Det här är del 3 av 3 i Handygirl

Ibland vaknar man och bara är så där galet kåt. Det liksom bara brinner i fittan och hela kroppen är en enda stor erogen zon. Att låta handen vandra nedåt och köra första hjälpen är som att släcka skogsbrand med en spann vatten. Det fräser lite bara, sen är det som om inget hänt. Huvudet dunkar och man har tunnelseende. Hela kroppen är inställd på en enda sak allena: djuriskt knullande. Fortplantning, eller åtminstone finslipande av konsten att göra det. Lite så i alla fall, och det var precis så jag kände när jag vaknade denna dag! Efter att ha förkastat leksakerna som låg i lådan, insåg jag faktum. Jag behövde KUK. Det är i sådana lägen det är trevligt att kila stadigt. Då kan den man har i sängen bredvid sig få ställa upp, oavsett om han sover eller ej. Vilja har inte heller så mycket med saken att göra heller. Hey, jag är tjej. Om jag hoppar på honom och tar vad jag vill ha är det i princip okej. Kuken kommer stå i givakt innan han ens vet mina planer, sen är det bara att låta den övertyga honom. Så det är enkelt. Omvända råder inte nödvändigtvis. Sorry guys.

Nu var problemet emellertid att det fanns ingen där bredvid. Tomt! Tomt sedan mycket länge och på det hela taget en bra sak ansåg jag. Men just nu? Fan vad det hade varit gott att ha nån bredvid. Några väl valda rörelser med händer och mun, så pass att han är redo, sen bara sjunka ned. Oh… my… god! Funderade och såg ut genom fönstret. Skitväder. En eventuell promenad till någon som kanske kunde tänkas ställa upp var utesluten. Skulle ta död på både lust och muff på vägen. Skit också! Handen som förstrött masserade mina våta springa blev allt blötare. Skulle resolut massera mig till en andra orgasm med handen då det slog mig… Emil! Ja! Det hade varit en halv evighet sen jag hjälpte honom med… ja just det. Datorn. Typ. Haha. När jag sen hade varit hos fulgubben hade Emil inte varit hemma, typiskt. Men nu kanske han var det?

Drog på mig sovtröjan och med den som enda klädsel tassade jag ut ur lägenheten och upp till Emil, kände att det nästan rann om mig, så kåt var jag. Den kalla luften i trapphuset fick huden på mina bröst att knottra sig och det fläktade mellan benen när jag gick. Rös till. Hoppades att ingen skulle komma, tröjan räckte knappt ner över låren. Skulle jag sträcka på mig blev rumpan bar. Knackade försiktigt på Emils dörr. Hoppades att hans granne mitt emot inte skulle se mig. Hade ingen lust att råka ut för Hasse just nu. Fast, så kåt som jag var skulle nästan det funka också. Knackade igen, denna gång lite hårdare. Funderade på om det var en så lyckad idé detta. Skulle just vända om, skamsen och frustrerad, när dörren sakta åkte upp och Emils nyvakna ansikte dök upp i springan. Han såg förvånad ut.

”Vad är det?” gäspade han.

Jag ville inte stå i trappen så här och innan både han och jag visste ordet av hade jag trängt mig in genom hans dörr. Han var klädd i ett par kalsonger och en klädsamt rufsig kalufs. Utan att tveka drog jag av mig tröjan och släppte den på golvet.

”Din tur att hjälpa en dam i nöd”, flämtade jag och nafsade honom på halsen, samtidigt som jag lät handen smeka hans bula.

Den reagerade omedelbart på min beröring, men så visste jag precis vad jag gjorde. Emil stönade till när jag bet honom i öronsnibben. Han sköt mig ifrån sig och såg på mig med en vild blick.

”Det… du… kan inte…” började han

Jag hade inte släppt handen om hans skrev, som nu uppvisade en rejäl bula. Det han hade under det tunna tyget, det jag så innerligt ville ha i mig – nu, nyss, igår – var redo. Jag kände det.

”Passar inte”, viskade han.

Han vände huvudet in mot lägenheten. Jag lyssnade inte. Resolut drog jag ned hans kalsonger så att hans hårda lem svajade ut. Han ryckte till och tryckte resolut mig ifrån sig.

”Fan Jenny. Du kan inte bara…”

Tog hans hand och satte den mot mitt skrev, precis där jag ville ha hans kuk. Hans hårda, vackra kuk. Skälvde hela jag av beröringen, trots att det var jag som satt hans hand mot mig.

”Känn hur våt och redo jag är”, väste jag. ”Se så. Knulla mig nu. Jag vet att du kan.”

”Jen…”

Ställde mig mot väggen, bredbent och tittade bak mot honom. Hans blick flackade mellan lägenheten och min bak.

”Jag ber inte en gång till. Ge mig kuk nu. Jag går inte förrän…”

Mer hann jag inte säga innan han resolut gjorde mig till viljes. Han var snabb och målmedveten nu, inte alls nödbedd. Han lutade sig fram mot min nacke och väste, samtidigt som jag kände hur han riktade in sig mot mitt våta och heta.

”Var nu jävligt tyst!”

Sen lyfte jag nästan från golvet. Med ett ljud som nästan var komiskt fyllde han mig i en enda djup stöt så jag tappade andan helt. Även om jag var redo, var jag inte beredd. Om du någonsin vaknat så där kåt, som jag just beskrev, ja då kanske du också är en av de lyckliga som vet exakt hur skönt just precis det ögonblicket är. Jag trodde jag skulle svimma. Precis som jag drömt, just precis så! Han fyllde mig djupt och underbart. Min hand åkte ned och kände efter, hur hans ådriga lem löpte in i mig, hur min väta mötte hans hårdhet. Sen… sen knullade vi. Han stötte hårt och hetsigt. Att jag inte skrek rakt ut där och då var ett under. Min orgasm kom med stormsteg. Lite till… åh, mer… lite till, hann jag tänka. Sen hörde jag honom kvida till. Kände hur det brände till i nacken när han bet mig.

”Kommer”, kved han. ”Så… jävla… skönt…”

Han stötte ryckigt med varje ord och jag förnam hur han pulserade i mig. Jag var inte riktigt där, bad till högre makter att han skulle fortsätta. Hade inte räknat med att han skulle vara så förbannat snabb! Han kved till och stannade längst uppe i mig. Åh, lite till, snälla! Fortsätt, tänkte jag desperat. Hans orgasm kom bara lite för tidigt! Så… skönt…

”Emil?”

En röst från vardagsrummet, en kvinnlig. Nu gick det undan. Jag hann inte riktigt fatta vad som hände, annat än att Emil måste fått panik. Kort därpå stod jag helt naken utanför hanns ytterdörr. Tröjan min var kvar därinne. Jag kände hur hans safter sakta rann längs låret på mig. Jag förstod först ingenting, annat än att han bevisligen dragit sig ur mig och knuffat ut mig genom dörren. Jävla svi… sen kom jag på att det faktiskt var jag som trängt mig på. Funderade. Vem hade det varit därinne?! Hörde en dämpad konversation inifrån dörren som kort därpå tystnade. Så la jag till sist ihop ett och ett. Jävla nöt! Idiot! Vet inte om det var mig eller honom som jag riktade ilskan mot, när jag insåg att han faktiskt sagt nej och att det inte passade av en anledning. Helvete! Jag hade nog aldrig känt mig så förbannat korkad! Hoppades stilla att han inte hamnat i trubbel. Korkade mig! Det lät dock som det gick sansat till därinne och hade hon, vem hon än var, blivit arg och misstänksam hade dörren flugit upp vid det här laget. Gissade jag.

Naken, kall och med min grannes säd rinnandes längs insidan av låren lommade jag skamset ned till mig, i akt och mening att sätta huvudet under kallvatten. Tills jag insåg att jag… låst dörren. Hade så många gånger tänkt att jag borde byta till ett lås som inte går att låsa bara genom att skjuta igen ytterdörren. Det var som gjort för sådana här misstag! Hade dock inte kunnat drömma om att gången det faktiskt skulle ske, var när jag för första gången någonsin stod NAKEN i trapphuset. Kände hur ilskan steg till oproportionerliga nivåer, endast hindrat av skammen. Självklart var det då min nyinflyttade granne öppnade dörren mitt emot. Självklart. Vi hade inte hälsat. Än. Bara setts som flyktigast när hon höll på att flytta som bäst och jag stressat skyndat förbi.

Hon tittade på mig. Först storögt men sen lite mer fundersamt. Jag visste inte om jag skulle börja gråta eller skratta. Vilken ursäkt som än borde vara den lämpliga, fann jag inte ord som matchade situationen. Det gick liksom inte. Hoppades bara att det inte syntes hur det rann längs mina ben. Jag huttrade. Det var de längsta sekunderna i mitt liv. Ibland så hände saker som är så knäppa att det bara… funkar ändå. Det här var en sådan situation, tydligen. Jag stegade fram till min nya granne, sträckte fram handen och i pur förvåning tog hon den. Om än rätt tveksamt.

”Hej jag heter Jenny. Jag tror minsann inte vi träffats”, sa jag utan att dra på mungipan.

Det var inte någon handling jag tänkt igenom. Det bara hände. Som om min panikslagna hjärna löst det hela med att ta till det enda normala vem som helst gjort i en motsvarande situation. Förutsatt att denne inte stått naken och nyknullad i trapphuset. Kläderna på hade varit det normala. Paniken började sakta komma när jag insåg att hon kanske skulle reagera dåligt på en sådan här introduktion av sin nya granne.

”Hej Jenny…”, började min granne tveksamt.
”Jag har låst ute…”, började jag men insåg hur in i helvete dumt det lät.
”Vill du komma in?” kontrade min granne som faktiskt inte släppt min hand.
”Va’?” svarade jag dumt

Utan att invänta mitt svar lät hon greppet om min hand hårdna och drog mig sakta in i värmen i sin tambur. Jag var så förvirrad av situationen att jag bara lät mig dras in. Hon drog igen dörren efter mig och tog ett steg ifrån mig, en aning defensivt. Studerade mig. Jag tittade på henne dumt. Det kändes som en evighet men var bara ett kort ögonblick, sen såg jag hur hennes ansikte sakta förvandlades till något som var ett enda stort leende. Hon försökte hålla god min men lyckades inte särskilt. Av någon orsak gjorde hennes leende underverk för den makabra situationen. Jag kände hur jag slappnade av.

”Anne”

Hon försvann in i ett angränsande rum och kom tillbaka med en morgonrock som hon slängde mot mig. Jag fångade och drog den på mig sakta utan att säga ett ord.

”Anne?” lyckades jag tillslut säga på ett sätt som lät som jag inte alls fattade vad hon sagt.
”Ja. Det är vad jag heter. Kom!”

Hon förde ut mig i sitt kök och tryckte resolut ned mig på en köksstol. Sedan började hon fixa med en kaffebryggare som stod på diskbänken. Jag fann fortfarande inte ord. Det fanns inte mycket att säga kände jag. Jag som alltid, alltid hade svar på tal. Nu satt jag i en främmande kvinnas kök och var stum. När kaffebryggaren började stånka och pysa satte hon sig mitt emot mig och tittade på mig. Leendet kom tillbaka.

”Av alla sätt att träffa på en ny granne”, började hon och pausade sedan, innan hon flinandes fortsatte: ”…så tar nog det här priset!”

Hon hade tagit min hand och höll den, lite som en sköterska skulle kunna hålla en gammal människas hand när hon pratar lite så där medlidsamt med henne om några krämpor. På något vis hade det en lugnande effekt på mig. Då brast det för mig. Helt. Jag formligen exploderade i ett asgarv. Ett skratt så hjärtligt och intensivt att jag knappt kunde minnas dess motsvarighet. Kvinnan på andra sidan bordet föll in i mina skrattsalvor, fortfarande med min hand i hennes. Det tog en lång stund innan vi båda tystnade. Hon torkade några tårar ur ögonen och reste sig.

”Mjölk? Socker?”
”Svart”, svarade jag kort.

En kopp rykande, svart dryck fann sin väg till mina händer. Jag lät den heta drycken nå min mun, samtidigt som jag följde henne när hon satte sig. Studerade henne. Hon var vacker, noterade jag. Smal, kanske runt 35-40, och med långt mörkt hår med gråa slingor i. Det klädde henne. En morgonrock i rött siden hade hon och den slutade strax runt knäna. Skärpet runt hennes midja visade på att hon var mycket smal, men med kvinnliga höfter. Hon hade ett glatt ansikte, med några rynkor i ögonvrån som var oerhört vackra när de framträdde. Vilket de gjorde när hon log. Och log gjorde hon! Som hon log! Hon slog sig ned med en kopp framför sig. Sippade på den och studerade mig. Vi drack under tystnad och det kändes märkligt nog helt naturligt. Sen spände hon ögonen i mig och log ett otroligt charmigt leende.

”Nå. Berätta.”

Mer sa hon inte. Det behövdes inte. Det går inte att bryta isen mer effektivt, så jag berättade utan omsvep om hur jag vaknat kåt och svulten, hur Emil som jag hade en… speciell… relation till, fått bistå. Hur det abrupt blivit avbrutet och min fadäs med låset. När jag tystnade kändes det som att några väsentliga delar i min berättelse saknades. Anne verkade också tycka det, för hon tog en klunk av kaffet, ställde ned koppen och tittade på mig med rynkor i pannan. Och fortfarande leendes.

”Alltså. Brukar du tränga dig in hos grannar och sätta… på dom? Är det fler i det här huset som… vart har jag hamnat egentligen?”

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om hon skämtade eller inte. Kanske både och. Funderade på om jag skulle berätta om Hasse. Det var då vi avbröts. En kille i tonåren tittade in i köket. Vi såg på varandra och jag sträckte instinktivt fram handen, tackade tyst både högre makter och Anne för morgonrocken jag hade på mig.

”Jenny”
”Det här är min son”, sa Anne och såg stolt ut.
”Alex”, sa sonen och släppte min hand skyggt, så där som tonåringar tycks göra när de hälsar.

Jag skulle just börja känna mig obekväm igen när nästa dök upp i köket. Kort därpå hade jag blivit introducerad till hennes fyra (!) barn och satt och åt frukost med dom, som om inget hänt. Hur jag hamnat i deras kök och varför jag hade deras mammas morgonrock på sig tycktes inte vara en fråga de behövde veta svaret på. Jag var där som om jag alltid suttit där, kändes det som. Jag hade helt glömt bort att jag var naken och kladdig under. Först en lång stund senare ställdes jag inför dilemmat att försöka ta mig in i min egen lägenhet igen. Det var med viss skamsenhet jag gick till ordföranden i föreningen och bad om att få låna huvudnyckeln. Min morgon och förmiddag hade utvecklats till något mycket oväntat. Anne visade sig vara en ensamstående mamma till fyra barn och den mest charmerande kvinna jag träffat. Eftersom vi blivit avbrutna i vårt rätt bisarra samtal hade hon insisterat på att jag skulle komma tillbaka på kvällen, när hon lämnat barnen hos sin farsa. Det sista hon sagt innan jag lommat iväg för att låna huvudnyckel var om det var något i matväg jag inte åt. Äter allt, hade jag svarat – utan att inse vad det skulle komma att betyda senare.

Dagen gick. Efter en mycket välbehövlig dusch och en lång promenad därefter, där jag passerat bolaget och hämtat upp en trevlig Amarone att ha med mig, stod jag till sist framför hennes dörr. Denna gång med kläder. Dock inte mycket, utan en enkel klänning som satt skönt och fint på mig, utan att vara vare sig vulgär eller diskret. En som jag kände mig fin i och om jag ville känna mig lite busig, en som alldeles utmärkt lämpade sig att inte ha något under. Av någon outgrundlig anledning kände jag mig busig och således var mina skor och klänningen det enda jag bar. Kunde inte riktigt motivera varför, det bara kändes rätt. Samtidigt var det oändligt mycket mer kläder än jag haft sist jag varit hemma hos Anne. Det fanns egentligen ingen baktanke, det var min favoritklänning och den hade åkt på utan något under av bara farten. Tänkte egentligen inte så mycket på det. Det var ju inte som att vi skulle…

Anne öppnade dörren och jag räckte snabbt över flaskan. Hon tittade på den och sken upp:

”Trevligt, den har jag inte provat! Tur jag inte öppnade min!”
”Du måste inte ta den nu”, började jag och följde henne hemtamt ut i köket.

En våg av underbara dofter slog emot mig. Anne tryckte tillbaka flaskan i min näve, tillsammans med en öppnare.

”Här. Öppna, så ska jag fixa klart förrätten!”

Innan jag hann ställa frågan svarade Anne på den.

”Du hittar en tillbringare att dekantera i, i skåpet där!”

På något vis var det som att vi hade bott ihop i ett halvt liv. Det kändes helt naturligt. Kanske kan en vänskap som börjar med att den ena är naken i ett trapphus, börja så? Tydligen denna i alla fall. Tillslut satt vi på varsin ända av köksbordet med en underbar förrätt och varsitt fullt glas rött. Hon såg på mig och ögonen glittrade glatt.

”Du är grymt fin även med kläder, om jag får säga så!”
”Tack”, fick jag fram och insåg att jag rodnade. Inte var dag det sker!
”Tack detsamma. Fast… jag har ju inte sett dig utan kläder då”, la jag till och fnissade så jag nästan fick vin i näsan.

Anne fnittrade till och fick något finurligt i blicken.

”Tja, du öppnade rätt hårt så varför inte? Men då behöver jag mer vin!”

Passningen var rätt uppenbar och jag skrattade bort den generat. En lång stund senare sjönk vi ned i hennes vardagsrumssoffa, mätta och märkbart berusade. Den andra flaskan var på god väg att ta slut. Hur det hade gått till vet jag inte riktigt men det var länge sen jag haft så trevligt. Anne fick en grundlig genomgång av husets alla karaktärer och med den andra flaskan vin kändes historian om Hasse inte alls märkvärdig. Det var något avväpnande och ytterst angenämt med Annes sätt och jag kände mig som fjorton och nyförälskad. En känsla jag inte känt på evigheter. Den var oväntad men välkommen! Eller så var det vinet som gjorde det, kort och gott? För första gången sen jag kommit in i hennes lägenhet blev det tyst. Vi hade pratat, skrattat, argumenterat, till och med sjungit. Nu kom tystnaden, och det var den sortens tystnad som är helt okej. Angenäm. Skön. Vi satt med varsitt vinglas, nedsjunkna i soffan och bara tittade rakt fram. Jag tänkte inte på det men jag satt rätt bredbent och min klänning hade hasat upp lite när jag glidit ned i soffan. Jag såg det eftersom jag i den avslagna TV’n kunde se rätt in i mitt eget sköte, i reflektionen. Eller, det var mörkt, men man kunde ana det. Jag var dock för full för att bry mig, dessutom otroligt bekväm i sällskapet.

Istället sneglade jag lite på Annes spegelbild. Det gick inte att utröna om hon också saknade trosor. Jag funderade kort på om alla var som jag, så fixerade vid det här med trosor eller inte. Anne suckade. Bestämde mig för att hon nog inte såg det. Satt för skönt för att bry mig. Eller låg snarare.

”Önskar jag hade lite mer av den varan”, sa Anne rakt ut i rummet.
”Vilken?”

Anne var tyst en stund, svepte sitt glas och ställde ned det lite nonchalant på bordet bredvid sig. Det välte och gick i kras. Hon ryckte knappt till och skrattade till.

”Oops. Lite onykter visst.”

Sen såg hon på mig och flinade.

”Sex!”

Tittade fundersamt på henne.

”Vaddå sex?”

Hon suckade igen.

”Jag. Saknar sex! Du verkar inte vara nödbedd. Jag… är inte riktigt lika…”

Hon tycktes fundera över ordval.

”Slampig?”, provade jag och flinade.
”Nja, hade tänkt säga företagsam, men slampig fungerar det med”, skrattade hon.

Det var då jag insåg det. Jag satt och var lite småförälskad. Vin eller inte, men det var längesedan jag träffat någon vars sällskap gjort mig så gott. En tanke tog sig in i min skalle och väl inne slog den rot och fyllde ut hela mitt väsen. Jag ville förföra Anne! Jag ville ha den där orgasmen jag blivit snuvad på hos Emil, och jag ville att det var Anne som stod för den. Insikten slog mig med kraft och sände ut signaler till mitt underliv. Det fick vara vin eller inte, men det var vad jag ville! Bet mig i underläppen och funderade på vad jag skulle göra. Hur jag skulle göra. Som om det brukade vara ett problem. Det pirrade till mellan benen när jag insåg att allt jag behövde göra var att dra upp kjolen och sära på benen. Men det kunde jag ju inte bara göra!

”Åh, apropå det!” utropade Anne.

Jag såg nyfiket på henne och hon såg entusiastisk ut.

”Om du nu är så händig HAR jag faktiskt en sak jag behöver hjälp med!”
”Jaså?” undrade jag och hoppades på läckande springor.
”Mmm. Har inte lyckats koppla in diskmaskinen faktiskt. Tro mig, jag har försökt! Skiten vägrar passa!”

Lite besviken över att samtalsämnet gått från sex till diskmaskiner var jag allt, men samtidigt, jag kände hur jag höll på att dåsa till helt så något aktivt var bara bra. Jag studsade upp.

”Visa, så fixar vi!”

Ignorerade det faktum att en flaska vin sällan gör underverk för problemlösningsförmågan och finmotoriken. Jag ville vara duktig och till hjälp! Kort därpå stod jag på fyra under Annes diskbänk och svor så att hin håle själv hade rodnat. Det var nog inte bara alkoholhalten som försvårade arbetet. Det VAR en rätt besvärlig omkoppling. Men jag är rätt jävla bra på sånt, får jag erkänna. Vad jag inte tänkte på i min entusiasm var min klädsel och hur kjolen glidit upp. Det var först när jag ställde mig upp och log triumferande som jag såg att Anne såg lite konstig ut. Hon hade stått bakom mig och sufflerat men tystnat. Hade inte tänkt så mycket på det, förrän nu. Hon var röd om kinderna och såg lite skamsen ut. Som om hon funderade på något besvärligt.

”Så! Fixat! Men… vad är det?”

Anne fick ett plågat uttryck i ansiktet. Hon tvekade.

”Du… alltså… missförstå… mig inte.”
”Eh, va?”
”Joh… du… du har inga trosor.”

Anne var märkbart generad nu. Det smittade av sig utan att jag riktigt förstod varför först.

”Nej, jag vet? Men…”
”Din kjol åkte upp”, fortsatte Anne, ”…väldigt mycket…”

Nu var det min tur att bli generad på riktigt. Jag öppnade munnen, samtidigt som jag var oroväckande belåten. Som om det var en god sak att jag stått med fittan bar mot min nyvunna vän.

”Och… och…”

Anne tvekade men såg ut att bestämma sig:

”Det var så jävla sexigt!”

Nu såg hon ned. På något vis var hon bedårande söt. Jag kände hur det hettade till både här och där.

”Tack!” sa jag och menade det.

Hennes komplimang gjorde mig kåt och glad. Det här var precis vad jag hoppats på, insåg jag.

”Känns så dumt, men jag var tvungen att säga det!” ursäktade sig Anne.
”Det är jag som visar fittan, så det är väl jag som ska känna mig dum!”, slätade jag över.
”Men den var så… fin”, fortsatte Anne och såg på mig.

Hennes blick gjorde mina knän till gelé, kändes det som. Jag kunde inte låta bli:

”Försöker du förföra mig?”, log jag.

Anne såg nästan chockad ut.

”Nej! Nej, nej! Bara en… komplimang!” sa hon hastigt.

Insåg att det var nu eller aldrig.

”Men… jag har inget emot ifall du skulle försöka göra det”, sa jag och la huvudet på sned.

Tystnaden blev lite jobbig. Anne såg på mig. Såg fundersam ut. Såg inte avvisande ut. Till min frustration bytte hon ämne.

”Tack för hjälpen! Det var verkligen snällt! Det hade kostat många sköna pengar att ringa hit någon för det där!”, sa hon och nickade mot diskbänken.

Det var helt klart ett försök att byta ämne. Som det blev lyckades hon snärja sig tillbaka till det laddade i nästa andetag:

”Jag är skyldig dig en! Finns det något jag kan…”

Längre kom hon inte innan hon tystnade, antagligen för att hon insåg vartåt det hela barkade. Jag tog chansen. Tog hennes hand och såg på henne med min mest varma blick.

”Kom. Det kan du. Allt du behöver göra”, sa jag i mild ton, ”…är att slappna av!”

När jag ledde Anne mot soffan i vardagsrummet skenade mitt hjärta. Det slog hårt och snabbt – men det var min fitta brann. Brann av åtrå. Den fick dock vänta. Nu hade jag en granne att förföra! En till! Men det här, det var annorlunda kände jag! Jag tryckte ned Anne i soffan, försiktigt men bestämt. Ville inte leda henne till hennes sovrum. Det var hennes innersta rum och för intimt. Inte på mitt initiativ skulle vi hamna där. Nej, soffan och vardagsrummet var vår arena för kvällen, kände jag! Utan att invänta hennes medgivande skalade jag av henne byxor och trosor. Inte helt utan finess, men med fokus på effektivitet snarare än sensualitet. Ville inte ge henne en chans att backa ur. Hon följde mina förehavanden med en dimmig blick. Jag såg upp mot henne med hennes sköte framför mitt ansikte och log. Kände hettan och doften från henne slå emot mig. Det luktade kvinna. Kvinna. Det luktade upphetsning. Det luktade underbart!

”Jag…” började Anne men tystnade när jag la pekfingret mot mina läppar i en hyschande gest.

Sedan lät jag läpparna röra vid hennes ljumske. Hon stönade vid första beröringen. Jag kysste mig fram över hennes mage, höftben och sakta mot venusberget. Är det något jag tycker är vackert är det venusberg. Hennes var exceptionellt fint. Hon var inte kal, lite ansad men det var bara fint tyckte jag. Kysste mig nedåt och runt, insidan av låren. Nu var Anne inte tveksam längre. Hon hjälpte mig följsamt att komma åt. Suckarna jag belönades med sporrade mig. Doften från hennes nu öppna blomma lockade mig likt nektar lockar ett bi. Snart kunde jag inte dra ut på det mer.

”Åhhhhh”

Det var det sista medvetna jag hörde Anne säga när min mun till sist mötte hennes väta och hetta, helt och fullt. Sen påbörjade jag en kyss som inte slutade förrän hon la händerna på mitt bakhuvud, spände sig uppåt mot mig och skrek rakt ut. Orgasmen var bevisligen omtumlande och jag kunde riktigt känna hur hon kom på min mun. I min mun. Över min mun. Med min mun! Vet inte hur länge jag hållit på, 30 sekunder eller 30 minuter. Det kvittar. Hennes orgasm var helt fantastisk och mina fingrar och min mun gjorde allt för att tryggt ledsaga henne igenom den. Njuta av henne. Med henne! När hon flämtande sjönk ihop var jag kvar med munnen över hennes plaskvåta kön, men avvaktade. Ville bara finnas där, tryggt, nära, försiktigt. Smekte henne milt med min lediga hand, där jag kom åt. Över höft, lår, mage. Till sist kysste jag mig hela vägen upp till hennes hals, lämnade ett spår av hennes egen väta längs vägen. En kyss på halsen avslutade det hela och jag rullade av henne och satte mig bredvid henne. Vi såg ut i tomma intet, flämtandes båda två. Jag var helt blöt i ansiktet och det smakade och doftade kvinnlig lust. Jag hade gett allt och var helt slut. Det var emellertid inget mot vad Anne verkade. Hon såg med en glasartad blick och ett klädsamt flin rakt fram, medan vi hämtade andan. I takt med att kroppen syresattes och fick återhämta sig kom min egen kåthet tillbaka. Vi sneglade på varandra. Hon log och leendet blev bara större och större. Tillslut skrattade vi båda till. Det var ett förlösande och bekräftande skratt.

”Jävlar vad skönt. Det DÄR, det behövde jag!”, sa hon belåtet.
”Nog för att jag inte är en duvunge och aldrig provat det tidigare, men jävlar alltså. Du är riktigt bra. Eller så var jag bra svulten?”
”Både och?” försökte jag.
”Antagligen!”
”Du…”
”Ja?”
”Nu är det min tur.”

Hon såg på mig och såg lite tvekande ut. Jag hjälpte henne på traven.

”Våga inte banga!”

Med de orden halade jag upp kjolen. Jag behövde i princip bara sära på benen så åkte den upp.

”Du sa att du tyckte den var vacker. Nu får du se den på närmre håll! Jag KRÄVER det.”

Orden var kanske bestämda men jag hörde till och med själv hur varm och mild jag lät i tonfallet. Hon gled ned på golvet och tog plats mellan mina ben. Tittade på mig och sen in mellan mina ben. Bara hennes blick på mitt brinnande sköte satte eld på hela mig. Jag kunde inte bli mer redo. Jag behövde detta. Jag behövde henne. NU! Det var den sista medvetna tanken på en lång stund. Jag anträdde en färd mot sjunde himlen så fort hon började. Återigen försvann tiden och när jag flämtande fick medvetandet åter såg jag in i Annes ögon. Hon log med hela ansiktet och flämtade hon med. Min väta fick hennes ansikte att blänka av ljusskenet. Hela min kropp sjöng och jag var helt överlycklig. Rent fysisk var känslan!

”Wow!” var allt jag fick fram.
”Wow.” sa Anne och tog plats bredvid mig.

Hon torkade av sig med armen. Min väta. På hennes ansikte. Jag myste. Vi kysste och jag kände smaken av mig, blandat med hennes kyss. Det var underbart. Sexigt. Det beseglade på något vis det vi gjort. Vi satt sedan tysta en stund, med bara underliv och såg våra spegelbilder i den svarta TV-rutan. Några ord behövdes inte. Jag började utforma en svag plan i mitt bakhuvud som involverade en säng, massor med tid och lite leksaker av den penetrerande sorten. Tillfället var för bra för att inte ta i akt. Försiktigt la jag fram ett förslag för Anne. När jag tystnade såg hon på mig med ett glatt leende och nickade långsamt. Det var då jag såg det. I ögonvrån bakom Anne, där fönstret vätte ut mot innergården. I ett fönster i vinkel till Annes vardagsrum, rörde sig någon.

”Rör dig inte Anne”, sa jag då jag såg att hon såg mig titta på något specifikt bakom henne.
”Vad är det?”
”Schh…”

Jag fokuserade blicken. Jorå. Jag hade sett rätt. Vi hade varit iakttagna. Funderade och tänkte efter och fick ett stort leende på läpparna när jag kom fram till resultatet. Det måste vara nummer 24. Hus 2, lägenhet 4.

”Vet du Anne…”, sa jag och började smida en plan
”Vi kanske inte behöver plastleksaker…”

Anne såg på mig förvånat.

”Vad håller du på med? Schh-vaddå? Inga plastleksak…”
”Jag har en plan Anne. Om du bara gör som jag säger, tror jag vi kan få så oändligt mycket roligare än vad några plastgrejer kan ge oss!”
”Vad menar du?!”

Nu lät hon nästan irriterad. Jag log avväpnande och reste mig. Slätade ut klänningen och såg på henne.

”Tänd ljus i sovrummet. Sätt några öl på kylning och klä av dig naken. Jag kommer strax. Och när jag gör det, häng bara på. Lova det?”
”VA?!”
”Lova!”

Hon tvekade, men jag tror mitt lugna och trygga leende räckte. Möjligtvis kan mitt finger i hennes fortfarande våta fitta ha hjälpt med.

”Okej då. Jag lovar. Inga dumh…”
”Bra!” avbröt jag henne.

Jag tog på mig mina skor och trippade kort därpå ut genom hennes dörr. Det här, det skulle bli en lång men intressant natt – om allt klaffade.

__________

Känner du igen novellen? Kul! Jag publicerade den 2016-03-08 på Bubblan.nu. Nu lägger jag istället upp den här på Erotopia. I exakt samma skick som den var i när den ursprungligen publicerades.

Delar i serien

<< Jenny borrar

Handygirl

• ”Handygirl”
• Jenny borrar
• Den nakna grannens vedermödor