrar och andra släktingar som min mormor, farmor och farfar. Jag hoppas verkligen att ingen frågat min far om han ska åka med i bussarna.
Inte för att jag tror att han skulle göra det. Men man vet aldrig. Linus har varit hemma hos oss och ätit middag och han överlevde. Inte för att vår mors matlagning är dålig, utan för att vår lillasyster ställer tusen frågor. Han svarade på dem så gott han kunde. Margarita gänget träffas fortfarande varje fredag.
De kommer inte att träffas i morgon. Eller det kommer de, men inte hemma hos någon av dem. Oliva och Helena ska också med upp. Träningen tar slut och jag säger hej då till Tomas…
Jag ser på de andra, vi ser på medaljerna och jag ler lite. Det har varit en konstig helg. Vi samlades tidigt som satan i fredags morse för vi ska spela klockan 17.00. i eftermiddag. Vi satte oss på bussen och alla bussar rullade iväg samtidigt.
Vi åkte till Uppsala och vi kom fram i god tid. Vi fick våra rum, vi är två i varje. Jag delar med Hampus. Vi packar upp, byter om och tar våra väskor med våra skor boll, skydd, vattenflaska osv. Vi åker ner och vi samlas i lobbyn, när vi är klara så åker vi till hallarna och vi går in.
Vi får band och kort som visar att vi är spelare så att vi får äta osv. när det är klart så tittar vi på hallarna. Det är ett stort komplex med åtta spelplaner. Sju i det stora komplexet och en åttonde plan i en intill liggande byggnad. I en av byggnaderna så är där fyra planer med läktare under samma tak så att säga.
Men går mellan dem ovanför dem så att säga, vi ska spela på en av de planerna. Linus och Robban visar oss till vårt omklädningsrum, vi tar på oss våra skydd om man har sådan, jag har knäskydd och snoppskydd. Jag tar på mig mina skor och min huvtröja. När alla är klara så går vi till den plan vi skall spela på.
Vi går till vår sida och vi börjar att värma upp, vi ska möta ett Lugi lag. Vi har mött dem en massa gånger, vi känner varandra bra. Det kan sluta hur som helst. Som jag sagt innan så ger de aldrig upp oavsett hur mycket de ligger under med. Jag ser på skytten, matchen är slut.
De fick ett straffkast med sig när matchen nästan slut. Vi leder med en boll, jag går långt ut och jag gör mig stor. Han fintar och jag gör mig inte, han fintar igen. Jag rör mig fortfarande inte, han skjuter och jag kickar och räddar.
Vi vinner matchen med en boll, vi ledde med sju som mest. Vi höll på att tappa matchen, för att de aldrig ger upp. Vi firar och Lugi hänger lite med huvudena. Vi äter, pratar med våra föräldrar och släktingar. Vi ska se när F16 spelar.
Jag känner mig jävligt tveksam men de andra i laget. Har inte varit otrogna mot mig. Heter det otrogen om man inte är gift? Jag säger så i alla fall. De hejade på oss så vi får heja på dem, vi går till den hall som de ska spela i och vi samlas på ena läktaren och när matchen börjar så börjar vi att heja.
De vinner också sin match. När de är klara så hejar vi på de andra lagen som spelar idag. Jag står lite för mig själv och jag tittar på en junior match medan vi väntar på att våra juniorer ska spela.
– Varför står du ensam, Michael?
– De andra tittar på en annan match, den var inte bra så jag valde att titta på denna i stället. Du då?
– Nej jag bara undrade varför du står själv.
– Som sagt, jag tyckte att den andra matchen var tråkig.
Jag ser på matchen och den är bra. Det är högt tempo och bra handboll.
– Är du singel, Michael?
Jag ser på henne, hon spelar i Tindras lag. Hon heter Iris, hon är blond, lång och har blåa ögon. Hon ser bra ut, hon går samhälle om jag inte minns fel.
– Ja, jag är singel.
– Där ser man, så du har inte varit med någon bara för att?
– Nej, Iris det har jag inte.
– Så bra.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Varför är det bra?
– Då är du inte en sådan som ligger runt.
– Det var inte jag som gjorde dem när jag var med Tindra.
– Nej, jag vet. Hela staden vet, vilket Tindra med vet.
– Så du tycker att jag ska tycka synd om henne?
– Nej för fan, hon klantade sig så hon får skylla sig själv. Men vad jag säger är att hela staden vet vad hon gjorde.
– Hela staden vet säkert också vad som hände på festen, Iris.
Hon ser på mig.
– Jag var också på den.
– Där ser man, klarade du dig?
– Haha, jadå. Jag dricker inte.
– Inte jag i heller.
– Så du är singel och fri så att säga?
– Ja, jag är singel och fri.
– Bra, då kan du förvänta dig att en hel del av tjejerna i laget att börja stöta på dig.
Jag ser på henne, hon ser på mig och hon ler.
– Du med?
– Nej, jag spelar för andra laget.
– Aha, så du är deras hitman eller liknande?
– Haha, ja så kan man säga. Jag vill bara säga att jag är imponerad av din förändring Michael. Inte bara den yttre, utan även att du inte är så hur ska jag säga. Antisocial längre.
– Tack, det var lättare att förändra det yttre än det inre.
– Så är det.
– Fick du skit?
– När, Michael?
– När du kom ut, Iris?
– Nej, det är så vanligt idag så nej det fick jag inte.
– Så bra.
– Ja, det tycker jag med. Så du är singel?
– Jag är singel Iris, du kunde frågat Tindra.
– Det gjorde jag, hennes svar var – hur fan ska jag kunna veta det? Sagt med en falskt spelad röst. En varför tror du att jag bryr mig röst, men samma röst visar också att man gråter sig till sömns om kvällarna. Jag försvarar inte det hon gjorde men hon är också sårad Michael.
– Hon kunde gjort slut, Iris.
– Som jag sa, jag försvarar inte henne. Men hon mår också dåligt.
Jag ser på henne och jag nickar. Matchen som jag tittade på tar slut, det var en bra match. Vi går till den plan där våra juniorer ska spela, Iris sätter sig bland F16. Jag letar upp min familj, jag sätter mig med dem. Matchen börjar och det är en intensiv match.
Det är tufft spel som är på gränsen hela tiden. Jag har tränat med de som är nere på plan. Det gör att det kittlar lite extra i kroppen. Matchen är helt jämn, vår förening leder med två mål när det är två minuter kvar. Deras motståndare tar ett avslut så vår målvakt räddar. Han slajdar och räddar med foten. Sen skriker han.
– Baksida lår.
Min familj ser på mig.
– Han drog baksida lår.
Spelet blir stoppat en stund, de bär ut honom och han får behandling utanför plan. En av sjukvårdspersonalen tar fram sin telefon och ringer efter en ambulans. Eller jag tror att det är en ambulans. Matchen fortsätter och laget från vår förening vinner.
Nu är dagen matcher slut, nu ska vi ta oss tillbaka till hotellet och sova. Jag kramar min familj och jag går med laget till bussen, vi åker tillbaka till hotellet. Jag och Hampus går till vårt rum, vi duschar och byter om. Jag lägger mig på sängen och tar fram min fysikbok.
Vi ska ha prov i nästa vecka, så jag ska plugga den tid jag har till det. Efter en stund så knackar det på vår dörr, jag lägger undan boken och jag reser mig och öppnar den. Linus och juniorernas tränare står där.
– Kan vi komma in?
– Javisst.
Vi går in rummet, jag sätter mig på min säng.
– David är borta resten av helgen, han riskerar att bli borta länge. Han har dragit baksida lår. De kommer att operera honom och försöka sy fast muskeln tydligen.
– Herre jävlar!
– Ja, Michael det kan man säga. Anledningen till att vi kommer hit är för att fråga om du kan tänka dig att vara back – up till oss. Vi har försökt få tag på vår tredje målvakt men han svarar inte. Han blev rätt förbannad när han inte fick följa med. Det pratas om att han har ett kontrakt med IFK.
IFK är den andra elitföreningen i staden, de är lillebror. Både som förening och ekonomiskt. De har precis gått igenom ett stålbad ekonomiskt. De ligger i Allsvenskan som är den nästbästa serien. De dammsuger upp de talanger som inte får plats i vår förening. Nålsögat för att få en plats i vårt A – lag är litet.
– Får jag det?
– Jadå, du kan representera dem med, Michael.
– Så länge det inte påverkar våra matcher så kan jag sitta på bänken hos er.
– Tack, Michael.
– Det är självklart, jag lider med David. Ni får hälsa honom när ni pratar med honom.
– Det ska vi göra, Michael.
Linus tittar på min bok.
– Nu kan du skvallra till min mor om att jag sköter mig. Jag är på rummet och pluggar. Jag är inte hos F16 på våning ovanför.
De ser på mig, Linus blir lite generad, juniorernas tränare som heter Mats ler lite.
– Vi spelar tidigt i morgon bitti, vi lämnar 08.00.
– Då vet jag det, då pluggar jag en stund till sen släcker jag.
– Det låter bra, Michael.
De lämnar rummet, jag tar fram min telefon och jag skriver till min mor och berättar så att de vet. Jag tar upp boken och pluggar en stund till. Sen släcker jag och somnar. Jag är tonåring, jag kan somna precis var som helst…
Jag ser på straffskytten, han kommer att försöka att förnedra mig. Jag står bara stilla och han försöker knorra och jag gör en enkel räddning. Jag knyter handen och jag joggar mot bänken. Men Tomas stoppar mig.
– Du fortsätter.
– Ok.
Jag joggar tillbaka och jag gör lite sträckövningar. Vi ligger under med tre, det är tio minuter kvar. Vi slarvar och de kontrar, jag backar och ställer mig i position. Han hoppar in och skjuter jag stänger och räddar.
Vi vänder och trycker, vi gör ett genombrott och gör mål. Det skickar energi genom hela laget, mina två räddningar och det genombrottet. Vi krigar oss tillbaka, det är trettio sekunder kvar, de har tagit timeout. Jag står med Tomas, han ser på mig och säger.
– Deras mittnia kommer att ta avslutet, han kommer att vända den i det hörn du kommer ifrån så finta att du flyttar med men stå still. Han skjuter och du räddar. Han kommer att skjuta i ditt högra hörn.
– Ok.
– Bra.
Timeouten tar slut, jag går in i målet och ställer mig. Matchen sätter igång, armen för passivt spel kommer upp direkt. Deras mittnia går upp han skjuter och vänder skottet. Jag gör som Tomas sa och går till mitt högre hörn och jag räddar bollen.
Vår tränare tar timeout det är åtta sekunder kvar, jag går till bänken och Tomas ger mig en high five. Jag svarar på den, tränaren lägger taktiken och jag går in i målet och jag spelar ut bollen. Spelarna gör som Mats sa till dem, de kommer till avslut men deras målvakt gör en bra räddning. Det slutar oavgjort. Vi tackar för matchen.
Jag tar min väska och går till den plan där vi ska spela, jag byter om på vägen dit. Eller jag byter matchtröja, jag kommer dit och jag sätter min väska vid bänken och börjar att värma upp med de andra. Vi ska möta Sävehof, de är lite som Lugi. Väldigt välskolade spelare som aldrig ger upp.
De har spelare från hela landet som de värvar till sin gymnasieskola. Så gör vår förening med, vi har två spelare som kommer från en klubb längre upp i landet. Uppvärmningen är slut och matchen börjar. Vi spelar som i trans, vi leder med åtta i halvlek och när vi leder med tolv tio minuter in i andra så byter jag.
Jag ska spela två matcher till idag. Så jag behöver all vila jag kan få, jag sätter mig på en stol och tar en klunkvatten. Tomas visar mig min räddningsprocent, jag ler när jag ser den. Den är hög, den är väldigt hög. Vi vinner matchen och vi går och äter, jag fyller på depåerna.
Vi spelar igen om fyra timmar, däremellan så ska jag spela en avgörande match med juniorerna om de ska gå vidare eller inte. När jag ätit klart och vi fått reda på samlingstiden så lämnar jag matsalen och går till läktaren i den stora hallen.
Jag ser på matchen som spelas, det är två tjejlag som spelar. Ett från Göteborg och ett ifrån Stockholm. Iris och tre tjejer ifrån F16 laget går förbi.
– Michael.
– Iris.
– Bra match.
– Tack, när spelar ni?
– Om en timme.
– Då hinner jag se en halvlek innan jag ska samlas.
– Kommer du att orka?
– Jag hoppas det, det är kul att spela så jag känner inte efter. Jag kommer inte att känna efter förrän i morgon.
De andra två tjejerna ser på mig, de heter Erika och Viktoria. De är lika blonda och blåögda som Iris är. Ingen av dem ser lika bra ut som hon gör.
– Vi ska vidare.
De går i väg och jag fortsätter att se på matchen därnere, jag tar min väska och jag går vidare. Jag letar upp familjen, jag räknar Olivia och Helena till familjen. De sitter redan vid den plan som F16 ska spela på. De ska möta Lödde som är deras stora antagonister.
Det är alltid tuffa matcher mot dem, Olivia har berättat att det är tuffa matcher på läktaren med…
Jag lämnar läktaren i halvlek, F16 leder med tre när jag går. Vi ska ha samling med juniorerna, vi ska spela i stora hallen. Så föräldrarna kommer att flytta dit sen. Jag kramar min mor och sen går jag iväg. Jag kommer till samlingen, tränaren går igenom taktiken. Vi ska möta GUIF från Eskilstuna, de är ett duktigt lag.
Det är bara duktiga lag här, så jag kommer inte att skriva det mer. Alla lag här är duktiga. Matchen som är före vår tar slut, vi går in på plan. Det är mycket vi ska spela för David, han ligger på sjukhuset och är nyopererad. Vi börjar med uppvärmningen, vi joggar igång och fokuset kommer…
Vi hoppar i en ring mitt på plan, jag blev inbytt i halvlek och var med och vände matchen. Vi låg under med fem mål, Tomas sa något till Mats och sen bytte de målvakt. Jag hade sett hur deras skyttar sköt, de var rätt så konsekventa i sitt skytte så jag gick dit jag läst deras avslut och jag räddade.
Mina räddningar vände matchen och vi vann med två. Med den vinsten så vinner juniorerna gruppen. Jag hinner inte fira så länge, jag ska spela gruppfinal om fyrtio minuter med mitt lag. Jag joggar till den plan som vi ska spela på. Jag byter tröja och Linus ser på mig.
– Orkar du?
– Jadå, det är lugnt.
– Bra.
Vi går in på planen och börjar att värma upp. Jag ser på tavlan, det är jämnt. Vi möter Kristianstad och det är precis så jämt som det varit i alla de andra matcherna som vi spelat mot dem i år. ledningen har skiftat hela matchen. Vi missar de får en kontring, jag räddar den. Returen går ut till en av deras spelare och jag gör en räddning till utan att veta hur jag räddar den. En så kallad idioträddning.
Jag skäller ut mina lagkamrater för att de inte jobbar hem. Det tänder dem det där lilla extra. Vi vinner sista tio med fyra – ett och vi vinner gruppen. Vi firar i mitten, jag får min andra matchenslirare tröja för dagen. Jag fick den i junior matchen med.
Jag ler mot min familj och jag går med de andra till matsalen. Jag sätter mig och jag börjar att äta, jag känner mig oväntat fräsch i kroppen. F16 ska snart spela, vi ska heja på dem och den på P/F 14 innan vi ska åka tillbaka. Jag kommer att leta upp en hörna och sätta i mina hörlurar och sova. jag behöver vilan.
Matsalen har utsikt över den stora planen, huvudplanen. Det är en damjuniormatch som spelas. Jag sitter bredvid Hampus och Tobias, det är den yngre målvakten. Utanför går den snyggaste tjejen jag någonsin sett förbi, vi stirrar på henne alla tre.
Hon tittar på oss, på mig och hon ler. Jag ser på henne och jag ler tillbaka. Hon spelar i Lugi damjuniorer och är den stora stjärnan i det laget. Hon är ett år äldre än mig och hon har spelat i Elitserien hela säsongen. Hon är mittnia och förbannat jävla bra, men framförallt så är hon väldigt, väldigt vacker.
Som sagt den vackraste tjej jag någonsin sett, hon ställer sig snett framför oss och hon tittar på matchen. Det kommer fram en hel del människor till henne hela tiden. Både killar och tjejer, vi äter upp och vi ställer disken i stället och vi går ut ur matsalen och vi letar upp den plan där F16 ska spela.
Vi sätter oss och jag kramar min familj. Eller jag vill kramas, det vill inte de. Jag är svettig och jag luktar svett. Fyra matcher gör det med en. F16 vann mot Lödde till slut och de är också klara för semifinal.
Båda ordförande går runt och solar sig i glansen av våra framgångar. Tre lag i semifinal och två lag på väg dit, både P/F 14 har chansen att gå dit de med. Jag ser Linus och jag reser mig och jag går fram till honom.
– Jag kommer att leta upp en lugn hörna och sova en stund efter F16s match. Jag är jävligt trött Linus. Jag vet att detta är ett måste men ska jag orka med fyra matcher i morgon så måste jag få vila.
– Självklart, skulle någon säga något så kommer jag att be dem hålla käften.
– Tack, Linus.
– Ingen fara.
Jag går tillbaka till min plats och jag sätter mig med familjen…
Jag öppnar ögonen och jag ser den vackraste tjejen jag någonsin sett sitta en bit från mig. F16 vann sin match, när den var slut så smet jag i väg och hittade den plats i friidrottshallen. De har gjort en handbollsplan i mitten av hallen. Bakom en vägg så hittade jag en lugn plats och en tjockmatta.
Jag satte i mina hörlurar, jag satte på musik och jag började att lyssna på den. Sen somnade jag, fyra matcher på hög nivå tog ut sitt pris. Så jag somnade, nu öppnar jag ögonen och jag ser henne sitta för sig själv på en läktare. Hon har en skolbok i handen, hon har hörlurar i öronen och jag blinkar till ett par gånger.
Jag sätter mig upp och jag ser på min telefon. Jag har sovit i en timme, ge och ta fem minuter. Jag lutar mig mot väggen och jag tar en klunkvatten. Jag reser mig och den vackraste tjejen på planeten ser på mig.
Jag möter hennes blick och jag ler, hon ler tillbaka. Hon tar fram sin telefon och hon stoppar musiken. Jag gör detsamma. Jag ser på boken.
– Går du natur?
– Ja, du med?
– Ja, vi ska också ha fysikprov i nästa vecka.
– Det är en bra ursäkt för att få vara själv lite.
– Jag såg det innan.
– Vadå?
– Alla som kom fram till dig och ville prata med dig hela tiden.
Jag inser att jag inte vet vad hon heter, det står hennes efternamn på hennes tröja men inget förnamn.
– Jag heter, Michael förresten.
– Isabella.
– Blir inte det jobbigt?
Hon ser på mig och hon ler lite, sen blir hon allvarlig.
– Jo, framförallt när de bara pratar med mig för att kunna säga att de pratat med mig som om det skulle ge dem status.
Jag ser på henne, Linus och Tomas har berättat samma historia. Iglarna som de kallar dem.
– Jag beklagar, jag ska inte störa.
Jag pekar på boken.
– Som sagt det är en bra ursäkt för att få vara själv. Förresten jag kommer inte vara ensam om att bli attackerad av människor som vill synas i min glans. Du är den stora snackisen här.
Jag ser på henne med en god portion av tvivel i min blick.
– Stjärnskottet som kommit från ingenstans, det står så på Handbollskanalens hemsida.
– Förlåt vadå?
Hon ser på mig och hon öppnar sidan. Hon visar mig artikeln och jag läser den och jag skakar på huvudet.
– Det är rena skitsnacket.
– Vilket?
– Tja allt, jag har spelat handboll sen jag var fem år. Jag har varit målvakt hela tiden. Mest för att jag var liten och tjock, sen växte jag väldigt mycket och blev lång och tjock.
– Tjock?
– Ja, Isabella, jag var tjock. Sen hände en del saker som fick mig att ta tag i mitt liv eller vad man ska säga. Så att jag kommit från ingenstans är skitsnack.
– Hur tjock var du?
Jag ser på henne och jag tar fram min telefon, jag letar upp den sista bilden jag tog på mig själv innan jag började att träna. Jag visar henne den, jag ser hennes förvånade blick. Hon räcker tillbaka telefonen.
– Dina snälla ögon är desamma, Michael.
– Tack Isabella.
Hon ser på sin telefon.
– Vi har snart samling, sista matchen för idag.
Hon reser sig och jag gör detsamma, hon ser på mig och jag ser på henne. Innan jag riktigt fattar vad som händer så kysser hon mig. Jag svarar på den och vi kysser varandra. Hon drar sig tillbaka och hon ser på mig. Jag ser på henne.
– Du är bra på att kyssas Michael.
– Det är du med Isabella.
– Vi hinner med en till.
– Så bra.
Hon ler och hon kysser mig igen och jag svarar på den. Vi delar på oss.
– Ditt nummer?
Jag säger det, hon lägger in det i sin telefon. Hon skickar ett hjärta och jag svarar på det. Hon ler och hon kysser mig igen och sen går hon i väg. Jag ser efter henne, hon vänder på huvudet och hon ser på mig.
Jag ser på henne och jag ler, hon svarar på leendet och jag blir nästan knäsvag. Så vackert är det, så vacker är hon. Jag svarar på hennes hjärta med ett hjärta…
Jag sitter på bänken i juniorernas match, det är en jämn match mellan två jämna lag. Vår målvakt gör en bra match vilket jag är glad för, för då får jag vill inför vår semifinal som spelas direkt efter denna på samma plan.
Jag tänker på Isabella och vårt textande. Jag såg deras match och hon är minst lika bra som hon är vacker. De vann matchen och hon såg på mig och log. Jag svarade på leendet. Sen åkte vi till vårt hotell och åt middag. Sen gick vi till våra rum, ikväll så är det ingen som springer runt.
Jag textade med Isabella fram till det var dags att sova. När jag vaknade i morse så väntade ett god morgon meddelande på mig. Jag svarade på det. Vi gör mål och vi leder med två bollar, det är bara ett par minuter kvar.
Isabella spelade innan oss och de vann, jag skrev och grattade henne. Jag ser på klockan, en minut kvar och tre upp. Vi har bollen i anfall, vi skjuter och gör mål fyra upp och mindre än en minut kvar. De anfaller, deras linjespelare får läget. Han hoppar upp och han får en lätt knuff precis när han skjuter och han prickar vår målvakt mitt i ansiktet. Han rasar ihop, det blir liv och lite tumult.
De får leda av vår målvakt. Jag kommer in, jag kommer i princip att få kasta ut bollen. Sen är matchen slut. Vi tackar dem för matchen sen joggar jag till vår samling. Jag lyssnar på Linus och Robban när de lägger taktiken.
Vi ska möta Aranäs, de spelade final för två år sedan. De har den målvakt som är högst tankad i vår ålder. Vi börjar uppvärmningen och när den är klar så gör vi oss redo att spela vår match…
Vi hoppar runt i en ring mitt på golvet, vi vann matchen och jag vann målvaktsmatchen. Jag vann den överlägset, så pass överlägset så att han knappt tog min hand efter matchen. Vi är i final, jag dricker vatten.
Jag ser på Isabella och hon ser på mig och hon ler. Jag svarar på leendet, vi går till omklädningsrummet. Vi firar lite till, vi får reda på vad som gäller inför finalen. Tomas tar mig till sidan.
– Fredrik kan inte spela finalen.
– Ok.
– Han har hjärnskakning, han är helt borta. De har kört med honom till sjukhuset.
– Då är jag ensam?
– I princip ja, vi kommer att flytta upp han som är back – up till dig. Men han kommer inte att komma in.
– Jag förstår, så två finaler?
– Ja, Michael två finaler.
– Där är bara en match mellan dem.
– Jag vet, Michael.
Jag ser på honom och sen på Linus och Robban.
– Det är tur att vår final går före.
Han ser på mig och han nickar…
Jag är i zonen, jag har aldrig varit mer fokuserad än vad jag är nu. Jag räddar jag släpper in, jag kastar och jag räddar igen. Vi möter det Kristianstads lag som vi hade i gruppen. Vi kör över dem, vi spelar vår bästa match för säsongen, när det betyder som mest. När slutsignalen går så skriker vi ut vår glädje. Vi firar som galningar.
Det blir prisutdelning och ett all star team tas ut, jag kommer med i det före den store talangen. Jag blir utsedd till bäste målvakt med, en av våra nior blir utsedd till bästa nia. Jag blir väldigt förvånad och stolt när jag får utmärkelsen. Tomas kommer fram till mig.
– Nu följer du med mig, Michael.
– Javisst.
Jag packar ner priserna och kläderna som vi fick för att vi vann i min väska. Jag går med honom till omklädningsrummet. På vägen dit så står Isabella i korridoren, hon stoppar mig med en kram. Jag svarar på den och hon ger mig en kyss, jag svarar på den och vi delar på oss.
– Grattis.
– Tack, Isabella. Ge dem på nöten.
– Vi ska göra vårt bästa.
– Kom nu Casanova.
Jag ser på Tomas och sen på Isabella, vi kommer in i omklädningsrummet. De gratulerar mig. Jag tackar dem och jag sätter mig och jag byter tröja. Deras tränare går igenom taktiken och jag lyssnar…
Linus ser på Tomas, sen ser han på mig.
– Hur det än går Michael så har du gjort en fantastisk helg.
– Ja, den har varit väldigt fantastisk.
– Casanova hånglar med tjejer i korridorerna.
– Förlåt?
– Det är en tjej, inte plural. Isabella i Lugi har fattat ett visst tycke för mig.
De ser på mig.
– För högtravande?
– Mm.
– Hon kysste honom, när de träffades i korridoren igen så kysste han henne.
– Jag gratulerade henne bara till vinsten. Som hon gjorde med mig.
Linus säger.
– Som jag sa, oavsett hur det går så har du gjort en väldigt bra helg Michael.
– Tack, Linus och Tomas. Utan er så hade jag inte ens varit här. Utan er så hade jag inte fått hångla med Isabella.
Jag stoppar ner tröjan i byxorna och jag knyter dem. Jag går in i målet, vi ska möta Sävehof, de har inte förlorat en match på typ två år. De är jävligt duktiga, så vi har allt att vinna och inget att förlora…
Jag ser på medaljen, vi förlorade. De var bättre än oss. Vi kämpade, men som sagt de var bättre än oss. Jag gjorde en riktigt bra match igen. Men det räckte inte, jag blev utsedd till matchenslirare i vårt lag. Men det räckte inte, jag ser på silvermedaljen.
Jag ler lite i bedrövelsen, för ett år sedan så vägde jag 110 kilo och visste inte var min resa skulle ta mig. Nu står jag här ett år senare och har vunnit guld och silver i USM. Blivit utsedd till bäste målvakt i min ålder och jag har fått vara med de som är två år äldre än mig och vinna silver…
Jag kysser Isabella och hon kysser mig, vi har ett par minuter till innan min buss kör. De har åkt tåg upp, vi delar på oss och jag ser på henne. Hon ser på mig.
– En kyss till, Michael.
– Gärna, Isabella.
Vi kysser varandra igen…

Kapitel 5.
Jag ligger på golvet i bussen och jag sover. Jag ligger längst fram där ingen springer. Jag drömmer inte om handboll, jag drömmer om Isabella…
– Så Isabella?
– Ja Iris, de visade inget intresse. Det gjorde hon.
Jag ser på tjejerna i F16, deras blickar hade dödat mig om de kunnat. Det är väl egentligen inte så mycket att jag inte valde någon av dem. Det är mer att hon spelar i Lugi. Det finns ett grundmurat, jag ska inte säga hat. Men avsky kanske mot Lugi i vår förening.
De är våra antagonister, jag har brutit mot någon oskriven regel i deras ögon. Mina lagkamrater och juniorerna gratulerar mig, de bryr sig inte om tjejernas handboll så att säga.
– Jag förstår, men frågan är om de gör det.
– Helt ärligt Iris så bryr jag mig inte.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Det är bra, jag håller med dig. Hur fick du henne på fall?
– Jag har inte en aning, hon kysste mig först. Jag bara hängde på så att säga.
Iris ser på mig och hon ler. Vi har stannat med bussarna för att äta, vi står i kön för att komma fram och få vår mat. Den är förbeställd så vi får en tallrik och sen sätter vi oss och äter. Kön rör sig framåt, jag får min tallrik och jag går till vårt bord.
Jag sätter mig och börjar att äta, det är en väldigt uppslupen stämning vid vårt bord. Vi var det enda laget som vann, de andra kom tvåa och trea. F16 blev tvåa. P/F14 blev trea och juniorerna blev tvåa. Vi äter, går på toaletten. Sen går vi på bussen igen och jag lägger mig på samma plats som innan och jag somnar om direkt…
Jag ser på provet i fysik, jag läser första frågan och sen svarar jag på den. Det är torsdag och det har snart gått en vecka sen vi var i Uppsala och spelade SM. Det var där jag träffade Isabella, vi har pratat med varandra hela veckan. Vi ska träffas på lördag, vi är spellediga.
Vi har till och med varit träningslediga. Det enda vi har haft är ett spelarmöte om avslutningen av säsongen. Om att vi flyttas upp till juniorerna och ska börja träna med dem. Att vi åker till Partille cup i sommar och att föreningen till A – lagsmatchen på söndag kommer att fira alla lagen som spelade finalspelet i Uppsala.
Men först så ska jag till Lund på lördag och se när hon spelar match med damlaget. Sen så ska vi träffas och hitta på något. Jag svarar på nästa fråga på provet…
Jag går in i arenan, jag går fram till ingången. Jag löser en biljett och jag går in, jag letar upp en plats och jag sätter mig. De värmer upp och jag ser på Isabella och hon ser på mig. Vi ler båda två, de fortsätter sin uppvärmning och jag tar fram min telefon och jag svarar på en del meddelanden i lagets gruppchatt inför morgondagen.
Var och när vi ska samlas, att vi ska ha våra matchtröjor på oss och medaljerna runt halsen. Att vi ska firas i halvlek, sen så är det inte mer med det. Inte mer än att träningen börjar i nästa vecka. Jag stoppar ner telefonen, Linus ska komma hem till oss på middag idag igen.
De träffas mer och mer, han om vår mor och det känns bra. Det känns bra för oss alla som är inblandade. De tar det långsamt, även om det är många år sedan de gjorde slut så finns det saker kvar att ta hand om. De diskuterade det i Margarita klubben igår, där diskuterade de även att Olivia och hennes man Tomas har börjat att prata med varandra igen.
Han var med i Uppsala och de började att prata med varandra. Helena avslöjade att hon kommer att börja med en IVF behandling för att bli mamma. De två andra ställde sig bakom henne direkt och de kommer att vara med henne på hela resan.
Hon får åka till Danmark för att göra det, men som sagt de två andra kommer att stötta henne. Jag hörde hela konversationen när jag satt och tittade på tv och skrev med Isabella. F16 tjejerna tittar fortfarande snett på mig, jag bryr mig inte men de gör det.
Jag ser på Isabella och hon ser på mig och vi ler mot varandra. De går in i omklädningsrummet, jag ser en del spelare från Lugis lag i min ålder. De ser på mig och jag ser ungefär samma blickar som F16 ger mig.
Jag ler lite och skakar på huvudet. Det är inspring innan matchen, det är som sagt en A – lagsmatch. Det är en slutspelsmatch, det står 1 – 1 i matcher…
Jag ser Isabella och hon ser på mig, hon pussar mig och jag svarar på den. Har hon inga problem med att pussas offentligt så har inte jag det i heller.
– Jag ska bara byta om.
– Jag väntar här, för de på andra sidan ger mig samma blickar som jag får i hemma.
Hon ser på mig och sen på de som sitter på andra sidan och ser på oss. Hon kysser mig och jag svarar på den. Vi delar på oss och hon ler mot mig. Jag svarar på hennes leende.
– Jag kommer snart.
– Grattis till vinsten.
– Tack, Michael.
De vann och hon gjorde en bra match, hon går iväg och jag sätter mig igen. Min telefon ringer. Jag tar fram den och jag känner inte igen numret. Jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej, detta är Rickard sportchefen i klubben.
– Hej.
– Nu undrar du kanske varför jag ringer dig.
– Ja lite.
– Jo det är så att vi skulle vilja träffa dig i morgon.
– Vi, vem är vi?
– Jag, ordförande och A – lags tränaren.
– Jaha varför det?
– Dina insatser under säsongen och nu under SM har inte passerat obemärkt förbi. Så vi vill erbjuda dig ett lärlingskontrakt.
Jag säger inget, jag lutar mig tillbaka i stolen.
– Jag kommer att ta med min mor och tränare på det mötet. Jag är under arton år så jag får inte fatta sådana här beslut själv. Vilken tid vill ni att jag är där?
– Vi tänkte oss klockan ett så att A – lags tränaren kan vara med.
– Jag kommer, men som sagt jag tar med min mamma och tränare Linus på mötet.
– Det blir bra, men då ses vi i morgon, Michael.
– Javisst.
Vi lägger på och jag ringer min mor och pratar med henne. När jag gjort det så ringer jag Linus. Det samtalet tar lite längre tid men han lovar att följa med mig. När jag är klar så kommer Isabella ut till mig.
– Ska vi?
– Gärna.
Vi lämnar arenan och vi går till hennes cykel. Hon sätter väskan på pakethållaren. Vi börjar att gå, men inte förrän vi kysst varandra. Vi går mot centrum och ett kafé som vi ska dricka kaffe på och äta något.
– Tittar inte dina föräldrar när du spelar, Isabella?
Hon ser på mig.
– Det är lite komplicerat, mina föräldrar är sällan hemma. De är forskare inom fysik, närmare bestämt partikelfysik. De är mer i Schweiz än de är hemma. Så jag bor hos min mormor och morfar när mina föräldrar inte är hemma. Eller jag bor hos dem när jag inte har skola eller matcher. Annars så bor jag hemma i vår lägenhet. Mina föräldrar förstår inte riktigt detta, eller min fascination av att spela handboll. Eller att idrotta överhuvudtaget. Jag går natur för att tillfredsställa dem, eller inte bara. Men jag kommer inte att bli partikelfysiker.
– Vad vill du bli då?
– Jurist och handbollsproffs. Handbollsproffs först och jurist sen. Du då?
– Jurist, arkitekt eller någon inom programmering.
– Inte handbollsproffs?
– Vi får se, allt detta är så nytt för mig. Jag spelade handboll innan för att retas med min far. Nu spelar jag handboll för att jag vill det, men jag har bara gjort det i en säsong. Så jag vet inte om jag vill bli proffs. Jag fick ett samtal innan från sportchefen om att de vill träffa mig i morgon för att diskutera ett lärlingskontrakt.
– Har du en agent?
– Nej men jag har Linus. Han har varit proffs sen han var nitton år tills han flyttade hem i fjol. Så han vet om fallgroparna.
– Men han är din tränare.
– Han dejtar min mamma.
Isabella ser på mig, jag ler mot henne och hon skrattar till.
– Så han kommer att se till mina intressen före han ser till klubbens.
– Så han dejtar henne?
– De var ett par när de var yngre, från typ sjätte klass till de slutade gymnasiet. Något hände där som ingen av dem vill prata om. Men de gjorde slut, nu har de hittat tillbaka till varandra. Med min hjälp, eller delvis min hjälp.
– Hur då?
Jag berättar om Tindra, vad som hände och mitt ultimatum. När jag är klar så låser hon sin cykel utanför kafét.
– Så du fixade en dejt till din mamma?
– Ja, hon förtjänar att bli lycklig. Efter vad min far gjorde mot henne.
Vi går in och beställer, vi får vårt kaffe och våra stora mackor. Vi sätter oss och Isabella ser på mig och jag på henne.
– Min far är en narcissist i klass med Trump. Kanske till och med värre.
– Du behöver inte prata om det om du inte vill, Michael.
– Det är lugnt, en kortare sammanfattning är att han varit otrogen ett antal gånger. Sista gången så blev den femton år yngre kvinnan gravid. Så min mor kastade ut honom och de skilda sig. Det är en sammanfattning, hela historien är längre. Min förvandling är en del av den historien, eller en effekt av den. Min passion för handbollen är en annan. Men min far är en speciell man, en väldigt speciell man.
Jag tar en tugga av mackan, hon gör detsamma och jag tar en klunk av kaffet.
– Vad arbetar dina föräldrar med?
– Min mor är chef på ett marknadsföringsföretag, min far är överläkare på barnmottagningen.
– Och du vill bli jurist?
– Det är ett av alternativen ja.
Vi tar en tugga till av mackorna.
– Jag har skaffat mig en agent, en av mina äldre lagkamrater rådde mig till det. Jag är glad att jag gjorde det, för de försökte jag ska inte säga lura mig. Men de utnyttjade att jag är ung och grön. Så det kändes väldigt tryggt att ha min agent med mig.
– Det förstår jag.
Vi äter upp mackorna, jag tar en klunk av kaffet.
– Den var väldigt god, Isabella.
– Ja, de är prisvärda. Men det är väl så när det är mest studenter som är kunderna.
– Ja, det kan jag tänka mig.
Vi har druckit upp kaffet, vi reser oss och dukar av efter oss.
– Ska vi gå hem till mig, Michael.
– Gärna, Isabella.
Vi börjar att gå, hon tar min hand i sin och vi flätar samman fingrarna. Vi pratar om allt eller inget på väg hem till deras hus. Det är ett större hus med en insynsskyddad trädgård. Vi går fram till deras garage, hon ställer cykeln i garaget och hon stänger det och vi går fram till huset. Hon låser upp och vi går in, hon stänger av larmet och vi tar av oss våra jackor och skorna.
– Jag ska bara packa upp min väska. Du kan titta runt så länge.
– Javisst.
Hon går i väg och jag går runt bland rummen och köket på första våningen. Det är lite stel inredning. Litteraturen i bokhyllorna är till nittio procent faktaböcker så att säga. De andra tio procenten är klassiker, det känns som om de bara placerat där.
Frågan är om de någonsin läst dem? Isabella kommer fram till mig och hon kramar mig bakifrån. Jag njuter av närheten, jag känner harmoni för första gången sen det hände som hände med Tindra.
– Tror du på kärlek vid första ögonkastet, Michael?
– Ja, det gör jag, Isabella.
– Så bra, för jag blev kär i dig första gången jag såg dig. Jag tror inte att du såg mig, men jag såg dig.
– När var det?
– När du stod upp mot idioten Karl. Jag satt på läktaren då, men bakom ert lag i andra halvlek. Jag såg dig sitt bredvid en kvinna.
– Olivia, min gudmor och Tindras mamma. Det är en lång historia, jag blev kär dig med vid första ögonkastet. Men jag var samtidigt inte riktigt mottaglig då, men vi skulle spela match i Arena B mot Lugi. Ni spelade samtidigt i A hallen och jag såg dig och blev alldeles varm i kroppen. Men jag var inte riktigt mottaglig då, det var för nära inpå det som hände med Tindra.
– Hennes otrohet, eller vad man kallar det.
Jag vänder mig mot henne så att vi ser på varandra.
– Så du har hört talas om det?
– Handbollen är en liten familj, för eller senare så kommer allt upp till ytan. Så även hennes snedsteg.
– Där ser man, men som sagt jag var fortfarande väldigt sårad över det som hänt så jag, hur ska jag säga? Jag lyssnade inte på den känslan. Men jag kände det och det var en väldigt skön känsla. Sen tog du mig med överraskning när du kysste mig.
– Vadå då?
– Du är väldigt vacker, Isabella och intelligent. Där det andra är viktigare än det första.
– Tack, Michael. Vet du det är det finaste någon, någonsin sagt till mig. Jag säger detsamma. Du är en vacker och intelligent kille. Även om du är ifrån den där staden söderut.
– Och du är ifrån Lund.
Vi ser på varandra och ler, jag lutar mig fram och kysser henne. Hon svarar på kyssen och vi kysser varandra länge. När vi delar på oss så tar hon min hand och hon leder mig till en dörr, hon öppnar den och vi går nerför trapporna till källaren.
Hon går före mig till hennes rum, vi går in och hon stänger dörren bakom oss. Jag ser på henne. Hon går fram till mig, vi kysser varandra igen och vi lägger oss i hennes säng och vi hånglar med varandra. Efter en stund så drar hon i min pullover, jag drar av den och sen knäpper vi upp knapparna i min skjorta.
Vi drar av den och så även den kortärmade vita tröjan. Hennes händer möter min bara hud. Jag stönar lågt när jag känner beröringen av hennes varma händer på mitt bröst. Jag lutar mig fram och vi kysser varandra, hon flyttar sina händer och kramar mig.
Hon börjar att rulla runt och jag följer med i hennes rörelse tills hon ligger på mig. Hon sitter lätt på min mage, hon drar av sig sin tröja. Hon har en sport bh under tröjan. Hon tar av den och jag ser på hennes runda bröst.
De är fylliga och större än jag trodde. De är större än Tindras, jag smeker hennes nakna mage och upp mot hennes bröst. Jag greppar dem och smeker dem, hon ler mot mig och hon lutar sig fram och vi kysser varandra.
Mina händer smeker hennes rygg, min penis är hård och trycker mot mina chinos. Min ena hand smeker hennes rumpa. Den andra smeker ryggen, hennes rumpa var det första jag la märke till när jag såg henne första gången.
Den är väldigt välformad, jag är en rumpkille. Verkligen en rumpkille. Men hennes nakna bröst trycker mot mitt nakna bröst. Det är väldigt skönt det med. Hon sätter sig upp och hon knäpper upp mina chinos. Hon drar ner dem medan jag lyfter på rumpan, hon drar av dem och hon lägger dem på golvet.
Hon ser mot mina kalsonger där min penis som är hård trycker mot kalsongtyget och spänner ut dem. Hon ser på den, på det som avtecknar sig innanför kalsongerna. Hon slickar sig lite om läpparna, jag sätter mig upp och jag knäpper upp hennes byxor.
Jag drar ner dem till hennes anklar, hon har hotpantstrosor på sig. Jag ser en fuktig fläck vi grenen. Det som tog mig och Tindra ett par månader minst att komma till. Det verkar vi komma till direkt jag och Isabella.
– Är du säker, Isabella?
– Ja, är du?
– Ja, jag är säker.
Vi drar av oss våra underkläder själv, vi lägger oss i sängen. Mina händer smeker hennes kropp, hennes smeker min. Mina fingrar börjar smeka hennes slida, jag känner den lätt sega saften mot mina fingrar. Jag använder den som Tindra lärde mig att använda den för att smeka hennes klitoris.
Mitt finger glider in i hennes inre och jag smeker det. Jag rör mitt finger jag smeker hennes inre, hennes hand smeker mig långsamt. Hennes grepp är perfekt, jag känner lätta ilningar. Jag lägger min hand på hennes och hon ser på mig.
– Det är för skönt så att säga, jag vill inte komma så här.
– Ok, men det var skönt?
– Det är perfekt, Isabella. Det är perfekt.
– Detsamma, Michael, lite snabbare så kommer jag.
Jag ser på henne och ler, jag lägger henne på rygg och jag tar ett av hennes bröst i min mun. Jag börjar att slicka på det, jag ökar inte takten med fingret som smeker hennes inre. Jag förlänger hennes njutning, jag för henne till målet och ett litet skrik lämnar hennes läppar, hennes kropp spänns och hon kommer.
Hon kommer länge, hennes ända lämnar sängen. Jag smeker henne genom orgasmen och hon greppar mitt huvud och drar upp mig samtidigt som hennes kropp lägger sig mot madrassen igen. Vi kysser varandra, vi kysser varandra länge.
– Har du kondomer med dig, Michael?
– Nej.
– Ingen fara jag har.
Hon lämnar sängen och jag ser på henne nakna vältränade kropp, hon är längre än Tindra om inte tio centimeter så nära det. Tindra är 175 cm lång.
– Jag har hämtat på ungdomsmottagningen, jag gjorde det när vi bestämde att du skulle komma hit. Som sagt jag blev kär i dig vid första ögonkastet.
Hon tar en kondom från lådan, hon kommer tillbaka till sängen och hon greppar mig. Hon smeker mig och hon öppnar förpackningen och plockar ut kondomen. Hon rullar på den och kramar ut luften. Hon grenslar mig, hon sätter ena foten mot madrassen och hon sätter ollonet mot sin slida.
– Första gången vill jag styra.
– Javisst, har du innan?
– Mm. En gång, hans penis var inte lika stor som din.
Hon trycker till och hon öppnar upp sig och hon tar emot mig. Hennes inre är som en smekning, det är som om min penis är skapad och formad efter hennes inre. Hon stannar ett par gånger innan jag når botten av henne. Hon sitter stilla, hon viker benet så att hon sitter på knäna och hon anpassar sig efter mig.
Hon har sina händer bredvid mig på madrassen. Hon börjar att röra sig, hennes höfter rör sig fram och tillbaka. Jag greppar hennes höfter, jag smeker hennes rumpa. Men ena hand släpper höften och jag greppar hennes ena bröst och jag smeker det.
Hon rör sig snabbare, hennes vulva pressar mot mitt bäcken så att hennes klitoris får stimulans. Hon rör sig snabbare och snabbare, hon stelnar till och hennes ögon spärras upp för att stängas när hon kommer. Jag tar över rörelserna och jag tar henne.
Hon öppnar ögonen igen, hon stirrar på mig och jag rör mig i samma takt som hon gjorde. Hon skakar i kroppen när hon kommer, när hon kommit färdigt så ser hon på mig. Hon lutar sig fram och hon kysser mig.
Jag kysser henne tillbaka, jag rullar runt oss och jag reser mig och sätter mina händer bredvid henne på madrassen. Jag ser på henne och sen börjar jag att röra mig, jag tar henne med långa rörelser. Vi älskade ofta jag och Tindra och vi lärde oss att älska.
Oavsett hur unga vi är så lärde vi oss att älska, det jag lärde mig med Tindra använder jag mig av nu när jag älskar med Isabella. Jag ökar takten och jag tar henne snabbare och snabbare. Ilningarna kommer, direkt efter dem så kommer kittlingarna och sen exploderar vulkanen och jag kommer.
Min sista stöt får henne också över kanten en gång till. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge, jag känner hur säden exploderar ur mig. Jag känner hur säden pumpas ur mig, sträng efter sträng av säd lämnar mig och fyller kondomen som är i henne. hennes inre kramar mig när hon kommer och det kramandet förlänger min orgasm…
Vi ligger på sidan i hennes säng och vi ser på varandra, vi ser på varandra på ett sätt som jag och Tindra aldrig gjorde. Jag måste sluta jämföra Isabella med Tindra, det jag gjorde med henne, gjorde jag med henne.
Det jag gör med Isabella gör jag med henne. Jag smeker hennes kind, jag pussar hennes nästipp. Hon ler mot mig och jag svarar på leendet. Vi kysser varandra igen, vi har pratat lågt med varandra om ingenting, eller om allting.
Mest så har vi talat om hur skönt det var det vi precis gjorde. Vårt älskande, hur skönt det var. Jag har gjort klart för henne att jag inte är en festprisse som vill festa varje helg. Det är inte hon i heller, hon som jag sitter hellre hemma.
Hon berättar hur mycket hon tränar, jag berättar hur mycket jag tränar och vi lovar varandra att försöka göra det bästa för att träffas så mycket vi bara kan. Men att skolan, träningen och hennes matcher kommer att begränsa det.
I alla fall så länge de är kvar i slutspelet. Jag lovar att komma och titta så ofta jag kan. Vi har inga matcher så jag kommer att ha helgerna lediga. Så när de spelar hemma så kan jag komma och titta. Vi kysser varandra igen. Kyssen blir intensivare och hetare, jag lämnar hennes läppar och jag kysser mig nerför hennes kropp till hennes slida som är rakad.
Jag kysser hennes andra läppar mjukt, jag låter mig tunga undersöka hennes veck och vrår. Den letar sig in i henne och jag smakar på henne, jag smakar på hennes inre. Det frestar mig, hon smakar så ljuvligt. Jag låter tungan dansa över hennes klitoris, jag leker med den, smeker den.
Pressar på den med tungan, jag för in ett finger i henne samtidigt. Jag slickar och smeker hennes tills det går för henne. Hon kommer hårt och hon klappar mig på huvudet och jag lämnar hennes slida. Jag tar en kondom som ligger på hennes sängbord, hon tog med sig mer än en från sin låda.
Jag öppnar förpackningen och jag rullar på kondomen och jag sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till. Jag glider in i hennes inre, det smeker mig, kramar mig, masserar mig. Jag når botten och när jag gör det så kommer hon igen, hennes kropp spänner sig och jag tar henne genom orgasmen.
Jag tar henne med långa rörelser och jag tar henne snabbare och snabbare. Jag känner hur svetten rinner längs med min rygg. Jag känner ilningarna komma där bak i ryggraden, de blir till kittlingar som har sitt centrum runt min penis och de kittlingarna sprider sig ut i min kropp och jag kommer. Vulkanen får sitt andra utbrott för kvällen, jag kommer och jag kommer hårt…
Vi står i duschen och vi kysser varandra, vi har tvålat in varandra. Vi andas tungt båda två, hon hoppar upp i min famn, hon slår sina långa vackra ben runt mig och jag riktar min penis rätt och hon sjunker ner över den.
Mitt ollon särar på läpparna och jag glider in i henne. Jag trycker henne lätt mot väggen i duschen och jag börjar att ta henne, jag tar henne snabbare och snabbare. Jag tar henne tills vi kommer båda två och min säd fyller hennes inre. Jag vaknar av att jag har min penis i handen och min säd landar på mitt bröst.
Vi duschade tillsammans men vi älskade inte i duschen. Ingen av oss orkade att älska i duschen, jag stannade över natten. Jag ringde min mor och meddelade henne det, jag sa att jag skulle vara hemma i tid till mötet på sporthallen.
Vilket jag var, hon följde mig till stationen. Vi kysste varandra länge, jag missade nästan tåget på grund av de kyssarna. Jag åkte hem, jag gick ner i mitt rum och bytte om. Jag tog på mig min matchtröja och ett par jeans. När jag kom upp så förhörde min mamma mig om henne. Om Isabella.
Jag sa som det var att vi är tillsammans. Jag fick lova min mor att vi kommer att skydda oss. Sen kom en massa frågor om hur vi ska lösa det praktiska så att säga.
– Vi träffas när vi kan och vi är medvetna om att det inte kommer att bli varenda dag. Vi är båda medvetna om att det kommer att bli begränsat, men det kanske också innebär att vi inte tröttnar på varandra. Vi får se, vi är kära i varandra och vi tar det där ifrån. Vi väljer att inte se det som hinder, utan som möjligheter.
– Du är beredd på att det kan bli kommentarer?
– Haha, jag har fått kommentarer det mesta av mitt liv mor. Inget de säger kommer att få mig att inte vara med henne. Verkligen inget.
Hon ser på mig och ler, vi går till garaget och vi tar våra cyklar. Mormor kommer över om en stund och tittar till Vilma och Emil. Just nu så tittar Emil till Vilma, vi cyklar till sporthallen. Vi ställer cyklarna i cykelstället och vi går in, Linus står därinne och väntar på oss.
– Skriv inte på något idag, Michael.
– Nej.
– Inte förrän min agent tittat på det, hon kunde inte vara med idag. Men hon kommer att vara med när du skriver på kontraktet. Säg bara att du är glad och stolt över erbjudandet men att du vill ta det med dig hem och läsa igenom det innan du skriver på. De kommer inte att bli glada över det, sen när ni kommer hem så skannar ni in det och skickar det till min agent. Hon kommer att titta på det, såga det och sen så när ni sitter ner nästa gång så kommer du att få ett vettigare kontrakt att skriva på.
– Då vet jag det.
Vi går till konferenslokalen och vi går in och sätter oss. Jag ser på sportchefen, ungdomsordförande och Karls pappa. De ser på oss och vi sätter oss när vi hälsat varandra. Vi slår upp kaffe, jag tar mjölk och sportchefen säger. Efter att han tittat på Linus.
– Vi är alla imponerade av den utveckling du haft i år Michael, den är fantastisk.
– Tack, det hade aldrig gått utan Linus och Robban som trodde på mig när ingen annan gjorde det. När jag bara var en liten tjockis. Men det visar bara vad hårt arbete under rätt tränar kan bära för frukt när man inte favoriserar. Linus, Robban och Tomas har trott på mig hela tiden. Jag är glad och stolt över att få vara en del av deras fantastiska träningsgrupp.
– Ja det är självklart att det är så.
– Så bra att du håller med mig. Jag misstänker att ni vill erbjuda mig ett lärlingskontrakt, för att ni vet att efter den insats jag gjorde i Uppsala så kommer jag att bli hett byte så att säga. Jag blev uttagen till U17 landslaget idag faktiskt. Jag är en av tre uttagna målvakter, det lär höja intresset för mig. Så jag kommer att ta hem ert erbjudande och tillsammans med min mamma, hennes juristvän och Linus titta igenom det. Sen återkommer jag om några dagar. Kan vi göra så?
Alla vuxna ser på mig, två av dem imponerat, tre av dem både imponerat och lite chockade.
– Javisst.
– Tack, får jag kontraktet så att jag kan jämföra dem med de andra.
– Andra?
– Jag lär få fler nu efter helgen i Uppsala och nu när jag är uttagen i U17 landslaget och det utan att ha varit med i Skånelaget eller på Riks.
Jag tar kontraktet och jag reser mig, min mor och Linus reser sig också. Vi lämnar konferensrummet. Vi går nerför trapporna och utifrån arenan. Vi ska inte vara här förrän klockan 16.00 igen.
– Så U17 landslaget?
– Ja som sagt, jag fick beskedet i morse. Så jag ska till Kroatien i sommar, det är tur för dig att det är tjejernas tur att spela EC i Partille i sommar. Annars så skulle jag spelat där. Då hade det blivit knivigt för dig. Vi har inte samling förrän i mitten av juli sen spelar vi i augusti. Två veckor i Kroatien, så vi får kolla upp pass osv. mor.
– Javisst, så landslaget?
– Ja, mor landslaget.
Hon kramar mig och jag kramar henne. Linus får sig en kram han med. Vi är lika långa, 199 cm över havet. Han är fortfarande väldigt vältränad. Vi går till våra cyklar. Vi cyklar hem till oss.
Vi går in och vi sätter oss i köket och läser igenom kontraktet. Mormor är där, hon frågar hur det gick? Jag svarar henne att det gick bra. När i läst igenom det så skannar jag inte det på min dator och jag skickar det till Linus agent. Som enligt honom kommer att bli min agent.
När jag skickat det så ringer Linus till henne och meddelar henne att jag skickat kontraktsförslaget. Hon lovar att titta på det direkt och jag från och med nu låter henne sköta allt. Får jag några frågor så ska jag bara hänvisa till henne.
– Jag är under arton ska min mor godkänna något?
– Räck henne luren är du snäll, Michael.
– Javisst.
Jag räcker min mor Linus telefon.
– Anna.
– Matilda, godkänner du att jag är din sons agent?
– Ja.
– Bra, jag mejlar över papperna som ni ska skriva på. Jag kommer inte att lura er och ni kan lita på att ni är i trygga händer. Räck Linus luren är du snäll.
– Javisst.
Hon räcker Linus luren och han tar emot den han talar med henne. När de är klara så ser han på oss.
– Hon är min frus syster.
– Där ser man, vad sa hon?
– Det kan vi tala om en annan gång, Anna. Hon kommer att skicka ett kontrakt till er. Detta gör hon gratis, i framtiden så kommer hon att ta betalt. Hon kommer inte att lura dig Michael. Hon är väldigt renhårig, eller så renhårig som man kan vara i hennes bransch. De kommer inte gilla att förhandla med henne, men du kommer att få en bättre deal än om du skulle skriva på det kontrakt som de la framför dig idag.
– Tack för hjälpen Linus.
Jag kramar honom igen, han svarar på den. När i släpper varandra så kramar min mor honom. Hon pussar honom med, jag ser på dem och jag ler. Det konstiga är att det känns mer naturligt när hon pussar honom.
Än när hon pussade vår far, de andra som ser det ler också. De delar på sig och vi sätter oss vid bardisken och pratar om min uttagning…
Jag står på planen och vi blir hyllade av publiken. Det är fullsatt i arenan, det är slutspel. Då är det fullsatt, vi möter HK Malmö vi leder med 2 – 0 i matcher. När de talat om oss och våra insatser så är en spelare från varje lag utvalda att stanna kvar och ta emot en present till lagen från sponsorerna.
Tindra är uttagen från sitt lag, en niometers spelare från juniorerna och två målvakter från de två yngre lagen. Vi får presenterna och vi tackar för dem och vi blir fotograferade tillsammans med sponsorerna. När det är klart så är det dags för andra halvlek. Vi lämnar planen och Tomas kommer fram till mig.
– Grattis till uttagningen.
– Tack.
– Han som är målvaktstränare är bra, inte så bra som jag men han är bra.
– Så bra.
– Jag ska prata med honom, vi får ändra på ditt träningsschema lite. Du får träna ner dig tidigare och gå på tidigare, sen träna ner dig igen för att gå på igen. Men det blir bra, lite annorlunda men det blir bra.
Domaren pekar på mig och jag lämnar Tomas, Tomas ser på domaren. Domaren går i väg och han sätter igång matchen. Jag går till ståplatsläktaren och mina lagkamrater. De är väldigt engagerade i hejandet. Jag är inte lika engagerad, jag klappar när det blir mål eller om målvakten räddar.
Han är väldigt duktig, Malmös målvakter är inte lika duktiga. Det är det som skillnaden i matchen, målvakterna. Vår målvakt gör det riktigt bra, det gör inte Malmös målvakter…
Matchen är slut vi vann, eller de vann A – laget vann. Jag säger hej då till mina lagkamrater, jag ser en av mammorna i laget som är med i den grupp som sköter försäljningar osv. jag kallar på henne. Hon stannar och jag räcker henne presenten.
– Tack, Michael.
– Ingen fara.
– Grattis till uttagningen.
– Tack.
Hon tar presenten och går iväg, jag lämnar arenan och jag går till min cykel.
– Så Isabella.
Jag vänder mig mot rösten, det är Tindra och två lagkamrater till henne som står där.
– Vadå då?
Jag låser upp min cykel och jag sätter mig på den.
– Vem vet, håll på lite till så kanske jag skriver på för någon annan klubb och skyller på er.
Jag cyklar iväg och de tre tjejerna stirrar på min rygg…När jag kom hem så åt vi middag. Linus äter hos oss idag, vi pratar om matchen vid bordet. Han ber om min analys.
– Den stora skillnaden var målvakterna, spelmässigt så var det jämt. Vår målvakt räddade, det gjorde inte Malmös. Just det. Vi fick en present av en sponsor. Jag gav dem till Villes mamma, sen efter matchen så skulle Tindra framföra synpunkter på att jag är tillsammans med Isabella. Jag mötte Olle i grind, jag sa till dem att om de håller på lite till så kommer jag att skriva på för en annan förening och säga att det var deras fel. Jag kommer inte att göra det, ja om det inte spårar ur fullständigt. Skulle det göra det så får jag ta det då. Jag hade en massa andra kommentarer på min tunga men jag bet mig i den och sa inget dumt och riskerade era fredagsträffar.
– Tack jag uppskattar det, Michael.
– Men fortsätter hon försöka vara kaxig så kommer jag att markera. Hon har ta mig fan inget att säga till om när det gäller vem jag blir tillsammans med.
– Nej, Michael.
– Men nu vet ni, sådana uttalanden gör mig förbannad. Så jag sa som jag sa, det kommer säkert att sprida sig. Ni kan lugna de som behöver lugnas, men jag tar inte skit om vem jag är tillsammans med för att hon spelar handboll i ett annat lag.
– Som sagt jag ska tala med henne.
– Tack mor.
– Jag kommer nog att få tala med fler mammor men jag kommer att tala med dem.
– Tack, mor.
Vi dukar av, vi hjälps åt med disken. Sen går jag ner på mitt rum och lägger mig i sängen och jag tittar upp i taket och ler. Jag tar fram min telefon och ringer upp Isabella på Facetime och vi pratar om allt möjligt…

Kapitel 6.
Jag vaknar med sperma på min mage och bröst, jag har onanerat i sömnen…
Jag står på stationen och väntar på att tåget ska komma in på perrongen. Det har varit en spännande vecka på många vis. Vi har pratat med varandra flera gånger om dagen på Facetime jag och Isabella. Vi pratar om träning, om skolan.
Vi går natur båda två. Hon i tvåan och jag i ettan. Så vi kan prata skola med varandra, förutom att vi kan prata om handbollen. Hon är uttagen i U19 landslaget, hon är ett år yngre. Men hon spelar i högsta ligan så hon är uttagen.
De ska spela EM senare i sommar. Hon ska till Spanien ungefär samtidigt som jag ska till Kroatien. Jag fick mitt träningsschema av Tomas.
– Du kommer att känna dig väldigt tung i kroppen när du kör som tyngst. Sen släpper vi på träningen och kör lätt över landslagssamlingen och EM i Kroatien, sen kör vi tungt igen när du kommer hem. Du måste bygga på dig muskler, för att du ska orka. Så måste du bygga på dig muskler.
– Vet Linus om att jag kommer att vara nedtränad i Partille?
– Nej, inte än. Vi släpper på den tunga träningen en vecka innan, så har vi tur så är du tillräckligt pigg då.
– Jag skyller på dig.
– Det är ok, jag är inte rädd för honom. jag kommer bara fråga honom om han vill ha en fräsch målvakt i steg fem eller inte. Jag tror att han väljer steg fem.
– Kanske det.
Tomas ser på mig, jag ser på träningsprogrammet…
Jag började med träningsprogrammet igår, frågan är hur mycket muskler jag kommer att bygga. Jag har sluppit kommentarer av tjejerna angående att jag är tillsammans med Isabella.
Mitt hot fungerade, fast det är klart med dem så vet man aldrig. Vi kommer att träna med laget fram till midsommar, vi är juniorer nu. Där är tre lag, B – laget och två juniorlag, Där är spelare från sjutton till nitton. Vi är tre målvakter som kommer att alternera mellan lagen.
Tomas är den som tar ut målvakterna till B – lags matcherna. Vi kommer att få börja i varsitt lag, sen får vi tura om att vara andra målvakt. B – laget spelar i Div. 1 det är två serier under den högsta serien. Två målvakter har lämnat, en som flyttade hem.
Han var en av de som ”värvats” till skolan. Den andra var tredje valet, han har lämnat för en annan Div.1 klubb. Jag ser på klockan, hon kommer snart. Hon är spelledig denna helg så hon ska sova över hemma hos oss.
De gick vidare till semifinal i veckan, det var ingen som tippat det. Ingen hade tippat de skulle avgöra i tre raka matcher. Framförallt inte när de spelade två borta matcher. Jag är inte träningsledig i helgen, eller jag är träningsledig i morgon.
Men jag har tränat idag, jag tränade igår med. Två pass, ett i skolan och ett på kvällen. Vi är en stor trupp, men vi behöver vara det, för att driva tre lag. Jag ser tåget komma in på perrongen. Jag lägger undan min telefon och tåget stannar, hon hoppar av vagnen som hon suttit i och jag går fram till henne.
Vi kysser varandra, vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag tar hennes väska och sen tar jag henne i handen och vi lämnar stationen och vi går mot villaområdet som vi bor i.
– Hur är det, Isabella?
– Det är bra, Michael hur är det själv.
– Det är bra, det blev ännu bättre nu när du kom, Isabella.
– Sötnos.
Vi pratar vidare om det vi pratade om när vi skrev till varandra när hon var på väg hit. Vi pratade om matte, om mattetal som hon har i läxa. Vi går på smågator som till slut leder oss fram till vår gata. Vi gär förbi Helenas hus, sen Olivias och Tindras hus innan vi kommer fram till vårt hus.
– En liten varning, min lillasyster kommer att attackera dig. Bara låt henne göra det. Du kommer inte att komma undan.
– Ok då vet jag det. Något annat?
– Min mamma kommer säkert ställa frågor om skola och framtidsplaner, att man är planerad är viktigt för min mor. Min lillebror kommer att ställa frågor om dina kunskaper när det kommer till klassikerna. Han är med i ett amatörteatersällskap. De satte upp en Midsommarnattsdröm härförleden, de är riktigt duktiga. Just det, min mormor om hon är här. Hon är lite speciell.
– Hur?
– Hon är konstnär, en känd sådan. Hon har en konstnärssjäl så att säga. Så hennes filter är inte som vi andras. Svara bara ärligt så blir det bra.
Jag öppnar dörren och vi går in, hon sätter sin bag på golvet och vi tar av oss våra skor och jacka. Vi går in i huset och vi går till köket där de andra sitter. Min mor reser sig när hon ser oss komma. Hon går fram och hälsar på Isabella.
Min syster glider av stolen och fram till Isabella och hon hälsar på henne. Emil reser sig och gör detsamma. Min mor ber oss sätta oss, hon frågar om Isabella vill ha te eller kaffe. Hon säger kaffe, jag reser mig och jag hjälper min mor att duka fram.
Då passar min lillasyster på med att ”attackera” Isabella med frågor. Hon i sin tur svarar på dem. Det är allt från frågor om Frost till tappade tänder och allt däremellan. Isabella svarar tålmodigt på alla frågor. Vi sätter oss och vi slår upp kaffe. Min mor och Emil ställer sina frågor och när de är klara så har vi druckit upp kaffet och ätit kakorna.
– Ska vi gå ner på mitt rum, så att du får packa upp, Isabella.
– Javisst, tack för kaffet, Anna.
– Det var så lite så.
Vi reser oss och går till ytterdörren, jag tar hennes väska. Hon ser på mig och ler, vi går nerför trapporna till källaren. Vi går till mitt rum jag öppnar dörren och hon går in före mig. Vi kommer in och jag stänger dörren bakom oss.
– Välkommen till mig.
Hon ser på mig och sen på rummet.
– Det är städat.
– Haha, ja. Hade du förväntat dig något annat?
– Haha, ja. Det är förvisso första gången jag är hemma hos en kille.
Jag ser på henne.
– Det är sant.
– Jag misstror dig inte, jag kanske är regeln som är undantaget. Men jag gillar ordning och reda. I alla fall i mitt rum, när allt annat var kaos därute så ville jag ha ordning och reda här.
– Var det så mycket kaos?
– Ja, det var det.
Hon ser på de tre vita väggarna och den gröna fondväggen, hon ser på de tre tavlorna som hänger på väggarna.
– Jag har målat dem i min mormors ateljé.
Hon ser på dem och sen på mig. Hon går fram till en av dem, det är en liten pojke med änglavingar som sitter lutad mot en vägg med tårar av blod som rinner på hans kinder. Hon ser på bilden.
– Är det du?
– Ja, det är jag och alla andra barn som kände som jag.
Hon tittar på de andra två bilderna, de är i samma tema, den lille pojken med änglavingar, tårar av blod. På den ena så står pojken på knä framför en stor man, på den andra så ler pojken med tårarna rinnande på sina kinder. Pojken är målad i svart och grått. Den enda färgen är tårarna.
– De är vackra, du är duktig på att måla.
– Tack, jag har det i generna. Målning, datorn, mina böcker och min mor hjälpte mig genom svåra saker. Sen försvann den store ”guden” och jag började min förändring.
Jag pekar på tavlan med pojken som sitter på knä framför den store mannen. Hon ser på den och den får en annan innebörd. Den pekande handen, får en annan innebörd. Den store mannens vingar är inte vita ser hon nu, de är svartgråa.
– Har du målat mer?
– Ja, men det är inte lika bra som dem. Men ja, jag har målat mer. Mycket mer, jag var ofta hos min mormor på landet på somrarna. Där laddade jag batterierna och tankade energi.
Hon har tagit min hand och hon kramar den mjukt.
– Det blev mitt andningshål från min far. Ett par veckor på landet, med min mormor.
Hon vänder sig mot min bokhylla, hon går fram till den. hon släpper inte min hand så jag får gå med henne, hon tittar på ryggarna och hon läser på dem. Det är allt från faktaböcker om matematik till klassikerna. Men de står i ordning, fakta för sig och klassikerna för sig. Sen ser hon på mitt datorbord med mina datorer, den stationära och den bärbara och de två skärmarna. Headsetet och miken som står på ett stativ.
– Två skärmar?
– Spelar på en och gör annat på den andra samtidigt. Men sedan min förvandling, skolan och handbollen så har tiden vid datorn minskats väsentligt. Så pass mycket så att jag och min bror blev utsparkade från guildet som vi var med i. Det fanns vissa regler att följa, där att spela ett visst antal timmar i veckan var en av dem. Vi spelade inte så många timmar längre så vi fick lämna. Det gjorde inget men jag har varit med där i sex år så lite störde det mig. Men jag visste om reglerna, så nu spelar vi bara för att det är kul och när andan faller in så att säga.
Hon ser på sängen, den är längre och bredare än standardsängar. Med min längd så fick det bli så, hon drar med mig till sängen och vi börjar att kyssa varandra. Vi lägger oss i sängen och vi kysser varandra mjukt. Vi lägger oss på sidan och vi ser på varandra och hon smeker min kind.
– Jag är väldigt kär i dig, Michael.
– Detsamma, Isabella.
– Säkert?
– Oja, det är väldigt säkert.
– Så bra.
– Visst är det, Isabella.
– Det är första gången jag sover över hos en kille.
– Vad jag vet så snarkar jag inte.
– Vilken tur, för det gör inte jag i heller. Ja inte vad jag vet. Det är ingen som sagt något om det i alla fall.
– Så bra, Isabella. Det ska bli väldigt mysigt att vakna med dig i morgon bitti.
– Detsamma, Michael.
– Din familj verkar väldigt trevlig.
– Tack, de är snälla.
Hon rullar över mig och jag ler, hon flyttar på sitt hår. Hon samlar sitt hår och tar en hårsnodd från handleden och sätter upp håret i en hästsvans så att jag ser hennes hals. Hon lutar sig fram och kysser mig…
Hennes tunga slickar sig nerför min kropp, hennes hand smeker min penis samtidigt och den växer i hennes hand. Hennes tunga leker med mina bröstvårtor och de stelnar. Min penis stelnar också av hennes lekande med mig och min penis.
Hennes tunga letar sig nertill min penis och den börjar att leka med penisen. Den slickar mitt ollon, den slickar på undersidan av penisen. Hon öppnar munnen och hon börjar att suga mig. Hon tillfredsställer mig med sin hand, mun och tunga. När ilningarna börjar att göra sig påminda för mycket så avbryter jag henne.
– Jag kommer snart om du fortsätter, jag vill komma med dig, Isabella.
Vi rullar runt, min tunga ritar våta spår på hennes kropp. Den gör samma resa som hennes gjorde. Jag smeker hennes slida med mina fingrar, jag känner vätan mot fingrarna. När min tinga når sitt mål så är hon våt och redo, jag börjar att tillfredsställa henne med min tunga.
Den leker med henne, den slickar henne, smakar på henne, den för hennes till orgasm. En orgasm som får hennes rumpa att lämna sängen. När den passerat så tar jag fram en kondom, hon smeker mig till resning. Jag öppnar förpackningen och jag rullar på kondomen och jag riktar min penis mot hennes slida.
Jag drar ollonet fram och tillbaka över hennes slida. Jag delar på läpparna och sen trycker jag till försiktigt och jag glider långsamt in i henne. Jag rör mig långsamt tills jag når botten av henne, jag stannar och jag ser på henne.
Jag ser på hennes väldigt vackra ansikte, jag lutar mig fram och jag börjar att röra mig. Först långsamt sen snabbare och snabbare, jag njuter av känslan av hennes inre. Av hur det är perfekt format efter mig, hon smeker sin klitoris och hon stirrar på mig och säger.
– Kom med mig Michael.
Jag ökar takten och vi kommer båda två, vi kommer hårt och vi kommer länge…
Vi står på perrongen, helgen är över. Vi kommer inte att träffas förrän nästa helg, hon har ingen match då i heller. Hon vill komma till mig, hon gillar känslan av att ha en familj. Eller att det är mer än hon och jag.
Att äta middag med någon i sin egen ålder, eller att äta med någon i sin egen ålder överhuvudtaget. Höra på samtalen vid matbordet, höra på alla samtal som det är i en normal familj. Så hon vill komma hit igen nästa helg.
De spelar på tisdag och fredag, borta på tisdag och hemma på fredag. Jag ska se deras match och sen åker vi hit. Men vi kommer inte att träffas på flera dagar. Det är rätt jobbigt när man är nykär. Tåget kommer in, det stannar och vi delar på oss.
Hon går på tåget och hon sätter sig vid ett fönster. Vi vinkar så länge vi kan, sen börjar hon att skriva direkt. Jag har glömt att berätta att jag har skrivit på ett kontrakt med föreningen. Ett mycket bättre kontrakt än det som de gav mig. Linus svägerska, hade en massa synpunkter på det.
De fick ge med sig, sen skrev jag på ett kontrakt som är på 1 + 1 år och det kommer att omförhandlas i februari. Enligt agenten så finns det fler klubbar som är intresserade av mig. jag vet inte om det är sant, men sportchefen och de två ordförande skrev på det nya kontraktet.
Jag gjorde det tillsammans med min mor eftersom jag är under arton. Jag läser hennes meddelande och jag ler, jag svarar på det och går vidare. Det är vår i luften, det är varmt och livet leker. Pessimisten i mig väntar bara på att något ska hända, det är lätträknade gånger som jag sett framemot ett sommarlov som jag gör i år.
Vi kommer att kunna träffas på ett helt annat sätt då. Visst vi har träning, men vi har semester med. Vi har tid för varandra, framförallt när hon har semester. Efter Partille, hon ska också dit. Lugi åker dit med hela föreningen, från U21 till bollskola. Så många lag åker inte från vår förening.
Det är de lag som spelade steg 5 i USM och ett par lag till. Vi kommer inte att åka tåg, det har hyrts in bussar i stället. Nu när det är så många lag som ska åka iväg. Vi kommer att bo på samma hotell allihop, både lagen och föräldrar.
Vi ska bo på ett stort Scandic i Mölndal, det går spårvagn ett par hundra meter bort till de spelplaner där vi ska spela. Jag läser svaret på min fråga på hennes fråga. Jag ler lite till, sen svarar jag på hennes fråga. Vi har haft en väldigt trevlig helg tillsammans.
Den har varit trevlig på alla sätt, inte bara för att vi älskat så fort vi fått chansen till det. Utan för att hon uppskattar att sitta med familjen och titta på tv och tjata. Eller bara ligga i sängen och prata om allt, från morötter till att lösa kriget i Ukraina. Eller som nu diskutera förkorta långbyxor med ankelstrumpor mitt i vintern.
Hur vi båda undrar hur folk som går klädda så är funtade. Jag går till en affär som gör mackor, eller fyllda baguetter. De är väldigt goda och väldigt kända. På sommaren så är det lång kö utanför affären. Idag så är det inte lika lång kö.
Vi åt för ett par timmar sedan men jag är hungrig igen. De stänger om en kvart. Kön är inte så lång så jag hinner nog få en baguette. Jag skriver med Isabella, medan jag står i kön så tiden går fort. Jag kommer fram och gör min beställning, en rostbiff utan torkad lök. Jag får min macka och jag betalar för den.
Jag går ut på gågatan och jag krockar nästan med min fars nya kvinna. Henne jag kallade för skank. Hon går ensam med barnvagnen, hon ser på mig och jag ser på henne.
– Hej, Michael.
– Hej, Sara.
– Hur är det?
– Det är bara bra, jag skulle vilja be om ursäkt för det jag sa den där gången. Det var långt över all anständighet, men min far har en väldigt förmåga att plocka fram det absolut värsta hos mig. Jag menar verkligen det absolut värsta. Det jag sa till dig, det jag kallade dig. Jag vill verkligen be om ursäkt för det.
– Tack, din far och jag har separerat.
Jag ser tårarna i hennes ögon, jag bara ser på henne, på barnvagnen, på henne igen. Sen får jag total kortslutning och säger.
– Vill du ha kaffe?
– Va?
– Vill du ha kaffe, min mormor säger att det finns som inte lite kaffe kan bota. Följ med hem till oss och drick kaffe.
– Passar det sig?
– Kanske inte men, du behöver prata med någon och ingen känner min far så bra som min mor gör. Är det någon som kan hantera honom så är det min mor. Eller hon kan hantera honom numera. Så följ med hem och drick en kopp kaffe.
Hon börjar att gå, jag går bredvid henne. Hon har slutat att gråta, vi pratar om allmänna saker. Jag svarar på Isabellas meddelanden samtidigt. När vi kommer hem så öppnar jag dörren och jag kallar på min mor. Hon kommer gående och hon ser på mig, sen på Sara och sen på mig.
– Far har lämnat dem, hon behöver kaffe mor.
Min mor ser på mig, sen på Sara och på barnvagnen. Vilma kommer springande och hon kramar Sara och sen tittar hon i barnvagnen på sin lillasyster.
– Kom in Sara.
– Tack, Anna.
Vi går in och jag går till kaffekokaren och jag laddar den medan min mor pratar med Sara. Hon berättar att vår fars intresse av både henne och barnet är som bortblåst, arbetar han inte så är han på resor eller så spelar han golf. Så Sara lämnade honom. Min mor tar fram telefonen och hon ringer Helena. De behöver hennes råd…
Min mor ser på mig, jag ser på henne.
– Jag ber om ursäkt mor, men hon började att gråta mitt på gågatan. Sen berättade hon om far och jag slutade att tänka. Jag kunde bara tänka på ett av mormors kaffe ordspråk. Kaffe botar allt. Så jag bjöd hem henne på kaffe, hon är inte lika rutinerad när det kommer till far som du är. Oavsett vad vi tycker så är deras barn vår lillasyster. Vilma har rätt i det och kan Helena sätta dit far så är en mugg kaffe ett lågt pris att betala.
– Hon är den kvinna din far var otrogen med.
– Jag vet, men det är väl inte barnets fel? Det mår inte bättre av att ha en mor som bryter ihop hela tiden. Du hade oss, mormor, Helena och Olivia. Hon om jag förstått det rätt har ingen. Jag gillar inte henne i heller, frågan är vilka lögner far slagit i henne? För att hon skulle gå med på att ligga med honom. Han är en fullblods narcissist, han kan lura och dupera människor utan problem. Han har säkert framställt dig och hela familjen som tyranner där du förvägrat honom sex och vi barn var struliga osv. osv.
– Vet du, du är alldeles för mogen för ditt eget bästa, Michael.
– Jag ber om ursäkt, mor.
Hon ser på mig och hon ler lite.
– Det är ok, men gör inte om det utan att fråga.
– Att bjuda hem fars älskarinnor?
– Ja.
– Nej då, om jag inte kallat den för skank och skämts för det och de börjar att gråta. Det var det värsta jag varit med om, jag fick panik när hon började att gråta.
Hon ser på mig och hon ler.
– Mespropp.
Jag ser på hennes leende och jag svarar på det…
Jag känner mig seg i hela kroppen, precis som Tomas sa att jag skulle bli. Jag är seg och stel. Jag har varit seg och stel i tre veckor nu, jag presterar inte som jag vill på träningarna och frustrationen över det börjar att märkas.
Även om jag visste att det skulle bli så här så blir jag frustrerad när jag inte räddar bollar. Bollar som jag vet att jag hade räddat om allt vore som vanligt. Jag har fått mer än ett utbrott på träningarna. Då kallar Linus på Tomas som får förklara för mig igen varför jag tränar som jag gör.
För att jag ska orka, för att jag inte ska skada mig. För att jag ska bli bättre osv. jag lugnar ner mig och försöker acceptera att det är som det är. Att jag ska bli större och orka mer. Frustrationen börjar växa i mig igen, jag byter med en av de andra målvakterna och jag går till min väska och jag tar mitt hopprep. Jag börjar att hoppa, det kan jag fortfarande göra utan att jag blir förbannad.
Hopprepet har blivit min räddning från att tappa det fullständigt. Jag ska träna så här tungt som jag gör i två veckor till. Sen så ska vi släppa på den träningen och tränare lättare. Sen kommer jag att träna tungt igen när jag kommer hemifrån Kroatien.
Jag tar ut min frustration här på träningarna, jag tar inte dem med mig hem. Vilket nog alla är glada för. Jag ska till Lund ikväll, Isabellas lag har gått till final i SM. De ska spela andra matchen i bäst av fem ikväll. Jag hoppar vidare och jag blundar och samlar mig.
Jag tänker på Isabella och vår månad som ett par. Hon kommer hem till oss så fort hon får tillfälle, ibland bara över dagen, ibland så sover hon över. Min mor frågade henne om hennes föräldrar, hon berättade det hon berättat för mig. När hon gjort det så var hon välkommen hem till oss precis när hon vill.
Min mor och hennes två vänner hjälper Sara med att ta fighten mot min far. Han hade nog inte väntat sig det, de gör det mest tror jag för att få trycka till honom. Varken mer eller mindre. Tindra håller sig på sin kant, vi pratar inte med varandra.
Inte i skolan, inte här i arenan. Jag pratar inte så mycket med Lea i heller. De ingår i festklicken, Tindra balanserar det bättre än Lea. Tindra lärde sig av utegångsförbudet hon fick efter sjukhusbesöket. Sen så satsar hon på sin handboll. Så hon går på festerna när hon kan men hon dricker sällan.
Är det matchdagen efter så går hon inte på festerna. Men nu är matcherna slut och festerna fler, snart så är det dags för studentfesterna. Den sista veckan så brukar det inte komma så många på juniorträningarna. Av tradition så är det så. Vi får se hur vi gör, Linus visslar i pipan.
Jag slutar att hoppa och vi samlas i mitten och tränarna sammanfattar veckans träningar. När de är klara så gör vi vår sak. Sen går vi till väskorna, jag tar min och går snabbt till omklädningsrummet. Jag klär av mig snabbt, jag duschar snabbt och klär på mig ännu snabbare.
Sen lämnar jag arenan och cyklar till tåget, jag hinner precis. Jag fixar frillan på tåget. Jag lutar huvudet mot rutan efter att jag visat biljetten för tågvärden. Han blippar den och går vidare. Jag blundar inte, för då finns det en risk för att jag somnar.
Förutom att den tunga träningen gör mig trött så har det varit ett par galna veckor i skolan. Det har varit prov och inlämningar om vart annat. Förhoppningsvis så lugnar det ner sig efter denna vecka som kommer. Vi har två prov. Sen så är där inte mer inlagt i kalendern. Jag hoppas på att de håller det så att säga.
Jag ser på klockan, det är avkast halv åtta. Klockan är kvart i sju. Jag kommer att hinna men det kommer att bli tajt…
Jag pussar henne, matchen är slut. Hon är helt slut hon med, de vann men det satt hårt inne.
– Jag kommer snart.
– Jag väntar här.
– Synd att du inte kan följa med in i duschen.
– Mm. Jag tror inte att de andra hade uppskattat det.
– Nej inte jag i heller men jag hade.
– Mm, jag med Isabella.
Hon går i väg och jag tar fram min telefon och jag skriver till min mor att vi kommer att bli sena för att matchen drog över tiden på grund av förlängningar. Men de vann till slut, de spelare i Lugi som tittade snett på mig första gången jag var här tittar inte snett längre.
De till och med säger hej, två av dem är också uttagna till U17 landslaget. Så de har till och med pratat ett par minuter med mig. Min mor skickar en tumme upp. Linus ska sova över hemma hos oss, det är tredje gången det händer.
Inget av oss barn har slagit bakut åt att han gör det. Tvärtom så fungerar det väldigt väl när han är hos oss. Jag reser mig och sträcker på mig, en man kommer fram till mig. Han ser på mig.
– Du är Michael Kraft?
– Ja.
– Hej, jag heter Hans. Jag är sportchef här i Lugi.
– Trevligt.
– Jag såg dina matcher i USM och du var väldigt bra.
– Tack, om du vill prata om övergång osv. så har jag skrivit på för ett plus ett med min moderförening. Vill du ändå prata så ska du få min agents nummer.
Jag letar upp Matildas nummer, jag säger det till honom. Han ska lägga till det och det visar sig att han redan har hennes nummer.
– Är din agent Matilda?
– Ja, det är min tränares före detta agent och svägerska. Linus Andersson.
Han ser på mig, han slickar sig lätt om läpparna och jag ler inombords. Han är inte den första sportchefen som kontaktar mig. Den vanliga gången är att de ska kontakta klubben först, så att de blir informerade. Det är tur att de inte sett mig träna de senaste veckorna. Då hade ingen hört av sig.
– Men ring Matilda och tala med henne, Hans.
Han pratar i ett par minuter till sen går han iväg. Jag ser på hans rygg och jag ler, jag tar fram telefonen igen och jag sms-ar till Matilda och berättar om hans rätt så klumpiga försök att värva mig. Ibland så undrar jag hur de tänker när de vill värva en sjuttonåring som fortfarande går i skolan?
Jag öppnar EHF sida och tittar på räddningar från Champions League till Isabella kommer. Vi lämnar arenan och vi går hand i hand till stationen. Det är en bit att gå ifrån arenan och dit. Vi kommer fram och vi ställer oss och väntar på tåget. Vi kysser varandra, vi kramas och hon lutar sig mot mig och jag kramar henne bakifrån.
– En Hans försökte värva mig.
Hon tittar bakåt på mig och jag ler.
– Du hade klätt i vinrött.
– Jag är målvakt, hade inte haft vinrött på mig.
– Sant, tänkte inte på det. Jag är för trött för att tänka.
Jag kramar henne lite hårdare. Vi trycker sig bakåt mot mig.
– Jag bad honom ringa min agent. Han vet vem Matilda är så han kommer inte att ringa. Jag förvarnade henne, i ett sms. Hon skickade denna emoji.
Jag visar henne bilden på en röddjävul. Hon skrattar till, tåget kommer in och vi går på det. Vi har tur det går till Ystad så vi slipper att byta i Malmö. Vi sätter oss och aktiverar vår biljett. Tågvärden kommer förbi och vi visar biljetten.
Hon lutar huvudet mot min axel och jag öppnar min telefon och jag tar en selfie på oss. jag lägger till den på min startskärm. Hon gör likadant och sen pussar hon mig. Vi säger inte så mycket på resten av tågresan. Hon sover en stund, jag väcker henne när tåget lämnar Svarte.
Hon öppnar ögonen och vi reser oss och vi går till dörrarna. Jag hänger min väska snett över ryggen, sen gör jag likadant med hennes väska. Hon ser på mig och ler tacksamt mot mig. Tåget stannar och dörrarna öppnas, vi går ut på perrongen.
Vi börjar att gå mot villaområdet där våt hus är. Vi håller varandra i handen, vi går över stortorget och det är fest i et av husen där. Det är Karl som har fest, jag går en annan väg. Vi ska inte passera där. Där är en hel del spelare från vårt lag och tjejernas lag, jag såg ett par A – lags spelare med.
De har match i morgon de är också framme i finalspelet, det spelas i bäst av fem matcher. Det står ett lika i matcher, det är hemma match i morgon. Så det kommer att bli tryck, frågan är om vad A – lags tränaren skulle säga om att de är där.
Jag ser på klockan, den är snart halv elva. Vi ska vara hemma klockan tio och sova innan elva. Jag kan inte tänka mig att reglerna är mildare i A – laget. Förvisso så är de inga startspelare, vi går en liten omväg och sen så kommer vi tillbaka till den raka vägen hem. Vi passerar en massa små pittoreska gathus på vägen hem.
– Jag skulle kunna tänka mig att bo i ett sådant hus.
– Jag, med men då måste man vinna på Lotto, de är jättedyra.
– Vi blir proffs så får vi råd.
– Kanske det.
Jag ser på henne och vi ler.
– Varför gick du en annan väg, Michael?
– Därför att de som festade där var mina lagkamrater och tjejerna från F16 och damjuniorerna. Jag såg ett par A – lagspelare med jag tror inte att de får vara där så att säga. Har vi match så ska vi vara hemma tio och sova innan elva jag tror inte att de har andra regler i sitt lag, Isabella.
– Inte jag i heller, vi har samma regler som er.
Vi kommer fram till vår gata, det är släckt i husen. Både Helenas och Olivias, de har druckit Margaritas idag. Så de sover säkert, eller Helena dricker alkoholfria drinkar numera. Hon har gjort det första IVF försöket, de tog ägg från henne och de befruktade ägget och förde tillbaka det. Så ingen alkohol för henne, vi kommer fram till vårt hus och jag låser upp och vi går in. Tv:n är på. Vi går till min mor och Linus.
– Grattis, Isabella du var jätteduktig.
– Tack Anna och Linus. Såg ni matchen?
– Ja det är väl klart.
Jag ser att Isabella rodnar lite och att det bildas tårar i hennes ögon, min mamma reser sig och hon kramar Isabella och hon vyssar henne lite.
– Ni anar inte vad det betyder för mig, att ni bryr er så, tack!
– Självklart, Isabella.
– Det är det inte för alla, inte för mina föräldrar.
Jag ser på Linus, jag går fram till honom och jag säger.
– Har A – laget andra regler än oss?
– Vadå då?
– Fyra av de yngre spelarna är på fest hon Karl, nästan hela vårt lag och tjejlagen var där också och fyra av de yngre A – lags spelarna med.
– Vem?
Jag säger namnen, när jag gör det så tar han fram telefonen och skriver till A – lags tränaren att han sett dem där.
– Tack för att du sa att det var du som sett dem.
– Ingen fara, Michael.
Jag ser på Isabella, hon kramar fortfarande min mamma.
– Vill du ha något att äta Isabella?
– Ja tack
– Kycklingsallad, med pasta?
– Det blir jättebra.
Jag plockar fram två skålar, jag räcker henne en gaffel oc vi sätter oss i soffan och äter och tittar på filmen som min mor och Linus tittar på. När vi ätit färdigt så diskar vi av burkarna och vi går till mitt rum.
– Är det ok om vi bara lägger oss och sover, Michael?
– Givetvis, Isabella.
Vi borstar tänderna, vi lägger oss nakna i sängen. Jag lägger mig på rygg och hon lägger sitt huvud på mitt bröst och hon somnar snabbt. Det tar lite längre för mig, inte mycket men lite…
Jag ser på Isabella och hon ser på mig, vi äter frukost. Vi sov länge idag, så de andra har redan ätit och är iväg på olika saker. Emil är med sitt teatersällskap och repar på deras pjäs som snart ska ha premiär. Min mamma och Vilma är med mormor i stan och Linus skulle iväg på något.
Så det är bara jag och Isabella hemma. Min mamma har bett mig att sätta upp poolen idag, så det kommer jag att göra efter frukosten. När vi vaknade för en halvtimme sedan så älskade vi, hon väckte mig genom att smeka mig jag öppnade ögon och log, jag började att smeka henne.
När vi var redo så rullade hon på en kondom och grenslade mig. Hon började att rida mig, hon red mig snabbare och snabbare sen kom vi. Det finns sämre sätt att vakna på, när vi var klara så duschade vi tillsammans. Nu sitter vi här och äter frukost tillsammans.
– Vad händer idag?
– Jag ska sätta upp vår pool.
– Jag hjälper gärna till, Michael.
– Så bra, Isabella.
– Ska vi gå på matchen?
Jag ser på henne.
– Om du vill, Isabella.
– Vill du?
Jag ser på henne, jag vet faktiskt inte. Jag tittar på hennes matcher för att hon är med i dem. Inte för att jag är intresserad så att säga. Sen tycker jag att det är kul att titta.
– Eller du skäms för att synas med mig?
– Förlåt?
– Tja vi lämnar sällan huset när vi är här. Jag menar inte att vi ska gå på fester osv. men att bara gå på gågatan och strosa och titta i affärer osv.
– Nej, jag skäms verkligen inte för att synas med dig. Anledningen är att jag inte vill att du ska få skit för att vi är tillsammans. Antagonismen mellan våra lag är stark och den är riktigt stark härnere. Jag vet att vårt damlag och ert damlag inte spelar i samma serie. Men som sagt antagonismen finns där.
– Så det är för att skydda mig?
– Ja.
– Det är snällt av dig men jag kan ta hand om mig själv och jag vill gärna gå på stan med min pojkvän.
Jag ser på henne, jag ser på hennes bestämda blick.
– Då går vi på stan, som alla andra som är tillsammans. Jag vill väldigt gärna gå på stan med dig med. Vill du gå på matchen idag så ska jag försöka ordna biljetter åt oss. Eller vänta.
Jag tar fram min telefon och jag ringer min farfar.
– Hej farfar, det är Michael. Kan jag låna era årskort idag?
– Ja, Michael det går bra.
– Tack farfar, då kommer jag och Isabella över och hämtar dem när jag satt upp poolen.
– Det låter bra, när blir det ungefär?
– Om två timmar, farfar.
– Då vet jag det, men då ses vi då, Michael.
– Det gör vi farfar.
Vi lägger på, Isabella ser på mig.
– De har årskort, de har haft det länge. De går sällan men de köper sina årskort varje år. De gick oftare när min far spelade. Det låter kanske märkligt men handboll är lite av religion härnere. Jag får gå till vilken klubb jag vill i världen förutom IFK, släkten avskyr IFK. Skulle jag gå dit så säger de upp bekantskapen med mig.
Hon ser tvivlande på mig.
– Jag lovar, min mor med. Min morfar var entreprenör, jag säger skojare. De andra säger entreprenör. Han hade en speciell förmåga att tjäna pengar på allt. I alla fall, IFK gjorde en satsning som slutade i ekonomiskt kaos. Den ordföranden lurade min morfar på en hel del pengar. Efter det så växte avskyn från den vanlig avskyn så att säga till något värre, så de kommer att säga upp bekantskapen med mig om jag ens tänker tanken på att gå dit.
– Så du får gå till Lugi?
– Haha, ja jag får gå till Lugi släkten skulle kanske inte dansa can – can men ja, jag får gå till Lugi om det skulle komma till det.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi äter upp frukosten, vi dukar av. Sen går vi ut i garaget och vi bär ut kartongerna med poolsakerna. Jag tar fram instruktionerna och sen börjar vi att bygga ihop poolen på samma plats som vi alltid har den på. Det tar oss ungefär en timme att få allt på plats och börja att fylla på den.
Den tar drygt 16500 liter vatten, när vi är klara så går vi in i huset. Vi har shorts och träningströjor på oss, hon har en Lugitröja i vinrött och jag har en vit på mig. Det är färgen på våra tröjor. Vi går ner till mitt sovrum. Hon böjer sig fram och jag stönar tyst, hon ser på mig och ler och hon skakar lite frestande på rumpan. Jag går fram till henne hon reser sig och vi kysser varandra.
– Du gillar min rumpa, Michael.
– Gillar är ett för enkelt ord, Isabella. Jag avgudar den.
– Så pass.
– Mm.
– Så du skulle vilja se den utan shortsen.
– Mm, verkligen.
– Så bra.
Vi lägger oss i sängen och en minut senare så är vi nakna, ytterligare en minut senare så ligger jag mellan hennes ben och slickar hennes ljuvliga slida. Min tunga och mina fingrar slickar och smeker henne till orgasm. Hon kommer kraftig och hon låter en del. Hon drar upp mig och hon kysser mig hungrigt. Hon greppar min penis och smeker mig hård.
När jag är redo och hon har rullat på kondomen så ställer hon sig på alla fyra och vickar förföriskt på rumpan. Jag ler och riktar min penis rätt. Jag trycker till och jag glider långsamt in i henne. Jag är alltid extra försiktig när vi älskar bakifrån.
Jag når botten av henne, jag stannar och väntar på hennes nickning. När hon nickar så börjar jag att röra mig, jag greppar hennes höfter och jag tar henne med långa rörelser. Jag ser på hennes perfekta rumpa, jag smeker hennes rygg och rumpa med min ena hand.
Jag ökar takten och hon gnyr till lite och hon skakar till i kroppen. Hon kom, jag ökar takten lite till och ilningarna kommer. Det blir till kittlingarna som blir till vulkanutbrottet som sprider sig i hela min kropp och blir till eruptionen, exploderar i en vulkan av säd som lämnar mig och fyller kondomen.
Hon kommer med mig, vi lägger oss på sidan. Jag är kvar i henne och jag rör mig långsamt, jag förlänger njutningen…

Kapitel 7.
Vi går hand i hand på gågatan, vi har varit hemma hos min farmor och farfar. De bjöd på fika, vi drack kaffe och åt varsin Budapest bakelse som farfar handlat. Vi stannade i lite mer än en timme sen skulle de i väg till golfbanan och spela nio hål.
Sen skulle de äta middag med bekanta ikväll. Vi lämnade deras hus och vi gick hit till centrum. Vi har gått fram och tillbaka på gågatan, en del av de som var på festen igår ser på oss. Jag möter deras blickar, de tittar bort och säger inget.
Vissa av dem hälsar på oss och ett par från laget pratar med oss. Det är Hampus, Ville och Malte. Deras tjejer är med dem, de hälsar normalt på Isabella. De möter aldrig henne. Sen så har de pojkvänner så de ser inte på mig på det viset som vissa andra i deras lag gör.
– Det är liv i A – laget, eller det är liv på de fyra som var på Karls fest igår.
– Var ni där Hampus?
– En stund, men det spårade ut efter en stund så vi lämnade alla sex. Karls fester spårar för det mesta ut numera.
– Han passar väl på innan han ska åka in.
Jag har berättat för Isabella vad som hänt.
– Var de fyra på festen igår?
– Ja, A – lags tränaren fick reda på det. De är avstängda från matchen idag, så de har fått flytta upp fyra andra spelare. Så det är lite liv i luckan.
– Vi har regler som ska följas, då har de säkert det i A – laget med. Något säger mig att de vet om reglerna med de sket i dem. Att man gör det i vårt lag är kanske sin sak, konsekvenserna blir inte lika stora så att säga.
– Nej precis, vi fattar inte vad de tänkte med.
– Det gör nog ingen.
Jag ser på Ville som säger det.
– Tydligen så spårade det ut rejält igår efter att vi gått, polisen ska ha varit där.
Jag ser på Emma som är Maltes flickvän.
– Det blev stökigt.
Det är Malte som säger det.
– Så jag är glad att vi gick hem tidigare. Jag kommer inte att gå på fler fester hos honom.
Jag ser på Hampus och nickar.
– Så ska ni gå på matchen, Michael?
– Ja, jag har precis hämtat min farmor och farfars årskort.
– Så ni ska sitta?
– Ja, bästa platserna i hallen. Mitt i mitten så att säga.
– Fan vilken lyx, Michael. Vi ska stå på ståplats. Det fanns inga biljetter att tillgå, skulle jag fråga min mormor och morfar så hade de tvingat mig att klippa deras gräs för resten av mitt liv.
– Så illa Emma?
– Haha, ja. Vad fick du lova att göra?
– Inte skriva på för IFK.
– Det var fan ett billigt pris.
– Han fick lova dem att skriva på för Lugi.
Sex huvuden vänds blixtsnabbt mot, Isabella.
– Sådant skojar man inte om Isabella.
– Vem säger att jag skojar Hampus.
– Michael?
Jag ser på honom, jag försöker hålla mig neutral men jag kan inte.
– Hon skojar, men jag fick faktiskt en förfrågan från deras sportchef igår. Jag bad honom tala med min agent.
– Men du har kontrakt, Michael.
Jag ser på Klara som är Villes flickvän.
– Ja, men allt går säkert att lösa. Men nej jag ska inte gå till Lugi, inte än i alla fall. Vi ska kanske försöka övertala Isabella att komma hit.
Tjejerna ser på mig och sen på Isabella.
– Jag har också kontrakt, så det skulle bli dyrt.
– Men du skulle kunna tänka dig att flytta hit?
– Det är en väldigt vacker stad, så ja. Men jag går i skolan och jag har en ambition att bli proffs. När jag är klar med det så kanske jag flyttar hit. Som sagt man vet aldrig vad som händer.
– Du är uttagen i U19 landslaget?
– Ja, vi ska spela EM senare i sommar.
Vi har börjat att gå, vi pratar om allt möjligt, men mest handboll faktiskt. Vi träffar fler lagkamrater som stannar och pratar. Det pratas mest om festen igår och matchen idag. Vi går mot arenan och jag tar fram årskorten och visar dem.
Vi går in och vi går till platserna och vi sätter oss. Det är som jag sa väldigt bra platser, Isabella tar min hand och hon kramar den lite. Jag kramar den tillbaka, vi pussar varandra…
Matchen är intensiv och tuff precis som en sådan här match ska vara. Det är väldigt fysiskt handboll, målvaktsmatchen är jämn. Det är två väldigt bra målvakter i båda målen. Det är oavgjort i halvlek, Tomas går förbi nedanför oss. Han ser på mig och jag på honom.
– Michael, så du har hittat hit.
– Ja, Isabella ville se riktig handboll.
Han ler ett av sina sällsynta leenden.
– Då hade jag åkt till Tyskland.
– Förvisso, deras nummer nio gillar 1 – 3 när han går över zon. Går han rakt på så är det 2 – 4. Deras straffskytt kommer att skjuta knorr 4 nästa straff. Ni har säkert koll på det men nian har gjort sju mål.
Han ser på mig.
– Vad hade du sagt till försvaret.
– Släpp honom i raka läget så blir det lätta räddningar.
– Så 2 – 4?
– Ja i raka läget.
– Är du säker?
– Ja, jag är säker. Hoppar han så är det 4, skjuter han avstämt så är det 2.
Tomas tittar i sina papper. Han nickar och går i väg, Isabella ser på mig.
– Det är min målvaktstränare.
– Ja, jag vet vem Tomas är.
– Det visste inte jag.
Hon ser på mig.
– Jag var ingen fanatiker innan, Isabella.
– Är du det nu?
– Mer än innan i alla fall.
– Siffrorna?
– De fyra hörnen i målet, du skjuter som deras nummer nio. Går du äver zon så vänder du i 1 – 3. Får jag komma med ett råd så skulle jag skjuta mer studsskott när du vänder. Det är mycket jobbigare för målvakten, kommer mellan två – tre eller över tvåan så skjuter du långa. Går du utsida två så skjuter du i korta eller lobbar. Du skjuter alltid första straffen 1 – 3. Det är en av mina styrkor. Jag minns hur skyttarna skjuter, den som jag hade tyckt var jobbigast att möta är vår nummer fjorton. Det är nästan omöjligt att läsa var han skjuter. Han bestämmer sig alltid sent. Den värsta jag mött är Linus och då tog han inte i. Det märktes att han varit proffs i arton år. Men jag räddade ett par av hans avslut.
Spelarna kommer in och andra halvlek börjar…
Vi vinner matchen och deras nummer nio gjorde inga mål i andra halvlek. Tomas såg på mig och jag fick ett leende till. Isabella log hon med. Deras straffskytt sköt som jag sa på straffen och vår målvakt räddade. Vi vann med 4 bollar till slut och vår målvakt vann målvaktsmatchen.
Vi är på väg hem, vi håller varandra i handen och vi pratar om matchen. Hon analyserar den som utespelare och jag som målvakt. Vi kommer hem och jag går uti trädgården och jag ser att bassängen bara är halvfull. Det brukar ta drygt två dagar att fylla den. Jag går in igen och min mamma har börjat med middagen.
Vi dukar fram tallrikar och bestick, min mor ställer frågor om matchen och Isabella berättar om mitt samtal med Tomas. Linus ser på mig. Jag ser leendet på hans läppar.
– Så bra, Michael.
– Tack, men jag tror att Tomas hade koll på det. Det skulle förvåna mig en hel del om han inte hade det.
– Det är rätt så intensivt där på bänken. Ibland så tappar man perspektivet så att säga. När Flensburg slog oss i Champions League sist vi möttes där så ledde vi rätt så stort. Men vi tappade överblicken och de kom tillbaka och vann. Tomas behöll överblicken på oss och han började göra galna räddningar och sen så blev han som ett spöke för oss. Så det är lätt att tappa överblicken. Det är en av de värsta matcher jag spelat. Vi ledde och var överlägsna, när matchen var slut så hade vi förlorat. Utan att någon av oss egentligen förstod vad som hänt. Det var en hemsk känsla, att tappa perspektivet. Jag gjorde åtta i första halvlek i den matchen. Målet var lika stort som ett fotbollsmål, jag kunde inte missa. Det gick bara inte att missa, i andra så var målet mindre än en tändsticksask. Han tappade kanske perspektivet och du fick tillbaka honom på banan så att säga Michael.
Han tystnar, alla andra är också tysta. Min mor plockar fram lasagnen från ugnen. Hon sätter den på bordet och jag kallar på Vilma. Emil är fortfarande kvar på teatern och övar. Vi sätter oss och börjar att äta, vi pratar om andra saker än handboll…
Vi står på stationen, det är söndag kväll och det är dags för Isabella att åka hem. Vi kramar och kysser varandra.
– Jag saknar dig redan Michael.
– Och jag dig Isabella.
Hon kysser mig och jag svarar på den.
– Nu är det snart sommarlov så vi kan träffas nästan när vi vill, Isabella.
– Mm, jag kommer att bo här så mycket jag bara kan och njuta av att vara ledig.
– Det låter bra, tycker jag. Jag kommer att njuta av vara ledig med dig.
– Säkert?
– Jadå, Isabella det är väldigt säkert.
– Så bra.
– Visst är det.
Tåget kommer och vi kysser varandra snabbt. Hon går på tåget och vi vinkar till varandra och tåget kör i väg. Jag får första meddelandet innan jag hinner lämna stationen…
Jag gör en av mina bättre träningar på länge, jag ler med hela ansiktet när jag hoppar hopprep. Tomas och A – lagsmålvakten kommer in i hallen, de ser på mig och kommer fram till mig. Jag slutar att hoppa.
– Michael.
– Tomas, Erik.
– Det var du som räddade rumpan på mig i lördags.
– Vad menar du?
– Du såg det som vi inte gjorde, hur han sköt. När vi honom till att skjuta som du sa. Så började jag att rädda hans skott.
– Ok.
Jag tänker på det som Linus sa om att tappa perspektivet.
– Ni hade säkert fått koll på det.
– Nej, Michael. Ta nu åt dig av berömmet.
Jag ser på Tomas och nickar.
– Hur gick det idag?
– Det gick bättre än på länge, så idag var en bra dag.
– Hans tunga program?
– Ja.
– Det är bra på att testa ens tålamod och psyke.
– Haha, ja.
– Tror du att han kommer att ändra sitt sätt att skjuta?
– Nej, det tror jag inte, om ni spelar samma försvarsspel på honom som i andra så tror jag att han kommer skjuta ännu mer desperat. Han är en målskytt, en bra sådan. Men får de börja tänka så kommer du få övertaget på honom.
De ser på mig, Tomas ler lite.
– Jag sa ju att han är mogen för sin ålder.
– Du sa det, du har rätt. Men match är match.
– Det gäller att behålla perspektivet. Linus berättade om er sista CL final. De tappade perspektivet, det gjorde inte ni. Framförallt inte du, han sa att i första var målet stort som ett fotbollsmål. I andra så var det litet som en tändsticksask. Du behöll perspektivet.
– Han har alltid varit en tänkare.
– Har han fel?
– Nej, det har han inte. Ni har en förbannad tur att ni har honom som tränare.
– Ja jag vet.
– Så du tror inte att han förändrar sig?
– Nej, jag hade låtit honom få gå över zon i första avslutet och låtit honom skjuta i korta och släppt in den. Så växer tuppkammen, sen stänger du. Så kommer han att skjuta bort sig.
De ser på mig och ler.
– Är du verkligen bara sjutton år?
– Ja.
– Så tänkte jag inte när jag var sjutton, säger Erik.
– Inte jag heller, säger Tomas.
– Då tänkte jag mest på tjejer och att festa ibland.
– Mm. Så var det, säger Tomas.
– Ska du åka upp Michael?
– Nej, tjejen spelar fjärde matchen hemma samma dag. Så är jag inte där…
– Som sagt en klok ung man.
– Spelar hon i Lugi?
– Ja, det är Isabella.
– Aha, jag har rätt dålig koll på dam handbollen. Men hon ska vara en stor talang.
– Ja, hon är väldigt duktig. Så jag får följa er på telefonen samtidigt som jag följer henne live.
– Om vi inte avgör däruppe så får du komma på sista matchen.
– Krockar det inte med Isabellas matcher, vilket jag inte hoppas på. Så kommer vi alldeles säkert.
Linus kommer fram till oss.
– Maten är snart klar skulle jag hälsa.
– Då får jag skynda mig, ska du med hem, Linus?
– Ja, har du kört eller cyklat?
– Cyklat, då kan vi ha sällskap.
– Ja, om du skyndar dig.
– Vi hörs.
Jag tar min väska och går iväg.
– Det är en mogen ung man.
– Ja, ibland så är han mognare än vad jag och hans mor är. Isabella är likadan, hon har haft en speciell uppväxt. Hennes föräldrar är snillen inom fysik. De bor i Schweiz och hon bor här, officiellt hos sin mormor. Men hon bor mest hemma i deras hus. Eller sen hon träffade Michael så tillbringar hon all ledig tid här.
– Sa du inte att hon bor ensam i ett hus?
– Jo, men Michaels familj, har blivit hennes familj. Precis som den håller på att bli min.
– Men de har chansen att vara själv?
Tomas och Linus ser på Erik.
– Ni har väl också varit sjutton?
– Då var jag tillsammans med Michaels mamma. Hade vi fått en sådan chans så hade vi tagit den. Det ska jag erkänna, men de tar säkert chansen hemma hos oss. Hon tankar normalitet där, som hon säger. De är rätt speciella båda två.
– Jo det har jag förstått. Hans analys räddade mig och matchen sist.
Linus ser på dem och ler.
– Sen berättade du om er förlust.
– I de andra finalerna så tappade vi inte perspektivet, Tomas.
– Kanske inte, Linus.
– Hur går det, sticker du?
Linus ser på Erik.
– Vi får se, jag vill inte jinxa något men det lutar åt det.
– Var?
– Danmark, det lutar åt Danmark.
– Det är en bra liga att börja i, lagom tufft. Jag kan säga att jag var väldigt nära att åka hem efter första veckan i Tyskland.
– Jag med, säger Tomas.
Erik ser på dem, de har båda runt arton år som proffs. De har vunnit en hel del, att höra dem säga att de var nära att åka hem känns lite surrealistiskt.
– Är du klar, Tomas.
– Jadå.
– Då sticker vi.
– Det gör vi. Hej då och se nu till att vinna däruppe.
– Vi ska göra vårt bästa.
– Bra.
Linus kommer fram till mig, vi lämnar arenan och går till våra cyklar. Vi sätter oss på dem och cyklar hem…
Jag ser på Isabella, hennes blick är svart. Hon har precis blivit nedslagen för tredje gången. Jag står upp och frågar domaren om han blind, döv och dum. Som tur är så hör han inte vem som skriker det. Hoppas jag i alla fall, Isabella ser på mig. Jag ser på henne, jag ler och skriker.
– Tappa inte perspektivet!!
Hon ser på mig, hon torkar sitt ansikte och hon går in på plan igen. Matchen fortsätter, det är riktigt jämt. Inget av lagen får det avgörande rycket, jag följer den andra matchen på telefonen. Det är inte Erik som står, det är den andra målvakten. Erik räddade bara den duktige skyttens skott.
Så han fick byta, de kommer snart att byta in honom igen. Jag ser Isabella gå upp skjuta, hon vänder skottet. Hon skjuter som jag tipsade henne om, studsskott i korta. Hon ser på mig och pekar. Jag pekar tillbaka, jag ser på telefonen.
Det blir kontring till andra laget, kantspelaren hoppar in, vår målvakt attackerar och de kolliderar sen hörs det bara ett skrik. Det är vår målvakt, benet pekar åt fel håll så att säga. Jag ryser till. Sen slutar jag att titta på den matchen, jag fokuserar på Isabellas match.
Hon spelar som i trans nu. Varje gång hon gör mål så pekar hon på mig och jag svarar på pekandet. De vänder matchen och vinner, hon rusar framtill mig och vi kramar varandra länge. Hon viskar tack tusen gånger i mitt öra, sen säger hon.
– Jag älskar dig Michael.
– Jag älskar dig med, Isabella.
– Säkert?
– Ja, det är säkert, Isabella.
– Så bra.
– Visst är det, Isabella.
Vi kysser varandra snabbt sen springer hon in till de andra och firar med dem. Jag sätter mig och jag tittar på telefonen. Erik är inne igen, han har fortfarande övertag på deras skytt och det är mest han som tar avsluten nu i slutet. Vi äter oss långsamt tillbaka i matchen. Vid fulltid så är det oavgjort, Isabella kommer fram till mig.
– Hur går det?
– Oavgjort, det blir förlängning.
– Ok.
– Vår andremålvakt Oskar skadade sig allvarligt.
– Hur?
Jag berättar och hon ryser till. Hon går till omklädningsrummet, de ska spela sin avgörande match om två dagar i Göteborg. Jag funderar på att åka upp dit och se på matchen. De har förlorat stort däruppe i de två tidigare matcherna. Men jag vill vara där för henne oavsett hur det går. Det är på lördag så varken skola eller något annat påverkar. Matchen på telefonen börjar igen, jag börjar titta och jag ser på den. Det kommer fler och sätter sig runt mig,
Isabella hinner komma utifrån omklädningsrummet innan matchen är slut. Andra förlängningen är slut, det blir shoot out som det heter. En konstig form av utslagning, där man kastar kontringar i stället med en massa regler om var man får kasta, hur man får kasta osv. Den börjar och det är jämt. Alldeles förbannat jämt. Det sista kastet kommer och jag säger.
– Vänster nere studs.
Spelaren får ett mindre bra utkast, han kommer lite ur balans. Han hoppar och skjuter, Erik slajdar och räddar! De vinner SM – guldet, han sköt vänster nere studs. Erik räddar med handen. Jag ropar.
– JAAAAA!!!
De som tittat med mig gratulerar mig, Isabella ler och vi kramar varandra…
Vi ligger i hennes säng, jag fick stanna över. Sista tåget hem har gått, matchen drog ut på tiden. Jag får åka hem vid halvsju i morgon bitti så hinner jag till skolan. Jag ligger på henne och jag rör mig långsamt, jag drar ut på njutandet.
Jag vill älska länge och njuta till fullo av henne. Vi kysser varandra och hon rullar runt oss och hon börjar att rida mig, hon rider mig fortare än vad jag tog henne. Hon ser på mig och hon ler.
– Jag älskar att älska länge med dig, men jag är väldigt, väldigt kåt Michael. Jag vill komma och jag vill komma nu.
– Då ska du få göra det.
Jag tar över rörelserna och jag tar henne med långa rörelser, jag tar henne snabbare och snabbare. Hon kommer och jag kommer precis efter henne…
Jag går av bussen och går fram till arenan, jag tog tåget upp och sen spårvagn för att avsluta med en bussresa hit. Jag går till luckan för förköpsbiljetter, jag säger Isabellas namn och jag får biljetten. Jag går till rätt ingång och jag visar min biljett och blir insläppt.
Jag letar upp min plats, jag ska sitta med Lugi fansen. De flesta vet att jag är Isabellas pojkvän. Jag får gratulationer för A – laget vinst. Jag tackar för dem, jag tar fram min telefon och jag skriver till min mamma att jag är framme och på plats. Jag skickar meddelandet och stoppar ner telefonen. Jag ser dem värma upp därnere…
Jag kramar Isabella, de förlorade matchen. Hon kämpade heroiskt och gjorde tio mål, men det räckte inte. Den andra var bättre, det var inget snack om saken till slut. Vi delar på oss och hon kysser mig och jag svarar på kyssen. Vi delar på oss igen.
– Du var fantastisk Isabella, men alldeles för ensam idag.
– Ja, usch det är tungt nu, Michael.
– Jag kan förstå det, men som sagt. Du gör en fantastisk insats men du är för ensam.
– Fan jag grät i tv, så pinsamt.
Jag ser på henne och jag ler, hon ler också.
– Vi är träningslediga i nästa vecka, vilket ska bli väldigt skönt, Michael.
– Det förstår jag.
– Vi är mer eller mindre lediga från skolan med, vi har bara lektioner på mån och tisdag. Sen kommer jag gärna ner till er.
– Så bra, jag går dock i skolan hela veckan.
– Då kan jag ligga och lata mig i er trädgård.
– Det gör du rätt i.
Vi kysser varandra igen.
– Vi kör nu Michael.
Isabella ser på Anton som killen heter som kallade på mig. Han är också tillsammans med en av tjejerna i deras lag.
– Jag får åka till Lund med dem, så jag slipper ta tåget hela vägen.
De är Anton och Klasse. Han heter så, de spelar i samma åldersklass som jag. Anton är också uttagen till sommarens landslagsspel.
– Vi kommer hem sent, så vi får ses i morgon. Michael.
– Det låter bra Isabella.
Hon går över planen och jag går med Anton och Klasse till Antons mammas bil. Vi sätter oss i den och hon kör i väg. Vi pratar en massa handboll på vägen, hem. Men även skola och andra saker…
Hon ligger sked med mig, hon kom igår kväll och hon kommer att stanna till nästa måndag. Hon ska som hon sa bara lata sig hela veckan. Hon åkte hit efter skolan igår kväll. Nu ligger hon sked med mig och sover, jag är vaken. Min klocka har ringt.
Men jag vill njuta av hennes nakna kropp i ett par minuter till. Vi älskade hela kvällen igår, vi gick och la oss tidigt och sen älskade vi tre gånger. Jag är väldigt seg i kroppen idag. Jag har morgongym om en timme, så jag får masa mig upp.
Jag lämnar sängen och jag klär på mig, jag pussar hennes kind. Hon vänder på sitt huvud och vi kysser varandra.
– Jag ska gymma snart.
– Grattis.
– Tack, hjärtat.
– Jag kommer att somna om och inte vakna förrän elva eller tolv.
– Det gör du rätt i.
Vi kysser varandra igen. Vi delar på oss och jag klär på mig, jag tar min träningsväska och jag lämnar mitt rum och jag går uppför trapporna. Jag går till köket och tar fram frukost. Min mamma är på toaletten, hon har satt på kaffe. Vilma sitter på sin plats, Emil kommer ut i köket och han ser på oss.
– God morgon.
– Detsamma.
– Var är Isabella?
– Hon sover, Vilma. Hon är väldigt trött.
– Varför?
– Mycket träningar, mycket matcher, mycket i skolan och andra saker. Så hon får sova precis så länge hon vill.
– Det är fusk.
– Ja jag håller med. Men hon har förtjänat att få fuska, Vilma.
Vår mamma kommer utifrån badrummet, hon går till oss. Hon är arbetsklädd, vilket är att hon ser ut som en framgångsrik affärskvinna. Rätt märke på kläder och skor, säkert en matchande handväska till det. Hon ser på oss.
– Är ni klara?
– Ja, mamma. Säger Vilma.
– Så bra, ni andra två?
– Morgongym om en halvtimme.
– Matematik första lektionen.
– Och Isabella sover?
– Ja hon sover. Hon behöver prata mor. Sådana saker som man inte talar med sin pojkvän om.
– Jag förstår, vi får prata ikväll.
– Tack mor, kanske när jag tränar. Jag tror inte att hon vill följa med på min träning.
– Jag förstår.
Hon och Vilma går i väg, jag äter upp och dukar av.
– Vad är det för något?
– Vadå?
– Vad pratar man inte om med sin pojkvän?
– Hur mycket man längtar efter föräldrar som inte delar samma längtan efter att få träffa dig. Sådana saker som en mamma kan svara bättre på än en pojkvän som vill åka till Schweiz och läxa upp dem. Problemet är att de inte hade förstått vad jag talade om, Emil. De förstår inte sin egen dotter, precis som vår far inte förstår oss. Eller han hade kunnat förstå oss om han inte varit han så att säga. Men de förstår inte sin dotter, oavsett hur duktig och bra hon än är så förstår de inte henne. De förstår inte hennes vardag, så att säga. Lika lite som hon förstår deras. Men det gör nog ingen mer än dem och kanske fem personer till i världen. Så avancerat är det de håller på med. De håller på med så komplexa tal så att de får ha flera superdatorer för att kunna räkna ut talen. Men de förstår inte sin dotter, Emil. Men vår mor förstår henne, så de pratar om saker som en tjej behöver prata med sin mamma om. Med allt från skola till mat, till pojkvän, till menstruation osv. allt mellan himmel och jord.
Emil ser på mig, han nickar och säger.
– Jag förstår…
Jag ser på vikterna, jag går fram till ställningen och ställer mig under den och börjar att göra mina knäböj. Sista repetitionen för idag, jag sätter tillbaka skivstången och jag börjar att plocka av vikterna. När jag är klar så går jag till omklädningsrummet. Passet har tagit en timme, jag är trött och seg.
Två veckor till sen så ska vi släppa på den tunga träningen. Jag tar en klunk av vattnet, gårdagskvällens övningar gjorde ju inte segheten bättre. Verkligen inte, jag stretchar lite. Sen klär jag av mig och jag går in i duschen, det börjar synas att jag tränar tyngre.
Jag har blivit större, det syns inte jättemycket. Eller jag ser det inte själv. Men Isabella påpekade det igår. Jag har blivit större. Jag tvättar av mig och sen sköljer jag av mig och torkar mig och klär på mig. Jag hänger väskan på mig och jag går till vår lektionssal.
Jag ser Ekan på vägen och vi pratar. Han går på kryckor igen. Vi pratar inte handboll överhuvudtaget, jag tror att han kommer att sluta och han förbereder sig mentalt på det. Därför så pratar vi inte handboll.
Målvakten som skadade sig är opererad och det finns ingen diagnos på när han kommer tillbaka, det är för tidigt att avgöra det. Jag kommer fram till vårt klassrum, jag ställer mig och väntar på att läraren ska komma.
Jag ser på tjejgänget som kommer gående. Lea har blivit det gängets ledare, Tindra hänger med dem men inte alls på samma vis som innan. Sen hon fick åka på sjukhuset så fick hon sig en tankeställare. Sen blev hon uttagen i U17 landslaget så har hon skärpt till sig ännu mer.
Vilket är bra, vilket nog är väldigt skönt för Olivia med. Hon arbetar på sin mammas restaurang när hon inte tränar och pluggar. Hon var inte med på festen hon Karl som spårade ut. De andra var det, men inte Tindra.
Vår lärare kommer och vi går in och sätter oss. Det händer inget på lektionen mer än att vi har betygsgenomgång. Jag ligger bra till, jag har A och B i alla ämnen. Så jag är nöjd. Med tanke på hur mycket handboll det blivit i år så är jag väldigt nöjd med min insats. Jag har haft mitt betygssamtal med denna lärare, så jag sitter och slösurfar på min dator.
– Det var synd för, Isabella.
– Förlåt?
Jag ser på tjejen som säger det, hon är en av tjejerna från tjejlaget, hon heter Jenny.
– Ja att de inte vann SM guld.
– Jo det var det.
Hon ser på mig, jag gillar inte hennes ton men den kan jag inte göra så mycket åt.
– Lägg ner Jenny.
Det blir tyst, alla ser på Tindra.
– Lägg ner.
– Annars, vad händer annars Tindra?
– Jag får dig till att lägga ner.
– Så du försvarar honom nu? Varför gjorde du inte det när ni var tillsammans. Nej då låg du med andra.
– Nej jag låg inte med andra. Jag gjorde ett jävligt dåligt val på fyllan, ett val som fångades på bild. Hade jag kunnat ta tillbaka det så hade jag gjort det. Han som tog bilden utnyttjade mig och andra tjejer som han hade på bild. Vilket han kommer att åka in för nu. Så håll käften med dina kommentarer, de är bara patetiska.
– Men han du sög av, var inte den ende eller hur, Tindra?
– Jag vet, Jenny. Tindra har bett om ursäkt för allt som hände. Jag vet inte varför du uppträder som du gör. Men jag vet allt. Om det handlar om att jag är tillsammans med Isabella så är det rätt så patetiskt. Ingen av er visade mig intresse när det tog slut mellan mig och Tindra. Nej i stället så hånade ni mig för att jag varit blind och inte sett vad hon gjorde mot mig. Ni kallade mig för en patetisk nolla. Det är möjligt, men jag snackar i alla fall inte skit om andra. Eller vältrar mig i deras olycka som en parasit. För mig Jenny så är du en parasit, tilltala mig aldrig igen. Förstå vi varandra tilltala mig aldrig mer, jag kommer inte att svara om du pratar med mig. Inte med de andra i heller som fortfarande hänger med Karl som är dömd för att ha utnyttjat en hel del av era lagkamrater. Så ditt patetiska försök till att göra mig svartsjuk eller förbannad föll ganska platt till marken. Som sagt jag fick på vad som hänt med de andra killarna förutom, honom som hon fångades på bild med. Karl var vänlig nog att dela med sig av de bilderna till mig. Så tilltala mig aldrig igen Jenny, varken du eller de andra tre som ingår i er lilla klick.
Jag packar ner min dator i min väska och jag reser mig och jag lämnar salen. Jenny ser på de andra i klassen, Tindra är på väg att flyga på henne, men Lea stoppar henne.
– Inte för att hon inte förtjänar det, men det lär bli ett jävla liv om du nitar henne. Jag säger som Michael. Tilltala aldrig mer mig, Jenny. Jag kommer inte att svara dig.
Jenny ser på Lea hon är som sagt ledaren bland tjejerna. Andra stämmer in i Leas uttalande, Jenny stirrar på dem…
Jag kommer hem, jag går till köket och jag öppnar kylen och jag tar en dricka. Isabella kommer in ifrån trädgården. Hon ser på mig.
– Är du redan hemma, Michael?
– Det hände en sak i skolan, så jag drog ifrån lektionen. Jag får cykla tillbaka om en stund. Jag måste bara lugna ner mig lite.
– Vad hände?
Jag berättar vad som hänt, hon kramar mig och jag känner hennes varma hud mot mina bara armar när jag kramar henne. Vi delar på oss.
– Visste du om de andra, Michael?
– Som jag sa Karl skickade fler bilder. Jag har hört vad hon sa om mig, jag vet inte varför hon gjorde som hon gjorde. Jag bryr mig inte i heller inte nu längre. Verkligen inte, nu är jag med dig och vad hon gjorde får hon stå för. Det som retade mig mest var att hon arbetade sig upp mot något som skulle utmynna i en diss mot dig. Tindra stoppade det, sen sa jag vad jag sa. Jag ville krama dig så jag cyklade hem.
Vi kysser varandra mjukt och vi kysser varandra länge…
Vi står på stationen och vi ser på varandra, veckan är slut. Det är en vecka kvar i skolan sen börjar studentveckan, då gör vi ingenting i skolan. Sen så är det avslutning. Vi tränar i en vecka till sen så är det ledigt resten av sommaren.
Ja förutom då Partille Cup och landslagsläger. Efter Jennys försök till att locka fram något så har vi gått runt på gågatan och andra platser i staden. Hon följde med på en av mina träningar och hon satt på läktaren och tittade på.
Vi tog det lugnt, vi hängde mest hemma hos mig och hon laddade batterierna. På kvällar och halva nätter så älskade vi. Vi älskade med den passion som unga människor besitter. Isabella hade mer än ett samtal med min mor om sådana saker en ung kvinna behöver tala med en äldre visare kvinna om.
Nu är det söndag och vi står på stationen och väntar på att tåget ska komma och föra henne bort från mig. Det lät väldigt dramatiskt. Men just nu så känns det så, jag är en ung och känslig kille som byggt upp en fasad kanske som visar på något annat.
– Jag vill inte åka hem, Michael.
– Jag vill inte att du åker Isabella.
– Lovar du?
– Ja, jag lovar Isabella.
Hon kysser mig och jag svarar på kyssen. Tåget kommer och hon går ombord på det, hon sätter sig vid fönstret och vi vinkar till varandra. Tåget rullar iväg och jag går iväg och jag går hem. Jag sneddar över Stortorget och jag ser mot den fastighet där Karl bor.
För ett år sedan var han kung i staden, nu är han knappt en narr. Det är märkligt hur saker och ting kan bli. Jag passerar Stortorget och jag går hem. Jag går in och jag svarar på ett meddelande från Isabella…
Jag sitter i aulan med alla andra från ettan det är avslutning, två veckor har passerat och vi sitter här och väntar på att sommarlovet ska börja, på att semestern från handbollen ska börja. Eller vi ska hålla igång fast att det är semester. Vi ska löpa och träna styrka, men vi tränar inte handboll i alla fall.
Isabella har börjat träna igen, de kör precis som vi fram till midsommar. Sen så är det tränande semester. Drygt en vecka efter midsommar så åker vi till Partille Cup, sen så är vi lediga i tre veckor. Eller tränande semester i tre veckor, sen åker hon på samling med U19 landslaget.
En vecka senare så åker jag med U17 landslaget. Vi kommer inte att träffas på en månad. Första prövningen för oss så att säga. Jag ser på rektorn som talar, treorna är inte här. De är på lärarlunch, de tar studenten idag.
Isabella slutade igår, så hon väntar på mig därhemma. Hon kom hit direkt efter skolan igår. De har eget löp och gym idag. Jag sprang i morse och sen så ska hon köra gym ikväll. Jag släpper in henne i vårt gym, med Linus tillåtelse.
På tal om Linus så ska han flytta hem till oss, han har varit mer hemma hos oss de senaste månaderna än han har varit hemma hos sig själv. Så det blev naturligt så att säga. Vi barn sa i princip bara, – så bra sen så var det inte mer med det.
Rektorn har slutat att tala. Vi reser oss och lämnar aulan, nu börjar vårt sommarlov. Jag går utifrån skolan, jag hejar på klasskamrater och lagkamrater. Jag går till min cykel, jag ser Sara gå förbi med barnvagnen.
Hon ser på mig och vinkar, jag vinkar tillbaka. Vår far har flytt från stan, eller flytt. Han har fått en annan tjänst i Malmö. Så han har flyttat dit och börjar att arbeta där i stället. Helena är Saras advokat och hon hjälper henne med skilsmässan.
Det är tur för min far att han fick det nya bättre betalda arbetet. Med tanke på att han ska betala underhåll till fyra barn. Jag sammanförde Sara med farmor och farfar så att de kan få en relation till Liv som hon heter vår lillasyster.
Jag låser upp cykeln och jag cyklar hem. Jag öppnar dörren och Isabella kommer nästan springande och hon hoppar upp min famn och jag fångar henne och hon slår benen runt mig och vi kysser varandra. Vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och hon ser på mig.
– En hel helg tillsammans.
– Mm.
– Så skönt.
– Mm. Verkligen, jag ska träna ikväll. Sen har vi hela helgen fri, vi ska inte ens på någon student idag. I morgon så är det avslutning på stranden, en massa ungdomar samlas vid stranden och festar och firar att det är sommarlov. Vi kan gå dit om du vill.
– Vill du?
– Både och, det finns en stor risk för att Karl är där och han har ett mål i livet och det är att göra livet surt för mig.
– Vet du varför?
– Nej, om det inte handlar om att min far och hans mor hade en affär. Om han fått reda på det före mig. Jag vet inte om det är så, men det är faktiskt den enda anledningen som jag kan tänka mig.
Hon ser på mig, hon ställer sig på golvet och hon ser på mig.
– Din far är speciell, Michael.
– Haha, ja det kan man säga. Om han träffat dig så hade han säkert försökt charma dig, inte för att vara en trevlig svärfar, säger man så även om vi inte är gifta?
– Jag vet inte, Michael men vi kör på det.
– Han hade försökt charma dig för att ligga med dig.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte, han är en fullblods narcissist som precis som Karl har gett sig fan på att göra mitt liv till ett helvete. Så nej Isabella jag skojar inte. Det är så skönt att han flyttat till Malmö. För nu så behöver jag inte oroa mig för att vi ska springa på honom varje dag. Karl åker i väg på måndag till Råby där hans ka tillbringa tre månader. Han kommer att komma tillbaka, frågan är hur länge han kan hålla sig i skinnet innan han klantar sig igen. Men han kommer att vara där i tre månader. Så detta kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Eller på väldigt länge.
Hon ser på mig, hon kysser mig och jag svarar på den. Vi delar på oss och hon smeker min kind och säger.
– Jag älskar dig, Michael.
– Och jag dig Isabella.
– Det kommer att bli den bästa sommaren för mig med.
– Så bra.
Hon fick ett samtal från sina föräldrar igår där de meddelade att de fått mer pengar till sin forskning så de kommer att stanna i Schweiz i minst ett år till innan de kan resa hem på semester. De frågade inte ens om hon ville komma ner och hälsa på dem.
Min mor tog över tröstandet från mig. Vi går ner till mitt rum, Emils dörr är öppen. Vi går dit och tittar han, han sitter vid datorn med hörlurar på sig. Vi går vidare till mitt rum. De har premiär på sin teater i morgon, vi har givetvis biljetter till föreställningen. Vi ska gå alla tre husen, även Tindra. Vi har inte ens sagt hej till varandra sen Jenny gjorde det hon gjorde. Vi har inte ens sett på varandra.
Eller det har vi men vi har inte pratat med varandra. Vi går in på mitt rum, vi stänger och låser dörren. Vi gör det när vi ska göra det vi ska göra nu. Sen min syster sprang in i rummet när vi älskade på morgonen för ett tag sedan som tur var så hade vi täcket på oss och jag tog hennes bakifrån när vi låg på sidan.
Men sedan dess så låser vi när vi ska älska. Vi klär av oss och vi lägger oss i sängen. Vi smeker varandras kroppar, mina fingrar smeker hennes slida, hennes hand smeker min penis. Hon kommer och jag blir hård. En av de saker som Isabella talat med min mor om är preventivmedel.
Så nu har Isabella P – piller. Vilket innebär att vi numera älskar utan kondom. Vilket innebär att jag glider in i hennes varma inre utan kondom. Jag når botten och sen börjar jag att röra mig, jag tar henne med långa rörelser.
Jag tar henne snabbare och snabbare och jag tar henne tills det går för oss båda och jag kommer i henne. Jag kommer länge och jag kysser henne hungrigt genom våra orgasmer…
Isabella är i gymmet, dörren öppnas och Tindra kommer in. De ser på varandra, de hälsar på varandra. Isabella har sin Airpods i öronen, Tindra har sina i sina öron. Hon går fram till en av skivstängerna och hon lägger på vikter.
Hon lägger sig och börjar att göra sina repetitioner. Hon får kämpa rejält med de två sista, hon ser Isabella ställa sig och vara beredd på att hjälpa henne. Hon får upp skivstången och hon nickar. Isabella hjälper henne.
– Tack.
Isabella stoppar musiken.
– Ingen fara.
– Gör inte honom illa, Isabella.
Hon ser på Tindra. Hon har tusen saker på tungan.
– Jag ska göra mitt bästa för att inte göra det Tindra.
– Tack, jag klantade mig rejält. Jag sårade honom enormt mycket.
– Som sagt jag ska göra mitt bästa för att inte såra honom.
Tindra ser på henne och Isabella möter hennes blick.
– Vill du ha hjälp med sista reppet?
– Tack gärna.
Tindra lägger sig ner och Isabella ställer sig och gör sig beredd på att hjälpa Tindra om det blir för tungt…
Samtidigt så tränar jag handboll. Vi ska släppa på den tunga träningen efter nästa vecka. Men jag har vant mig vid den nu så jag är mer med på träningarna så att säga. Jag räddar mer nu, än vad jag gjorde innan.
Jag ler när jag gör en dubbelräddning när vi spelar. Spelet vänder och vi gör mål, det håller på att skapas nya lag. Eller nya konstellationer, ett Div. 1. Lag och två juniorlag. Vi är ett par första års juniorer som spelar mer med Div. 1 laget än vad de andra gör. A – lagstränaren är nere på minst två av våra träningar i veckan och sitter på läktaren och tittar på.
Han och Linus är bra vänner. De spelade på samma position, högernio. De delade på den platsen i landslaget. Så de pratar en hel del med varandra. Jag vet att A – lagstränaren vill ha Linus som sin assisterande. Men det skulle innebära en massa resor och det är inte Linus riktigt redo för än.
Han har under året gått den sista tränarutbildningen i Sverige. Han ska gå en Masterutbildning med. Men måste vänta i ett år på den, eftersom han har de meriter han har. Så fick han hoppa över ett par steg i utbildningarna.
Sen så har han gått tränarutbildningar i Tyskland med. Hans förra klubb i Tyskland ringde för ett par veckor sedan och erbjöd honom assisterande platsen där. Han tackade nej till det erbjudandet med. Hans förhållande med min mor är viktigare än ett osäkert tränarjobb i Tyskland.
A-lagstränaren sitter på läktaren idag, jag gör en riktigt bra träning. Den tunga träningen ger resultat, jag är explosivare än vad jag var innan. Vilket jag måste vara för att hinna med när de äldre spelarna skjuter. Träningen tar slut och Linus ser på mig och säger.
– Bäst av tio, förloraren diskar efter maten.
– Javisst.
Jag går till målet och jag ser Isabella och Tindra komma in i hallen. De sätter sig på läktaren. De sitter bredvid varandra, jag släpper dem och jag fokuserar på Linus. Han vevar på axeln och han studsar bollen ett par gånger och sen rör han sig snabbt och skjuter.
Jag agerar och jag räddar skottet, en del av de andra har inte hunnit ut. De ser på oss, Linus tar en ny boll och han skjuter igen. Den går in svart, svarta. Vilket innebär att bollen sitter mitt i krysset.
– 1 – 1.
– Ja.
Han tar en ny boll…
– 5 – 4 till dig, Michael.
– Ja.
Han studsar bollen och han gör sin rörelse och han hoppar. Jag ser på honom och jag ler lite. Jag vet var han kommer att skjuta, skottet kommer och jag räddar det. jag knyter näven och säger.
– Du diskar.
– Haha, ja.
Jag reser mig och vi samlar ihop bollarna. De som stannat kvar ser på mig och ler.
– Grattis.
– Tack, tack.
A – lagstränaren kommer ner och han hälsar på Linus och oss andra. Han heter Oskar.
– Ska vi Linus?
– Javisst.
De går i väg och de som spelat i juniorerna innan ser på oss som inte gjort det.
– Nu ska de diskutera vem av oss som ska träna med A – laget ett par träningar i veckan, eller alla träningar i veckan. De som blir utvalda får A – lagets semesterträningsprogram. Sen tränar man med A – laget hela deras försäsong när de börjar igen efter semestern. De som blir uttagna får ett telefonsamtal ikväll eller under dagen i morgon som berättar om du är uttagen.
Vi som inte varit med förr, när inga större förhoppningar om att vara någon av de som blir uttagna. Jag tar min väska och jag ser på Isabella och jag pekar på omklädningsrummet och jag får en tumme upp. Jag går in och börjar klä av mig, sen duschar jag.
Jag säger hej då till de andra och sen lämnar jag omklädningsrummet. Isabella är ensam på läktaren. Jag går upp till henne, vi kommer att äta snabbmat idag. Det är Margarita fredag, då är det snabbmat. Så det var därför som han ville tävla om diskandet.
Det är väl därför som han har mötet idag. Han är inte välkommen hem på ett par timmar. Eller om han kommer hem så ska han hålla sig borta. Som vi andra får göra.
– Ska vi, Isabella.
– Gärna, jag vill verkligen duscha.
Jag ser på henne och jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt.
– Då får vi se till så att du får duscha.
– Tack.
Vi reser oss och vi tar varandra i handen och går iväg. Vi går ut ur arenan och vi sätter oss på våra cyklar och cyklar iväg. Vi cyklar hem och vi går in, vi hälsar på de tre kvinnorna. Man ser en liten kula nu på Helenas mage, vi kramar Olivia och Helena.
Isabella går ner i källaren och jag ser på maten. Sallad till mig och Sushi till Isabella. Salladen kommer ifrån Olivias restaurang och Sushin från ett Sushi ställe. Isabella är galen i Sushi, Jag tar maten och jag sätter den på matsalsbordet.
Jag tar glas och mineralvatten, och ställer fram dem. Jag sätter mig, Vilma kommer fram till bordet och hon sätter sig mittemot mig. Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Ska det bli skönt med sommarlov Vilma.
– Ja, Michael.
– Så bra.
– Jag ska vara hos mormor på måndag och i en vecka.
– Det låter mysigt.
– Ja, men där är inte så mycket att göra.
– Det är lite det som är meningen, men man kan måla eller pyssla där.
– Ja det är sant. Vad ska du göra?
– Träna och vila, det har varit ett jobbigt år. Så jag ska träna och sen vila.
– Och Isabella.
– Hon ska nog göra samma sak. Träna och vila.
– Där ser man.
Jag ser på henne, hon är en lillgammal nioåring. Isabella kommer upp och hon sätter sig bredvid mig och vi börjar att äta. Vilma ställer samma frågor till Isabella som hon gjort till mig. När hon är klar så går hon tillbaka till soffan och sätter sig och tittar på tv:n igen.
Emil kommer upp och han går till påsarna med maten, han tar upp en plastform och lägger upp maten på en tallrik och han sätter in den i mikron. Han har sökt in på samhällsprogrammet. Alla trodde att han skulle välja estetprogrammet men de har inte teater som val.
De har bild och form och musik. De har inget annat, jag ser på honom. Han har vuxit en del, när man är lång som jag så märker man inte sånt direkt. Men han är nästan lika lång som jag, han har en spensligkropp. Inte mager utan mer atletisk, han ser bra ut.
Frågan är hur många av tjejerna som trånar efter honom. Säkert en hel del, mikron plingar till. Han tar sin mat och han kommer och sätter sig vid oss. Han börjar att äta.
– Så är det tjugofyra timmars på gång?
Han ser på mig och sen mot köksdelen där de tre kvinnorna sitter och dricker och pratar.
– De hör inte, Emil.
– Tjugofyra timmars?
– Vi har alltid inlett sommarlovet med att spela i tjugofyra timmar i sträck. Jag kommer inte att göra det i år. Men jag misstänker att Emil kommer att göra det. Vår mor uppskattar det inte så vi får vara lite hemliga med det. Har du börjat på en ny karaktär?
– Ja, jag testar en Guardian Druid.
– Där ser man, så du tankar?
– Ja, de är bra just nu.
– Där ser man.
– Efter senaste Patchen så är de riktigt bra, jag följer en speedleveling guide. Jag kommer att bli sjuttio på 6 – 7 timmar, jag är redan sextio.
– Det var som fan!
– Vad pratar ni om?
Jag ser på henne, sen förklarar jag. När jag är klar så ser hon på mig, jag ser på henne.
– Då hänger jag med.
– Så bra.
Vi har ätit färdigt, vi väntar på att Emil ska bli klar.
– Hur ser det ut för dig i sommar Emil?
– Åtta föreställningar med teatern, sen så ska jag arbeta på Olivias restaurang nu när du inte kan så har jag fått erbjudandet. Jag funderar på att träna lite kanske. Jag får ju bygga på mig lite inför gymnasiet, för att impa på de tjejer som bara blir impade av handbollsspelare annars.
– Då ska du testa Crossfit, Emil. Jag kan göra ett program till dig om du vill.
– Tack gärna.
– Då gör jag det, Crossfit är skit bra. Jag kan sakna den ibland, framförallt sen jag fick Tomas mördarprogram. Jag hänger gärna på och kör ett par pass med dig.
– Jag med, säger Isabella.
– Det låter bra, ni kommer på premiären i morgon?
– Självklart Emil.
– Perfekt.
– Är du nervös, Emil?
– Nej, faktiskt inte, Isabella.
– Så bra, Emil.
Vi dukar av och vi går ner i källaren och Emil går till sitt rum och vi går till mitt. Vi lägger oss på sängen. Vi kysser varandra mjukt och vi delar på oss.
– Jag och Isabella har pratat med varandra.
– Där ser man.
– Hon kom in i gymmet, hon höll på att tappa skivstången när hon gjorde bänkpress så jag hjälpte henne. Sen pratade vi.
– Om?
– Dig, om att hon kommer att jaga mig till månen om jag sårar dig.
– Där ser man och om jag sårar dig?
– Det sa hon inget om, men vi har rensat luften så att säga, Michael.
– Behövdes det, Isabella?
– Ja, det är en sådan där tjejgrej.
– Ok, då förstår jag, samtidigt som jag inte förstår.
– Haha, precis. Men vi kan vistas i samma lokal utan att vi flyger på varandra.
– Så bra, för som sagt. Hennes familj är viktig för min familj, precis som du är viktig för mig och min familj. Men det finns ett band mellan min mor och hennes mor som är väldigt speciellt. Bandet mellan de tre är väldigt starkt.
– Jag förstår.
– Men med det sagt så vill jag att du ska veta att jag kommer att välja dig alla dagar i veckan före dem så att säga. Du betyder mer för mig än vad de gör.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på hennes leende och vi kysser varandra igen…
Vi vaknar samtidigt, vi somnade med kläderna på ovanpå överkastet. Vi vaknar liggandes på samma sätt som vi somnade. Jag på rygg och hon med sitt huvud på mitt bröst. Vi ser på varandra och vi ler.
– Vi var trötta.
– Mm, verkligen.
Vi reser oss och hon säger.
– Pax för att vara först på toaletten.
Sen går hon iväg och jag sträcker på mig. Jag ser på klockan, den är tio på morgonen. Jag tar min telefon och jag öppnar den och jag går in på Instagram och jag rullar neråt. När Isabella kommer tillbaka så går jag på toaletten, jag blir klar och tvättar av mina händer. Jag går in i sovrummet och vi går upp och går till köket och vi plockar fram frukost. Jag ser på lappen som ligger på bardisken, det står.
– Vi är ute, kommer senare.
Den är undertecknad med, mamma, Linus och Vilma. Jag känner på termosen, där är kaffe kvar. Vi sätter oss och börjar att äta frukost.
– Så hur ska vi göra ikväll, Michael?
– Med strandfesten?
– Ja.
– Vi kan gå dit en stund om du vill, om Karl eller någon i hans svans börjar ta sig ton så kan vi lämna.
– För det skulle vara kul att få uppleva något sådant, Michael.
– Ja, det skulle det vara för mig med. Jag har aldrig varit där. Det var inte direkt min miljö då.
Hon ser på mig och hon nickar. Vi äter vidare, det är soligt. Vi går ut i trädgården och känner efter hur varmt det är. Det är rätt så varmt. Så vi går in och går ner i källaren. Vi borstar tänderna och byter kläder, vi tar shorts och tröja på oss.
Hon tar på sig en bikiniöverdel. Sen går vi upp, jag hör klickandet från Emils rum. Han har dygnat. Jag ler lite och sen går vi upp, vi går till trädgården och vi tar fram varsin solsäng och madrasser. Vi lägger oss på dem och jag tar på mig min keps och solglasögon.
Isabella har också solglasögon och keps på sig. Vi håller varandra i handen. Vi har sovit i nästan tolv timmar men vi är jag ska inte säga trötta, men slitna. Så att få bara ligga här och sola och njuta av att inte göra något är underbart. Min telefon ringer, jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej, Michael det är Oskar.
– Hej, Oskar.
Isabella ser på mig, jag rycker på axlarna.
– Vi hade möte igår jag och Linus och vi diskuterade vilka spelare som ska flyttas upp och köra försäsongen med oss. Eftersom vi tappade två målvakter här nu och inte har hittat en tillräckligt bra ersättare än. Så vill vi att du tränar med oss från och med nästa vecka.
– Ok, så ni anser att jag är redo för det?
– Ja, vi är övertygade om det alla tre, jag, Linus och Tomas. Det är inte så många bollövningar nu innan semestern, det är mest fysträning. Vi kör i gång med boll efter semestern.
– Ok, jaha var och när ska jag vara på träningen?
– Måndag, 09.00 på gymmet. Sen så har vi ett löp pass på eftermiddagen klockan 17.00.
– Då vet jag det.
– Då är du välkommen på måndag, Michael.
– Tack, Oskar.
Han avslutar samtalet.
– Jag ska tydligen träna med A – laget. Både jag och Markus, frågan är hur Anton tar detta. Han är ändå äldst av oss, jag misstänker att han kommer att bli jävligt besviken. Han får skylla på Tomas, det är han som tar ut målvakterna. Vilket är tur för mig, för annars så hade det hetat att jag bara fick chansen för att Linus är tillsammans med min mor. Som tur är så vet alla vilken pondus som Tomas har, att han aldrig skulle göra något sådant för Linus eller mig.
Jag sitter upp och jag sitter vänd mot Isabella. Hon sätter sig upp.
– Hur känns det?
– Overkligt. För ett år sedan så var jag halvvägs på väg mot mitt nya jag så att säga. Ett år senare så är jag uttagen i U17 landslaget och nu så ska jag köra försäsong med A – laget. Jag har skrivit ett kontrakt, jag har en agent. Sen det bästa av allt så har jag världens bästa flickvän. Den bästa och vackraste.
Hon ser på mig och hon ler.
– Detsamma, Michael. Jag är väldigt glad att jag var så modig som jag var den på SM och vågade att kyssa dig.
– Det är jag med, Isabella.
Jag lutar mig fram och jag kysser henne. Hon svarar på kyssen, vi delar på oss och vi lägger oss ner på rygg. Jag frågar henne om råd, hon är A – lagspelare. Hon kan säkert ge mig tips om saker…
– Så hur känns det, Michael.
– Överväldigande, Linus. Väldigt överväldigande, för ett år sedan så var jag mitt i min förvandling. Nu händer detta. Det är overkligt och överväldigande.
– Det förstår jag, men det är resultatet av hårt arbete Michael. Ditt hårda arbete, din utveckling sen jag kom in i bilden är lätt galen. Jag har aldrig sett något liknande, det har inte Tomas eller Oskar i heller och vi har sett en hel del Michael. Men var bara dig själv, gör som Oskar och de andra tränarna säger. De lägger sig inte i målvakterna, de sköter Tomas. Utespelarna kommer att testa dig. Bara spela med så löser det sig.
– Hur ser prognosen ut för han som skadade sig?
– Inte bra, mellan dig och mig så kommer han inte att komma tillbaka. Om han gör det så pratar vi rehab i minst 18 månader. Sen så ska han träna sig tillbaka så att säga. Så de tappar båda sina målvakter. De jagar en rutinerad målvakt, förhoppningsvis så får de klart med en ny målvakt i dagarna.
– Vet du vem?
– Nej, så insatt är jag inte. Men de jagar en rutinerad målvakt.
– Frågan är hur Anton kommer att reagera.
Linus ser på mig.
– Han vet att det är Tomas som bestämmer. Så vi får se om han vågar ta det med Tomas.
– Ja.
Isabella ser på oss, hon har inte sagt något på hela samtalet. Min mor kallar på Linus. Han reser sig och går bort till henne, hon pekar på rabatten och Linus nickar och Isabella säger.
– Det är som om de varit gifta i tjugo år och inte bara bott tillsammans i en dryg månad.
– De har känt varandra sen de gick i ettan. De var tillsammans i drygt sju år, så de känner varandra. Jag tror inte att man i grunden förändras jättemycket. Man mognar, men man förändras inte jättemycket. Inte i grunden så att säga.
– Nej kanske inte, vet du vad som hände, Michael?
– Nej, jag vet faktiskt inte. Min mor vill inte berätta, de är lycklig nu så jag kommer inte att rota i det. Verkligen inte. Hade de inte gjort slut så hade jag inte funnits. Då hade jag inte träffat dig, Isabella.
– Förvisso.
Vi kysser varandra, sen lägger vi oss ner och solar igen…
– Dygnade Emil?
– Ingen kommentar, vi somnade ovanpå överkastet vid 23.00. han var vaken då. Han var vaken när vi steg upp klockan 10.00.
– Han var kanske nervös inför idag.
Min mor ser på Linus.
– Emil blir inte nervös.
– Nej, det blir han inte. Han saknar den förmågan fullständigt. Säger jag.
– Jag får inte liv i honom och han ska vara på teatern om en timme.
– Jag kan provad att väcka honom, säger jag.
Min mor ser på mig, jag ser en viss misstänksamhet i hennes ögon. Jag möter den.
– Inget våldsamt.
– Nej då.
Jag lämnar trädgården och jag går ner i källaren, jag går till hans rum. Jag öppnar dörren och jag går in i hans rum. Han ligger på sidan och sover.
– Emil, Viktoria Samuelsson är här. Om du inte vaknar så missar du henne.
Jag knuffar på honom samtidigt. Tredje gången jag säger det så ser han på mig.
– Ljuger du?
– Du ska vara på teatern om en timme.
Han ser lätt desperat på mig.
– Om en timme?
– Ja, mor har försökt att väcka dig i en timme. Hon vet att du dygnat.
– Viktoria är inte här?
– Tyvärr för dig så är hon inte det. Gå in i duschen och duscha kallt så att du vaknar. Så lagar jag kaffe åt dig.
– Tack Michael.
– In i duschen med dig.
– Ja.
Han reser sig och går in i vårt badrum, när jag hör duschen sätta igång så går jag upp och lagar kaffe åt honom. De andra kommer in min mor ser på mig.
– Han är vaken och i duschen. Jag lagar kaffe åt honom.
– Hur väckte du honom?
– Jag knuffade på honom och sa åt honom att Viktoria var här.
Min mor ser på mig och hon ler. Isabella och Linus ser på mig.
– Viktoria är en tjej som är tre år äldre än honom, hon har varit hans förälskelse sen han gick i ettan och hon i fyran. När hon gick i nian och han i sexan, så frågade han chans på henne inför hela skolan. Han som vi sa blir aldrig nervös. Han frågade chans på henne hela det läsåret, vi var glada och tacksamma alla på skolan när hon slutade. För då slutade hans försök till att bli tillsammans med henne. När jag frågade varför han fortsatte, så såg han på mig och sa. Du har aldrig varit kär va? Det hade jag men jag till skillnad från honom. Blev nervös, jag var alltid väldigt nervös. Viktoria är fortfarande hans drömtjej. Hon har flyttat från stan, inte på grund av honom. Det tror jag inte i alla fall. Hon pluggar till sjuksköterska i Malmö.
Emil kommer uppför trapporna, han ser på mig.
– Det var ett nedrigt sätt att väcka mig.
– Det funkade eller hur.
– Förvisso, Michael. Mor du får skälla på mig när jag kommer hem ikväll. Jag har inte tid att bli skälld på just nu.
Han slår upp kaffe i en termosmugg, han är också en produkt av vår mormor. Han kramar vår mor, sen går han till ytterdörren och han tar på sig skorna och sen säger han hej då och lämnar huset. Jag ser på honom och jag ler.
– Min sorglöse bror, som under den glättiga sidan döljer en tänkande ung man som inte alls är lika glättig. Frågan är om det är därför han är en så bra skådespelare. Han har varit det hela livet, han har spelat teater hela livet.
De andra ser på mig och jag möter deras blickar…

Kapitel 8.
Vi sitter i salongen, den är fullsatt. Vilket innebär ett par hundra människor. Det blir tyst i salongen när ljusen släcks och ridån går upp…Vi står upp och klappar, det var en väldigt bra pjäs. En modern Romeo och Julia, med modern tolkning utifrån, religion och hederskultur.
Emil och tjejen som spelade Julia blir kära. Hon är muslim och hennes familj får reda på det. Precis som Emils ”pretto” familj har synpunkter på att han blir förälskad i en muslimsk tjej. Framförallt hans storebror som är invandrarfientlig och hennes bror som avskyr svenskar och är djupt troende muslim.
Det slutar olyckligt, hon blir utsatt för ett hedersmord när hon vägrar resa till Tyskland för att gifta sig med sin tilltänkte make, och Emils bror dödar indirekt Emil i en bilolycka. Nu står vi upp och klappar högt, hela salongen står upp och klappar högt…
Emil är lite förlåten för hans nattliga äventyr, vi sitter på Olivias restaurang och äter middag. Helena, Olivia Tindra, mormor, farmor och farfar sitter också med oss. Emil får sola sig i glansen av sin insats som var väldigt bra.
Vi äter och pratar, det är mycket skratt men också en hel del allvar när vi talar om pjäsen. De har skrivit den själv, alla repliker och allt. De höll vad den hemlig för att människor inte skulle gå in och sätta sig med förutfattade meningar om pjäsens innehåll.
Vilket vi kan förstå, framförallt i vår lilla stad där ett visst parti har ett stort stöd. De kommer att ha sina synpunkter. Det har de alltid, vissa muslimska grupperingar kommer också att ha det. Den är kontroversiell och framförallt så är den väldigt bra.
Vi äter vidare och vi pratar vidare om allt möjligt. Det som känns skönt för mig är att ingen pratar handboll med mig på hela kvällen. Det är skönt att få en kväll där vi inte pratar handboll. När vi är färdiga med maten och vi bryter upp så går, jag, Isabella och Emil till stranden och festen.
– Tror du att Viktoria är här, Michael?
– Nej Emil, hon bor i Malmö.
– Hon ska sommarjobba härnere och bo hemma hos sina föräldrar.
Jag ser på honom, det gör Isabella med.
– Är du en stalker?
– Kul, hennes lillebror gick i min klass. Han berättade det för mig, så hon kanske känner sig lite nostalgisk.
– Nej det gör hon inte för hon vet att galningen Emil kommer att vara här.
– Pft, galning för dig va?
Tindra ville inte hänga med oss, hon sa att det skulle bli för frestande att festa loss. Så hon stannar hemma med sin mamma. Sen börjar hon att sommarjobba i morgon. Isabella ska skriva och köra upp på måndag.
Hon är rätt så nervös för det, inte för skrivandet. Det kan hon plugga sig till, eller hon har pluggat sig till det. Men hon är nervös för körningen. Vilket är förståeligt, det hade jag med varit.
– Mm, galning.
– Bara vänta och se, en dag så kommer hon att ge med sig. En dag, Michael så kommer hon att smyga sig ut ur mitt rum.
Jag ser på honom och jag ler, Isabella ler hon med. Vi ser på alla ungdomarna som är här. Det är minst tusen ungdomar så umgås på stranden, vid grönområdet som ligger i anslutning till stranden och badhotellet.
Det dricks en hel del, men än så länge så har inget spårat ut. Verkligen inte, vi går ut på stranden och vi pratar med dem som vi känner. Vilket är en del, vi går runt där i ett par timmar och pratar med folk. Det blir en hel del handboll givetvis, men även en del teater för en del av de som är här såg Emil på scenen i pjäsen.
Han får beröm för sina insatser, en del av tjejerna som kommer fram stöter rätt så friskt på honom. Han både svarar och inte svara på dem. Han är väldigt mycket skickligare på det än jag kunnat tro. Han avisar ingen, men han lovar ingen något i heller.
När vi varit där i ett par timmar så vill Emil gå hem, han är trött vilket är förståeligt. Vi känner oss också rätt så nöjda. Vi lämnar stranden och vi går genom stan till vårt villaområde, vi kommer hem och vi går inte och så tysta som vi kan. Vi går nerför trappan till våra sovrum, Emil går in på sitt rum och vi går in på mitt, jag stänger dörren och låser den. Vi klär av oss och vi lägger oss i sängen, vi börjar att hångla.
Som leder till att jag slickar mig nerför hennes kropp och jag börjar att slicka henne. Min tunga leker med hennes läppar, hennes slida och hennes klitoris. Jag hör på hennes andning och ljud som lämnar hennes läppar att hon är nära. Jag ökar trycket på mitt slickande av hennes klitoris.
Mitt finger smeker henne snabbare och hon kommer med ett litet tjut. Hon lägger en kudde över ansiktet och den dämpar hennes ljud som lämnar henne. Hon drar upp mig när det blir för mycket så att säga, vi kysser varandra och hon greppar min penis och hon smeker mig snabbt till resning.
När hon uppnår sitt mål så riktar hon min penis rätt, jag trycker till och jag glider in i hennes inre och jag börjar att ta henne med långa tag. Mina höfter rör sig automtiskt. Jag tar henne med långa tag, vi älskar och vi tar oss mot vårt gemensamma mål. Att komma tillsammans, att få njuta av varandra orgasmer och njuta av våra egna.
Jag ökar farten, hennes andning säger mig det. Jag gör som den säger till mig och jag tar henne snabbare och snabbare. Hon kommer och jag kommer två sekunder senare. Vi kommer länge och vi kommer tillsammans…
Jag ligger på gräset och jag ser upp den blå himlen. Vi har precis sprungit ett löp test. Det sista testet innan uppehållet. Jag har tränat med A – laget hela veckan. Två pass om dagen, ett styrka och ett löp pass. Nu ligger jag på gräset och jag andas tungt.
Jag blundar och sätter mig upp. Jag ser på de andra, vissa är mer påverkade än andra. Vi ställer oss upp och vi samlas i en ring och säger något och rör vår ena hand uppåt och säger eyopp eller liknande. Jag går till mina saker och jag går tillbaka till arenan och vi går in i omklädningsrummet.
Jag har fått min plats, det är den sämsta platsen i omklädningsrummet. Men det tillhör, jag håller tyst och säger inget om det. Ett par av de som flyttats upp, svarar emot och han attityd. Vi är tre från Blå Laget som flyttats upp, vi håller tyst och gör som vi blir tillsagda och vi tar ingen plats.
Vilket hoppas jag leder till att de visar mig lite mer hänsyn än de som kaxar sig. Eller svarar emot är ett bättre ord för vad de gör. De kommer inte att få det lätt om de fortsätter som de gör. Jag klär av mig och jag går in i duschen.
Jag sätter på vattnet och jag tvålar in mig när jag är blöt, jag sköljer av mig och jag lämnar omklädningsrummet. Jag torkar mig och klär på mig, sen går jag till Vippen som vårt rum kallas där vi har genomgångar osv. Jag sätter mig på en av stolarna.
Vi ska ha en sista genomgång innan vi går på ledighet. De som ska vidare kommer att tackas av. Vi kommer att få våra träningsprogram. Vi som ska på landslagssamlingar kommer att få andra än de som inte ska det. Vi är ett par som ska på samlingar med U landslagen, alla tre U landslagen.
När alla är på plats så kommer tränarstaben in. Det blir tyst i rummet, de ställer sig vid Whiteboardtavlan och ser på oss. Oskar börjar sitt anförande, när han är klar så tar den assisterande över. Han heter Markus, han pratar lite om att tänka på kosten och drickandet.
Sen tar Tomas över och meddelar att han ska prata med målvakterna när de andra två pratar med utespelarna. Det är mig och den andra juniormålvakten. Erik ska vidare och den andre målvakten är skadad, han är inte här. De har inte presenterat någon ny målvakt, eller målvakter.
De kommer att behöva två rutinerade målvakter. Oskar börjar avtackningen från laget till de tre spelare som ska lämna, alla tre ska bli proffs i utlandet. Det är Erik, en av niorna och en kantspelare. De får varsin present och applåder. Sen så är det slut, eller utespelarna får sina träningsprogram. Vi går med Tomas och vi får våra.
– Ditt Michael är anpassat efter din samling med landslaget. Ditt är anpassat efter de andras träning. Följ det så blir det bra, följ det inte så märks det. Michael, lycka till på samlingen.
– Tack.
– Bra då har ni semester.
– Tack.
Jag ser på träningsschemat. Han ser på mig.
– Träna inte mer än vad som står på schemat, Michael.
– Nej då.
– Bra.
Sen går han i väg, jag tittar på schemat. Det är löpning, hopprep och paddlarna varje dag. Sen så är det styrka varannan dag, eller tre dagar i veckan och det är lätt styrka. Utan vikter, bara kroppsvikt. Jag går till min cykel och sätter mig på den och jag cyklar hem. Jag ställer cykeln i garaget och jag stänger det och går in i huset.
Klockan är inte mer än sex på kvällen. Det är en fördel att träna med A – laget. De har tidiga träningar. Jag går ut i trädgården till min mor och Linus som sitter på altanen och dricker varsitt glas vin. De är lediga i morgon båda två, eller Linus har varit ledig ett tag.
Han är lärare på gymnasiet och vår tränare på NIU. Men han har ingen handboll i morgon, han går också på ledighet nu. Juniorerna går på ledighet samtidigt som A – laget.
– När kommer Isabella?
– Så fort deras avslutning av träningen är klar.
– Kör hon hit?
– Hon sa det i alla fall.
Hon klarade körkortet i måndags, så nu kan hon köra hit. Hon lånar sina föräldrars bil, det är en AUDI A6. De har knappt kört med den, så den är som ny. Hon kom ner i tisdags och stannade till onsdag. Hon kommer till oss ikväll och stannar tills vi ska till Partille och sen följer hon med oss hem och stannar här tills hon ska iväg med U19 landslaget.
– Vad blir det till middag?
– Vi ska grilla, jag ska snart börja med maten.
– Lysande, Linus.
– Hur gick löp testet?
– Jag blev inte sist, vilket var målet. Jag kom topp tio, vilket jag är nöjd med.
– Bra inställning, Michael.
Jag ser på honom och jag ler, min telefon ringer och jag ser på namnet och jag svarar.
– Hej Isabella.
– Hej, Michael jag kör från Lund nu så jag är framme om en timme cirka.
– Det låter bra, hur gick träningen?
– Den var lugn och din?
– Allt annat än lugn, men nu så är jag ledig.
– Jag med.
Jag hör henne köra iväg och jag sätter mig på gräsmattan och sen lägger jag mig på rygg.
– Jag får lägga på så att jag kan fokusera på bilkörningen.
– Det gör du rätt i, Isabella, puss och kram och kör försiktigt.
– Det ska jag göra.
Vi lägger på och jag ser på solen som är på väg ner. Jag ligger där och njuter av tystnaden. Av fåglarnas kvitter och insekternas surrande.
– Är Isabella på väg?
– Ja, hon är här om cirka en timme.
– Då får vi börja med middagen snart.
– Ja, mor.
Jag blundar och jag njuter av att vara ledig. I morgon så är de midsommar, då kommer vi att bege oss till gröningen vid badhotellet och fika, dansa och leka lekar. Är man riktigt modig så badar man om det är tillräckligt varmt i vattnet. Eller som sagt om man är modig.
Det är alltid en massa människor där, våra tre hus går alltid dit. Tindras pappa Tomas kommer också att komma med. De har börjat prata med varandra igen. De arbetar på det som gick fel mellan dem, de började hitta tillbaka till varandra igen när Tindra flippade ut fullständigt.
Så de går i samtalsterapi och han bor hos dem emellanåt. Det går sakta men säkert framåt, vilket säkert har haft en lugnande effekt på Tindra med. Vilket också innebär att Linus kommer ha någon att hänga med när de dricker sina fredags Margaritas.
Han är också ifrån stan, så de om inte känner varandra så nästan. Tomas som Tindras pappa heter spelade inte handboll, men de är lika gamla så de känner som sagt till varandra. De har träffats ett par gånger och de kommer bra överens. Tomas är snickare, han drev en egen firma innan. Samtidigt som Olivia byggde upp sin restaurant. De gled ifrån varandra och det blev en massa bråk och skit.
Så de tog en timeout som varat i nästan två år. Men som sagt de jobbar på sin relation. Han sålde sin firma och arbetar på en större byggfirma som chef nu. Så han har ordande arbetstider säker inkomst osv. mindre stress och press.
Jag känner lukten från köttet som ligger på grillen, jag rullar över på mage. Jag reser mig upp och jag går fram till bordet jag tar en skiva gurka.
– Du kan hjälpa mig att duka Michael.
– Javisst.
Jag går in och jag tar brickan med sakerna på och jag går ut och sätter brickan på bordet och jag börjar att duka. Min mor kommer ut med sin bricka, hon sätter den på bordet. Emil kommer ut.
– Vad blir det till middag?
– Grillat med tillbehör.
– Gott, sen jag började träna så äter jag så mycket mer.
– Så bra, Emil.
– Ska du träna i morgon?
– Nej det är midsommarafton Michael. Det är stängt.
– Det var det inte ifjol, då hade de öppet till tolv.
– Det är midsommarafton Michael, så nej jag ska inte träna förrän på måndag.
– Det ska inte du i heller, Michael. Träningen börjar på måndag, ingen får träna på hela helgen.
Jag ser på Linus som säger det, min mor ser på honom och sen på mig.
– Jag håller med, Michael. Det är midsommar, vi håller ledigt.
– Jag säger inte emot, jag är glad över att få vila. Men om Oskar och Tomas skäller på mig så kommer jag att skicka dem till er.
– De kommer inte skälla på dig, träningen börjar på måndag, Michael.
– Är du säker för det sa de inget om, Linus.
– Ja, jag är säker.
– Bra.
Jag är klar med min bricka, jag tar sakerna från den andra och sätter dem på bordet. Vilma är hos mormor, de kommer hit i morgon. Tillsammans med farmor och farfar, Olivias föräldrar kommer också. Helenas föräldrar kommer också så vi blir en hel del människor i morgon.
Vi kommer att duka i Olivias trädgård, den är störst. Vi kommer att göra det i morgonförmiddag innan vi sticker till gröningen vid badhotellet. Det ringer på ytterdörren, jag går in och jag öppnar dörren. Jag ser på tjejen som står där.
– Är Emil hemma?
– Ja, kom in.
– Tack.
– Behåll skorna på, vi är i trädgården.
– Tack, jag heter Diana förresten.
– Michael, jag är Emils storebror.
Vi går ut i trädgården.
– Emil det är till dig.
Han ser på Diana, jag ser hur hans ansiktsuttryck förändras.
– Diana vad gör du här?
– Jag är gravid och du är pappa till barnet.
Jag ser på Emil och sen på min mor, sen på Emil igen som slickar sig om läpparna.
– Du är vadå? Men du sa att du var skyddad!
– Det tog ändå.
– Använde du inte kondom, Emil.
Min mors röst har en farlig biton. Linus öppnar munnen, jag ser på honom sen skakar jag på huvudet. Han ser att jag gör det, han stänger munnen. Jag tar fram min telefon och jag textar Olivia och Helena. Jag skriver bara akut, sen skickar jag. Linus ser vad jag gör, inte vad jag skriver men att jag skriver.
– Vi ska kanske sätta oss.
– Sätta oss?
– Ja, mor sätta oss.
– Jag är allergisk mot latexet i kondomer.
– Hur gammal är du?
– Nitton år, jag slutade gymnasiet i förra veckan. Jag gick ekonomi/juridik.
– Hur hamnade du och min sextonårige son i samma säng?
– Jag är med i teatersällskapet, det ena ledde till det andra som lett till att jag är gravid.
Ytterdörren öppnas och stängs, Olivia och Helena kommer ut i trädgården.
– Vad är det akuta?
– Min son häradsbetäckaren har gjort henne gravid.
De ser på mig.
– Nej! Det är inte jag, vad tror ni? Jag är tillsammans med Isabella.
De ser på Emil, han ser på Diana, sen på mamma, sen på mig och sen på Diana igen.
– Vill du behålla det?
– Nej, eller jag vet inte.
Ytterdörren öppnas och Isabella kommer ut i trädgården.
– Hej allihop, kan du hjälpa mig med mina väskor Michael.
– Javisst.
Jag pussar henne och sen leder jag henne ut till bilen.
– Vad händer, Michael.
– Emil har gjort Diana gravid.
– Oh herregud.
– Så vi ska lyfta ner dina väskor snabbt i mitt rum. Min mor kommer att kräva att du skaffar kyskhetsbälte eller liknande. Så vi ska ligga väldigt lågt.
– Jag förstår.
Vi lyfter ner hennes saker i källaren, sen går vi upp. Jag tar extra tallrikar och bestick med mig ut. De sitter runt bordet nu och pratar, jag sätter fram de extra tallrikarna. Den hämtar jag tre glas, jag tar två vinflaskor med mig ut. Jag sätter dem på bordet, Linus ser på mig och nickar. Jag går fram till grillen. Isabella sitter med vid bordet. Emil ser lätt blek ut, Linus ser på mig.
– Det var därför det tog slut mellan din mor och mig. Hon blev gravid, hon gjorde abort utan att fråga mig. Jag blev arg och gjorde slut.
Jag ser på honom, sen på min mor.
– Ville du behålla det?
– Jag vet inte, men jag ville vara delaktig i beslutet och när hon gick till sjukhuset så hade hon de två med sig. Men jag ville vara där, hon ville inte sabba mina chanser. Hon ville att jag skulle fokusera på matcherna som ledde till att jag fick mitt kontrakt. Men jag ville vara där för henne, nu fick jag inte den chansen.
Jag ser på mot bordet, jag andas in och sen ut.
– Tack för att du kom hit och berättade Diana. Vad vill du göra?
– Jag vet inte, eller det vet jag. Men jag vill inte göra det själv.
– Och vad vill du göra?
Min mor öppnar munnen och jag ser på henne, något i min blick får henne att bli tyst. Ingen annan säger något.
– Jag vill göra abort, jag har sökt in på universitetet. Jag vill inte bli mamma nu.
– Jag följer med dig, Diana. Säger Emil.
– Tack, mina föräldrar är inte direkt överlyckliga.
– Det är nog alla föräldrars skräck, att deras barn ska bli föräldrar, för tidigt. För de var själv trettio när de förlorade oskulden. Så jag och mina syskon är jungfrufödslar.
– Han är sexton år Michael.
– Förvisso, men han är beredd att ta konsekvenserna av sitt agerande. Han kommer att följa med henne på sjukhuset. Var glad att du fostrat en ung man som är mogen och beredd på att ta ansvar för sina handlingar. Vi är tonåringar, vi tänker inte alltid rationellt. Vi är unga och odödliga, vi kommer att göra våra fel val. Men vi är beredda att stå upp för dem, jag förstår överraskningen. Men jag har svårt att tro att hon lurade Emil till att ha sex med henne. Eller tvärtom, de hade sex. Hon litade på sitt skydd, det höll inte. Han frågade säkert om kondom.
– Så han ska klara sig undan?
– Vad har han gjort för fel? Han är gammal nog enligt lag att ha sex, han är inte gammal nog att handla på systemet. Men han får ha sex, precis som du hade sex när du var sexton. Precis som alla vid det här bordet, eller jag vet inte med Helena och Olivia. Men resten har haft det. Han frågade om kondom, han får reda på att hon är allergisk. De har sex ändå och hon blir gravid, han får reda på det och är beredd att ta ansvar för sina handlingar och du vill bestraffa honom för det? Hade han ljugit och sagt att det inte var han osv. så hade jag förstått att du ville bestraffa honom. Men inte när han vill göra rätt för sig. Det är inte rätt mor. Vi kommer att stötta er allihop. Vad ni än bestämmer er för att göra.
Alla ser på mig, Helena säger.
– När du är klar med juristutbildningen så har du jobb hos mig.
– Tack Helena, vi får se vad jag väljer när den dagen kommer. Kan vi äta nu? Du är också välkommen Diana.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, då äter vi.
Jag sätter mig bredvid Isabella, Linus sätter köttet på bordet och vi börjar att äta…
– Hur gör vi om vi blir gravida, Michael.
– Vi pratar om det och försöker hitta den bästa lösningen. För oss båda, det är din kropp och jag respekterar att det är ditt val. Men jag vill ha något att säga till om. I alla fall få säga min mening och att oavsett vad vi bestämmer oss för så vill jag att du ska veta att jag alltid kommer att älska dig.
Vi ligger nakna i min säng, hon ser på mig och hon kysser mig.
– Jag kommer också alltid att älska dig.
– Så bra, Isabella.
– Visst är det Michael.
Vi ser på varandra, hon ler och jag ler tillbaka. Hon börjar att röra sig igen, hon rider mig igen och vi har kondom på igen. Hon blev skrämd av det som hänt med Emil och Diana. Hon rider mig snabbare och snabbare tills vi kommer tillsammans. Hon lutar sig fram och hon kysser mig.
– Jag älskar dig, Michael.
– Jag älskar dig med, Isabella.
Vi ser på varandra och vi kysser varandra igen…
Vi är på gröningen allihop, vi sitter på filtar och äter picknick. Stämningen är bättre än jag trott att den skulle vara. Frågan är om Linus och hon pratat om valet som hon gjorde. För hon är väldigt balanserad idag, Emil följde Diana hem till henne igår och han kommer att följa med henne till sjukhuset på måndag.
De låg med varandra en gång, sen har de inte träffats fler gånger. Jag ser på min bror med andra ögon nu. Jag undrar samtidigt om han varit med fler av tjejerna i teatersällskapet. Jag dricker av ur mitt glas och jag reser mig och jag sträcker på mig lite. Isabella gör detsamma, hon tar min hand och hon börjar att gå.
Jag följer med och vi går upp på stranden och vi ser på vattnet. Vi går ut på bryggan och vi ser på de yngre barnen som badar och deras föräldrar som badar med dem. Vi står på bryggan och ser ut på vattnet. Hon kysser mig och jag svarar på den.
– Hur ska vi kunna sova var för sig i Partille?
– Jag vet inte, vi ska bo på hotell. Blir det för trist i skolsalen så får du komma till mig så delar vi säng där.
– Ska inte du dela med någon?
– Jag skickar honom till hans tjejs rum. Frågan är om han inte kommer att sova där ändå. Det kommer nog vara en hel del rockader där på hotellet.
– Så ni ska sova där alla lagen?
– Ja, någon förälder sydde ihop ett paketpris med allt som var vettigt. Vi åker upp i fyra bussar, tre med lag och en supporterbuss. Sen bor alla på samma hotell. Så det är rena invasionen.
– Haha, ja det får jag säga. Så det är ok om jag kommer till dig om jag tröttnar på luftmadrassen?
– Ja verkligen.
– Så bra, jag kanske tröttnar på den redan första natten.
– Det hoppas jag.
– Så det gör du?
– Ja, det gör jag Isabella.
Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Vi kysser varandra och vi delar på oss och vi går tillbaka till de andra och vi sätter oss på filten igen. Vi lyssnar på samtalen som är på filten. Min mormor ser på oss och hon säger.
– När kommer du och målar Michael?
– Senare i sommar, mormor.
– Bra, då vet jag det. Kommer du också med Isabella?
– Gärna om jag får.
– Jadå, det går bra.
– Då kommer jag gärna.
– Så bra.
Farfar ser på mig och säger.
– Så du har tränat med A – laget? Michael.
– Ja det blev så, Tomas valde ut mig och en annan junior målvakt. Den tredje som är äldst av oss blev inte utvald så det blev lite liv på honom. Vi sa som det var till honom att det inte var vi som tagit oss själva. Utan det var Tomas och Oskar. Då gick han till dem och klagade, vi kan väl säga att han inte hade så mycket för det.
– Det är stort, Michael.
– Ja, kanske för stort.
– Vad menar du?
– Att allt har gått så fort det senaste året så att jag knappt hinner med. Det känns som om jag snart kommer till en gräns så att säga. En gräns då saker och ting börjar gå dåligt.
Han ser på mig.
– Det tror jag inte, men det är en sund inställning. Då låter du inte allt stiga dig åt huvudet.
– Nej det är ingen fara farfar.
– Vi är stolta över dig Michael.
– Tack, farfar.
– Vi är stolta över er båda.
– Tack, säger Isabella.
– En sak till, bry dig inte om skitsnackarna här. De är bara avundsjuka på Michael. För att han lyckats att landa dig.
Jag ser på mig farfar och jag ler lite. Isabella ser på honom och säger.
– Tack, Ture.
– Ingen fara lilla vän.
Det ska bli dans runt midsommarstången, Vilma drar upp nästan alla till dansen. De går med henne dit, hon drog inte upp mig och farfar, men farmor och mormor åkte upp. Jag ser på dem och jag ler.
– Tack för de fina orden farfar.
– Hon förtjänar dem, hon är en fantastisk ung dam.
– Ja farfar.
– Din mor har berättat lite om hennes situation.
– Den är speciell, farfar. Men hon har fått en ny familj i vår.
– Så bra.
– Ja, farfar det är det.
Linus slapp också att dansa, men inte Emil. Jag ser mot midsommarstången, jag ser Isabella le när Vilma dansar med henne. Jag ser på henne när hon dansar de olika traditionella danserna runt midsommarstången. Jag ser på Tindra och jag ser på hennes leende.
Hon har blivit gladare sedan hennes mor och far försöker lappa ihop sitt förhållande. Linus, Tomas och min farfar öppnar varsin öl. De skålar med varandra och sen dricker de en klunk. Jag hälsar på lagkamrater som också är här. De går vidare, vissa med sina flickvänner andra utan.
Om ett par timmar så går alla hem och äter sill och potatis med tillbehör. Sen återvänder ungdomarna hit. Det är alltid mer livat än på avslutningsdagen, det är som om att det ska vara så för att det är midsommar. Vi kommer inte att gå hit, det är Karls sista helg i frihet.
Jag vet det för att Olivia håller koll på honom. Hon längtar till den dag han ska åka iväg. Inombords så gör jag också det, jag är fortfarande orolig för vad han kan få för sig. Sen saker och ting eskalerade med honom så är det ingen som vet vad han kan få för sig.
Han har fortfarande en svans efter sig, den har blivit mindre. Men den finns där, frågan är vad som kommer att hända med den när han försvinner. Jag tar en klunk av mitt mineralvatten, jag ser på mina lagkamrater.
Ingen av dem har alkohol i handen, jag ser på en del av de äldre juniorerna. Där är en del av dem som har öl eller cider i handen. Tomas och hans familj kommer fram till filten, de hälsar och Tomas börjar att prata med Linus.
– Lägg ut filten här vi har plats, Tomas och Lisa.
– Tack.
De har tydligen letat efter en ledig liten gräsplätt men inte hittat någon.
– Fixa du med det Tomas så dansar jag med barnen.
– Javisst, Lisa.
Han låter väldigt, normal. Lisa tar barnen och går i väg, Tomas och Linus hjälps åt med deras filt, han sätter deras picknickkorg på filten och sen sätter han sig. Det känns lite konstigt att se honom i chinosshorts, skjorta och sneakers på fötterna.
Jag tar en klunk av mineralvattnet, jag ser på Isabella och jag ler, hon ler tillbaka och jag blir varm i kroppen. Jag ser på hennes mörka hår som hon som vanligt har uppsatt i en hästsvans i nacken. De markerade kindbenen, de lätt sneda ögonen, som är gröna till färgen.
Den lite sneda näsan, man ska vara väldigt nära för att se att den är sned. Hon har brutit den en gång, de fylliga läpparna som blir som två raka streck när hon blir arg. Den långa vältränade kroppen, som idag göms, eller vad man säger under en vit sommarklänning. Hon har ett par vita sneakers på fötterna.
Jag fattar fortfarande inte att hon valt mig, ibland så är jag rädd att jag ska vakna och allt bara har varit en dröm. Hon ser på mig igen och jag möter hennes blick, vi ler mot varandra och jag blir så där varm i kroppen igen. Alla andra tjejer och kvinnor som är här bleknar bredvid henne. Alla utom Tindra, jag trycker undan den tanken.
Jag tar en klunk till av mineralvattnet. Jag hör Oskar röst när han kommer fram till Linus och Tomas och hälsar. Hans dotter drar i honom och han säger hej och går fram till midsommarstången. Där är fler kända spelare från vår stad som dansar runt med sina barn.
Staden är bra på att producera handbollsspelare, de flesta av dem har hälsat på Linus. De som inte hälsat på honom är de som inte sett honom. Han har en väldigt status i stan. Den blir väldigt tydlig när man sitter så här och ser alla som kommer fram till honom och ska prata ett par ord.
Det blir inte mindre nu när Tomas också sitter här. Man märker på deras tonfall om den de pratar med är någon som de känner eller om de inte är det. Jag lägger min tomma mineralvattensflaska i en påse med pant. Jag reser mig och jag sträcker på mig.
– Kryper det i kroppen?
– Ja lite, Tomas.
– Bra, men du får inte träna förrän på måndag.
– Det sa ni inget om Tomas.
Han ser på mig.
– Det är inte självklart för alla, bara för att de andra varit med i ett par år och är mer vana gör inte oss juniorer till tankeläsare.
Min farfar ler, Linus också.
– Hade inte Linus förbjudit ifrån att träna på hela helgen så hade jag gjort det. Men jag lät inte bli förrän han lovade att ta skiten från er, Tomas. Ni skulle behöva arbeta med er kommunikation och er pedagogik.
Tomas ser på mig.
– Jag hör vad du säger, men du tränar inte förrän på måndag.
– Nej då, Tomas.
– Bra, men jag ska ta det med Oskar med.
Jag nickar och jag stretchar armarna lite.
– Är där en målvakt på gång, Tomas?
Han ser på mig.
– Ingen kommentar, Michael.
– Då vet jag det.
Jag ser mot midsommarstången igen, Isabella vinkar med handen och jag går bort till henne. Jag får ställa mig bredvid henne, sen dansar jag också. Dansen tar till slut, slut. Den varade länge, vi går tillbaka till filtarna och sätter oss. De andra hälsar på Tomas och hans familj. Vi äter och dricker en stund till och pratar, Vilma tar mig i handen och säger att nu så ska hon bada.
Jag reser mig och Isabella reser sig också. Vi går med Vilma till vattnet, hon har badkläder under sin klänning. Hon tar av den och sen springer hon ut i vattnet och doppar sig, Isabella ställer sig framför mig och jag kramar henne bakifrån.
– Detta är väldigt mysigt, Michael.
– Ja, Isabella.
– Inte bara detta vi gör nu, utan allt detta. Familjen, vännerna, picknicken, dansen, havet alla människorna. Det är väldigt mysigt, klockan är inte två och det är redan mitt livs bästa midsommarafton.
Jag kramar henne lite hårdare, jag pussar hennes kind och jag viskar.
– Jag älskar dig väldigt mycket Isabella, ibland så är jag rädd att jag ska vakna och att allt detta bara är en dröm.
– Jag älskar dig med, Michael och jag känner samma sak.
Vi ser på Vilma som badar, som ett barn som bott vid havet hela sitt liv och tillbringat många timmar vid havet så vet hon att hon inte ska gå för långt ut. Hon vet precis hur hon ska uppföra sig i vattnet. Hon kommer rusande mot oss efter en kvart.
Hon fryser så att hon skakar, jag torkar henne och virar in henne i badlakanet och lyfter upp henne och jag bär henne tillbaka till filten. Där vår mor tar över efter mig. Vi sätter oss på filten med de andra och vi lyssnar på samtalen runt filten.
Helt plötsligt så hör vi skrik och arga utrop, vi hör svordomar. Vi reser oss allihop och ser mot där livet kommer ifrån. Det är slagsmål, vilket ljuden och skriken avslöjade innan. Det är både tjejer och killar där och det är rätt många som är involverade.
En av dem är Karl, en annan är Jenny som sitter marken och håller sig för kinden. Det är kaos där borta och vuxna försöker skingra dem och lugna ner dem. Karl är som galen och de får vara en hel del som får hålla i honom.
Den han slogs med backar och höjer händerna mot de som gick emellan. Ungdomar på båda sidor pekar med fingrarna på varandra och de uttalar en hel del hot men ingen slåss mer. De har fått ner Karl på marken.
– Undrar vad det handlade om? Säger min mormor.
– När det gäller Karl så vet man inte, jag undrar vem de andra killarna var. Jag känner inte igen dem.
– Inte jag i heller, säger Tindra.
– Inte jag i heller, säger Emil.
De vuxna ser på oss, hade gått på vår skolan så hade vi känt igen dem. Jag ser på Ville och Hampus som står en bit ifrån oss, tillsammans med sina flickvänner.
– Ville, vem var det som han slogs med?
– Har inte aning, Michael. Jag känner inte igen dem.
– Inte jag i heller, säger Hampus.
– De kommer ifrån Malmö.
Vi vrider på huvudet, jag ser på killen som säger det. Han heter William, han balanserar på den tunna linjen mellan lagligt och olagligt.
– Är de farliga, William?
– Ja, de är väldigt farliga, Michael.
– Hur farliga?
– Som sagt väldigt farliga, de kommer inte göra mer här. De är inte korkade, frågan är vad han köpt?
Vi ser på William.
– Vad tror du William?
– Jag tror inget, Michael och det ska inte ni göra i heller. Som sagt de är väldigt farliga, det är sådana personer som ni läser om tidningarna som skjuter folk för att de tittar snett på dem. De bryr sig inte om oskyldiga drabbas. Så farliga är de. Någon har säkert ringt polisen, de är medvetna om det och de kommer att sticka. Men de kommer att komma tillbaka, har han gjort affärer med så är han dummare än jag trodde. Jag ska vidare, hade jag varit som ni så hade jag också dragit vidare. Man vet som sagt aldrig vad de kan få för sig.
När han tystnar så hör vi sirenerna närma sig, de som är ifrån Malmö lämnar snabbt. De som särade på dem håller fortfarande fast Karl, Jenny gråter fortfarande och de andra har backat.
Sirenerna är nära nu och de tystnar, fyra poliser kommer fram till dem och jag ser på Hampus och Ville. De vet också vem William är, Tindra ser på oss och sen på Jenny. Sen på oss igen, hon vet också vem William är.
– Sysslar han med droger?
Jag ser frågande på Hampus och Ville, de rycker på axlarna. Jag tittar på Tindra, hon slickar sig lite om läpparna.
– Ja, han sysslar med droger. Han tar sällan själv, men han säljer.
De vuxna vänder sin blick mot Tindra.
– Vad säger du, Tindra?
– Att han säljer mor, han säljer droger och tabletter. Det har han gjort länge, alla vet om det men ingen vågar tala om det. Ni vet det med, Hampus och Ville. Ni två med.
Hon pekar på deras flickvänner.
– Jag hade inte en aning, säger jag.
– Nej, du anar inte vilken tur du haft Michael som levt inuti din lilla bubbla.
– Så jag har haft tur som blivit mobbad, Tindra?
– Jag menade inte så, men du har inte behövt leva upp till en massa saker, Michael.
– Där att testa droger är en sådan sak menar du?
– Man kan bli drogad ja, Michael.
Jag ser på henne, vi ser på henne allihop.
– Har du blivit det, Tindra?
Hon ser på sin far som är den som frågar henne.
– Ja, jag har blivit drogad, pappa.
– Av honom?
– Inte direkt, men de köpte drogerna av honom. De äldre killarna charmar oss som är yngre. De lockar oss att komma på deras fester, där ser de ut sina offer. Det är mer än jag som råkat illa ut, vi är en hel del som råkat illa ut.
Jag vet ett tillfälle när hon varit drogad, vad var det Iris sa? Det finns två sidor av myntet eller något liknande. Visste hon vad som hänt?
– Känner ni till detta?
Jag ser på Hampus och Ville, sen på deras tjejer. Hampus och Ville ser på mig och säger nej. Tjejerna säger ingenting, men man ser på dem att de vet något.
– De vet, Michael. De flesta tjejerna vet, om de inte blivit utsatta för det så känner de någon som blivit det.
– Vem är killarna, Tindra?
– Ni kan inte bevisa något, det står ord mot ord. Det finns som sagt inga bevis pappa. När vi satte dit Karl, efter det så har det lugnat ner sig. Jag har inte hört något i alla fall. Sen om det innebär att de blivit försiktigare vet jag inte. Men jag har inte hört någon säga något.
– Frågan är vad Jenny och hennes vänner får utstå? Säger jag.
De ser på mig och på Jenny som nu står upp, det har kommit en ambulans med. De torkar blod från Jennys ansikte, polisen har stuvat in Karl i polisbilen. De som han bråkade med är försvunna. William är också försvunnen.
– Vi ska kanske packa ihop och gå hem. Här blir det nog inte roligare. Säger min mor.
Vi ser på henne och sen börjar vi att packa ihop, Tomas och hans familj gör detsamma. Vi börjar att gå hemåt, Isabella håller mig i handen och hon kramar den. Jag kramar hennes tillbaka, frågan är om Lea och de andra tjejerna också råkat utför det som Tindra råkat utför.
Jag undrar hur många av juniorerna som är inblandade i detta. För om det är någon så vet jag inte om jag vill spela med dem. Jag ska öppna munnen, men Isabella kramar min hand. Det är som om hon kan läsa mina tankar. Hon skakar på huvudet, jag sväljer det jag skulle säga. När sen Linus säger.
– Hur många är det från juniorerna, Tindra.
Då ser jag på Isabella och undrar på allvar om hon är tankeläsare eller synsk.
– Ingen från ditt lag, ja om man inte räknar Karl. De är för mesiga för att göra något sådant.
– Eller så är tvärtom så att vi har integritet Tindra, det du kallar naivitet och mesighet är kanske integritet och moral. Vi vill inte droga unga tjejer och våldta dem. Och om det innebär att jag är en mes, så är jag gärna en mes.
Isabella kramar min hand igen och jag tystnar.
– Så där är äldre spelare som sysslar med sådant?
– Ja, Linus det finns äldre spelare som sysslar med sådant. Det sker oftare än du tror.
– Vem är de Tindra?
Hon ser på Linus, jag ser hur hon kämpar med sig själv.
– Inget blir bättre av att du skyddar dem, Tindra.
Hon ser på Linus som är den som pressar henne, hennes föräldrar ska skydda henne. Men Helena skakar på huvudet, min mor gör samma sak. Isabella släpper min hand och hon går fram till Tindra och hon kramar henne.
När hon gör det så bryter Tindra samman och börjar att gråta, samtidigt som hon gråter så räknar hon upp sju namn. Fem av dem spelar i juniorlaget, två av dem är uppflyttade i A – laget. Tindra klamrar sig fast i Isabella, jag ser på hennes föräldrar. Jag ser vanmakten i deras ögon. De går fram till Isabella och Tindra, de kramar sin dotter och de masserar hennes rygg.
– Hur många tjejer handlar det om? Frågar Linus.
– Många, bara i vårt lag så är det mer än halva laget. Sen så är det juniorer och några från dam – laget med av de yngre där. Så minst ett tjugotal tjejer.
Orden rinner ur henne, det är som om fördämningen är bruten. Hon säger namnen på de tjejer som hon vet, hon berättar om fester och vad som hänt på dem. Vi har börjat att gå igen, orden bara rinner ur henne.
Vi kommer hem och vi går ut i trädgården. Vi ser på dukningen, på midsommarstången. Min farmor och mormor går ut i köket och de börjar förbereda maten. Farfar ser arg och vilsen ut, min mor stöttar dem, detsamma gör Helena. Linus ser på mig, jag ser på honom.
– Jag kommer inte gå på en endaste träningen igen i den klubben om de är kvar. Då bryter jag mitt kontrakt och slutar med handbollen.
– Jag med, Michael. då går vi till IFK i stället.
Det blir knäpptyst i trädgården, det är som om han sagt att han är barn mördare.
– Nu ska vi inte ta i. Säger min farfar.
Helt plötsligt så tar han fram sin telefon, han letar efter ett nummer. Han trycker på det och han går iväg en bit ut i trädgården. Linus ser på mig, jag rycker på axlarna. Emil kommer fram till mig.
– Helt plötsligt så är mitt snedsteg väldigt milt.
– Det går inte ens att jämföra, Emil. Ni hade sex som båda var med på. Detta är något helt annat, verkligen något helt annat. Detta är planerade våldtäkter, det värsta är att Tindra har rätt. Det går inte bevisa ett skit och ord står mot ord. Vi kan fråga Helena men jag tror tyvärr inte att det kommer att utmynna i något. Föreningen kan kanske använda vissa disciplinära åtgärder, men det finns inga bevis.
– Samtyckeslagen då?
Jag ser på Emil, jag är rädd att det ändå kommer att stå ord mot ord. Om de var drogade så vet de inte om de sagt ja eller nej. Eller ens om de frågat och om de frågat ändå sagt ja. Alla är inte lika korkade som Karl tyvärr och filmar det de gör, eller tar bilder.
Jag ser på vår farfar, han gestikulerar en del. Han nickar och hummar lite. Mormor och farmor är kvar i köket, resten är runt Tindra och hennes familj. Farfar lägger på och han kommer tillbaka till oss.
– En gammal vän till mig är på väg hit. Det kostar mig en taxiresa, men det får det vara värt om vi kan förhindra att ni går till IFK.
Jag ser på honom.
– Givetvis så är det för att hjälpa Tindra, men jag förstår inte sådant här med droger och att droga unga tjejer. Så jag blir lite ställd.
– Vem ringde du?
– En åklagare jag känner, han kommer hit och lyssnar på hennes historia. Han sitter även med i styrelsen. Han sköter alla kontakter med storsponsorerna.
– Det trodde jag att Karl far gjorde.
– Nej, han är bara rik. Varken mer eller mindre. Han är inte ens storsponsor.
Jag ser på honom, Linus med.
– Han är en bra galjonsfigur, för de riktiga musklerna bakom kulisserna.
– Hur vet du om detta?
– Jag är gammal i gården, jag är även medlem i Rotary där de också är medlemmar.
Jag ser på honom, han sa i alla fall inte frimurarna.
– Så en åklagare är på väg hit för att lyssna på henne?
– Ja.
– De kommer att neka, det finns inga bevis farfar.
– Det låter vi proffsen sköta, de kommer att ”ta hand om” de som gjort detta. De kommer inte att få spela handboll mer i vår klubb. IFK kanske tar emot dem. Men de kommer inte att spela i vår klubb.
– Vår?
– Du vet vad jag menar, Michael. Jag berättade för honom vad hon berättat och han blev heligt förbannad, som sagt han är på väg hit. Han bör vara här när som helst. Så jag ska gå ut och möta honom.
Han går i väg, jag ser på hans rygg och sen på Linus. Jag rycker på axlarna att jag inte riktigt vet vad som händer. Ingen av oss vet riktigt vad som händer. Jag går in i köket och jag ser på mormor och farmor.
– Behöver ni hjälp med något?
– Du kan klippa gräslök, Michael.
– Då gör jag det, vi får kanske duka till en till.
– Vadå då?
– Farfar har kontaktat någon vän som är åklagare. Jag och Linus hotade med att gå till IFK, farfar tog oss på allvar och ringde som sagt en vän som är åklagare. Han är på väg hit.
– Det kan jag tänka mig fick fart på honom, Michael.
– Hur mår du, Michael, frågar min mormor?
– Jag vet inte, personer som jag träffar nästan varje dag, drogar och våldtar unga tjejer. En av mina lagkamrater är den som förser dem med drogerna. Han fotograferar dem och utpressar dem till att ha sex med honom. Helt ärligt så vet jag inte mormor. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera, jag är arg, förbannad, ledsen och sårad.
De ser på mig, jag klipper gräslöken.
– Tindra är min äldsta vän, vi blev tillsammans och hon gjorde det hon gjorde. Var hon drogad varje gång? Var hon det inte? Spelar det någon roll? Var hennes skitsnack om mig en följd av utpressningen? Jag är med Isabella nu och jag älskar henne. Men om Tindra berättat för mig vad som hänt. Hur hade jag agerat då? Varför kände hon att hon inte kunde berätta för mig? så det är tusen tankar som snurrar i min skalle. Samtidigt som tankar som att hade det inte hänt eller att jag inte fått reda på det. Så hade jag inte träffat Isabella. Eller jag hade inte blivit tillsammans med Isabella.
Jag tystnar, jag tar en gul lök, jag skalar den sen delar jag på den och hackar den. Min mormor och farmor ser på mig.
– Det var lättare när vi var yngre, vi hade våra ”problem” men de är ingenting i jämförelse med era problem. Säger min farmor.
– Det fanns svin då med Erna.
– Jadå, det säger jag inte men det var inte som nu. Med droger, att flera ger sig på en ensam tjej osv. det är råare, eller mer utstuderat numera. Man kidnappar de stackars tjejerna med bilder och filmer. Man utpressar dem och hotar dem. Det är fruktansvärt.
– Ja, Erna jag håller med. Men som sagt det fanns svin på vår tid med. En av mina bästa väninnor fick lämna stan efter att hon blivit våldtagen av en av stadens starka mäns söner.
– Vem då Kristina?
– Han är död nu, så jag kan väl säga det. Börje Lundblad.
Min farmor ser skarpt på min mormor.
– Ja han var ett svin, han var en kall beräknande råtta, Kristina.
– Det var en väldigt träffande beskrivning av honom.
Min farfar kommer gående genom köket med en lätt grånad man, jag känner igen honom från matchen när vi lånade farfars årskort. Han satt två stolar bort.
– Du känner, Erna. Det är Kristina Valdner, konstnärinnan.
Den lätt gråhårige mannen ser på min mormor.
– Rickard, Jag har ett par av dina tavlor därhemma.
– Så trevligt.
– Mitt barnbarn, Michael.
– Ah, målvakten. Trevligt, det var du som vände matchen härhemma.
– Det vet jag inte, jag kom med min input bara.
– Som vände matchen, farfar säger att du sitter på en del mandat i föreningen. Jag kommer inte att träna med svinen som gjort detta, oavsett vad ni kan eller inte kan bevisa. Tindra är min äldsta vän i livet, hon har alltid funnits där för mig, framförallt när jag inte hade det så lätt. Säger hon att de har gjort detta, s har de gjort detta. Det är bevis nog för mig, även för Linus och jag tror att både Tomas och Oskar står bakom Linus i detta. Vi kommer inte att gå in på en träning om de är där. Varken jag eller Linus, Tomas hörde en del av det hon berättade. Får han reda på allt så kommer han att stå bakom oss. Så även Oskar misstänker jag. Det är inget hot, vill jag poängtera. Det är ett löfte.
– Jag hör dig, jag ska tala med flickan så får vi se var det lagliga landar. Sen har vi det moraliska. Det är en annan sak, jag kommer att lyssna på henne och sen informera de andra. Vi kommer att fatta ett beslut utifrån vad som är bäst för föreningen. Det har inget med det lagliga att göra, Michael.
– Jag förstår, som sagt. Jag vet att ni aldrig kommer att kunna bevisa att det hon säger är sant i en rättegång. En drogad ung tjej som knappt minns vad som hänt, en försvarsadvokat hade smulat sönder det på en minut.
Han ser på mig, han säger inget. Han nickar och sen går de uti trädgården. De går fram till bordet där de sitter med Tindra, jag ser på henne och sen på Isabella. Den ena är min vän, den andra är mitt liv. På något väldigt skumt vis så inser jag i min sjuttonåriga hjärna att det är precis så det är.
Tindra är min vän, Isabella är mitt allt. Jag ser att alla förutom Tindra och hennes föräldrar reser sig, Isabella gör detsamma. Men Tindra håller desperat i hennes hand så hon sätter sig igen. Sen börjar hon att berätta. Jag ser hennes läppar röra sig, jag ser tårarna som rinner på hennes kinder. De andra kommer in i Olivias kök, de ser på oss.
– Maten är snart klar, säger min mormor.
– Vi lär inte äta förrän de är klara, mor.
– Det fattar jag väl, min vi får hålla potatisen och den andra varmt. Vi kunde inte veta att Ture skulle plocka hit en väldigt slipad åklagare. Han var väl till och med chefsåklagare?
– Ja, det var han Kristina.
– Det var han som till slut fällde Börje Lundblad.
– Det svinet.
Vi ser överraskat på farfar, hans ton var väldigt hätsk. Vilma ser på honom.
– Vi ska inte tala om honom när här är barn Ture.
– Nej då, men han var ett svin, Kristina.
– Det är vi väldigt överens om Ture.
De ser på varandra och de nickar, vi säger inte så mycket medan vi väntar på att de ska bli klara där ute. Helena sitter också med och lyssnar på vad Tindra berättar. Hon är juridiskt stöd åt Tindra, jag ser på Isabella och jag läser hennes ansikte. Det är hemska saker som Tindra berättar, Isabellas ansikte säger mig det. Jag ser på Tomas och Olivias vita ansikten, jag ser Helena krama Olivias hand.
– Det är hemska saker hon berättar.
Jag säger det jag tänker högt, de andra tittar på mig.
– Hur vet du det?
– Det är bara att se på dem, på deras ansikten. Isabellas avsky, Tomas och Olivias vita ansikten och Helenas kramande av Olivias hand.
De tittar på dem och de ser det jag ser, jag vill sätta mig på min cykel och cykla iväg och leta reda på dem. Sen vet i fan vad jag gjort med dem. Minuterna går, de blir till tio minuter, sen tjugo, trettio…
En timme senare så reser Rickard sig. De andra reser sig också och han skakar deras händer, han kramar Tindras hand med sina båda. Sen går han mot huset, han kommer in i köket och vi ser på honom.
– Det är en kuslig historia, vi kommer att ta tag i detta.
– Vi?
Han ser på mig.
– Jag och polisen, som sagt det är en riktigt kuslig historia detta. Vi kommer att gå till botten med detta. Vi har fått namn på de unga herrarna och på de tjejer som Tindra vet har blivit utsatta så vi kommer att inleda en förundersökning mot dem. Vi kommer nog att ganska snabbt få fram bevis mot dem, sen så kommer de att bli åtalade och fällda.
Jag ser på honom.
– De har inte varit så smarta som de trott, det finns konversationer sparade. Tindra har sparat en del, de andra tjejerna har säkert sparat de med. Så vi kommer att komma till botten med detta. De kommer inte att sätta sin fot i arenan igen. Detta kommer givetvis att sprida sig till media, så vi måste agera hårt mot detta som förening. Om vi inte gör det så kommer vi att bli hängda i medierna. Jag måste vidare, jag ska störa ett par personer i deras midsommarfirande. Sa jag förresten att en av de poliser som jag kommer att kontakta att en av tjejerna som är drabbade är hans barnbarn. Hej då.
Han går i väg och farfar följer med honom. Varför la han till den sista kommentaren? För att polisen kommer att se till så att killarna kommer att ”erkänna” jag fortsätter inte den tankebanan. Inte just nu.
– Nu dukar vi fram och äter, det är midsommar. Vi ska försöka ha så trevligt som vi bara kan. Säger vår mormor.
Vi börjar att duka ut, vi sätter oss till bords. Det tar ett litet tag men snart så äter vi och pratar om andra saker. Vi är kvar i det som hänt i våra tankar. Men vi firar midsommar…
Jag tar Isabella med mjuka långa tag, vi ser på varandra och vi njuter av närheten till varandra. Vi njuter av det vi gör, av att vi älskar, vi njuter av vi älskar varandra. Vi har älskat länge, vi hade ett långt förspel med en massa kyssar och smekande.
Mina fingrar tillfredsställde henne, sen tog hon mig i munnen och lekte med mig tills jag nådde gränsen för vad jag klarade av. Då avbröt hon och vi bytte plats, min mun, min tunga och mina fingrar lekte, smekte och tillfredsställde henne tills hon. Sen la jag mig tillrätta mellan hennes ben, jag gled in i henne och jag började att röra mig med långa mjuka rörelser. De har jag fortsatt med hela tiden, vi njuter av det.
– Lite snabbare, Michael.
Jag gör som säger, hon ler och hon tar tag om min nacke och hon kysser mig. Vi delar på oss och hon ser på mig.
– Lite snabbare.
Jag gör som jag säger, hon ber mig att åka takten hela tiden. Jag känner hur ilningarna och kittlingarna attackerar mig. Vi ser på varandra och vi kan läsa den andre när den kommer. Hon kommer en sekund före mig, sen kommer vi tillsammans och vi kommer länge. Min säd lämnar mig och den fyller kondomen…
Jag ser på tavlan, det är två unga människor med änglavingar. De gråter inga tårar av blod, deras ögon är blå och gröna. De kramar varandra och vingar är på att sluta sig kring dem. Det är en seriebilder, där den första är två unga människor som gråter röda tårar båda två.
Sen visar nästa bild något annat osv. till denna bild där de kysser varandra. På nästa bild så kommer de att vara nakna och vingarna omsluter dem nästan. På den sista så kommer de att ligga i en säng med vingarna runt varandra.
Isabella målar också, det är mest en massa färger som är blandade på duken. Vi har snart varit här hos mormor i fem dagar njutit av ledigheten. Vi kan träna här, vi springer, vi tränar med egen kroppsvikt och hoppar hopprep.
Jag tränar med paddlarna som jag kallar dem mot ena husväggen. Annars så målar vi, vi älskar och vi slappar, sen älskar vi lite till. Vi hjälper mormor med att laga mat. Jag ser på tavlan, jag är nöjd med den. Jag sätter den med de andra.
Jag sträcker på mig lite, vi har varit härinne sen tidigt i morse. Jag tar en ny tom duk och jag sätter den på staffliet och jag ser på den. Jag blundar och jag ser bilden växa fram från min fantasi. Den idé jag har som sedan blir något konkret på duken.
Jag öppnar ögonen och sen börjar jag att måla. Min mormor kommer in i ateljén. Hon står därute och målar, jag sitter härinne för att jag brände mig de två första dagarna jag satt därute. Även om jag smorde mig, eller Isabella smorde mig.
Så brände jag mig, så nu sitter jag inomhus. Isabella är också inomhus, hon brände sig inte. Men hon vill inte riskera något så hon sitter också härinne med mig. Penseln rör sig över duken och jag ser hur målningen växer fram i mitt huvud och på duken.
Jag reser mig och jag sträcker på mig. Isabella ställer sig bakom mig och hon kramar mig. Jag njuter av att känna hennes kropp mot min. Hon har en bikiniöverdel på sig på överkroppen så jag känner hennes hud värma min.
Hon trycker sig hårdare mot min rygg, jag lägger min arm över hennes och kramar den. Hon lättar på greppet och jag vänder mig så att vi står ansikte mot ansikte. Jag böjer mig fram och kysser henne, hon svarar på kyssen. Vi delar på oss och hon smeker min kind.
– Polisen har gjort ett tillslag mot en av killarna, det är ute på nyheterna. Tydligen så ska han vara ledaren för de som utsatt tjejerna för drogerna och våldtäkterna. Skiten som man säger kommer att träffa fläkten, så att säga.
– Så bra.
– Ja, det är det. Men frågan är hur tjejerna kommer att ta detta, en hel del saker kommer att komma upp til ytan som de kanske inte vill ska komma upp till ytan Michael.
Jag tänker svara direkt, men något i hennes ton får mig att hålla igen med min kommentar.
– Så du tror att de hellre velat att de kom undan med det?
– Om det innebär att de kommer att avslöjas, så ja. Det är en konstig logik, jag håller med Michael. Men samtidigt så förstår jag dem, de är rädda för vad alla ska tycka. Vad kommer de att säga, det finns en hel del som kommer att säga att de får skylla sig själva. På grund av allt mellan himmel och jord, men det är det som de kommer att få höra. De allra flesta kommer att tycka som vi, att det är förjävligt, sen så är där säkert en hel del av dem som fruktar vad som ska komma fram om vad de tvingats till att göra Michael. Det är rätt avskyvärda saker som de tvingats till. Vi kan säga att de killarna har levt ut alla sina fantasier som sen ökat så att säga. De har pressat dem längre och längre, Tindra har klarat sig rätt lindrigt undan. Men hon berättade om andra tjejer och vad de fått utstå. Det är rätt så extrema saker, jag har fått lova att inte berätta Michael så det kommer jag inte att göra men det är som sagt extrema saker. Saker som de skäms ögonen ur sig för. Även om vi alla vet hur det gått till när det hände så kommer de att skämmas för det som hänt.
Jag ser på henne, jag lutar mig fram och kysser henne mjukt.
– Jag förstår, men jag är glad att de sätter dit de förbannade svinen. De har skadat och gjort min äldsta vän livet illa. De ska vara väldigt glada att jag inte kan slåss, för annars så hade jag jagat upp dem och slagit dem sönder och samman.
– Jag förstår dig, det som hänt är galet och extremt. Som sagt jag hörde vad Tindra berättade, hon skäms massor för att hon inte lyssnade på dig. För att hon föll så lätt för grupptrycket och hängde med på de festerna. För att hon hånade dig, jag vet inte om det är någon tröst eller vad man ska säga Michael. Men hon var med två andra killar, innan hon blev drogad. Två killar som hon valde att vara med. De var mer spännande än dig, hon var full och som sagt. De var häftigare än dig, så hon valde det själv. Sen hände det som hände när hon blev drogad och hon avskydde sig själv och tog ut det på dig och snackade en massa skit om dig. Som ett försvar för sig själv för att varför hon inte lyssnade på dig. Hon bad mig att berätta det för dig, hon insåg att ni var för olika. Men hon ville inte såra dig med att göra slut, så slutade det med att hon mer än sårade dig. Hon ångrar sig massor, Michael. Men hon vet inte hur hon ska säga det. Du är hennes äldste vän med, Michael.
Jag ser på Isabella, jag kysser henne mjukt. Vi delar på oss.
– När ni satt där i trädgården på midsommarafton så såg jag på er båda och jag insåg att hon är min äldsta vän. Men att du är något större än så, jag är sjutton år och du arton. Men jag på något vis insåg att du är mitt liv, jag älskar dig så mycket Isabella. Jag vet inte om det är möjligt att när man sjutton år kan älska en annan person så mycket som jag älskar dig. Men det är så jag känner, Isabella.
Jag ser tårar i hennes ögon, hon ler mot mig och hon ser på mig.
– Jag känner precis samma sak, Michael. Jag har velat säga det ett tag, men jag vet inte. Jag har varit för att skrämma dig, för att du ska tycka att jag är helt snurrig. Men jag känner precis likadant, Michael.
Jag kysser henne hungrigt, hon svarar på kyssen. Jag lyfter upp henne och slår sina ben runt mina höfter och jag bär in henne i huset och till gästrummet. Jag stänger och låser dörren. Jag knyter upp min shorts och jag drar ner dem.
Hon har en kort tunnkjol över sina trosor. Jag flyttar dem åt sidan och jag trycker till med min hårda penis som är redo att älska med henne. Hon är blött och redo, jag glider in i henne och jag når botten och vi ser på varandra och sen tar jag henne mot väggen.
Det är naket och bestämt, men med all den kärlek vi känner för varandra. Jag tar oss båda till vår utlösning, hon kommer och jag kommer och min säd fyller henne. Vi hade ingen kondom på, ingen av oss brydde oss. Vi älskar varandra…
Jag ser på tavlorna, de är klara. Vi har varit här i en vecka, vi ska köra hem till huset och packa. Vi åker till Partille i morgon, Isabella har löst det med sina ledare så att hon kör upp själv. Jag har löst det med Linus så att jag åker med henne.
Det är lätt kaos i tjejlagen efter att det som hänt rullats upp, han de tog in på förhör började att tjalla direkt. De hade hittat hans chattar med tjejerna, de hittade även bilder och filmer. Sen när de gjorde husrannsakan i hans hus så hittade polisen drogerna och tabletterna.
De hittade även en bärbar hårddisk där alla filmer som killarna spelat in finns samlade på. Så han började att prata och han pratade mycket om mycket så att säga. Han hängde ut alla andra så det har bara rullat på. Så nu sitter sju killar anhållna och ett nytt åtal har väckts mot Karl.
För försäljning av droger och tabletter. Så som sagt det är lätt kaos i tjejlagen, just nu så vet de inte om de kommer att komma iväg. Tindra har redan åkt, hon är i Göteborg med U17 landslaget för tjejer. Hur fan hon håller ihop fattar jag inte.
Men Isabella säger att hon redan har gått igenom det värsta, hon fick bearbetat en hel del när det som Karl gjort uppdagades. Men de andra drabbade har inte fått göra det och de ska åka i väg i morgon. Frågan är om de kommer att göra det.
Jag har fullförståelse om inte handbollen är deras första prioritet, så det kan bli så att de får dra ut ett lag eller två. Beroende på hur många som följer med, det är försent att få tillbaka pengar osv. men jag tror att de inblandade skiter i det.
Det hade jag gjort, desperata ledare kanske använder det argumentet. Det är en hel del krismöten i styrelsen för att dämpa effekterna av det som hänt. Som tur är för klubben. Så har inget hänt i klubbens regi så att säga.
Inte mer än att de spelar handboll i samma förening. Klubben har redan uteslutit killarna från föreningen, de erbjuder sitt fulla stöd till tjejerna samtidigt som de sköter skadekontroll mot sponsorer. De poängterar hela tiden att det inte har med handbollen att göra. Vilket det faktiskt inte har, inte direkt.
Men det mesta i staden kretsar kring handbollen så det är lätt att dra vissa växlar på det som hänt. Att sätta dem i direkt samband med klubben och handbollen. Men som sagt, denna gång så är föreningen oskyldiga. De har agerat kraftigt, de ställer resurser till förfogande så att säga för de inblandade.
Så de gör vad de kan. Jag ser på de färdiga tavlorna, de två ungdomarna, deras vingar och ögon. Från ensamhet till tvåsamhet, jag ler lite åt min ordvits.
– Vad skulle du säga om att ställa ut dem på galleriet, Michael.
Jag ser på min mormor.
– Menar du allvar, mormor?
– Ja, jag menar allvar, Michael. De är väldigt, väldigt bra. De har ett djup som jag önskar att jag haft i mina tavlor.
Jag blir generad.
– Tack, mormor. Det är inte bara jag på tavlorna.
Jag ser på Isabella, hon ser på mig.
– Det är klart att du ska ställa ut dem, Michael. Om din mormor tycker det så ska du göra det.
– Det blir inte för intimt, Isabella?
– Nej, jag skäms inte för det jag känner för dig, Michael. Lika lite som du gör.
Jag ser på henne och jag ler, jag smeker hennes kind och lutar mig fram och jag kysser henne. Hon svarar på kyssen, vi delar på oss.
– Jag kallar dem från ensamhet till tvåsamhet.
– Jag meddelar Annika det, hon kommer att prissätta dem. Bara så att du vet, är du beredd på att sälja dem?
Jag ser på henne, sen på tavlorna.
– Tror du att någon vill ha dem på väggen därhemma, mormor?
– Ja, det tror jag. Som jag sa de har ett stort djup. Så vad säger du?
– Jag vet inte mormor, de har ett personligt värde för oss. Så jag vet inte, vi får se om någon vill köpa dem. Jag får fatta ett beslut då, mormor.
– Då vet jag det, men jag lämnar in dem senare idag. Tillsammans med mina tavlor. Med lite mer övning, Isabella så kommer du också att ställa ut. Du målar med hjärtat, det syns i färgerna, i trycket i penslarna. Med lite mer passion så kommer du också att få ställa ut. Något håller dig tillbaka, något håller tillbaka dina innersta tankar om dina föräldrar. När du släpper fram dem, på gott eller ont så kommer du också att få ställa ut.
– Tack, för berömmet Kristina.
– Mormor, snälla säg mormor.
– Tack, mormor.
Hon blinkar bort tårarna som fyller hennes ögon, min mormor kramar henne. Isabella svarar på kramen, sen delar de på sig. De ler mot varandra, vi tar våra väskor och vi går till bilen. Vi lägger väskorna där bak, vi sätter oss i bilen och kör i väg. Vi kör ut på landsvägen, Isabella svänger till vänster och vi kör mot staden och huset…
Det är speciellt att spela utomhus, det blir ett annat spel på konstgräs som vi spelar på. Som tur är så regnar det inte, vi spelade fem matcher i gruppen. Vi van fyra och förlorade en mot ett väldigt bra danskt lag.
Vi gick till A – slutspel som tvåa i gruppen. Det är så många lag med i turneringen så att komma fram till semifinal tog fyra matcher. Där fick vi möta ett tyskt lag, de är väldigt duktiga men vi stod upp bra mot dem. Jag fick till en fullträff i målet, man kan säga att formen kommit smygande under turneringen.
Ringrosten och den tunga träningen skulle trimmas bort, när den väl gjort det så har jag spelat bra. Jag ser på läktarna, vi spelar semifinalen på en av planerna med läktare. De är rätt så fulla, publiken har fått valuta för pengarna.
Det var oavgjort vid fulltid så att det blev straffar direkt, här finns inte utrymme för förlängningar. Det är inte fem straffar var i heller, missar man och det andra laget gör mål så åker man ut. Vi började att skjuta, vi missade, sen sköt de och jag räddade. Vi gjorde mål, de gjorde mål, vi missade, jag räddade. Vi gjorde mål, de gjorde mål, vi gjorde mål igen. Jag ställde mig i målet och domaren blåste.
Spelaren fintade först en gång, sen en gång till, sen en gång till så skrek jag TIME, man får bara hålla i bollen i tre sekunder. Domaren blåste precis när han skulle skjuta och vi vann. Tyskarnas ledare och spelare gick bananas. Vi firade och tyskarna protesterade, som sagt det blev kaos.
Det slutade med att deras protest på något magiskt vis gick igenom. Då hade vi lämnat planerna och var på väg till spårvagnen som skulle ta oss till hotellet. Så vi fick gå tillbaka. Vi gick till en tom plan och samma skytt skulle skjuta mot. Det var vi jävligt noga med att poängtera.
För jag visste att han aldrig kommer att finta så länge igen. Han kommer att skjuta direkt och han kommer att skjuta lågt så jag kommer att sjunka i ett lågt kryss. Domaren blåste, han sköt, jag sjönk och räddade. Jag sa ingenting, jag räckte honom bollen.
Sen lämnade vi planen, vi firade inte. Det hade vi redan gjort en gång, så vi är i final. Mot samma danska lag som vi förlorade mot i gruppen. Vi går mot spårvagnarna igen, innan vi spelade vår match så spelade Isabellas lag sin kvartsfinal som de vann så de ska spela semifinal klockan 9 i morgon bitti.
Så hon ska upp tidigt i morgon, jag kommer också att gå upp tidigt i morgon. Vi ska åka hem efter finalen så jag kommer att packa idag och förhoppningsvis så får vi chans att duscha på hotellet innan vi åker hem. De tre äldre tjejlagen blev ett till slut som åkte ut ganska så tidigt i slutspelet.
Så de kommer att gå på Liseberg idag, det gick bättre för det yngre tjejlaget. De gick till kvartsfinal, vilket är väldigt bra. För att det är väldigt bra motstånd här. I damjuniorernas semifinaler så är Isabellas lag det enda svenska.
De andra är två ifrån Danmark och ett ifrån Norge. De kommer att möta laget ifrån Norge. Vi sitter bredvid varandra på spårvagnen, hon har bott i mitt rum hela turneringen. Det har blivit en hel del rum över som var betalda så vi har haft ett eget rum.
Hennes ledare har inte brytt sig, hennes lagkamrater var lätt avundsjuka. Men då sa hon bara att de valt pojkvänner från fel föreningen. Där var två av henne lagkamrater som lyssnade på den kommentaren och började att stöta på två i vårt lag. Det blev lite drama av det, men inte så mycket. Det blev inget av det. Men de försökte, vi har mest hängt med familjen när vi varit på hotellet.
Annars så har vi tittar på matcherna, folk är fortfarande som ”iglar” runt henne. De försöker ställa sig in hon henne, framförallt faktiskt. Tränare från andra föreningar. Jag blev rätt trött på en av dem och sa.
– Matilda är vår agent, jag ska kanske ringa henne och säga att du trakasserar hennes spelare? Hon har kontrakt med Lugi och hon är nöjd med det. Varför skulle hon vilja byta ner sig till er?
Han såg på mig och han slickade sig om läpparna, sen gick han utan att säga hej då.
– Tack, Michael.
– Självklart, Isabella. Jag fattar inte hur du orkar.
– Jag har lärt mig att inte lyssna på dem, de bara pratar och jag säger ja eller nej. Då brukar de tröttna när jag inte driver samtalen vidare, sen går de. Men det fungerade inte med honom. Han har försökt att värva mig sen jag var typ tolv år.
Jag ser på henne.
– Det är sant, Michael. Han ger sig inte, han är speciell. Han ska vara en väldigt bra tränare men speciell.
– Ja han verkade speciell.
Andra har hon pratat som vanligt med, de som hon känner. Andra spelare, vissa ledare och förbundskaptenen för A – landslaget, honom talade hon med. Sen förbundskaptenen för U19 landslaget. De pratade hon normalt med, så vi har faktiskt inte stannat så länge vid planerna.
Vi har för det mesta åkt tillbaka till hotellet ganska så snabbt efter våra matcher. Där har vi hängt med familjen. Det har jag inte berättat när jag talar om familjen. Emil följde med Diana till sjukhuset och han var med henne när de utförde aborten och han stannade med henne tills hon fick gå hem.
De har inte pratat med varandra sedan dess, han har inte stött på någon av tjejerna här. Spårvagnen kommer fram till vår station, vi hoppar av och vi går tillbaka till hotellet. Vi går in och vi åker upp till våra rum, jag och Isabella går till vårt. Vi går in och vi klär av oss och vi går in i duschen tillsammans och jag sätter på vattnet. Vi ler mot varandra, vi tvålar in varandra.
Det är mer smekande än intvålande eller så är det båda sakerna på en gång. Vi kysser varandra ofta, när vi sköljt av oss så går hon ner på knä framför mig och tar mig i munnen och hon börjar att suga av mig. Jag känner hur jag växer det sista till fullt stånd, jag ser på henne och jag ser på hennes porriga blick som hon ger mig.
Jag börjar att röra höfterna långsamt. Jag känner att ilningar kommer och jag drar upp henne och vi byter plats och jag börjar att slicka henne. Hon vänder sig om och jag slickar henne bakifrån. Min tunga attackerar hennes slida och klitoris, jag slickar henne tills det går för henne och hon kommer med ett högt skrikande.
Jag reser mig upp och jag greppar minn penis och smeker den snabbt till resning, jag sätter den mot hennes slida och jag trycker till och jag glider in i hennes inre. Jag når botten och stannar, hon nickar och jag börjar att ta henne. Jag börjar långsamt och ökar takten tills hon säger.
– Inte fortare och inte djupare.
Jag lyssnar på henne och jag anpassar mig efter vad hon säger, jag tar henne och njuter. Jag njuter av att älska med henne, jag känner ilningarna komma, jag känner hennes hand börja smeka hennes klitoris. Då går ilningarna över till kittlingar.
Jag håller emot tills jag känner hur det skakar i hennes kropp och hon kommer med ytterligare ett skrik som dränks av mitt vrål som lämnar mina läppar. Jag tömmer min säd i hennes inre och jag känner hur sträng efter sträng av min säd fyller hennes slida…
Vi ligger på sängen och slötittar på tv, vi har packat våra väskor, med det vi inte behöver mer. Vi har burit ner dem i hennes bil, vi har varsin bag med kläder och saker till matcherna i morgon. Vi har precis ätit middag med familjen, nu ligger vi här i sängen och som sagt slötittar på tv.
Hon ser på Instagram och hon visar mig roliga saker mest hela tiden. Sen ser hon en bild på oss två, som är tagen när vi står läktaren och tittar på en match. Hon lutar sitt huvud mot min axel och vi ler båda två, det ser ut som vi är på väg att skratta åt något. Hon trycker på telefonen och sen så tar hon en bild på oss. Hon lägger ut den på sin Instagram. Hon scrollar vidare bland bilderna.
Vi läste aldrig kommentarerna på bilden som Partille Cups sida lagt upp. För det var där de lagt upp den, vi har läst kommentarer innan på bilder som tagits på oss och sen lagts upp. De har inte alltid varit så trevliga. Vi har inte bett om att bli fotade, vi har inte bett om uppmärksamheten.
Men vi får den ändå, vi kan inte påverka den. Vi kan inte påverka de som skriver skit om oss. Vi kan dock skita i att läsa kommentarerna. Oavsett om de är positiva eller neutrala. Jag ser på en bild som Isabella visar, det är rolig bild, vi skrattar när vi ser på den. Hon scrollar vidare…

Kapitel 9.
Jag säger inget, jag vet när jag ska säga något och när jag inte ska göra det. Hon är en vinnarskalle och de förlorade. För många i hennes lag darrade, så de förlorade på eget slarv inte på att andra laget var bättre.
Inte blev det bättre av att motståndarna punktmarkerade henne i nästan hela matchen, ändå så gör hon åtta mål. Hon har klätt på sig, jag går fram till henne och jag kramar henne. Jag kramar henne mjukt och hon slår armarna runt mig och hon kramar mig hårt.
Hon begraver ansiktet i mitt bröst och jag smeker hennes rygg. Jag kan förstå frustrationen, när man förlorar som de gjorde. Deras tränare försökte släta över förlusten, det gjorde henne ännu mer förbannad. Hon sa inget men jag såg blicken i hennes ögon.
De gröna ögonen blev väldigt svarta, jag smeker hennes rygg och jag viskar lågt i hennes öra. Hon kramar mig lite hårdare. Vi står där i tjugo minuter sen delar vi på oss. Hon har lugnat ner sig, hon är fortfarande irriterad och förbannad.
Men hon har släppt det värsta, nu kan hon som hon säger uppföra sig. Vi går till planerna där finalerna ska spelas, vi går till en av läktarna och sätter oss. Familjen sitter där, de har redan tagit platser så att de är säkra på att ha en plats när det är dags för oss att spela vår final.
Min mor kramar Isabella, Isabella sätter sig bredvid henne och hon lutar sitt huvud mot min mors axel. Min mor lägger armen runt hennes axel. Vi tittar på matcherna, jag ser på klockan på telefonen. Jag reser mig och Linus gör detsamma, vi lämnar läktaren och går till den plats som vi ska samlas på. Jag tar på mig mitt skydd och sen mina kläder, vi har ett taktiksnack sen börjar vi att värma upp. När vi är klara med den så går vi till anvisad plats.
Vår lagkapten peppar igång oss, vi går in på planen och ställer upp. Det är spelapresentation, när den är klar så går jag till vårt mål. Jag gör min ritual, sparka i båda stolparna och sen kicka i ribban. De börjar med boll, jag ser på deras spelare.
Jag vet hur de skjuter, jag ska i alla fall inte gå fel på deras avslut. Matchen sätter igång, jag går in i min bubbla. Nästa skott är det enda som finns i mitt huvud, nästa skott och nästa räddning…
Vi hoppar runt i en ring, vi vann matchen med tre till slut. Det var jämt hela matchen, sen stänger jag igen de sista åtta minuterna och vi rycker och vinner med tre. Vi dansar runt och de är rent knäckta. Det är Danmarks bästa lag vår ålder.
De har inte förlorat en match på flera år, de är i chock. Vi ställer upp för prisutdelning. Vi ser på varandra och vi ler med hela ansiktet allihop. Vi får våra medaljer och vi lämnar planen och vi går till våra familjer och de som har flickvänner kramas med dem med.
Vi ska åka tillbaka till hotellet och duscha sen så ska vi åka hem. Vi går till spårvagnen, de som har varit publik fyller en av bussarna och börjar att åka hem. Den andra bussen väntar vid hotellet, vi går på spårvagnen och vi firar fortfarande.
Vi kommer fram till hotellet och vi åker upp på rummet och vi duschar av oss snabbt. Vi har inte så lång tid på oss, vi klär på oss vanliga kläder och sen åker vi ner och checkar ut. Vi tar våra väskor och går till Isabellas bil.
Vi kramar min mor och de andra i familjen sen sätter vi oss i hennes bil och börjar att köra hemåt. Jag för bak sätet så långt det går och jag sträcker ut mina ben så långt jag kan. Vi ser på varandra och jag ler.
– Hur går dina funderingar, Isabella?
Hon ser på mig.
– Jag vill ut.
– Det förstår jag, men var vill du?
– Jag vill helst till Danmark, men vi får se. Våra lite äldre spelare har antytt att nästa år är deras sista. Så jag kommer inte att stanna för de kan inte ersätta dem från de egna leden så att säga. Så jag vill helst till Danmark, tyvärr så finns det inget annat tillräckligt bra lag härnere. H65 har inte råd med mig. Lugi kommer inte att ha råd med mig de i heller.
– Har du meddelat din agent?
– Han verkar inte speciellt intresserad, Michael.
– Vill du ha Matildas nummer?
– Varför inte.
Jag kopplar ur hennes telefon från bilen och jag kopplar upp min mot bilen. Jag ringer upp Matilda.
– Michael, grattis till vinsten.
– Tack, Matilda.
– Så vad har du på hjärtat?
– Det gäller Isabella, hon kan prata själv.
De börjar att prata, efter en halvtimme så säger Matilda.
– Jag kontaktar honom, jag tar över ditt kontrakt så börjar jag att jobba för dig. Då får samma deal som Michael.
– Tack.
– Ingen fara. Du vill till Danmark, då får vi se till att det blir så.
– Tack.
– Som sagt ingen fara, men du måste göra jobbet. Gör det så blir det inga problem.
– Jag lovar.
– Bra, nu ska jag vidare.
Hon lägger på och jag ser på Isabella och hon ser lite tagen ut.
– Du kommer att ha ett kontrakt att skriva på är du kommer hem. Om det är samma som mitt så är det väldigt förmånligt så att säga. Hon får en viss procent när du skriver på för en ny klubb.
– Ok då vet jag det.
Vi ser på varandra, jag ler och hon svarar på det. Vi kör vidare hemåt…
Vi kysser varandra länge, jag står på stationen i Malmö med henne. hon ska ta tåget till deras samling i Skövde, där ska de vara i en vecka drygt innan de åker vidare till Spanien. När de åker ner dit så samlas vi i Malmö, där ska vi träna i drygt en vecka innan vi åker till Kroatien.
Vi har fått nästan tre veckor tillsammans hemma i huset. Vi har tränat och tagit det lugnt, svallvågorna efter det som avslöjades drar fortfarande över staden och föreningen. Vi ser på varandra igen. Vi har älskat minst två gånger om dagen, ibland tre, vi ett par tillfällen fyra gånger på en dag.
Vi älskade hela kvällen och halva natten igår. Vi kysser varandra igen sen går hon på tåget, vi vinkar till varandra. En lagkamrat till henne kommer att hoppa på i Lund. Så hon är inte ensam, tåget kör i väg och jag går till Pågatågsstationen och väntar på tåget till stan.
Jag får ett meddelande och jag svarar på det. Vi hinner skriva en massa meddelanden till varandra innan hon är framme i Skövde…
Jag och Emil är på Crossfiten, han kör dagens WOD och jag kör Tomas program, styrka med egen kroppsvikt, hopprep och cykel. Emil har börjat att få muskler, han har fått en atletiskkropp. Jag ser på honom och han kämpar på med träningen.
Jag gör mina armhävningar, när jag är klar så reser jag mig och går till en stång och jag hoppar upp och jag gör chins. Emil avslutar sin träning och svetten rinner av honom. Jag gör klart mina chins, jag lägger mig på golvet och gör min sista repetition av armhävningar.
När jag är klar så reser jag mig och jag går fram till Emil. Jag ser var hans blick är, den är riktad på en kvinna tjugofem årsåldern som gör chins med ryggen mot oss. Man ser musklerna spela under hennes hud, hon har väldigt åtsittande träningskläder på sig.
– Sluta stirra, Emil.
– Ja.
Han tittar på mig i stället. Jag möter hans blick och han möter min.
– Har du en förkärlek för äldre tjejer, Emil?
Han tar en klunk av vattnet, han torkar av sitt ansikte och han säger.
– Det är en rätt så personlig fråga.
– Kanske det, men det är en fråga som en bror ställer till sin bror.
– Förvisso, för att svara på din fråga så ja. Jag föredrar lite äldre tjejer.
– Lite, hon är minst tjugofem år Emil.
– Ja lite äldre.
Jag ser på honom och jag skakar lite på huvudet. Vi tar våra väskor och vi lämnar byggnaden. Det är grått ute, vi sätter oss på våra cyklar och vi cyklar hemåt.
– Är Diana den äldsta du varit med?
Han ser på mig, sen tittar han rakt fram och säger.
– Nej, hon är mycket äldre.
– Hur mycket äldre, Emil?
– Hon är fyrtio år.
Jag säger ingenting, jag ser på honom och säger.
– Där ser man.
– Inga moralpredikningar?
– Nej, inga moralpredikningar.
Vi säger inte mer om det, vi kommer hem och vi ställer cyklarna i garaget. Jag låser upp dörren och vi går in. Vår mor, Linus och Vilma är bortresta. De kommer hem tills jag ska till samlingen. De har bokat biljetter och hotell i Kroatien, de kommer att åka ner en dag innan vi börjar att spela.
Emil ska stanna hemma, Olivia, Helena, mormor, farmor och farfar kommer att ta hand om honom. Han ska arbeta hos Olivia, vilket han redan gör. Han har tagit över mitt sommarjobb. Jag kan sakna det ibland, just nu när Isabella inte är hemma så saknar jag det massor.
Jag öppnar kylen och jag tar fram en burk med mat. Jag lägger upp den på en tallrik. Jag sätter tallriken i mikron, jag startar den och jag tar fram bestick och glas. Jag hör smattret mot fönstret, jag är glad att vi hann hem. Jag tar fram mjölk och jag ställer mig vid mikron och väntar på att min mat ska bli varm.
Det plingar till. Jag tar tallriken och jag sätter mig vid bardisken. Jag börjar att äta, jag ser ut genom det stora glaspartiet ut mot trädgården och jag ser hur det vräker ner utanför. Det är ett brutalt sommarregn, det börjar åska och blixtra.
Jag ser fascinerat på skådespelet utanför fönsterna. Jag äter vidare, Emil kommer upp för trappan och han ser ut genom fönstret och då slår blixten ner i trädgården. Han hoppar till och skriker ut sin förvåning. Vi ser på varandra och sen på hur det ryker från där blixten slog ner.
Det åskar och blixtrar rejält en stund till sen drar det vidare och regnet avtar och mattas av efterhand. Vi ser på varandra igen, Jag fortsätter att äta, jag tar en klunk av min mjölk. Jag sätter glaset på bardisken.
– Satan vad det small, Michael.
– Ja, verkligen, Emil.
– Det ryker från hålet.
– Ja, det var en jäkla tur att den inte slog ner i huset eller garaget, Emil.
– Ja, frågan är vad mamma kommer att säga om att hennes gräsmatta fördärvats?
– Jag har inte en aning, Emil. Glöm inte att äta.
– Nej då, jag ville inte äta svettig.
– Det är inget jag tänker på längre, Emil. Jag mycket större problem med det innan jag började att träna. Men det var för att jag svettades bara jag tänkte på att röra på mig.
Han ser på mig.
– Jag ska inte säga att jag glömt att du var kraftig, innan.
– Jag var fet, Emil. Jag var inte kraftig, jag var fet. Varken mer eller mindre.
Han ser på mig och jag möter hans blick.
– Jag hymlar inte med det, då ska inte du i heller behöva göra det, Emil.
– Ok.
– Nu tränar jag hela tiden känns det som, eller spelar så jag är så van vid att göra saker när jag svettig så jag tänker inte på det längre.
Emil ser på mig, jag äter vidare och han tar fram mat och han lägger upp på tallriken och sätter in den i mikron. Han sätter på den och börjar att värma maten, han tar fram bestick och glas. Han slår upp mjölk i glaset.
– Var Tindra den första tjejen du var med?
– Ja på alla vis så att säga, Emil. Jag var förälskad i henne så länge jag kan minnas. När vi blev tillsammans så var det den lyckligaste dagen i mitt liv fram till den dagen. Jag har haft ett par till efter den dagen, det som känns så konstigt är att det inte ens gått ett år sedan det hände. Det senaste året har varit helg galet.
– Och Isabella?
Jag ser på honom, jag äter upp min mat. Sen säger jag.
– Det talas om i litteraturen och på andra forum om den sanna kärleken. Att det finns någon för oss alla och när vi hittar rätt person så bara vet vi att vi kommer att vara tillsammans med den personen i resten av sitt liv. Den känslan fyller mig varje dag, varje gång jag ser på henne. Hon säger att hon känner likadant. Vi älskar varandra, vi är unga och en del äldre eller i vår ålder skulle säga att de kommer att gå över och att det inte är äkta kärlek vi känner. Det är bara hormoner osv. de får gärna säga det. Vi bryr oss inte, vi vet vad vi känner. Jag kände den känslan första gången jag såg henne, hon säger samma sak. Vi kände båda den där känslan, den går inte att beskriva. Men man bara vet, vi bara visste. Sen tog det ett par månader innan vi träffades och pratade. Sen kysste hon mig och jag var fast, eller det var jag redan innan kyssen. Men den cementerade det för oss båda, vi kysste varandra och sen så var det inte mer med det.
– Det är så jag känner för Viktoria.
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Då hoppas jag att ni ska finna varandra när ni är redo båda två Emil. Men passa på att njuta av livet fram tills det händer.
– Det gör jag.
Jag ser på honom, sen ler jag när jag tänker på Diana och fyrtioåriga kvinnor.
– Så en fyrtioåring?
– Ja en fyrtioåring. Det var ett par magiska dagar, Michael.
– Dagar?
– Dagar.
Mikron plingar och han tar ut tallriken, jag sköljer av min och sen går jag nerför trappan till källaren. Jag går till mitt rum och jag tar fram nya kläder, sen går jag in i badrummet och duschar…
Jag ser på min stora väska och på ryggsäcken, jag hänger den på axeln och jag lägger den andra i bagageutrymmet på bilen. Jag sätter mig bakom ratten, jag ska övningsköra till Malmö och samlingen. Linus sitter bredvid mig och min mor där bak. Jag startar bilen, jag lägger i rätt växel.
Eftersom det är en automatare så är det inte så svårt. Jag lägger den i D och sen kör jag i väg, jag stänger av kommentarerna från min mor. Innan vi kommit ut ur stan så har hon kommit med tio tips. Jag slickar mig lite om läpparna, jag kommenterar inte hennes kommentarer.
Jag har lärt mig att då får jag bara höra att hon minsann haft körkort sen innan jag blev född. En gång frågade jag om de verkligen hade bilar på istiden. Den kommentaren föll inte i god jord. Så jag säger inget längre, jag stänger av hennes kommentarer. Sen kör jag som jag lär mig på bilskolan och av Linus.
Vi kommer ut på motorvägen och jag gasar upp i hastighet, jag slår till farthållaren och jag fokuserar på körningen. Jag tänker på Isabella och våra samtal. De handlar mest om hennes träning och hur mycket vi saknar varandra.
Vi pratas vid så ofta hon kan, jag gör inte så mycket annat än tränar, äter och latar mig. Eller jag spelar en del med, en hel del emellanåt. Eller den senaste veckan så har det blivit en hel del. Vi har inte pratat mer om Emils äventyr med äldre tjejer. Linus kommer med tips inför samlingen, jag lyssnar på dem. Samtidigt som jag försöker stänga ut min mors kommentarer om min bilkörning.
– Mor, nu får du sluta.
– Förlåt?
– Antingen så slutar du att kommentera min bilkörning eller så kör jag intill sidan och byter plats med Linus. Sen kommer jag aldrig mer att övningsköra om du sitter med i bilen. Det är jag som kör inte du, hade Linus inte ansett att jag var redo att köra här så hade jag inte fått köra här. Så nu räcker det är du snäll.
Tystnaden blir rätt så påtaglig i bilen, tills jag säger.
– Vad sa du om samlingen, Linus.
Han upprepar det han sagt, vi kommer fram till Malmö och jag följer GPS: en till hotellet. Jag parkerar och vi går ur bilen, jag tar min packning. Jag kramar min mor länge. Vi släpper varandra och sen kramar jag Vilma.
Jag ger Linus en snabb kram och sen går jag in på hotellet till en kvinna som står i landslagets färger. Jag presenterar mig och hon tar hand om mig…
Jag ligger på sängen och jag ser Isabella som gör likadant. Det är bara det att hon ligger på en säng i Spanien och jag ligger på en säng i Kroatien. Hon har varit i Spanien i en vecka och vi kom fram till Kroatien igår kväll. Vi ska spela första matchen i morgon. Det är tight planering, men det är säkert en ekonomisk fråga.
– Hur känns det, Isabella?
– Jodå det är lite ömt men annars så är det bra. Jag är mest glad att jag klarat mig ifrån en hjärnskakning.
Jag ser på hennes svullna öga och kind, hon fick en armbåge på ögonbrynet i sin match innan idag. De är vidare ifrån gruppen och de spelade åttondelsfinal innan i dag som de vann rätt så komfortabelt.
– Hur är det själv, Michael?
– Det är bra, det är lite speciellt. Men det är bra, jag saknar dig väldigt mycket, Isabella.
– Och jag saknar dig, väldigt mycket Michael. men det är ok för din mamma och Linus att jag bor i huset?
– Jadå, Emil är ensam hemma så du kan försöka hålla honom i örat.
– Haha, jadå. Då slipper jag att vara själv.
– Ja, det gör du. Om du får riktigt tråkigt så kan du alltid fråga Olivia om du kan få servera på hennes restaurang. Hon behöver för det mesta extra personal på sommaren.
– Det ska jag göra, jag är faktiskt ledig i en vecka när jag kommer hem. Sen börjar vi att träna.
– Jag kommer inte att få ledigt, de började igår. Så jag kommer att få börja direkt när jag kommer hem, Isabella.
– Segt.
– Ja, verkligen.
Vi pratar bort en stund till, sen ska jag träna så vi avslutar samtalet. Jag tar väskan och lämnar rummet. Min rumskamrat tillbringar det mesta av sin tid med de ifrån hans lag. Han spelar i Kristianstad, de är fyra spelare från Kristianstad med i truppen.
Jag går nerför trapporna till receptionen, jag går fram till de som redan är på plats. När vi alla är samlade så åker vi till hallen och gör vårt första träningspass. I gruppspelet så kommer vi att turas om i målet, vi är två som är uttagna att spela.
Den tredje målvakten är med som back – up. Jag trodde att jag skulle få den rollen. Det fick jag inte, det gick väldigt bra på lägret inför turneringen…
Tre matcher i gruppen har resulterat i två knappa vinster och en kross. Nu så ska vi spela slutspel. Jag sitter på mitt rum och jag tittar skärmen, Isabella är framme i final och den spelas nu. Hon och två tjejer till har burit laget till finalen, en av målvakterna och en annan niometers spelare.
De möter Danmark i finalen och det är jämt. Inget av lagen lyckas med att hänga av det andra laget. Det är oavgjort vid fulltid, det är oavgjort efter två förlängningar. Nu är det straffar, Danmark missade precis sin straff.
Jag ser Isabella gå fram till straffpunkten, hon tar upp bollen. Hon gör sig redo och domaren blåser, hon skjuter och hon drar den ribba in. Jag skriker rakt ut och jag reser mig och höjer armarna i luften. De vinner matchen och turneringen.
De är världsmästare för U19 tjejer. De andra tjejerna attackerar henne och målvakten. De står redan och kramar varandra när de andra kommer springande. Jag känner mina ögon tåras, jag är så glad för henne skull…
De andra i laget vet att jag är tillsammans med Isabella. De gratulerar mig, eller de ber mig att gratulera henne. Vilket jag gör, framförallt killarna från Lugi som känner henne ber mig att hälsa från dem. Vilket jag gör.
Vi vann vår åttondel ganska så lätt, det blev tuffare i kvartsfinalen och i semifinalen så gick det till förlängning innan vi kunde vinna. Nu står vi här och sjunger nationalsången, Vi har turats om att börja matcherna och sen så har vi stått en halvlek var.
Den metoden har fungerat bra för oss. Han är en duktig målvakt, han är ett år äldre än mig. Han har varit med i Handbollsligan under året som gått. Han kommer att börja det är hans tur att göra det. Vi ska möta Frankrike i finalen, de är väldigt vältränade och tuffa att möta. Matchen börjar och vi börjar med boll…
Jag ser hur de leder ut, målvakten som började matchen. Det har gått tjugo minuter av första halvlek när han får en boll i ansiktet. Han är rätt groggy när han lämnar planen. Jag går in och jag går till målet, jag tar bollen och jag ser på domaren.
När vår målvakt fick bollen i ansiktet så blev deras spelare utvisad. Det är en klen tröst för honom om han fått en hjärnskakning. De går ut med honom till omklädningsrummet. Jag släpper honom och fokuserar, jag går in i min bubbla.
Jag släpper allt runt omkring mig. Jag följer vårt anfall och vi gör mål, en sådan sak kan tända spelare. Vilket det gör med oss, det kändes halv som halvt att han sköt vår målvakt i ansiktet med flit. Sådant accepteras inte…
Jag ser på resultattavlan, jag känner hur det bubblar i hela kroppen. Jag ser på de som sitter på bänken det är tio sekunder kvar och vi har bollen i anfall. Vi leder med två bollar. Slutsignalen går och vi bara skriker rakt ut i luften allihop.
Jag är väldigt nöjd med min insats. Deras målvakt gjorde också en monstermatch, men jag var lite bättre. Framförallt den sista kvarten, den kvarten var magisk. Jag släppte in två bollar på en kvart. Vi firar och dansar och firar lite till, vi tackar dem för matchen. Jag säger till deras målvakt på franska.
– Fantastisk match.
– Detsamma.
Sen går jag vidare, när vi tackat dem så ställer vi upp för medaljutdelning. Men först så ska All Star laget presenteras, matchenslirare i finalen ska utses osv. Så det kommer att ta ett tag innan vi får våra medaljer. Danmark som blev trea kommer också in i hallen tillsammans med Spanien som de slog i matchen om tredjepris.
Vi skrattar mycket, vi kan inte riktigt fatta vad som hänt. Laget presenteras, vi får med två spelare i all star laget. En av våra kantspelare och en av våra nior. Bäste målvakt blir den franske målvakten. Vi applåderar när laget presenteras.
Sen så presenterar de MVP jag ser mitt namn, jag reagerar inte först. Sen ser jag på mitt namn och bilden på mig, jag går fram till de som delar ut priset och jag är lätt tagen. De tar bilder på oss och sen går jag tillbaka till mina lagkamrater.
Sen mitt i allt så utser de matchenslirare och jag vinner den med, jag går fram till dem. Jag får en klocka från Tissot, nya bilder tas och jag gör High Five med mina lagkamrater, sen går jag till min plats. Jag sätter priserna på golvet framför mig. Sen börjar medaljutdelningen…
Jag tar bilden och skickar den, jag fick en likadan av Isabella när hon vann. Hon stod naken med guldmedaljen mellan brösten. Jag tar en likadan bild och skickar till henne. Jag tar av mig medaljen och sen klär jag på mig, vi ska äta middag om en stund.
Sista middagen för denna gång, det har varit en spännande tid tillsammans. Jag drar handen genom håret och jag ler lite. Min telefon burrar till, Isabella svarar på min bild. Jag läser svaret och ler, jag lämnar rummet och går till trapporna och jag går nerför dem.
Jag kommer ner till de andra som står och väntar. Vi är fortfarande väldigt bubbliga så att säga. Jag hann prata en stund med min mor, Linus och Vilma innan vi lämnade hallen. De kommer också att resa hem i morgon. Det blev en massa kramar, sen så skulle vi duscha och åka tillbaka.
Men det blev inget duschande för varm vattnet fungerade inte så vi fick åka till hotellet och duscha. Den andre målvakten ligger på rummet under observation. Han mår riktigt dåligt, det är lite smolk i bägaren för oss alla. När alla är på plats så går vi in och äter…
Vi kysser varandra hungrigt, vi är nakna och vi ligger nakna i min säng. Vi kommer inte att ägna oss åt något längre förspel. Det behöver vi inte, nästan fyra veckors celibat gör att vi inte behöver det.
Jag är hård och hon är blöt och redo, hon styr mig rätt och jag trycker till och glider in i henne och vi andas tungt båda två, vi stönar båda två. Jag kysser henne och sen älskar vi, vi älskar inte länge.
Men vi älskar intensivt, vi kommer tillsammans och när vi kommit och landat så ler vi båda två. Vi andas snabbt och vi kysser varandra, vi kommer att älska fler gånger ikväll och natt. Men vi njuter extra mycket efter denna första gång. Vi bekräftar varandras närhet…
Vi tre som var med och vann VM står i mitten av planen, vi ska bli firade av föreningen. A – laget spelar match i Svenska Cupen. De har gjort klart med en ny målvakt. En äldre, rutinerad målvakt som varit proffs i ett antal år i olika ligor.
Som nu vill flytta hem och avsluta karriären. Tomas och han har kommit lite på kant med varandra, han vill göra sin grej. Vilket Tomas inte riktigt köper. Så det är vissa spänningar mellan dem. Jag och Markus har turats om att vara med på de första träningsmatcherna bakom honom.
Jag har fått göra två inhopp när matcherna varit avgjorda. Markus med, jag sitter med på bänken idag. Nästa match så är det Markus som ska göra det. Vi blir firade och får varsin påse med några saker i, vi tackar publiken för deras applåder och jag går till läktaren och jag ger Isabella påsen.
Hon tar den, resten av familjen sitter här de med. Jag tar av mig guldmedaljen. De ville att vi skulle ha den på oss, jag ger den till Isabella. Jag får en puss och sen går jag till omklädningsrummet där de andra är. Oskar drar de sista instruktionerna inför andra halvlek.
Vi leder med tre, laget vi möter spelar i Allsvenskan. Man har ett handikappsystem, där man får tre kontringar per division som är under högsta serien. Så de hade tre gratis kontringar på oss. Men vi har tagit igen dem och vi leder som sagt med tre. Vi går ut till planen, jag tar matchbollen och jag kramar den.
– Grattis, Michael.
– Tack, Krister.
Krister är en av domarna, jag vet inte vem han är. Mer än hans namn, men gratulerar han mig så får jag svara.
– Det var en väldigt bra final.
– Jag har inte sett den än, när jag mitt uppe i det så fokuserar jag på det. Det var högt tempo i matchen, men annars så vet jag inte hur det såg ut. Men jag ska se matchen senare.
Han ser på mig och ler.
– Då kör vi.
– Det gör vi, Krister.
Jag går tillbaka till min plats och jag sätter mig. Jag tar en klunk av mitt vatten och torkar mina händer på handduk. Domarna blåser i gång matchen.
– Var beredd, Michael.
– Förlåt?
– Var beredd på att komma in, han ska inte tro att han är säker på sin plats, Michael.
Jag ser på, Tomas och sen på den rutinerade målvakten. Jag reser mig och går runt stolarna och börjar att stretcha. Jag ser på Tomas elaka leende, sen tittar han på Anton som målvakten heter. Han ler inte tillbaka, jag visar inte att jag ser blickarna som de delar…
Jag kommer in på planen, det är tjugo minuter kvar. Jag är sjutton år och gör min riktiga A – lags debut. Nu är det tävlingsmatch och på allvar. Vi leder med fem, jag sträcker lite till musklerna. Jag ser på läktaren och jag ser på min familj, eller mina släktingar. Jag ser stoltheten i min farfars ögon, jag ser på Isabella. Detta är vardagsmat för henne, jag slappnar av och andas in sen ut…
Vi tackar motståndarna, vi vann matchen komfortabelt. Jag gjorde inte bort mig, jag släppte in bollar och jag räddade bollar. Men signalen till Anton gick fram, blickarna mellan honom och Tomas går inte av för hackor.
Vi firar i omklädningsrummet och vi sjunger segersången. När vi är klara så börjar vi att klä av oss. Jag går in i duschen och ställer mig, jag känner vattnet träffa mig och jag blundar och njuter. När jag är klar så går jag ut i omklädningsrummet och jag torkar mig och klär på mig.
När jag är klar så reser jag mig och går i väg. Jag går till läktarna där familjen väntar på mig. Jag får kramar och ryggdunkar, vi går uppför trapporna och mot trapporna som leder ner och ut. Vi går nerför trappan och vi kommer fram till dörren som leder ut när vi hör två män med höga röster skälla ut varandra.
Vi som är här, hör dem väldigt tydligt. Det är Anton och Tomas, något säger mig att det inte är sista gången de kommer att kollidera. Jag öppnar dörren och vi går ut i värmen. Det är mitten av augusti och varmt, inte så varmt som i Kroatien. Men varmt, vi pratar ett minuter med farmor och farfar innan de går till sin bil. Vi går till våra cyklar och vi sätter oss på dem och cyklar hemåt.
– Varför bråkar de, frågar min mor?
– För att Anton vill köra sin grej, det vill inte Tomas. Så de har kolliderat, bytet idag var en ren markering. Kom inte här och tro att du är något markering.
De ser på mig, Linus skakar lätt på huvudet.
– Anton är ute på hal is om han tror att han kommer att vinna den striden.
– Ja, Linus jag håller med. Men något säger mig att han kommer att kämpa emot.
– Jag önskar honom, lycka till.
– Jag med Linus. Jag med.
Vi kommer hem och vi ställer cyklarna i garaget, Isabella kommer att köra hem i morgon. Hennes skola börjar på måndag, nu börjar vår vardag igen. Men skola, träningar och matcher. Så nu ska vi försöka sy ihop vårt schema så att vi kan träffas minst en gång i veckan i alla fall.
Jag kommer att få träna mer, eftersom de inte ersatt båda målvakterna utan bara den ene. Så jag och Markus kommer att få träna med A – laget och ibland med juniorerna med. Förutom den träningen så tränar jag i skolan med och vi har våra matcher.
Som sagt det kommer att bli ett pussel, ett som vi kommer att lösa men det kommer inte att bli lätt. Hon tränar inte mer i skolan. Deras NIU är bara i två år, så hon slipper den träningen nu. Vilket hon är tacksam för, hon har för det mesta ändå bara kört rehab på den träningen.
Vi hjälps åt med middagen, när den är klar så sätter vi oss ute på altanen och äter vår middag. Näst sista middagen innan skolan börjar…
Vi är ivriga, kläderna ligger som ett streck på golvet från ytterdörren och hit. Vi är alltid lika ivriga när vi träffas igen. Framförallt när det gått en vecka som denna gång. Vi lägger oss i hennes säng och förspelet blir kort och intensivt.
Sen grenslar hon mig och hon sätter min penis mot sin slida och hon börjar att rida mig. Mina händer smeker hennes nakna hud och jag drar ner henne och kysser henne intensivt. Hon rider mig snabbare och snabbare, sen tar jag över rörelserna och jag tar henne ännu snabbare och vi kommer tillsammans och säden lämnar mig och fyller hennes inre. Vi kommer med ett skrik och ett vrål, vi kommer länge och när vi landar så ler vi…
Det har gått två månader sen vi började skolan och pusslandet började. Vi träffas minst en gång i veckan och hitintills så har inte våra matchdagar krockat så att säga. Vi spelar hemma och borta på samma dagar, de har oftast träningsledigt dagen efter match.
Det har vi med om jag varit med A – laget. Så då kan vi träffas, då kommer hon till mig. Eller som idag, vi spelade med Div. 1. Laget igår, så jag är ledig idag. Jag kunde se hennes match på plats i Lund och vi är lediga båda två i morgon.
Så vi får nästan två dagar tillsammans, så vi inleder tiden tillsammans med att älska hett. När vi är klara så pratar vi om hennes match. När vi är klara med det så älskar vi igen, sen duschar vi. Vi köper mat när vi är klara. Vi äter och tittar på tv, på en serie eller film.
Sen myser vi i soffan tills vi inte kan låta varandra vara. Då slutar det med att vi älskar passionerat igen. Sen duschar vi av oss snabbt. Dukar av middagen och sen går vi och lägger oss. Ibland så älskar vi igen, eller så somnar vi som vi gör i dag. Vi somnar nära varandra och vi njuter av närheten till varandra.
När vi vaknar så älskar vi ibland, ibland så ligger vi kvar och myser innan vi äter frukost. Sen går vi på en promenad. Vilket vi gör oavsett om vi är här i Lund eller om vi är i min hemstad. Se älskar vi igen, vi äter middag tillsammans. Sen åker antingen hon eller jag hem.
Sen börjar en ny vecka med matcher, träningar och skola. Hon går sista året och hon satsar allt hon kan på skolan. Hon vill verkligen få bra betyg så att hon kommer in på juristutbildningen. Hon kommer att söka in, skulle det vara så att hon inte får ett erbjudande från utlandet så kommer hon att plugga samtidigt som hon spelar.
Jag pluggar också en hel del, jag älskar fortfarande skolan. Så jag har inga problem med att kraven har ökat för mig. Eller att det har blivit tuffare än vad det var i ettan. Jag gillar tempot, skolan blir något som sliter tankarna från handbollen.
Jag ser mer på handboll nu än vad jag gjorde innan, dels för att analysera skyttar. Men även för att mitt intresse ökat gradvis. När vi är ute och promenerar så hamnar vi allt som oftast i någon sporthall i Lund eller i arenan i min hemstad.
Vi ser på både matcher med unga lag som äldre lag. Vi det är en bra plats att prata på. Sitter vi hemma hos någon av oss så slutar det alltid med att vi älskar. Det är inget fel med det, men vi behöver prata med varandra med.
Rättegången mot de spelare som utnyttjat tjejerna har satt i gång och det är mycket mediabevakning på den rättegången. Nu får vi bara hoppas på att de blir fällda. Emil tränar på en ny teateruppsättning och Vilma har börjat på dans.
Min mor arbetar och Linus med. De tre kvinnorna har sina fredagsträffar där de träffas och dricker. Helenas mage har vuxit en hel del, hon har inte jättelänge kvar innan hon ska föda. Tindra har studsat tillbaka så att säga, när hon fick lätta på trycket och prata om det som hänt så släppte det rejält för henne.
Hennes föräldrar samtalsterapi har gått bra. Han har flyttat hem igen på heltid så att säga, de har fått en annan relation till varandra. Ni kanske undrar om mina tavlor som jag ställde ut. Eller som mormor ville att jag skulle ställa ut, de har blivit sålda.
En köpare köpte alla tavlorna. De inbringade den facila summan av etthundratusen, jag fick skatta bort en del av pengarna. Resten satte jag in i en fond som min mor öppnade åt oss när vi föddes och som sen använts som sparande för oss.
Vår far håller sig borta, han hör inte av sig till någon av oss. Jag har träffat Sara på gågatan ibland och hon säger att han inte hör av sig till henne i heller. Jag träffar, mormor, farmor och farfar när jag hinner med allt annat. Jag har fått komma in ett par A – lagsmatcher.
Stämningen mellan Anton och Tomas är frostig, jag är noga med att inte lägga mig i. Jag gör som Tomas säger till mig att göra, han är målvaktstränare. Markus kör samma taktik som jag, vi gör som vi blir tillsagda och inget mer. Skulle vi tvingas att välja sida så kommer jag att välja Tomas sida alla dagar i veckan.
Hon glider av mig och hon reser sig och går snabbt in i badrummet. Jag går efter henne och vi ställer oss i duschen och hon sätter på vattnet och vi står nära och vattnet träffar oss och det rinner över våra kroppar. Det varma vattnet smeker oss och jag lutar mig fram och kysser henne, jag tar hennes vänsterhand och jag flätar samman våra fingrar. Mina fingrar möter ringen på hennes finger.
Jag frågade om hon ville förlova sig med mig, hon sa ja och jag satte ringen på hennes finger. När man är säker på något varför ska man då skjuta upp på det? hon flätar samman sin han med min och hon smeker min ring. Vi kysser varandra länge…
Vi går hand i hand och vi pratar om allt möjligt, vi kommer fram till arenan i Lund. Vi ska titta på när deras B – lag spelar, vi går in och sätter oss på läktaren. Vi tar av oss våra jackor, hon tar min hand och flätar samman våra fingrar och vi fortsätter vårt samtal om ingenting egentligen.
Matchen börjar och vi tittar på den, det kommer fler från deras A – lag och sätter sig. Det är de yngre spelarna, de är gamla lagkamrater till de som ska spela i B – laget. Vissa av dem tränar med A – laget.
– Är ni matchlediga i helgen, Michael? frågar en tjej som heter Ebba.
– Ja, jag spelade med Div. 1 igår och det är Markus tur att åka med A – laget i morgon Ebba. Han ska åka med dem till Skövde.
– Usch det är en tung resa.
– Jag har hört det, jag har inte gjort den.
– Du har inte missat något, Michael.
– Så pass.
– Haha, ja.
– Där ser man, Ebba.
Vi tittar vidare på matchen, de hejar och lever sig in i spelet. Det blir halvtid och de pratar om andra saker, som skolan, killar osv. jag sitter där och säger ingenting. Jag är rätt så fascinerad av att de pratar så frispråkigt som de gör när jag sitter där.
Andra halvlek börjar och deras fokus flyttas tillbaka till matchen. Vi ser färdigt på matchen, deras lag vinner så det är glada miner på läktaren. Vi reser och tar på oss våra jackor. Vi säger hej då till dem och sen lämnar vi arenan.
– Kan vi köra hem till dig, Michael?
– Givetvis, Isabella.
– Så bra, jag behöver krama din mamma lite.
– Då går vi hem till dig och hämtar våra saker sen kör vi hem till mig. Jag får bara förvarna dem om att vi kommer.
Jag ringer min mor, hon svarar och jag meddelar henne att vi är på väg. Hon säger att de ska gå till Olivias restaurang om två timmar. Så hon ringer och meddelar att vi blir två till. Vi säger hej då och jag berättar vad min mor sagt.
Vi kommer fram till huset, vi går in och hämtar min väska och hon packar en med det nödvändigaste, det som inte redan finns hemma hos mig. bland annat hennes skolsaker.
– Jag börjar sent på måndag så jag kan stanna till då.
– Så bra, Isabella.
– Det tycker jag med, Michael.
Vi går ut till hennes bil, vi sätter oss i bilen och hon startar den och vi kör i väg. Vi har cirka sex mils bilresa framför oss. Vi pratar om matchen vi precis tittade på, vi pratar om hennes gymnasiearbete…
Min mor ser ringen nästan innan vi kommit in, hennes röntgenblick missar inget. Hon gratulerar oss, men poängterar att vi inte får gifta oss än. Framförallt så vill hon inte bli farmor än. Jag ser på henne, jag ska precis kommentera det. När Isabella kramar henne, min mor svarar på kramen.
Jag tar våra väskor och jag går ner på mitt rum. Jag packar upp min väska och jag sätter hennes på min säng. Jag går ut ur rummet och jag går uppför trapporna och jag ser min mor och Isabella prata lågt med varandra.
Jag går till Linus som sitter med sin dator och tittar på matchen som vi spelade i fredags. Vi spelade oavgjort och han vill studera var det gick fel så att säga. Jag sätter mig bredvid honom.
– Jag skulle bytt tidigare.
Jag säger inget, jag vet vad han menar. Att han skulle bytt in mig tidigare än vad han gjorde. Jag ser ett skott som Markus skulle tagit, han hade en sådan match. Inget funkade och han bara fortsatte. När det händer mig, för det gör det framförallt nu när jag spelar A – lags handboll så byter jag direkt. För annars så drabbar det laget. Men Markus gör inte det.
– Han skulle bytt själv, han kände på sig att det inte var hans dag igår. Jag gör det när jag känner att jag kommit snett in i det. Sen så kan man komma in igen och börja att rädda. Det har också hänt, men Markus gör inte det för han ser det som en förlust. Som att han inte kommer att få chansen igen om han gör det. Det är något som han måste ha varit med om innan, så du och Tomas ska kanske prata med honom om det.
– Så du känner det?
– Ja, vi känner det. Jag har en regel, släpper jag in fem avslut på rad så byter jag om det inte är fem frilägen så att säga. Två straffar och tre kontringar, men är det fem normala avslut så gör jag det.
– Och det gör inte han?
– Det gör ingen skulle jag vilja säga, ja ingen mer än jag då. Det blir samtidigt en sporre för mig. Att inte släppa in fem mål i rad, det får mig att tända till lite extra. Det är kanske därför som jag stänger igen i slutet av matcher. Jag vet inte.
Han ser på mig, jag stänger igen de sista tio – tolv minuterna i matchen fredags med.
– Jag ska hålla koll på det, Michael.
Han sätter på filmen igen, vi tittar på den tillsammans. Han skriver ned anteckningar med jämna mellanrum. Jag läser dem, det är en massa förkortningar, men jag kan tolka dem. Vilma kommer springande och hon hoppar upp i mitt knä och jag kramar om henne. Emil kommer också upp.
– Så ni är hemma?
– Ja, vi kom för en stund sedan. Isabella behövde kramas med mor.
Han ser på mig och han nickar, Linus blir klara med analysen. De blir färdiga med samtalet i soffan. Vi går till bilarna och kör i väg. Vi kommer fram till restaurangen och vi går in och sätter oss. Vi beställer och vi börjar prata om allt möjligt, sådär som familjer gör…
Jag ser på matchen på tv, det är avbrott för skada. Det är inte Isabella som tur är, det är en tjej i andra laget. Deras bästa spelare, hon kolliderade med Lugis M6: a. den spelaren som spelar på linjen och bufflar med motståndarna i anfall. De lägger en ispåse på henne knä. Man blir alltid orolig när man ser det.
Jag ser på tv:n igen och de bär ut henne. Sen börjar matchen igen, det är överlag en rätt stökig historia. Lugi leder för de stökar minst så att säga.
Det andra laget drar på sig utvisningar som är onödiga, så Lugi får övertaget på grund av det. Jag spelade match innan idag, jag fick börja matchen i Div. 1. Och jag fick spela hela matchen för att jag gjorde det bra, när jag tog på mig min tjocktröja i halvlek så sa Tomas bara.
– Du fortsätter Michael.
Jag såg på honom och sen på Markus, vi vet båda bättre än att ifrågasätta honom. Så det gör vi inte, så jag stod hela matchen. Det gick bra, vi vann och jag hade en bra räddningsprocent. Jag ser tacklingen som en spelare i Lugi får, den är inte vacker och hon lägger sig ner direkt och skriker.
Som sagt den tacklingen var inte vacker, domarna går ihop och sen drar de det röda kortet. Det blir liv på motståndarna. Men jag tycker att det röda är odiskutabelt. Hon skadar henne, jag ska inte säga medvetet men det är en väldigt otajmad tackling.
Lugispelaren får hjälp av planen, matchen sätter i gång igen. Det börjar bli riktigt fult spel, det känns som om domarna är på väg att tappa matchen. De är ute efter Isabella, men hon klarar sig med sin smartness och fysik. Hon signalerar för byte, hon springer ut och en annan spelare kommer in.
Det är två minuter till paus så då får de chans att lugna ner sig. Den spelare som kom in i stället för Isabella, blir nerklubbad av en av motståndarspelarna. Jag stelnar till, hon bara säckar ihop. En person från läktaren rusar in på planen, han bänder upp munnen på henne och stoppar in fingrarna i munnen och drar till.
Tjejen rör sig, det blir tumult på planen. Tre Lugi spelare rusar mot henne som tacklade Lugispelaren och sen utbryter kaoset. Han som sprang in på plan vinkar på Lugis massör och hon rusar fram och de pratar med varandra.
Massören tar fram sin telefon och ringer efter en ambulans. Jag är ganska säker på att det är ambulans, samtidigt så är det nästan slagsmål på plan. Min mor och Linus kommer in i vardagsrumsdelen.
– Hur går det?
– Lugi leder, men det är kaos. Domarna har tappat matchen, Skara skadar medvetet Lugi spelarena. En man från publiken rusade in och började dra i hennes mun.
– Då har hon svalt tungan, så det var ett rådigt ingripande.
– Det har varit småfult och små irriterat hela matchen, nu så spårade det ut fullständigt. En spelare i Skara skadade sig i en duell med en Lugi spelare och skadade knät. Så ambulansen fick komma, efter det så har Skara redan fått ett rött och ett par utvisningar, frågan är om de drar blått på henne.
De visar en repris på smällen, om de förra var halvt tveksam, så är denna klockren. Domarna kallar till sig lagkaptenerna och tränarna, spelarna går ut i omklädningsrummen. Lugispelaren ligger kvar på golvet medan de väntar på ambulansen. Jag tar fram min telefon och skriver ett meddelande till Isabella. 1 – 4. Jag skickar det. De ser på mig.
– Deras målvakt är riktigt dålig nere, jag skrev det till henne. Det är min uppgift, att spionera på motståndarmålvakterna. Det har funkat hitintills.
– Får hon läsa sina meddelanden.
– Egentligen inte, men när hon berättade att jag tipsar henne om var hon ska skjuta och hon gjorde tio efter mitt tips så har de överseende med det. För hon delar givetvis med sig av kunskapen med de andra. De andra gör också fler mål.
Just nu planen så rullar de i väg med tjejen som skadat sig, hon heter Alice och är lika gammal som Isabella. De har spelat ihop ända sedan de var små. Ett par minuter senare så kommer spelarna tillbaka. Spelaren som sänkte Alice får blått kort, tre Lugispelare och två Skaraspelare får utvisningar.
Så de är sammanlagt tre på plan i varje lag. Matchen börjar igen och det är lite parodi nästan. Det blir inte bättre av att Skara missar solklara lägen. Lugi sätter sina två lägen som de får. De leder med sex bollar nu, det blir halvlek och spelarna går ut igen.
Jag reser mig och går till köket, jag tar en påse mikropopcorn och jag lägger in den i mikron. Jag sätter på mikron och jag tar en flaska mineralvatten. Jag ser på tv:n det är intervju med massören i Lugi, Linus hade hon hade svalt tungan så mannen som agerade räddade livet på henne.
Mikron plingar till, jag öppnar påsen och häller upp popcornen i en skål. Jag börjar att äta och jag går till soffan och sätter mig. Jag öppnar mineralvattenflaskan. Jag tar med popcorn, Vilma kommer springande från sitt rum och hon hoppar upp i soffan och hon får en reprimand av mor.
Mitt i hennes reprimand så ringer hennes telefon. Det är Helena, det är dags. Hon ska föda, Olivia är på restaurangen så det blir bara min mor som följer med. Hon har ringt en ambulans, min mor klär på sig samtidigt som hon kramar oss och sen lämnar huset och hon går till Helena.
Matchen börjar och det märks att spelarna lugnat ner sig för det är en total scenförändring i spelet. Andra halvlek blir rätt tråkig. Men det är samtidigt skönt för då slipper jag att vara nervös för att Isabella ska skada sig.
Lugi vinner matchen till slut och det är den stökigaste match jag någonsin sett. Jag stänger ner sändningen, jag ser på matcherna i herrligan. Jag klickar på en match mellan Malmö och Kristianstad, två lag som A – laget snart ska möta. Jag klickar igång matchen, jag spolar förbi pratet i början och jag stoppar när matchen börjar…
Jag ligger på rygg och jag blundar och njuter av Isabellas muns lekande med min penis. Mina fingrar borrar sig in i lakanet, hennes hand smeker min penis samtidigt och jag andas tungt. Ilningarna övergår till kittlingar, jag avbryter henne och jag kysser henne hungrigt och hon svarar på kyssen.
Vi rullar runt och jag kysser mig nerför hennes varma heta kropp. Min tunga ritat våta spår hennes kropp tills den når hennes slida. Min tunga vet precis hur den ska göra för att ge henne njutning, hur den ska föra henne till orgasmen som kommer att få henne att skrika ut sin njutning.
Jag slickar henne, jag smakar på henne och jag njuter av att få vara den som ger henne njutning. Att vara den som får henne till att skrika. Jag ler inombords när jag hör hennes orgasm komma, när hennes kropp spänns och hon kommer med ett högt skrikande som ekar mellan väggarna i hennes rum.
Hon drar upp mig när det blir för mycket, hon kysser mig hungrigt och hon greppar mig och smeker mig. När jag är hård och redo så vänder hon sig och jag ställer mig bakom henne och jag greppar min penis och jag sätter den mot hennes slida och jag trycker till.
Jag glider in i hennes inre och det smeker mig, vi stönar tungt båda två när jag når botten av henne. jag greppar hennes höfter och sen börjar jag att röra mig. Jag tar henne med långa tag, jag tar henne snabbare och snabbare tills vi båda kommer hon med ett skrik och jag med tunga stönanden.
Vi kommer länge och musklerna på våra kroppar spänns. Jag känner hur min säd lämnar mig och hur min penis pumpar in säden i hennes inre. Jag känner hur hennes inre masserar mig och förlänger min orgasmkänsla. Jag kysser hennes nacke, vi andas snabbt båda två.
Vi lägger oss på sidan och jag är kvar i henne. Vi är varma och svettiga båda två, min hand smeker hennes mage och bröst. Hon trycker sig mot mig. Det är tio dagar sedan vi träffades sist, vår skola, träningar och matcher har gjort att det tagit så långtid mellan gångerna.
Vi hörs varje dag på telefonen. Men det är inte detsamma som att träffas fysiskt, vi är hemma hos henne i hennes hus. Hennes föräldrar meddelade för en vecka sedan att när Isabella är klar i skolan så kommer de att sälja huset. De har inga planer på att flytta hem. Det talas om att de ska få varsin tjänst på MIT i USA.
När deras forskningsprojekt är klart om två år. Eller så söker de fler stipendier och fortsätter sin forskning. De avhandlade det som om de bad Isabella att gå till affären och handla mjölk. Ibland så undrar jag om de ens är medvetna om att Isabella är en människa av kött och blod och inte en robot.
Hennes mormor har drabbats av demens så hon har fått flytta in på ett boende. Min mor hjälpte Isabella med att rodda i det. När hon berättade för sin mor så sa hon.
– Det var synd, det finns inget botemedel, för det.
Sen så var det inte mer med det. Hösten har passerat, som sagt det har varit en intensiv period för oss båda två. Vi har samma uppdelning fortfarande på vem som åker med A – laget på matcher och vi spelar ungefär lika mycket i Div. 1 laget.
Vi får ut vår räddningsprocent månad för månad av Tomas. Jag ligger högt, jag vet inte vad Markus och Anton ligger på för procent. Det får vi inte reda på, vi har utvärderingar med Tomas med jämna mellanrum. Vi pratar mycket om det som jag gör bra, vi pratar ännu mer om vad som jag behöver arbeta ännu mer med. Positivt utvecklingsarbete kallar Tomas det för.
Rättegången mot killarna är slut. De dömdes till fängelse, eller fem dömdes till fängelse och två till ungdomsvårdsskola. De var under arton när brotten begicks, sju väluppfostrade pojkar som utnyttjat ett tjugotal unga tjejer. Nästan alla är handbollstjejer, det var bara två som inte spelar handboll.
Föreningen har lagt ner både tid och resurser för att se till så att det aldrig händer igen. Karls far har genomgått en remarkabel förändring som ordförande sen hans son försvann från föreningen och handbollen.
Han är numera en väldigt engagerad ordförande, han är engagerad i hela förening nu. Inte bara Karl, det har bildats ett trygghetsråd i föreningen där tjejer och killar kan kontakta dem om de anser att de blir utsatta för kränkande behandling och det är inte bara på träningar.
Utan även utanför, på fester osv. för det är där den värsta skiten förekommer. Eller det lär förhoppningsvis inte göra det längre. Karl har flyttat från staden, hans föräldrar har placerat honom på en privatskola längre upp i landet. De har pengar nog för att betala för det.
Linus friade till min mor för tio dagar sedan. En helt vanlig onsdag i vårt kök vid middagen. Så gick han ner på ett knä och friade till min mor, vi blev lika överraskade allihop. Vi såg på honom och sen på vår mor och sen på honom igen.
Vår mors ögon började att tåras, Isabellas med. Det var sist vi träffades, min mor sa ja och de kramade varandra och kysste varandra. Så nu letar de datum för att gifta sig. Helena födde en lite pojke som ska heta Samuel. Min mor och Olivia kommer att bli gudföräldrar till honom.
Emils teatersällskaps nya pjäs ska ha premiär om ett par veckor. Han tränar fortfarande Crossfit minst tre dagar i veckan. Han har inga som helst problem att träffa tjejer, det är inte nya varje helg. Men nästan, min mor hade ett allvarligt samtal med honom för ett tag sedan om hur man uppför sig.
Så han tar inte en hem en ny tjej varje helg längre. Frågan är om han träffar dem hemma hos dem i stället. Mormor har precis haft en utställning, hon sålde slut på sina tavlor. Det har aldrig hänt att hon sålt helt slut på sina tavlor. Jag känner henne lugna andning, hon har somnat till. Jag ler lite, jag kysser henne i nacken.
– Isabella?
– Mm?
– Vi får gå in i duschen.
– Mm.
Vi går in i badrummet och vi ställer oss i duschen och jag sätter på vattnet och vi börjar att duscha tillsammans. Vi tvålar in varandra, vi sköljer av oss och jag stänger av vattnet. Vi torkar oss och går in i sängen och lägger oss igen. Vi lägger oss som vi låg innan. Hon ligger så nära hon bara kan och jag håller om henne. Vi somnar…

Kapitel 10.
Vi går och handlar julklappar, vi är på Emporia med ett par tusen andra människor och handlar julklappar. Vi står utanför en av affärerna och vi ser på lappen som jag har i handen. Vi har kollat upp i vilka affärer vi ska handla och vad vi ska handla i dem. Vi går in i affären och vi köper det vi ska köpa.
Vi får en påse och sen lämnar vi affären och går till nästa på listan. Vi har jullov och en dags ledigt, hon har precis haft uppehåll på grund av landslagsuppehåll. Finalen spelas i morgon. Det är Norge mot Frankrike i finalen och Sverige mot Danmark i match om tredje pris.
Sverige blev överkörda av Norge, det var en jämnare match mellan Frankrike och Danmark. Mästerskapet har spelats i tre länder, Sverige, Danmark och Norge. Under uppehållet så har vi kunnat träffas mer kontinuerligt. Det är snart dags för herrarnas mästerskap, men det innebär inget uppehåll för mig.
Eller jag kommer bara att spela i Div.1 och juniorserien. Jag slipper spela i A – laget, eller slipper. Jag har inga matcher med A – laget. Men jag ska träna med dem. Jag och Markus får minuter lite här och där i A – laget. Anton är ojämn emellanåt.
Då får vi komma in och ta över, jag tar vara på de chanser jag får. Eller jag tycker det i alla fall. Det gör Tomas med i våra utvärderingar, Markus är för nervös när han kommer in. Han spänner sig och det går inte lika bra för honom.
Han pratar mycket med Tomas om det. Jag tar Isabellas hand i min och jag kramar den mjukt. Hon ser på mig och hon ler, hon har varit mycket hemma hos oss under uppehållet. Sen hon talade med sin mor sist angående sin mormor så har hon medvetet valt att inte kontakta dem mer.
Det gör för ont, hon är arton och myndig. Hon väljer själv hur hon vill leva sitt liv. Hade hon kunnat så hade hon flyttat hem till oss. Vi går in i nästa affär och vi handlar det vi ska handla där.
Jag påtalade att vi kunnat beställa julklapparna på nätet men det är inte samma sak enligt Isabella, julklappar ska man handla i affärer trängandes med människor. Så är det bara.
Jag sa inte emot henne, det är mysigt att gå här med henne. Vi ska spela Lundaspelen i år igen. Det är hennes sista, hon har spelat varje år sedan hon började spela handboll som sjuåring och hon följde med sin klasskompis och hennes mamma till sin första träning.
Handbollens gemenskap är det som lärt Isabella det sociala spelet. Handbollen och skolan, hennes föräldrar kunde inte ge henne det. Hon bodde hos sin mormor och morfar, sen gick hennes morfar bort och hennes mormor blev äldre. Sen träffades vi och hon fick en ny familj.
Hon fick en vettig kvinna att tala om tjejsaker med. Vi går in i nästa affär och vi handlar nästa julklapp. Lugi vill sätta sig ner med Isabella och förlänga hennes kontrakt, hon har meddelat Matilda att hon vill avvakta. Men att hon inte kommer att skriva på för en annan svensk klubb.
Lugi nöjde sig med det svaret, men de är ändå på henne. Hon hänvisar till Matilda och det svar som de fått. Det finns intresse från tre klubbar i Danmark, hon ska resa till två av dem nu på jullovet. Eller vi ska resa till dem. Hon vill att jag följer med, det är en klubb på Jylland, en på Falster och en i Köpenhamn.
I två av lagen så är det tänkt att hon ska ha en framträdande roll, i den tredje så är det tänkt att hon ska stå bakom en mer rutinerad spelare. Det är i klubben på Jylland. När vi pratar om det så känns det som om att hon inte vill dit, det är en storklubb men hon vill spela inte sitta på bänken.
Hon vill utvecklas inte gå bakåt så att säga. I de andra klubbarna så kommer hon att få den chansen. Så vi ska åka till Danmark tre gånger under lovet samtidigt som vi ska, fira jul, nyår och spela Lundaspelen och träna.
Men vi ska hinna med det också, det går bra för oss i skolan och jag undrar ibland hur fan jag får ihop det. Men jag lyckas, detsamma gör Isabella. Förvisso så kan vi plugga en hel del på de långa bortamatcherna. Det blir en hel del sådana för oss. Vi ser på listan och vi bokar av den sista julklappen.
Vi är klara och det har tagit drygt tre timmar. Vi går till Jensens och vi går in. Vi har beställt bord, vi blir visade till bordet. Vi får menyer, vi beställer varsin köttbit och mineralvatten att dricka. Jag ser på henne och hon strålar. Hon ser på mig och hon svarar på mitt leende.
– Vad ler du åt, Michael.
– Hur lycklig jag är att jag är tillsammans med dig, Isabella.
– Detsamma, Michael.
– Så vi ska till Jylland den 26, Falster den 2 och Köpenhamn den 4?
– Ja.
– Då vet jag det.
– Får du in det i din träning?
– Ja, det får jag. A – laget går på uppehåll då och de håller träningsledigt den veckan efter nyår. Den 26 är annandagen och då tränar vi inte för att det är Lundaspelen dagen efter. Så ja, jag får in det i mitt schema.
– Så bra.
– Mm, det är det Isabella.
Vi får vår mat och vi börjar att äta, vi ska fira jul hemma hos oss. Alla kommer, eller mormor, farmor och farfar kommer. Jag har inte uppdaterat om min far på det senaste. Det är för att vi inte hör av honom längre. Sen han flyttade till Malmö så är det som om han flyttat till andra sidan månen.
Den enda som lider lite av det är Vilma. Hon saknar sin pappa, vilket inte är konstigt. Sara hör inte av honom i heller. Han är som uppslukad av marken, vilket han inte är. Det är vår far jag talar om, han har säkert en ny kvinna vid sin arm. Vår far kan inte leva ensam.
– Följer du med till min mormor?
– Ja, Isabella.
– Tack, Michael.
Det är väldigt jobbigt för henne att träffa sin mormor. Hon blir sämre och sämre väldigt snabbt. Enligt läkarna så kommer hon inte att leva så länge till. Hon har inte en aning om vem Isabella är. Hennes mormor har varit hennes enda fasta punkt under hela hennes uppväxt.
Jag ser på henne och jag ler, hon svarar på leendet. Frågan är om hennes föräldrar kommer att komma hem när hennes mormor går bort. Men vi får ta det när det kommer, jag har ätit upp. Jag tar en klunk av mineralvattnet.
Jag sväljer och jag ser ut genom det stora fönstret på människorna som passerar därute. Det blåser och är grått men det regnar i alla fall inte. Isabella blir också klar, vi betalar och sen går vi till garaget och vi betalar för parkeringen.
Sen kör vi iväg, hon kör ut på inre ringvägen. Vi ska till Lund och hennes mormor, sen ska vi hem till mig. Sen kommer jag att trösta henne resten av dagen. Det tar väldigt mycket på henne att träffa sin mormor, hon förbereder sig redan nu för vad som väntar henne…
Vi ser på hallen, vi går bredvid klubbchefen och huvudtränaren. Matilda går bredvid Isabella och jag går att halvt steg bakom och lyssnar på vad de säger. Vi är på Jylland och storklubben. De har precis haft ett möte, jag stannade utanför och väntade på dem.
Nu går vi runt i hallen och de följer oss till utgången, vi skakar deras händer och vi går till parkeringsplatsen. Jag ser på Isabella, hon kommer inte att gå hit.
– De vill bara skriva kontrakt med mig för att ingen annan ska ta mig. De vill inte satsa på mig.
Jag ser på henne, Matilda ser på henne och hon ler lite.
– Du har helt rätt, Isabella.
– Jag kommer inte att skriva på för dem, de är duktiga. Det visar deras resultat men jag kommer inte att trivas här.
Matilda nickar och hon ser på mig.
– Vad säger du Michael?
Jag ser på Matilda och sen på Isabella.
– Jag var inte med på mötet men det var en konstig stämning därinne.
– Den var ännu konstigare på mötet, säger Isabella. Det var jag som skulle känna tacksamhet för att de visade mig uppmärksamhet. Att jag skulle känna mig utvald på något vis.
– Så det blir inte dem?
– Nej, Matilda det blir inte dem.
– Bra och klokt. Kanske i framtiden, när de väljer dig för att du är en fantastisk handbollsspelare. Du hade fått ruttna bort på bänken här.
Jag ser på Matilda, hon är väldigt rak och tydlig. Vilket jag uppskattar, Matilda med. Men inte de klubbar som hon förhandlar med. Vi sätter oss i hennes bil, hon startar den och vi börjar bilresan tillbaka till Sverige och Lund, vi ska sova där i natt och under hela Lundaspelen. Det är det mest praktiska…
Mina händer smeker hennes nakna kropp. Hennes smeker min, jag går ner på knä och hon lyfter på benet och jag lutar mig fram och börjar att slicka hennes vackra slida. Min tunga leker med hennes läppar, den smakar på hennes safter och den leker mig hennes klitoris och jag slickar henne tills det går för henne.
Hon klappar mig på huvudet och jag reser mig och jag vänder henne. Hon sätter händerna mot väggen och svankar. Jag drar mitt ollon över hennes läppar och jag särar på dem och jag trycker till och jag glider in i hennes varma inre.
Jag når botten, jag börjar att röra mig. Först långsamt sen snabbare och snabbare, Vi kommer tillsammans och jag kommer i henne. Jag lutar mig fram och jag kysser hennes nacke.
Vi är svettiga båda två och vi ler. Vi kom hem för en timme sedan och vi åt middag och sen kastade vi av oss kläderna och älskade här i köket…
Jag sitter på läktaren och ser Isabella spela, de är framme i kvartsfinal. Jag ser frustrationen i Isabellas ögon. Motståndarna väljer att punktmarkera henne, hon gör sitt bästa för att vara delaktig i spelet ändå. Men det är svårt och hennes lagkamrater levererar inte, förutom deras målvakt som håller dem kvar i matchen.
Tillsammans med Isabella som trots punktmarkeringen ändå gjort flest mål i hennes lag. Det är halvlek, hon skäller mer än hon brukar göra. Detta är hennes sista Lundaspelen, det är hennes sista chans att få spela en final i Lundaspelen. Hennes lagkamrater ser på henne, målvakten står på Isabellas sida och hon skäller också en hel del.
Vi ska spela vår kvartsfinal senare idag, här i samma hall. Vi ska möta ett tyskt lag som vunnit alla sina matcher överlägset, det är ett regionalt skollag. Vi har haft det lite tuffare, vi tog oss precis till A – slutspel. Sen har vi vunnit två matcher i slutspelet efter två jämna matcher.
Nu ska vi möta tyskarna som gått som tåget. Linus har gått runt på alla spelare konsekvent i hela turneringen. Vilket har spelat in, jag har fått stå rätt så sparsamt. Vi är tre målvakter med. Två yngre också jag, de yngre har fått mer speltid än mig. Linus säger att han vill spara på mina krafter. Andra halvlek börjar och de går in på plan och matchen sätter igång…
Isabella sätter sig bredvid mig, hon ser väldigt trött ut. Hon och målvakten lyckades med att ta dem till semifinal. Hon pussar mig och jag svarar på den. Hon lutar sitt huvud mot min axel, jag lägger min arm runt hennes axel. Min mor lutar sig fram och ger henne en kram hon med.
Vi ser på nästa match och ett par minuter in på den så kommer deras tränare och kallar på Isabella. Han säger att de ska gå iväg och prata, Isabella ser på honom.
– Angående?
– Ditt uppträdande i halvlek.
– Förlåt?
– En hel del av dina lagkamrater tog illa upp, Isabella.
– För att jag gjorde ditt jobb? För att du är för mesig för att säga vad som behövs sägas?
– Vi ska inte diskutera det här.
– Du är inte min tränare, hämta min tränare så följer jag med. Men då följer min svärmor också med. Har de problem med att ta kritik så kommer de aldrig att bli elitspelare. Det jag sa, var ingenting jämfört med vad som sägs på våra träningar eller matcher. Har du haft ett samtal med Sabina med?
Det är målvakten, jag ser på tränaren. Han är en ung kille som ska försöka hantera tonårstjejer som inte respekterar honom. Som Isabella och Sabina, som Isabella säger. Han är inte hennes tränare och kan de inte ta en utskällning så kommer de inte att bli elitspelare.
– Så du vägrar att följa med mig, Isabella.
– Ja, för jag litar på dig. Jag vill inte vara själv med dig i ett sådant samtal. Så hämta min tränare, så har jag gärna ett samtal med er där min svärmor är med. Men jag går inte iväg med dig och har ett enskilt samtal med dig. Jag säger det inför vittnen här så att du inte kan hitta på något annat i efterhand. Du vill inte att jag spelar i ditt lag, varken att jag eller Sabina gör det, för att vi inte respekterar dig. Vi gör inte det av två anledningar, den första och viktigaste. Vi tänder inte på dig, den andra du är inte en så bra tränare som du själv tror. Men om du ska bänka mig så tar du det med min tränare som faktiskt är den som har huvudansvaret för laget och petar du mig så ska du peta Sabina med om det är för att vi sa som det var till primadonnorna i det laget.
Hon tystnar, han stirrar på henne. Genansen stiger på hans kinder, han går i väg utan att säga något. Jag ser på Isabella, jag kramar hennes hand. Linus kramar hennes axel. Det gör min mor med, det kommer att bli drama av detta.
Jag känner Linus hand på min axel, vi ska samlas. Vi reser och går i väg, vi går till samlingen och Linus berättar vem som börjar. Det är första uppställningen från blå laget, samma lag som vann Partille Cup i somras.
Vi ser på varandra, han lägger upp taktiken och säger att vi ska trycka gasen i botten från början och bara springa. Det kommer att bli en fysisk match, de är stora och starka, vi är stora och starka.
Så det ska smälla på ordentligt, vi gör en ring och skriker något. Sen börjar vi att värma upp. Jag går in i min bubbla och jag förbereder mig mentalt…
Jag räddar ett niometersskott, returen går ut till deras kantspelare för att vår har tjuvat. Jag räddar det skottet med, den returen går också ut till en av deras spelare och jag räddar det avslutet med. Jag ser hur deras självförtroende bryts där och då.
Vi leder med fem bollar när det händer. Vi leder inte för att vi spelar så mycket bättre en dem. Vi leder för att jag gör en idiot match, de ser uppgivet mot sin bänk och de joggar hem och vi trycker och gör mål sex upp…
Vi tackar dem för matchen, vi knyter händerna och går till en plats där vi kan ha vår samling. Vi pratar om matchen.
– Vi har inte råd att chansa som vi gör i denna match, ni måste säkra returerna. Det var alldeles för många returer som gick till dem.
De ser på mig, de nickar och de kommer att bättra sig till nästa match. Vi samlas i ringen. Vi går tillbaka till våra platser och jag ser på min mor och Isabella. Det ser inte speciellt glada ut.
– Vad har hänt?
– Det är tjejdrama, säger min mor.
– Så du kallar deras tränare för tjej, säger Isabella.
Min mor ser på henne och ler lite.
– De vill att jag och Sabina ska be om ursäkt för vårt utbrott, som inte var något utbrott. Då har de inte sett på utbrott.
Jag ser att Sabina sitter bredvid Isabella.
– Grym match innan Sabina.
– Detsamma Michael.
– Ja det gick bra, jag kom in rätt i matchen. Sen flöt det bara på.
– Mm, samma här.
– Så vad kommer ni att göra, Isabella?
– Inte ett skit, A – lagstränaren undrade vad problemet var och sa ganska tydligt att det finns en anledning till att han inte flyttat upp någon av dem till A – laget. ”demontränaren” blev ännu mer förnärmad och han sprang i väg. Frågan är om han springer till styrelsen, vilket inte skulle förvåna mig.
– Då ska vi kanske passa på och smita i väg och äta? Säger jag. Så kanske dramat lägger sig. Vi spelar inte på flera timmar.
– Det, Michael låter som en väldigt bra idé. Säger min mor.
Så vi reser oss och vi lämnar läktaren, Emil och Vilma är inte med. Sådana här långa dagar är inget för dem. Emil är hemma själv och Vilma är hos farmor och farfar. Skulle vi gå till finalen i morgon så kommer de och tittar.
Jag kan förstå dem, de första dagarna med gruppspelen så handlar det bara om ett par timmar. Slutspelen är en långdagsfärd mot natt. Vi spelar vår semifinal halv åtta ikväll om det inte blir förseningar. Då spelar vi ännu senare, Isabella och Sabina spelar sin före oss. Vi tar på oss våra ytterkläder och går ut ur arenan…
Jag ser min mor, Isabella, Sabina och hennes föräldrar står med en större samling människor. Det kokar i leden om man säger så, det som hände har blivit till en storm i ett vattenglas. Som nu spiller över på allt annat så att säga.
Isabella skakar på huvudet och lämnar gruppen med människor. Sabina gör detsamma och de kommer bort till oss där vi sitter.
– De har blivit kränkta, så de har skapat ett drama som bara är löjligt och jag orkar inte lyssna på dem mer. Vi får inte spela om vi inte ber dem om ursäkt för vårt uppträdande. Så jag sa att då önskar jag dem lycka till, för det kommer inte att hända. Jag sa inget kränkande, inte Sabina i heller. Vi hade synpunkter på deras spel. Men vi kränkte inte dem, som sagt det är tränaren som hetsat dem till detta. Så det är han som är kränkt inte spelarna. Det är hans ego som blivit sårat. Han är ung och osäker, samtidigt som han tror att han är en duktig tränare. Vilket han inte är, det ryktas att han är den nye påläggskalven. Är det så, så är jag väldigt glad att jag lämnar Lugi efter säsongen. Stoppar de oss ifrån att spela så får de väl göra det. Jag bryr mig faktiskt inte, just nu så bryr jag mig inte.
– Inte jag i heller, säger Sabina.
Jag bort mot min mor och Sabinas föräldrar, jag ser att min mor skakar på huvudet och ler lite. Jag känner igen det leendet, det är nu jävlar kommer ni att få en hårtork leende.
– Linus, min mor ler det farliga leendet.
– Oj.
Han reser sig och han går snabbt fram till gruppen av vuxna som står där. Han ställer sig bakom min mor, alla vet vem han är. De backar lite, de ifrån styrelsen och den unge tränaren. Linus säger inget han bara står där, min mor dock har ett och annat att säga.
Jag ser mer än en av dem slicka sig om läpparna, när hon är klar så tar Linus över. Den unge tränaren, blir väldigt blek i ansiktet. En del av som står där börjar att se nervösa ut. Framför allt de som är knutna till A – laget. När Linus är klar så tar min mor över igen, när hon är klar så går de och Sabinas föräldrar tillbaka till oss. De sätter sig och Isabella och Sabina ser på dem.
– Ni kommer att få spela, jag och Linus satte den fjunige fjanten på plats.
Jag ser på min mor, jag ler lite.
– Vad sa ni?
– Att han är en mespropp som inte kan coacha ett lag och hade det inte varit för att Sabina och Isabella visade hur det går till på elitnivå så hade de inte vunnit matchen. Att ingen av tjejerna var kränkta innan han blev det, så frågan är om det är han eller spelarna som är kränkta. De frågade Linus om han skulle ringa Matilda som är hans svägerska och lösa en utlåning till en annan förening och att deras uppträdande inte direkt stärkte deras aktier till att få dig att stanna. Sen så avslutade Anna med att ifrågasätta deras ryggrad. Så ni kommer att få spela matchen, han kommer att få reda på hur det går till på elitnivå. Isabella och Sabina mer eller mindre bär laget på sina axlar och de är två viktiga spelare i A – laget som inte ska bli på dåligt humör. Så ni ska se väldigt missnöjda ut.
De ser på min mor och nickar, sen ändrar de sina ansiktsuttryck och de ser väldigt missnöjda ut. De ser extremt missnöjda ut.
– Bra.
Jag undrar hur det är möjligt att förändra sitt ansiktsuttryck så…
Den unge tränaren sitter längst ner på bänken, A – lagstränaren coachar laget. Som sagt han fick lära sig vad det innebär med elitverksamhet. Det är en väldigt jämn match mellan två bra lag, tjejerna i lag har höjt sig flera snäpp sen A – lagstränaren kom till bänken och coachar.
Ledning skiftar hela tiden, vi värmer upp samtidigt som vi ser på matchen. Jag ser Isabella röra sig utan boll, hon får en perfekt passning av sin lagkamrat. Hon ändrar riktning och lurar först en försvarare, sen nästa och till slut en till.
Sen lobbar hon in bollen i mål, de leder med två och det är trettiosekunder kvar. Hon springer hem och hon knyter näven mot min mor. Hon står upp och hejar så att det hörs i hela hallen. Eller inte riktigt men nästan. Matchen tar slut och de är i final, de dansa runt på golvet.
Vi går in på planen och jag går fram till Isabella och jag ger henne en kram och en kyss. Sen går jag till målet och ställer mig. Jag går in i min bubbla och allt annat förutom spelarna på plan existerar. Allt annat försvinner, vi ska möta ett väldigt bra danskt lag.
Det är samma spelare på plan som spelade i kvartsfinalen, matchen börjar och de börjar med boll. Jag går göra en dubbelräddning direkt, så jag är inne i matchen…Vi ligger under med en i halvtid.
– Släpp deras kanter, de kommer inte att göra fler mål. Jag har koll på dem, tjuva inte för tidigt men ge dem läget.
– Ni hörde honom, framåt stick nu in näsan i skiten.
Vi skriker något och jag går tillbaka till målet. Jag gör min ritual. Vi börjar med boll, de gör som Linus sa, de sticker in näsan i skiten. Vi får en utvisning och straff med oss, vi gör mål på straffen. Vi visar vår glädje, de har anfall. Vi packar in väldigt mycket och de får ett kantläge.
Jag räddar, sen kastar jag en kontring till en av våra kantspelare. Han fångar bollen och han gör mål, vi leder med en. De anfaller igen vi packar in igen och då får läget på andra kanten. Jag räddar igen och vi tar returen och sen trycker vi och gör mål så nu har vi två upp.
Vi ställer upp i försvar igen, vi bryter bollen. En av våra kantspelare gör en inbrytning och han stjäl bollen och kontrar in ett mål till nu har vi tre upp…Vi tackar dem för matchen, vi vann med sex till slut Jag räddade deras kantskott och vi tryckte med allt vad vi hade och det fällde avgörandet.
Vi åkte hem till Isabella och duschade, sen lag vi oss i soffan och skedade. Vi satte på en film som vi inte såg tio minuter på innan vi somnade. Isabella vaknade en stund senare och vi gick till hennes sovrum. Vi klädde av oss och borstade tänderna och sen somnade vi…
Jag ser på Isabella, hon har spelat sitt sista Lundaspelen. Jag ser på henne, hon ser på guldmedaljen. Hon vann till slut, hon och Sabina var tungan på vågen. Isabella gjorde femton mål i finalen. Hon var magisk, Sabina stod för en väldigt gedigen insats i mål.
Vi såg på varandra, vi värmde upp samtidigt som de spelade och jag följde matchen så mycket jag kunde. Vi är inne på plan nu, Isabella går fram till min mor och familjen som sitter på läktaren. Hon sätter sig med dem och jag fokuserar på min match.
Vi ska möta Danmarks i särklass bästa lag, mer än hälften av dem spelar i deras numera U19 landslag. Vi har lämnat U17 vilket kanske kan tyckas märkligt men så är det. En del av spelarna i det laget har testat på spel i danska högsta ligan som är väldigt bra. Det skulle vara en enorm skräll om vi vann.
Varken mer eller mindre, jag ser på deras uppvärmning. Jag ser var de skjuter. Jag går fram till Linus.
– Vi testar som igår, jag har hyfsad koll på deras kantspelare.
Han ser på mig.
– Vi måste släppa någonstans. Då är det bättre att vi stoppar deras niometare och packar in och täcker ytor och stoppar deras genombrott och skytte. Räddar jag de två första så lär de tveka att spela ut med tanke på vad jag gjorde i andra halvlek.
Han ser på mig och nickar. Vi samlas och Linus säger vad jag sagt, de andra nickar och vi går in. Vi börjar med boll och vi går upp i anfall vi sätter ett spel och vi kommer till avslut och gör mål.
De gör ett snabbt avkast och kommer förbi de kvitterar och jag trycker upp bollen direkt och vi vänder på spelet och gör mål på ett snabbt avkast. Vi går för det…
Jag ser på deras kantspelare, han ser på mig. Han försökte skjuta mig i ansiktet. Jag hann parera skottet, så jag fick det på handen.
– Du gör inte mål idag.
Han ser på mig, domaren viftar i väg honom. Han frågar om jag är ok, jag nickar. Jag kastar ut bollen, vi spelar anfall. Det är oavgjort, det är en målvaktsmatch. Deras målvakt är väldigt duktig, jag går bort till vår bänk.
– Jag kommer säga åt Albin att släppa deras vänsterkant helt. Han kommer onte att göra fler mål idag.
– Han har väl inte gjort något än?
– Jo ett, men det blir inte fler. Jag kommer säga åt Albin att ta bort deras högernia. Deras mittnia kommer att passa ut bollen på kanten och han kommer att försöka skjuta mig i huvudet igen. Jag limmar bollen och sen gör vi mål.
Jag går tillbaka till målet, vi gör mål. Det är Albin som gör det, jag säger till honom vad han ska göra. Han nickar, han gör som jag säger och bollen kommer till deras kantspelare. Han skjuter och jag limmar den, jag kastar till vår vänstersexa, han fångar och gör mål.
– Samma sak igen Albin.
– Javisst Michael.
Samma sak händer igen, denna gång så kastar jag till Albin som sprang vidare. Han fångar bollen och han gör mål, deras tränare blir vansinnig och han byter ut deras kantspelare.
– Samma sak igen Albin, Anton?
– Ja Michael?
– Ställ dig framför honom, jag kastar och du fortsätter att springa.
– Ja, Michael.
Vi släpper kanten igen. Deras nye kantspelare skjuter, jag räddar och kastar ett stenhårt utkast, Anton ”missar” bollen. Den träffar kantspelaren mitt i ansiktet, jag höjer handen som ursäkt. Publiken klappar och visslar. Det blir deras boll.
– Packa in ännu mer på kanterna.
– Javisst.
De gör som jag säger, deras kantspelare får bollen men han tar inte läget, han spelar tillbaka bollen och de andra spelarna i deras lag blir frustrerade. Han får bollen igen. Han hoppar in och skjuter igen och han missar målet.
Jag tar bollen och jag spelar ut den. Jag går fram till bänken och jag dricker lite vatten. Jag ser på den kantspelare som försökt skjuta mig i huvudet. Hans näsa blöder, jag räcker min flaska till andra målvakten…
Jag ser på tavlan, det är lika. Matchen är slut och det blir shootout. Vi fick en massa utvisningar i andra halvlek så de kunde äta sig tillbaka i matchen. Det blev mycket känslor på vår bänk, vi anser att vi blev orättvist bedömda. Linus tappade det och drog på sig en tvåa han med. Det underlättade inte situationen. Det har varit en galen målvaktsmatch, jag kramar hans hand och han min.
– Du har gjort en fantastisk match.
– Du med, svarar han. Jag får be om ursäkt för hans beteende, han tror att han är bättre än vad han är.
– Det finns en hel del sådana, svarar jag.
– Haha, ja tyvärr, lycka till.
– Det lär behövas, det betyder otur att säga tack.
Han ser på mig och ler, vi går till varsitt mål. Fem utkast, finns det ingen vinnare då så blir det suddendeath. De börjar, deras målvakt kastar. Kastet blir lite för långt, spelaren fångar bollen precis och kommer ur balans så jag backar och han skjuter och jag gör en lätt räddning. Det är vår tur, jag kastar, Anton fångar och vi gör mål…
Det är suddendeath, vi missade en vi med. Men jag räddade precis så gör vi mål så vinner vi. Det är Anton igen, han har inga nerver. Så han är ett klokt val av Linus. Jag ser på bollen, jag fångar den och jag kastar Anton fångar och han fintar och deras målvakt går på finten.
Anton lägger in bollen och vi vinner. Vi firar som galningar…Jag hälsar på deras målvakt igen och han gratulerar mig. Jag säger tack och jag upprepar det jag sa innan. Han är en väldigt duktig målvakt. Han säger detsamma till mig.
De går upp och får sina medaljer, sen är det vår tur och vi får våra. Vi får spela ett Lundaspelen till nästa år. Vi får våra medaljer och vi lämnar scenen. Vi går till våra familjer och vänner, jag kramar och kysser Isabella. Vi har varsin medalj till…
Hon står på knä i min säng, jag står bakom henne och jag slickar hennes slida bakifrån. Mina händer smeker hennes kropp, min tunga leker med hennes slida, hennes klitoris och jag slickar henne till orgasm. Hon skriker ut den ner i mina kuddar, de dämpar skriket väl.
Jag reser mig och jag tar min hårda penis i min hand och jag sätter den mot henne svullna och redo slida. Den är väldigt blöt med, jag tränger in i henne bakifrån och jag rör mig långsamt framåt och jag når botten av henne. Jag stannar där och jag väntar på henne, hon vänder på sitt huvud och hon ser på mig.
– Knulla mig, Michael.
– Din önskan är min lag, Isabella.
Jag greppar hennes höfter och sen så tar jag henne, jag tar henne med långa rörelser. Jag ökar takten i rörelserna efterhand om hennes inre anpassar sig till mina rörelser. Jag tar henne fortare och fortare, hon kommer en gång, sen en gång till och sen en tredje gång.
Jag känner hur ilningarna och kittlingarna byggs upp för att till slut explodera ur mig. Jag kommer och jag kommer hårt, hon kommer med mig och vi kommer tillsammans. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre…
Vi är i Nyköping i Danmark, Isabella kommer att få en annan roll här än i storklubben. Här kommer hon att vara första valet på niometer, Isabella kan spela både till vänster och i mitten. Hon är bäst i mitten, men hon kan spela till vänster med.
De har gett henne ett kontraktsförslag som är bra, det är ett väldigt bra första kontrakt enligt Matilda. Det enda man kan ha synpunkter på är att det är ett två årskontrakt och inte ett, 1 + 1 kontrakt. Isabella fick ett väldigt bra intryck av klubben.
Det är inte alltför långt från staden där jag bor. Det tar drygt två timmar med bil. Vi lämnar sporthallen och vi går till Matildas bil och vi sätter oss i den och sen kör vi iväg. Jag ser ut genom fönstret när vi kör tillbaka till Sverige, vi ska till min hemstad. Vi ska snart hit igen och besöka en klubb i Köpenhamn…
Isabella ser på de två kontrakten, Matilda sitter mittemot henne, jag sitter bredvid henne. Hon tar pennan och hon skriver på kontraktet med Nyköping/Falster. Valet föll på den klubben till slut. Det blev det valet för att klubben visade att de ville ha henne och att staden inte är för stor.
Köpenhamn blev för stort, alldeles för stort. Vi ser på varandra jag ler mot henne och hon svarar på leendet, Matilda ler också. Hon kommer att ta över nu, hon lämnar vårt kök och vi följer henne till dörren.
Hon kramar Isabella och hon ser på mig och sen får jag också en kram. Isabella kommer att flytta dit när hon slutat skolan. Vi ser på varandra och sen kysser vi varandra…
Tomas och Oskar pratar med varandra, diskussionen är inte hätsk men allvarlig. Jag står med Anton, jag ser honom dricka av vattnet. Han är inte nykter, vilket är det som Tomas talar med Oskar om. Han luktar som ett mindre bryggeri, det var inte vatten i hans andra flaska. Det var öl, jag säger inget.
Det finns liksom inget för mig att säga. Han tittar på mig, jag ser rädsla i hans ögon. Bakom hans väldigt tuffa yta så är där rädsla. Ingen annan i laget vet något, om de inte känt stanken. Jag tar hans flaska med vatten, han vänder sig och går två steg in på plan sen vänder han och rusar iväg. Jag ser förvånat på honom, sen på Tomas och Oskar. Vår fysio springer efter honom.
– Du får gå in Michael.
Jag tar av mig huvtröjan och jag lägger den på min stol. Sen går jag in på planen, Tomas ser på mig.
– Släpp honom.
– Ja.
– Spela ditt spel.
– Ja.
Jag går till målgården och jag tar bollen. Jag passar en i vårt lag när domaren blåser i pipan. Vi möter Kristianstad, det är Skånederby. De leder serien och vi ligger tvåa. Jag vet hur de skjuter, men det hjälper inte alltid. För de skjuter så pass bra så att de gör mål ändå.
Vi spelar oss till ett läge och vi gör mål, nu är vi bara fyra ner. De anfaller och de får ett bra läge, jag får fingrarna på bollen så att den precis ändrar riktning. Jag springer efter bollen och jag kastar ut den till en av mina lagkamrater.
Vi trycker i andra fas och vi kommer till ytterligare ett läge och vi gör mål igen. De ställer upp i anfall och jag följer med bollen, de ökar tempot och deras satsning kommer, deras storskytt kommer över zon.
Han skjuter och jag går till mitt korta hörn och jag räddar, vi trycker igen. Det blir mål igen, nu är vi bara en ner…
Jag ser på tavlan, vi krigade oss till ett oavgjort resultat. Jag fick fyrtio minuter i målet och jag gjorde en klart godkänd insats. Jag fortsätter att jogga ner, jag tar loss tejpen från mina handleder och fingrar. Jag små snackar med en av mina lagkamrater. Han är ett år äldre än mig, han är back – up på ena kanten.
Jag ser på mina mor och Linus. De står och pratar med Tomas, jag ser Linus smala ögon. De smala ögonen får han när han får höra något som han inte gillar. Min mor är ganska så neutral. Jag ser på min farfar som står vid sidan av planen, jag joggar fram till honom.
– Farfar.
– Michael, vilken match.
– Ja, den var jämn. Alldeles för jämn.
– Hur känns det?
– Bra, jag har hoppat in tidigare men då har matcherna oftast varit avgjorda. Det kändes som om att jag inte hann tänka efter. Allt gick så fort, så det var bara att gå in och göra mitt bästa. Jag kände inte att jag hade någon press på mig, verkligen inte.
– Vad hände med honom?
Jag ser på min farfar, sen på Tomas och de andra.
– Det får jag inte berätta, men det är allvarligt.
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Jag förstår, så det är allvarligt?
– Ja, farfar det är allvarligt. Kommer det ut så lär det bli liv.
– Då får vi se till så att det inte kommer ut, Michael.
– Frågan är om det går att stoppa, farfar.
– Vi får se, jag ska köra hem till farmor. Hon är barnvakt ikväll så det var därför som hon inte kunde komma.
– Till Vilma?
– Ja, Emil hade något med teatern.
– Aha.
– Lugi vann förresten.
– Så bra.
Isabella spelade också idag, ingen av oss har match i helgen. Jag spelade för mycket idag för att få åka med Div. 1. Laget vilket känns rätt så skönt faktiskt. Linus kanske kallar mig till juniorerna. Men båda de lagen spelar hemma så det gör mig inget. Jag går fram till min mor, Linus och Tomas.
– Bra match, Michael.
– Tack, mor.
– Ja bra, match Michael.
– Tack, Linus. Har du planer på att kalla mig till helgen?
– Ja, det är seriefinal på söndag mot Kristianstad.
– Just det, då vet jag det. Jag är rätt glad att jag fick stå så mycket idag, då kan jag inte åka till Uddevalla på lördag.
– Vi ska kanske ta ut Anton.
Jag ser på Tomas, jag ser ett ironiskt leende på hans läppar.
– Hur kommer de att hantera detta?
– Vem, Michael?
– Styrelsen.
– Vem säger att de kommer att få reda på det?
– Förlåt, han var full för fan!
– Det är inte första gången, Michael.
Jag ser på Tomas, han gillar det inte och hans avog mot Anton får en annan innebörd för mig. Det är inte bara hans ego som stör honom, det är att han har problem med alkoholen och att han inte gör något åt det. Allt det ser jag i hans ögon. Han ogillar inte Anton, han tycker synd om honom.
– Peter lär aldrig kunna hålla tyst, det lär sprida sig.
Peter är fysion, han är den störste skvallerbyttan som finns. Vill pressen ha reda på något så går de till honom. Linus och Tomas ser på mig, sen på varandra. De räknar med att han inte kan hålla tyst. De räknar med att han kommer att sprida det så att föreningen måste agera. En tanke slår mig.
– Visste styrelsen om hans problem när de skrev kontrakt med honom?
Linus rycker på axlarna och Tomas ser på mig.
– De var inte ovetande, men han hade precis varit på behandling. Så de litade på honom när han sa att han var nykter.
– Ok, det är inte mina affärer. Men frågan är vad som händer när de starka männen på läktaren får reda på det. För de vet inget, för farfar vet inget.
De ser på mig, sen mot de starka männen på läktaren. De står tillsammans, farfar är inte där. Frågan är om han hann prata med någon av dem innan han körde hem till farmor.
– Nu ska jag gå in och byta om, Isabella vann idag. Farfar berättade det, han håller koll på henne samtidigt som han ser på oss.
De ler och jag går till omklädningsrummet, jag klär av mig och stämningen är stillsam. Alla vet vad som hände, han är inte kvar. De slussade ut honom bakvägen. Frågan är var de körde honom?
Jag klär av mig och jag går in i duschen. Jag duschar av mig och sen torkar jag mig och klär på mig. Jag säger hej då till de som är kvar. Jag öppnar min telefon och jag svarar på Isabellas meddelanden. Sen sätter jag mig på sadeln och jag börjar att cykla hem. Det ska bli skönt när jag får körkort och kunna köra bil när det är småregn som nu…
Vi sitter i ett av konferensrummen i arenan, ordförande, sportchefen och två personer till från styrelsen står framför oss och de informerar oss om att Anton är på väg till ett behandlingshem. Ingen vet när han kommer tillbaka, det har gått två dagar sedan incidenten och på de två dagarna så har han lyckats supa ner sig, bli stannad av polisen och åkt dit för rattfylla.
Klubben som är hans arbetsgivare agerade direkt och han är på väg till ett behandlingshem. De letar efter en ersättare till Anton eftersom de inte vet när han kommer tillbaka. Men fram till dess så får jag och Markus ta över efter honom. Vi är rätt chockade allihop, styrelsen belägger oss med munkavle.
Alla uttalanden med media eller någon annan ska gå genom dem. De undrar om vi har frågor, ett par av de äldre spelarna som umgåtts en del med honom ställer en del frågor. När de är klara så reser vi oss.
– Michael och Markus ni stannar är ni snälla.
Jag ser på Karls pappa, Tomas stannar också. Alla från styrelsen stannar, vi sätter oss igen. De ser på oss, jag får en känsla av att ha blivit kallad till rektorn. Jag vet inte varför men det känns så. Jag ser på dem och jag lutar mig lite bakåt i stolen.
– Hur känns det?
Det var inte den fråga jag väntat mig, så jag säger inget. Markus öppnar munnen, men han stänger den igen. Så jag säger.
– Det känns mest tragiskt faktiskt och att jag lider med honom.
Det var inte ett svar som de väntat sig.
– Jo så är det, men hur känner ni inför att det är ni som ska vara målvakterna nu?
Jag ser på Markus, han säger fortfarande ingenting.
– Inte annorlundare än innan jag kom in i rummet. Jag är lite tagen på sängen att det gick så fort, men jag kommer inte att göra något annorlundare nu än innan. Jag kommer att träna på som vanligt. Det som blir nytt är att vi inte kommer att turas om att åka med längre. Hur gör vi med Div. 1. Laget?
De ser på mig, sen på Tomas.
– Den av er som inte spelar i A – laget spelar med Div.1 laget.
– Det lär bli ett förbannat resande, vi går fortfarande i skolan.
De ser på mig, Markus säger fortfarande inget. Jag tittar på honom och han är vit i ansiktet.
– Hur mår du, Markus?
Han ser på Tomas som frågar honom. Han skakar på huvudet och sen skjuter han tillbaka stolen och rusar ut ur rummet. Alla ser lika förvånade ut.
– Vad handlade det om?
Jag rycker på axlarna.
– Min mor kommer inte uppskatta om jag missar för mycket i skolan, inte jag i heller. Men framför allt inte min mor. Men ni letar efter en ersättare?
– Ja.
Det är sportchefen som säger det, något i hans röst är lätt uppgiven. Han tror inte att han kommer att hitta någon nu.
– Ni frågade hur jag känner det? jag är mest orolig över att det kommer att påverka min skola. Jag vill inte ha en massa förmåner, men om jag ska åka med på alla matcher med A – laget och sen åka med på matcher med U – laget och spela matcher med juniorerna så kommer det att påverka mina studier och det vill jag inte.
– Så hur kan vi hjälpa dig?
– Om vi ska träna och spela fullt ut med A – laget så vill jag helst slippa spela med U – laget. Eller jag vill helst slippa resorna, de tar en massa tid. Alldeles för mycket tid, jag ligger på gränsen för vad jag klarar som det är nu. Jag älskar att spela handboll. Men jag var glad att jag slipper åka till Uddevalla idag. Jag hoppas att det bara nerver för honom, för annars så får de åka upp med en målvakt bara. Då lär inte Linus bli glad, ni vet hur han blir när han inte är glad.
De ser på mig och sen på varandra.
– Du slipper U – laget, Michael.
– Tack Tomas.
– Om inget konstigt händer och du måste ställa upp, Michael. Men annars så slipper du U – laget.
– Meddelar ni Linus det, de har samling om en halvtimme.
De andra har börjat att värma upp därnere, vi har morgonträning idag. Klockan är 09.00. Vi var här 08.00 i morse. Jag reser mig och jag säger hej då till dem och jag går nerför trapporna till omklädningsrummet. Oskar ser på mig, han nickar och jag nickar tillbaka. Jag sätter mig och börjar att byta om…
Vi kysser varandra mjukt, våra tungor dansar runt med varandra. Mina händer smeker hennes mjuka varma hud, hennes smeker min. Hon kom i förmiddags efter sin morgonträning. Hon är ledig i morgon, det är inte jag.
Jag ska spela med juniorerna mot Kristianstad. Jag slickar på hennes bröst samtidigt som jag smeker hennes slida med mina fingrar. Hennes hand greppar min penis och hon smeker mig samtidigt som jag smeker henne.
Hon flyttar på min hand och hon sätter min penis mot sin slida och jag trycker till och jag glider in i hennes inre. Jag når botten och jag stannar. Vi ser på varandra och vi ler, jag böjer mig fram och jag kysser henne och hon svarar på kyssen och jag börjar att röra mig.
Jag tar henne med långa rörelser och vi kysser varandra hett, samtidigt som vi älskar med varandra. Jag tar henne snabbare och snabbare och vi kommer samtidigt. Det blev kort, hett och intensivt vi har inte träffats på en hel vecka.
Då blir alltid första gången vi älskar snabbt, hett och intensivt. All vår längtan får sitt utlopp i vårt älskande. Vi ler och vi kysser varandra mjukt…
Det blev en tät och intensiv match som slutade med att vi vann med två bollar till. Jag står och pratar med Isabella, Linus står bredvid oss och vi analyserar matchen. Eller inte bara matchen, utan allt annat som hänt.
– Så du lyckades förhandla bort Div. 1.?
– Det var det eller A – laget, det är jävligt intensivt i skolan just nu. Ska jag vara helt ärlig så skulle jag vilja pausa handbollen helt, Linus. Så mycket har vi att göra. Jag vill inte få sämre betyg än jag vet att jag skulle kunna få.
Han ser på mig, jag gnäller sällan. Så de har inte vetat hur intensivt det är i skolan. Något jag inte säger högt är att jag är ibland glad att vi inte kan träffas alltid jag och Isabella. För då hade min skola kanske blivit ännu mer lidande. Även om vi pluggar en hel del när vi träffas. Så är det inte det enda vi gör.
– Och du riskerar det nu?
– Nej, eller jag hoppas inte det. Men hade jag varit tvungen att spela med Div. 1 laget med så är risken stor för att det hade blivit så. Så det var det ena eller det andra och Tomas valde att jag ska prioritera A – laget. Markus blev så nervös så han sprang in på toaletten och spydde.
De ser på mig, han hade varit väldigt dålig på matchen igår. Han kommer inte att klara pressen, det är inget jag säger för det är inte min sak att säga. Men han kommer inte att klara pressen. Verkligen inte, så Sveriges bästa lag ”riskerar” att ha en snart artonåring som första val i målet. Hur fan blev då så här?
– Det var skönt att slå dem, få revansch för matchen borta på mot dem.
De förlorade rätt klart på bortaplan, men då var mer än halva laget med Div. 1 laget och spelade. De vägrade att flytta matchen, så därför så var det extra skönt att slå dem och att slå dem i en jämn match.
– Nu ska jag byta om, jag kommer strax.
Jag pussar Isabella och sen går jag till omklädningsrummet. Jag duschar och klär på mig. Sen går jag till läktaren och vi lämnar arenan. Vi går till Isabellas bil och sätter oss. Hon startar bilen och kör hem till mig, vi går in och vi pratar med min mamma om matchen. Hon missade den för att hon var barnvakt till Helenas barn. Vi ser på den lille pojken, han ligger i min mors famn och sover…
Jag ser på lappen, jag är godkänd. Jag har fått mitt körkort, jag lämnar bilen och jag sträcker armarna i skyn. Min mor går ur sin bil, hon har suttit här och väntat på mig. Hon kramar mig och jag svarar på kramen, vi delar på oss och vi går till hennes bil.
– Vill du köra hem?
– Nej kör du, jag får bara ändra stolen osv. jag ska skriva till Isabella med. Så kör du.
Vi sätter oss i bilen och sen kör vi iväg, jag ler med hela ansiktet när jag skickar meddelandet till Isabella. Jag klarade mitt körkort, jag kommer att kunna köra till och från henne när jag vill utan att behöva förlita mig på tåg.
Jag kommer att kunna köra till henne i Nyköping, för det tar över sextimmar med tåget dit. Det tar två timmar och en kvart med bil. Vi kommer fram till min skola, jag kramar min mamma och jag tackar för skjutsen. Sen går jag in på skolan och jag går till vår lektion.
Jag bokade den tidigaste tiden de hade och jag fick ledigt från morgonträningen. Så jag missar inget i skolan, jag går till salen som vi ska vara i. Dörren är öppen så jag går in och sätter mig. Mina klasskamrater frågade hur det gick, jag säger att jag klarade mig. De gratulerar mig, jag säger tack.
Läraren kommer efter ett par minuter och lektionen börjar. Eftersom vi har så mycket i skolan just nu så hinner jag inte oroa mig speciellt mycket inför det faktum att om två dagar så är det jag och Markus som ska stå i A – laget.
Det hinner jag inte oroa mig för, jag hann inte bli nervös för uppkörningen i heller. Som sagt, skolan gör så att jag inte hinner tänka på så mycket annat. Jag förutom Isabella då, henne tänker jag ofta på…
Markus fick tio minuter sen gick det inte mer, så nu står jag och jag ser mot bänken. Markus är likblek i ansiktet, det ser ut som om han kommer att kräkas vilken sekund som helst. Han kräktes när han fick höra att han skulle börja matchen och sen gick allt tokigt.
Så nu sitter han på bänken och jag står här och känner att jag inte kan klappa ihop jag med. Jag kan bara göra mitt bästa så får vi hoppas på att det räcker. Vi gör mål och andra laget trycker på avkast. Deras kantspelare kommer helt fri och jag hinner knappt att reagera, men jag sjunker i ett lågt kryss och räddar.
Vi tar returen och vänder spelet, vi gör mål igen och nu så är vi bara fem ner, som sagt han fick en katastrof början på matchen…
Jag ser på påsen i min hand och på resultattavlan. Vi vann med två bollar till slut, vi lyckades vända matchen och jag fick pris som matchenslirare i vårt lag. Jag vet inte om jag förtjänade det. Det fanns de av utespelarna som gjorde det bättre än mig.
Men nu fick jag den, jag gjorde ett par idioträddningar som säkert gjorde intryck på de som röstar om vem som ska få priset. Vi tackar motståndarna och sen går vi in omklädningsrummet och firar. När vi är klara så ska vi jogga ner i fem minuter.
Sen snackar man lite skit med nära och kära innan vi byter om och går hem. Jag joggar med en i laget, vi snackar mest skit. Inte så mycket om matchen utan mest om andra saker faktiskt. När vi joggar ner så går jag till familjen och kramas med dem.
De gratulerar mig till matchen och priset, jag tackar dem. Jag ser stoltheten i farfars blick, i farmors med. De med pengarna skakar hand med mig och jag skakar tillbaka. Jag pratar en liten stund med dem sen går jag till omklädningsrummet och byter om.
När jag är klar så går jag till Isabella och vi lämnar arenan och går till hennes bil. Vi sätter oss i den och hon kör i väg. Hon kör hem till oss och parkerar framför garaget. Vi går ur bilen och in i huset. Vi sätter våra väskor till sidan och vi tar av oss ytterkläderna och vi går till köket och öppnar kylen och tar fram mat. Vi värmer den i mikron, sen sätter vi oss och äter.
– Hur känns det, Michael?
– Surrealistiskt, verkligen. Hur kändes det för dig?
– Första matchen var surrealistisk, sen vande jag mig mer och mer. Men vi tjejer är oftast yngre än er killar när vi debuterar i högsta ligan.
– Frågan är hur de kommer att göra med Markus.
– Vad tror du att de gör?
– Jag vet inte, jag tror att de blir ännu desperatare i deras jakt på en ny målvakt.
– Hur känner du?
– Jag hinner inte känna efter, vilket kanske är tur. Men som jag sa innan. Det känns surrealistiskt. Jag har precis fyllt arton och nu så är det mig de ska lita på. I alla fall tills de hittar ett lån. Som sagt det är surrealistiskt.
Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Vi pussar varandra och sen fortsätter vi att äta…
Jag går fram till begränsningslinjen och jag gör mig stor, domaren blåser och han skjuter högt. Jag räddar och en av våra spelare fångar returen, jag knyter min hand mot bänken. De knyter den tillbaka, jag ser på resultattavlan vi leder med tre. Det är tio minuter kvar, svetten rinner av mig.
Mina kläder är väldigt blöta, det är varmt i hallen och matchen är intensiv. Jag går till bänken och jag dricker, jag lämnar flaskan till Markus. Han tar emot den, jag fick börja idag och han började på bänken. Vi är i Stockholm och vi möter Hammarby borta.
Det är en väldigt intensiv match med en fanatisk publik. Jag går tillbaka till målet och jag ser på vårt anfall. Vi kommer ingenstans, vi tar ett läge brett och vår H9 får in bollen på något konstigt vis, vi har fyra upp och nio minuter kvar. De anfaller och jag följer dem i deras satsningar.
När de startat sitt tryck så gör jag mig redo, de kommer ingenstans. Armen kommer upp, de tar ett desperat avslut som jag räddar. Jag reser mig och går efter bollen och jag tar den och kastar ut den…
Jag ser på klockan, tio sekunder kvar och de är nästan ikapp. Vi leder bara med en boll, vi har tappat all momentum i matchen. Jag har inte fått riktigt att i bollarna, de har tagit timeout. Så står jag och pratar med Tomas.
– Jag tror att de sätter V9 i läge, går han över zon så vänder han skottet? Blir det M6 som får läget så kommer han att kasta sig för att få med sig en straff och han skjuter högt då för att han vill få ner dig.
– Ok.
Jag dricker lite mer vatten, jag går till ringen vi säger föreningens namn och jag går tillbaka till målet. De kommer att komma direkt på signalen de kommer att skjuta med en eller två sekunder kvar.
Domaren blåser och de attacker från vänster deras V9 går upp, han skjuter och han vänder skottet. Jag är med på det och slajdar lågt i korta och jag får en tå på bollen och jag räddar den. Slutsignalen går och vi vinner. Jag ligger kvar på golvet och jag andas tungt.
Jag sätter mig upp och jag ser hans hand han som sköt. Han drar upp mig på fötter och jag ställer mig upp. Han kramar mig snabbt och gratulerar mig till en snygg räddning, jag säger tack. Jag gratulerar honom till hans match, det var han som nästan vände matchen till dem.
Vi ställer upp oss och de delar ut matchens spelare. Vår M9 får priset i vårt lag och han som missade sista skottet fick i deras lag. Vi går till omklädningsrummet och byter om. När vi är klara så går vi till bussen, vi sätter oss på våra platser.
Klockan är närmare tio när vi kommer iväg, vi kommer inte att vara hemma förrän 5 i morgon bitti och jag har skola i morgon. Det finns en stor risk för att jag somnar i skolan.
Vi ska spela steg 4 denna helg, som tur är så är det på hemmaplan. För A – laget har match och föreningen har inte hittat någon som kan ersätta Anton. Enligt vad ryktet säger så lär han inte komma tillbaka mer denna säsong. Det finns till och med de som säger att han kanske aldrig mer kommer tillbaka.
Så jag ska spela två matcher på lördagen och tre matcher på söndagen. Jag hoppas att vi avgjort avancemanget till steg fem redan efter tre matcher så att jag kan vila i sista matchen. Jag hoppas att Markus får börja de flesta matcherna.
Han blir inte lika nervös när vi spelar med juniorlaget. Han är en duktig målvakt, mina läppar möter Isabellas blygdläppar och jag slutar att tänka på handboll. Jag fokuserar på att slicka hennes slida, på att leka med hennes läppar. Att slicka hennes innersta och sen fokusera på hennes klitoris samtidigt som jag smeker hennes innersta med ett finger.
Min tunga möter hennes klitoris och jag slickar den och jag för in två fingrar i henne och jag börjar att smeka henne samtidigt som jag slickar henne. Min tunga och mina fingrar smeker henne till orgasm. Hon tar min kudde och hon lägger den över ansiktet och hon skriker ut sin orgasm i kudden.
Hon kommer och hon kommer länge, hon klappar mig på huvudet och jag lämnar hennes slida, jag kysser henne och hon kysser mig. Jag drar med min penis över hennes slida och jag trycker till och jag glider in i hennes inre och jag når botten av henne. jag börjar att röra mig och jag tar henne med långa rörelser.
Jag tar henne snabbare och snabbare. Vi andas snabbt båda två, hon kommer både en och två gånger innan jag kommer med henne när hon kommer en tredjegång. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre. Jag kommer hårt och länge, sträng efter sträng av säd lämnar mig…
Vi vann båda matcherna igår, vi har stått varsin halvlek och vi är nöjda med det. Vi gör sten, sax och påse om vem som ska börja i denna match. Jag vinner och väljer att börja. Jag går in i målet och jag stretchar lite, domaren blåser igång matchen…
Markus skriker ut sin smärta, de har ringt efter ambulans. Han gjorde en slajdräddning lågt nere till höger och han bara skrek. Han tog sig för baksida lår och enligt de som varit framme hos honom så har muskeln släppt eller liknande.
Ambulansen kommer och de får upp honom på en bår. De rullar i väg med honom. Vi leder med tio bollar, men åtta minuter kvar. Jag kommer inte att riskera något. Jag kommer inte att gå för fullt, jag kommer framförallt inte att slajda.
Vi kommer att vinna matchen och säkra steg fem för oss. Det är blå laget som tagit oss dit och vi är ett år yngre. Jag passar bollen till en lagkamrat…
Vi vann matchen. Det talas om att de försöker övertala Tomas att byta om och sitta med på bänken som avbytare. Vi har inget annat alternativ just nu, jag vet om det stämmer att de försöker övertala honom. Han slutade för tre år sedan, men han är fortfarande vältränad och han hade inte gjort bort sig.
Verkligen inte, vi får se. Linus har fått ringa in en av de yngre målvakterna som back – up till mig. Jag hoppas på att han får stå hela matchen. Vi är klara för steg 5, det spelar ingen roll om man blir etta eller tvåa i gruppen. Jag sitter med familjen på läktaren, Isabella spelade match i torsdags.
Jag var där och tittade, jag hann precis efter träningen. Jag lånade min mammas bil. Isabella kom hem till oss i fredags efter skolan och hon kommer att åka hem i morgon bitti. De spelar sitt steg 4 nästa helg, de ska till Göteborg och spela.
Jag kan tyvärr inte följa med, vi har match. Den sista matchen innan vi går in i slutspelet. Föreningen har fortfarande inte hittat en målvakt som de kan låna in och nu är Markus också skadad. Frågan är hur illa det är? Div. 1 laget får klara sig med en målvakt.
Det är kaos på målvaktssidan i föreningen. Jag ser Linus, Oskar och Tomas stå och prata med ett par medlemmar från styrelsen. De ser bekymrade ut, jag vänder blicken mot planen. Det är matchen som avgör vem som följer med oss till steg fem.
Det står mellan Lödde och Guif från Eskilstuna. Lödde leder med ett par mål, Isabella lutar sitt huvud mot min axel. Vi flätar samman våra fingrar, det går tungt för hennes lag just nu. Det har en hel del långtidsskadade spelare, vilket gör att hon och par till får dra ett tungt lass.
Samtidigt som hon har väldigt mycket i skolan. De är inne på slutspurten. Hon är godkänd på sitt gymnasiearbete, vilket hon givetvis är väldigt nöjd med. Jag pussar henne, hon svarar på den och vi kramar varandras hand mjukt. Vi reser oss och vi lämnar läktaren och går till kiosken. Vi köper varsin dricka, vi sätter oss på varsin stol.
– Vad är det, Isabella?
– Nej inget egentligen, eller mycket.
Hon ser på mig och hon ler.
– Min mor ringde innan, de kommer inte hem till min student. Min mormor blir bara sämre och sämre. Sen ovanpå det så börjar det att gå upp för mig att jag ska flytta till ett annat land och spela handboll på heltid.
Jag ser på henne.
– Kan jag göra något, Isabella.
– Flytta med till Danmark?
– Hade jag inte haft ett år kvar i skolan så hade jag inte tvekat, Isabella. Min mor skulle tappa det fullständigt om jag ens tänkte tanken på att göra det.
– Jag vet.
Hon ser på mig och hon ler.
– Men jag älskar dig för att du inte tvekade att säga ja.
– Självklart, Isabella.
– Jag får hoppas att det inte blir för ensamt, bara.
– Det är en timmes längre bilresa hit, än vad du har nu. Jag lovar att komma så fort jag kan och det passar. Vi kommer att hjälpa dig med flytten, vi pratar med min mamma så har vi din student här i vår trädgård. Vi kommer till ditt utspring sen kör vi hit och firar dig här. Vad säger läkarna om din mormor?
– Att det bara är en fråga om tid, Michael. Jag tror inte att mina föräldrar kommer att komma hem när hon går bort.
Jag reser mig och jag sätter mig bredvid henne och jag kramar om henne och hon börjar att gråta. Jag kramar henne och jag smeker hennes rygg samtidigt. Min mor kommer och hon sätter sig på andra sidan av Isabella. Hon tar över och hon viftar bort mig. Jag reser mig och går i väg. Linus, Oskar och Tomas ser på mig.
– Tack Linus.
– Ingen fara, vad gäller det?
– Hennes föräldrar, hennes student, hennes mormor och flytten.
Oskar och Tomas ser på mig och jag ger dem en sammanfattning. Linus går fram till dem och han sätter sig med dem och de pratar och tröstar henne.
– Så du ska snöra på dig skorna, Tomas? Jag trodde faktiskt att Linus skulle göra det före dig.
Han ser på mig, hans min är inte glad.
– Vi får se.
– Jag kan inte vara ensam?
– De kan erbjuda en av de yngre ett kontrakt. Ett lärlingskontrakt, men om de har något innanför pannbenet så skriver de inte på för mindre än två år. Så då för klubben stå med den kostnaden med. Sen så har de bara en vecka till på sig att lösa en målvakt.
– Så ni menar att jag riskerar att få stå i slutspelet?
De ser på mig.
– Det kan du nog räkna med ja.
– Jag är arton år gammal, jag har ingen som helst rutin av att spela slutspel.
– Vi vet, Michael och ingen kommer att förvänta sig att du ska vinna SM – guldet åt oss. Vi förväntar oss faktiskt bara att du ska göra ditt bästa för att rädda så många avslut som du kan. Så får andra steppa upp, du har varit förstemålvakt sen Anton försvann och Markus visade på sina svaga nerver. Så det är bara att gilla läget Michael och gå in och spela.
Jag ser på Oskar, han var själv arton när han bar laget på sina axlar innan han blev proffs. Jag slickar mig om läpparna, jag drar handen genom håret. Jag ser ner på planen. Lödde kommer att vinna och gå vidare tillsammans med oss…
Jag ligger på golvet och jag tittar upp i taket, jag hör snabba fotsteg närma sig och sen hamnar jag underst i en hög med spelare. Vi vann guldet i USM, det har gått en dryg månad sen jag hade samtalet med Oskar och Tomas, han fick sitta på bänken i den matchen.
De valde att ge en av de andra målvakterna ett lärlingskontrakt och jag har varit uttalad förstemålvakt. Vi klarade kvartsfinalerna, vi spelar semifinaler just nu där vi leder med 2 – 1 i matcher mot Hammarby. Vi slog ut Önnered i kvartsfinalen med 3 – 0.
De satsar stort varje år men de får inte ihop det. Jag känner hur de andra reser sig. Isabella och hennes lag är utslagna ur slutspelet. De fick ett par skador till som de inte kunde kompensera för, så de åkte ut i kvartsfinalen. Vilket de givetvis inte räknat med, de tog sig till steg 5 men här har det gått tungt.
Eller de spelade match om 3 – 4 pris innan som de vann. Vi har krigat oss till final, en final där vi mötte Sävehof från Partille. En final som vi precis vann, Lag blå tog oss till en finalvinst till. En hel del av den första uppställningen om inte alla kommer att bli uppflyttade till nästa år.
Vi har ett år kvar i skolan så ingen av oss lär gå någon annanstans. Inte ens till IFK. Min mor tillsammans med Linus samlade ihop Isabella. Vi kommer att fira hennes student i vår trädgård, vi kommer att hjälpa henne att packa ihop sina saker och sen hjälpa henne att inreda lägenheten i Danmark.
Min mor har lovat att hjälpa henne, med att ta hand om allt efter hennes mormor när den dagen kommer. Vi träffas när vi hinner, vilket faktiskt blir oftare nu när de är utslagna, hon tränar men inte så intensivt. Hon ska slutföra sitt kontrakt,
De hjälper mig upp på fötter, vi kramar varandra. Vi ställer upp för prisutdelningen, vi får våra medaljer. Jag blir utsedd till MVP och bäste målvakt. Det är glömt till i morgon, då är det träning som vanligt inför matchen på tisdag i Stockholm i den kokande grytan som är Eriksdalshallen.
Jag går fram till familjen och Isabella, vi kramar varandra och jag kysser Isabella. Sen skickar de in mig i omklädningsrummet…

Kapitel 11.
Jag ser på Isabella, hon springer ut i sina vita kläder och hon sjunger med sina klasskamrater. När de är klara så kastar hon upp sin mössa och hon fångar den. Hon springer fram till oss, hon är sprudlande glad och hon kramar oss.
Vi går till bilarna när hon fått en massa nallar runt halsen och en massa kramar och grattis från de tre familjerna på gatan, min mormor, min farmor och farfar. Vi sätter oss i bilarna och vi kör till Ystad från Lund där hon gått i skola.
Hennes saker som hon ska ha med sig till Danmark står i vårt garage. Hon kommer att flytta dit i juli, deras försäsongsträning börjar i sista veckan av juli. Hon kommer inte att spela Partille Cup i år. Det ska vi göra, så hon kommer att följa med som publik.
Vi är båda uttagna till sommarens respektive landslagssamlingar. Jag ska till Ungern och hon ska till Portugal. Hon hinner precis flytta till Danmark, sen åker hon iväg med U landslagets samling. Hon får ett par dagar på sig att komma tillrätta i sin lägenhet och sen i staden.
Jag kommer att bo där med henne de första dagarna, sen ska jag också iväg på min samling. Vi slog Hammarby till slut med 3 – 2 i matcher. Nu spelar vi finalspel mot Sävehof som slog ut Kristianstad i sin semifinal. Det står 2 – 2 i matcher, de har fördel av att ha tre hemmamatcher. Den sista och avgörande matchen spelas på lördag i Partille.
Det har inte varit jämna matcher alls, tvärtom faktiskt. Båda lagen har vunnit sina hemmamatcher överlägset. Det går rykten om att klubben har gjort klart med en riktigt stjärnmålvakt. De vill inte säga vem det är men att det ska vara en så kallad hemvändare.
Det finns inte så många av dem, faktiskt bara tre som jag kan tänka mig. Kommer Anton tillbaka så lär jag försvinna i glömska rätt fort. Isabella är sprudlande glad, jag undrar om jag kommer att vara likadan nästa år? Jag hoppas det, jag hoppas att jag kommer att vara lika glad som hon är över att få sluta skolan.
Vi kommer fram till huset och vi går ur bilen och det står en hel del folk och väntar på oss, de som var i Lund på hennes utspring. Men även en hel del av mina lagkamrater och deras flickvänner som alla spelar i damlaget, eller juniorlaget.
Hon har lärt känna dem genom mig, jag bjöd in dem och hon blir lätt överväldigad och rörd. Tomas och Oskar med familjer är också här, vi firar hennes student till tidig morgon. Dagen efter så är hon trött, bakis och lycklig. Vi städar hela dagen och när vi är klara så slöar vi vid tv:n resten av dagen…
Jag ser på Sävehof som hoppar runt på golvet, de vann och vi förlorade. Vi fick två av våra nyckelspelare skadade under matchen, vi lyckades inte kompensera för dem. Så nu står vi här med våra silvermedaljer och det känns bara tomt.
När jag såg bilderna i efterhand så är min blick totalt tom. jag gav mitt allt och det räckte inte. Med en viss distans så kändes silvret med allt som en bedrift. Men just nu så känns det inte så. Verkligen inte, där i stunden så var allt bara tomt.
Det kändes som ett stort hål i bröstet. Jag kramas med familjen, jag kramar Isabella länge. Jag känner tårarna rinna på mina kinder, ett litet plåster på såret också det i efterhand är att jag blev uttagen i åretslag.
Arton år gammal så blir jag uttagen i det. Frågan är hur mycket Matilda gnuggar händerna. En hel del kan jag tänka mig. Vi byter om och sen åker vi hem, säsongen är slut…
Jag ser på Emil, han står på scenen och han agerar. Vi sitter i publiken och dras med i uppsättningen. Det är en modern version av utvandrarna och invandrarna. Om hur det är att lämna ett land för att komma till ett nytt och inse att allt inte är bättre i det nya landet. Tvärtom, de är väldigt duktiga och pjäsen berör.
Emil har inget fast sällskap, han har ett visst rykte om sig på skolan att vara något av en Don Juan. Men om man kan säga det så, så på ett positivt sätt. Tjejerna vet vad de får så att säga. Pjäsen tar slut och vi ställer oss upp klappar…