Jummi

En fantastiskt bra och välskriven novell om fördomar. Sådana har vi ju alla. Skulle ha varit intressant att veta hur det gick med grupparbetet. Innehöll även det fördomar om olika religioner? Och får Michael någonsin kontakt med sin pappa och svar på sina frågor? Att leva ihop kräver kompromissvilja. Har två så envisa personer som Erika och Michael denna förmåga i det långa loppet? Hur som helst: En underbar novell!

De första adjektiven som dyker upp i mitt huvud en bit in i historien är”näpen”,
”söt” och ”rar”, men dessa ord kan ju användas ironiskt, så jag får väl satsa på
det främmande ordet ”feel-good”. Historien värmde mig i hjärtat.

I de grekiska, romerska och långt senare de franska dramerna fick författaren
ibland använda sig av en Deus ex machina för att få ihop ett lyckligt slut.

Intentionen i detta fall är att ”nörden” och klassens vackraste flicka ska ”få” varann. Det är ju i förstone helt otänkbart. Men så uppenbarar sig tidigt en Deus
ex machina i form av en lärarinna, som ”parar ihop” de två genom ett projektarbete.

”Jaget” vet om att han skiljer sig från mängden, men attraheras liksom den av
flickans fysiska skönhet. I hans föreställningsvärld är hon förstås ouppnåelig
för en ”nörd” som honom. Dessutom är hon ju också bara en ”dum blondin”,

Hur flickan ser på ”nörden” är i förstone inte klart. Kanske hon bara ser honom
som en nörd. Men genom det påtvingade samarbetet lär de båda sig att myterna
om nördar och dumma blonder just bara är myter. De växer också som människor
genom samarbetet. Båda är envisa, men lär sig att kompromissa.

Allteftersom fattar de tycke för varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria. Inte bara det. Den ena parten är helt oerfaren på det
sexuella området men får på kort tid ”utbildning” av den andra parten och
visar sig vara en ”naturtalang”. Sammantaget skulle man kanske kunna kalla den
här historien för en ”utbildningsroman” i kortformat.

I vilket fall som helst är detta ingen ”porrnovell”. Knappt ens”sexnovell”. Den skulle nog utan vidare kunna publiceras i Svensk Damtidning och liknanade tidskrifter. De båda parterna har ett nästan försiktigt, modest språk när det
gäller det sexuella. Vid ett enda tillfälle hänger de sig dock till ”dirty talk”, och detta för att de tror att det skulle öka njutningen.

Novellen berör andra teman, som George tar upp i sin kommentar. De får
ingen utveckling, eftersom författaren valt att avsluta historien här. Jag tror
nog att de båda ungdomarna har en god chans till ett gott gemensamt liv.

När det gäller det formella, har jag två kommentarer. Situationerna beskrivs
ytterst detaljerat, ofta med korta meningar. Det borde jag som läsare reagera lite
negativt på, men märkligt nog gör jag inte det.

Däremot lite på att egennamnen nästan alltid läggs till i replikerna. Det känns för
mig lite krystat, stötigt ellergammalmodigt. En bagatell förstås.

I övrigt ansluter jag mig till Georges bedömning och kan också utropa ett ”Underbart!”

Är fortsatt lika bra som 1:a gången jag läste den.

Ett rent nöje att kunna läsa den här serien igen!

Sammet du är otrolig, har läst den innan, men den blir bara bättre och bättre. Tack från hela mitt hjärta och hoppas du får en bra midsommar

Underbart saknar ord

Sammet, du är bäst

Lika illa berörd av deras öde idag som när jag läste den senast

Sammet, du är en fena på att skriva. Det är ett nöje att läsa och uppleva den igen

Serien är fortsatt lika bra.

Underbart som vanligt, du är en stjärna

Väntar på resten och förhoppningsvis en fortsättning på serien.

Ska bli ett nöje att läsa den här serien igen 👍🙂

Äntligen fick man läsa mer från dig

Det ska bli härligt att återuppleva denna roman

Underbart, som en dröm. Undrar om man skulle orkat. Snyggt skrivet

Vilken drömfantasi🙂
Den där Elin, träffade du henne senare?

Helt underbart, hoppas på en fortsättning

Upphetsande läsning, blev riktigt kåt då jag levde mig in i situationen där dom knullade med publik

Härlig berättelse, läste den med viss igenkännelse

En sådan härlig berättelse. Ska nog bli fågelskådare 😉

En underbart skön skildring om hur livet kan ändras.

Vacker och ämsint berättelse

Fantastiskt bra, som vanligt

Väntar med spänning på nästa berättelse som förhoppningsvis dyker upp inom kort.

Fantastiskt som vanligt!!!!!
Hoppas pausen blir kortvarig…..;)
Lycka till med skrivandet!!

Från oss i redaktionen ett stort tack för den 100:e novellen. Verkligen en otrolig prestation bara antalet och samtidigt med god kvalitet. Det är verkligen respekt. 🙂 Vi är så glada att du valde att återpublicera även dina gamla noveller här så att de kommer läsarna till glädje även fortsättningsvis.

Och så hoppas vi att pausen inte blir allt för lång men skrivandet ska alltid vara lustfullt och utan press och stress helst. 🙂

/John och Johan.

Härlig story, tack för ännu ett bra alster. Låt oss inte vänta för länge på nästa

Det var en fröjd att läsa den här novellen! Älskar hur högaktat hon berättar om Johannes i början och att det verkligen fyller hela novellen med kärlek.

Där hade jag gärna varit fångad

Merci beaucoup, Monsieur Sifflet!

Kan bara hålla med SirVäs, det är alltid ett stort nöje att läsa dina mästerverk.

Underbart!

Underbart och härligt med ett sorgset slut, Kommer dom att ses igen?

Som vanligt – välskrivet! (vad annars)
Jag gillade verkligen denna novellen. Sådär hemlighetsfull på något vis som tog berättelsen vidare till klimax. Tror du att det här var första gången för henne att träffa någon?

Superbe! Har njutit av två läsningar. Men rekommenderar en korrekturläsning.

Felöversättningen av ”antiquite´s” är flagrant. Därutöver några onödiga ”slarvfel”.

Cristobal

I vanliga fall måste jag, till familjens frustration, alltid analysera och dissikera, men

inte i det här fallet. Det skulle förstöra för mycket. Delphine är och förblir i mitt

perspektiv ett mysterium. I det gamla manssamhället fanns det en etablerad

föreställning om ”kvinnans outgrundliga väsen”. Och jag offrar nu åt den

föreställningen. Låt oss ta ett romantiskt och vemodigt farväl av henne här som

ett ”outgrundligt väsen” och minnas henne länge, länge.

I vanliga fall avskyr jag öppna slut. Känner mig sviken av författaren och rentav

olycklig. Liksom andra här engagerar jag mig mycket känslomässigt i historien.

Och känner i det här fallet starkt för Felix som upplevt salig lycka och alldeles

strax förlorar allt. Vilket trauma han måste leva vidare med!

Nog om det.

Nu påpekade jag ju för dig att man bör korrekturläsa sina manuskript, innan man

publicerar. Den regeln har jag själv brutit mot flera gånger. Man vill få sitt alster

publicerat så snabbt det bara går. Och nu får jag peka finger åt mig själv igen: Jag

har ju stavat fel: Det heter dissekera, inte dissikera. Skäms på mig!

Fantastisk läsning. Tack för denna novell som jag läste på annan sida och därmed blev hänvisad hit. Så det vill jag också tacka för. Nu har jag mycket spännande läsning framför mig har jag förstått.

Det är så långt min fantasi sträcker sig är jag rädd.

Det skulle helt enkelt inte vara jag om jag gick längre. Jag tänder inte på mer än typ detta milda tvång eller bondage.

Härligt att ha en skrivarkompis. Din härliga berättelse fick mig att tänka på hur lycklig jag varit. Jag hade min fru och vi skrev ofta tillsammans och ibland var för sig. På så sätt lärde vi känna varandras inre och drömmar. Applicerade dem på varandra, men även på andra. Ett så kallat öppet förhållande. Men aldrig så att vi gick bakom ryggen utan berättade om allt vi gjorde. Ofta då i form av en novell.

Spännande och väldigt upphetsande. Delar din inställning av att långsamt och logiskt lägga upp en story där sexet kommer som en naturlig del. Jag tycker du gör det väldigt bra.
Saknar en skrivarkompis som man kan bolla idéer med. Svårt för det kanske inte är första frågan man ställer. Kanske kan detta forum vara en möjlighet. Torkel

Gillar storyn! Trevlig läsning

Härlig läsning, tror den var publicerad innan, men lika bra nu dom då

Tack för det Annelisen!