En wingmans lott i livet

Patrik, eller Patte som jag hade kallat honom ända sen vi spelade landhockey på gatan mellan våra hus som små, tjatade på mig att skynda mig.

“Vi får inte missa dem!” upprepade han för fjortonde gången. “Vi har bara en chans och det gäller att tajmingen sitter perfekt!”

Han hade tvingat mig att följa med ut på “krogen” – Ett begrepp jag var så obekant med att jag aldrig känt mig riktigt säker på om det syftade på en särskild krog, eller var ett samlingsnamn för alla uteställen av ett visst slag. Han behövde en “wingman” – Ett begrepp jag trodde att jag visste vad det innebar från någon film jag sett, men aldrig hade varit innefattad i själv.

Antalet utekvällar jag varit med på i mitt liv kunde räknas på min högra hand, eller möjligen med ett par fingrar från vänsterhanden också. Jag hade träffat min fru i ung ålder och vi hade haft andra intressen än att vara ute och supa. Nåja, exfru. Nu hade jag varit ensam i knappt ett år och Patte hade tjatat mer och mer ihärdigt om att jag måste hänga med ut, men hittills hade jag stått emot. Jag hade alltid känt mig tämligen säker på, både att jag inte skulle ha speciellt roligt på ett sånt ställe, och att det inte var ett lämpligt ställe för att träffa “brudar”, särskilt inte om syftet var att faktiskt gifta sig med dem snarare än att bara ha “trevligt” för en kväll. Men nu när jag hade 1 misslyckat äktenskap bakom mig och Patte hade 0, så hävdade han att det var dags att jag provade hans taktik.

Hittills hade jag som sagt vägrat, men ikväll hade han ett helt annat argument. Han hade fått nys om att Sandra skulle komma till stan och hänga med sina tjejkompisar. Sandra var tydligen nån superpingla som alla killar ville ha. Patte hade aldrig träffat henne, men han hade hört från en kompis som kände en kille som varit tillsammans med Sandra att hon hade några helt unika egenskaper som han bara måste få uppleva. Exakt vad det var ville han inte säga – Eller så var det jag som inte var nyfiken nog för att fråga. Jag antog att det handlade om något sexuellt och mer än så behövde jag ärligt talat inte veta.

Hur som helst så bara MÅSTE Patte försöka ragga upp Sandra ikväll, för det var enda chansen för honom att få uppleva det där som bara hon kunde göra och det var bara ikväll som hon var i stan. Och då behövde jag alltså följa med, för om han stack dit ensam skulle det se jättekonstigt ut om stegade fram till ett bord fullt med tjejer och började fråga efter en Sandra. Men om vi var två skulle det av någon anledning verka mycket mindre misstänkt.

Till sist hade han lyckats övertyga mig. Han hade lovat att det skulle gå ganska snabbt för honom att ragga upp den där Sandra och sen kunde jag gå hem om jag ville. Och här var vi nu, bakom knuten till “krogen”. Vi kunde inte gå fram till ingången än, för vi måste först stå och spana efter tjejgänget. Det var en del av den utstuderade planen. Patte hade fått inside information av den där kompisens kompis om hur många tjejerna var, vart de skulle och när, och nu skulle planen sättas i verket.

“Där är de!” väste Patte plötsligt. “Kom kom kom!”

Han viftade ivrigt med armen medan han trippade fram mot ingången. Jag visste att den här delen av planen var kritisk, så jag hängde på, och vi lyckades, precis som planerat, hamna precis framför ett tjejgäng in genom entrén. Vi hängde av oss jackorna och såg oss om. Det var ganska fullt redan. Några enstaka mindre bord var lediga, men det var inte dem vi letade efter. Vi letade efter det största lediga bordet, och ställde oss sen oskyldigt i närheten av det.

När tjejerna hängt av sig gjorde de likadant. De spanade efter det största lediga bordet och styrde ditåt. Det var bara det att det var precis det bordet vi spanat ut och mitt framför näsan på tjejerna satte vi oss och låtsades som att vi inte hade sett tjejerna.

“Oj, förlåt!” ursäktade Patte när han ‘märkte’ tjejernas besvikelse över att bordet var upptaget. “Men det är lugnt, vi får plats här allihop och jag och Kristian ska bara sitta här väldigt kort, sen drar vi och lämnar bordet helt till er!”

Trots den otroligt lama förklaringen accepterade tjejerna det och jag och Patte tryckte ihop oss i ena hörnet av bordet medan tjejerna tog resten av platserna runtom. Jag och Patte ignorerade dem och började prata med varandra – Det var en viktig del av planen för att vi skulle verka oskyldiga. Jag spelade med och låtsades vara djupt inbegripen i ett viktigt och internt samtal mellan Patte och mig.

“Ja, förresten!” sa plötsligt Patte och tittade upp mot tjejerna. “Ursäkta, vi skulle bara … Patrik heter jag!”

Han sträckte fram handen och hälsade på tjejerna närmast omkring oss. Jag hälsade också, men precis som vanligt var jag så fokuserad på att säga mitt eget namn tydligt och klart, att jag helt glömde bort att lyssna på de andras. Men Patte hade tur och verkade ha hamnat mittemot Sandra vid bordet. Jag hade fått uppfattningen att Patte inte riktigt vetat hur Sandra såg ut, men kanske hade han ändå fått en beskrivning som var pricksäker nog för att han skulle “råka” välja rätt hörn av bordet.

Jag måste erkänna att Patte var skicklig på sin sak. Detta var verkligen hans grej. Han hade en väldigt slipad tajming och lyckades fånga, inte bara Sandras intresse utan flera av tjejerna omkring och ganska snart var det inte vi som satt vid hörnet av tjejernas utekväll, utan Patte som var i centrum och underhöll hela gänget.

Sandra såg helt okej ut. Lite för mycket smink för min smak, men jag hade alltid varit lite udda och kunde absolut acceptera idén om att denna Sandra var särskilt eftertraktad – särskilt om hon nu kunde göra några riktigt unika saker i sängen, som det verkade mer och mer troligt att Patte snart skulle få uppleva.

Jag konstaterade att jag aldrig hade kunnat lyckas med samma konststycke, men jag satt faktiskt och sneglade på tjejerna och tänkte lite försiktigt vilken av dem jag hade föredragit om jag var en sån kille som bara kunde bestämma vem han skulle ragga upp och sen göra det. Min blick föll särskilt på en tjej som kom några minuter efter de andra.

Hon hade kommit efter att Patte hade hälsat på alla och klämde in sig på en kant i närheten av Patte och mig. Och hon var liksom annorlunda jämfört med de andra. Inte fullt så sminkad och fixad, men ändå otroligt söt på något sätt. Hennes gyllenbruna hår skruvade sig ner i lockar över axlarna. Varje gång hon log var det som om hela världen började le och jag skämdes nästan över hur lätt jag lät mitt humör dras med av hennes. Men jag försökte hålla ögonen borta från henne, för hon hade lämnat en knapp för mycket uppknäppt på den gröna blusen, så att den alldeles för intressanta och välfyllda klyftan hela tiden försökte suga till sig min blick.

Efter ett tag skulle några av tjejerna “dra vidare”, men tre av tjejerna närmast oss stannade kvar. Det gjorde ljudvolymen lite lugnare och tjejen med den gröna blusen började försiktigt att prata med mig medan Patte fortsatte att underhålla de andra två. Hon var inte lika imponerad av Patte som de andra tjejerna och det var ärligt talat skönt att ha något att ägna sig åt.

“Så du är också wingman ikväll?” frågade hon.

“Öh ja, ja, p-precis”, stammade jag, snopen över att min roll var så uppenbar. “Lite för bortkommen för att vara här av egen vilja?”

“Exakt!” skrattade hon på ett sätt som fick mig att inse att visste exakt hur bortkommen jag kände mig. “Jag med” mimade hon sen och pekade på Sandra som precis gapskrattade åt en av Pattes historier. “Men det verkar inte behövas…”

Vi skrattade åt situationen.

Det var lite skönt att vara genomskådad. Hon hade liksom en utstrålning och ett självklarhet som fick mig att känna mig underlägsen, men inte på ett dåligt sätt. Äsch, det låter konstigt, men det var liksom så uppenbart att hon visste hur fantastiskt söt hon var och hur bra hon passade in i miljön, medan det var lika självklart att jag inte ens försökte passa in. Hennes sociala kompetens i detta sammanhanget var liksom oändligt mycket större än min, och det kändes som att vi kunde mötas i det på något sätt. Ingen av oss behövde hålla uppe några fasader, utan vi visste båda två att det inte var värt att försökte hålla igång nån sorts krog-kallprat, utan det enda vi kunde göra var att kommunicera som två vuxna människor – Och det gjorde vi för vi hade inte mycket annat val, isolerade som vi var från de andra på vår egen ände av bordet, medan Patte underhöll de andra.

Efter ett tag avvek den tredje tjejkompisen, för det hade till sist blivit uppenbart för henne att det inte var henne Patte var intresserad av ikväll. Jag och tjejen i den gröna blusen fortsatte att kommentera udda saker i miljön, eller identifiera diverse misslyckade raggningsförsök, utzoomade som vi var från de bubblor alla andra verkade befinna sig i. Plötsligt reste sig Patte.

“Jo, men jag lovar”, bedyrade han mot Sandra. “Kom och kolla bara, den sitter fortfarande kvar, jag lovar!”

Jag förstod att han pratade om en rockring som han påstod att hans pappa hade kastat runt ett träd i parken för 50 år sen, när trädet bara var en liten späd planta. Nu var trädet stort och stammen så tjock att rockringen förmodligen snart skulle brista. Den historien var förstås bara en förevändning för honom och Sandra resa sig och lämna krogen, och när Sandra väl fått se den berömda rockringen med egna ögon så var det bara ett par hundra meter kvar till Pattes lägenhet.

Kvar satt plötsligt jag och tjejen i den gröna blusen. Hon log förläget och ryckte på axlarna åt hur det hade gått till och jag berättade för henne om rockringen och att Patte ofta skröt om att det var hans pappas som låg bakom den.

“Smart trick!” konstaterade hon. “Det är ju nästan så att man vill dit och titta själv!”

“Äsch”, fnös jag. “Det är knappast värt att se. I en lite bortglömd del av parken som är helt mörkt nu dessutom, så man skulle behöva lysa med mobilen för att se den alls, tror jag.”

Hon nickade till svar och jag var på vippen att kika ner mot urringningen, men lyckades hindra mig.

“Vill du ha jordnötter?” frågade hon sen. Jag hann knappt fatta vad hon menade innan hon tecknade åt en servitör som precis gick förbi. “Vi kan ta en skål jordnötter här! Och ett glas till av detta!”

Hon viftade med sitt tomma vinglas och såg menande på mig. Jag hade inte tänkt stanna egentligen, men ville inte avslöja hur malplacerad jag kände mig och gick med på att beställa en öl till. Servitören noterade det och lovade att snart komma tillbaka. Till råga på allt gick tjejen i den gröna blusen också från bordet, för att gå på toa, så istället för att gå hem fick jag snällt sitta själv och vänta.

“Så!” sa hon när hon kom tillbaka. “Näsan pudrad!”

Jag noterade mest att hon verkade ha glömt ytterligare en knapp på blusen, för nu såg man ännu mer av klyftan där nere – Om man tittade dit. Jag funderade på om jag skulle upplysa henne om detta, för hon kanske inte ville att alla killar på stället skulle sitta och glo mot hennes urringning, men jag ville samtidigt inte avslöja att jag noterat det.

Servitören kom med våra glas och vi tackade och tog emot.

“Och jordnötterna?” frågade tjejen i den gröna blusen.

Servitören svor, bad om ursäkt för att han glömt och skyndade vidare.

“Skål” sa hon och höjde sitt glas mot mig. “Nu får vi wingmana åt varandra!”

“Haha, exakt! Skål!” svarade jag.

Men egentligen förstod jag inte alls vad hon menade med att wingmana åt varandra. När hon sträckte på sig fick jag dock en aning, för jag kan inte ha varit den enda killen som hade ännu svårare än vanligt att hålla blicken borta från urringningen just då. Och om hon hade behövt sitta själv hade främmande män definitivt svärmat runt henne, så jag kanske kunde utgöra nåt slags skydd genom att sitta kvar och låtsas att vi var på nån sorts dejt, eller kanske mer troligt två kompisar som tog ett glas ihop.

Hon såg mig i ögonen tills jag började känna mig lite obekväm.

“Jo, men så att…” började hon och verkade leta efter något att säga. “Det är väl en wingmans lott i livet att plocka upp bitarna som blir över?”

“Hehe, lite så…” svarade jag, utan att ha en aning om vad hon menade. Jag såg mig om litegrann och upptäckte några ihopskrynklade kvitton på golvet som jag antog att jag skulle behöva plocka upp sen. Jag reflekterade kort över vilken uppoffring jag ändå gjort för Pattes skull och undrade om han skulle betala tillbaka tjänsten på något sätt. “Men vad gör man inte för sina vänner?”

Just det verkade roa henne extra mycket, för hon brast ut i det hjärtligaste skrattet jag hört på hela kvällen.

“Åh, gud” pep hon medan hon torkade en tår ur ögonvrån när skrattet lagt sig. “Men så farligt är det väl inte?”

“Smällar man får ta…” mumlade jag, lite osäker på vad det var som varit så kul. “Men jag ska inte låtsas som att jag vet vad jag pratar om. Det är första gången jag är wingman.”

“Bra jobbat i så fall!” berömde hon. “Det är inte alla som lyckas med jakten varje gång.”

“Nej, kanske inte…” sa jag och sneglade mot Pattes stol. “Men Patte är ju rätt erfaren, han vet vad han håller på med.”

“Du ger honom för mycket av äran” invände hon.

“Ja, kanske…” sa jag och försökte ta åt mig, men jag hade ärligt talat inte bidragit alls, mer än att inte få Patte att framstå som ensam.

Vi hade ögonkontakt några sekunder till. Det blev på gränsen till obekvämt igen, men jag tittade åtminstone inte ner i hennes urringning.

“Så hur längesen är det?” frågade hon och jag ryckte till när hon plötsligt rörde mig på handen. Hon pekade på märket på ringfingret där man såg att det suttit en ring under flera år.

“Ehm, snart ett år ungefär?” svarade jag. “Så jag försöker vänja mig vid tanken på att kanske lära mig lite av Pattes metoder. Men ja, jag vet inte…”

“Jag hoppas att du slipper” tröstade hon. “Det är inte alla som faller för Patriks metoder.” och betonade Pattes riktiga namn. Hon var tyst några sekunder innan hon fortsatte. “Jag är också lite ovan. Kommer också från ett längre förhållande, så jag förstår hur du känner.”

Det kändes som att hon hade mer att säga om ämnet och jag funderade på en fråga som inte skulle verka för framfusig. Jag ville inte överdriva våra likheter, jag menar, hon passade ju in i den här miljön, såg löjligt bra ut och var inte så socialt bortkommen som jag. Men det kändes ändå inte som att särskilt många andra av dem som suttit vid bordet under kvällen hade kunnat hålla lika givande samtal om relationer och uppbrott.

Plötsligt ringde hennes telefon. Hon rotade fram den ur väskan och svarade.

“Ja, det är Sandra” svarade hon. “Jaså? … Nä, igen?! … Ah, precis. … Nej, det kan jag inte, jag har druckit, tyvärr. Hoppas du hittar nån! … Ja, vi ses då!”

Hon hann stoppa ner mobilen i handväskan innan hon såg min gapande mun.

“Vad är det?” skrattade hon.

“Du heter Sandra?” sa jag.

“Jaa!” skrattade hon. “Och du då?”

“Öh, Kristian” svarade jag. “Men alltså… Sandra…”

Jag pekade mot stolarna där Patte och hans Sandra suttit.

“Du menar Sanna?” undrade den nya Sandra och pekade på stolen bredvid henne.

“Nej, Sandra.” rättade jag. “Eller?”

“Haha, nej, hon heter Sanna. JAG heter Sandra” skrattade nya Sandra. “Men folk hör fel på det hela tiden!”

Jag måste ha sett dum ut, men jag behövde några sekunder – eller sannolikt lite mer än så – för att pussla ihop alla bitar.

“Så Patte gick hem med Sanna?” tänkte jag högt.

“Amen sluta, du kan ju inte kalla honom Patte!” skrattade den riktiga Sandra.

“Han har alltid hetat Patte för mig!” försvarade jag mig. “Men alltså… Han kommer bli så besviken!”

“På vadå?” undrade riktiga Sandra.

“Nej, inget” undvek jag och försökte byta ämne. “När kommer han med jordnötterna egentligen?”

Jag såg direkt på Sandras min att hon inte lät sig luras. Hon lade huvudet på sned med ögonbrynen höjda i ungefär två sekunder innan ansiktet sprack upp i ett förläget leende.

“Ryktet snurrar fortfarande” konstaterade hon.

“Jag vet inget om något rykte!” försäkrade jag. “Det är bara Patte, jag har ingen aning om vad det handlar om!”

“Men Patrik vet alltså?” frågade Sandra. “Och han hörde fel på Sanna och Sandra?”

“Jo, lite så var det…” erkände jag och hoppades att det inte var alltför illa att jag avslöjade hans plan.

“Vilken tur!” svarade Sandra. “Han hade aldrig fått prova på mig ändå! Och Sanna är helt okej, han kommer bli hur nöjd som helst.”

“Okej på vadå?!” undrade jag.

“Sånt som rör … ryktet” svarade Sandra och snurrade med pekfingret i luften.

Jag hade ingen aning om vad hon syftade på och vågade inte gissa heller. Min främsta gissning hade ju varit att det handlade om något intimt, men Sandra verkade så obrydd.

“Jag kommer få leva med det resten av mitt liv” suckade Sandra tillgjort.

Hon tittade på mig i några sekunder innan hon fortsatte.

“Det var ett ex som upptäckte det” berättade hon. “Mitt första förhållande. Och sen när jag gjorde slut spred han nyheten, och sen dess verkar alla killar längs hela kusten veta om det.”

Hon sneglade på mig igen. Jag hade ingen aning om vad hon spanade efter, men efter ett par sekunder verkade hon nöjd och fortsatte igen.

“Men det är inte så många som får prova” fortsatte hon. “Tre, närmare bestämt. Snart fyra, hoppas jag.”

“Prova vad?” frågade jag, men det fanns minst en handfull bättre frågor jag kunde ställt istället.

“Det som ryktet gäller” svarade Sandra igen och såg extra lurig ut. “Det som ‘Patte’ hade hoppats få uppleva.”

Jag bara slog ut med armarna.

“Du vet verkligen inte?!” frågade Sandra. “Shit, jag trodde bara du spelade!”

Medan hon skrattade lyfte hon armarna och rättade till tofsen i håret så att det blev så där svårt att hålla blicken borta från hennes urringning igen.

“Du FÅR kolla” väste hon medan hon sänkte armarna och pressade ihop brösten med överarmarna så att det blev ännu svårare att inte kolla.

“Okej, så här…” sa hon, och hoppade från stol till stol tills hon satt bredvid mig. Hon lutade sig mot mig och viskade. “Jag kan komma av att man slickar mina bröstvårtor.”

Jag sköt fram hakan i en häpen min, men fick inte fram ett ord. Jag mötte storögt hennes blick och hon fnissade generat tillbaka. Min blick gled ner mot klyftan igen innan jag slet upp den än en gång.

“Du FÅR kolla säger jag ju!” viskade hon. Jag tittade försiktigt ner. “Det är bara bra att du vänjer dig vid tanken. Och jag börjar bli lite otålig nu, så skynda dig på att fatta, är du snäll.”

“Fatta?” upprepade jag korkat.

“Ja” svarade Sandra övertydligt. “Jag kan inte säga det mycket tydligare än jag redan gjort det…”

“Jo, det kan du…” hoppades jag.

“Ja, okej” stönade Sandra, men hon log fortfarande. “Men jag skulle gärna slippa!”

Jag tittade på henne medan hennes pekfinger viftade i luften som om det manade på mig att tänka snabbare, men det funkade inte.

“Kristian” sa hon, övertydligt igen och tittade in i mina ögonen som om hon pratade med en femåring. “Jag vill gå hem med dig ikväll.”

“Men …” mumlade jag. Jag hade anat att det var dit hon ville komma, man jag förstod ändå inte. “Men, varför?”

“För att du är gullig” sa hon som om det förklarade allt. Men på hennes min såg det ut litegrann som att hon faktiskt menade det. “Och snygg.”

Vi såg på varandra i några sekunder medan jag försökte begripa.

“Nej, du driver med mig” sa jag till sist.

Det var den enda rimliga förklaringen. Jag var så bortgjord att hon inte kunde låta bli att skoja med mig. Det var inte en konstig sak egentligen och jag klandrade henne inte. Jag var verkligen på fel ställe och alla på hela krogen visste det förmodligen. Men lite besviken kände jag mig ändå. Sandra hade inte verkat som den sortens tjej som skulle behandla en annan människa på det sättet. Det var liksom precis därför jag hade vågat prata med henne, för att det kändes som att hon förstod hur bortgjord jag kände mig och accepterade det. Dessutom var hon så löjligt snygg att en fånig del av mig givetvis önskade att det var sant.

Sandra såg mig i ögonen, och liksom närmade sig mitt ansikte som om hon ville se min reaktion tydligare när hon avslöjade det.

Och sen kysste hon mig. Rakt på munnen. Bestämt och utan tvekan, men ändå mjukt nog till en början för att jag skulle känna hennes mjuka härliga läppar pressas mot mina, innan munnen öppnades mer och tungan försiktigt letade sig fram. Jag drog mig inte undan, men lät mig ändå inte luras, utan väntade bara ut hennes charad.

Det var bara det att det inte var någon charad. Kyssen fortsatte och blev liksom innerligare på ett sätt som hon inte hade kunnat spela. Till sist gav jag med mig. Jag besvarade kyssen och genast hörde jag ett lättat stön från henne. Kyssen blev hungrigare, kåtare och djupare än jag nånsin hade varit med om att kyssar varit innan, och det var helt fantastiskt. Känslan av hennes våta, mjuka läppar och hennes näsa som skiftade från ena till andra sidan av min, smaken och dofterna, de små ljuden, allt var så underbart. Och på riktigt.

När vi till sist drog oss ifrån varandra stod en servitör nervöst bredvid oss med en skål jordnötter.

“För sent” upplyste Sandra honom. “Vi kan ta notan istället.”

Han nickade och skyndade bort. Vi fnissade mot varandra och sen kysste hon mig igen. Jag hade aldrig suttit och hånglat offentligt innan, men jag kunde inte stå emot nu, utan mötte hennes tunga med min. Det fick se ut och låta hur det ville, andra fick tänka vad de ville, för detta ville jag uppleva!

Vi slutade inte förrän servitören stod bredvid oss med kortapparaten igen. Något skamsna, alla tre, redde vi ut betalningen. Sandra reste sig, men när jag skulle resa mig tvekade jag plötsligt. Jag såg på Sandras leende att hon förstod varför.

“Vilken jacka är din?” frågade hon.

“Den där liksom … oljerocken” förklarade jag.

Sandras ögon glittrade till, som om hon mindes nu vilken jacka jag kommit med. Hon gick iväg för att hämta den och sin egen, och med jackan som skydd framför mig vågade jag gå ut, även om alla förmodligen fattade exakt varför jag höll jackan framför mig på det sätt jag gjorde.

Väl ute pressade Sandra upp mig mot väggen och sträckte sig upp för att kyssa mig igen, men hon stannade av. Hon tittade noga på mina läppar i några sekunder.

“Din tunga…” sa hon sen. “Den får mig att längta!”

Det fick mitt hjärta att börja bulta. Inte bara för att hon längtade, utan för att jag plötsligt förstod vad hon längtade efter. Ikväll skulle min tunga bli den fjärde tungan som fick prova ursprunget till ryktet. Oj. Det var .. en … VÄLDIGT spännande tanke…

“Vart ska vi?” frågade Sandra och tog min hand.

“Var bor du?” frågade jag.

“Inte i den här stan” svarade hon. “Jag skulle sovit hos Sanna i natt och hon är väl visserligen inte där, men…”

“Jag förstår!” svarade jag, stolt över att för en gångs skull ha fattat galoppen. “Vi sticker hem till mig. Det är bara två gator bort från Patte.”

“I närheten av parken och rockringen…” fyllde Sandra i.

“Exakt!” svarade jag och ledde vägen.

Det var häftigt att märka hur bråttom Sandra hade. Jag var nästan två decimeter längre än henne och ändå behövde jag sträcka ut stegen för att hänga med i hennes tempo. Hon menade verkligen allvar med att hon längtade.

“Är det detta som är parken?” frågade hon en stund senare.

“Ja, precis” instämde jag. “Så nu är det bara…”

“Visa mig rockringen!” avbröt Sandra.

“Öh, okej…” sa jag, en aning besviken. Rockringen var ju Pattes trick, inte mitt. “Det är hitåt.”

Vi vek av in på en smalare stig, bort från lyktstolparna. När vi passerat några buskar och träd var det nästan helt mörkt och stigen svår att urskilja. Jag plockade fram mobilen för att lysa med, men Sandra viskade åt mig att strunta i den. Jag fick tänka efter lite för att komma ihåg mellan vilka buskar vi skulle smita in för att komma till trädet som stod i sin mörka, bortglömda hörna. Det kändes som att väldigt få hittade dit på naturlig väg, ens i dagsljus, och förmodligen var det därför rockringen hade fått sitta kvar från början. Inte ens parkarbetarna hade kommit för sig att ta bort den innan det var för sent att få den över kronan.

“Är det här?” frågade Sandra.

“Japp, men vi måste…” började jag.

Mer hann jag inte säga innan Sandra kysste mig igen. Hon drog med mig bakåt mot trädstammen och vi hånglade ännu livligare än vi gjort inne på krogen. Sandra knäppte upp jackan och drog den åt sidan innan hon tog mina händer från hennes höfter och förde dem upp till blusen.

“Knäpp upp” flämtade hon.

“Här?” frågade jag.

“Ja, ingen ser oss” stressade Sandra. “Kom igen, jag har väntat i fyra år på detta!”

“Fyra år?!” upprepade jag.

“Ja, min senaste kille var inte så imponerad av min udda förmåga” förklarade Sandra snabbt. “Snälla, gör det nu!”

Jag kysste henne igen medan jag började knäppa upp resten av knapparna på blusen. Jag njöt av att få känna hennes välfyllda barm pressas mot mina händer medan jag krånglade med knapparna. Innanför blusen fanns en behå och jag letade mig bak på hennes rygg med händerna.

“Nej, spänne fram!” stönade Sandra.

Jag hittade spännet mellan byglarna och lossade det så att kuporna fjongade åt sidorna av den lossade spänningen. Omedelbart tog Sandra mitt huvud i sina händer och styrde det ner från sina läppar mot brösten.

Det hördes tydligt på det första stönet hur mycket hon hade längtat efter detta. Min exfrus bröst hade inte varit mycket för världen och hon hade aldrig varit särskilt förtjust i att jag tog eller slickade på dem, så det var en ny upplevelse för mig på många sätt. Sandras bröst var stora, välfyllda och underbara att begrava ansiktet i, men det bästa av allt var att höra, och märka på Sandras kropp, hur mycket hon älskade det. Hennes kropp åmade sig och hon försökte styra sina bröstvårtor mot min mun och just därför lekte jag med henne genom att undvika dem. Varken hon eller jag kunde få nog!

När jag till sist lät min mun och tunga möta hennes bröstvårtor övergick hennes stön över från djupa och inlevelsefulla till gnyende och gälla. Hennes bröstkorg hävde sig mer ryckigt, hela kroppen rörde sig och hennes händer famlade och greppade ömsom i mitt hår, ömsom i min jacka och ömsom i sina bröst, som om hon inte visste var hon skulle bli av. Jag testade mig fram med tungan och läpparna och märkte hur hon reagerade, men jag ville inte bara maxa hennes njutning och reaktion, utan ta vara på den och dra ut på den.

Att en kvinna kunde reagera så här av att bli slickad på bröstvårtorna hade jag aldrig vågat tänka mig. På ett sätt kunde jag förstå att Patte ville uppleva det, men nu var det jag och inte han som stod här och slickade den beryktade Sandra allt närmre en orgasm.

Plötsligt grep Sandra hårdare än förut i mitt hår. Jag förstod att något var på gång, men när hon började andras långsamma, djupa andetag trodde jag att det var falskt alarm. Det var det inte. Det tredje djupa andetagets utandning blev till ett enda långt stön, mer inlevelsefullt än jag nånsin hört någon stöna förr. Och nästa andetag följdes av ett ännu innerligare stön. Andetagen och stönen fortsatte och övertygade mig om att även om orgasmen inte var särskilt explosiv, så var den djupare och skönare än jag förväntat mig. Sandra segnade ner längs trädstammen och jag följde med henne ner medan stönen, snarare än att tonas ut, blev mer och mer intensiva, och hennes kropp rörde sig i kraftfulla vågor. Jag låg med henne på marken i parken och höll om henne och väntade på att intensiteten skulle börja minska.

Till sist rullade Sandra av mig och låg flåsande på rygg. Jag rullade över på sidan. Ögonen hade vant sig lite vid mörkret, men det var ändå så mörkt att jag knappt kunde se var hon låg, än mindre hennes ansiktsuttryck. Men mina läppar hittade fram till hennes, och hon besvarade kyssen under några sekunder innan hon behövde andas igen med täta och djupa andetag igen.

“Åh, herregud!” stönade hon. “Såå mycket bättre än jag mindes det. Ååh, vad jag behövde det här!”

Jag reste mig upp. Sandras andetag var fortfarande blandade med stönande ljud på ett sätt som var svårt att ignorera. Det var en känsla som jag var van vid, men det gjorde den inte mindre jobbig att uthärda. Som så många andra gifta män hade det varit min lott i livet att längta efter sex betydligt mer och oftare än min exfru gjorde, och när vi väl hade det umgänget så blev hon alltid mätt och nöjd långt tidigare än jag, så sexet hann inte stilla min hunger så mycket som det väckte den.

Så jag ville stänga ute Sandra stönande flämtningar, jag ville glömma hur härligt det hade varit att borra in mitt ansikte i hennes bröst och hur starkt hon reagerat, för att undertrycka hur mycket jag längtade efter att få uppleva mer av det. Jag borstade av lite jord och gräs från knän och armbågar innan jag tog fram mobiltelefonen och tände ficklampan. Jag lyste bort från Sandra, mot trädet.

“Där är den”, konstaterade jag.

“Ha!” svarade Sandra, som kommit upp på fötter och kom fram till mig. “Märkligt ändå! Det trädet måste vara minst 50 år gammalt.”

“Eller hur” instämde jag, men jag släckte lampan för att inte göra för stor grej av Pattes favorithistoria. Jag kunde inte släppa känslan av att jag var nån sorts tjuv som precis hade fått glädjen att få uppleva den riktiga Sandras hemlighet.

“Så, åt vilket håll bor du?” frågade Sandra.

“Ehm, det är hitåt” svarade jag.

Jag ledde Sandra åt rätt håll ur från parken. Ljuset från min mobiltelefon hade förstört vårt mörkerseende så det var återigen helt kolsvart där vi gick, men jag visste vart jag skulle och när jag hörde grus under fötterna var det lätt att följa stigen mot gatan och gatljusen.

“Har du nyckel till Sanna, förresten?” frågade jag, lite för att ha något att prata om, men också för att fiska efter om hon hellre hade velat sova där.

“Mja, jag vet var extranyckeln finns” svarade Sandra. “Men det är på andra sidan stan nu…”

“Ja, nej, jag bara …” mumlade jag. “Alltså, du är välkommen att slafa hos mig om du vill.”

“Tack!” sa Sandra och lät lättad.

Jag brottades inombords. Sandra hade redan fått sin urladdning, så jag vågade inte hoppas på att det skulle hända något mer ikväll. Men min kropp var så starkt påverkad av att jag visste att hon gick där, snett bakom mig, och att hon skulle sova i mitt hus i natt. Jag hade helt glömt hur det känns att så djupt längta efter fysisk närhet.

“Här!” sa jag till sist när jag styrde stegen in på min uppfart. “Inte så mycket för världen, utan mer ett monument över ett liv som inte blev som jag hade tänkt.”

“Ännu” fyllde Sandra i. “Ibland behöver man ta ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt.”

“Hm, kanske” muttrade jag.

Jag var alldeles för sårbar för att låta mig luras av klyschor och plattityder. Något klumpigt styrde jag om stegen för att ta den fina ingången, istället för grovhallen som jag brukade använda.

“Har du barn?” frågade Sandra rättframt.

“Nä, det blev inte så.” svarade jag och undrade hur mycket jag skulle öppna mig. “Det var det jag hoppades på när vi köpte det, men det visade sig att hon inte alls bar på samma längtan, så nu är det bara jag här.”

“Synd när inte drömmarna passar ihop” sa Sandra och tittade upp mot fönsterkupan på ovanvåningen. “Men då finns platsen här när möjligheten uppstår nästa gång.”

Jag kom av mig lite och det dröjde några sekunder innan jag stack in nyckeln i låset till finingången. Nästa gång… Jag insåg hur mycket jag ställt in mig på att jag inte skulle få några fler chanser. Den där envisa längtan efter närhet påminde mig om att Sandra kanske kunde utgöra en sån chans, men så löjlig tänkte jag inte bli. Slumpen hade gjort att det blev vi som satt kvar på krogen och av någon anledning hade Sandra tyckt att jag kvalade in som tillräckligt gullig för att få uppleva verkligheten av det rykte som plågade henne. Det var ironiskt, med tanke på att tanken hade varit att jag skulle wingmanna ihop henne med Patte, men jag tänkte inte låta mig intalas att det betydde att jag skulle börja hoppas att denna flört var något mer än en en-natts-grej. Dessutom skulle det bli väldigt pinsamt om Patte nånsin fick reda på att jag faktiskt gått hem med den riktiga Sandra. När morgonen kom skulle jag försöka undanröja alla spår och hoppas att sanningen aldrig nådde hans öron. Oavsett om Patte skulle bli besviken på att jag stulit hans ragg, eller överdrivet nyfiken på hur det låg till med ryktet, så ville jag helst slippa det.

Sandra kom in efter mig och hängde av sig. Av ren reflex tände jag lampan, och omedelbart slogs jag av hur söt Sandra var. Att hennes blus var snett hopknäppt så att den skylde ännu mindre av hennes klyfta än tidigare gjorde inte saken lättare. Jag mötte ändå hennes artiga leende med mitt och blickade runt i hallen med försiktig min.

“Ja, mer lyx än så här är det tyvärr inte.” ursäktade jag.

“Det duger fint för mig” svarade Sandra och såg omöjligt gullig ut när hon tittade runt.

Ett löv hade fastnat i hennes hår och jag kämpade i flera sekunder innan jag ändå gav efter och sträckte fram handen för att ta bort det.

“Oj, tack!” sa Sandra när hon såg vad jag hittat i håret. “Har jag mer sånt?”

Hon snurrade ett varv och dessvärre hade hon ett par löv till i lockarna på andra sidan. Jag plockade försiktigt bort dem och för att inte inbilla mig att det hettade till under ögonblicket såg jag till att rikta min uppmärksamhet vidare snabbt.

“Köket är där” berättade jag och pekade. “Om du behöver något så är det bara att känna dig som hemma.”

Det var omöjligt att inte låta blicken glida ner mot hennes urringning när jag visste att hennes blick var riktad mot köket. Min ville verkligen uppleva mer av den klyftan och jag bestämde mig mycket tydligt för att inte bara framfusig eller antyda något slags initiativ. OM det, vilket jag givetvis inte förväntade mig, skulle hända något mer mellan oss ikväll, så fick det vara helt och hållet på hennes initiativ.

“Ja, och sen finns det ett badrum där” visade jag. “Men det kan jag ta. Där är ett där uppe som är närmre sovrummet. Jag tar soffan, så kan du göra vad du vill där uppe.”

“Okej” svarade Sandra.

Jag märkte hur mycket sakligare och kallare hon svarade mig nu, jämfört med hur glatt och artigt hon svarat när vi först kom in, så kände jag mig nöjd med att inte ha förväntat mig något orealistiskt. Hon såg sig om lite och jag undrade om jag borde då runt och tända lite fler lampor, men det kändes onödigt om vi ändå skulle lägga oss snart. Dessutom hade jag knappast städat hemmet med hembesök i åtanke, och plötsligt insåg jag det.

“Vänta ett ögonblick bara, så ska jag se till att det ser okej ut i sovrummet!” sa jag och tog tre steg i taget upp för trappan.

Sovrummet såg inte så farligt ut som jag befarat, men några underkläder fick hjälp sista biten till tvättkorgen och jag såg till att det syntes tydligt vilken sida av sängen som var min och vilken som hade varit min exfrus – den sidan hade rena lakan som skulle duga åt Sandra.

“Vi fick ju aldrig några jordnötter” sa Sandra när jag kom ner till hallen igen.

“Nej, just det!” sa jag. “Vill du ha något? En macka, frukt, lite kex, jag vet knappt vad jag har på rak arm.”

“Vi kan väl se efter?” föreslog Sandra.

Jag lyckades få henne att gå före in i köket, för jag kände att mina byxor inte dolde mina förhoppningar så bra. Det blev inte lättare av att Sandra stod och rättade till behån och blusen i köket när jag väl tänt lamporna där. Jag försökte hitta ursäkter till att hålla ryggen mot henne medan jag kikade runt i luckorna efter något lämpligt kvällssnack innan läggdags.

Till sist hittade jag en oöppnad påse jordnötter och tänkte att det måste passa perfekt. Jag tog fram en skål till nötterna och fyllde varsitt glas med vatten åt oss, men sen var det slut på ursäkterna. Mitt kök är som en korridor med en bänkskiva på varje sida och när Sandra stod med ryggen mot den ena bänkskivan kunde jag inte göra mycket annat än att ställa mig mittemot henne, låtsas som ingenting och hoppas att hon inte kollade ner.

Det dröjde ungefär åtta sekunder innan jag såg att hennes blick fastnade vid mitt skrev. Blicken stannade kvar där, outgrundlig, några sekunder innan hon tittade upp och mötte min blick och såg gulligare ut än nånsin.

“Jag var rädd att du tappat intresset för mig helt”, sa hon och höll oblygt kvar ögonkontakten.

“Nej nej, jag bara …” började jag, men visste inte vad det var jag tänkte ursäkta egentligen. “Eh, jag bara…”

Medan jag tvekade om vad jag skulle säga närmade sig Sandra, tills hennes mage rörde vid bulan i mina byxor. Hon tittade upp mot mig medan hon började knäppa upp blusen igen.

“Din tur” sa hon med en lurig blick innan hon började sänka sig ner på huk.

Väl nere på huk strök hon min bula med fingertopparna, men jag tänkte mer på hur hennes ögon såg ut. De var inte kåta, inte luriga, utan glädjelösa och ofokuserade och till sist stängde hon dem med ett uttryck som om hon hämtade sig inför något jobbigt. När hon öppnade ögonen igen och började knäppa upp byxorna såg hon ännu mer glädjelös ut.

“Sandra…” sa jag försiktigt. Hon tittade upp med ett leende som jag såg var framtvingat. “Sandra, du behöver inte…”

“Lägg av”, invände hon. “Jag är skyldig dig en.”

“Skyldig mig vad?” frågade jag. “Du är inte skyldig mig något.”

“Äsch, försök inte slingra dig, blygis” svarade hon. Det kändes konstigt, jag kände knappt igen henne. “Det är inga problem!”

“Jo, det är det!” sa jag. “Jag vill inte att du ska göra något du inte älskar.”

“Huvudsaken är att DU kommer älska det!” sa hon trotsigt och knäppte upp en knapp till på byxorna. “Jag märker ju att du vill!”

Jag drog mig åt sidan. Jag ville inte göra någon stor grej av det, men jag behövde förstå vad som pågick. Eller så var det hon som behövde förstå. Jag smekte hennes kind och hon följde min hand upp tills hon stod raklång framför mig igen med bekymrad min.

“Jag vill, Sandra” viskade jag. “Jättemycket! Men vet du vad det är jag vill?”

Jag svarade genom att lägga min näsa mot hennes kind och låta näsan fortsätta ner för halsen ner till klyftan medan mina händer kände sig fram till spännet mellan byglarna. Jag hörde på hennes andetag att hon ville.

“Men, nej” sa hon ändå. “Då blir det ju 2-0.”

“Och?” frågade jag.

“Då måste jag ge dig två i rad sen”, förklarade hon. “Då tar jag hellre varannan.”

“Varför?” undrade jag. “Vadå varannan?”

“Ja, så att det går jämnt ut” förklarade hon. “Det är rättvisaste sättet.”

“Vem har sagt att det måste bli rättvist?” frågade jag.

“Eh, alla?” sa Sandra, men jag tyckte att hon började se osäker ut. “Kom igen, skärp dig nu.”

“Inte jag!” sa jag, högt nog för att Sandra skulle rycka till.

Hon tittade på mig med stora, halvt skrämda, halvt undrande ögon medan jag klev närmare henne. Och kysste henne. Det tog en sekund innan hon besvarade och när hon gjorde det smög min tunga försiktigt fram. Hon var lite tveksam först, men till sist mötte hon tungan med sin och kyssen fick göra det största jobbet med att klara ut missförstånd och visa hur mycket vi längtade efter varandra.

“Menar du, Sandra”, började jag sen. “Att dina tidigare killar krävt att ni går jämnt ut i orgasmer?”

“Ja…” svarade hon. “Det är ju så man gör? Tjänster och gentjänster.”

“Jag är ledsen, Sandra, men jag går inte med på det.” sa jag.

“Så, vadå”, invände hon. “Du ska bara ge mig flera orgasmer i rad utan att kräva något tillbaka?”

“Ja, typ så” svarade jag. “Om jag får.”

“Men…” sa hon. “Varför?”

“För att det är det jag gillar bäst?” försökte jag förklara. “Jag vet inte, jag går bara igång på det. Kan inte sluta tänka på hur sexig du var i parken och längtar efter att få uppleva det igen. Ditt ex, han som spred ryktet, älskade inte han att du kunde komma av att han slickade på dina bröstvårtor?”

“Jo, det gjorde han” svarade Sandra. “Men han krävde ändå att jag skulle suga av honom mellan varje orgasm han gav mig.”

“Seriöst?” frågade jag och Sandra nickade. “Vilket. Jävla. Rövhål.”

Sandra skrattade och gömde ansiktet i händerna innan hon sneglade upp mot mig igen.

“Vad vill du att jag ska göra då?” frågade hon.

“Kan vi inte bara göra sånt som BÅDA älskar?” föreslog jag. “Och skita i allt som inte båda älskar?”

“Vill du aldrig bli avsugen?” frågade hon.

“Jag…”, började jag och tänkte efter. Min exfru hade försökt suga av mig typ två gånger, men ingen av oss hade tyckt att det var särskilt intressant. “Bara om du verkligen vill det själv, om du inte kan låta bli och känner att du måste få göra det.”

“Men…”, invände Sandra igen, men hon tvekade och tänkte efter. “Så… Menar du allvar? Det känns inte rättvist.”

“Det enda här som är orättvist…” började jag och spände upp behån. “… är att denna bröstvårtan inte har fått bli slickad till orgasm ikväll.”

Sandras skratt övergick snart i ett tjut och sen i uppmuntrande stön. Jag slickade hennes oslickade bröstvårta medan jag drog av henne blusen och behån helt, och sen lyfte jag henne, med bröstvårtan kvar i munnen, och bar henne till soffan i vardagsrummet. Jag knådade hennes bröst hårt med båda händerna medan jag fortsatte slicka henne tills hon började andas med de långsamma djupa andetagen och stönen som jag kände igen från parken.

Medan hon stönade högt och vred sig i orgasmen gav jag mig på hennes byxor. När jag knäppt upp dem och dragit av henne dem, strumporna och trosorna, så vred sig hennes kropp fortfarande med samma intensitet, men jag stod inte ut med att vänta, utan vek ut hennes ena ben och gav mig på hennes sköte med tungan. Hennes stackars klitoris låg ju i underläge nu när båda bröstvårtorna fått varsin orgasm.

Problemet var att hon fortfarande verkade komma när jag började slicka hennes klitoris, och orgasmen bara fortsatte, så jag visste inte hur jag skulle räkna. Under några ögonblick undrade jag om det verkligen var en orgasm, eller om hon bara gillade att andas och stöna så där långsamt, men stönen var så intensiva och hela hennes underliv ryckte i pulser, så det kunde knappast vara frågan om något annat.

Till sist slutade jag slicka hennes klitoris och kysste mig uppåt över hennes rullande mage, upp över brösten och till hennes mun. Jag klämde mig in bredvid henne i soffan medan jag kysste henne och kände hur hennes kropp bara fortsatte att överväldigas i njutning. Hennes hand letade sig ner till mina byxor och jag hjälpte till att dra ner dem. Hennes hand tog tag om mitt frigjorda stånd medan hon lade sig tillrätta på rygg med särade ben, fortfarande stönande och ryckande med kroppen som om hon inte kunde sluta komma.

Jag trängde in i henne så försiktigt jag kunde, men hon var så våt och vi var båda så ivriga, så jag gled hela vägen in redan i första rörelsen och hennes njutning nådde nya nivåer. Hennes inre kramade hårt om mitt stånd i omgångar, men mellan de rullande kramperna försökte jag ge henne en lugn, djup stöt som följde rytmen. Hennes klimaktiska tillstånd ebbade inte ut, utan verkade snarare långsamt byggas upp mer och mer. Det var en helt makalös upplevelse och jag ville aldrig att det skulle ta slut, men ärligt talat var det lite läskigt att hon inte verkade sluta komma.

Så till sist drog jag mig ur henne och kröp ner bredvid henne i soffan så att jag kunde hålla om henne och bara tittade på henne medan hon, väldigt långsamt, började röra sig lugnare, andas mer normalt utan konstant stönande och återvända till verkligheten.

“Oj … herregud!” stönade hon till sist. “Det där var … helt otroligt!”

“Ja, du skojar inte!” svarade jag. “Vad var det där? Jag har aldrig varit med om något liknande!”

“Tantrisk … orgasm” flåsade hon.

“Tantrisk orgasm?! upprepade jag. “Vad är det?”

“En grej…” flämtade hon. “Min senaste kille, han … gillade inte att jag kommer … så lätt … Han vägrade ha sex … tills jag betalat tillbaka … med … avsugningar…”

“Han utnyttjade att du kommer ofta för att få avsugningar?” frågade jag och Sandra nickade. “Vilken idiot!”

“Mhm… Så jag lärde mig att behärska … tantriska orgasmer” berättade hon, och hennes andning började bli lite lugnare. “En gammal indisk konst… Man lär sig få kontakt mellan kropp och själ genom andning … så att orgasmerna blir längre.”

“Huh” Jag hade aldrig hört talas om det innan. “Hur mycket längre?”

När hon mötte min blick och såg min pojkaktiga nyfikenhet rodnade hon.

“Eh, jag tror jag … kan bestämma det själv.” fnissade hon.

“Oj” andades jag. “Men typ, hur lång är den längsta du fått?”

“Så lång som nu”, svarade hon, fortfarande med ett förläget leende på läpparna över sin udda färdighet. “Jag menar, med min förra kille använde jag det mest för att komma tills han också hunnit komma. Och det var ärligt talat inte särskilt länge.”

Hon tittade på mig med en lurig min.

“Inte alls så länge som du”, lade hon till, men verkade inte våga möta min blick, som om hon tyckte det var pinsamt att erkänna allt detta.

Hon smekte mig med sin friaste hand, tills handen stötte emot mitt stånd. Hon vände blicken ner mot det medan hon greppade det i handen.

“Oj, jädrar…” viskade hon.

“Vadå?” frågade jag.

“Jag trodde att du hade kommit…” började hon. “Och … jag fattar varför det var så skönt…”

“Vadå?” upprepade jag.

Hon kikade upp mot mitt ansikte men gömde sig mot mitt bröst igen. Hon låg så i några sekunder innan hon började fnissa igen. Jag lät henne göra det medan och höll om henne och strök hennes hår, som hade blivit ganska yvigt av hennes ålande i soffan. Till sist tittade hon upp mot mig igen.

“Men hallå” utbrast hon.

“Ja, hej” svarade jag.

“Du är världens gulligaste kille” sa hon, nästan i anklagande ton.

“Det är jag definitivt inte” svarade jag.

“Och…” fortsatte hon utan att notera mitt svar. “Din tunga är helt magisk.”

“Nja, det vet jag inte” invände jag.

“Och du vill inte bli avsugen utan slickar mig hellre till orgasm efter orgasm?” frågade, eller snarare konstaterade hon.

“Ja, så är det…” svarade jag tveksamt.

“Och du kräver ingenting tillbaka för det” fortsatte hon att räkna upp.

“Nej, jag sa ju det.” sa jag.

“Din kuk är enorm” sa hon.

“Nja, men lite större än medel”, invände jag.

“Eeh” svarade hon och tittade ner mot den medan hon viftade med den i sitt grepp. “Jo, den är enorm.”

“Jaja” sa jag uppgivet.

“Du ger mig det skönaste och längsta knullet jag nånsin fått!” fortsatte hon.

“Äh, det var väl inte så l…” började jag.

“Och du har inte ens kommit än?!” avbröt hon.

“Nej, jag tänkte bara kolla om du var okej…” försvarade jag mig.

“ ‘Okej’ ?!” upprepade hon, nästan irriterat. “Märkte du inte att jag hade det bättre än nånsin?!”

“Jo, men … mumlade jag. “Jag tänkte också föreslå att vi skulle fortsätta i sängen.”

Hon hade kvar sin trotsiga och irriterade blick i något ögonblick, sen blev minen eftertänksam i ett par sekunder innan hon såg strängt på mig igen.

“Nu lyssnade du på mig jävligt noga!” sa hon, så att jag nästan blev rädd på riktigt. “Lyssna ordentligt, för jag säger det bara en gång! Nu tar du och bär upp mig till din säng. Sen slickar du mig till en ny orgasm. Sen tar du din jävla bamsekuk. Och knullar mig. Utan uppehåll! Tills vi fyllt huset med små gulliga barn! Fattar du?!”

“Ja, absolut!” svarade jag. Jag övervägde att invända mot det där med att knulla oavbrutet tills huset var fullt med barn, men jag insåg att jag fattat poängen.

“Så vad väntar du på? Sätt igång!” beordrade hon otåligt.

Jag reste mig, plockade upp henne i famnen och vi såg varandra i ögonen i några sekunder. Hennes ögon gick från otåliga och hårda till lyckliga och förväntansfulla och jag fastnade lite i hennes blick.

“Vad var det du sa?” tänkte jag högt. “En wingmans lott i livet, att plocka upp bitarna som blir kvar?”

“Vad gör man inte för sina vänner?” fyllde Sandra i. Hon log varmt i några sekunder innan hon blev sträng igen och piskade mig över ryggen med handen som en häst. “Kom igen, slöfock, sätt fart. Upp för trappan!”

Jag gjorde som hon sa, så gott jag bara kunde. Det var en natt som aldrig ville ta slut. Bland allt som var bra, det nog ändå det bästa hur Sandra tittade på mig och strök sina fingrar genom mitt hår, när hon återvände till verkligheten efter de längsta och mest intensiva orgasmerna. Hennes ögon sa så mycket då, om hur skönt det var, om hur hon aldrig hade träffat någon som mig förr, om hur hon aldrig blivit så fullkomligt tillfredsställd och om hur hon ändå ville ha mer. Och så länge jag såg på henne att hon ville ha mer, så brann min hunger lika starkt.

Men till sist, efter vad som kan ha varit flera timmar, märkte jag hur hon förkortade sina orgasmer och manade på mig. Jag förstod vad hon menade, och jag gav henne allt jag kunde för att ta mig själv i mål. Hon kom fler gånger, när jag borrade mig djupare i henne än innan och gav henne nya sorters orgasmer som hon inte lärt sig styra ännu, och till sist fullbordade jag vårt älskande, djupt inne i henne.

Det hade gått så snabbt, från att jag suttit bara några timmar tidigare och förundrats av denna alldeles för vackra och mogna människa på krogen, till stunden i parken och vidare till att det inte rådde någon försiktighet. Vi kände knappt varandra, men vi visste ändå att vi aldrig skulle kunna träffa någon som var mer rätt. Så jag fyllde Sandra med det hon behövde för att kunna fylla mitt hus med gulliga små barn.

Dagen efter pratade jag med Patte. Det visade sig att han vetat hela tiden att hans ragg hette Sanna. Han hade bara tyckt att Sanna var så snygg att han övergav den ursprungliga planen. Han blev mindre förvånad än jag trott över nyheten att jag också hade dragit med en “brud” hem, men ändå lite imponerad av att det var självaste Sandra som jag fått napp på. Han var såklart nyfiken och jag bekräftade vissa detaljer. Men det mesta av Sandras egenskaper i sängen berättade jag inte om.

Det ryktet skulle stanna hos mig.