Redaktionen

Jag slogs precis av en tanke. Jag skulle vilja bli bättre på att läsa andras noveller här, men det är alltför sällan jag tar mig tid till det. Jag är överlag en dålig läsare, men lyssnar mycket och ofta på inspelat material. Hur bra funkar AI för att läsa upp noveller? Att lyssna på noveller som en ljudbok eller pod hade passat mig bättre. Men att en människa skulle sitta och spela in alla noveller vore förstås orimligt.

Det enklaste sättet vore säkert att klistra in texten från en novell till en AI med rätt funktioner och be den läsa upp novellen för en. En betydligt besvärligare variant (för dig) vore att lägga in en “Läs upp”-knapp här på Erotopia, där nån sorts inbyggd AI läser upp novellen.

Ja det här med feedback kanske egentligen också är en annan diskussion men hänger nog på sätt och vis ganska mycket ihop med skrivprocessen. Jag och andra med mig har spenderat osunt mycket tid med att komma på hur det kan bli bättre. Tyvärr kanske vi författare i den här genren får leva lite med att inte få så mycket respons. Jag vet sällan själv vad jag ska skriva när jag läst något bra utan att det ska kännas platt eller för generellt. En kommentar i stil med “den var bra” känns för futtigt men är naturligtvis bättre än ingenting. Det är lättare när jag blir på riktigt berörd vilket händer men inte så ofta.

Men som författare är det klart att man vill märka att det man skriver är uppskattat. Läsningar, gilla och kommentarer var förgörande avgörande i början av min hittills korta karriär som novellförfattare. Jag var tvungen att sluta stirra mig blind på det. Hur en novell som kanske har 4000 läsningar eller fler ändå bara kan ha typ 10 gillamarkeringar och 2 kommentarer. Dessa gilla och kommentarer kommer bara de första dagarna men även om läsningarna fortsätter så upphör feedbacken. Vad beror det på? Klart märkligt.

Så det enda alla kan göra, här betalar vi inte för det andra producerar för vårt nöje och vår njutning. Då kan man åtminstone ge beröm för det man tycker om. Det kan alla bli bättre på, inte minst undertecknad.

Tack för att du delar med dig av dina tankar! Och jag håller verkligen med om det sista – jag vet att jag själv måste bättra mig på den punkten.:)

Hejsan

Ja verkligen rolig läsning och få en inblick i hur andra tänker och får igång skrivandet.

För mig börjar det oftast med dagdrömmar, man sitter på tunnelbanan och låter fantasin flyga iväg på de mesta konstiga sätt. Och det är verkligen högt och lågt, nästan så man rodnar själv av sina tankar. Men på något sätt fastnar en tanke och det blir då början om storyn växer fram. En bra inledning där man får lära känna karaktärerna, och sen hur storyn växer fram. På något sätt vill man ju hitta det där som inte tror någon skrivit om förut. Få till en vinkling som känns spännande och bäst är ju när man är fast efter första meningarna och bara måste läsa till slutet.

Att sen få bygga upp sexet är givetvis en spännande del. Jag måste erkänna att det som gör att det blir bäst är när man själv är riktigt kåt, rent ut sagt. Man känner hur det pirrar extra när man skriver och på något sätt lever sig in i berättelsen. Får man till det så blir det jättebra till slut. På alla sätt.

Och de noveller jag skrivit som fått mest uppskattning är resultatet då man lyckat i det som är mitt sätt att skriva.

Ja ja lite konstig kanske, men vi har alla våra sätt och självklart att få fina kommentarer är ju den riktiga belöningen.

Så alla, om vi är duktiga att ge feedback med kommentarer och gillanden så höjer vi säkert kvaliteten ytterligare.

Solen

Bra val…

Ta din tid…

Problemet jag upplevde var att jag inte har ett favoritalbum, men jag fick i alla fall till “See Emily play” som blir en egen serie, filar på andra avsnittet just nu. Respekt till alla som fixar utmaningen.

Samma här, perfekt album, eller egentligen fyra perfekta album var planen. Får kanske bli ett julprojekt. 🙂

Som sagt vi kör vidare så får vi se om någon mer hakar på. 🙂

Ja, det var en otroligt rolig utmaning, men så hade jag ju det perfekta albumet “på lagret”.

Det här visste vi var en avancerad utmaning. Inte ens undertecknad som hade höga ambitioner lyckades slutföra utmaningen, inte än i alla fall. 🙂

Utmaningen får fortsätta om någon känner sig hågad att försöka. Själv har jag inte givit upp ännu.

Men en som har slutfört är Cogburn med novellserien Soft Cell – A Non Stop Erotic Cabaret rubriknivå 1. Väldigt imponerande, bra jobbat!

/John

Grattis på den stora dagen, den första av förhoppningsvis många! Tack för att ni tog stafettpinnen från de andra sidorna. Detta är mitt #1 häng när det kommer till mina sextexter.

Fast på det planet så behöver vi nog resonera om vad det innebär att förstå, egentligen.

Det finns en drös med olika saker av vad att förstå innebär. Det är inte enbart en sak. Vi kan förstå på olika plan, emotionellt, kognitivt, praktiskt, språkligt och empatiskt t.ex.

Så vad lägger du i innebörden, att förstå när du skriver det?

Du är lite som svaret på en genrisk prompt från en gammal version av chatgpt. 😅

Du förstår verkligen inte, så därför tar du till svar på frågor som aldrig ställts.

Du visar alltså tydliga tecken på att vara en gammal llm
😅

https://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_room

Håller helt med om att det finns de som inte tycks tänka själva. Kanske någon kommer att hoppa in här och säga att jag är en av dem. Det är helt ok. 😀

Men nej! Datorn tänker inte. Det kan kännas som att datorn tänker, men den gör inte det. Det är bara rent processande av statistik. Det hindrar naturligtvis inte att det känns som att ChatGBT, Gemini, Grok eller vem du nu än babblar med, tänker. Men det gör den inte. Inte ännu i alla fall.

Det finns ett urgammalt tankeexperiment som kallas för “The Chinese Room”. I det tänker vi oss att en människa sitter instängd i ett rum. I detta rum finns det, beroende på version, antingen en dator eller ett gäng böcker med instruktioner.

Tänk dig nu att personen får in en lapp med kinesiska tecken på. Personen kan inte mandarin men har instruktioner på vad som är troliga svar på specifika tecken. Genom att bläddra i böcker så kan personen också se vad som brukar komma efter dessa tecken. Så hen skriver ner ett svar på en ny lapp och skickar tillbaka den ut ur rummet.

Det här fortgår och med tiden blir personen allt bättre på att komma på svar. Men, blir då frågan: Förstår personen konversationen? Vet hen vad hen svarar på och vad hen skriver som svar?

Någon gång så kommer tekniken nå en punkt när datorerna vi skriver text till faktiskt kommer att göra det, men där är vi inte ännu. Det går såklart att argumentera för att det inte spelar någon roll. Vem bryr sig om personen i rummet förstår konversationen om jag som skickar in lappar får relevanta och genomtänkta svar? Vad spelar det för roll om den artificiella intelligensen inte är intelligent, om den ändå uppvisar alla tecken på att vara det? Om den ser ut som en anka, går som en anka och låter som en anka? Eller hur?

Men jag tänker att det faktiskt är bra att känna till AI:ns begränsningar och inte tillskriva den mer än vad den faktiskt är. Alla tjänster vi vanliga dödliga använder är språkmodeller och varken mer, eller för den delen mindre, än det.