@nightcare
Aktiv 5 timmar, 47 minuter sedan
Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Min fru vet, men ingen annan. Jag berättade det först för henne när jag publicerat min första novellserie. Att jag över huvud taget höll på och försökte skriva, var en hemlighet fram till dess. Men hon blev positivt överraskad, och tyckte att jag skrev bra. Nu får hon korrekturläsa (nästan) allt jag skriver, och kommer med synpunkter och idéer. Jag har också skrivit en liten novellserie efter hennes idé och rätt detaljerade synopsis.
Det var ingen lätt avvägning om jag skulle berätta. Det kan ju dels vara lite hämmande i ämnesvalet att veta att hon kommer att läsa. Men också skönt att kunna dela det med någon. Berätta om uppskattningen jag får av er. Att kunna bolla idéer.
För alla andra är jag ju den där killen utan hobby. För jag kan ju inte berätta vad jag brukar ägna mig åt på fritiden. Och vad ska jag göra när jag sen går i pension? ”Skriva”. ”Jaha, vad skriver du då?” Det blir lite ensamt att inte kunna prata om.::Kärlek på jobbet handlar ju inte bara om drama, tillfälliga flirtar och otrohet. Jag jobbar på ett av landets större företag, och det är verkligen ett riktigt ”familjeföretag”. Det kryllar av folk som träffats på jobbet, och nu är gifta/sambo, och fortfarande båda jobbar i företaget. Och sedan dyker ju deras barn upp. Och det är inget konstigt med det.
Själva träffades vi på högskolan. Undrar om det verkligen är fler som träffar sin tillkommande på krogen än i vardagslivet.::Åh andra sidan är det svårt att hålla reda på om man fått några kommentarer. Och där hjälper ju kommentarlistan på startsidan till. Då blir det synd om just min feedback från Master Lars döljs av alla hans andra kommentarer, om vi nu bara ska visa en per ”gubbe”.
Vore bra om statistiken på Mina Noveller även visade antal kommentarer, och antal likes. Då kan man se om man fått något nytt, i stället för att behöva tråla runt med jämna mellanrum.::Jag håller verkligen med om att man uppskattar kommentarer. Jag försöker att uttrycka mitt gillande, och framför allt åtminstone antyda vad jag gillar med novellen. Sedan är det inte alltid man kommer på något bra att skriva.
Men att ändå få veta att åtminstone någon, eller till och med några, uppskattar det man har knåpat ihop, det är guld värt. Får man dessutom höra vad det är folk uppskattar lite extra med novellen, så blir man ju styrkt i att använda det greppet.
Jag tycker också att det är väldigt intressant att få även ”negativ kritik”. Om det var något läsaren inte riktigt förstod. Om något kändes långrandigt eller onödigt. Ofta blir det en aha-upplevelse som ger något att tänka på till nästa gång. Vad funkar, och vad funkar inte? Det är utvecklande.
Jag försöker också följa andras exempel och själv tacka för kommentarer med en egen kommentar, för att verkligen visa att de uppskattas.
Jag är väldigt glad för alla positiva kommentarer på sagoserien jag håller på med. Det känns väldigt stärkande. Men mitt i detta vågade jag mig ut på djupt vatten, fetishdagen till ära, och skickade in en novell med wetsex och mobbing som framträdande teman. Det var rätt nervöst att publicera den. Skulle folk äcklas och känna sig obekväma? Den har fått en handfull likes, och statistiken säger att det är min mest lästa novell. Men jag vet fortfarande inte. Har folk lagt en pizza och vänt om? Har man läst igenom men känner sig tveksam? Finns där några som gillar den?
Just när man skriver något lite utanför ramarna, så skulle bara ett par små kommentarer betyda så oerhört mycket. Och det gäller inte bara mig, utan oss alla.::Tack Sleepy för att du startat en bra och intressant diskussion.
Själv har jag brottats en del med båda aspekterna, framför allt i början av mitt skrivande. Jag hoppade mellan första och tredje person, kände att det blev fel, skrev om, bytte tillbaka, tappade tråden, och skrev om igen. Som du är inne på gäller det ju att hitta rätta känslan, och för mig har jag landat på att tredje person funkar bäst. Sedan föredrar jag att ”sitta på axeln” på en person i taget. Att betrakta skeendet ur den personens perspektiv, kika in på den personens tankar och känslor. Annars kan det, som ni är inne på, bli förvirrande. Och man får vara tydlig med bytena.
Bara en gång har jag valt första person. I min fetishhistoria om duschrummet kändes det naturligt att begränsa perspektivet till en betraktare, och hennes tankar, känslor och perspektiv på skeendet. Det blir på något sätt en begränsning som tillför något till berättelsen. En subjektivitet som kanske kan ställas i relief till läsaren objektiva reflexioner. Kanske. Vad tror ni?
Kul föresten att du Aragorn väljer Tolkien som exempel på ”den allvetande berättaren”. Det må vara sant i delar av berättelsen. Men jag brukar alltid tänka på Sagan om ringen som exempel på nära tredje person. När brödraskapet färdas i större eller sedan mer uppsplittrade konstellationer, sätter sig Tolkien alltid på axeln på någon viss person. I början är det mycket Frodo, men efter splittringen väljer han konsekvent den ”minsta” personen. Inte de stora hjältarna och auktoriteterna, utan den som kanske är närmast oss som läsare. Den ”vanlige” hoben eller dvärgen Gimli. Det är något som för mig bidrar till att historien är relaterbar. Vem skulle jag vara i den här berättelsen? Eller som författare, vems perspektiv vill jag förmedla.
Vad gäller tempus försöker jag hålla mig till dåtid. Har famlat en del med det också. Växlat och skrivit om. Och ibland finner man sig helt enkelt ha bytt helt omedvetet, och så får man gå tillbaks och redigera.
Jag har funderat lite på greppet att i en berättelse i dåtid, gå över till presens när skeendet verkligen ställs på sin spets, när det avgörande ögonblicket är där, för att alla är på tårna och så fokuserade. Det skulle kunna vara effektfullt. Men jag tror att det inte blivit av att jag använt mig av det ännu. Men jag har varit sugen flera gånger. Vad tror ni om det?::Åh andra sidan känns det som att den ”kvinnliga” erotiken är en direkt fortsättning på gammalt hederligt ”tantsnusk”. Och det har ju inte heller så högstatus direkt.
Jag tror att det helt enkelt baseras väldigt mycket på de fördomar du är inne på, och att de inte alltid stämmer. Även kvinnor kan väl vilja ha något att bara ”rulla ärtan” till, om ni ursäktar uttrycket. Och vi vet ju att vi i alla fall är många här som uppskattar kvalité, såväl män som kvinnor.::Längden på berättelser är inte helt lätt. Är texten riktigt lång orkar man kanske inte läsa igenom den på ett bräde. Och pausar man mitt i, så kan det vara ett helsike att hitta tillbaka. Jag har följt Mxmeraldas berättelser med stor behållning genom åren. Men som du mycket riktigt säger så är de väldigt långa. Så nu ligger jag tyvärr väldigt mycket efter.
Det långa kan ibland bli avskräckande.
Å andra sidan är det ju de genomarbetade, fullödiga berättelserna, som inte bara är pang på rödbetan, som man vill åt. De fantastiska författare som lika gärna kunde bli utgivna på riktiga förlag. Tack för att ni finns. Här. Hos oss.::Det där med kategorier och filter är svårt. Ibland är det gränsfall på om man ska låta någon liten detalj i berättelsen representeras i en kategori, och kanske skrämma bort några läsare från en annars bra berättelse. Är ”det där” så våldsamt att man ska ta med den kategorin? Och ska jag filtrera bort ”våldsamt”, eller missar jag något bra?
Och ska jag filtrera bort ”teens”, och riskera att flera av dessa 800 noveller är några jag skulle gilla?::Det är så lustigt hur erotisk litteratur är så uppdelad. Typiskt sett så ses porrnoveller i gamla porrtidningar och dess efterföljare som något av män för män. Men på stora officiella e-boksajter som Storytel, där kategorin erotik exploderat på senare år, där förväntas målgruppen vara kvinnor, så författarpseudonymerna är också genomgående kvinnliga. Även om det säkert döljer sig en hel del män bakom dem också.
Det är egentligen bara på sådan sajter som vår, där både författare och läsare känns mer öppet blandade. Även om vi alla är anonyma. Det tycker jag vi ska vara stolta över och värna om.::Jag har brottats en del med jag-form kontra att skriva i tredje person. I någon novell hoppade jag fram och tillbaka, och skrev om från ”jag” till ”han” eller om det var ”hon” flera gånger. Men för mig har det hittills landat i att det funkar bäst med tredje person.
Då kan man ändå utgå från en huvudperson som man tittar över axeln på, och till och med går in i huvudet på för tankar och reflektioner. Men man blir inte nödvändigtvis begränsad. Men kan byta perspektiv till någon annan ibland, om den har en bättre synvinkel på till exempel scenen.
Det går ju också att ha ett rent, neutralt berättarperspektiv. Men då tappar man lite i närhet och personlighet. -
FörfattareInlägg
Tack så mycket alla. 🙂 Men det är nu det svåra kommer i den avslutande delen.