Flytthjälp och flirt

Elizabeth parkerade bil med inhyrt släp utanför den mörklila villan, tutade en gång, hoppade ur fordonet och började lasta in de lådor som stod på den stenbelagda lilla gångstigen.

”Lizzie!” hojtade Amanda halvhängandes ut genom ett fönster på övervåningen.

”Godmorgon!” hojtade Elizabeth tillbaka och hivade in den sista kartongen.

”Förlåt, vi tappade tiden! Inte helt klädda ännu!” tjöt Amanda och viftade med ena handen.

”Okej! Ska jag vänta här ute då eller?!”

”Eh, vänta! Tony! Ska Elizabeth vänta ute, eller vill vi ha extra sällskap i sängen som vi pratade om?”

Elizabeth garvade åt väninnan, lutade sig mot bilen och väntade.

”Jomen, jag tror det går väldigt bra! Kom in, det är öppet!” skrek Amanda och försvann sedan från fönstret, men hennes fnitter gled ner genom luften och nådde fram till Elizabeths öron medan hon gick uppför gången mot huset och öppnade den mörkgröna dörren. Hallen var en liten ekokammare när dörren gick igen bakom henne, och öronen liksom tog semester av ljudet.

”Hej älsklingen!” hojtade Amanda och liksom hopp-studsade nerför trappan med en tunn sidenmorgonrock och det röda håret rufsigt som ett elektrifierat penntroll.

”God morgon,” sa Elizabeth muntert och blinkade spjuveraktigt åt väninnan.

”Om du går upp till Tony så ska jag fixa te åt oss, jag tänker att vi tar en timme eller två för att checka läget och lägga upp dagen, okej?”

”Aye-aye , kapten Roos!” bekräftade Elizabeth, och Amanda fnissade hysteriskt och släntrade förbi henne mot köket. Elizabeth traska uppåt, svängde runt ett litet hörn och tog korridoren mot sovrummet med femton steg, knackade på dörrkarmen till rummet och tittade in.

”Hej Tony. Allt grönt?”

”Elizabeth!” Tony, halvt invirad i ett duntäcke, vinkade och log brett, klappade på sängen bredvid sig och nickade.

”Redo för flyttkaos?” undrade hon när hon satt sig bredvid honom, med ryggen bekvämt lutar mot sänggaveln som kändes som ett moln.

”Herregud, nej. Är du?” Tony såg skämtsamt skräckslagen ut.

”Redo som i att jag har en mental planering att dela med mig av, absolut! Redo som i att flänga runt er två kärlekskranka markattor en hel dag, det vette sjutton!”

”Hallå där! Vaddå kärlekskranka markattor, jag är faktiskt jättecool,” protesterade Tony med ett flin. Elizabeth höjde ett ögonbryn.

”Du menar att du är jättesöt, menar du?”

Tystnaden i kombination med Tonys illröda kinder var, om Elizabeth fick säga sitt, perfektion.

”Jaaaa,” kom det efter en stund, lite trevande, nästan frågande. Elizabeth vred sig en aning, såg på honom en stund, lyfte långsamt en hand och lät den glida i linje med hans kind och käke utan att faktiskt röra vid huden.

”Just så, du är söt.”

Tony suckade, liksom föll den sista centimetern fram så att Elizabeth faktiskt höll handen mot hans kind.

”Tack,” viskade han och sneglade på henne, såg ner i täcket, upp i henens ögon igen.

”Jag har te åt oss, om ni kan slita er från varandra i typ fem minuter,” meddelade Amanda glatt från dörröppningen, hållandes en bricka med nämnda te.

”Aha! Förfriskningar!” deklarerade Elizabeth muntert, drog tummen över Tonys kind och tog försiktigt bort handen. Tony fnissade åt hennes totalt överdrivna glädje över te.

”Åh jäklar vad gott! Okej, planering, flirt, eller sex?”

”Lizzie, älskling, lite överhypad?” undrade Amanda kärvänligt och petade till henne i sidan med en naken fot. Elizabeth plutade låtsats surt med läpparna till svar.

”Allt,” föreslog Tony mellan klunkar av sitt te.

”Girig,” konstaterade Amanda och såg rätt nöjd ut över makens vilja att ha allt nyss.

”No, no, he’s got a point,” påpekade Elizabeth milt och nickade, drack mera te.

”Oh yeah, it’s all coming together,” instämde Amanda, och de fnissade som galningar.

”Alltså, är det vad ni väljer att köra på?” suckade Tony överdrivet och himlade med ögonen. Amanda nöp honom i låret. Hårt.

”Hördu! Lite respekt för vår extremt fantastiska förmåga att citera filmer, tack!”

Elizabeth och Amanda high-fivade. Tony stönade och la en kudde över ansiktet.

”Kan inte fatta att jag tänder på två så hysteriska nördar,” muttrade han och viftade upprört med händerna. Elizabeth lutade sig framåt, tog bort kudden och satte pekfingret mot hans nästipp.

”Men Tony, du är jätteduktig som tänder på oss, så fortsätt med det!”

Amanda fnissade och ställde sin tekopp åt sidan.

”Kan inte ni två bara hångla en stund, och sedan kan vi planera på riktigt. Jag behöver lite ögongodis, snäääääälla, söta.”

Tony fnissade, nickade, såg lätt nervös ut, men Elizabeth såg också att han hela tiden sneglade mot henne läppar. Så för att göra slag i saken, sträckte hon sig efter honom, drog honom tätt intill och, som Amanda bett om, hånglade.

# # #

”Tony, gullet, du har ställt lådan med köksgrejer i sovrummet, ställ den på rätt plats, sötnos! Och Lizzie, kan du hjälpa mig med gardinerna, jag blir helt lack!”

Elizabeth övergav den nästan helt ihopsatta bokhyllan, traskade mellan gången av sjutioelva flyttkartonger och tog sig in i sovrummet som var ett mindre utrymme, men innehöll minst lika mycket kaos som vardagsrummet.

”Men… vad gör du?” undrade hon, uppriktigt förbryllad över att se Amanda på golvet med gardinerna utsträckta över flyttkartonger och sina egna ben.

”De är för fan ojämna, Lizzie!” tjöt Amanda och såg upp från härvan av mörkt lila tyg.

Elizabeth blinkade. Tittade på Amanda, såg på gardinerna, kisade mot stängerna som stod lutade mot väggen.

”Nej, vet du, nu tar du och går ut i köket och gör en kopp te. Jag ordnar det här. Seså, spit spot!”

Amanda gnällde som en ledsen hund. Elizabeth höjde ena ögonbrynet till svar.

”Ställ dig upp. Gå ut i köket. Gör te. Andas. Krama din karl. Pausa.”

”Jamen… Ja, okej. Tack.”

Amanda lämnade gardinröran. Elizabeth skakade på huvudet, flyttade runt fem kartonger, hittade stegen och spenderade en kvart med att fästa gardinstänger över tre fönster innan hon hängde upp gardinerna – som inte alls var ojämna, tack så mycket, hon hade faktiskt mätt helt perfekt när hon sydde upp dem – och beskådade sitt verk genom att ställa sig mitt i rummet och överblicka läget. Lila gardiner. Grön vägg. Mörkblått överkast i sängen. Väldigt mycket Amanda.

”Elizabeth?”

Tony kikade in genom dörrhålet, vinkade på det där halv gulliga, halv förvirrade sättet.

”Mhm?”

”Jag har beställt pizza.”

”Strålande! Och Amanda?”

Tony skrattade till lite, rodnade sedan lätt.

”Eh ja alltså, hon surar i soffan. Säger att gardinerna är ondskan i sin renaste form.”

”Mhm. Pizza är klokt, alltså. Bra jobbat.”

”Jag tog såndär kyckling med curry till dig,” upplyste Tony och fortsatte sedan, något stressad: ”Hoppas det är okej, jag glömde fråga, men ja… Eh…”

Elizabeth kysste honom på kinden, på halsen, strök en hand genom hans hår.

”Lugn, fina du, det är helt okej, tack snälla. Pizza och paus blir jättebra för oss alla en stund.”

# # #

Trekvart, en pizza och två glas Pepsi senare kände Elizabeth sig helt klart mer i balans, och Amanda såg inte längre ut som en krackelerande porslinsvas, vilket var en klar förbättring. Tony såg lite halvt utslagen ut i sin ände av soffan, med huvudet i Amandas knä.

”Hörni, hur tänker ni? Vi har fasen kört i 7 timmar totalt nu, alltså om vi räknar med när vi drog hit imorse, och visst ni har en massa prylar kvar att fixa, men köket är ordnat till typ 80 %, sovrummet har en säng, jag ska svänga ihop bokhyllorna åt er – fixat på typ tjugo – och då har ni ju det mesta, eller?”

”Herregud, Lizzie. Du kan inte vara lite mindre organiserad?” muttrade Amanda och drog en hand genom Tonys hår.

”Nope,” bekräftade Elizabeth muntert och blinkade åt väninnan. Amanda räckte ut tungan till svar.

”Farlig grej att göra om du vill ha den ifred,” påpeka Elizabeth milt. Amanda flinade lite, och räckte ut tungan igen, ännu längre.

”Alltså, sorry, men är det så du flirtar?” undrade Tony, vred lite på huvudet och såg på henne med en min som uttryckte lika delar fascination som förvirring. Elizabeth garvade.

”Nej, eller jo, det är väl så jag flirtar med din fru, om jag ska vara korrekt. Så ja, jo, visst.”

”Du är lite konstig,” meddelade den blonda mannen rakt på sak.

”Jaså du, är jag? Tycker du att det är snällt att säga?” undrade Elizabeth stillsamt och la huvudet lätt på sned, betraktade honom med fast blick.

Amanda fnissade hysteriskt. Tony blinkade till, rodnade häftigt.

”Erhm, okej, nej, men… Gah, hur gör du det där?!” halvtjöt han och vände prompt ner ansiktet mot Amandas jeans.

”Jag vet inte? Det är ju du som reagerar, väldigt fin reaktion förresten.”

Tony tjöt igen, ett läte som var lika delar munterhet som frustration, och Amanda småskrattade, petade sedan på Tonys ena axel.

”Du vet, älskling, du måste ju titta på Elizabeth när ni pratar, eller hur? Annars vet vi ju inte att du kan uppföra dig, och så kan vi ju verkligen inte ha det, hm?”

”Men det är pinsamt,” kom det från under den blå kudden, och Elizabeth såg intresserat hur Amanda liksom blev stilla, mer rak i sin hållning.

”Jag vet det, men jag vill att du är duktig och tittar på Elizabeth när pratar, fastän det är pinsamt, okej sötnos? Du vill väl vara duktig?”

”Ja,” mumlade Tony, fortfarande under kudden. Amanda himlade till lite med ögonen, och plockade helt sonika bort den, grep tag i Tonys hår och vinklade hans huvud en aning.

”Se så, Elizabeth är där, så du ska titta ditåt, förstår du vad jag säger, Tony?”

”Ja, Amanda.”

”Bra, duktig pojke. Lizzie, det där du sa till oss tidigare att du ville göra, gör det.”

Tony gav ifrån sig ett eeep och såg ut att försöka komma loss från Amandas hårgrepp för att hitta ett gömställe. Elizabeth satte sig på huk på golvet vid soffan, rakt framför hans ansikte och tog över greppet om de blonda lockarna.

”Du vet, Tony, jag sa till Amanda först gången du och jag såg på middag hos er, att du är så vacker att det nästan blir irriterande. Och vet du vad Amanda svarade på det?”

”Mhng, neej, jag vet inte.”

”Hon sa att just för att du är så vacker, så är det extra rolig att stöka till dig lite, är det så? Gillar du när hon gör det?”

Tony bet sig i läppen, svalde, mumlade fram ett ja.

”Mhm,” trodde väl det. Så, om jag vill stöka till dig, skulle du gilla det också?”

Ett litet gnyende läte var det enda svar hon fick, vilket väl för all del fick räknas som ett svar, ett ganska primitivt sådant.

”Säg ja, Tony.”

”Fan… erhm… ja. Ja, snälla.”

”Fint. Då ska vi byta plats, förstår du. Ner på mattan, på knä.”

Elizabeth gled upp, sträckte ut sig, dråsade ner i soffan bredvid Amanda och såg nyfiken på hur Tony glad ner på golvet inte helt olikt en bläckfisk, rätt så lealös i benen.

”Han är verkligen vacker,” kommenterade Elizabeth, och Amanda nickade med en stolt leende.

”Ja, visst? Rätt så väluppfostrad, om jag får säga det själv.”

Ett gnyende från Tony, nästan lite smärtsamt. Elizabeth lutade sig framåt, satte ett finger under hans haka, tryckte lätt så att han var tvungen att lyfta huvudet.

”Tony… är du grön?”

”Grön,” bekräftade han med en suck, och sen snuddade hans läppar vid hennes tumme när han vred lite på huvudet, nästan som i en lätt puss. Med en road blick mot Amanda, tryckte Elizabeth tummen hårdare mot hans läppar.

”Sug,” sa hon mjukt.

Tony tunga var, varm och fuktig, trycket av hans läppar runt hennes tumme perfekt, och den lätt glansiga blicken i hans ögon var perfekt.

”Amanda, håll honom åt mig, är du snäll.”

Amanda nästan hoppade ner på golvet, gled upp bakom sin man och smög armarna runt hans bröstkorg, lutade hakan mot hans axel och log mot Elizabeth.

”Såhär, tänkte du?”

”Exakt så.”

Amanda hummade glatt, nafsade i Tonys örsnibb, satte sig lite mer tillrätta och såg förväntansfull ut. Elizabeth flyttade sin blick tillbaka till Tony, kände trycket från hans sugande öka runt sin tumme, och log milt mot honom.

”Du är verkligen väldigt duktig. Tycker du om det här, att sitta fint såhär på knä medan jag och Amanda gör lite vad vi vill med dig?”

Han stönade runt hennes tumme, slickade girigt, nickade. Elizabeth drog långsamt tummen ur hans mun, granskade saliven som fick huden att skimra lätt. Hon strök av det mesta mot hans kind, grep tag om hans haka, fångade i hans blick.

”Öppna munnen.”

Tony gnällde till, särade läpparna, såg på henne som om hon just nu var det enda viktiga i hela universum.

”Du är så fin, men alldeles för prydlig, sötnos,” sa Elizabeth milt. Och så lutade hon sig framåt över honom, böjde hans huvud en aning bakåt och lät en sträng saliv falla från sin mun ner i hans. Sedan spottade hon honom i ansiktet. Det gick en skälvning genom hans kropp, följt av ett dovt stön, och hans ögon rullade lätt bakåt. Elizabeth kastade en blick på Amanda, som såg lika lugn ut som en filbunke en lördagsmorgon.

”Grönt?” undrade hon lågt.

”Grönt,” sa Amanda stillsamt och log varmt mot henne. ”Han reagerar såhär, var jag otydlig med det?”

”Jag fattade nog inte helt hur du menade exakt,” medgav Elizabeth, helt fascinerad, och för den goda sakens skull lät hon Tony få en till omgång saliv.

”Mhng… snälla… komma,” gnällde han och liksom sjönk ihop mot Amanda.

”Oj,” var Elizabeths enda kommentar, och Amanda fnissade.

”Eller hur? Han blir så otålig så fort.”

Tony svor, som för att riktigt instämma i det Amanda sa. Elizabeth tog en handfull av hans lockar, drog långsamt men hårt tills han hade huvudet så sträckt att hon faktiskt blev imponerad över att han ändå satt kvar med resten av kroppen.

”Okej Tony. Jag tänker ge dig två örfilar och om du är duktig och sitter still, så får du komma sedan. Förstår du?”

”Mhm.”

”Nuh-uh, gullet. Ord, du måste använda ord,” sa hon och drog till i hans hår.

”Aj fan… Ja, ja Elizabeth.”

Hon log lite, böjde sig framåt och lät tungan glida över hans ena kind.

”Sitt fint nu som den duktiga lilla slyna Amanda sagt till mig att du är, och sitt still.”

Tony satt still, flyttade inte ens blicken från henne när Amanda lirkade upp kuken ur hans byxor och långsamt drog handen upp och ner. Elizabeth drog en nagel över hans vänstra kind. Så slog hon, en perfekt avvägd örfil, höll kvar handen mot kinden lite, lite, och slog sedan likadant över höger kind, grep om hans haka och spottade honom i ansiktet igen.

”Det var väl inte så svårt, hm? Du får komma nu, Tony. Och jag vill att dus er på mig.”

Hans ögon, mörk gröna, liksom sögs in i hennes, och när han kom och sprutande över Amandas hand och sin egen mage skälvde ögonlocken till, ögonen rullade en aning, men han såg fortfarande på henne, vilket faktiskt inte var något hon trott att han skulle kunna göra, det var mest menat som en trevlig liten krydda för det mentala ruset.

Elizabeth ålade sig ner på golvet bredvid de två andra, lutade sig mot Tony och kysste hans kind, lindade sina armar om honom precis som Amanda. De satt så och bara andades, till världen blev lite suddig och liksom luddig. Sedan harklade Tony sig, slickade sig om läpparna och log.

”Alltså. Um. Wow.”

”Men detsamma,” höll Elizabeth med. Amanda fnissade bara belåtet.

”Sätt er i soffan, jag ska hämta vatten åt oss, okej?”

Amanda nickade, så Elizabeth släppte långsamt taget om Tony, som fortfarande verkade en smula borta även om han log mot henne, och så reste hon sig och gick efter vattenglas.

Tre omgångar med vatten glas senare satt de på golvet igen och pratade flyttlogistik eftersom det faktiskt var sjukt galet ed kartonger kvar i hela lägenheten.

”… ställer de här i hörnet så kanske det inte är lika mycket sedan,” filosoferade Tony och viftade mot pappret han skissat upp en planlösning på.

”Alltså, jag orkar inte flytta fler grejer,” muttrade Amanda och blängde mot den närmsta stapeln med kartonger.

”Äsch, men vi kan flytta, eller hur Tony?”

”Mhm!”

”Söta,” mumlade Amanda, och flyttade sig från golvet till soffan med ett irriterat läte, borrade ner ansiktet i en kudde och gjorde tummen upp åt dem. Elizabeth klappade väninnans hand och travade iväg för att vara mer flytthjälp ett sista ryck innan det faktiskt blev kväll.