Redaktionen

+100

Vilken tredjeperson tänker ni alla att ni använder?

Jag är hiskeligt omodern här och skriver nästan alltid ett “långtifrån tredjepersonsperspektiv”. Det här var mer vanligt förr och kallades ofta för den allvetande berättaren.

Det vanligaste nu för tiden är att skriva i en nära tredjeperson. Dvs. den som berättar vet bara om det som den person hen följer känner och tänker. På så vis blir det nästan som att den som skriver har intervjuat ett påhittat Jag.

Snabba exempel på hur det här ser ut i verkligheten är Harry Potter och Sagan om Ringen. Harry Potter är, förutom några få scener, skriven med en tredjeperson som bara har koll på Harry. Den vet inget om hur andra känner utan kan, precis som ett jag-perspektiv, bara berätta vad andra säger. Därav sjukt långa monologer från Hagrid ibland.

Sagan om ringen är å andra sidan skriven med en allvetare som har koll på hur alla tänker och känner hela tiden. Det är något som passar stora episka äventyr men kan också lätt bli förvirrande. Vem är det som tänker det här nu igen?

Även om jag ju skriver utifrån en allvetare så betyder det inte att denne allvetare kan, eller ska, veta allt som alla tänker och känner. Ju mer en karaktär är i periferin, desto mindre kan vi veta om denne. Och framförallt: desto mer ologiskt blir det att hoppa in i dennes tankar.

Så jag brukar börja med att utgå från en person och sedan jobba mig utifrån denne och ta in de karaktärer som fungerar att ta in. Görs detta fel så landar man annars i något som brukar kallas för “head hopping”.

Jag har kommit at använda AI rätt mycket i jobbet också. Ibland så blir rätt mycket “vibe-kodat” men då mest för att det är trist boilerplate eller för att det är koncept i ramverk och liknande som jag inte riktigt orkar eller har tid att sätta mig in i uatan att faktiskt se riktig kod som gör något jag för stunden behöver.

Men! AI tänker inte!

Det är inget att bolla idéer med. Någon har redan skrivit att det blir enkelspårigt och det är rätt naturligt att det blir så. AI är bara en statistisk språkmodell. Den räknar ut vad som statistiskt sett är det mest troliga ordet att komma härnäst och skriver det. I och med det så kan AI inte heller tala om när den har fel, för den vet inte det. Den vet faktiskt ingenting utan spottar bara ut ord. Och om du, som människa, inte vet svaret på en provfråga så är det ju bättre att svara B och hoppas att det någon gång blir rätt, snarare än att erkänna att du inte vet. AI jobbar likadant.

Om man ska tänka något mänskligt med AI så kan den ju, som du gör, ibland beskrivas som en “junior kollega” som kan göra grejer åt en. Det är i så fall en lite småkorkad junior kollega som ibland kommer till jobbet hög på droger.

AI är också en tjänare och en Ja-sägare. Den kommer aldrig självmant att ifrågasätta dina idéer eller ge dig nya perspektiv. Dess input blir således i det närmsta värdelös. Det här gäller även när man skriver programkod. Den kommer försöka att göra det du ber den om även om det finns snabbare, smartare och mer eleganta sätt att lösa ett problem.

Sedan må jag vara lite gammalmodig här men jag tycker det är smått tragiskt att se vad vi nu förväntas använda AI till. För tio år sedan så trodde vi att AI skulle lösa alla jobb. Vi skulle ha självkörande bilar och små drönare som levererade vår mat. Men eftersom att Google fortfarande behöver människors hjälp till att identifiera cyklar så har målet flyttats till språk.

Människan har alltid berättat historier! Vi är den enda arten som, vad vi vet, ens har möjligheten att göra det. Men detta är alltså det vi tänker att vi ska avlasta till datorer, snarare än att göra tråkigt jobb.

Eller som det brukar sägas: Jag ville ha en AI som tog hand om min tvätt och disk så att jag kunde spendera tid på att skriva dikter och måla. Inte en AI som skrev poesi och målade medan jag fick mer tvätt och disk.

Jag har brottats en del med jag-form kontra att skriva i tredje person. I någon novell hoppade jag fram och tillbaka, och skrev om från “jag” till “han” eller om det var “hon” flera gånger. Men för mig har det hittills landat i att det funkar bäst med tredje person.
Då kan man ändå utgå från en huvudperson som man tittar över axeln på, och till och med går in i huvudet på för tankar och reflektioner. Men man blir inte nödvändigtvis begränsad. Men kan byta perspektiv till någon annan ibland, om den har en bättre synvinkel på till exempel scenen.
Det går ju också att ha ett rent, neutralt berättarperspektiv. Men då tappar man lite i närhet och personlighet.

Verkligen ett roligt initiativ!
Inspirerande att få ta del av hur flera av er tänker och arbetar fram era texter! En skrivkammare med papperslappar låter ju som en dröm. Själv är jag ofta ute och reser, så tanken på en egen kammare förblir nog bara en dröm.

Idéer till berättelser finns i mängder och är antingen minnen av vad som hänt i livet, eller vad som skulle kunna ha hänt. Är jag helt ärlig, så skulle det nog stå ”…vad jag många gånger drömt om hade hänt”. Likt initiativtagaren till denna tråd så vill jag förbereda både karaktärer och miljöer med en bakgrundshistoria, innan jag kan börja skriva. Jag lägger även ner tid på att hålla koll på ”tiden”, dvs. att saker händer i rätt ordning osv.

Jag använder enklast tänkbara program (’textedit’ på Mac) för att skriva kapitel eller scener som enskilda små textfiler. Det är snabbt och lätt, så att jag hinner fånga en tanke när den kommer till mig. Filerna får heta ”1 ….” och ”2 …”, så sorteras de i rätt ordning – Enkel översikt och det blir lätt att ”stuva om” eller lägga till osv. När jag känner mig färdig så importerar jag allt till WORD, som får göra en kontroll av stavning och språk, inklusive särskrivning etc. Kan låta konstigt, men i dagens it-värld så känns det lite ”slarvigt” att ge ut texter med uppenbara skriv- och språkfel. Absolut, programmen hittar inte allt, men jag är tacksam för allt de hittar och rättar. Har man, som jag, en tendens till att vara lite ordblind och även skriver på olika språk så blir det inte sällan fel på prepositionerna osv.

Att använda AI för att skriva känns inte rätt för min del. Det skulle inte kännas som att det var jag som hade skrivit berättelsen, utan någon annan som antingen skrivit texten eller lett mina tankar åt något håll, som jag själv inte skulle ha valt. Jag inser naturligt skillnaden – Jag kan behöva månader eller halvår för att få klar en text, samtidigt som andra generar en text om dagen. För mig är dock skrivande en slags terapi – en slags avkoppling och ett tillfälle att få drömma mig bort och försvinna in i en annan värld.

Likt många av er övriga, så är ”Tid & Disciplin” mina två största problem.

Tack Calcifer för initiativet till denna tråd!

Man kan alltid utmana sig själv på olika sätt, skriva i tredjeperson tex. Men jag-form är verkligen inte fel. Kan tycka att det blir närmare karaktären att f ta del av hens upplevelser, tankar och känslor. Så känn ingen stress av det tycker jag.

Just ChatGPT är som tidigare nämnts väldigt pryd. Den berör aldrig ämnet incest och när jag kör mina noveller igenom den för analys påpekar den ofta att innehållet kan bryta mot policies.

Jag har lekt med den ibland och bett den skriva något kapitel men jag tycker det blir alldeles för platt och som @Jossan skrivit, väldigt likt och enformigt och eftersom AI egentligen bara är en ordgenerator baserad på sannolikhet så fixar den inte komplicerade upplägg.

Jag har ibland använt ChatGPT för att generera namn, tydligare karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar och för att förklara tekniska lösningar framför allt inom sci fi men skriver gör jag helt klart bättre själv.

Det är ju ett väldigt bra sätt och använda ai på!
För ibland kan ju ens egna tankar vara helt insnöade på novellens historia och man missar någon lös tråd.

hej. Det är inget generellt stopp. Vi kommer granska novellerna och se till att de följer våra regler. De bör man alltid ha koll på innan publicering. I det här fallet gäller som alltid att i kategorin teens, dvs där karaktärer är mellan 15–18 ska publicering ske med försiktighet, särskilt i kombination med ageplay och incest samt samtycke och onödigt hårt och ovårdat språk. Vidare skriver vi att kvalitet är viktigare än kvantitet och vad kvalitet är är en subjektiv fråga och kanske en annan diskussion. Exempel på sådant finns längre upp i den här tråden.

Men som vi skrivit tidigare, har man en färdig novell, skicka in den så tittar vi. Har man inte en färdig text utan en idé och vill veta om den kommer att godkännas eller inte innan man skriver, skicka oss ett meddelande med upplägget i korta drag eller utdrag så ger vi återkoppling.

Vi jobbar på att ta fram en sida där vi försöker beskriva vad vi tycker karaktäriserar en kvalitativ novell så kanske det kan ge lite vägledning framöver.

/John

Hur ser det ut nu? Är det fortfarande samma restriktion på denna genre? Tänker ni släppa restriktionen eller ej? Så man vet när man kan börja publicera nya noveller igen.

Ja, delvis har jag mitt memory board för att ha koll på åldrar på karaktärerna – helt nödvändigt då många noveller/serier visserligen är fristående, men kan kopplas ihop med andra.

Ex: Karaktären Alejandra är äldre kusin till Luisa och Lupita.

Just Alejandra är en av mina 2-3 äldsta karaktärer som hängt med sen SN och senare Bubblan. Så hennes noveller f fanns en klar tanke med, och när jag skrev hennes “backstory” på Bubblan fick det reaktioner, men det var för att ge en förklaring till utvecklingen på hennrs karaktär.

Det sagt så har de flesta “större” karaktärer en typ av personlighet inlagd.

Sen i en serie (den med Lupita) blandar jag in mayansk gudatro för att förklara den snabba utvecklingen. 😁

I arkivet baseras dock alla på riktiga personer, och jag känner inte att direkt kan skriva t ex varför slutet blev s om det blev mellan mig och “Consuela” i o m att det var oerhört komplicerat och… Tja… På vissa sätt värre.

Hej!
Jag har inte skrivit så många sexnoveller än men jag gillar att skriva har jag märkt. Har en hel del utkast som ligger på driven med minnen från mitt allt längre liv. Har haft förmånen att få förverkliga många fantasier med mina partners, sambos och min nuvarande fru. Allt mellan tvåsamhet till swingersfester. Men det är svårt att få ner det på papper på ett trovärdigt sätt tycker jag, det är det som är den största proppen i mitt skrivande.
Jag utgår från ett minne och försöker strukturera upp det, vad hände innan som ledde oss till att vi hade sex? Jag vill bygga upp stämning och inte gå rakt på. Samtidigt inte bli långdragen och tråka ut läsaren.
Jag har inte obegränsat med tid så jag har mitt skrivande ligger på Google driver. Det gör att jag kan skriva lite då och då, på tåget, på jobbet eller hemma i lugn och ro. Småstunderna ägnas mest åt utkast, renskrivning gör jag hemma.

Jag håller med! Det är viktigt att se en helhet hur dialog och handlingar påverkar andra karaktärer. – precis som i verkligheten.

Gör du en profil för karaktärerna? Det brukar jag göra, så finns det en mall att hämta info från om man fastnar lite.

Det viktigaste är att man ändå skriver för sin egen skull och om det man gillar. Det brukar bli bäst då.
Dessutom är det häftigt att du skriver något varje dag – då håller man skrivandet igång.

Ja, det är ju verkligen fördelar med båda sätten. Ser fram emot att få läsa dina tankar om det.