Hallon och pumps

I plastlådan ligger en handfull hallon ensamma kvar. Bredvid filten som asken står på, i det gröna gräset, står ett par röda pumps. Det är ungefär där Williams hjärna pausar en smula. Hallon. Pumps. Pumpsens ägarinna.

”Jag tänker knulla dig,” säger hon milt, med en antydan till varmt skratt i rösten.

”Verkligen?” är det fullständigt fantastiska svar William får ur sig, och Jennifer gapskrattar i säkert en minut, vilket tar udden av den laddade stämningen en aning, för hon låter ungefär som en hes korp. Charmigt, men som sagt en smula annorlunda.

”Ja, verkligen,” bekräftar hon när hon äntligen lyckats gå från korp till människa.

”Såpass.”

”Wow, entusiasm,” flinar hon och drar en hand upp, upp, upp över hans högra ben, stannar mitt på låter, trycker lätt med hela handen, håller still.

”Existerande,” bekräftar han, och hon småler, borrar ner de röda naglarna – som matchar pumpsen – i hans lår genom byxornas tyg. William undrar hur mer det känns utan tyg emellan, hur hon känns utan tyg som täcker den där mjuka huden.

”Verkligen,” säger hon och stirrar oblygt rakt mot bulan vid gylfen.

”Hur exakt-”

Hon kysser honom. Också ett sätt att beordra tystnad, han måste ge henne det erkännandet. Handen på låret flyttar sig, smeker upp över hans mage, över bröstet, snuddar en axel, ett finger glider över hans kind, och sedan strålar en lugn men plötslig smärta genom varenda nerv när hon drar i hans hår. Och hela tiden kysser hon honom, med varm tunga och mjuka läppar. Naglarna drar lätt mot hårbottnen när hon drar ännu lite mer, han låter huvudet dras bakåt och det är faktiskt löjligt att bli så kåt, men ruset det ger väger upp med råge. Hennes tunga är djupt i hans mun, och det är verkligen fascinerande att hon är så insatt i vad som tänder honom efter en enda lite picknik.

”Mmm… du smakar hallon,” flämtar hon efter en hel evighet av tungkyssande.

”Uh-huh,” instämmer William, och hon har fortfarande ett så djävulskt skönt grepp om hans hår att det är svårt att tänka.

”Du är vacker.”

Absolut inte vad han väntat sig, och kinderna blossar som på beställning. Ett mjukt litet skratt från Jennifer, och sen drar hon en gång till i håret, hårdare än förut. Lätet liksom rymmer från strupen och tumlar runt i luften mellan dem.

”Se på mig”, säger Jennifer mjukt, och han har visst blundat, för när William öppnar ögonen och världen kommer i fokus, är hon otroligt nära, hon sitter faktiskt gränsle över honom och klänningens urringning ger en trevlig sekunds för ögonen innan han möter hennes blick.

”Jag vill att du ber mig om lov innan du kommer,” viskar hon och kysser honom på halsen, knäpper upp skjortan och drar naglarna över hans bröst, hårt, snabbt.

”Mhm”, bekräftar han, och hon skrattar.

”Duktig, ligg här nu.” Och hon knuffar lätt med en hand, drar i hans hår med den andra, får ner honom på rygg på filten, ser ner på honom i några hjärtslag innan hon böjer sig ner och biter honom på halsen, så hårt att William vet att det kommer lämna ett märke, det gör så ont och är så skönt, hon är så skön, och han tror att han låter igen, för hennes handflata trycks mot hans mun, hon ökar trycket med tänderna, och om hon knullade honom nu skulle han komma direkt, som en okunnig skolpojke.

”Snälla,” får han fram mot hennes handflata, och hon skrattar mot hans hals, släpper långsamt greppet med tänderna.

”Snälla vad?” Hon biter honom i örat, hennes andra hand glider ner mellan dem, gnider över kuken som spänner under byxorna.

”Snälla… knulla mig.”

”Så gärna så, sötnos.”

Hon slickar över bilmärket, lutar sig uppåt och kastar en slängkyss ner mot honom, river mer eller mindre upp gylfen, drar ner byxorna en bit, sluter handen om kuken, drar en två tre gånger oändligt långsamt, och om det inte vore för att hon håller fast honom med sin kropp, skulle William nästa kunna tänka sig att vänta på det hela, att knulla henne istället, jävligt hårt och länge såsom han vet att hon gillar.  Men inte idag.

”Glöm inte bort att du ska be mig riktigt fint, älskling,” påminner hon stillsamt, handen försvinner från kuken och antingen har hon tagit av sig trosorna utan att han märkt det, eller så hade hon alls inga när de gick hemifrån, för Jennifer glider lätt över hans kuk, liksom retsamt gnider blygdläppar och klitoris, och hon är så våt att han griper tag om hennes höfter, trycker henne mer mot sig för att känna mer, får mer. Hon skrattar till, suckar, stönar. Och sen reser hon sig en aning uppåt, griper om kuken igen och låter ollonet nudda lätt, alldeles för lätt, fittans öppning. Och sen sitter den lilla markattan – ja, hon är faktiskt liten på riktigt också – så i en halv evighet, och retas med beröring så lätt att det knappt känns.

”Men Jennifer… snälla.”

Hennes skratt är inte ett korpskratt nu, utan mjukt och varmt. När hon långsamt, alltför långsamt, glider ner över honom och låter kuken fylla hennes fitta millimeter för millimeter, gnyr han högt, och hon suck-stönar, hennes naglar river över hans bröst, pressas ner i huden.

”Fan, du är skön att knulla, så skön,” flämtar hon, och det finns ju inte så mycket mer att svara på det än att stöna instämmande. William borrar en hand ner i gräset, griper om Jennifers ena höft med den andra, försöker forma en mening i huvudet för att kunna säga den högt, men det blir mest ett märkligt ljud för det är löjligt skönt att ligga och bara ta emot, att bli riktigt knullad mitt på en äng.

Tänder runt hans ena bröstvårta, jävligt hårt och snabbt.

”Helvete,” får han ur sig och känner hur det pulserar lite extra i kuken.

”Mhm, jag vet. Kom hit,” mumlar hon, och drar upp honom till någon form av sittande, och hur i helvete kan hon fortfarande knulla honom? Naglar i hårbotten, långsamma drag i håret, ett nytt bett på halsen, strax bredvid det märke hon redan ordnat.

”Du får inte komma utan att be, ” andas hon i hans öra, och sen kommer hon runt honom, kniper åt lite extra som den retsticka hon faktiskt är, stönar mot hans hals och William är helt säker på att ryggen kommer ha några rispor efter hennes naglar.

”Fuck.”

”Mhm, jag vet älskling… du är så duktig, jag tänker komma lite mer, och sen kan du be mig riktigt fint, så får vi se hur det blir.”

”Sadist,” flämtar han medan hon liksom gungar mot honom, långsamt och snabbt om vartannat, och han förstår verkligen inte hur hon kan vara tyst, för orgasmerna hon tar för egen del känns så starka att de borde dra ut ljud av bara farten. Men Jennifer andas bara flämtande mot hans hals, biter lätt, river desto hårdare över hans rygg, drar i håret för säker fyrahundrasjuttionde gången, kommer igen och hur fasen har han inte kommit än?

”Fan… snälla, jag vill… Jennifer.”

Hon skrattar, trycker ner honom på rygg igen, reser sig så att kuken glider ut henne, kryper neråt, kysser en linje från naveln och ner över höger lår.

”Ja?” säger hon i ett så oskyldigt tonfall att William faktiskt frustar till.

”Du är lite knäpp.”

Hon biter insidan av låret. Hårt. Pulserande varm smärta, dimma i huvudet.

”Förlåt. Okej, förlåt!”

Trycket lättar, hon slickar bettet, kysser mjukt runtom.

”Så?”

”Snälla, snälla kan jag få komma?”

Tystnad. Noll beröring. William andas, tittar upp i den blå, blå himmeln.

”Snälla Jennifer,” försöker han igen, lägger mer gny i rösten, lyfter lite på huvudet och kikar på henne. Hon småler, ändrar ställning en aning, böjer ansiktet mot kuken, sträcker ut tungan och låter saliv rinna ner över ollonet. Varmt, vått.

”Inte än,” säger hon, och så är hennes mun över-jävlar-allt på kuken, hennes tunga smeker, gnuggar, munnen kramar om, och nu stönar hon faktiskt hyfsat högt, skapar vibrationer som får kuken att rycka till mot hennes tunga när hon tar honom längre in, ner i svalget och knullar honom snabbt och hårt i sekunder som exploderar som ett mindre nyårsfyrverkeri.

”Åh fuck… snälla… kan inte… mhm.”

Hennes mun griper hårt en gång till, tungan vispar över ollonet, sen släpper hon med ett gnyende, flyttar sig igen och sjunker ner med en fullkomligt plaskvåt fitta över kuken, griper om hans haka och kysser honom hungrigt med mycket tunga.

”Kom,” flämtar hon och rätar upp, liksom häver kroppen över hans och rider så hårt att varje stöt får det att liksom blixtra i huvudet. Avlägset hör han sig själv skrika, och sen är henne fingrar i hans mun, knullar i samma takt som hon rider, och han vet inte helt när han kommer, men han biter tag om hennes fingrar, kroppen är spänd och hennes fitta kramar om hans kuk i pulserande vågor.

Lätt beröring över och genom håret, ett mjukt tryck mot bröstet. William blinkar långsamt, världen kommer i fokus. Jennifer ser ner – ner? – på honom, småleende.

”Hejdu, är du grön?”

Han känner efter, kroppen känns tung, huvudet lätt.

”Grön,” bekräftar han efter att ha harklat strupen. Hon nickar och håller ett plastglas en bit från hand ansikte.

”Drick lite, finaste. Jag trodde faktiskt inte du skulle sjunka så djupt.”

Vattnet är ljummet efter att stått i solen, men det smakar frisk och sköljer skönt genom mun och svalg och ner i halsen.

”Eh. Du är väldigt bra,” är allt han kommer på att säga, och hon fnissar lite, tar glaset och dricker den sista klunken, ställer undan det och räcker fram ett hallon mot hans läppar, stryker retfullt bäret längst hans underläpp. Han nafsar i sig det, kysser hennes fingrar till tack.

De sitter så en stund till, i belåten tystnad, på ängen i solen mitt i sommaren, och i ögonvrån ser han hennes röda pumps igen – hon har verkligen så sjuk läckra skor – och de sista hallonen fördelas en smula ojämnt, Jennifer menar att han måste äta mera, och det är fint att vara i nuet, även om ryggen och hårbottnen svider.