Sleepy Aragorn

Det är absolut spännande när man som läsare får fundera vidare kring bakgrund, bevekelsegrund, fortsättning o.s.v. Det ger ju en extra dimension åt berättelsen. Apropå frisyren så försöker jag också ge läsarna utseendebeskrivningar på en need-to-know basis, även om jag kanske har en uppfattning själv. Bättre att lämna det till läsarens fantasi, än att börja hela texten med en noggrann presentation av alla karaktärer, inklusive bröststorlek eller längd på kuken. Ibland får man till och med veta sånt om en bifigur innan huvudpersonen ens har fått en chans att titta innanför brallorna,

Jag tänker att det vore lite för enkelt om han bara spelade med fullt ut, helhjärtat. Han förstår direkt att Delphine är en tjej han aldrig kommer kunna glömma och vet hur det känns efteråt. I slutändan är det han som är mer redo för sanningen än Delphine själv.

Det är också intressant att fundera på vem Delphine är. Hon är gift med en rik man Dubai, som hon inte älskar, men som hon inte heller är redo att lämna. Så varför raggar hon upp Felix? Gör hon så varje gång hon är i Paris, att hon letar upp ett offer som hon lurar med sig hela dagen, eller var det ett särskilt infall hon fick just med Felix? Och om hon gjort det många gånger, vad är det då som gör Felix speciell? Är det kanske just hans tvekan, blandat med hans vilja att förstå vem hon EGENTLIGEN är, som gör just detta avskedet så smärtsamt för henne?

Ang korrektur, så läste jag den igen i morse. Rättade till 5-6 fel, några till lämnade jag för att det är så krångligt att fixa på mobilen. Sen är där andra imperfektioner. Några stycken som är röriga. Och jag beskriver aldrig Delphines frisyr, trots att jag har den klar för mitt inre, mer än att jag nämner att hon drar ur en hårsnodd på kvällen.

Exakt! Hon har fått lite för mycket av det förstnämnda, tror att det är det sex går ut på.

Ah, att möta våren i Paris. Och kärleken. Man riktigt ser Amelie eller Emelie framför sig. Eller ännu hellre Audrey Hepburn, även om det inte är New York.
En riktigt romantisk fantasi. Lite grann skäms stämningen av att han inte vågar släppa loss. Ge sig hän åt stunden. Njuta i stället för att övertänka. Slappna av och låta resten vara morgondagens bekymmer.
Men en fin fantasi. Och vem vill inte ha une dine avec Delphine?

Vad gäller korrekturläsning. Spelar ingen roll hur gånger man läser igenom sin text. Man hittar alltid nya fel, även när den är publicerad.

Det här var som en Fredrik Backman-historia. En person som är hård och bitter, men som till slut tinar upp.
Blir också på något sätt ett omvänt perspektiv. I stället för pang-på-rödbetan-mannen som inte förstår vad en kvinna behöver, och den otillfredsställda kvinnan. Här är det hon som har missuppfattat allt.
Snyggt komponerat.

Haha, jag visste att du skulle be om en fortsättning! Jag tycker det blev elegant så här. Men egentligen finns det både bakgrund och fortsättning planerad, så jag får väl skylla mig själv och säga B nu när jag sagt A.

Snyggt och härligt. Håller med, det kräver en fortsättning

Jag tänkte inte skriva en fortsättning, men för din skull ska jag överväga det! 😘😘😘

Nu vill man ju läsa vad som händer:)

Ja, det hade hon inte förväntat sig!

Härligt, hon träffade sin mästare

Tack!

Det här var verkligen en jättemysig liten historia.

😁😁

Fantastisk novell!!