Lucka 22 – Följ röken
Vi var mitt uppe i slutskedet på julquizet. Jag, Patricia och Hanna satt hopträngda vid bordet och försökte räkna ihop de poängen vi var helt säkra på att vi fått. Quizledaren ropade ut den sista frågan och ingen av oss hade ett bra svar. Hanna, som stått på min misstänkt-lista var nu helt stuken från den. Hon hatade vintern, hatade snö och kyla – så att ses på julafton vid viken hade varit allt emot hennes egen vilja.
Hon skrattade högt när hon insåg att vi skulle förlora och gå hem vinstlösa. Patricia såg måttlig road ut och la ifrån sig pennan hårt mot bordet. Men vi hade haft roligt tillsammans och det var det som räknades.
När quizet var slut tog vi på oss jackorna och steg ut i den bitande vinterkylan. Minusgraderna hade hållit i sig i flera dagar nu och frosten glittrade på trottoaren som ett kristalltäcke. Halt var det också! Vi pratade, skrattade och knuffade varandra lätt när vi gled över de glatta isfläckarna.
Promenaden hemåt kändes både lång och kort på samma gång. Stjärnhimlen lyste klart, alla dessa hundratusentals stjärnor som glittrade över det mörka himlavalvet. Det fick mig att känna mig både liten och obetydlig för ett par sekunder. Kanske jag skulle försöka få lite distans från breven?
Gårdagen var välbehövlig tillsammans med Johanna. Hon hade gett mig mycket insikt under spa-dagen. Fint att hon orkade lyssna på alla mina tankar.
Den frusna luften höll tankarna i schack och jag log lätt hela vägen. Efter gårdagens brev kändes ändå allt lite lättare, som om frukostinbjudan var en sorts mjukare övergång från all nervositet och ångest.
I brevlådan väntade dagens rödskimrande brev på mig. Hemma i köket satte jag mig ner och lovade mig själv att inte bli sådär himla rörd av orden. Bara läsa det utan någon sorts reaktion.
När jag vek upp kortet så låg bild där. Jag sneglade på fotot en stund och försökte analysera det rationellt. En stor röd kopp var i centrum, tagen aningen snett underifrån. Det var som att man kunde se hur kallt det var i luften, för röken från den varma drycken virvlade upp. Bakgrunden var i mjuk oskärpa med en gyllene solnedgång med vitspräcklig massa i bakgrunden. Hm, ett par blåa fingrar från en handske höll i koppen.
”En stunds värme innan äventyret fortsätter. Hänger du med?
Följ röken
Följ känslan
För snart är det julafton!”
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.