Det här är del 5 av 5 i Juluppdraget

FEMTE TILLFÄLLET

Huset är tyst nu.
Tina ligger i sängen med mobilen vilande på bröstet. Skärmen är släckt, men hon behöver inte se den för att veta vad Anneli skrivit. Hon kan nästan höra hennes röst, ivrig och retsam:
Har du fått se den än?? Det är JULAFTON, för fan!
Nej. Inte än.
Det är frustrerande. Hela dagen har varit så trevlig – nästan för perfekt. Mamma har varit på strålande humör, Gunnar också. Julbordet var fantastiskt, soffan mjuk, paketen mysiga, hänget efteråt i vardagsrummet med tänd gran och släckt teve. Allt har varit precis som en julafton ska vara.
Men hela tiden, en liten rastlöshet inuti henne. En liten hunger.
Nu är kvällen över. De har sagt godnatt. Mamma kysste henne på pannan, Gunnar log sitt vanliga, lugna leende medan han strök henne över håret.
Tina har borstat tänderna. Tvättat ansiktet. Krupit ner i sängen.
Och ändå…
Hon kan inte somna.

För hon har inte riktigt klarat av utmaningen. Fyra av fem. Det svåraste är kvar: att få se Gunnars kuk hård. Hur i hela himlen och helvetet ska hon klara det? Imorgon åker hon hem, sedan är det kört. Använd din kvinnliga list, sa Anneli. Vadå, ska hon locka sin egen styvfar som en slampa? Bjuda ut sig åt honom, försöka få honom kåt på det sättet? Tror inte det, han skulle nog ha tillräckligt med moral i kroppen att inte ge sig hän, även om Tina skulle ligga där spritt naken med sin tajta fitta på parad och de stora styva bröstvårtor stretande, de som gjort så många killkukar hårda.
Nä, hon borrar ner ansiktet i kudden och tänker det: dags att erkänna sig besegrad. Hon klarade det inte.
Men. Det är något med tystnaden. Något med den där underliggande vibrationen i kroppen, den som vägrar försvinna.
Hon vänder sig om, lättar på täcket, försöker andas långsamt.
Och då hör hon det.

Först bara en svag rörelse genom väggen.
Sedan ett mjukt ljud.
Ett stön.
Tina fryser till.
Hennes hjärta slår hårt nu, tungt, rytmiskt. Hon vänder blicken mot väggen, som om den plötsligt blivit genomskinlig, som om den kan ge henne en glimt av det som händer på andra sidan.
Ett nytt ljud. En rörelse i sängen.
Och så…
Mamma.
Ett utdraget stön till.
Tinas fingrar knyter sig i täcket.
Det är ingen tvekan om vad som händer där inne.
Mamma blir knullad. Av Gunnars jättekuk.

Mamma får i denna stund den bästa julklappen som över huvud taget existerar på den här planeten – en hästkuk intryckt i sitt underliv så långt som hon vill och mäktar med.
Värmen stiger i Tina. För några sekunder ligger hon helt stilla, oförmögen att röra sig.
Och sedan, nästan utan att tänka, glider hon ur sängen.
Det här är hennes chans!
Fötterna nuddar golvet, svala mot den gamla heltäckningsmattan. Hon smyger genom rummet, långsamma steg, försiktiga andetag. Dörrhandtaget är kallt mot hennes fingrar.
Hon trycker ner det ljudlöst och glider ut i korridoren.
Nu hör hon det tydligare.
Mammas andhämtning, ojämn, små läten som hon försöker dämpa men inte riktigt kan hålla tillbaka.
Sänggaveln som rör sig, svagt, en dov rörelse mot väggen.
Och Gunnars andetag, långa, djupa, tunga.

Tina står alldeles stilla.
Hon borde inte vara här.
Hon borde gå tillbaka till sängen, dra täcket över huvudet, sticka airpodsen i öronen, lyssna på death metal, bara ignorera det.
Men hon gör inte det.
Hon rör sig istället närmare.
Den stängda sovrumsdörren syns som en skugga framför henne, den vita färgen lite nött vid handtaget.
Och hon lyssnar.
”Gud… Så stor…” kvider mamma genom dörrbladet. ”Du vidgar mig så mycket…”
”Mmmm”, stönar Gunnar, bekräftar mammas ord.
Tina blundar och försöker föreställa sig det – Gunnars kuk i en fitta. Det är knappt det går.
”Du är så hård ikväll”, stönar mamma, rösten drypande av honung. Hon verkar inte ha något emot det. ”Är det något speciellt som hänt som gör dig så kåt? Du är ju hård som när vi precis träffades.”

Tina hör Gunnar mumla något ohörbart. Åh, hon skulle kunnat betala en miljon för att få veta vad Gunnar svarar. Eller snarare vad han tänker. För plötsligt dyker ett minne upp från tidigare under kvällen.
De drack glögg framför Kalle vid tre. Inte för att det fanns några barn närvarande, och inte för att någon av dem är överförtjust i Disney, utan för att både mamma och Tina uppskattar nostalgin i det hela. Hur det var så fann sig Tina försjunken i scenen med Snövit hos dvärgarna, och hon kom att tänka på hur hon och Anneli någon gång skojat om hur nice det skulle vara att bo med sju kåta farbröder, även om de nu inte har så stora kukar.  När scenen tog slut kom Tina på sig själv med att en stund ha strukit med fingret över sin ena bröstvårta som nu stod styv och stenhård under blusen. Skamset kastade hon en blick omkring sig – hade någon sett.
Och jo, någon hade sett.
Inte mamma. Hon bläddrade frånvarande i någon damtidning.
Men Gunnar. Han satt med blicken vilande på hennes styva bröstvårtor, nästan som i trans. När Tina ändrade ställning kom han på sig och svepte snabbt med blicken mot teven igen. Men innan han gjorde det hade han gett Tina en blick som varit både beslöjad och lite gåtfull.
Och nu låg han här och knullade mamma med större frenesi än på många år.
Fan fan fan. Det kunde varit hon om hon spelat sina kort rätt. Om hon bjudit in honom att titta mer på hennes bröstvårtor som definitivt var redo att bli sugna på.
Men det hade varit… fel, på så många sätt.

Och nu är det mamma istället, som ligger där med benen vitt särade under honom. Hennes ansikte, förvridet av njutning. Hennes kropp, på bristningsgränsen av påfrestningen att fyllas av något så kollosalt. Hennes händer, kramande hans skinkor.
Och Gunnar, ovanför henne.
Hans grova, manliga kropp.
Och det där bestialiska mellan hans ben. Ett mordvapen är vad det är, men rätt använt dess raka motsats – något som får en kvinna att glömma allt mörkt och hemskt som världen innehåller, och bara få henne att… känna total lycka.
Hon vet var den är just nu. Hon vet att den trycks in i mammas fitta, djupt, gång på gång på gång, att det fyller henne på ett sätt som borde vara omöjligt.
Hon biter sig i läppen.
Hon är helt trollbunden, kan inte gå nu.
Och sedan… ett nytt ljud.

Ett stön från Gunnar den här gången.
Djuriskt, gutturalt, definitivt.
Och så, ett skälvande utdraget kvidande från mamma när hon kramar styvpappas stake med sin erfarna mammafitta.
Tina känner hur hennes fingrar kramar dörrkarmen, hårt. Om det varit hon…
Och sen… ingenting.
Det är över.
Tina står kvar.
Hennes hjärta dunkar så hårt att hon är rädd att det ska höras genom dörren.
Hon borde gå tillbaka nu. Men hon vill se den. Vill se den stå, styv, stenhård, ett domedagsverktyg. Skulle hon kunna glänta på dörren? Men hon ser inget ljus vid tröskeln, så det är väl släckt. Hon fick höra det i alla fall.
Men precis när hon ska vända sig om hör hon det.
Försiktiga, om än tunga, steg över golvet.
De kommer mot dörren.
Tinas mage knyter sig.
Paniken slår till.
Hon måste gå. Hon måste springa. Men hon hinner inte.
Dörren öppnas och han stiger ut.
Gunnar.
Naken.

Värmen från sovrummet följer honom ut i den svala korridoren, en osynlig aura av kropp och hetta. Hans hud är fortfarande lätt fuktig, glänsande i det svaga skenet från nattlampan i hallen. Bröstkorgen höjer och sänker sig i lugna, djupa andetag.
Han drar igen dörren och börjar gå mot badrummet – och stannar upp när han ser Tina som står tryckt mot väggen i den korta korridoren.
Julgranen är fortfarande tänd i vardagsrummet, det är ett dunklet ljus, skapar mer skuggor än belysta ytor. Men inte desto mindre. De ser varann.
Gunnars blick är dov, tung av efterdyningar när den möter Tinas förskrämda. Hon är påkommen. Ska han skälla ut henne nu? Säga åt mamma att de har en liten spion som smyglyssnar på mamma och pappas sexakt som en nyfiken tioåring?
Men han säger ingenting, utan blir bara stående och betraktar henne. Deras blickar är låsta vid varandra, och det som först är en ytterst obekväm situation övergår strax till ett tyst samförstånd.

Och då söker sig Tinas blick ner längs Gunnars kropp. För något har börjat röra på sig.
Hans kuk. Hon ser den så bra nu, så tydligt, trots dunklet.
Den glänser fortfarande av mammas safter, ungefär halvvägs upp. Det är som om han stått och draggat med den i en spann, och bara doppat halva. Och Tina inser: mamma klarar inte mer. Gunnars kuk bottnar i henne halvvägs in, resten får stanna utanför.
Vilket slöseri, är tanken som fladdrar genom henne huvud, så mycket fantastiskt kuk som förblir outnyttjat i det här huset. Skulle hon kunna ta mer av den? Om hon tog med Anneli hit, skulle de tillsammans kunna se till att hela användes? Men hur stor är den ens?
Hon ser upp en sekund på Gunnar. Han stirrar på hennes bröstvårtor. Hon stryker med handen över dem. Jösses, vad styva! Nattlinnetyget står som två små tält på hennes bröstkorg. Och det gör uppenbarligen Gunnar så kåt att hans kuk helt verkar ha glömt att den just sprutat en sats i mammas fitta. För den är på väg att styvna igen, och det ordentligt.

Tina förstår att det är okej att stirra nu, de får stirra på varann nu utan att skämmas, så hon tokstirrar som ett pervo.
För Gunnars kuk är inte halvhård längre.
Inte slapp och vilande.
Utan fullständigt, obevekligt styv.
Det sväller ut från hans kropp som något omöjligt, en kraft i sig själv, en varelse med egen vilja, egen tyngd. Venerna slingrar sig över ytan, huden stram och spänd, som om den knappt rymmer allt blod som pressats in i den.
Och storleken.
Herregud.
Den är som en kanon redo att avfyras.
Som en underarm med ollonet som en stolt knuten näve.
Som på en häst hon såg en gång i en hage när de tog en cykeltur utanför stan. Hästen lägrade ett sto, och den var precis så här omöjligt lång.
Hon kan inte ens tänka klart.

Värmen slår över henne som en flodvåg. Hennes knän känns plötsligt för svaga, som om hon skulle kunna sjunka ner rakt där hon står.
Gunnar rör sig inte. Men det gör den. Den liksom svajar lite, den är för stor för att kunna vara stilla. Och det finns ett vagt pulserande i den.
Tiden sträcks ut, seg som sirap.
Hennes hjärta dunkar i öronen. Hon känner blodet rusa genom sin egen kropp, känner hur huden hettar, hur det pulserar någonstans djupt inom henne.
Han ser på henne.
Och hon ser på den.
Och den… den bara fortsätter vara glansig och styv. Nästan sprickfärdig är den nu, och förhuden är helt fråndraget ollonet, så man ser hela den glansiga ytan.
Hur är det möjligt att den kan fortsätta vara så hård? Ingen man hon varit med har lyckats hålla sig styv efter orgasm, och de har ju haft bråkdelen så stora kukar att blodfylla. Men Gunnars stake, den bara står och står, pekande rakt mot henne.

Borde hon ta i den? Är det det han vill? Väntar han på att hon ska falla på knä och runka den åt honom? Ska hon slicka på hans ollon som en duktig styvdotter? Ja, hon vill göra det!
Skulle mamma undra om han dröjde? Skulle han hinna följa med henne in på rummet och testa hur långt in i hennes fitta hans kuk kommer? Då skulle hon äntligen få veta hur det kändes att ha sin styvpappas stake i sig, hur det skulle kännas att göra något så ärkeförbjudet som att begå incest.
Men Tina hinner inte göra någonting.
För just då rycker den till.
En nästan omärklig rörelse, en skälvning som får henne att dra efter andan.
Och sedan igen.
Gunnar stönar lågt för att inte höras in till mamma.
Och sedan. Sedan kommer han. Han kommer en andra gång på mindre än en kvart.
Tina ser men kan samtidigt inte förstå.

Gunnar stödjer sig mot väggen och greppar mitt på skaftet för att styra sig, och sedan krampar hans stake ut den första strålen sperma.
Stöten får stålen – ja, det är en stråle sperma som lämnar ollonögat – att slungas rakt mot Tina. Den träffar henne över magen med ett tyst klafsande.
En stråle till direkt, och den sprutar högre, kladdar ner nattlinnet över det högra brösten.
Oh gud! Tina tar ett steg framåt, hon vill så gärna vara med.
Gunnar tar ett motsvarande steg framåt, sedan sprutar han en tredje stråle som träffar hennes vänstra bröst.
Alltså, båda hennes bröstvårtor står styvare än någonsin tidigare under det spermaindränkta tyget.
Hon sträcker ut handen och greppar staken strax under ollonet, Det får Gunnar att rysa till av välbehag. Han sprutar en fjärde stråle över hennes lår.
Ja! Ja! Jag vill ha sperman i min fitta, tänker Tina. Men hon håller snattran, säger det inte högt, för vad hade mamma sagt.
Tina går ner på huk, och tillsammans riktar hon och Gunnar staken rakt mot hennes ansikte.
Den femte strålen är rikligare än någon tidigare, förmodligen för att det gör Gunnar galet kåt att få spruta sin styvdotter med de stora bröstvårtorna rakt i ansiktet.
Där sitter Tina, och hon tar emot även den sjätte strålen i ansiktet, och nu gapar hon så hon får smaka på sin styvfars fantastiska sperma.
Sedan, lika plötsligt som det började, är det över.
Tina vaknar ur sin trance, reser sig och snubblar bakåt, känner väggen mot sin rygg.

”Gunnar?”
Mammans röst.
Låg, trött, inifrån sovrummet.
Gunnars blick viker av, som om han just nu kommit tillbaka till sig själv.
Han är andfådd när han vinkar åt Tina att gå.  Så hon vänder sig om och flyr.
Hon tar ett stopp i badrummet där hon blaskar av sig sperman. Oh, så mycket fantastisk sperma.
Sedan smiter hon in i sitt rum, trycker igen dörren bakom sig, hjärtat rusande, bröstet hävande i tunga, skälvande andetag.
Hon stirrar framför sig, händerna fortfarande skakande.
Vad var det där?
Vad. Var. Det. Där.
Hon ser ner på sin mobil.
Den lyser.
Ett nytt sms från Anneli.
Hur går det med uppdraget??
Tinas fingrar rör sig automatiskt över skärmen.
Nummer fem. Mission completed.
Anneli svarar direkt.
VA?!  FIXADE DU DET? HUR???
Tina sväljer, stirrar på texten.
Det tar ett tag innan hon lyckas formulera sig.

EPILOG – EN NY UTMANING?

Tågstationen ligger inbäddad i snö. Ljuset från gatlyktorna kastar långa, blåvita skuggor över perrongen, och den skarpa vinterluften får varje andetag att kännas kristallklart.
Tina står med händerna i fickorna på sin jacka, resväskan vid fötterna. Framför henne står mamma, varm och leende, och Gunnar, stadig och avslappnad som alltid.
”Det var en fin jul”, säger mamma och lägger en hand på Tinas kind. ”Jag hoppas du kommer hem oftare.”
Tina ler. ”Jag med.”
Och hon menar det.
Det var en fin jul.
Men det var också något mer.
Under ytan, i hemlighet, var det en utmaning – ett uppdrag som hon nu har slutfört. Fem gånger. Fem segrar. Och speciellt den sista var mer än hon någonsin vågat drömma om.
Det gör henne nöjd på ett sätt hon knappt kan förklara.
Mamma drar in henne i en sista kram, varm och trygg.
Sedan är det Gunnars tur.
Han sträcker ut armarna, och hon går fram till honom.
Hans famn är fast och stabil. Hans kropp avger en värme som tränger genom tyget i hennes jacka. Hans hand vilar kort mot hennes rygg, tung och stadig.
Om hon fått komma så här nära i natt, hinner hon tänka. Hur långt upp hade han kommit i mig innan det tog stopp?
Och när han lutar sig in för att säga något, strax intill hennes öra, är hans röst låg och lugn.
”Du är välkommen tillbaka när som helst. Du vet att vi älskar att ha dig här.”
Hennes hjärta stannar upp en sekund. För hon vet att hur mycket de orden rymmer
Och när hon stiger på tåget, och vinkar farväl till mamma och Gunnar, så vet hon: nästa gång hon kommer hem ska hon ha med sig en ny utmaning.

Delar i serien

<< Juluppdraget 4

Juluppdraget

• Juluppdraget 1
• Juluppdraget 2
• Juluppdraget 3
• Juluppdraget 4
• Juluppdraget 5