Erotopia

Sexnoveller från Sveriges bästa författare

    Röd Sparv

    sammet

    Antal läsningar: 259
    Prolog
    ***
    Jag ser på dörren, sluter mina ögon. Jag andas in, sen ut. Öppnar ögonen, knackar på dörren och drar min pistol, dörren öppnas…
    ***
    Kapitel 1
    ***
    Jag stretchar, känner tränarens hand på ryggen. Hon trycker ner mig och jag biter ihop käkarna, känner smärtan i ljumskarna och insidan av låren. Hon trycker mig neråt tills mina testiklar når golvet. Hon går iväg, jag sitter där och kniper ihop ögonen för att inte börja gråta.
    – Nu spagat.
    Vrider på överkroppen, glider över i spagat. Känner hur det bränner i benen.
    – Båda hållen.
    Vrider på kroppen och flyttar på fötterna, ser på mina tår.
    – Splitt.
    Rör på mig, sväljer smärtan. Stoppar in den i ett fack, gömmer den. Fokuserar, andas in sen ut.
    Träningen avslutas, reser mig och går till min väska. Tränaren ser på mig. Hon går fram till mig.
    – Michail.
    – Ja fru tränare.
    – Du kommer gå vidare.
    – Tack fru tränare.
    – Jag har meddelat dina föräldrar.
    – Tack fru tränare.
    Jag ser på hennes rygg när hon går iväg. Klär på mig och tar min väska, lämnar skolan och går på gatorna hem till vår lägenhet, går fram till porten och öppnar den. Går in i trapphuset och går uppför trapporna och kommer fram till dörren. Öppnar den och går in, jag ser på min mor. Min vackra mor, hon tittar på mig och jag ser stoltheten i hennes ögon. Hon kommer fram till mig och sätter sig på huk framför mig. Hon kramar mig, jag kramar henne.
    – Du lyckades Michail.
    – Ja mor. Var är far?
    – Han fick resa.
    Ser på henne, far är GRU officer. Precis som min farbror, där farbror är högre officer än far. Det är därför vi kan bo i denna lägenhet, äta den maten vi gör. Kontakter, allt handlar om kontakter i Ryssland.
    Var åtta år när jag blev utvald att få vara med i skolans gymnastiktrupp, tre flickor och två pojkar klarade uttagningen. Det var hundratals som försökte, skolan har det bästa gymnastikprogrammet i hela Ryssland. Flertalet guldmedaljörer kommer från skolan. Grunden lades här, eller grunden lades hemma. Med pappas träning, han började tidigt med mig.
    Elaka tungor, de andra barnens föräldrar till de barn som inte blev antagna. Säger att den enda anledningen till att jag blivit uttagen är för att min farbror är överste i GRU, min far är bara kapten. Förvisso en högt dekorerad sådan, men dock bara en kapten. Han hade inte haft de musklerna, min farbror däremot. Han har de musklerna.
    ***
    Ser på publiken, andas in, sen ut. Sätter fart, skjuter ifrån. Dubbelskruv med en volt, landar och skjuter ifrån direkt. Volt landar på fötterna. Ny fart skjuter ifrån… Landar sträcker på armarna, bugar mig mot domarna.
    Går av mattan, gör high five med min tränare. Kramar min andra tränare. Andas in och sen ut, lossar på tejpen. Ser på tavlan, ser siffrorna komma upp, höjer armarna i skyn.
    Står på prispallen, får guldmedaljen runt halsen. Ser den ryska flaggan hissas, sätter handen på bröstet. Sjunger med i nationalsången. Går ner från prispallen, vinkar till min mor. Hon sitter på läktaren, bredvid henne sitter min farbror och faster.
    Går ut från salen, går till omklädningsrummet. Känner hand dra in mig i ett rum. Dörren stängs, känner handen på nacken. Känner tungan leta sig in mellan mina läppar.
    Känner hur den börjar brottas med min, stönar till överraskat. Känner hennes små händer på mitt bröst. Ser på hennes blonda hår.
    – Är du galen Irina!
    – Nej men kåt.
    – Du får vänta, ska på presskonferens.
    – Okej då, men skynda dig.
    – Jadå.
    Kysser henne snabbt, går ut från rummet och rör mig snabbt. Kommer ifatt de andra. Ser blicken från min tränare. Mimar Irina, han ser på mig. Vi kommer fram till där presskonferensen är, sätter mig på en stol. Min tränare sätter sig bredvid mig. Ser på kamerorna.
    – Michail.
    Ser kamerorna blixtra, hör mitt namn ropas.
    – Om ni ställer era frågor en åt gången så blir det lättare att svara.
    Säger det på perfekt engelska.
    – Hur känns det att som sextonåring vinna samtliga guld vid EM.
    – En dröm som blir sann. Är väldigt tacksam mot mitt moderland för att de trodde på mig när jag var yngre. Känner en djup tacksamhet för de tränare som trott på mig.
    – Det ryktas om doping.
    – Rykten är oftast osanna, jag testas två gånger om dagen. Jag har aldrig lämnat ett positivt prov. Så fram till att jag visar ett positivt prov så är det bara rykten.
    – Det sägs att din fysik ska vara omöjlig vid din ålder.
    – Har väl goda gener, nej skämt å sido. Jag har tränat tre gånger om dagen sen jag kunde gå. Så det är träning och dedikation, inget annat.
    – Du har goda språkkunskaper.
    – Tack, min mor och far har alltid satt skolan först. Sköt skolan så får du träna, jag älskar att träna, så jag sköter skolan.
    – Vad är nästa mål?
    – OS, givetvis. Få möta de bästa från hela världen, få mäta mig med de bästa.
    – Du sa att du tränar tre gånger om dagen och sen sköter din skola, får du inte försaka annat då?
    – Jo, men för mitt moderland så är jag beredd på att göra den uppoffringen. Jag får ta igen det senare.
    – Du talar om moderlandet, styr de dig?
    – Förlåt jag förstår inte frågan?
    – Är de, de som dikterar villkoren?
    – För vad?
    – Hur du ska leva ditt liv.
    – Du får det att låta som om vi lever i en diktatur, vi är en demokrati. Min patriotism har inget med tvång att göra. Tack för frågorna, nu vill jag inte svara på fler.
    Reser mig och ser på journalisten som ställt den sista frågan, jag lämnar presskonferensen. Hör kamerorna ta sina bilder, går ut från salen. Går i korridoren, jag öppnar dörren till det omklädningsrum där Irina väntar.
    Hon ser på mig, jag ser på henne och går fram till henne och lyfter upp henne. Hon väger ingenting, hon är liten och smal. Trycker upp henne, mot väggen och drar ner mina byxor. Flyttar på hennes underbyxor som är under kjolen.
    Sätter min penis mot hennes slida, trycker till och hon skriker till. Samlar mig, det är inte hennes fel att jag är arg. Ser på henne och kysser hennes ömt. Börjar röra mig, tar henne mot väggen. Ser på henne, hon ser på mig.
    Tar henne med långa tag, hör henne gny när min penis fyller henne. Hon är liten och den är stor, man kan inte tro att hon är arton. Hon ser inte ut att vara mer än tretton eller fjorton.
    Hade de testat henne så hade de fått se hormoner som stoppat hennes tillväxt. Hör henne skrika till när hon kommer, behöver mer stimulans. Får inte in mer än ungefär hälften av min penis i henne, lyfter av henne och ser på henne.
    – Runka mig.
    Hon sätter sig på knä och hennes lilla hand tar min penis, hon når inte runt den. Hon smeker mig snabbt, detta har hon gjort förr. Hon vet vad jag gillar, känner ilningarna. Känner säden lämna mig, ser den träffa väggen. Hon smeker mig genom orgasmen.
    Hon slickar mig ren, jag drar upp byxorna och ger henne en puss. Går ut från rummet och går till läktaren och min mor. Hon kramar mig, ser på hennes bleka ansikte. Hon är sjuk, mina framgångar borgar för att hon ska få den sjukvård hon behöver.
    De och min farbror, min far kom inte hem från ett uppdrag en dag. Vi fick en medalj och en begravning, vi bor kvar i lägenheten. På nåder av min farbror, det är därför jag säger de rätta sakerna på presskonferenserna.
    – Grattis Michail.
    – Tack mor.
    – Michail.
    – Farbror, faster.
    De har inga egna barn, de kunde inte få några. Jag är som en son för dem. I alla fall för faster. Hon ser på mig och ler, ler tillbaka.
    – Grattis.
    – Tack.
    – Du missade lite.
    – Ja farbror.
    Han missar inget, är man general som han så missar man inget. Är man general i GRU så missar man verkligen inget. Hans ord påminner mig om att slarv kostar, träna mer.
    ***
    Springer på löpbandet, känner blodsmaken i munnen. Min tränare pressar mig, skriker åt mig. Förminskar mig, ser hur jag misshandlar honom innanför mina stängda ögon. Hur jag slår ner honom med mina stavar, hur krossar hans struphuvud.
    Ilskan får mig att springa fortare och längre än vad signalen säger, jag pressar mig, pressar mig genom smärtan. Stoppar in den i ett fack i huvudet, känner hur någon drar mig av löpbandet. Trillar och reser mig, stirrar på tränaren. Han backar, känner handen på bröstet. Ser på kvinnan.
    – Michail!
    Andas in sen ut. Tar min vattenflaska och dricker, går iväg och går fram till barren. Ställer in rätt höjd. Greppar den och hivar upp mig, sluter ögonen och börjar mitt program. Svingar mig runt, släpper snurrar runt och landar på fötterna.
    Tar vatten, fortsätter min träning. Går till omklädningsrummen, jag klär av mig och ställer mig i duschen. Låter vattnet smeka mig, tar duschtvålen. Tvålar in mig och känner vattnet smeka mig. Torkar mig, klär på mig och går ut från träningslokalen.
    Går i lampskenet och går genom gatorna och kommer fram till porten, öppnar den och går uppför trapporna. Öppnar dörren och går in, sätter väskan och går igenom lägenheten. Går till min mors rum och jag sätter mig på sängen och smeker hennes kind.
    – Pjotr
    – Nej mor det är Michail, har du ätit?
    – Vet inte.
    – Då värmer jag lite soppa.
    – Tack min son.
    Jag går ut från hennes rum, går till köket och värmer soppa. Dukar fram maten på bordet tillsammans med tallrikar och skedar, jag går in i sovrummet. Lyfter upp henne och bär ut henne i köket, sätter henne på en stol och matar henne, torkar hennes haka.
    Hon ser på mig, medicinerna gör henne apatisk. Lyfter in henne i sovrummet när jag matat henne, lägger henne i sängen. Lägger täcket över henne. Går ut i köket och äter min mat, när jag är klar så tar jag min väska. Går till mitt rum. Packar upp den, sätter mig vid datorn och sätter på musik. Sluter ögonen och drömmer mig bort.
    ***
    Smeker hennes kind, hon har dragit sitt sista andetag. Lutar mig fram och kysser hennes panna. Lägger lakanet på henne och tar fram min telefon.
    – Ja?
    – Hon är död, vem ska jag ringa?
    – Jag tar hand om det Michail.
    – Tack farbror.
    – Ingen fara Michail.
    Jag lägger på och sätter mig i min stol, jag ser på hennes ansikte. Sluter ögonen och minns hennes vackra ansikte. Ser henne framför mig, henne och min far. Det ringer på dörren. Jag reser mig och går till ytterdörren, jag öppnar den och släpper in två män i vitakläder.
    De kommer från sjukhuset, jag visar dem till sovrummet. De kontrollerar så att hon är död, de lägger henne på en bår. De kör henne genom lägenheten, jag stänger dörren efter dem.
    Går till mitt rum, jag tar min väska och går iväg. Går genom snön. Kommer fram till sporthallen, slår in koden och går in. Går till omklädningsrummet byter om och går ut i salen, värmer upp och sen börjar jag träna.
    ***
    Ser dem sänka kistan i marken, hon kommer att ligga bredvid den tomma kistan som är min fars. Står och ser på hålet i marken, ser på kistan när de sänker den. Känner inte snön som lägger sig på mitt huvud, känner inte min fasters arm som håller i min.
    Sluter mina ögon, fyller snart sjutton. Gråter inte, visar inget. Känner hur min faster leder iväg mig. Vi kommer fram till den stora bilen, vi sätter oss i baksätet. Ser på chauffören, jag ser på min farbror som sitter i framsätet.
    – Du kommer flytta hem till oss Michail.
    – Ja.
    Säger inget mer, bilen kör iväg.
    ***
    Ser på mina saker och tittar på rummet. De bor i ett hus utanför staden, eller hus. Det är mer som en herrgård. Det knackar på dörren, jag går fram till den och öppnar.
    – Är allt på plats.
    – Ja faster.
    – Så bra, Nikolaj kommer köra dig till skolan och hem igen.
    – Tack faster.
    Hon smeker min kind. Jag ser på henne och ler. Hon ler mot mig.
    ***
    Pressar mig, pressar mig mer än vad jag någonsin gjort tidigare. Tränar mer, när smärtan kommer och den kommer så pressar jag mig hårdare. Älskar smärtan den pressar mig, pushar mig för mig vidare.
    Gör så att jag orkar mer, tränarna försöker stoppa mig. Skriker åt dem, ber dem fara åt helvete. Pressar ännu mer, deras ord retar mig. Förminskar mig, tränar hemma, tränar i skolan.
    Sköter skolan, har toppbetyg. Tränar mer, tränar hårdare. Flyttar hela tiden gränsen framåt.
    ***
    Står på prispallen ser på flaggan, sjunger med i nationalsången. Går ner, ser på läktarna. Vinkar till min faster, hon vinkar tillbaka. Vi går till presskonferensen, sätter mig. Ser på kamerorna, svarar på frågorna. Hör rösten, ser på journalisten. Han frågar igen, svarar inte.
    Får en annan fråga, svarar på den. Samma journalist igen. Ser på honom, sen ser jag på en annan journalist. Frågorna fortsätter, samma journalist igen.
    – Var det din mammas död som pushade dig.
    Ser på honom, ser honom rygga tillbaka. Reser mig, går runt bordet. Vakter försöker stoppa mig. Ser på dem, ser journalisten backa. Går emot honom, känner händer stoppa mig, känner vakter dra i mig, försöker gå framåt. Men jag kommer ingenstans, jag ser på honom.
    – Nämn min mor en gång till, ta hennes namn i din mun en gång till. Släpp mig,
    Ser på de som håller tillbaka mig.
    – Släpp mig, är han med på nästa presskonferens så kommer jag inte svara på några frågor. Öppnar han munnen en gång till mig så får ni ta konsekvenserna av det.
    Jag ser på honom, vänder mig och går därifrån. Hör kamerorna smattra, hör tränarens röst skälla på mig. Stannar och ser på honom.
    – Öppna munnen en gång till så får du konsekvenserna av det.
    – Vem fan tror du att du är?
    – Jag slutar.
    Vänder honom ryggen och går iväg, han stirrar på min rygg. Nu får vi se hur han förklarar detta, ett leende syns på mina läppar. Går genom korridorerna, går ut från byggnaden.
    Går till en buss som kommer ta mig till OS – byn, ställer mig på den. Ser på de som är på bussen, andra atleter som jag. Sluter mina ögon och ser min mor framför mig.
    ***
    Ser på männen från sportministeriet, de pratar en massa. Lyssnar inte på dem, de hotar med allt möjligt. Jag lyfter min hand, tar fram min telefon. Ringer min farbror.
    – Ja.
    – Missade jag?
    – Nej Michail.
    – Tack farbror, några fånar från sportsministeriet hotar mig farbror. Jag meddelade dem att jag slutar, deras guldgosse slutar. Är trött på pajaser som säger åt mig vad jag ska säga, tycka och tänka.
    – Varför?
    Jag förklarar varför, han lyssnar. När jag är klar så säger han.
    – Vem har högst rang där?
    Jag ser på männen och räcker honom telefonen, han vet vem min farbror är. Jag har aldrig hotat med honom förut, så de trodde inte att jag skulle göra det denna gång i heller. Han tar emot telefonen och svarar.
    Ser på hans ansikte, det blir vitare och vitare, de andra ser på honom, sen på mig. Har ett hånleende på mina läppar, de ser på leendet och sväljer. Får tillbaka telefonen.
    – Ja farbror.
    – Tävla färdigt, de vet vad som gäller.
    – Ja farbror, förresten. Visste du att de tar mina sponsorpengar.
    Han blir tyst.
    – De hotade med att dra in mors sjukvård om jag bråkade.
    – Jag löser det.
    – Tack farbror.
    – Vi talar när du kommer hem.
    – Ja farbror, tack för hjälpen farbror. Du vet vad jag tycker om att be om hjälp.
    – Ja.
    Han lägger på, ser på dem. De stirrar på mig.
    – Ni ska nog göra upp era testamenten.
    Reser mig och lämnar dem, jag går till mitt rum. Tar min telefon och mina hörlurar, lämnar byggnaden och går iväg. Går fram till ett träd, sätter mig under det och lutar huvudet mot trädstammen.
    Sluter mina ögon och lyssnar på musiken, låter den fylla mig. Ser mina föräldrar innanför mina stängda ögon, på en av våra semesterresor till Svarta Havet.
    ***
    Jag ser på medaljerna, fem guld. Stoppar ner dem i väskan, lyfter upp den. Sätter på mig hörlurarna, jag lämnar rummet och går fram till trappan och går nerför den. Kommer ner och ser på kaoset, alla ska åka hem. Eller de som är kvar, vi är en del kvar.
    Lutar mig mot väggen, ser på journalisterna utanför. Ler lite, sveper med blicken. Ser henne, går fram till henne och kysser henne. Kysser henne länge, lämnar hennes läppar och går tillbaka till väggen.
    Ser kamerorna, ser dem smattra. Ser på henne, hon ser på mig och sen på kamerorna. Undrar vad hennes pojkvän kommer säga om det. Vi älskade i natt, jag frågade om hon var singel, innan vi älskade så var hon det. När vi var klara så kröp det fram att hon inte var det. Gillar inte lögnerskor, hon stirrar på mig och sen på journalisterna och fotograferna. Ser hennes desperata blick. Undrar hur hon ska snacka sig ur detta.
    Sluter ögonen, ser dem framför mig igen. Bilderna byts mot vad vi gjorde i natt, hon var vild i sängen. Väldigt vild i sängen, är glad att vi använde kondom. Känner handen på min axel, öppnar ögonen.
    – Det är vår tur Michail.
    – Javisst.
    Följer efter henne, hon är den ende tränaren som jag har respekt för. Vi går ut från byggnaden, journalisterna skriker frågor till mig. Ignorerar dem, precis som jag gjort på alla presskonferenser efter den första.
    Han hade varit där, då hade jag inte svarat. Går ombord på bussen, sätter mig och ser på kvinnan som jag var med i natt. Ser henne gråta, ångrar jag mig? nej det gör jag inte.
    ***
    – Du fortsätter över VM.
    – Ja farbror.
    – Bra.
    Han reser sig och går iväg, ser på hans rygg.
    Det passar bra, då hinner jag avsluta mina studier. Har fått en ny tränare, går in i träningslokalen. Går fram till löpbandet och börjar springa, en ny satsning. Ett år till. Sen, sen så får vi se vad farbror säger.
    ***
    Ser på medaljerna, är arton år. Har tränat gymnastik sen jag var fyra år. Har tränat sen jag kunde gå. Fars träning, ser på mina betyg från skolan. De kommer få in mig på vilket universitet jag vill.
    Jag har en plats på idrottsuniversitetet, alla förväntar sig att jag ska komma dit. Inte jag, jag vill något annat. Frågan är vad farbror säger om det. Det knackar på dörren. Jag öppnar den och faster står där.
    – Grattis Michail.
    – Tack faster.
    – Så skolan är slut.
    – Ja faster.
    – Så nu kommer du resa bort.
    – Ja faster.
    – Var blir det?
    – Vi får se, jag ska tala med farbror.
    Hon ser på mig, jag vet vad hon är. Vet vad hon var innan hon gifte sig med farbror, hon ser på mig.
    – Välj klokt Michail.
    – När har jag fått välja själv faster?
    Hon ser på mig, insikten slår henne.
    – Men gymnastiken?
    – Var mors passion, inte min. Alla har valt åt mig hela livet, ämnena i skolan. Var fars val och till viss del mors. Men mest fars, hans träning. Ingen frågade mig någonsin om jag ville och vad jag ville.
    – Vad ville du bli då?
    – Gigolo jag ville bli gigolo.
    Hon ser på mig och jag ser på henne, sen börjar vi skratta.
    – Det skulle varit något.
    – Visst skulle det.
    – Gigolo, jisses.
    – Vi får se vad farbror bestämmer.
    ***
    Han ser på mig, jag ser på honom. Ser på hans uniform, ser på medaljerna.
    – Så Michail.
    – Så farbror.
    – Vad händer härnäst Michail?
    – Du skickar mig till de där två i Sibirien i tre år, när jag varit där i tre år så skickar du mig till huset. Jag genomgår utbildningen där, när jag är klar så är jag löjtnant i GRU. Du använder mig som du tycker passar bäst, det är vad jag vill göra.
    Han ser på mig, tar en av sina cigaretter och tänder den. Han drar ett bloss och andas ut röken. Våra blickar möts.
    – Hur vet du om de två?
    – Förlåt farbror men tror du att jag är imbecill?
    Han ser på mig.
    – Haha så det trodde du? Tror du att mina betyg är fusk? Nu förnärmar du mig, har förtjänat vart enda ett av dem.
    – Så det har du?
    – Ja farbror det har jag, den som säger något annat är en lögnare. Men vi säger såhär, plocka fram Antonovskijs och Fedorovs intelligenstest. De ska ju vara bäst. Får jag inte alla rätt på dem så kommer jag aldrig be dig igen. Men lyckas jag så sätter du mig i en transport till dem, sen huset i två år. Tror du att jag tränat för gymnastiken?
    Han ser på mig, jag vet vad han tycker om utmaningar och vadslagning. Han kan inte stå emot.
    – Så alla rätt, Michail?
    – Alla rätt farbror.
    ***
    Kapitel 2.
    Ser på snön, jag ser hur den yr. Det är fyrtiograder kallt utanför rutan, helikoptern går inför landning. Den landar och jag tar väskorna och går av helikoptern, går fram till dörren. Bultar på den och den öppnas, ser på mannen som öppnar. Han ser på mig.
    – Så nytt blod.
    – Ja sir.
    – Nej för fan, jag är inte officer. Kom in.
    Går in och han stänger dörren, jag stampar av mig snön.
    – Ta av dem annars så lär du få henne efter dig, tro mig. Du vill inte ha henne efter dig.
    Tar av mig kängorna, tar väskorna och följer efter honom. Vi går neråt, vi kommer ner i en kulvert. Han svänger vänster och jag går efter honom. Han stannar och jag ser gången dela sig i fem gångar.
    – Säger detta bara en gång, tar du fel. Så får du skylla dig själv.
    – Ja.
    – Vatten, Eld, Trä, Jord och Metall.
    – Ja.
    – Bra, kom så ska jag visa dig till ditt sovrum.
    Går efter honom och han stannar framför en dörr. Han öppnar den, ser in. Det är ett litet rum. En tältsäng, ett skrivbord med en dator och en garderob. Det är allt, inget mer.
    – Så packa upp, öppna datorn och se på schemat.
    – Ja.
    – Då ses vi och som jag sa reta henne inte.
    – Nej.
    – Bra.
    Jag sätter väskorna på golvet, startar datorn. Ser på mapparna, klickar på en ikon som blinkar. Ser på schemat, ser beteckningarna på rummen. Öppnar garderoben och ser på kläderna. Klär av mig och går ut från rummet, går till det rum jag ska vara i. Vatten, öppnar dörren och går in, ljuset tänds när jag går in. Ser på de tio stationerna.
    – Välkommen, vänder mig och ser på kvinnan.
    – Tack frun.
    – Haha, nej jag är ingen fru.
    Ser på henne, hon ser på mig.
    – Så du är vår nye slav.
    – Ja.
    – Vem har du retat för att få komma hit?
    – Ingen, jag valde själv.
    Hon ser på mig.
    – Där ser man, så statens golden boy valde själv att komma hit?
    – Ja.
    – Där ser man, spännande.
    – Kanske det.
    – Detta är vattenrummet, här tränar vi på De fem elementen och de tio ringarna.
    – Ja.
    Hon ser på mig.
    – Då visar jag, en gång. Sen gör du.
    – Ja.
    Hon ser på mig, hon visar mig ett varv. Hon ser på mig, jag går fram till spikplattorna. Gör som hon gjorde på alla fem, sen nästa ring, sen nästa… när jag är klar med alla tio så ser hon på mig.
    – Du vet var du ska nu?
    – Ja.
    – Bra.
    Jag lämnar rummet och går till nästa. Jord, öppnar dörren och går in. Ser på skjut banorna, på ”banan” ser på mannen. Går fram till honom.
    – Så du överlevde, där ser man. Ta pistolen.
    Gör som han säger, han har genomgång. När han är klar så säger han upprepa. Jag gör som han säger, när jag är klar så ser han på mig.
    – Skjut.
    – Javisst.
    Jag skjuter och ser på tavlan, han ser på den och sen på mig. En timme senare så går jag ut från rummet och går till nästa, Trä. Öppnar dörren och ser på träningsredskapen, går fram till ett papper och läser på det.
    Börjar träna, när jag är klar så går jag till en matsal ser på maten. Tar av den sätter mig och äter, ser på de små skålarna. Tömmer dem och reser mig när jag är klar, går till nästa rum. Eld, går in och ser på rummet och sen på henne.
    Jag går fram till henne och hon attackerar mig, jag blockerar henne. Hon attackerar igen och jag försvarar mig, slår tillbaka. Vi dansar runt i salen, ser kniven. Blockerar henne, ser andra handen, blockerar den. Rör mig och hon dansar runt…
    Går ut från salen, känner på armbågen. Går till sista rummet, öppnar dörren ser på sakerna, jag ser på mannen. Tittar på mannen som sitter naken på en stol.
    – Hur gärna vill du vara här?
    – Gärna.
    Han räcker mig en kniv.
    – Döda honom.
    – Ja.
    Tar kniven, jag går runt mannen och drar upp honom i håret, sätter spetsen på kniven på halsen och trycker till. Ser honom rycka till, vrider runt och drar ut kniven. Släpper honom och blodet lämnar honom.
    – Nu?
    Mannen ser på mig. Han visade mig vad som hände nu.
    ***
    Andas in, trycker av. Ser mannen falla ihop, ser de andra börja springa. Väljer ut mitt mål, trycker av. Trycker av åtta gånger till, reser mig. Sätter på mig skidorna och skidar iväg. Kommer fram till byggnaden två dagar senare, öppnar dörren och går in.
    Stampar av mig snön, tar av mig kängorna. Går till min skrubb och klär av mig.  Jag ser på schemat, öppnar burkarna tömmer dem snabbt. Sköljer ner med vatten, går till Eld, öppnar dörren och går in. Börjar träna.
    ***
    Ser på den nakna kvinnan, ser på den andra kvinnan, ser på hennes tunga. Noterar hur hon använder den, hur hon använder fingrarna. Den nakna kvinnan skriker ut sin orgasm. Hon får lämna, en ny kommer in.
    Hon är raka motsatsen till den andra kvinnan. Reser mig och gör som hon visat, kvinnan skriker ut sin orgasm. Hon gråter när de leder ut henne. Hon ser på mig och jag går vidare.
    Nästa rum, Vatten, ser på klockan. Nollställer den, sätter i gång den och börjar träna. Stannar och ser på den, nollställer den och går fram till plattorna. Hinner fem ringar till.
    ***
    Rör mig i banan, skjuter, träffar och rör mig, skjuter, träffar och rör mig igen. Kommer fram till väggen och trycker på knappen. Ser på tiden, går tillbaka. Ny runda, stoppar tiden. Ny runda…
    ***
    Ser hennes attack blockerar den, slår till henne tre gånger, tar kniven. Dödar henne snabbt, ser hennes kropp skaka på golvet. Hon sätter sig upp och jag räcker henne kniven, ny attack. Samma resultat…
    ***
    Ser kvinnan under mig skaka, har älskat med henne i två timmar, varken hon eller jag har kommit, driver henne till toppen och lämnar henne där. Ser henne lugna ner sig. Drar mig ur henne, klär på mig.
    Går fram till henne, rör vid hennes bröstvårta. Hon kommer med ett skrikande som ekar mellan väggarna, ser orgasmen spruta ur henne. Lämnar henne där och går till nästa rum. Trä.
    ***
    Ser på de åtta männen, tydligen Spetsnatz soldater. Ser på deras stavar, står i mitten. Ser dem cirkla runt mig, ser attacken. Exploderar och möter den, rör mig snabbare än vad de kan se. Slår ner dem en efter en. Stannar klockan och ser på tiden.
    ***
    Ser nålen arbeta, jag ser den vita duvan framträda. Den bildar en cirkel med den röda sparven. Jag sluter ögonen och lyssnar på musiken.
    ***
    Ser på mannen och kvinnan, jag ger dem varsin kram. Tre år har gått, går ut från byggnaden och sätter mig i helikoptern. Den lättar och jag ser på snön som yr utanför fönstret. Lutar mig tillbaka, jag sätter på mig hörlurarna och blundar.
    ***
    Min farbror ser på dem, de ser på honom.
    – Var har du hittat honom?
    – Vadå då?
    – Han är ett fenomen.
    Han ser på kvinnan, hon berömmer aldrig någon.
    – Förklara.
    De ser på honom och förklarar. När de är klara så ser min farbror på dem. Ett leende syns på hans läppar.
    ***
    Helikoptern landar, jag tar mina väskor och går till flygplanet. Går ombord på det, sätter mig. Spänner fast mig och lutar mig tillbaka och sluter mina ögon. Planet lättar. Jag sover innan det nått marschhöjd.
    ***
    Planet landar, jag går av det. Min farbror ser på mig, han ser på skägget och det långa håret. Han känner inte igen mig, jag har mognat mycket på tre år.
    – Farbror.
    – Michail.
    Lägger mina väskor i bagageutrymmet, vi sätter oss i baksätet. Jag lutar mig tillbaka och sluter ögonen. Min farbror ser på mig, jag somnar innan chauffören startat bilen. Den kör iväg, han ser på mitt ansikte.
    De kommer skrika i huset, de tolererar inte att man ser ut så. Han hör mina snarkningar, bilresan tar två timmar. Bilen stannar, jag öppnar ögonen. Ser ut och ser skogen, jag öppnar bildörren.
    Ser en kvinna stå högst upp på trappan. GRU:s specialskola för manliga och kvinnliga sparvar. Tar mina väskor och ser på farbror.
    – Vilken rang har jag?
    – Fänrik.
    – Då vet jag det.
    – Du ser ut som en vilde.
    – De har många saker där farbror, men tyvärr ingen frisör.
    – De kommer råda bot på det här Michail.
    – Där ser man, det kan bli intressant farbror.
    – Bråka inte.
    – Skulle jag? Hade de något att anmärka på?
    – Nej Michail.
    – Så bra farbror.
    – Nu går vi.
    Vi går uppför trappan, kvinnan ser på mig. Ser avskyn i hennes ansikte.
    – Major.
    – General.
    – Detta är fänrik Dimitrov.
    – Ja general.
    – Han är er i två år.
    – Om han klarar sig.
    – Sant. Vi ses.
    Gör honnör, han ser på mig och svarar på den. Han går iväg och jag ser på kvinnan.
    – Följ med.
    – Ja major.
    Hon ser på mig, vi går in. Ser på entrén, jag ser trappan som leder uppåt. Ser på dörrarna härnere. Hon går uppför trappan och hon säger ingenting, vi kommer fram till en dörr. Hon öppnar den, ser in i rummet.
    Det är större än det jag bott i de senaste tre åren. Ser på sängen, den är större. Ser på skrivbordet, garderoben. Läslampan och mattan på golvet. Bara en sådan sak, en matta på golvet.
    – Tack major.
    Hon ser på mig.
    – Är medveten om att mitt yttre inte är det bästa, men det fanns ingen tillgång till frisör där jag varit.
    – Första våningen, tredje dörren på högerhand.
    – Tack major.
    – Schemat finns på datorn, lektionerna börjar i morgon.
    – Ja major.
    – Fänrik.
    Jag sätter mina väskor på sängen, hon ser på mig.
    – Var har du varit?
    – Hemligstämplat, vill du veta så får du fråga generalen.
    Hon ser på mig och går iväg, jag öppnar mina väskor och börjar packa upp. Jag öppnar garderoben och ser på uniformen. Klär av mig och ser på duvan och sparven, sätter min hand på den och smeker den.
    Klär på mig uniformen och går ut från rummet. Går nerför trappan och går till den dörr som majoren sagt. Knackar på dörren. Hör ett.
    – Kom in.
    Öppnar dörren och går in, jag ser på kvinnan som sitter i en stol. Ser på cigaretten som hänger på hennes läpp. Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Majoren sa att jag skulle komma hit.
    – Jisses, var har du varit?
    – Hemligt.
    – Sätt dig.
    Jag går fram till stolen och sätter mig, hon ser på mig. Hon sätter ett förkläde runt halsen på mig, hon tar fram en trimmer. Startar den och sen sätter hon igång, ser henne dra den genom mitt skägg. Ser mitt ansikte framträda, när det är borta så ler jag lite.
    – Vi har inte så många alternativ på frisyrer.
    – Förstår det, kort på sidorna, lite längre uppe på?
    – Javisst.
    Hon börjar klippa med trimmern, när hon är klar så ser jag på mig själv i spegeln. Reser mig och tackar för hjälpen, går ut från rummet. Går upp till mitt rum, klär av mig och går till det gemensamma duschrummet.
    Går in och ställer mig i duschen, jag sätter på vattnet. Känner det träffa mig, blundar och sätter händerna på kaklet. Njuter av att känna det rinna över mig. Har inte duschat på tre år, sådana moderniteter fanns inte hos de där två.
    Det var att rulla sig i snön, eller om vädret tillät det. Bada i en vak. Där jag såg framemot att bada i vaken, ser på behållarna med tvål och hårschampo. Trycker på tvålen och tvättar av mig, tar hårschampo och löddrar in håret.
    Sköljer av mig, stänger av vattnet och tar min handduk. Torkar mig och knyter den runt höfterna. Går till mitt rum och klär på mig, jag sätter mig vid datorn. Öppnar den och ser på mapparna, klickar på schemat. Ser på det och stänger ner det.
    Ser på de andra mapparna och öppnar dem, jag börjar läsa. Vissa är samma som fanns på den andra datorn. Andra är annorlunda, min klocka piper till. Ser på den. Det är mat, öppnar kartan. Tittar på den, jag stänger locket på datorn och går ut från rummet.
    Ser att fler har anlänt, får nickningar. Svarar på dem, går nerför trappan. Går nerför en halvtrappa och går till matsalen. Tar en bricka och tar två tallrikar, en för grönsaker och en för mat.
    Tar mina tallrikar och sätter mig vid ett av borden, går till ett ställ ser på flaskorna. Tar den med mitt nummer på, sätter mig och börjar äta. Det kommer fler till matsalen, de tar mat hämtar sina flaskor och sätter sig.
    – Är inte du Michail Dimitrov?
    – Jo.
    – Så du hamnade i militären?
    – Ja.
    – Varför?
    – Blev trött på det andra.
    – Är du en kändis?
    Ser på kvinnan som frågat.
    – Nej, jag är fänrik i GRU. Då är man ingen kändis.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Han visste vem du var.
    – Ja, vem jag var innan jag blev fänrik i GRU.
    – Jaha och vem var det då?
    – Den främste gymnasten i världen.
    De som sitter vid bordet ser på mig, jag fortsätter äta. Tömmer tallriken med mat, attackerar tallriken med grönsaker.
    – Så gott var det inte.
    – Det smakar himmelskt.
    Tar en klunk av flaskan, fortsätter äta. Tömmer tallriken med grönsaker, reser mig och hämtar mer grönsaker. Sätter mig och fortsätter äta, de andra ser på mig.
    – Vad?
    – Erh alltså…
    – Vadå? Är hungrig, får äta gratis, då passar jag på.
    – Så den främste gymnasten i världen?
    – Ja.
    – Ödmjuk…
    – Skulle jag säga något annat så skulle jag ljuga. Fråga honom.
    Pekar på honom som känt igen mig.
    – Han ljuger inte, fem EM medaljer, fem OS medaljer och fem VM medaljer. Alla i guld.
    De ser på honom och sen på mig.
    – Som sagt, skulle jag säga något annat så skulle jag ljuga.
    – Varför slutade du?
    – För att det inte var kul längre, detta är roligare.
    De ser på mig, jag fortsätter äta. Tömmer flaskan och reser mig.
    – Tack för sällskapet, vi ses i morgon.
    Lämnar matsalen, ser majoren. Gör honnör och går vidare, hon ser på mig. Hon ser min nya frisyr. Hon hade frågat generalen, hans svar sa det mesta.
    – Lägg dig inte i.
    Går fram till min dörr, öppnar den. Går in och sätter mig vid datorn och fortsätter läsa.
    ***
    – Välkomna till er utbildning i kontraspionage, terror, mord och informationsinsamling. Om två år så kommer sjuttio procent av er att ha hoppat av. Eller blivit relegerade, följ reglerna så slipper ni det sista. Gör ert bästa så kommer ni tillhöra de sjuttio procenten. Vi kräver mer än ert bästa.
    Hon ser på mig när hon säger det sista, jag ser på henne och möter hennes blick. Viker inte undan, har man sett sparven i vitögat så skrämmer inget en. Inte ens en major i GRU på denna plats.
    Huset, den finaste spionskolan i världen. I alla fall om man ska tro på majoren. Ser på de trettio som sitter här, trettio utvalda. Tjugonio av henne. En av generalen, jag. Hon fortsätter prata om våra två år, om proven som vi kommer utsättas för.
    Att om man missar ett moment så får man inte göra om. Det finns inga omprov, hennes anförande tar slut. Vi hör ett givakt och reser oss och ser på henne. Hon sätter på en projektor och en film börjar spelas på filmduken.
    Ser på filmen, den handlar om tortyr. Hör skriken från de som blir torterade. Vi får reda på att vi kommer få lära oss att stå emot sådant, att utsätta andra för det. Filmen tar slut och vi sätter oss, nästa film visas, sen nästa och nästa.
    Två timmar senare så tar filmerna slut. Vi delas in i sex grupper, fem i varje. En ansvarig utses i varje grupp. Jag blir inte en av dem, vi får reda på vårt grupp nummer och var vi ska gå. Går iväg och går till den sal vi ska vara i.
    Dörren öppnas och vi går in, vi sätter oss. Lektion i förhörsteknik, lyssnar uppmärksamt. Antecknar och lektionen tar slut, nästa lektion, mat. Lektioner, sen så är det kvällsmat. Går till mitt rum. Öppnar dörren och går in. Klär av mig, smeker min tatuering och lägger mig i sängen, sluter ögonen och somnar.
    ***
    Ser på filmduken, får se hur en av de som inte finns här längre bröt samman när vi utsattes för förhör. Varnande exempel, avskräckande exempel. De visar inte att de inte lyckas knäcka mig. Under tio timmars förhör så sa jag ingenting, skrek inte ens. Instruktörerna har aldrig upplevt något liknande.
    Vilket de berättade för majoren, hon såg på dem och sa åt dem att försöka bättre. De gjorde det men lyckades inte. Hon godkände mig, inte i heller så visar hon hur jag fick mina offer att tala fortare än de andra. Behövde inte ens tortera dem, viskade bara i deras öra vad som skulle hända om de inte talade.
    Det visar hon inte, ser på de andra i min grupp. De ser på blåmärkena på mitt ansikte, min blick är riktad mot filmduken.
    – Varför är hon ute efter dig?
    – För att jag är jag.
    – Vadå då?
    – Kändis, inte hennes val. Av de trettio som kom hit så var tjugonio hennes val en var det inte. Jag, en general i GRU valde mig. Det gillade hon inte.
    De ser på mig, jag ser på dem och rycker på axlarna, fortsätter äta.
    ***
    Ser på måltavlan, skjuter, tömmer de fem magasinen. Lägger ner pistolen, instruktören antecknar och nickar. Han går vidare, är godkänd. Majoren ser på mig, jag ser på henne. Fyra till av hennes val misslyckas, vi går tillbaka och vi går till matsalen. Vi sätter oss och äter.
    – Var fan har du lärt dig skjuta så?
    – Min far.
    De ser på mig, jag ser på dem.
    – Han och min mor träffades här för många år sedan. Han lärde mig skjuta, min mor lärde mig andra saker.
    – Som vadå?
    – Att uppskatta ett vällagat mål mat.
    Ser på dem och äter vidare, de ser på mig och äter de med. Ser på majoren, hon ser på mig. Tömmer min flaska och går till stället, sätter min bricka och min flaska. Går upptill mitt rum, sätter mig vid datorn och läser.
    ***
    Jag springer, skjuter och träffar, springer vidare, skjuter och träffar, springer vidare. Kommer i mål, lägger mina vapen och får reda på mitt resultat. Godkänd, ställer mig och väntar på de andra. Två till får lämna.
    ***
    Ser på kvinnan som ligger på britsen, ser hur hon skakar i kroppen. Drar mig ur henne. Drar upp mina byxor och knäpper dem, går fram till hennes bröstvårta och smeker den. Hon kommer med ett skrikande, fontänorgasmen sprutar ur henne.
    Lämnar rummet och går ut. Instruktören ser på mig, han gör en anteckning. Går vidare, är godkänd. Majoren ser på mig, hon ser på kvinnan. Hon ligger fortfarande kvar på britsen, hon ser på min mapp. Hon läser i den, hon slår ihop den och sätter sig.
    Hon sätter på filmen, hon ser den från början. Hon kommer till slutet, hon ser smekningen av bröstvårtan. Hon reser sig och går ut från kontoret, hon går genom korridorerna. Hon stannar och öppnar dörren.
    Vi reser oss i givakt, hon ser på oss.
    – Fänrik Dimitrov, Fänrik Fedorova. Kom med mig.
    Vi ser på varandra, vi går ut från salen. Vi går efter henne, hon går nerför en trappa och vi kommer ner i källaren. Hon går före oss till en dörr, hon öppnar den och går in. Vi går efter henne och hon ser på oss.
    – Klä av er.
    Jag tar av mig uniformsjackan, knäpper upp skjortan. Öppnar livremmen och knäpper upp knapparna, låter byxorna falla. Tar av mig skorna och strumporna, drar ner kalsongerna och står naken framför henne. Fedorova ser på mig och på min kropp. Hennes blick dras mot min penis, ser hennes ögon vidgas när hon ser på den.
    – Seså fänrik få av dig kläderna.
    Hon tar av sig jackan, knäpper upp skjortan och tar av dem. Öppnar kjolen och låter den falla ner på golvet, hon tar av sig skorna och tar av sig strumpbyxorna. Hon sätter fingrar i troslinningen, hon drar ner dem och jag ser på henne.
    Hon är en vacker kvinna, hennes röda hår, välformade kropp, hon har vackra bröst. Inte för stora inte för små. Bröstvårtorna är sammandragna, frågan är om det beror på luften i rummet eller något annat, hennes kön är rakat, precis som mitt. Hygieniska skäl.
    – Fänrik Fedorova, ta hans penis i munnen.
    Hon ser på majoren, majoren ser på henne.
    – Vill du vara kvar?
    – Ja major.
    – Du fick en order.
    Hon ser på majoren och sen på mig, hon sätter sig på knä framför mig. Hon öppnar munnen och börjar suga mig, jag får erektion. Känner hennes tunga leka med mig, hennes hand greppar mig och smeker mig samtidigt som hon suger mig.
    – Vill du vara kvar?
    – Ja major.
    – Då kommer du i hennes mun.
    – Ja major.
    – Vill du vara kvar fänrik Fedorova?
    – Ja major.
    – Du sväljer du allt, missar du en droppe så kastar jag ut dig.
    – Ja major.
    Hon fortsätter suga mig, hon använder alla trick i boken. Jag känner kittlingarna komma, jag fokuserar. Samlar mig och ser på majoren, hon ser på mig. Ser på Fedorova, hon ser på mig. Hon är väldigt duktig på det hon gör, känner hennes andra hand smeka mina testiklar.
    Ser henne kämpa, hon har vissa problem med storleken på min penis. Frågan är hur lång tid kommer ta innan hon får kramp i käkarna, hon backar med huvudet och använder bara tungan. Känner den kittla mig, känner hennes lek med strängen.
    – Ska du berätta vad som är meningen med detta experiment major? Vill du testa min självkontroll? Hon är väldigt duktig på det hon gör, inte den bästa jag haft. Topp tre absolut, hon kommer få sitta där resten av dagen. Hela kvällen och natten med. Du får relegera oss båda, om du inte säger vad meningen med detta är.
    Fedorova ser på mig och sen på majoren. Hon har slutat suga, hennes hand rör sig dock, frågan är om hon är medveten om att hon rör på handen.
    – Så säg vad meningen är Major, så kommer jag. Hon klarar sig och jag klarar mig. Gör det inte så blir vi båda kuggade, jag berättar för generalen varför. Så får vi se vad han anser om det.
    – Är det ett hot? Fänrik.
    – Nej major, det är fakta. Hade jag hotat så hade jag sagt att min farbror kanske hade det tagit personligt om han fått veta vad du gjorde med min faster i Istanbul, det kan vi kalla ett hot. Major, men nu ska vi inte hota varandra.
    Majoren ser på mig, ser ryckningen i hennes öga. Ser tungspetsen röra vid hennes läppar.
    – Res dig fänrik Fedorova, klä på dig och lämna oss.
    – Ja major.
    Hon klär på sig, hon ser på mig. Hennes blick är, nyfiken? Hon lämnar rummet, majoren ser på mig. Jag ser på henne.
    – Jag förstår att jag inte är ditt val, du ser mig som en bortskämd snorunge. Men tro mig, jag är långt ifrån bortskämd major. Jag har aldrig fått något gratis, aldrig någonsin. Varken av mina föräldrar eller min farbror, jag förtjänar att vara här lika mycket som de andra som är här. Kanske mer, så vad var meningen med det testet major? För att kontrollera min självkontroll eller hennes förmåga att klä av sig? Frågan är om hon lyckas med det utan att du ger order om det. Ryktet säger att det bara är hon och jag som inte legat med någon här. Handlar det om att hon har bra självkontroll eller något annat. Ett övergrepp kanske, en överordnad? Eller pennalism.
    Hon ser på mig, ser på hennes ansikte.
    – Så pennalism, hur många var de?
    – Fyra, tre som höll och en som penetrerade henne. De turades om.
    – Hur länge major?
    – I tolv timmar, de turades om i tolv timmar fänrik.
    – Så du ville testa hennes förmåga, och min självkontroll?
    – Ja, bland annat.
    – Som jag sa när jag kom hit, jag vill bara lära mig major. Det var inte min mening att se ut som jag gjorde när jag kom hit, där jag kom ifrån. Där fanns ingen frisör, jag är här på egna meriter. Inte för vem min farbror är. Mina resultat bör visa det.
    – Jadå dina resultat liknar ingenting vi sett tidigare här. Är lite nyfiken på hur det är möjligt.
    – Goda gener.
    – Inte bara.
    – Nej, talang med, sen så har mina föräldrar tränat mig hela livet.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Klä på dig fänrik.
    – Ja major.
    Klär på mig, när jag är klar så ser hon på mig.
    – Återgå fänrik.
    – Ja major.
    – Så topp tre?
    – Ja major topp tre.
    Öppnar dörren och går ut från rummet, går igenom korridoren och går tillbaka till salen. Går in och sätter mig, ser på Fedorova, hon ser på mig. Jag nickar, hon nickar tillbaka. Jag lyssnar på instruktören och antecknar. Lektionen tar slut, vi reser oss och går ut. Vi går till nästa lektion, vi väntar på läraren.
    – Vad ville majoren?
    – Skälla som vanligt.
    – På er båda?
    – Nej på mig, vad hon ville fänrik Fedorova har jag inte en aning om. Det får du fråga henne om.
    – Vad skällde hon nu om?
    – Jag vet inte, jag slutade lyssna när hon sa sätt dig.
    De andra ser på mig, de vet om att jag får skäll med jämna mellanrum. Fänrik Fedorova ser på mig, hon nickar. Jag nickar tillbaka, instruktören kommer. Han öppnar dörren och vi går in.
    ***
    Jag springer på löpbandet, ser på väggen. Fokuserar på en punkt på den, jag känner mjölksyran men ignorerar den, stoppar in den i en låda. Pressar mig mer, hör pipandet. Det ökar inte, fokuserar på punkten.
    Pressar mer, de andra har slutat springa. Fortsätter, farten ökar, pressar mer. Pipandet ökar inte, lägger undan smärtan. Farten ökar, ökar jag med. Farten sänks, jag anpassar mig.
    Sänker farten och går av löpbandet och tar en vattenflaska. Öppnar den och dricker, läkaren tar blodprov och jag ser på honom.
    – Tog blodprov två gånger om dagen från det jag var femton, alla trodde att jag dopade mig. Så blodprover skrämmer mig inte.
    – Gjorde du det?
    – Nej, aldrig. Hade rätt livliga diskussioner med sportsministeriet om det, tills min mor tog ett samtal med dem. Då slutade tjata på mig, om vi säger så. Mina träningskamrater dopade sig, inte jag. Jag vann femton guldmedaljer, inte de.
    Läkaren ser på mig, han tar röret med blod och går iväg. Jag går av löpbandet och tar en handduk, torkar av mig och tar en flaska med vatten till och dricker den. Tar en till och tömmer den med, de andra ser på mig.
    – Min kropp är full av laktater, mjölksyra, måste dricka för att bli av med dem.
    ***
    Läkaren ser på resultaten, han ser på dem och tror inte på dem. Han är lika förbluffad som han varit alla andra gånger som han sett dem.
    ***
    Det knackar på min dörr, jag öppnar den. Fänrik Fedorova står utanför.
    – Får jag komma in?
    – Javisst.
    Jag aktar mig och hon kommer in, jag stänger dörren och hon sätter sig på sängen. Jag sätter mig på min skrivbordsstol.
    – Var jag så dålig?
    – Förlåt?
    – När vi, jag…
    – Nej Fänrik Fedorova.
    – Natalia, jag heter Natalia.
    – Nej Natalia, det handlade om mig och majoren. Hon ansåg att jag inte hade här att göra, när jag gång på gång visade henne att jag var bättre än hennes utvalda så fick hennes ego en törn. Så hon ville sätta mig i en situation där hon kunde visa sin makt mot mig. Jag insåg det och visade henne att hon inte behöver hota mig för att få som hon vill. Hon behövde bara be, så nej Natalia det berodde inte på dig. Som jag sa, topp tre.
    – Säkert?
    – Säkert Natalia, alldeles säkert.
    – Tack, du är en vacker man.
    – Du är en vacker kvinna Natalia, men nej. Vi ska inte älska, inte på order av henne. Du får säga åt henne att hitta på en bättre snyfthistoria nästa gång, om det varit någon annanstans än här Natalia. Så hade jag inte tvekat, men här. Inte en chans, du får öva mer. Hon med vad det verkar.
    Ser på lampan.
    – Farbror du ska kanske berätta för henne var jag varit, det har blivit en hang up för henne. Säg att du berättar för henne var jag varit om hon berättar för dig om Istanbul. Något för något.
    Natalia ser på mig, jag ser på henne.
    – Du är en vacker kvinna Natalia, på en annan plats. Vem vet.
    – Det förutsätter att jag skulle vilja Michail.
    – Förvisso, detsamma. Du måste jobba med egot Natalia, en dag så kommer det att kosta dig mer än det smakar, en sak till, ensam är inte starkast. Tro mig jag vet.
    Reser mig och öppnar dörren för henne. Hon reser sig, hennes kroppsspråk är förändrat.
    – Se där har vi den riktiga Natalia. Sov gott så ses vi i morgon.
    Hon ser på mig, jag ser på henne. Hon går ut och jag stänger dörren bakom henne. Ser på lampan och ler, sätter mig vid skrivbordet. Öppnar dator igen och fortsätter läsa.
    ***
    Min farbror ser på majoren, hon ser på honom. Hon ser hans blick, hennes tungspets slickar läpparna.
    – Jag sa åt dig att inte särbehandla honom, men därmed inte sagt att du ska använda andra metoder med honom. Var han varit major, rör inte dig. Rör inte det, släpp det eller så kommer jag att se till så att du är en av de som står på listan.
    – Ja general.
    – Bra, då vill jag inte höra mer om det. Natalia, major.
    – Ja general.
    – Är inte lika smart som honom, då kanske du inser hur smart han är. Fortsätt gärna lek dina lekar med honom. Men en sak ska du veta, från och med idag så lyfter jag mitt skydd från dig när det kommer till honom. Tro mig, han kommer veta det. Så pressa honom mer, så kommer du att få lära dig vad det innebär. Jag valde att inte skydda honom, för att jag vet att han inte behöver det. Jag valde att skydda dig från honom, nu är det skyddet borta. Jag önskar dig lycka till Kapten.
    Hon rycker till, han degraderade henne.
    – Du har fel axelklaffar, rätta till misstaget.
    – Ja general.
    – Bra Kapten.
    Han reser sig, tar sin mössa.
    – Lycka till, du lär behöva det.
    Han går ut genom dörren, hans livvakter ser på honom. De går nerför trapporna och ut från huset. Kaptenen ser på skärmen, hon ser mig sitta och läsa på datorn.
    ***
    Kapitel 3
    ***
    Ser på Natalia, hon ser på mig.
    – Jag varnade dig, ditt ego skulle sätta dig i en situation som du kanske inte kunde ta dig ur.
    Ser på de tre männen, ser på knivarna i deras händer. De hade fått reda på att hon är kaptenens mullvad, de hade tagit illa upp. Ser blodet som rinner mellan hennes fingrar, sätter mig på huk och ser på skärsåret.
    – Det kommer inte döda dig, om du kommer till läkaren. Med tanke på den mängd blod du tappat så lär du komma halvvägs till honom kanske. Kanske lite längre med tanke på ditt ego, var det värt det? Att vara chefens lilla knähund?
    – För helvete sluta prata och hjälp mig Michail.
    – Inte förrän du säger det magiska ordet Natalia.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Snälla hjälp mig.
    – Om du släpper kniven, är inte intresserad av att få den i ryggen.
    Hon ser på mig och hon släpper kniven.
    – Den andra med.
    Hon drar fram den andra, hon släpper den och ser på mig. Tar den tredje från hennes nacke och en fjärde från hennes känga. Hon ser på mig, jag ser på henne. Jag lyfter upp henne och bär iväg med henne, vi kommer fram till läkaren. Jag sparkar på dörren, han vaknar och öppnar dörren. Han ser på oss.
    – Hon har en bred fanbase.
    – Kom.
    Jag följer efter honom, vi kommer in i ett undersökningsrum, jag lägger henne på sängen. Läkaren öppnar hennes jacka, han ser på såret och sen på mig. Han tar fram en pistol och församman sårkanterna och börjar klicka. Hon tar min hand och kramar den, han arbetar snabbt. Han tar en stor kompress och sätter den över såret.
    – Är du klar?
    – Ja, hon får stanna. Hon har förlorat en hel del blod, hon behöver få blod.
    – Du är läkaren, hade du inte stulit en av hans skalpeller så hade du fått en puss på pannan Natalia. Sov gott, undrar om kaptenen kommer med blommor och choklad till dig.
    Hon ser på mig, jag ser på henne och går ut från läkarmottagningen. Jag går till huset och går in, jag går uppför trappan och går in i duschrummet. Jag tvättar av mina händer och går tillbaka till mitt rum. Jag klär av mig och lägger mig i sängen, jag stänger ögonen och somnar.
    ***
    Jag ser på de ”döda” jag går fram till bordet och lägger min pistol. Instruktören ser på mig, jag ser på honom. Jag ställer mig och väntar, kaptenen kommer fram till instruktören. Hon ser på plattan och sen på mig.
    – Återgå.
    – Ja kapten.
    Gör honnör och går iväg, jag går in i huset och går uppför trappan. Går förbi Natalia i trappan, ryktet har spritt sig om vad som hänt i skogen. Hon ser på mig och jag på henne.
    – Du ska nog skaffa dig ögon i nacken, där är en hel del som vill dig illa.
    – Var det du?
    – Nej Natalia, man kan anklaga mig för mycket. Men tjallare, nej du det är jag inte. Du ska kanske fråga dig vem som satte dig på uppdraget, du misslyckades. Nu så vill den personen skydda sin rumpa, du förstår. Min farbror gillar dig, så nej jag skulle inte våga göra något som utmanade honom. Han degraderade henne sist han var här, när hon ville visa honom att hon är smartare än mig. Då när hon kastade dig i armarna på mig, efter den där scenen i källaren. Efter snyfthistorien, den hade kanske funkat på någon av de andra.
    Jag går vidare och hon ser på mig, ett leende spelar på mina läppar. Undrar om farbror varnade henne.
    ***
    Jag äter min andra tallrik grönsaker, tar en klunk av flaskan. Natalia kommer in i matsalen, om blickar kunnat döda så hade hon varit död.
    – Det var inte hennes idé, om kaptenen gett er ordern. Hade ni tvekat då?
    De som sitter vid bordet ser på mig och sen på Natalia.
    – Precis, hon hade kanske inget val. Lika lite som någon av oss andra hade haft. Ni ska kanske lägga er energi någon annanstans, där den hör hemma.
    De ser på mig och sen på kaptenen, Natalia tar sin mat. Hon grinar lite illa.
    – Fänrik Semenov, hjälp henne.
    Hon ser på mig och sen på Natalia. Hon reser sig och går fram till Natalia och hjälper henne. Hon bär hennes bricka till vårt bord, hon tar hennes flaska och sätter den på bordet. Natalia sätter sig.
    – Tack.
    – Ingen fara.
    – Du ska inte dricka av den, låtsas att du dricker men drick inte av den. Där är skit i min, där är säkert skit i din med Fänrik Fedorov.
    De andra ser på mig och sen på henne, hon ser på mig och låter flaskan vara.
    – Säger hon åt dig att dricka så säger du bara efter dig. Ger hon dig en order, så säger du bara att generalen har hört av sig.
    – Hur fan vet du allt?
    – Jag lyssnar, det är en utdöende konstform. Som ordspråket säger, tala är silver och lyssna är guld. Eller i detta fall liv.
    – Men det som är i flaskan.
    – Ditt liv är viktigare än det fänrik Fedorov. Tro mig, nej vi ska inte dricka av era. Då kommer hon bara att förgifta era med.
    De ser på mig och sen på Kaptenen, vi fortsätter äta.
    ***
    Jag ser på kaptenen, hon har en föreläsning om hur starkt vapen sex är. För att illustrera det hela så visar hon klipp från olika situationer där agenter använt sina kunskaper för att få information genom att använda sex. Vi antecknar och ser på filmerna. När de är slut så är det fritt för frågor. Det ställs en hel del sådana, lyssnar och lär.
    Lektionen tar slut, vi reser oss och går ut. Vi går till nästa lektion, ser på de som är kvar, i vår grupp så är vi fyra kvar. Vi har bara tappat en, vi närmar oss ett års dagen. Första provet, vi kommer fram till klassrummet. Dörren öppnas och vi går in. På våra bänkar ligger det plattor, vi sätter oss. Instruktören kommer in.
    – Öppna dem, analysera. Lös problemet, ni har fyrtioåtta timmar på er att komma på en plan som håller och fungerar. Ni skickar iväg er plan, godkänns den så aktiveras den. Godkänns den inte…
    Vi ser på instruktören, jag öppnar min platta. Ser målet, börjar läsa på mig.
    ***
    Andas in, sen ut. Ser honom i siktet, klämmer på avtryckaren. Känner rekylen, kompenserar för den och ser träffen. Packar ihop geväret och reser mig, går nerför taket.
    Lämnar väskan till en man som jag passerar, som kommer lämna den till någon annan som lämnar den vidare… går ut på gatan. Rättar till min keps och sätter mig på cykeln och cyklar iväg.
    ***
    Kaptenen ser på mig, jag på henne. Hon slår ihop mappen och nickar, jag går ut från kontoret. Nickar åt Fänrik Semenov, hon svarar på den. Hon reser sig och går in på kontoret. Ser Natalia komma gående, hon nickar och jag nickar tillbaka.
    Går till mitt rum. Tar av mig hatten och uniformsjackan, lossar på slipsen och knäpper upp knappen. Sätter mig på sängen och tar fram en bok och börjar läsa.
    ***
    Öppnar kassaskåpet, ser på sakerna. Rör ingenting, ser på min klocka. Ser på sakerna och tar USB stickan väldigt försiktigt och låter de andra sakerna ligga kvar. Stänger dörren och nollställer kombinationen, tar mig ut från lokalen och sätter mig i en bil.
    Startar den och kör iväg. Kommer fram till den plats som jag ska lämna stickan. Kör förbi platsen och parkerar två kvarter bort, går in i ett hus. Går uppför trapporna till vinden, öppnar ett takfönster och springer över taket, kommer fram till kanten.
    Hoppar och landar på det andra taket, går fram till kanten och sätter mig på huk och tar fram kikaren. Söker av området, ler lite och ser på balkongen ett par meter ner, hoppar och landar på den.
    Öppnar dörren och smyger mig in i rummet. Stänger dörren och går ljudlöst genom sovrummet, kommer fram till dörren och öppnar den, går igenom lägenheten och nerför trapporna.
    Ser vakten som väntar på mig, smyger min upp bakom honom. Söver honom, går fram till dörren. Låser upp den med mitt verktyg och går in, stänger dörren ljudlöst och går fram till rummet där de sitter.
    Ser skärmarna där kamerorna sveper området för att hitta mig. Öppnar dörren, slår ner de tre som ser på skärmarna. Tar den enes headset, lyssnar på rösterna. Ler lite, börjar ge order så att agenterna börjar springa runt därute och exponerar sig.
    Tar av mig headsetet, går ut från rummet. Gömmer mig, de kommer in och ser deras dragna pistoler. Drar min, skjuter dem och de somnar. Tar fram USB stickan, ställer den på bordet.
    Tar mig ut samma väg som jag kom in, går fram till en annan bil, sätter dyrken i den. Öppnar den, startar bilen och kör därifrån. Kommer tillbaka till huset, går in. Går till mitt rum, öppnar dörren och går in och lägger mig.
    ***
    Generalen ser på USB stickan, han ser på kaptenen. Jag knackar på dörren och går in, ställer mig i givakt och honnör för generalen. Han ser på mig och nickar, ser på dem. Han visar mig USB stickan, han ser på mig. Sen på kaptenen.
    – Bra jobb.
    – Tack herr general.
    – Hur visste du att det var en fälla?
    – Det kändes ganska självklart, uppgiften var för lätt. För bra intel, ett himmelskt uppdrag, en sak min far alltid sa var hoppas på det bästa och vänta dig det värsta. Jag väntar mig alltid det värsta.
    – Bilen?
    – Jag gjorde som jag gjort på ”riktigt” så att säga. Men då hade jag parkerat ett par kvarter från den plats jag bott på. Jag tyckte att det varit misstänkt om jag parkerade den i skogen herr general.
    – Sant, som sagt bra jobbat fänrik.
    – Tack general.
    Han reser sig, går förbi mig, jag släpper en liten flaska i hans ficka.
    – Får jag drista mig att be dig gratulera faster.
    Han ser på mig.
    – Jag ska hälsa henne det.
    – Be henne berätta om Bosporen farbror.
    Han ser på mig, han sätter hatten på huvudet.
    – Ja fänrik.
    – Tack general.
    Gör honnör och han svarar på den, han går ut från kontoret. Ser på kaptenen.
    – Du kan gå.
    – Ja kapten.
    Går ut från kontoret, jag går till mitt rum, sätter mig vid datorn och läser.
    ***
    Generalen ser på flaskan, han ser på sin fru.
    – Han bad mig, be dig berätta om Bosporen och lägger en flaska i min ficka?
    Min faster ser på honom, sen på flaskan.
    – Någon försöker förgifta honom, hans mor och jag. Förgiftade ett helt sällskap på en Yacht där för att få tag på information. De blev väldigt dåliga i magen, vi fick vad vi kom dit för. Så du ska nog analysera innehållet i den flaskan.
    Han ser på sin fru, sen på flaskan.
    – Berätta om Istanbul.
    Hon ser på honom, hon slickar sig om läpparna. Så hemskt tänker han. Hon börjar berätta. Han lyssnar och äter, han ställer inga frågor. När hon är klar så ser han på henne.
    – Varför har du inte berättat detta tidigare?
    – Därför att hon hotade mig, Alexia bad mig att inte säga något.
    – Ni och era hedersord, han kommer döda henne.
    – Nej, han kommer få henne att lida. Analysera det innehållet, när du gjort det. Så har du bevis, de bevis du velat ha länge. Inte ens hennes kontakter kommer skydda henne.
    Han ser på sin fru, han ser på flaskan och stoppar den i fickan.
    ***
    Vi ser de tre svarta bilarna komma körandes, jag fortsätter skjuta. Bilarna svänger in framför skolan och stannar. Kaptenen ser på de män som hoppar ur bilarna, hon sväljer lite. Det är cheferna för de olika direktoraten, hon ser generalerna sätta sina mössor på huvudet.
    Jag hör rösterna runt omkring mig, jag fortsätter skjuta. Ett litet leende spelar på mina läppar, klickar ur magasinet och sätter i ett nytt. Fortsätter skjuta.
    Generalerna går in i huset, de går uppför trapporna och går fram till dörren. De öppnar den och går in, de stänger dörren och de ser på henne.
    – Kamrat kapten, du kommer få ett val. Skjut dig själv eller så kommer du att ställas inför tribunalen.
    – Vad är anklagelserna?
    – Förräderi mot staten, maktmissbruk, mord och allt annat vi kan komma på. För lång och trogen tjänst så ger vi dig ett alternativ.
    En av generalerna tar fram en pistol, där är en kula pistolen. Kaptenen ser på den, hon tar upp den. Siktar på min farbror, ett skott smäller och hon kastas bakåt. Generalens livvakt skjuter två gånger till. De ser på henne och sen på varandra.
    – Då var det avklarat. Middag?
    – Ja varför inte.
    De lämnar kontoret och går ner till bilarna, de sätter sig i dem och kör iväg. Fem minuter efter att de kört kommer det en bil till. Den stannar framför huset, en kvinna stiger ur den.
    Hon ser på huset och ler, hon går uppför trapporna och går in. Hon går uppför trappan och går till kontoret, det är städat och kroppen är borta. Personalen utanför reser sig, hon viftar med handen och de sätter sig.
    – Elevernas filer.
    – Ja fru överste.
    – Tack.
    Hon går in och sätter sig på stolen, hon känner lukten av städ produkterna.
    – Äntligen.
    ***
    Vi ser på kvinnan som står framför oss, vi är femton kvar. Vi har nio månader kvar.
    – Jag är er nye rektor, mitt namn är överste. Möjligtvis fru överste. Är det förstått?
    Vi svarar att vi förstått.
    – Bra, bra. Sätt er.
    Vi sätter oss, hon ser på oss. Hon håller sitt tal, när hon är klar så sveper hon med blicken. Jag ser på hennes blick, hon är farligare när kaptenen. Mycket farligare.
    – Fänrik Dimitrov, fänrik Fedorov.
    Vi reser oss och ställer oss i givakt.
    – Ja fru överste.
    – Mitt kontor efter lektionen.
    – Ja fru överste.
    – Bra, bra. Då fortsätter lektionen, jag sätter mig längst bak och lyssnar.
    Instruktören ser på henne, jag ser respekten i hans ögon. Han börjar lektionen, vi antecknar och lyssnar. Det ställs frågor när han är klar, vi reser oss och går ut från salen. Vi går till hennes kontor, jag knackar på dörren.
    – Kom in.
    Vi går och anmäler oss. Hon ser på oss och nickar.
    – Vem av er avslöjade henne.
    – Det var jag fru överste.
    – Hur visste du?
    – En massa saker fru överste.
    – Som? Jag älskar detaljer.
    Jag ser på henne, sen berättar jag. När jag är klar så ser hon på mig.
    – Fänrik Fedorova.
    – Ja fru överste.
    – Du kan tacka honom för ditt liv, vad jag förstår på det så är det inte första gången han räddar dig.
    – Nej fru överste.
    – Förresten fänrik Dimitrov.
    – Ja fru överste.
    – Min syster hälsar, hon säger att hon saknar era lektioner.
    Jag ser på henne.
    – Du får hälsa tillbaka att jag saknar henne potatis och löksoppa.
    – Haha, ja det ska jag göra. Se så det var allt, eller inte riktigt. Fänrik Dimitrov.
    – Ja fru överste.
    – Du ska till Moskva, en medaljceremoni. Det kommer en befordran med, grattis löjtnant Dimitrov, där är en bjudning efteråt. Ta med dig fänrik Fedorova.
    – Ja fru överste.
    – Bra, bra. En bil hämtar er i morgon klockan 15.00 för transport. Hämta ut varsin högtidsuniform.
    – Ja fru överste.
    – Det var allt.
    Vi gör honnör och lämnar hennes kontor. Natalia ser på mig, jag ser på henne.
    ***
    Bilen stannar och vi går ur den. Vi går uppför trapporna till krigsministeriet, vi går in och min farbror och faster står där. Vi gör honnör åt generalen, han svarar på den. Min faster ser på mig, hon kommer fram och kramar mig.
    – Så vuxen du ser ut.
    – Du är lika vacker som någonsin faster.
    – Tack, vem är detta?
    – Fänrik Fedorova.
    – Så vacker.
    – Tack frun.
    – Major Dimitrova.
    Natalia ser på henne, hon hör markeringen. Jag ser på henne och himlar med ögonen.
    – Skräm henne inte faster, då kanske hon inte går på en andra dejt med mig.
    – Ah ni är här. Kom med mig.
    – Ja överste.
    Vi följer efter översten vi kommer in i en sal. En hel del högdjur är här, känner igen dem allihop, de hälsar på oss i rangordning. Ser mer än en av dem som kastar lystna blickar på Natalia. En man kommer in, han ser på min farbror och han nickar.
    Vi sätter oss och min farbror talar en stund om mod, när han är klar så reser jag mig och får min medalj. Han sätter den på mitt bröst, jag gör honnör och han svarar på den. Jag sätter mig, där är fler som får medaljer, när ceremonin är klar så. Reser vi oss och går in i en annan sal, vi äter middag och vodkan flödar. Jag tar det väldigt lugnt med den, det är där andra som inte gör. En del av de som är där får bäras ut. Jag noterar vem som inte får bli det, det är de som betyder något.
    – Dina föräldrar hade varit stolta Michail.
    – Tack faster.
    – Nej Michail det är du som ska ha tack. Hon var ett svin, ett svin med kontakter. Håll ryggen fri, en del av de som sitter här. Höll henne bakom ryggen.
    – Har alltid ryggen fri faster, fråga Fänrik Fedorova.
    – Det är sant fru major. Han har alltid ryggen fri.
    – Bra Michail, farbror kan inte skydda dig mot dem alla.
    – Denna gång så skyddade jag honom.
    Hon ser på mig, hon nickar och ser på sin man. Han samtalar med två generaler vid ett annat bord.
    – Ni sover hos oss i natt.
    – Ja faster.
    – Bra.
    ***
    Jag ligger i sängen och öppnar ögonen, ett leende spelar på mina läppar.
    – Du får lära dig att smyga bättre Natalia Fedorova.
    – Vem sa att jag smög?
    – Med tanke på vem hus vi är i så.
    Hon ser på mig, hon lägger sig på mig. Jag ser på henne och vi kysser varandra, våra tungor dansar runt med varandra. Jag rullar runt oss och öppnar hennes morgonrock. Hon är naken under den, jag ser på hennes kropp.
    Jag lutar mig fram och kysser hennes bröst, slickar på dem och de stelnar. Hon undslipper sig ett stön, min tunga leker vidare nerför hennes kropp. Den finner sitt mål och jag börjar slicka henne. Min tunga smakar på henne, den leker med hennes läppar och jag särar på dem med tungan.
    Jag slickar hennes innersta, leker med hennes klitoris, för in ett finger i henne och smeker henne. För in ett till och smeker henne. Min tunga leker med henne, mina fingrar smeker henne. Hon tar en kudde och lägger den över ansikte och dämpar sina orgasm skrik.
    Slickar henne genom orgasmen och när hon kommit färdigt så drar hon upp mig och kysser mig. Vi rullar runt, hon sitter grensle på mig. Hon smeker mitt bröst och gnider sin slida mot min penis. Den växer och hon ler, hon reser sig lite och tar tag om den. Hon smeker mig och sätter ollonet mot sin slida.
    Hon glider ner på mig och jag når botten. Hennes slida är väldigt skön, skulle nog säga topp tre. Hon börjar rida mig och vi ser på varandra, hon har sina händer på mitt bröst, mina är på hennes höfter och jag hjälper henne med farten.
    Ser på henne och tar över rörelserna, hon biter sig i läppen. Jag trycker till i stötarna och hon spärrar upp ögonen hon lutar sig fram och kysser mig. Jag svarar på den och tar henne snabbare. Hon kommer med ett skrik i min mun.
    Jag rullar runt oss och tar henne snabbt, hon ser på mig och kommer igen. Min mun tystar hennes skrik igen, jag känner ilningarna. Jag ser på henne, hon ser på mig.
    Jag drar mig ur henne, hon reser sig och tar min penis i munnen. Jag känner säden komma och tömmer mig i hennes mun, jag biter ihop käkarna hårt för att inte vråla.
    Hon är väldigt bra på att suga, jag känner sprut efter sprut lämna mig och fylla hennes mun. Jag känner orgasmen plana ut och jag öppnar ögonen. Jag ser på henne och hon ser på mig, hon slickar mig en sista gång och ler mot mig, hon sätter sig upp och ser på mig.
    – Fortfarande topp tre.
    – Bättre Natalia Fedorova. Mycket bättre.
    – Så bra.
    Jag kysser henne och hon stönar till lite förvånat, vi lägger oss ner. Hon ligger med sitt huvud på mitt bröst. Jag smeker hennes rygg, vi säger ingenting.
    ***
    – Så löjtnant.
    – Ja fänrik Semenov.
    – Så fänrik Fedorova var din dejt.
    – På order av översten.
    De andra vid bordet ser på mig, Natalia sitter vid ett annat bord idag, jag äter upp och reser mig. Går med min bricka och flaska till stället, jag sätter mina saker där och går iväg.
    Vi hade älskat en gång till den natten, jag hade kommit i hennes mun igen. Vid fem tiden så hade hon smugit tillbaka till sitt sovrum. Nu var frågan varför de tussat ihop oss.
    ***
    Jag ser på dörren, sluter mina ögon. Jag andas in, sen ut. Öppnar ögonen, knackar på dörren och drar min pistol, dörren öppnas. Jag skjuter vakten, sen nästa och den siste med, går in i rummet och stänger dörren.
    Hör ljuden av läder som träffar hud, hör hennes dämpande skrik, rör mig snabbt mot dörren. Öppnar den och skjuter, träffar dem alla tre i huvud, byter magasin och går fram till dem och trycker av två gånger till, jag ser på Natalias lår.
    Ser märkena efter livremmen, ser tårarna i hennes ögon. Jag spänner loss henne, hon kramar mig.
    – Senare Natalia, samla dig, vi måste iväg.
    – Ja Michail.
    Jag ser väskan, jag tar den och hon har klätt på sig. Vi går igenom rummet och jag byter magasin i pistolen. Öppnar dörren och går ut, vi går till hissen. Jag trycker på knappen och dörrarna öppnas.
    Vi går in i hissen, jag trycker på knappen och dörrarna stängs. Hissen rör sig och vi åker ner, vi hade fått svar på varför hon var min dejt, en av de liderliga officerarna spelade under bordet med andra officerare från andra länder.
    Hon var lockbetet, jag var mördaren. Hissen stannar och vi går ur den och går till bilen. Jag öppnar den och kör iväg.
    – Är du okej Natalia?
    – Det gör så ont.
    – Finns salva i handskfacket, hann de?
    – Nej, de band mig först. Sen så ville de leka, tack för att du kom så fort.
    – Ingen fara, jävla svin.
    – Ja, tack igen Michail.
    Hon ger mig en puss på kinden.
    – Som sagt ingen fara, du lär få en medalj och befordran du med.
    Hon ser på mig och smeker min kind. Jag kör ut från Moskva, vi kommer fram till farbrors hus.
    – Kan du gå?
    – Jadå.
    Vi går ur bilen, jag tar väskan och vi går fram till dörren. Jag öppnar den och vi går in. Min farbror ser på oss, jag räcker honom väskan. Han tar emot den och nickar.
    – Är ni okej?
    – Ja general vi är okej.
    Han ser på oss, vi nickar och lämnar huset. Vi kör tillbaka till vårt hus, jag parkerar bilen och ser på henne.
    – Vi går till läkaren.
    – Ja.
    Vi går till läkarmottagning, jag sparkar på dörren och han öppnar den.
    – Ni nu igen.
    – Släpp in oss.
    Han ser på mig, han släpper in oss och vi går till mottagningsrummet. Natalia visar låren, han ser på dem och sen på henne.
    – Hon har smort dem.
    – Vi får nog smörja lite till, lite smärtstillande med.
    Han hämtar krämen.
    – Jag gör det.
    Han ser på mig och räcker mig krämen, jag tar emot den och smörjer hennes lår försiktigt. Han sätter en spruta i hennes arm och ger henne smärtstillande, hon ser på mig och ler. Hennes ögon sluts och hon somnar, jag ser på läkaren.
    – Jag sitter här i natt.
    – Javisst.
    – Har du vodka?
    – En sladd har jag nog.
    – Tack.
    Han hämtar flaskan, han räcker den till mig och jag tar emot den. Jag skruvar av korken och tar en klunk. Jag sätter mig på en stol och lägger upp benen på en brits, jag tar en klunk till och skruvar på korken. Räcker flaskan till läkaren och stänger ögonen och somnar.
    ***
    – Generalen ringde.
    – Vad sa han?
    – Han bad mig hälsa tack för ett bra jobb.
    – Hälsa tillbaka, de var svin fru överste.
    – Ja sådana finns det många av Michail.
    Jag ser på henne, hon lyfter på Natalias klänning.
    – Hon är värd en medalj och befordran för det här.
    – Ja Michail, det är ni båda. Han skulle sälja väldigt farliga saker till helt fel personer. Det är lite kaos på huvudkontoret, en massa huvuden kommer rulla för detta.
    – Så pass.
    – Ja.
    – Vad betyder det för oss, vi är vittnen så att säga.
    – Ingenting mer än att kommer bli belönade.
    – Säkert?
    – Ja säkert.
    ***
    Vi ser på generalen, han fäster medaljerna på våra bröst. Våra kamrater reser sig och klappar. Vi gör honnör och generalen svarar på den. Våra kamrater svarar på den. Vi sänker armen och det serveras ett glas champagne, vi blev befordrade båda två. Hon till löjtnant och jag till kapten.
    ***
    Vi ser på översten, vi som klarat oss står på en rad framför henne. Vi gör honnör och får våra märken. Vi lämnar salen och går ner i matsalen, en festmåltid är framdukad. Vodkan står på borden och vi börjar festa, jag tar det lugnt med vodkan.
    Det gör inte mina kurskamrater, det är en fest i sann rysk anda. Natalia ser på mig. Jag ser på henne, hon nickar och vi går ut. Vi går en bit ut på gräsmattan. Vi hör skrålandet där inifrån.
    – Jag ska till Parisstationen. Femte avdelningen.
    – Jag ska till Spetznats, mer utbildning.
    Hon ser på mig.
    – Hur länge?
    – Ett år, specialutbildning.
    – Varför?
    – Vet inte, fick ordern och jag sa ja.
    – Sista natten på ett tag.
    – Ja.
    Hon ser på mig och kysser mig.
    – Tack för allt Michail.
    – Detsamma Natalia.
    Vi går in igen, vi ser på de andra. De släpper verkligen loss.
    ***
    Jag tar henne med långa tag, jag ser på henne. Hon ser på mig, vi driver varandra mot orgasmen. Jag ser på skrivbordet, jag ser på kamerorna som ligger där. Detta är vår privata stund, jag tar henne hårdare och snabbare.
    Vi driver varandra mot målet. Hon kommer och jag drar mig ur henne och kommer på hennes mage och bröst. Jag kysser henne och lägger mig bredvid henne. Jag räcker henne en tröja och hon torkar av sig.
    Vi kysser varandra, hon lägger sig med huvudet på mitt bröst. Jag smeker hennes rygg och vi somnar.
    Jag vaknar och hon är borta, jag reser mig och går på toaletten. Jag går in på rummet och packar mina väskor. Jag går ut från huset, översten står på trappan.
    – Hon har åkt.
    – Ja överste.
    – Lycka till kapten, se upp med galningarna.
    – Ja överste.
    Jag går fram till bilen, jag sätter mig i den och kör till ett militärt flygfält. Jag går ombord på det och det lättar. Jag ska till Svarta havet, ett års specialutbildning.
    ***
    Kapitel 4
    Ett år senare.
    ***
    Jag stannar bilen framför deras herrgård, jag tar mina väskor och går fram till dörren. Jag öppnar den och sätter väskorna på golvet och går in. Jag går till matsalen, den är tom. Jag går fram till balkongdörrarna och går ut.
    – Faster.
    Hon vänder sig och ser på mig, hon avslutar samtalet och lägger telefonen på bordet.
    – Michail.
    – Hej faster.
    Vi kramar varandra och hon kysser mina kinder.
    – Du överlevde galningarna.
    – Haha, ja. De är inte så galna, men berätta det inte för någon. De har ett visst rykte.
    – Haha, hur var det?
    – Intensivt men kul, jag har fått lära mig att dyka. Det var väl därför som jag skickades dit, för att lära mig dyka. Var är farbror? Han meddelade mig att jag skulle inställa mig här och inte på hans kontor.
    – Han kommer strax.
    – Vad är på gång?
    – Vet inte, han vill inte berätta.
    – Som vanligt då.
    – Haha, ja.
    – Jag får packa upp.
    – Ditt rum är förberett.
    – Tack faster.
    Jag reser mig och går in, jag hämtar mina väskor och går upp till mitt rum. Jag sätter väskorna på sängen. Jag tar av mig uniformen och tar på mig civila kläder, jag sätter min dator på skrivbordet. Jag ser på mina medaljer, det känns som en annan tid. En annan människas liv när jag ser på dem, som om jag är en inkräktare i den personens rum. Öppnar datorn och ger mig ut på nätet.
    ***
    Jag går nerför trappan och går till matsalen, min faster och farbror sitter där.
    – Michail.
    – Farbror.
    Jag sätter mig och vi börjar äta, vi säger inte så mycket. Han ser på mig och jag på honom. Vi äter vidare.
    – Hur var det där?
    – Tufft men roligt, det var kul att lära sig att dyka.
    – Hörde att du klarade dig väl.
    – Ja farbror, inga små misstag.
    – Bra.
    Vi äter färdigt, han tänder en cigarett. Vi blir serverade te, jag tar en sipp av det söta teet. Sätter ner glaset och ser på honom.
    – Vad kunde du inte tala om på huvudkvarteret farbror.
    Han ser på mig och sen på min faster.
    – Vi har fått en ovanlig förfrågan.
    – Som är?
    – Amerikanarna behöver vår hjälp.
    Jag stannar med te glaset och ser på honom.
    – Förlåt?
    – Ungefär vad jag sa när chefen för avdelning 2 kontaktade mig.
    Min farbror är chef för direktorat M. vad M står för är där ingen som vet, inom GRU så kallas det för mord avdelningen. Men det är mer än så.
    – Vad behöver de hjälp med?
    – Infiltration av Tambovskaja maffian i Miami.
    – Varför där?
    – Därför att de är fullständigt hänsynslösa där, de lever som kungar och ingen kommer åt dem.
    – Har de själv försökt?
    – Ja, med ska vi säga föga framgång.
    – Så du vill skicka mig dit?
    – Ja, du har en ganska så unik utbildning. Det är dags att göra skäl för lönen Michail.
    – Vad hade de tänkt sig?
    – De vet inte, de är desperata.
    Jag ser på honom, tar en sipp av teet. Sätter ner det på bordet, reser mig och går till ett bord med vodka. Jag öppnar en av flaskorna och slår upp ett glas, ser på dem. De skakar på huvudet, tar glaset och sätter mig.
    – Hur lång tid har jag på mig att komma på något?
    – Gärna så fort som möjligt.
    Jag tar en sipp av vodkan och ser på honom. Han ser på mig.
    – Vad kommer utfallet bli, mer än att de blir skyldiga oss en?
    – Det kapten än över din lönegrad.
    – Så politik alltså.
    – Ja.
    Jag dricker halva glaset av vodkan, sätter ner glaset och ser på honom.
    – Samband?
    – Amerikanerna, nöd linje till mig.
    – Så FSB och GRU kommer inte veta att jag är där, ni misstänker läckor här med?
    – Ja.
    – Inte hos amerikanerna?
    – Jo givetvis, men CIA tappade bollen så du kommer samarbeta med en annan underrättelsetjänst.
    – Vilken?
    – Någon från FBI deras avdelning för organiserad brottslighet.
    Jag sveper vodkan, jag reser mig.
    – Jag har ett förslag klart i morgon.
    – Bra.
    Jag går upp på mitt rum, jag sätter mig vid datorn. Jag börjar tänka, jag öppnar ett Word dokument. En plan börjar ta sin form, mina fingrar dansar över tangentbordet.
    ***
    – Är han redo för detta?
    – Vi har inget val, som han sa. Det är politik, när de får för sig saker så får vi andra bara lyda. Detta kommer från högsta ort Alexa.
    Hon ser på honom.
    – Det var inte det jag frågade, jag frågade om han är redo.
    Han ser på sin fru, han har aldrig varit otrogen mot henne. Vilket är väldigt vanligt bland hans kollegor, hon har lovat att döda honom om han är det. Hon hade gjort det, utan att tveka.
    – Ja han är redo.
    – När kommer du berätta om Natalia?
    Han ser på henne, han reser sig och slår upp en vodka. Han sveper den, han slår upp en till. Han sätter sig.
    – I morgon.
    – Hur tror du att han kommer reagera?
    – Förhoppningsvis professionellt.
    Hon ser på honom, han sveper vodkan.
    ***
    Jag räcker min farbror utskrifterna av min plan, han börjar läsa. Han tänder en cigarett, jag går till matsalen och tar frukost. Jag börjar äta, min faster ser på mig.
    – Så du har en plan?
    – Ja, nu får vi se vad farbror tycker om den. Vad amerikanarna tycker om den.
    – Vadå då?
    – Den omfattar mord faster.
    Hon ser på mig och jag ser på henne. Jag äter vidare och dricker av teet, jag sätter ner glaset. Tar juicen i stället.
    – Är det fel på teet?
    – Det är för sött för min smak.
    Hon ser på mig, jag äter vidare och när jag är klar så reser jag mig och ger henne en kyss på pannan.
    – Vad har hänt faster?
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Det är inte min sak att berätta.
    Jag ser på henne, jag ser mot farbrors arbetsrum. Jag går ut i deras trädgård, jag ser på den parkliknande trädgården. Jag förlorar mig i tankar.
    ***
    Min farbror ser på mig, jag ser på honom.
    – Det är min plan.
    – Tror du att den kan lyckas?
    – Annars så hade jag inte presenterat den farbror.
    Han ser på mig, jag ser på honom.
    – Jag skickar den till amerikanarna.
    – Gör så, det är enda möjligheten farbror, det går inte att infiltrera dem. Det vet du lika bra som jag. Så detta är enda möjligheten att få in en tå, får vi bara in tån så kommer resten lösa sig.
    Han ser på mig.
    – Två veckors förberedelser?
    – Ja, en vecka på nionde avdelningen. En vecka på plats, du ger mig fria händer på nionde avdelningen. Jag pekar de utför, på plats så är det den byggnaden som gäller. Vem som står för kostnaden får politikerna lösa. Samma med platsen på universitetet.
    – Det är covern?
    – Ja, en svensk student med vissa specialiteter på sidan av.
    – Hur är din svenska?
    – Bra annars så hade jag inte valt det landet farbror, har pluggat in allt om den staden jag säger att jag är ifrån. Lagom stor, så ja jag är säker på att jag kommer klara deras kontroller. Men ni får bygga alibit, det måste vara mer än vattentätt. Jag vill inte stå där med byxorna nere för att någon missat en liten sak.
    – Vi vet vad vi gör.
    – Ja farbror du vet vad du gör, men jag litar inte på de som utför dina order. Så jag vill gå igenom allt innan jag godkänner det.
    – Ja.
    – Tack, som sagt det är rätt stora hajar du kastar ner mig bland farbror.
    Han ser på mig, jag ser på honom.
    – Jag har besked i eftermiddag.
    – Tack, vad är det som får dig och faster att tassa runt på tå?
    Han ser på mig, han tänder en cigarett.
    – Det gäller Natalia.
    – Ja?
    – Hon är försvunnen, vi misstänker att hon mördats.
    – I Paris?
    – Nej, hon var i Paris i sex månader sen så tappade hennes befäl där tålamodet med henne, hon skickades hem. Väl hemma så placerade de henne i Syrien, för en månad sen försvann hon. Som sagt vi befarar att hon är död.
    Jag ser på honom.
    – Jag varnade henne för hennes ego, förbannade fruntimmer.
    – Ja, jag varnade majoren jag med.
    – Hennes ego var ännu större.
    – Är du okej?
    – Va? Ja, vi lovade aldrig varandra något.
    – Bra, så du kommer inte hitta på något dumt?
    – Nej farbror, jag kommer inte hitta på något dumt.
    Han ser på mig, jag reser mig och lämnar hans arbetsrum. Han ser mig stänga dörren. Han ser på papperna i sin hand, han tar fram sin telefon. Han ringer.
    – Vi har en plan.
    – Låt höra.
    Min farbror berättar, rösten på andra sidan lyssnar. När min farbror är klar så tystnar han.
    – Kan du leverera?
    – Ja, kan du?
    – Ge mig en timme.
    – Ja.
    – Tack.
    De lägger på och min farbror, tänder en cigarett och lutar sig tillbaka i stolen och sluter ögonen. Han tänker på nattens övningar med Alexa, ett litet leende spelar på hans läppar.
    ***
    Jag ser på mannen som sitter mitt emot mig, han ser på mina ritningar. Mina beräkningar, han läser specifikationerna igen.
    – Så du vill bygga detta?
    – Ja jag vill bygga dem, eller rättare sagt vi kommer bygga dem. Du har fått en order, verkställ.
    Han ser på mig, han ser på ritningarna igen.
    – Jag ska vara med i hela processen.
    – Javisst.
    – Bra då börjar vi.
    Vi reser oss och sätter oss vid en dator, vi för in datan i den. Datorn arbetar och visar en bild av konstruktionen. Jag ser på den och nickar, han trycker på kör. 3D printern sätter igång och börjar bygga formarna. Vi ser på vapnen som vi ska bygga.
    – Jag ska ha dubbelt av allt.
    Han ser på mig, jag ser på honom. Han rycker på axlarna och läser vidare på listan. Jag reser mig och tar min läxa, jag sätter mig och börjar läsa. Apparaterna arbetar, han förbereder det som behövs förberedas. Han reser sig och ser på listan över saker som vi ska bygga.
    ***
    Vi hade fått grönt ljus, det hade tagit två timmar inte en. Men allt hade löst sig, politikerna vill verkligen få detta löst. Jag ser på ingenjören, han sitter med glasögonen. Han programmerar mjukvaran, hans fingrar dansar över tangenterna.
    Jag reser mig och går till skräddaren, jag ser honom sy det jag vill ha sytt. Materialet var en present från amerikanarna, går till vapnen och ser på formarna. Materialet stelnar, jag sätter mig och ser på delarna.
    Jag mäter och lägger ner dem. Ser på kikarsiktena, jag lägger ner dem och går vidare. Jag ser på stridsselarna, jag ser på svärden, på knivarna. Tar upp svärden, femtio centimeter långa, dubbelslipade i en svartlegering, laserslipade, ser på knivarna samma material. Går tillbaka till ingenjören som sitter med mina glasögon.
    – Kapten Dimitrov.
    – Ja?
    – Din dator.
    Jag reser mig och går fram till mannen, jag tar datorn och öppnar den, startar den och ler. Tar fram ett USB från min ficka, sätter i det och startar om datorn. Bootar från stickan Installerar mitt operativsystem, startar om och startar datorn från det.
    Jag ler och börjar installera från stickan, jag ser på staplarna och reser mig. Jag tar en kopp kaffe, kaffe inköpt i Sverige, dricker av det. Tar socker och mjölk, sätter mig och ser på staplarna.
    ***
    Jag andas in, sen ut. Jag nickar och signalen hörs, jag rör mig och börjar skjuta. Ser målen komma upp, skjuter och prickar, rör mig genom lokalen och trycker på knappen. Ser på tiden och klickar ut magasinet. Går tillbaka till planket, nickar och rör mig.
    Lyfter mitt automatvapen, nickar och rör mig. Skjuter och prickar, kommer till andra sidan och börjar om.
    ***
    – Mål tolvhundra, vind 1.2 vänster.
    Jag ser målet och trycker av, ser träffen.
    – Längre bort.
    – Mål 1800, vind 1.4 vänster.
    Trycker av ser träffen.
    – Finns det något längre bort?
    – Mål tvåtusen, vind 2.2 höger.
    Enligt mina beräkningar så ska det gå. Nu får vi se om jag räknat rätt, andas in och trycker av.
    – Träff.
    Jag reser mig och sätter mitt automatvapen på ryggen, vi går tillbaka till bilen och kör iväg.
    ***
    – Jag reser i morgon, allt är klart.
    – Då vet jag det.
    Han skjuter en mapp över bordet, jag öppnar den och ser bilderna på mannen. Jag läser intelen, jag slår ihop mappen och lägger den på bordet, jag lämnar hans kontor. Sätter mig i bilen och kör iväg.
    Jag ser på männen som ligger på golvet, byter magasin och ser på mannen som var på bilderna, jag skjuter. Stannar min klocka, ser på den.
    – Fem sekunder tillgodo.
    Jag lämnar huset och springer till min bil, sätter mig i den och kör iväg. Första steget i legenden om mig. Kör till lägenheten, går in och sätter mig vid datorn. Jag gör en sökning.
    ***
    Jag visar mitt pass och mitt studentvisa. De ser på det och stämplar det, det är äkta. Både passet och studentvisan, hur de fått tag på passet vet jag inte. Student visat var inte så svårt, tar min väska och går ut från flygplatsen.
    Värmen slår emot mig, sätter mig i en taxi och säger adressen. Han nickar och kör iväg, efter en timme så kommer vi fram. Jag betalar och går fram till byggnaden, jag öppnar grinden och stänger den bakom mig.
    Jag går uppför trappan, jag öppnar dörren och går in. Jag ser på lokalen, två hundra kvadratmeter, den är tom. det finns ett kök, en kyl, frys och spis. Ingenting annat finns, jo internet. Men inget annat.
    Jag sätter mina väskor mitt på golvet, jag går uppför en trappa till en plattform. Jag ser ner på golvet, går nerför trappan igen. Jag går fram till en lucka i golvet. Jag öppnar den och går nerför trappan, tänder ljuset i taket och ser på lokalen härnere.
    Den är lika stor som lokalen däruppe, går upp igen. Går fram till kylen och öppnar den, de har fyllt den. Hör ett tutande, går till dörren och ser lastbilen som står där. Går nerför trappan och öppnar grinden, lastbilen backar in och två män hoppar ur den.
    – Michael?
    – Ja.
    – Joe och Bill.
    – Sakerna ska in där.
    Jag pekar och de nickar, de öppnar lastbilen och börjar lasta av den. De bär in sakerna, efter ett par timmar så är de klara. De kör iväg, ser på lådorna och kartongerna. Jag sätter igång och börjar packa upp och börjar sätta ihop möblerna, sätter dem på plats.
    Det tutar igen, jag öppnar grinden. Nästa lastbil kommer. Jag öppnar en dörr och visar dem vart sakerna ska. De ser på mig och sen börjar de bära in. Jag går uppför trappan och fortsätter arbeta, sängen kommer på plats.
    Jag bygger vidare, bokhyllor, tv, ljudanläggning. Ser på de tomma kartongerna. De är fler än de uppackade nu, lagar mat. Sätter mig och äter.
    – Vi är färdiga.
    – Så bra.
    Jag reser mig och går ner, stänger grinden och går upp igen. Jag fortsätter äta, när jag är klar så fortsätter uppackningen. Solen går ner, jag klär av mig och går till badrummet. Ställer mig i duschen och tvättar av mig, jag torkar mig och går uppför trappan till sängen. Jag lägger mig och somnar.
    Ser på rummet, jag är färdig häruppe. Jag öppnar luckan och går nerför trappan. Jag ser på kartongerna och lådorna, sätter igång och packar upp och bygger. Hör ett tutande.
    Går ut och öppnar grinden, ser på budbilen. Han backar in och jag visar var han ska sätta kartongerna. Jag skriver under och han kör iväg, jag går in och stänger dörren. Ser på den, går till kartongen jag packade upp, fortsätter.
    ***
    Ser på lokalen, går fram till dörren. Startar svetsen och svetsar igen den, när jag är klar så stänger jag av gasen och rullar undan aggregatet. Jag ser på lokalen, går fram till servern. Jag ser på datorn, på de tre skärmarna.
    Jag rör på musen och tar fram ett USB, sätter det i datorn. Startar om den och bootar fram stickan. Klickar på operativsystem, klickar på installera. Ser stapeln röra sig. Går uppför trappan och går till köket.
    Öppnar kylen och tar fram mat, sätter mig och äter. När jag är klar så diskar jag och går nerför trappan och ser på stapeln. Den är strax klar. Jag ser på väggen, sätter mig i stolen och ser på fotografierna.
    Tio bilder, tio män. Ser på dem, präntar in deras ansikten. Ner till minsta leverfläck, tio män, män som inte vet att de dödsdömda. Ser på datorn, den är färdig.
    Startar om den, ser på skärmen. Loggar in och ser på skrivbordet, ler och börjar installera mina program. Ser på de tio mapparna, öppnar en av dem. Börjar läsa, tar en klunk av vattnet.
    ***
    Ser på de som dansar, sitter i baren på nattklubben. Tar en klunk av ölen, ser på mannen. Ser på hans hov, ser på kvinnorna som sitter med honom. Ingen av dem är hans fru. Hon är därhemma och är med barnen, enligt den mapp jag har om mannen så vet hon om kvinnorna.
    Hon har till och med gett sitt tillstånd, hon har fött honom en arvtagare och en dotter. När det var gjort så började han med sådana kvinnor som sitter vid bordet. Tar en klunk till av ölen, får ögonkontakt med en kvinna. Hon ser på mig, jag ser på henne och ler. Hon ser tillbaka och ler. Reser mig och går fram till henne.
    – Vill du dansa?
    – Kan du?
    – Finns bara ett sätt att ta reda på det.
    Hon tar min hand och hon reser sig, vi går ut på dansgolvet och vi börjar dansa. Vi rör oss till musiken, jag ser på henne och hon på mig. Mina händer känner på hennes nakna hud, hennes känner på min. Musiken slutar och nästa låt börjar, vi fortsätter dansa.
    ***
    Vi går uppför trappan till dörren, jag slår in koden och dörren öppnas. Vi går in och jag stänger av larmet, hon ser på rummet och sen på mig.
    – Det kunde man inte tro.
    – Det är meningen.
    Hon ser på mig, jag på henne. Går fram till henne och ger henne en kyss. Hon svarar på den. Vi drar av varandra kläderna, hon ser på min kropp och jag ser på hennes. Vi gillar båda vad vi ser, hon smeker min hud.
    Jag smeker hennes, vi går uppför trappan till sängen. Hon lägger sig på rygg och jag ser på henne. Böjer mig fram och slickar på hennes bröst. Min tunga leker med dem, den spelar över hennes hud.
    Når hennes slida, sträcker ut tungan och slickar henne. Känner smaken av henne. Mina fingrar leker med hennes inre. Min tunga med hennes klitoris, driver henne till orgasm och hon hörs när hon kommer.
    Hon drar upp mig, vi kysser varandra. Våra tungor leker med varandra, hon smeker min penis. Den reser sig och hon ser på mig och på den.
    – Du är stor.
    – Ja.
    – Du är försiktig?
    – Jag lovar.
    Tar fram en kondom, vi rullar på den. Sätter min penis mot hennes slida, trycker till och glider in. Når botten och hon stönar.
    – Jisses vad du fyller mig, har inte varit med om något liknande innan.
    Börjar röra mig, tar henne med långa tag. Vi andas tungt båda två, ser på henne. Hör på hennes andning, ser på hennes kroppsspråk att hon är nära. Tar henne snabbare och hon skriker till.
    Tar henne genom orgasmen, rör mig snabbare. Släpper på spärrarna, kommer och känner säden lämna mig. Ser på henne, hon kommer med mig. Slappnar av och ger henne en kyss. Lägger mig bredvid henne och hon andas tungt.
    – Jisses, inte nog med att du dansar bra. Du är bra på detta med.
    – Detsamma.
    Ger henne en puss, går nerför trappan. Går in på toaletten och tar hand om kondomen. Går tillbaka uppför trappan och lägger mig i sängen bredvid henne.
    – Var kommer du ifrån?
    – Sverige, ska studera här.
    – Hur kommer man över detta?
    – En rik släkting som dör och lämnar allt till dig.
    – Hur gammal är du?
    – Tjugofem, du?
    – Samma, hur får man en sådan kropp?
    – Träning, varken mer eller mindre. Började tidigt. Själv?
    – Dansade innan.
    – Och nu?
    – Springer lite då och då. Går på gym två eller tre gånger i veckan.
    – Där ser man.
    – Så studera?
    – Ja studera.
    – Till?
    – Datakunskap, programmering.
    – Varför här?
    – Vädret.
    Hon ser på mig och ler.
    – Bara vädret?
    – Och dansen kanske.
    Hon kysser mig och lägger sig på mig, känner hennes varma hud mot min.
    – Igen?
    – Gärna.
    Hon ler och slickar sig nerför min kropp, hon öppnar munnen och börjar suga mig. Sluter ögonen och njuter av hennes behandling, kramar lakanet. Hon är bättre än Natalia på detta, hon lämnar min penis, öppnar lådan och tar en kondom. Hon rullar på den, hon grenslar mig och börjar rida mig.
    ***
    Ser henne sätta sig i taxin och åka iväg, jag går in och klär på mig. Jag går ner och ser på pricken på skärmen. Jag tar mina saker och går upp, går ut från byggnaden. Öppnar grinden, sätter mig i bilen och kör ut. Går av bilen och stänger grinden. Jag ser på telefonen, pricken är kvar. Jag kör mot adressen.
    ***
    Jag ser på vakterna, jag rör mig snabbt över gräset. Han är i ett av sina andra hus. Han har ett par olika hus dit han tar sina älskarinnor. Kommer fram till fasaden, ser vakterna röra sig. Klättrar uppför väggen, rör mig över taket.
    Kommer fram till kanten. Trycker på glasögonen, hoppar ner på balkongen. Landar ljudlöst, går in och ser på mannen. Han sover kvinnan ligger bredvid honom, går fram till honom. Drar min kniv, sätter handen för munnen på honom och hugger till snabbt.
    Vrider kniven och han stirrar på mig. Livet rinner snabbt ur honom. Hon sover fortfarande, tar mig ut från rummet samma väg som jag tog mig in. Klättrar upp på taket, springer över det och hoppar.
    Flyger genom luften, landar rullar runt och springer iväg. Kommer fram till bilen, sätter mig i den och kör hem. Parkerar bilen och går uppför trapporna, slår in koden och öppnar dörren och går in.
    Går ner i lokalen, tar av mig väskan och selen. Går fram till en av väggarna, trycker på en knapp och väggen delar på dig. Går in i utrymmet och sätter tillbaka mina vapen på sina platser.
    Går ut och stänger dörrarna. Går fram till tavlan, plockar ner mannens bild och kör den genom en pappersstrimlare. Ser på nästa bild, går uppför trappan. Stänger luckan och lägger mattan över. Går till kylen och tar en vattenflaska, går upp till sängen och klär av mig. Tömmer flaskan och lägger mig och somnar.
    ***
    Ser på mannen, andas in och sen ut. Trycker av och han träffas i bröstet, han kastas bakåt och hans livvakter drar sina vapen och springer runt och letar efter skytten, jag tar vapnet och går ner i båten. Lägger geväret på sängen och går upp igen.
    Startar båten och kör iväg. Kommer fram till kajen, tar väskan och går iväg. Går fram till bilen och sätter mig i den, kör till min byggnad. Parkerar bilen och går uppför trappan, går in och stänger av larmet.
    Går fram till mattan och flyttar på den, öppnar luckan och går nerför trapporna. Öppnar den dolda delen och lägger in mitt gevär. Går ut och stänger dörren, går uppför trappan.
    Går uppför en stege och upp på taket. Klär av mig och lägger mig på solsängen och sluter mina ögon. Jag somnar och ser Natalia innanför mina stängda ögon.
    ***
    Parkerar utanför skolan, går in på området. Ser på människorna, går över en gräsmatta och kommer fram till den byggnad jag ska vara i. Går in och går till den föreläsningssal som vi ska vara i.
    Går in och sätter mig, tar fram en vattenflaska och tar en klunk av vattnet. Salen fylls på, vi är ett trettiotal elever. Två lärare kommer in och de har ett upprop. Efter det så får vi en lista med kurslitteratur, sen sätter första lektionen igång. Lyssnar och antecknar.
    ***
    Ser på skärmen och skriver in läxan, gör färdigt det jag ska. Ser på programmet och skickar in det, tillsammans med svaren på frågorna som de ställt. Klickar ner fönsterna och ser på tavlan. Jag ser på en av männen, öppnar hans mapp och börjar läsa.
    ***
    Ser på mannen, han kommer in på restaurangen. Ser på de tre män som går med honom. De sätter sig vid ett av borden, de beställer och servitören går iväg. Jag äter vidare. Ser ut genom rutorna, ser på människorna som går utanför.
    Ser på männen, ser deras gestikulerande. Dörren öppnas, ser tre män komma in. De sätter sig vid ett annat bord, fortsätter äta. De är poliser, eller DEA. Äter färdigt och ber om notan. Får den, läser på den och betalar.
    Reser mig och stoppar kvittot i fickan. Går igenom restaurangen, går ut från den. Kastar kvittot i en papperskorg. Går till min bil och sätter mig i den. Startar den och kör iväg, ser på pricken i mina solglasögon. Kommer fram till målet, parkerar bilen och går ur den.
    Trycker på glasögonen och pricken försvinner, går fram till glasståndet och köper en glass och går ut i sanden och sätter mig. En kvinna sätter sig bredvid mig.
    – Elaine.
    – Michael.
    – Du är på plats?
    – Ja sen nästan två månader. Två nere, skulle ta hand om den tredje men polisen eller DEA kom i vägen.
    – Jag undersöker.
    – Tack.
    – Så två nere?
    – Ja, jag sprider ut det. Så att inte polisen fattar alltför mycket misstankar, men förhoppningsvis så lägger skurkarna märke till mig.
    – Kommer du att ta hand om alla?
    – Så många som det behövs för att de ska lägga märke till mig. Där ett visst surrande på nätet, inte så mycket än. Jag spär på legenden så mycket jag kan och vågar. Men de har inte riktigt lagt märke till mig än. Ni kan kanske läcka lite?
    – Jag ska se vad de ovanför mig säger.
    – Javisst.
    – Hur går det i skolan?
    – Jodå det går framåt, det är rätt Basic just nu. Så jag har en hel del fritid.
    – Vad gör du då?
    – Ser på omgivningarna, solar och badar, är ju ändå student.
    Hon reser sig och går iväg, jag äter vidare på min glass. Hon stannade inte längre än vad ett samtal om en vägbeskrivning tagit. Äter upp glassen och går iväg, går till min bil och sätter mig i den.
    Startar den och kör iväg, kommer fram till min byggnad. Parkerar bilen och går in, går uppför trappan och går in. Går till kylen och tar fram mat. Går upp på taket, sätter på grillen.
    Ser på köttbitarna, lägger dem på grillen, fäller ner locket och ser på havet. Om polisen eller DEA har honom under lupp så går jag vidare till nästa. Behöver inte dra fel uppmärksamhet på mig.
    ***
    Ser på mitt terminstentan, läser igenom frågorna och svaren. Reser mig och lämnar in den. Går ut från salen, en veckas ledigt. Går ut från byggnaden, hade hoppat över målet. Tog ett annat, han jag hoppade över smet iväg när de kom för nära.
    Han sitter i Mexiko nu och dricker vin. Någon tjallade och han smet, tog hand om det andra målet, har nästa på listan. Han som smet kliar, frågan är om det är värt resan dit. Vi får se, sätter mig i bilen och kör iväg.
    Kommer fram, går ur bilen och ser på mannen som är nästa på listan. Efter sista mordet så är de lite mer på tårna. Aldrig fel med en utmaning, ler lite för mig själv. Reser mig och går fram till hissen, åker upp.
    ***
    Ser mannen i siktet, ser på vimpeln. Ser avståndet i siktet, det är på gränsen. Ser vimpeln, ser siffrorna dansa i siktet. Andas in, kramar avtryckaren. Kompenserar för rekylen och ser träffen. Hans huvud försvinner, de som sitter nära honom blir duschade av hans blod.
    Reser mig och går fram till dörren, öppnar den och går in. Packar ner mitt vapen, slår mig själv på axeln lite. Tar fram de andra kläderna, byter om och går nerför trappan.
    Öppnar dörren och går ut, går fram till hissen. Tar på mig solglasögonen, dörrarna öppnas. Trycker på B. dörrarna stängs och jag åker ner. Hissen stannar och jag går ut från byggnaden, jag tar fram en telefon.
    Skickar ett meddelande, stoppar ner telefonen. Går fram till min bil, tar fram telefonen och släpper ner den i en brunn. Sätter mig i bilen och kör iväg.
    ***
    Joe ser på fotografierna, fyra knarkkungar döda och de har inte ett spår. Han ser på metoderna, de är olika varje gång. Eller två av dem är gjorda med prickskyttegevär, båda två spektakulära skott. Det ena från en båt, det andra från tvåtusen drygt meter från ett hus tak till ett annat.
    Polisens prickskyttar fick motvilligt erkänna att de inte klarat de skotten. Framför allt inte det på båten, framförallt inte den dagen när det rullade lite. Han hade kontaktat militären, en av deras bästa prickskyttar hade kommit in och sett på bilderna och sen på dem.
    Han hade sagt att han inte klarat det. Han tillhör special forces, de andra två. En med pistol den andra med kniv, utan att älskarinnan vaknade. Frågan är om det är samma person eller om det är olika. Det knackar på dörren.
    – Ja?
    – FBI är här chefen.
    Joe ser på kvinnan som kommer in.
    – Välkommen.
    – Tack.
    – Joe Briggs.
    – Elaine Todd.
    – Är du ensam?
    – Mitt team kommer på plats i våra lokaler. Så fyra mord, fyra knarkkungar.
    – Ja, det ena mordet mer spektakulärt än det andra.
    – Ja, han eller hon är skicklig.
    – Så ni tror att det är en person?
    – Ja.
    Elaine tar fram en mapp, hon räcker den till Joe. Han öppnar den och sätter sig och börjar läsa. Elaine sätter sig och ser på honom, han läser färdigt och ser på henne.
    – Ni tror att det är samma person?
    – Ja, våra analytiker tror det.
    – Jisses, var han eller hon fått träning.
    – Vi vet inte, vilket är lite oroande. För det finns inget mönster i agerandet.
    – Kommer han eller hon slå till igen?
    – Ja, vi tror det. Morden i Ryssland, banade vägen för en av Bratva grenarna där. Morden i Italien handlade om kriget om heroin handeln, återigen kopplingar till Bratvan, morden i Spanien hade dock inga sådana kopplingar, det var annat. De andra var när han eller hon skapade sig sitt namn, våra analytiker är rätt övertygade om att vi har att göra med en mekaniker.
    – Förlåt?
    – En kontraktsmördare som är bättre än andra kontraktsmördare, de smälter in överallt. Lämnar inga spår efter sig och dödar snabbt och försvinner, planerar morden länge. Genomför den med kirurgisk precision. De smälter in överallt.
    – Militärträning.
    – Ja, minst. Säkert specialträning, tänk SEAL, SAS osv. en kille med extraordinär talang. Tröttnar på att arbeta för regeringen, trött på att få klapp på huvudet. Eller ett uppdrag som gick snett, tjänar bra med pengar på sitt arbete. De arresterade en Mekaniker i Frankrike för ett antal år sedan, de vet fortfarande inte hur många han dödat, han rymde från deras rymningssäkraste fängelse efter en månad, när de arresterade honom så arbetade han som lärare på en skola. Han är spårlöst försvunnen.
    – Tror ni att detta är han?
    – Nej han är närmre femtio, han tillhörde Främlingslegionen, deras fallskärmsjägare, de bästa av de bästa så att säga. När de frågade honom varför. Så sa han. För en miljon Euro per uppdrag så var valet lätt.
    – Jisses.
    – Ja.
    – Så hur gör vi?
    – Hoppas på att han gör ett misstag, vi kommer bara fånga honom om han gör ett misstag. Men vi misstänker att en gren av Bratvan ligger bakom beställningen. Tambovskaja grenen, de är skoningslösa.
    – Vi vet, mexikanerna bleknar i jämförelse.
    – Ja, så vi kommer lägga krutet på dem. De ska känna oss andas dem i nacken.
    – Okej.
    ***
    Jag ser på nästa mål, läser på mig. När jag är klar så reser jag mig och går till det dolda utrymmet. Ser på mina saker, packar väskan och går ut från byggnaden, sätter min väska i bilen. Kör till marinan, går ombord på båten och lägger ut. Jag kör ut på havet och ankrar, tar fram mitt fiskespö. Sätter mig i aktern och börjar fiska.
    ***
    Jag bryter vattenytan och ser på båten. Sjunker ner och simmar fram till båten. Tar av mig syre tanken och släpper den. Den faller ner i mörkret, den är stulen. De kan aldrig spåra den tillbaka till mig om de kollar.
    Bryter vattenytan, tar mig upp på båten. Rör mig ljudlöst, dödar vakten. Rör mig framåt, ser mannen. Kommer fram till honom. Skjuter honom i nacken, lägger honom på en solsäng, tar mig tillbaka till vattnet.
    Sjunker ner ljudlöst och sätter den lilla syre tanken i munnen och simmar iväg. Kommer fram till min båt, tar mig ombord och klär av mig.
    ***
    Förtöjer båten och tar min väska, har varit ute i två dagar. Går iland och går till min bil, kör till byggnaden och parkerar bilen. Går uppför trappan och går in, går fram till luckan i golvet och går ner. Tar mannens bild och stoppar den i dokumentförstöraren. Öppnar den dolda dörren och lägger in mina vapen.
    ***
    – Han har slagit till igen.
    – Vem?
    – Carlos Jimenez, till havs. Honom och en vakt, han tog sig ombord på båten. Tog sig förbi nio fullt beväpnade vakter och sköt honom i nacken. La honom på en solsäng. Tog sig tillbaka till vattnet, simmade iväg i natten. Sprängde syrgas tanken som han använt på vägen dit. Så vi har inga spår.
    – Varför vakten?
    – Han har haft ihop det med en av bratva soldaternas döttrar.
    – Hur fan kunde han veta vem han skulle döda?
    – Som sagt, han är förbi proffs. Han är något annat, något som vi aldrig mött innan.
    ***
    Sitter på en föreläsning, ser på tavlan och antecknar. Föreläsningen tar slut.
    – Kommer du ikväll?
    – Jadå, vilken tid var det nu igen?
    – Klockan sju.
    – Tack då ses vi då.
    – Det gör vi.
    Reser mig och ser på henne när hon går iväg, hon går fram till andra i klassen. Jag lämnar salen och går till min bil, sätter mig i den och kör hem. Tänker på byggnaden som hem nu, fast att jag vet att jag en dag kommer lämna den.
    Går uppför trappan och öppnar dörren och går in. Går till kylen och öppnar den, tar fram mat. Sätter burken i mikron och värmer den. När den är klar så går jag upp på taket och sätter mig på takkanten och dinglar med benen och äter.
    Tar en klunk av ölen och ser utöver havet. Ser på solen, äter vidare och tänker på farbror och faster. På Natalia, jag känner mig lite vemodig.
    ***
    Parkerar bilen utanför baren, går in och ser mina klasskamrater. Sätter mig med dem och de hälsar, jag hälsar tillbaka. Jag beställer en öl och servitrisen antecknar vad vi vill ha. Hon går iväg och vi börjar prata om skolan, om livet. Vi får vår öl, som blir fler.
    För de andra, jag dricker två. Ser på människorna som sitter i baren. Reser mig och går fram till baren, beställer en mineralvatten. Får flaskan och betalar. Får tillbaka pengar, ser meddelandet.
    Går tillbaka till de andra, sätter mig och känner Sandras hand på mitt lår. Ser på henne hon ser på mig, jag flyttar inte på den.
    ***
    Vi kysser varandra aggressivt, våra händer sliter av oss kläderna. Vi kysser varandra på vägen upp till sängen, hon knuffar mig bakåt och dyker ner mellan benen på mig och hon börjar slicka och suga mig.
    Stönar högt när jag känner hennes lek med min penis. Ser på henne och drar upp henne, hon sätter sig på mitt ansikte. Min tunga leker med henne, känner smaken av henne.
    Slickar henne till orgasm och hon kommer med ett skrikande som ekar mellan stenväggarna. Hon lämnar mitt ansikte och vi kysser varandra.
    – Bakifrån.
    – Gärna.
    – Älskar det.
    Tar en kondom, rullar på den och sätter penisen mot hennes slida och trycker till. Glider in i henne och tar henne med långa tag. Ser på klockan, ökar takten och hon kommer med ett skrikande.
    Tar henne genom orgasmen och ökar takten lite till. Känner ilningarna och kommer, fyller kondomen med min säd och vi lägger oss på sidan. Vi andas snabbt.
    ***
    Vinkar till henne när hon åker iväg med taxin, ser den försvinna. Sätter mig i bilen, ser på klockan, det blir precis. Kör iväg och kör igenom staden, parkerar och ser på byggnaden. Springer fram till väggen, klättrar uppför den.
    Kommer upp på taket, sätter mig på huk och öppnar takfönstret. Klättrar in och lägger mig på en träbjälke, ser dörrarna öppnas. Tre män kommer in, ser på dem. Drar min pistol, följer dem och släpper taget om bjälken.
    Landar och skjuter dem, skjuter deras redan döda kroppar. Springer fram till väggen och klättrar upp, tar mig ut genom fönstret. Springer fram till kanten och hoppar, springer vidare och hoppar ner. Ser mig omkring och springer till bilen. Sätter mig i den och kör iväg.
    ***
    – De är döda.
    – Alla tre?
    – Ja, jag hade ett fönster på tjugo sekunder när deras vakter säkrade utsidan.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Nu får du bre på ordentligt så att polisen börjar pressa dem.
    – Ja.
    – Tack.
    – Vad händer sen?
    – Sen så kommer Bratvan att börja förlora folk.
    – Men…
    – Dina överordnade i Washington har utnyttjat mig att döda dem för att visa att ni gör något. Min politiska ledning har fått klartecken att stoppa honom. Han kommer dö, han och hans bror och kusiner. Sen försvinner jag.
    – Hur lång tid?
    – Vet inte, vi får se. Har en kvar av dem att döda, som sagt det är politik. Varken mer eller mindre, er president vill vinna politiska poänger. Vår ja han vill bli av med konkurrenter.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Det är vad det är, varken mer eller mindre.
    – Så politik.
    – Ja politik.
    – Vad känner du för det?
    – Jag är soldat, får jag en order så utför jag den. Andra får fundera på moralen, jag har gjort som andra sagt i hela mitt liv. I Ryssland så får man lära sig lyda order, från föräldrar, lärare, tränare, presidenten osv. gör som vi säger annars… jag fick en order. Jag utför den och får en klapp på huvudet. Kanske en medalj, en befordran. En natt eller två i en Datja någonstans, sen nya order.
    – Men varför…
    – Soldat?
    – Ja.
    – Familjetradition, vi kommer från en långlinje av soldater. Mina mor och farföräldrar stred i det stora fosterländska kriget, min mor och far blev soldater, min farbror och faster är soldater.
    – Så tradition.
    – Ja, tradition.
    ***
    Ser på mannen, han sitter på verandan i hans hacienda. Jag ser på vakterna, här är minst trettio. Ser lastbilarna lastas, flyktingar med magarna fylla av knark. Lastbil efter lastbil lastas, de transporteras till Kalifornien, Arizona, New Mexiko och Texas.
    Lastbilarna stannar, de tömmer dem på knarket. Vissa medan de lever. Andra skjuter de först, sen tömmer de dem. Ser lastbilarna åka iväg, dessa kan jag inte hjälpa.
    Mörkret faller, det blir beckmörkt. Trycker på glasögonen, världen runt mig blir grön. Känner på min sele, alla saker på plats. Reser mig, stretchar lite. Rör mig framåt, ser två vakter. Drar mina svärd och anfaller dem, de faller ihop.
    Tar en öronsnäcka och lyssnar. Rör mig igen, två vakter till. De går samma öde tillmötes, rör mig, kommer fram till muren som går runt haciendan. Tar mig över den, ser på vakterna. De är åtta, lyfter mitt automatvapen. Ser dem, skjuter och snabbt.
    Träffar och de faller ihop. Väntar, ser fyra till och jag skjuter och de faller ihop. Reser mig och korsar framsidan diagonalt, stannar och ser dem. De står med ryggen mot mig. Rör mig långsamt, ser dem alla nu. Har bytt magasin, lyfter vapnet. Trycker av och jag ser dem falla ihop.
    Byter magasin, väntar. De kommer ut, skjuter och de trillar ihop. Tar mig fram till huset, trycker på glasögonen. Ser dem sitta i köket, sex män. Rör mig runt, ser på dörren. Rör mig långsamt framåt, stannar. Jag väntar, hör skrapandet av stolar.
    Vaktbyte, de kommer fram till dörren. Drar min pistol och ser dem komma ut, jag skjuter dem. Byter magasin och går in, hör ljuden från andra våningen. Hör de dova skriken, gråtandet. Hör henne be honom sluta, rör mig fram till trappan.
    Går uppför trappan, hör morrandet. Ser på hunden, låser fast dess blick. Pekar med fingret, sänker det och hunden lägger sig.
    – Ligg, stanna.
    Den ser på mig och jag på den. Går fram till dörren, öppnar den och ser på vad händer i rummet. Drar ett av mina svärd och går fram till honom och svingar svärdet. Jag kapar hans penis, han stirrar på mig.
    Jag kör det andra svärdet i hans hjärta och svingar det andra. Hans huvud flyger iväg, han rasar ihop. Jag ser på flickan. Hon är inte mer tolv eller tretton år, går fram till henne och knyter loss henne. Hon stirrar på mig.
    – Det kommer bli bra.
    Jag lyfter upp henne och bär ner henne. Jag visslar på hunden och den följer efter oss. Går fram till en stor bil och lägger henne i baksätet, hunden sätter sig i framsätet. Jag tar fram telefonen och trycker på en APP, en explosion hörs, sen en till och en till.
    Hans fabriker går upp i rök, jag startar bilen och kör iväg, trycker på appen igen och min bil som jag kört i sprängs.
    ***
    Jag ser på flickan, hon ser på mig. Hon går fram till klostret och går in, hunden ser på mig och jag på den.
    – Jaha vad ska jag göra med dig då?
    Den lägger sig och jag ser på den. Det är en stor Rottweiler, jag kör iväg och korsar gränsen. Jag stannar vid en bensinstation och tankar. Ser på hunden och går in och köper ett par korvar, går ut och ger dem till hunden. Han slukar dem i ett nafs.
    – Vad ska jag kalla dig då?
    Jag klappar honom och han ser på mig.
    – Damian, jag kallar dig Damian.
    Han lägger sig och jag startar bilen och kör iväg.
    ***
    Kapitel 5
    ***
    Damian springer bredvid mig, vi kommer tillbaka till byggnaden. Vi går in och uppför trappan, vi går in byggnaden och han springer till sin vattenskål. Jag går till kylen och tar fram en flaska med vatten, ångrar mig och tar två.
    Jag öppnar den första och tömmer den, sen öppnar jag den andra och tömmer den med. Jag går till duschen och ställer mig i den och duschar av mig. Torkar mig och smeker tatueringen, går fram till luckan och öppnar den.
    Jag ser på tavlan, ett namn kvar. En bild, jag ser på mannen. Öppnar datorn och hans mapp, ser på byggnaden han bor i. Han kallar det Fort Knox, han lämnar det aldrig. Ingen fru, inga barn, inga älskarinnor.
    Ser på ritningarna, läser igenom dem och bestämmer mig. Går ut på nätet. Läser om vad som skrivs om mig på de mindre synliga sidorna på nätet. Öppnar ett av meddelandena, läser det och svarar på det. Går upp och stänger luckan, klär på mig och ser på Damian.
    – Vakta.
    Han skäller en gång, jag går ut ur byggnaden och åker till skolan. Går in och sätter mig i föreläsningssalen, hälsar på de andra. Lektionen sätter igång.
    ***
    Ser te – salongen, går över gatan och går in. Sätter mig i ett av båsen och beställer te med honung och småkakor. Kvinnan går iväg och jag tar fram min bok, jag öppnar den och börjar läsa. Kvinnan kommer tillbaka och jag visar henne boken, hon serverar mig och går iväg.
    Jag ser på teet och slår upp, jag tar av honungen och lägger i det i teet. Smakar på honungen, bra kvalité. Rör runt och tar en kaka och smuttar på teet. Det är gott, läser vidare i boken och tar en kaka till.
    – Bra bok.
    – Ja jag har alltid tyckt det, läste den första gången när jag var fyra. Min mor, är lärare i rysk historia. Hon väckte intresset.
    – Där ser man, du talar bra ryska.
    – Tack.
    – Var är du ifrån?
    – Lite här och var, ni kontaktade mig. Vad vill ni?
    – Vi har en bil som behöver lagas, en äldre bil. Så det behövs en äkta mekaniker.
    – Vad är det för en bil?
    – En rysk klassiker.
    – Där ser man, de ser man inte ofta.
    – Kom, följ med så ska jag visa den.
    – Javisst.
    Jag tömmer te glaset.
    – Ni har bra honung.
    – Ekologisk, inga tillsatser.
    – Så bra.
    Vi reser oss och jag slår ihop boken. Vi går igenom restauranten och vi går genom en korridor. Vi kommer in i ett rum, ser på de som står där.
    – Var är bilen?
    – Vi kommer till det.
    – Om vi säger såhär, försöker ni med något så kommer ni få leta efter en annan bilmekaniker. Det kanske till och med blir så att jag tar det personligt, säg vad ni vill ha lagat. Jag säger ja eller nej, testar ni mig så blir det nej.
    Han ser på mig, han ser att jag inte blir rädd. Jag släpper boken och drar min pistol, jag skjuter vakterna och sätter pistolen på hans panna och fångar boken med min fot.
    – De har västar, de kommer vakna. De kommer ha ont, men av hövlighet så dödade jag dem inte.
    Han ser på mig, på boken och sen på pistolen.
    – Tar de det personligt så kommer jag inte vara lika hövlig igen. Förstår vi varandra Gregorij?
    En dörr öppnas och mannen som leder dem kommer in i rummet, han ser på vakterna och sen på mig.
    – Så de kommer leva?
    – Ja, som sagt av hövlighet. Säg namnet på bilen, jag tittar på det. Tar jag jobbet så sätter ni in femhundra tusen Euro på detta konto, jag lagar bilen och när jag är klar så sätter ni in femhundra till.
    – Du vet mitt namn?
    – Jadå, jag vet precis vem du är. Vet vem alla är, det är därför jag klarar mig. Information.
    Han ser på mig och sen på mannen som har pistolen mot sin panna.
    – Seta Umurov.
    Jag ser på honom.
    – Jag meddelar när jag bestämt mig, som jag sa till honom. Ni har gott te och honung. Kakorna var lite för söta för min smak.
    Jag sätter tillbaka pistolen och knixar till med foten och tar min bok, jag nickar åt dem och lämnar rummet. De ser efter mig och Gregorij ser på vakterna och mannen som visade mig in.
    – Vad sa jag?
    – Inget lekande.
    – Precis.
    Han lämnar rummet och går till ett annat rum, han ser på skärmen. Han läser, hans bror ser på honom.
    – Han kommer ta jobbet, sätt in pengarna.
    – Är du säker?
    – Ja jag är säker.
    ***
    Jag kliar Damien i nacken, jag läser på mig och svarar på deras fråga. Jag kan laga bilen åt dem.
    ***
    Gregorij öppnar paketet, i det ligger en telefon. Han öppnar den och ser bilden.
    – För över pengarna.
    – Ja herrn.
    – Bjud in honom till huset.
    – Ja Gregorij.
    Ser på kontot, låter pengarna försvinna i cyberspace. Kliar Damien i nacken, han ligger med huvudet i mitt knä. Jag ser inbjudan och svarar på den, ser deras försök att attackera min dator.
    Ler lite och följer attackerna tillbaka till källan, planterar ett virus. Försöker de igen så kommer det att trigga viruset, ser på skärmen. Ser attacken och ler, jag börjar skriva på datorn.
    Ler lite till och lägger till en trojan till. Klickar bort programmen, reser mig och Damien tittar på mig. Tar mina stavar och går in i buren. Andas in och börjar röra mig.
    ***
    Stannar bilen vid grinden, anmäler mig till den ene av vakterna. Han talar i en mick och grinden öppnas, jag kör in och parkerar fram den absurt stora villan. Går in och går igenom huset till baksidan.
    Hör musiken dunka, hör kvinnoröster som skriker glatt, hör män som skrattar. Ser mig omkring och ser på människorna. Det ser ut som en dålig karikatyr på hur ryssar uppträder i Hollywoodfilmer.
    – Du kom.
    – Ja blev nyfiken på dina bilar, om ni har fler klassiker.
    – En del.
    – Där ser man, då kanske man kan få se dem.
    – Senare, nu är det fest.
    – Tack.
    Går fram till baren och ber om en flaska mineralvatten, får den och tar en klunk. Ser på kvinnorna, de är väldigt lättklädda. Ingen av dem har bikini överdel på sig, de flesta har fejk bröst. Frågan är om han betalt dem alla.
    Tar en klunk av vattnet, jag ser att de noterar vad jag dricker. Ser vakterna, de är tungt beväpnade. Deras hållning säger mig att de är före detta militärer. Är det, det som stör farbror? Att han rekryterar före detta militärer.
    Ser på en av kvinnorna, hon är inte lättklädd. Inte som de andra, hon är lång, klädd i vita byxor, vitt linne och en vit kavaj. Hon har rakt blont hår, en vacker kropp och ett ännu vackrare ansikte. Ukrainska, undrar vad hon gör här. Beväpnad, livvakt. Inte omöjligt, en FSB kvinna. En av deras små sparvar, smeker min tatuering.
    Hon ser på mig, ser att hon bedömer mig. Tar en klunk av vattnet, komplicera det inte nu Michail. Ser på två kvinnor som springer förbi, deras bröst rör sig knappt, så mycket silikon är det i dem. Han gillar dem storbröstade tydligen. Kommer inte röra en endaste av dem. Ser på den blonda kvinnan igen, undrar hur bra hon är.
    Lämnar baren och går fram till buffén, tar mat och lägger upp på en tallrik. Tar bestick och sätter mig vid ett bord, sätter flaskan på bordet och börjar äta. Bra kvalité på maten.
    – Raisa.
    – Angenämt, Michael.
    – Din ryska är god.
    – Din med, man hör nästan inte Minsk brytningen.
    Hon ser på mig, ser genom hennes tunna blus. Ser den vita bh:n. ser hennes vältränade kropp. Ser tatueringen, en av dem. Intressant, nu kliar det verkligen.
    – Hör du skillnad på det?
    – Ingår i jobbet, att höra skillnad på saker. Man blir inte gammal i det yrke jag har om man inte är utbildad.
    Hon ser på mig, jag ser på henne och stoppar gaffeln i munnen. Tuggar och sväljer, hon ser på mig och jag på henne.
    – Sant, var är du utbildad?
    – Här och där, lite av detta, lite av det.
    – Som jag då.
    Där hon har varit, de hämtar dem unga till det. Unga, våldsamma och intelligenta. Det gäller att trampa försiktigt, väldigt försiktigt.
    – Imponerande det du gjort, hur länge?
    – Snart ett år.
    Jag äter vidare, tar en klunk av vattnet.
    – Kan du inte sätta dig, får ont i nacken av att se uppåt.
    Dumt, Michail, väldigt dumt. Säger den där lilla rösten i baknacken. Hon ser på mig och drar ut en stol och sätter sig.
    – Får man lära sig sådant i Sverige?
    – Har man en far som lärt en yrket så…
    – Så får man det.
    – Ja, rätt utbildning på det. Du förstår vi är rätt bra tränade, det måste vi vara med tanke på vår granne i öster.
    – Sant.
    Jag äter vidare, bakgrunden höll. Hon ser på mig, jag ser på henne. Tallriken är tom.
    – Ska du inte förlusta dig?
    Hon ser på kvinnorna.
    – Föredrar äkta vara, framför produkter.
    Hon ser på mig och ler, givetvis så är hennes leende vackert med. Hon lutar sig tillbaka och jag ser pistolerna, knivarna sitter där de ska. Frågan är om hon svärd. Hon lägger ena benet över det andra, hon ser på mig. Jag ser på henne.
    – Vad vill du veta?
    – Varför?
    – För traditionen vidare, min far var väldigt duktig på det han gjorde. Tills han fick en mindre stroke, lite för mycket fuskande.
    – Jag beklagar.
    – Tack, så jag lämnade det jag höll på med och tog upp stafettpinnen. Lärde mig av hans misstag och gick vidare.
    – Så för familjen?
    – Ja, för familjen.
    – Intressant.
    ***
    Ser på Gregorij, ser på mapparna. Fem stycken, öppnar dem och ser på männen på bilderna.
    – Det kommer bli dyrt.
    – Hur dyrt?
    – Kommer få gå underjord på allvar, femtiomiljoner plus den.
    Pekar på en av bilarna, han ser på mig och sen på bilen. Ser ett leende på hans läppar.
    – Du har god smak.
    – Tack.
    – Vi har ett avtal, hälften nu och hälften när du är klar.
    – Hälften när jag bestämt mig, jag hör av mig. Senast i morgon.
    Reser mig och lämnar lokalen går igenom trädgården som nu liknar en orgie värdig romarna. Lämnar huset och går till min bil, sätter mig i den och kör iväg.
    ***
    – Michail.
    – Han vill att jag dödar de fem.
    Hör honom tända en cigarett.
    – Backar jag så är allt förgäves, dödar jag dem så kommer han bli nästan orörbar.
    – Nästan?
    – Nästan farbror.
    Ser på skärmen, läser på mig om Raisa. Imponerande läsning, verkligen imponerande.
    – Bli kvar, gör vad som krävs.
    – Skickar det jag har om det skulle bli liv.
    – Gör så.
    ***
    Jag svarar dem, börjar läsa på mig.
    ***
    Ser på de fem männen, de stirrar på mig och sen på sina vakter.
    – Mina herrar.
    Jag trycker av och de dör, tar den ene mannens dator. Lämnar rummet och går fram till hissen. Trycker på knappen och åker ner, går till min bil och kör iväg. Kommer hem, ser på dörren och går uppför trappan. Går in och ser på Damian, ser honom morra åt två män.
    – Jag gillar inte inbrottstjuvar, hälsa honom det. Var det Raisa så hälsa henne att jag inte uppskattar amatörer. Damian, fot.
    Hunden kommer fram till mig.
    – Sitt.
    Han sätter sig.
    – Nu försvinn innan jag ångrar mig.
    De två männen ser på mig och sen på hunden, de går förbi mig. Nerför trappan och till sin bil, de sätter sig i den och kör iväg.
    – Bra vaktat Damien.
    Hunden ser på mig och buffar till mig med nosen, jag går fram till luckan och öppnar den, går nerför trappan. Sätter datorn på skrivbordet, öppnar min egen och backar inspelningen.
    De hann inte kolla något förrän Damien skrämde livet ur dem, ler lite och öppnar mannens dator, sätter i en USB sticka och tar mig in på den. Öppnar mannens bankkonto och tömmer dem, skickar ut dem i cyberspace till en regnig dag.
    ***
    Lämnar skolan och går till min bil, ser på bilen som står bredvid min. Rutan rullar ner och jag ser på Raisa.
    – De ber om ursäkt.
    – Tack, så det var inte du?
    – Nej, det var inte jag. Avrådde faktiskt dem från det.
    – Där ser man, vad säger man, tack?
    – Ja kanske det.
    – Kaffe?
    – Gärna.
    – Kör efter mig.
    Sätter mig i bilen och kör iväg, jag kommer fram till min byggnad. Öppnar grinden och kör in, går ur bilen och ser på Raisa. Hon går in genom grinden och vi går uppför trappan. Slår in koden och öppnar dörren, Damien ser på mig och sen på Raisa.
    – Hon är en vän.
    Han ser på henne och luktar på henne och går iväg, vi går in.
    – Välkommen.
    – Tack.
    – Se dig omkring, så lagar jag kaffe.
    Jag går till köket och börjar laga kaffe, Raisa ser sig omkring i lokalen, hon går fram till mina bokhyllor och ser på böckerna. Hon läser på ryggarna och ser på mig.
    – Detta är en tillfällig bostad, så inga original. Men jag älskar att läsa så jag har böckerna.
    Hon läser vidare på ryggarna, jag dukar fram muggar, socker och mjölk.
    – Har tyvärr bara pulverkaffe, det är nog det jag saknar mest med hemma. Ordentligt kaffe.
    Hon ser på mig, jag ser på henne. Hon går runt i lokalen och sätter sig vid bardisken.
    – Varför här?
    – Billigt, det fyller mina behov. Har en makalös utsikt från taket, över tvåhundra kvadratmeters utrymme till en tiondel av vad jag fått betala därinne. Det är diskret.
    Hon tar en klunk av kaffet, hon ser på mig.
    – Gör jag dem så nervösa?
    – Haha, ja lite så.
    – Där ser man, jag gör mitt jobb. När jag är klar så kommer jag att åka vidare, till nästa plats. Göra det jag gör där, har inga allianser.
    – Det är väl det som skrämmer dem, du får kanske en dag kontrakt att döda dem.
    – Så är det, så de skickade dig för att döda mig?
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Om vi säger såhär, jag har ett mål kvar. När jag dödat honom så reser jag.
    – När?
    – Om en vecka.
    – Kalla det professionell vänlighet, du får din vecka.
    – Tack, bara så du vet. Jag kommer inte tveka, jag tvekar aldrig.
    Hon ser på mig, jag ser på henne. Hon dricker upp sitt kaffe och reser sig.
    – En vecka.
    Hon går ut från byggnaden, jag ser på den stängda dörren. Reser mig och går fram till luckan och öppnar den. Går nerför trappan och går till skrivbordet, öppnar mannens mapp. Ser på den och klickar på den, går igenom den en sista gång.
    ***
    Ser uppåt, jag klättrar uppför stegen och öppnar luckan. Ser på omgivningen, klättrar ut och springer över gräset. Kommer fram till väggen och klättrar upp på taket. Drar pistolen och skjuter de fyra vakterna, jag rör mig fram till luckan.
    Öppnar den och tar mig in genom den. Ser hålet mellan laserstrålarna, släpper taget och landar på golvet. Rör mig ljudlöst, ser på mannen. Drar pistolen och skjuter tre gånger. Hans kropp studsar till, jag känner efter pulsen.
    Rör mig över golvet till hålet, skjuter ifrån och tar mig in, stänger luckan och tar mig upp på taket igen. Springer över taket och hoppar ut i luften. Landar och springer över gräset fram till luckan. Klättrar ner och tar mig ut.
    ***
    Ser på Damien, han ser på mig. Kliar honom i nacken och kör iväg, tar fram telefonen och trycker på knappen. Byggnaden exploderar, den jämnas med marken. En annan anledning till valet av plats. Kör iväg och kommer fram till huset, stannar och parkerar bilen. Går in och stänger dörren, sätter mina väskor på golvet och ser på Damien.
    – Nu min vän då avslutar vi detta.
    ***
    Raisa ser på ruinerna, hon ser på bilen som ligger under stenen. Hon går runt på platsen och undersöker den. Att jag inte var kvar här är hon väldigt övertygad om. Frågan är vad jag kommer göra nu, hur personligt jag tagit hotet. Ett hot som hon varnade dem från att utfärda, frågan är om hon ska ta en veckas semester. Åka iväg till Vegas kanske.
    ***
    Jag andas in, sen ut. Rör mig framåt, lyfter mitt vapen och trycker av. Tre döda vakter. Stannar, tar fram telefonen och trycker på en APP. Flera explosioner hörs, det hörs skrik därinne. Reser mig och börjar springa, skjuter vakterna.
    De är så förvirrade så att de inte märker mig. Byter magasin, ser på huset. Ser på bränderna, ser att mina mål står utanför och skriker åt vakterna. Lyfter mitt vapen och skjuter dem, skjuter vakterna.
    Gregorij saknas, jag vet var han är. Springer tillbaka till bilen, sätter mig i den och startar den och kör iväg.
    ***
    – Du skulle åkt på semester Raisa.
    – Bad om det, men fick inte.
    – Trist.
    Ser på Raisa, hon ser på mig. Gregorij ser på oss båda, ser honom slicka sig om läpparna. Hon drar sina svärd, jag sätter tillbaka min pistol och drar mina svärd. Hon ser på dem, jag ställer mig i redoposition. Jag ser på henne och ler, hon ser på mig och ler tillbaka. Hon attackerar, jag blockerar henne och ler mot henne.
    – Jag smiskade henne efter en månad, lyckades du med det?
    Hon ser på mig, jag ser på henne. Hennes tatuering avslöjade henne, hon har varit i Sibirien hon med, jag ser insikten i hennes ögon. Vi backar och hon ser på mig.
    – Låt oss dansa Raisa.
    Jag attackerar henne, hon försvarar sig och backar. Jag attackerar snabbare, ser rädsla i hennes ögon, rör mig snabbare och ser luckan. Tre rörelser senare så ligger hennes svärd på golvet. Hon stirrar på mig, jag ser på henne. Jag slår till henne tre gånger, hon ramlar ihop. Jag sätter svärden på sina platser, jag drar min pistol och ser på Gregorij.
    – Allas vår far hälsar, ni skulle gett fan i gasen.
    Trycker av tre gånger, hans kropp studsar till. Tar hans dator och ser på Raisa, lyfter upp henne och bär ut henne. Sätter henne i bilen och kör iväg, bär in henne i huset. Lägger henne i sängen och går ut från rummet, klär av mig och packar mina väskor. Ser på Damien, vi går ut ur huset och sätter oss i bilen. Jag kör iväg.
    ***
    – Tack för ett bra samarbete.
    – Detsamma.
    – Här.
    Jag räcker henne en mapp, hon tar emot den och öppnar den. Hon läser igenom den och ser på mig.
    – Gör vad ni vill med pengarna. Vi kanske träffas igen.
    – Kanske det.
    Jag går ut från lokalen och sätter mig i bilen, kör till flygplatsen. Köper en biljett åt mig och Damien, tar fram min telefon.
    – Jag kommer hem farbror, du kan hälsa far att de är bortresta.
    – Då vet jag det.
    Lägger på och kastar telefonen, ser dem gå iväg med Damien. Han går med dem efter uppmaning av mig. Går till gaten och sätter mig.
    ***
    Raisa vaknar i huset, hon ser på sig själv. Hon känner sig på hakan och sätter sig upp, hon ser på sina vapen. De ligger på sängen, bredvid vapnen så ligger det ett USB. Hon ser på det och tar sina vapen och stickan, hon tar bilnycklarna som ligger på sängen.
    Hon går ut från huset och går fram till bilen, hon öppnar den och kör iväg. Hon stannar vid ett hotell, hon går in och ber om ett rum, hon får nyckeln och går till hissen.
    Hon åker upp och går in på sitt rum, hon sätter datorn på sängen. Öppnar den och sätter i stickan, hon klickar på mappen med sitt namn. Hon klickar på Word dokumentet, hon läser vad jag skrivit. Hon ser kontonumret, ett leende syns på hennes läppar.
    ***
    Jag kör fram till herrgården, jag går ur bilen. Tar mina väskor och öppnar för Damien. Vi går fram till porten och öppnar den, vi går in och jag ropar på faster. Hon kommer gående och hon ser på mig och sen på Damien.
    – Hon är en vän, alla här är vänner.
    Han ser på mig och skäller en gång. Faster kommer fram och hon stannar och ser på mig. Hon kramar mig och jag kramar henne.
    – Välkommen hem.
    – Tack faster.
    – Hur är det?
    – Helt slutkörd, kommer be farbror om semester.
    – Då får vi se till så att du får den.
    – Tack faster, jag ska byta om sen inställa mig hos farbror.
    Jag går upp på mitt rum, sätter väskorna på sängen och öppnar garderoben. Tar på mig min uniform och går nerför trapporna, Damien ser på mig.
    – Stanna.
    Han ser på mig och lägger sig, min faster ser på mig. Hon rättar till slipsen lite, jag ger henne en kyss på kinden och går ut från huset. Går till bilen, sätter mig i den och kör iväg.
    Kommer fram till huvudkvarteret och parkerar bilen, jag går ur den och går in genom huvudingången. Går fram till hissen och går in i den, trycker på farbrors våningsplan. Dörrarna stängs och hissen rör sig uppåt, hissen stannar och dörrarna öppnas.
    Jag går ut och gör honnör åt de två högre officerare, de svarar på den och jag går fram till farbrors dörr. Jag knackar på dörren och öppnar den, jag går in och ser på farbrors sekreterare.
    – Kapten Dimitrov, jag ska inställa mig hos generalen.
    Hon ser på mig och trycker på en knapp. Hon anmäler mig och visar med handen att jag kan gå in, går fram till dörren och öppnar den. Tar av mig hatten och går in. Går fram till skrivbordet och ställer mig i givakt.
    Han ser på mig, reser sig och går runt bordet. Han kramar om mig och jag svarar på kramen, det är första gången någonsin som han kramar mig.
    – Välkommen hem.
    – Tack farbror.
    – Sätt dig.
    Jag sätter mig och han sätter sig i sin stol. Han ser på mig.
    – Du klarade det.
    – Ja farbror, jag klarade det.
    – Vår ledare är väldigt nöjd med dig, det kommer inte bli några komplikationer. Det du hittade på hans dator, bevisen för hans, eller deras dubbelspel. Gjorde en hel del människor upprörda.
    – Så bra.
    – Ja verkligen, här.
    Han räcker mig ett kuvert, jag öppnar det och läser brevet. När jag är klar så ser jag på honom.
    – Det är för mycket.
    – Nej det är precis lagom.
    – Men jag hoppar över major.
    – Ja, vår ledare har talat. Han kommer hit om en halvtimme för att sätta den medaljen på ditt bröst och ge dig befordran personligen.
    – Där ser man, vad ska jag tänka på?
    – Svara på hans frågor, men svara vist.
    – Finns det möjlighet för mig att få semester?
    Han ser på mig.
    – Hur länge?
    – Två veckor, jag är ganska slut. Det har varit hektiskt.
    – Jag förstår det, ta dina två veckor.
    – Tack farbror.
    – Ingen fara Michail.
    – Så vad händer annars?
    – Vi diskuterar det när du kommer tillbaka.
    – Ja farbror.
    ***
    Jag ser på Putin han får medaljen och sätter den på mitt bröst, jag gör honnör och han nickar. De som är här applåderar och jag sänker armen, vi går in i en anslutande sal, mat och dricka är framdukat. De börjar ta för sig, jag går fram till bordet och tar en tallrik.
    Jag lägger upp mat på den och går till ett av borden, jag sätter mig och börjar äta. Min farbror talar med Putin, jag börjar äta och tar en klunk av vodkan.
    – Min gode överstelöjtnant, är här ledigt?
    Jag ser på mannen i civila kläder, jag vet vem han är.
    – Javisst kamrat överste.
    – Tack.
    Han sätter sig, han är av den gamla skolan. Han var med under det kalla kriget, han börjar äta.
    – Så du lyckades med ditt uppdrag.
    – Ja kamrat överste.
    – Snälla säg Sergej.
    – Tack.
    – Enligt din rapport så var deras vakter före detta soldater.
    – Ja.
    – Bara soldater?
    – Nej som jag skrev i rapporten så var där en från Direktorat Q.
    – Överlevde hon?
    – Ja hon överlevde.
    – Tvekade du?
    Jag ser på honom.
    – Nej jag tvekade inte, hon stod inte med på listan. Dödar inte för mitt nöjesskull.
    Han ser på mig, han tuggar på maten.
    – Vad gjorde du med henne?
    – Lämnade henne i mitt säkra hus, med en bilnyckel. Vad hon gjorde när hon vaknade har jag inte en aning om.
    – Älskade ni?
    – Nej, kamrat Sergej det gjorde vi inte. Hon vet inte vem jag är, om jag behöver spela den rollen igen.
    – Så det tror du?
    – Nej jag vet det.
    – Hon var en av våra bästa, väldigt lovande.
    – Vad hände?
    Han tar en klunk av vodkan.
    – Det som händer ibland, det förflutna kom tillbaka. Hon var på ett uppdrag och försvann när det var avklarat.
    – Där ser man. Så hon var lovande?
    – Ja väldigt. Det sägs att män grät efter en natt med henne.
    – Gjorde du?
    Han ser på mig, jag vet om hans böjelse. Vet också att han inte kan röra mig, han skäms för sitt misslyckande. Vilket han säkert fått höra av Putin, det stör honom att jag inte dödade henne. Hon är ett bevis på hans misslyckande, de andra som var där är ytterligare ett bevis på hans misslyckande.
    Att jag besegrade henne stör honom ännu mer. Den interna rivaliteten mellan GRU och FSB är vad den är, farbrors soldat blir hedrad, han får stå där med skammen.
    – Nej unge man, det gjorde jag inte.
    Han sveper i sig vodkan och reser sig.
    – Tack för samtalet överstelöjtnant.
    – Tack själv överste.
    Han går iväg, frågan är om jag skaffat mig en fiende idag eller om han respekterar mig. Med honom vet man aldrig, jag fortsätter äta. Drickan flödar, officerarna blir fullare och fullare. Inte jag, inte min farbror eller Putin i heller. Ser diskret på klockan. Min farbror ser på mig, vi kan inte gå innan han gör det. Svarar på en fråga från en av generalerna. Putin kommer fram till oss, han ser på generalen och han går iväg.
    – Så ytterligare en medalj.
    – Ja herr president.
    – Snälla säg Vladimir.
    – Tack.
    – Ingen fara, vad ville Sergej?
    – Skälla på mig för att jag inte dolde hans misstag, men då hade jag fått ljuga i rapporten. Jag ljuger inte, inte för att dölja andras misstag.
    Han ser på mig och ler.
    – Klok strategi.
    – Tack.
    – Skulle du ljuga för min skull.
    Jag ser på honom.
    – Ni har inte gett mig någon anledning att ljuga, skulle jag komma i en sådan situation så kommer jag att göra det som är bäst för landet.
    – Och vad är det?
    – Att vi har en ledare som står för stabilitet.
    Han ser på mig och nickar, jag skulle ljuga för honom. Det är vad han tolkar med mitt svar.
    – Varför dödade du henne inte?
    – Som jag sa till honom, hon stod inte med på listan. Jag visste inte om de släppt henne eller om hon flytt. För det andra så kan hon bli användbar.
    Han ser på mig och nickar.
    – Tror du att du kan vända henne?
    – Nej, men ingå ett avtal med henne.
    Han ser på mig, jag ser på honom.
    – Vad skulle det gå ut på?
    – Som jag sa hon kan bli användbar. Vi kan se henne som konsult, säg att någon ni känner behöver beskydd, du rekommenderar henne.
    Han ser på mig, han har varit underrättelse man. Han nickar, han håller med. Han kommer tala med Sergej, hon kommer inte få en kula i huvudet. Frågan är om jag kan sälja in idéen till henne. Förhoppningsvis så kan jag det.
    – Vad händer nu?
    – Två veckors permission, sen så står jag till generalens förfogande.
    – Bara två veckor?
    – Statens affärer väntar inte.
    – Sant, alldeles för sant. Amerikanerna sänder sitt tack, de är lika imponerade av dina insatser som vi är. De vill ge dig en medalj de med.
    – Förlåt?
    – Haha, det hade du inte väntat dig. Det har hänt innan ett par gånger, de kommer att föreslå ett datum där du kommer att kallas.
    – Så jag får ta emot den?
    – Haha, jadå det får du.
    – Tack.
    – Ingen fara, du har förtjänat den.
    – Tack.
    Jag nickar, jag har visat de pompösa kapitalisterna vad kommunisterna kan. Det är mer värt än en medalj. Vinsten i goodwill som medaljen ger honom, är värt så mycket mer för hans ego än pengar. Efter denna vinst så kommer jag att vara orörbar så länge han sitter på den position som han har nu. Eller tills jag klantar mig.
    – Din farbror har berättat om dina föräldrar för mig, om deras uppoffringar för vårt land. Nu ärar deras son deras minne på detta vis. Dimitrov familjen är sannerligen en sann kommunistisk familj. Tydligen så ägde er familj en Datja, som beslagtogs när vårt land delades upp.
    – Ja.
    – Staten skänker dig en ny, nycklarna kommer att lämnas till dig i morgon.
    – Tack.
    – Tacka inte mig, det är dina insatser som skänker dig den. Nu ska jag vidare, vi kommer träffas igen unge man.
    Jag nickar åt honom när han går, Sergej ser på mig, jag ser på honom. Han kommer få reda på vad som gäller, han kommer inte gilla det. Men han kommer acceptera det. Min farbror ser på vad som händer, han ser på Sergejs nick.
    ***
    Jag ligger på solsängen och känner solen värma mig, jag känner hennes läppar mot mina.
    – Tack.
    – Ingen fara Raisa, som jag sa till Putin. Du var inte med på listan.
    – Putin?
    Jag öppnar ögonen och ser på henne.
    – Det blev pompa och ståt när jag kom hem, befordran och medalj. Fick en Datja och din gamle chef fick reda på att jag inte får röras, nådde en överenskommelse med honom angående dig.
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Att jag ska komma tillbaka?
    – Nej, att du ska bli konsult. Ibland så kanske hans vänner, eller ovänner behöver en livvakt. Då ringer de till dig, du får reda på vad det är.
    – Så jag ska bli spion?
    – På konsultbasis, det var det eller en kula i pannan.
    – Från dig?
    – Nej Raisa, du är Sergejs.
    – Så konsult?
    – Ja konsult, med fördelar. Du får behålla livet, njuta av de pengar du fick. Ta de jobb du vill. Leva var du vill, med hans goda minne. Kallar han så lyder du eller så kommer Sergej.
    – Det svinet kommer inte själv.
    – Nej det gör han inte, det är han inte man nog för. Men det finns andra, andra som inte tvekar att göra som han säger. Vem vet du kanske till och med tjäna på det.
    – Vem vet.
    Hon lutar sig fram och kysser mig, hennes mjuka läppar möter mina.
    – De män jag njutit av kan jag räkna på min ena hand, de män som försökt utnyttja mig kan jag inte räkna. Frågan är vad du är?
    – En man som kommer att njuta med dig Raisa, vi kommer njuta tillsammans.
    – Lovar du?
    – Ja Raisa det gör jag, de kvinnor jag njutit av är få. Jag har aldrig älskat någon, en gång så blev jag kär. Men det var inte meningen att det skulle bli vi.
    – Så du är kär i mig.
    – Vet inte än, jag vill lära känna dig först.
    – Bra svar, det är första gången jag får det svaret och den frågan.
    – Vi har två veckor på oss Raisa, att upptäcka vad vi betyder för varandra.
    Hon ser på mig med sina ljusblå ögon, jag ser leendet i dem. Hon kysser mig mjukt. Jag möter hennes läppar, våra tungor möter varandra. De smeker varandra och jag njuter, vi delar på oss. Jag ser på henne.
    – Så vem är du Raisa.
    Hon ser på mig och börjar berätta.
    ***
    Min tunga letar sig nerför hennes kropp, mina händer smeker henne. Jag slickar på hennes bröst och jag smeker hennes slida med mina fingrar. Jag känner väta från henne. Hör hennes andning förändras.
    Slickar mig ner till magen. Leker runt på hennes hud, känner smaken av henne. Slickar vidare neråt, känner lukten av henne, den fyller mina näsborrar. Jag drar ut mina fingrar och min tunga ersätter dem. Slickar hennes läppar, min tunga leker med henne, undersöker alla vrår.
    Slickar i mig av hennes safter, smaker på henne, njuter av henne. Min tunga finner hennes klitoris, mina fingrar fyller henne. Jag smeker hennes och slickar henne, för henne till orgasm. Jag slickar henne genom den, drar ut fingrarna och tungan ersätter dem.
    Hon landar, drar upp mig. Min tunga finner hennes, vi kysser varandra våra tungor leker med varandra. Hennes händer smeker mig, vi rullar runt, hon ligger på mig. Hennes tunga dansar över min hud, känner bröstvårtorna stelna av hennes behandling.
    Hon slickar sig neråt, hon når min mage, hennes hand smeker mig. Min penis växer, den reser sig. Ser på henne, hon ser på mig. Hennes ljusblå ögon tindrar. Hennes blonda hår ligger utslaget, hon böjer sig över min penis, hon tar den i munnen och börjar suga mig.
    Ser hennes huvud röra sig, hennes tunga smeker mig, leker med mig. Hennes hand smeker mig samtidigt som suger och slickar mig. Jag andas tungt, mina händer kramar lakanet. Hennes andra hans smeker mina testiklar, hon slutar.
    Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Hon grenslar mig, sätter ollonet mot slidan. Hon sänker sig långsamt, hennes innersta är som sammet mot min penis. Hon ser på mig, jag ser på henne.
    Njutningen speglas i våra ansikten, jag når botten och hon börjar rida mig, hon har sina händer på mitt bröst. Känner hennes innersta krama mig, smeka mig. Vi andas snabbare båda två, hon ökar farten. Hon rider fort, min hand smeker hennes klitoris, hon stirrar på mig och hennes ögon spärras upp när orgasmen träffar henne, hon stannar.
    Jag tar över, rör mig under henne och tar henne genom orgasmen. Hon lutar sig fram, vi kysser varandra. Våra tungor spelar med varandra. Rullar runt, ser på henne reser mig och sätter mina händer bredvid henne, tar henne med långa tag.
    Ser på henne, ser på min penis. Ser vätan på den, ökar takten. Har inga spärrar idag, känner kittlingarna ta över mig, fylla min kropp. Jag ökar, känner eruptionen. Känner explosionen och min säd lämnar mig, hon kommer med mig.
    Vi kommer tillsammans och min säd fyller henne, håller andan. Rör mig orytmiskt, känner hur min penis pulserar.
    – Andas Michail.
    Tar ett djupt andetag, rör mig långsammare. Njuter av efterspelet till orgasmen, lägger mig ner. Ser på henne, hon ser på mig. Hon smeker min kind, jag smeker hennes.
    – Nå Michail.
    – Ja Raisa mitt svar är ja.
    – Mitt med Michail, mitt med.
    Vi kysser varandra, vi delar på oss och ser på varandra. Våra två veckor är slut, de är slut och vi är kära i varandra.
    ***
    Kapitel 6
    ***
    Ser på herrgården, jag stannar bilen och går ur den. Går fram till dörren och går in, Damien kommer springande och jag hälsar på honom, ser på min faster som kommer gående.
    – Välkommen hem Michail.
    – Tack faster
    Jag reser mig och kramar henne, hon kramar mig tillbaka.
    – Hur var semestern?
    – Den var skön och behövlig faster.
    Vi går in i matsalen och sätter oss, hon ser på mig.
    – Något är annorlunda Michail.
    – Jaså?
    – Något med din blick, något som jag inte sett förut.
    – Där ser man.
    Hon ser på mig och jag på henne.
    – Du har träffat någon.
    – Ja faster, det har jag. Det är komplicerat, men ja jag har träffat någon.
    – Ryska?
    – Nästan, hennes mor är ryska. Hennes far är från Ukraina, eller de var. De är döda.
    Hon ser på mig.
    – Precis som för mig så är hennes föräldrar döda, men jag har er. Hon hade ingen, hon valdes ut som ung. Sattes i skola, sen blev det en annan skola. Hon blev bäst på det hon gjorde, en dag så fick hon nog och stack. Hon stack till den enda plats som kunde gömma henne, hon fick ingen frihet. Men hon fick en illusion av frihet. Sen träffade hon mig, jag kunde ge henne något som liknar frihet. Vi blev förälskade, vi är förälskade och kära.
    – Vems är hon?
    – Hon var Sergejs, faster.
    – Han släpper ingen.
    – Vill han inte gå emot Putin så gör han bäst i att släppa henne.
    – Michail, jag känner Sergej. På eller annat vis så kommer han få henne. Tro mig, han släpper ingen.
    Jag ser på henne, hon ser på mig.
    ***
    Jag ser på min farbror, han ser på mig.
    – Vi har fått indikationer om att Natalia lever.
    – Hur säkra är informationerna?
    Han ser på mig och räcker mig en mapp, tar emot den och öppnar den. Jag ser på bilden framför mig, jag börjar läsa. När jag är klar så ser jag på honom.
    – När åker jag?
    – Så fort som möjligt.
    – Mina order?
    Han ser på mig och tänder en cigarett, han tar ett bloss.
    – Finn henne, utvärdera läget. Har hon bytt sida så finns det bara en lösning Michail.
    – Ja.
    – Bra.
    – Och om hon inte gjort det?
    – Då ser du till så att hon kommer hem.
    – Ja general.
    Jag reser mig, han ser på mig.
    – Faster berättade, jag håller med henne. Han släpper aldrig någon.
    – Då kommer det bli blodigt, hon är duktig. Väldigt duktig farbror.
    – Hamna inte emellan där.
    – Nej farbror.
    – Ta inte strid med Sergej, han är farlig. Väldigt farlig.
    – Jag vet farbror.
    – Bra.
    – Putin talade om en medalj ceremoni. Blir den av?
    – Ja, när du kommer hem därifrån.
    – Då vet jag det.
    Jag gör honnör och lämnar hans kontor, jag går förbi sekreteraren. Hon räcker mig en mapp med det jag behöver. Jag öppnar dörren och går iväg, svarar på de honnörer jag får. Jag ställer mig i hissen och åker ner.
    ***
    Jag ser på de bombade husen, ser på människorna utanför rutan. Kommer fram till ambassaden, bilen kör in och jag går ur bilen. Går in på ambassaden och visar mina papper. Vakten gör honnör och jag svarar på den, en kvinna möter mig och visar mig till ambassadören. Han ser på mig och jag på honom.
    – Du har fått besked?
    – Ja, det är galenskap men ja, jag har fått besked.
    – Bra.
    ***
    Jag rör mig framåt, stannar när jag hör skottlossningen. Den slutar och jag rör mig igen, kommer fram till mötesplatsen. Mannen ser på mig, jag ser på honom. Vi sätter oss i hans bil, han kör iväg och jag ser på ruinerna.
    Vi kör ut från staden och vi kör hela natten. Han stannar och pekar ut riktningen åt mig. Jag ser på honom och går ur bilen. Öppnar min väska och byter om, hänger mitt automatvapen över ryggen.
    Sätter på mig solglasögonen och sätter den gröna kepsen på huvudet och ser på honom.
    – Är jag inte tillbaka om sex timmar så kör du iväg.
    – Ja kamrat.
    – Bra.
    Jag sätter igång min klocka och börjar springa, jag ser kullen och tar mig uppför den och sjunker ner. Jag sveper med blicken över lägret, jag ser kropparna som rör sig därnere.
    Jag tänker på hur jag hamnat här, två veckors smörjande och hotande innan jag hittade mannen som körde mig hit. Jag räknar personerna som jag ser, ser på klockan. Rör mig nerför kullen, stannar och ser på de två vakterna.
    Drar min pistol och skjuter, de trillar ihop. Rör mig ljudlöst framåt. Stannar, lyssnar. Ser cigaretterna, ser glöden. Amatörer, höjer pistolen och trycker av. Tre skott, tre träffar. Byter magasin och rör mig framåt. Kommer fram till ytterkanten av lägret.
    Reser mig och går lugnt framåt. Går mellan tälten, hör snarkningar, lågt mummel av röster. Inte bara arabiska, andra språk med. Kommer fram till mitten av lägret. Sätter mig på huk, blundar och minns mannens beskrivning av lägret. Den man jag övertalade att ge mig en beskrivning av lägret.
    Går till vänster, hör kvinnor och flickor som gråter. Stannar och ser mig omkring, stänger ute gråtandet. Rör mig framåt igen, stannar. Ser på det tält som han pekade ut, ser på de två vakterna. Rör mig i en båge runt tältet kommer fram till baksidan, drar min kniv och skär ett hål i tältet.
    Går in genom det, ser mannen stå bakom Natalia och jag ser hur han tar henne, hon gömmer sitt huvud ner i kudden. Drar min kniv, går fram till mannen och sätter min hand över hans mun och hugger till. Han stelnar till och skakar.
    – Vad fan kommer du?
    Hon vänder på huvudet och ser in i min pistolmynning, hon stelnar till och stirrar på mig. Vrider om kniven i mannens hjärta knuffar undan honom och pekar på med pistolen på hennes kläder.
    Hon nickar och reser sig, klär på sig. Jag pekar mot hålet och hon nickar. Hon sträcker sig efter vapnen och jag tecknar.
    – Inte en chans.
    Hon ser på mig och vi tar oss ut genom hålet, jag pekar och hon nickar.  Vi rör oss genom lägret och kommer ut ur det, jag pekar ut riktningen och vi börjar springa. Vi kommer fram till bilen och vi saktar in, hon öppnar munnen och jag slår till henne.
    Hon trillar ihop, mannen ser på mig, jag stannar klockan och ser på den. Två timmar tillgodo, skjuter mannen i huvudet och drar ut honom ur bilen. Sätter henne i framsätet, startar bilen. Tar fram min telefon, ringer och får svar.
    – Hämtning om en timme.
    – Ja.
    Jag lägger på, trycker på glasögonen och ser pricken. Trycker på gasen och kör iväg. Kommer fram till upphämtningsplatsen, stannar bilen och går ur den. Öppnar bagaget och tar mina väskor, öppnar den ena och tar fram ett läderfodral och tar fram en spruta och sätter nålen i hennes arm. Ser ärren i hennes ansikte, hör helikoptern närma sig.
    Ser den landa, jag drar ut henne ur bilen och lägger henne över axeln och tar väskorna. Jag går fram till helikoptern, jag lägger henne på golvet och sätter väskorna bredvid henne, går ombord.
    Reser henne och sätter henne på en stol och spänner fast henne. Stänger dörren och sätter mig, ger en order och helikoptern lyfter. Lutar mig tillbaka, tar en vattenflaska som ligger på en av stolarna. Skruvar av korken och tömmer flaskan, tar en flaska till och tömmer den med. Ser på henne, ser på ärren.
    ***
    Ser utöver Bosporen, det knackar på dörren. Drar min pistol och går fram till dörren, ställer mig vid sidan av den.
    – Ja?
    – Röd november.
    Jag lyfter pistolen och öppnar dörren, ser på de två männen. De ser på min pistol, jag sänker den.
    – Överstelöjtnant.
    – Kom in.
    De går in, jag sätter pistolen på pannan på den som talat.
    – Är du amatör?
    Han stelnar till den andre ser på mig.
    – Nå är du en amatör?
    – Nej.
    – Man skulle kunna tro det.
    Jag sänker pistolen och ser på väskan de har med sig.
    – Hon sover, ni kan använda rummet därinne.
    – Tack.
    Jag ser på dem, de är specialister på att få fram sanningen. Jag ville pröva en annan väg, generalen ville annorlunda. Det var för personligt tyckte han, jag hade inte sagt emot.
    Går mot dörren, öppnar den och går ut från lägenheten och går fram till trapporna och går nerför dem. Öppnar dörren och går ut på gatan, jag går iväg utan mål.
    ***
    – De lämnade ett klagomål.
    Jag ser på generalen.
    – Jaså? När idioten använder min rang innan han kommit in så blev jag lite irriterad, han ska vara glad att jag bara satte pistolen på hans panna.
    Han ser på mig, jag tar en klunk av vodkan. Sväljer den och slår upp ett glas till.
    – Tror du på henne?
    – Nej farbror det gör jag inte, hon är en överlevare. Hon gjorde vad hon var tvungen till för att överleva, precis som i huset. Varken mer eller mindre, hon hade sålt sin egen mor för att överleva. Tro mig, man får nästan beundra henne. Hon tog sig från botten av tunnan till att bli påsatt av en av kaliferna.
    – Han är död?
    – Ja, han är död.
    – Bra, de är förvirrade människor. Men de håller britterna och amerikanerna sysselsatta.
    – Ja, så vad kommer hända med henne?
    – Rehabilitering och sen får vi se. Som du sa, hon gör vad som helst för att överleva.
    – Ja. när ska jag vara där?
    – I morgon, en bil hämtar dig och kör dig till ambassaden.
    – Då vet jag det, så jag är ledig tills i övermorgon?
    – Ja.
    – Då vet jag det.
    Kliar Damien i nacken, sveper vodkan.
    – Vad är det Michail.
    – Jag hatar förrädare, hon är en förrädare.
    – Hon är som du sa en överlevare.
    – Hon kommer förråda dig farbror, vid första chans hon får. Det ligger i hennes natur, hon fejkade inte sexet i tältet, tro mig farbror hon fejkade inte. Hon kommer förråda dig.
    Han ser på mig, jag tar en klunk av vodkan. Damien ser på mig, jag ser på honom och ler.
    – Din faster har blivit väldigt fast vid honom.
    – Och han vid henne.
    – Kan du tala med hundar nu med?
    – Haha, nej men det är bara att studera dem farbror. Han lyder henne mer än mig. Fast det är klart, hon skämmer bort honom. Det gör inte jag.
    – Förvisso, men han skänker mig trygghet.
    – Mig med farbror, mig med.
    – Så du tror att hon kommer förråda mig.
    – Om hon får chansen så ja det tror jag. Men jag förstår nyttan med en sådan som henne, men var beredd på att hon kommer förråda dig en dag.
    – Jag är beredd på att alla ska förråda mig.
    – Inte jag farbror, inte jag.
    Jag tömmer glaset och reser mig. Min farbror ser på min rygg när jag går iväg.
    ***
    Ser på ambassadören, ser in i hans ögon när han sätter medaljen på mitt bröst. Han är inte så road av detta, kan förstå honom. Gör honnör och sänker armen, hör applåderna och nickar. Det är mindre bjudning efteråt och jag stannar i ett par timmar, sen smiter jag ut bakvägen.
    ***
    Jag öppnar hotelldörren och går in, sätter väskan på golvet och hon går emot mig och vi börjar kyssa varandra hungrigt. Vi kämpar med att få av oss kläderna så fort vi bara kan. Vi sitter i soffan, hon sitter i mitt knä och rider mig. Hennes inre smeker och kramar mig. jag slickar på hennes bröst.
    – Kyss mig.
    Vi kysser varandra aggressivt, känner det oundvikliga ske. Jag kommer och hon kommer med mig. Jag känner säden lämna mig och fylla henne, hennes inre masserar mig och vi kysser varandra mjukt och ömt. Jag smeker hennes rygg.
    – Jag har saknat dig.
    – Och jag dig mitt hjärta.
    Hon ser på mig och ler, hennes vackra leende, de vackra ögonen. Våra läppar smeker varandra. Vi delar på oss, jag reser mig och hon slår benen runt mig. Jag går in i badrummet och ställer oss i duschen, jag sätter på vattnet och kysser henne.
    ***
    Vi ligger i sängen, hon ligger med sitt huvud på mitt bröst och ser på mig.
    – Hur länge har vi denna gång?
    – Tills i morgon.
    Hon ser på mig och ler. Hon reser sig och grenslar mig.
    – Då får vi använda tiden väl.
    – Mm, det tycker jag.
    Hon kysser mig och jag svarar på den.
    ***
    Jag smakar på kaffet, sätter ner koppen och sveper med blicken. Tar fram telefonen och läser på den, tömmer kaffekoppen och reser mig. Börjar gå, ser på den röda punkten. Svänger ner på en gata och går i skuggan, rör vid glasögonen och färgen ändras.
    Kommer fram till en dörr, öppnar den och går uppför trappan och stannar. Trycker på klockan och ser på siffrorna, acceptabel nivå men inte mycket mer. Jävla idioter, tar fram verktyget. Sätter det i dörren och vrider om, öppnar dörren och smyger in, stänger den.
    Hör musiken spela, höjer pistolen och rör mig framåt, ser in i ett rum, trycker av tre gånger och kroppen i sängen skakar till. Går vidare och stannar i dörröppningen, ser på de tre männen. Ser väskan och trycker av.
    Kropparna studsar till, ser blodet på väggarna. Hör hur det spolar på toaletten vände mig och ser den öppnas. Trycker av och ser henne falla bakåt. Tar fram telefonen.
    – Kom snabbt som fan, det läcker.
    Jag går ut från lägenheten och ser på klockan. På gränsen till vad som är nyttigt
    ***
    Sitter naken på en brits och en sköterska räcker mig en burk med tabletter ser på dem och sväljer dem. Tar vattenflaskan och sköljer ner dem.
    – Här.
    – Tack.
    Tar emot kläderna och börjar klä på mig, ser på den som fört befälet över operationen.
    – Tack överstelöjtnant Dimitrov.
    – Ingen fara.
    – Du kommer få en medalj för detta.
    Sväljer min kommentar, nickar och tar en vattenflaska till. Öppnar den och dricker ur den.
    – Nu får vi hoppas att de håller bättre koll på sakerna.
    – Ja.
    Jag tar mina vapen och sätter dem på sina platser, tar kavajen och tar den på mig, jag går fram till dörren och öppnar den. Jag går ut och stänger dörren, jag går nerför trapporna och tar fram telefonen.
    – Fenix.
    Jag lägger på och går iväg, kommer fram till mitt hotell. Jag öppnar dörren och går in, jag stänger dörren och går till sovrummet. Jag tar min väska och går ut från rummet, åker ner och lämnar in min nyckel och lämnar hotellet. De är döda nu, vittnen måste undanröjas. Någon av dem hade kunnat tala om det. Det är inte acceptabelt.
    ***
    – Det är rena konventionen här.
    – Är du säker?
    – Är du blind?
    Tar en klunk av kaffet och ser mig omkring, här är minst fyra andra underrättelsetjänster på plats. Som sagt rena rama konventionen, tar en klunk av kaffet. Ser mig omkring, ser henne komma gående. Den som vi alla är här för, jag sitter kvar hon passerar mig och jag gör inget, hör rösterna i mitt öra.
    De är idioter om de tror att jag kommer göra något här, ser på hennes rygg när hon passerar mig, tar en klunk av kaffet. När hon gått tio steg förbi mig så exploderar det av aktivitet, de drar iväg med henne.
    Ser ett tjugotal män och kvinnor säkra området, jag tar en klunk till av kaffet. De försvinner, jag sitter kvar och hör de skällande rösterna i örat, stänger av dem sluter ögonen och njuter av tystnaden.
    Känner hur vinden smeker mina kinder, öppnar ögonen och reser mig. Kastar muggen i en papperskorg, går iväg och kastar öronsnäckan i en buske. Går till tunnelbanan och går ner, går på ett tåg och sätter mig. Som sagt amatörer.
    ***
    Ser bilen i kikarsiktet, trycker av två gånger. Ser bilen slira till och jag rör mig fram till den, öppnar dörren och siktar på dem.
    – Gör inget dumt så kommer ni att klara er utan skador, storebror vill ha henne. Så damen gå ut ur bilen.
    Hon ser på mig och öppnar dörren, jag siktar på dem.
    – Telefonerna på marken sen kör ni iväg, tro mig jag vill inte skjuta er men jag kommer inte tveka.
    – För helvete.
    – Det är över vår lönenivå, tjänar ni så bra att ni är beredda på att offra era liv för ett luder?
    De ser på mig, de tar fram sina telefoner och släpper dem på marken.
    – Bra kör iväg.
    Mannen startar bilen och kör iväg på fälgarna. Jag slår till henne och hon svimmar, bär iväg med henne. Öppnar bagageluckan och lägger henne i den och stänger luckan, jag sätter mig bakom ratten och kör iväg.
    ***
    – Hon ligger i bagageutrymmet.
    Jag lägger nyckeln på bordet och går iväg. Som sagt amatörer, lämnar huset och går iväg. Ser en taxi och vinkar på den. Den stannar och jag sätter mig i den och säger en adress. Den kör iväg.
    ***
    – De klagade igen.
    – Om jag agerat så hade jag inte suttit här farbror, de missade de andra som var på festen. Jag skiter faktiskt i om FSB gnäller, helt ärligt. De som var där var en bunke karriär kåta fyllon. Jag utförde uppdraget, jag har till med hört att Putin är väldigt nöjd med min insats, har Sergej något att säga så kan han säga det till mig farbror, jag ska nog kunna tala för mig.
    – Så karriärkåta fyllon?
    – De var inte nyktra en sekund farbror, som sagt amatörer. De var värre än amatörerna i Rom. Varför får jag göra en massa uppdrag med dem? De klantar sig och vi löser situationen, har vi blivit deras städtanter?
    Han ser på mig, jag ser på honom.
    – Nej Michail.
    – Det känns så. Jag börjar bli trött på det farbror, väldigt trött på det.
    – Du retade Sergej, detta är konsekvensen.
    Jag ser på honom.
    ***
    – Ja?
    – Var är du?
    – I Paris, dit du skickade mig, varför?
    – Sergej är död, mördad.
    – Förlåt?
    – Någon har dödat Sergej.
    – Det var inte jag, jag är i Paris.
    – FSB är i upplösningstillstånd, Putin är skogstokig.
    – Det förstår jag, men det var inte jag. Det finns andra han retat, en hel del genom åren. Listan kan göras rätt lång farbror.
    – De vill tala med dig.
    – Det får vänta, jag ska träffa kontakten om två timmar. Hon är betydligt viktigare än honom, han är död det är inte hon. Om de inte tror på dig så kan de fråga de andra fyra som är här. Jag har inte lämnat Paris.
    – Jag tar hand om det.
    – Tack farbror, jag hör av mig efter mötet.
    – Gör det.
    Jag lägger på och ler, reser mig och går fram till fönstret. Raisa kommer upp bakom mig.
    – Han är död.
    – Så bra.
    – Mm.
    Vänder mig och kysser henne, lyfter upp henne och bär henne till sängen. Lägger henne ner och börjar slicka henne, som alltid så berusar hennes smaker mig. Jag slickar henne till orgasm. Hon skriker så att det ekar mellan väggarna, jag tar min penis i handen och sätter den mot hennes slida.
    Trycker till och glider in i henne, tar henne med långa tag. Vi kysser varandra hetsigt, tar henne med långa tag. Känner orgasmen komma rusande, hon skriker till och jag svarar på det skriket med ett eget. Känner säden lämna mig och fylla henne, lutar mig fram och kysser henne. Hon kysser mig.
    ***
    Ser på de två männen som sitter på andra sidan bordet, de ställer sina frågor. Jag svarar på dem, de ställer samma frågor om och om igen. Dörren öppnas och en kvinna kommer in. De ser på henne, ser att de spänner sig.
    – Tatjana Jovlenko.
    – Michail Dimitrov.
    – Angenämt.
    – Detsamma.
    – Vi har hittat de skyldiga, vi ber om ursäkt för detta.
    – Ingen fara, inte för att jag vet varför men ingen fara.
    – De är nitiska.
    – De kanske skulle kolla upp bevisen först, jag var i Paris när det skedde. Han var i Moskva.
    – Det fanns sex timmar som vi inte kunde redovisa för.
    – Jag passade på att visa flaggan med en fransyska. Som sagt de kunde kollat bevisen. Men jag har retat dem vi ett par tillfällen, så nu så ville de ge igen. Som sagt jag förstår deras snarstuckenhet. Men det fungerar åt båda hållen, nästa gång de förlorar plutonium eller en av Putins flickvänner så kan de rensa ut skiten själv. Ni höll på att kosta Ryssland en väldigt viktig källa till information, jag kommer klaga. Er blivande chef kommer få ett klagomål från mig.
    Tar på mig kavajen och går ut rummet, hon går bredvid mig. Vi kommer fram till hissen. Hon ser på mig, jag ser på henne. De har inte fått tag på de som gjorde det, om de har gjort en arrestering så är de oskyldiga. Hissdörrarna öppnas, ser in i Putins ansikte.
    – Michail?
    – Vladimir.
    Ser hennes ögon vidgas.
    – Vad gör du här?
    – De trodde att det var jag som dödade Sergej.
    – Förlåt?
    – De höll på att kosta mig en operation, CIAs kontakt i Paris.
    Han ser på mig och sen på Tatjana.
    – Är det sant?
    – Ja kamrat president.
    – Visste ni inte att de var vänner? Att Sergej höll honom högt?
    – Nej herr president.
    – Han är orörbar, förstår du?
    – Ja herr president.
    – Bra, så CIAs kontakt i Paris?
    – Ja Vladimir.
    – Bra, väldigt bra.
    – Ja men som sagt, de höll på att förstöra operationen.
    Han ser på mig och nickar, han går iväg och jag går in i hissen.
    – Ska du med?
    Hon går in i hissen. Dörrarna stängs och jag trycker på knappen.
    – Vem var det?
    Hon ser på mig, jag ser på henne.
    – Tjetjenska separatister.
    Som vanligt, kan de inte komma på något nytt för engångsskull.
    – Då får jag gratulera.
    Hissen stannar och jag går ut ur den, hon går bredvid mig till dörrarna.
    – Vi vet båda att det inte var separatister, som han sa. Han var min vän, jag kommer hitta min väns mördare. När jag gör det så kommer jag utkräva min hämnd. Vi spelade schack vid ett par tillfällen, han var en god spelare.
    Hon ser på mig, ser tungan som slickar läpparna. Ser lite rädsla i hennes ögon.
    – Var det du som gav ordern om att jag skulle sitta där, så ger jag dig rådet att se till att dölja de spåren. Du förstår, han gillar mig. Han kommer gå till botten med vem som satte mig i det rummet. Se det som en vänlig varning.
    Jag öppnar dörren och går ut, hon ser på mig och hon sväljer lite. Det var inte hon som gett ordern som tur var. Hon hade argumenterat emot det som tur var. Men vem fan är han? Hon ser en bil stanna, hon ser mig sätta mig i den och den kör iväg.
    – Så de gav sig.
    – Ja, jag hade inget med det att göra. Jag lovar farbror, vill du att jag tar reda på vem det var?
    Han ser på mig.
    – Nej de har sina skyldiga, vi ska inte sparka på den myrstacken.
    – Nej farbror, Putin kom dit. Han markerade rätt tydligt.
    – Bra.
    – Ja.
    – Så hon är med?
    – Ja, det blev lite dyrare än vad vi tänkt oss. Men jag ansåg att det var värt det.
    Jag räcker honom en USB sticka, han tar emot den och stoppar den i sin innerficka. Den innehåller namnen på alla CIA agenter och deras nuvarande platser.
    – Här.
    Han räcker mig en mapp, jag ser på den och öppnar den. Börjar läsa och bilen stannar. Jag slår ihop mappen och ser på honom. Min blick säger
    – Vad var det jag sa.
    Han ser på mig, hans blick säger att jag inte ska säga det högt.
    ***
    Jag andas in, trycker på avtryckaren. Kompenserar för rekylen och ser träffen, reser mig och packar ner geväret. Jag går nerför kullen och går fram till bilen.
    Natalia är död, jag sätter mig bakom ratten och kör iväg. Jag blinkar till och tårarna klipps av. Hon var en idiot om hon trodde att hon skulle komma undan med det.
    ***
    Jag ser henne komma gående, jag ler och hon sätter sig. Jag tar hennes hand och kysser den, jag smeker hennes fingrar och hon ser på mig och ler. Jag beställer kaffe åt oss. Stoppar ner handen i fickan och vi börjar prata, tar hennes hand igen och smeker den. Vi får vårt kaffe, vi dricker det. Vi pratar och skrattar. Jag ser på henne, hon ser på mig.
    ***
    – De vet, vi ska inte öppna hennes USB denna gång farbror.
    – Är du säker?
    – Ja jag är säker farbror. Vi avbryter alla kontakter med henne.
    – Då vet jag det.
    ***
    Hon ser på caféet, min plats är tom. Hon går vidare, jag följer efter henne. Ser vart hon går, ser agenterna som följer efter henne. Hon svänger nerför en gata, jag fortsätter rakt fram, ser den röda pricken. Ser skuggorna följa efter henne, ler lite.
    – Nu.
    Skuggorna ser träffen och de ser henne ramla ihop. De stannar och ser sig omkring, de drar sina vapen. Jag går vidare, tar fram bilnyckeln och öppnar den. Sätter mig bakom ratten och startar bilen, blinkar och kör ut. Man lurar inte GRU ostraffat. Jag kör ut från Paris och kör ut på motorvägen.
    ***
    Jag kysser henne, hon kysser mig. Vi klär av oss snabbt, jag ser på henne. Hon ser på mig och jag dyker ner mellan hennes ben. Min tunga smakar på henne, hon stönar högt. Jag slickar henne aggressivt och driver henne till orgasm. Hon skriker till och jag slickar henne genom orgasmen.
    Hon drar upp mig och kysser mig aggressivt. Jag sätter min penis mot hennes slida och glider in i henne. Jag tar henne med långa tag, ser min penis göra sin resa i henne.
    Känner ilningarna, vi kommer och vi skriker till båda två. Kysser henne mjukt, hon ser på mig och jag ser på henne. Vi ler och jag kysser henne.
    – Jag älskar dig Raisa.
    Hon ser på mig ler.
    – Jag älskar dig med Michail.
    Vi kysser varandra, vi lägger oss på sidan och vi ser på varandra. Jag smeker hennes kind, hon smeker min.
    Kapitel 7
    ***
    Jag andas in, sen ut. Jag går ut genom dörren och går iväg, jag känner träffen och kastas bakåt. Jag känner den brännande känslan, jag biter till och jag känner hur jag svävar iväg. Jag hör ambulansen komma, sen försvinner jag.
    ***
    – Ja?
    – Michail har blivit skjuten.
    – Status?
    – General, han är död.
    Min farbror kramar luren, hans hand vitnar.
    – Jag kommer.
    – Ja general.
    Han lägger på, han ser på telefonen. Han ringer sin fru.
    – Ja?
    – Michail är död, han blev skjuten.
    – Nej!!
    Han hör sin frus skrikande röst, han hör förtvivlan i den. Han hör hennes skrik eka i sina öron.
    ***
    – Vad menar ni med att kroppen är borta!
    – Någon mutade patologen. Vi har förhört honom, han fick väldigt mycket pengar för att lämna ut kroppen.
    – Var är han?
    – Därinne.
    Generalen öppnar dörren och går in i rummet, han ser på den misshandlade mannen. Han går fram till honom och ser på honom. Han börjar slå, han slår tills mannen är en blodig hög på golvet.
    – Hitta hans kropp.
    – General, det var Sinaloa kartellen som hämtade kroppen. Det var de som dödade honom, som hämnd för hans insats i USA. Någon tjallade till dem.
    Generalen ser på mannen, han tar fram sin telefon och börjar ringa. De som är i rummet lyssnar. De sväljer, de ser på varandra och sen på generalen.
    ***
    Min faster och farbror ser på den tomma kistan som sänks ner i marken. Min uniform och mina medaljer ligger i den. Min farbror får stötta min faster, han får hålla henne uppe. Putin går fram till dem och beklagar sorgen. Min farbror ser på honom. Han har utkrävt hämnd med Putins tillstånd.
    ***
    Jag öppnar ögonen, jag kisar och ser på Raisa. Hon lutar sig över mig och hennes läppar möter mina, vi kysser varandra. Såret kliar, hon reser sig och ser på mig.
    – Hur är det?
    – Det är bra Raisa min älskade, hur är det själv?
    – Det är bra, det är väldigt bra.
    Smeker hennes kind. Hon kysser mig igen, vi kysser varandra länge. Hon hade träffat väldigt bra, ampullen hade sänkt mina hjärtslag. Tillräckligt för att de skulle lägga ett lakan över mig. Hon hade kommit dit och satt en spruta i armen på mig.
    Vi hade bytt ut min kropp mot en annan. Tipsat Sinaloa om var jag var, de hade kastat sig över chansen att få min kropp. Hon lappade ihop mig och vi lämnade sjukhuset.
    Åkte till flygplatsen och satte oss på ett plan hit, vi har varit här i en månad nu. Jag har läst om farbrors hämnd. Känner mig nästan rörd, men bara nästan. Jag sätter mig upp och ser på Raisa. Hon ser på mig.
    – Är du säker Michail?
    – Ja Raisa jag är säker.
    Hon smeker min kind, jag smeker hennes. Vi reser oss och går in i huset, jag ser på hennes kropp, jag upp bakom henne och kramar henne.
    – Gift dig med mig.
    Hon lutar sitt huvud bakåt och ler.
    – Precis när som helst.
    Hon vänder sig och vi kysser varandra.
    ***
    Jag andas in, sen ut. Jag knackar på dörren och den öppnas, jag skjuter vakterna och ser på min farbror, han stirrar på mig. Jag stänger dörren och han ser på mig.
    – Vad är det med bröder och avundsjuka farbror?
    Han slickar sig om läpparna.
    – Du vet?
    – Ja farbror jag vet, jag har vetat sen jag var fem år och spelade schack med min far. Han berättade allt farbror, han tränade mig för denna dag. Vi la planen från den dagen, han visste. Han visste om ditt begär efter min mor, efter hans kunskaper. Du var bara en blek kopia i jämförelse, skillnaden på er var att han inte var lika hänsynslös som du. När min mor förkastade dig efter fars död så dödade du henne med, långsamt. Med hjälp av faster, det var det som Istanbul handlade om. Två kvinnors avundsjuka mot min mor, din frus och majorens.
    Han slickar sig om läpparna, jag skjuter, tre kulor som slår in i hans kropp. Jag kastar ett USB på honom. Med bevis på hans skuld, hur han lurat alla. Hans hemliga bankkonton, allt.
    Jag lämnar rummet, går till hissen och åker ner. Jag går ut från hotellet, efter att jag raderat alla inspelningar. Jag sätter mig i bilen och Raisa kör iväg.
    ***
    Jag går in genom dörren, jag klappar Damien. Han ser på mig och på Raisa, jag går genom huset och går till uteplatsen. Jag ser henne ligga och sola.
    – Faster.
    Hon rycker till och sätter sig upp.
    – Du kommer inte hinna, tro mig du kommer inte hinna.
    Hon ser på mig och slickar sig om läpparna.
    – För min mor.
    Jag trycker av tre gånger, ser träffarna. Damien ser på mig och sen på henne. Vi lämnar herrgården.
    ***
    Jag ser henne komma gående, jag ser på hennes vita klänning. Hon stannar och ser på mig, jag ser på henne. Vi vänder oss mot prästen, han börjar tala. Vi lyssnar på honom. Jag säger ja, hon säger ja. Vi sätter ringarna på våra fingrar, jag kysser henne, hon kysser mig.
    Vi går ut, Damien går efter oss. Kyrkan är tom, vi går ut och går till bilen, vi sätter oss i den och kör iväg. Jag smeker hennes mage, vår framtid ligger där…
    ***
    3

    Kommentarer

    Ett svar till ”Röd Sparv”

    1. Profilbild för Belar
      Belar

      Fredagskvällen räddad, ska bli kul att läsa den här igen 👍🙂

      1
      Report comment

    Lämna ett svar

    Senaste nytt

    Sök novell

    Kategorier

    Dölj Innehåll

    Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.

    Hantera innehåll!

    Kommenterat

    3. Fredagskvällen räddad, ska bli kul att läsa den här igen 👍🙂

    11. Tack SoSo. 🙂 Det är faktiskt baserat helt och hållet på en äkta händelse för några somrar sedan. En väldigt…

    New Report

    Close