Det här är del 4 av 4 i Tyst överenskommelse

Ytterligare en del i berättelsen.

Helt ok att komma med synpunkter. Eller om jag missat något.

Det uppskattas 🙂

//Plutten

…………………………………………………………………..

Den andre

Några dagar senare, när värmen börjat lägga sig över sensommaren som en gammal filt, träffade vi som av en slump ”Honom”. Leo.

Vi var på en grillfest i en skogsstuga som tillhörde någon av hennes gamla kursare, Marcus. En sån där person som alltid lyckas kombinera redskapsbod med yogaaltare utan att det känns motsägelsefullt. Till och med grillen hade en handknuten makraméduk under sig. Ändå lyckades han få hela stället att kännas som en herrgård, trots att det luktade både tändvätska och patchouli.

Det var inte som att vi accepterat inbjudan specifikt för att hitta en tredje man till oss….. henne där.

Utan för att ha trevligt och träffa vänner och bekanta. Kanske vara lite vilda i gäststugan. Även om vi inte sagt det rakt ut till varandra under bilresan dit, fanns det ändå i våra tankar. Tydligen var det enklare på fester att hitta extra partners, hade hon läst någonstans. Jag hade inte vågat fråga vilken sorts fester de menade, eller vilka människor det gällde.

Leo dök upp efter mörkrets inbrott, lite för sent för att vara artig, men tillräckligt i tid för att göra intryck. Han var äldre än oss och hade en kropp som bar på erfarenheter – inte muskulös, inte otränad, mer som någon som rest långt med en alldeles för tung ryggsäck. Hans hår var mörkt med grå strimmor i tinningarna, som rök från något som nästan brunnit ut men inte riktigt.

Ögonen, sådana där blå som inte bara flirtade utan såg rakt igenom dig och log lite ursäktande när de gjorde det. Kläderna var slarvigt funktionella, som om han när som helst kunde hamna mitt i ett oväntat regnoväder eller ett improviserat måleriprojekt.

Och kanske var det just det som fångade mig. Hans närvaro var inte poserande, utan använd. Sliten men inte trasig.

Vi minglade med övriga. Skrattade och njöt av det grillade köttet ute i naturen. Det är något särskilt med grilldoften i skymningen. Inte själva köttet – även om det puttrar lovande, utan hur röken smyger sig in i kläderna, hur ljudet av skratt och bestick mot porslin blandas med enstaka fågelsång.

Jag hade precis varit i köket och hämtat en till öl. Marcus hade givetvis gjort egen Ipa och alla höjde den till skyarna, men för mig smakade den inte speciellt annorlunda. På min väg tillbaka, såg jag henne. Min fru. Hon stod där borta smuttande på en drink, vid hörnet av verandan, tillsammans med Leo. Han med den där lite för avslappnade mörkblåa skjortan och rösten som alltid låg en halv oktav under alla andras, som om han ständigt delade ett hemligt skämt med världen.

De var mitt i en diskussion. Om vad? Ingen aning. Politik? Vin? Varför räkor alltid smakar bäst i augusti? Spelade ingen roll. Det var något i sättet hur hon lutade sig mot honom när han pratade. Inte mycket, bara några centimeter. Men det var en lutning som märktes, likt en rörelse kroppen gör av sig själv innan huvudet hunnit bestämma sig för om den är tillåten eller inte.

Leo sa något lågt i hennes öra, för tyst för att det skulle höras. Jag såg hur hennes mungipa ryckte till, nästan omärkligt. Hennes blick flackade till för ett ögonblick, som om hon tittade efter någon. Mig? Ena Fingret gled över vinglasets kant, långsamt, som om hon tänkte på något helt annat än glaset. Hon log inte åt vad han sa – hon log åt att han sa det till henne.

Jag tog en klunk öl. Satte nästan i halsen när jag såg hur hon lutade sig än närmare och smekte Leo uppför hans högra lår, över byxfronten och greppade kuken därunder. Ipan smakade plötsligt ännu beskare. Eller kanske var det bara jag som var medveten om varenda liten rörelse där borta nu. Hur hon la huvudet på sned. Hur Leos hand som av en tillfällighet smekte utanpå klänningen över hennes behålösa byst. Hur den där gränsen mellan slump och avsikt blev suddig.

En vän ropade mitt namn från grillen. Jag vände blicken dit, svarade något som fick honom att skratta, men jag hörde knappt min egen röst. Jag visste redan att när jag tittade tillbaka skulle deras kroppar fortfarande stå där, i samma mjuka lutning mot varandra. Och när jag till slut gjorde det, var det som att de båda hade rört sig en aning närmare. Eller så hade jag bara tagit en klunk för mycket och blivit poetisk.

Eller ännu värre, var nykter på fel sätt.

Senare på kvällen, när vi kände oss nöjda, gick vi bort till gäststugan, som vi alltid gjort, men något var annorlunda denna gång. Det var som om luften mellan oss båda hade blivit mer påtaglig, tätare. Inte på ett hotfullt sätt, mer som om någon hade ställt in en luftfuktare på ”spänd förväntan”. Hon log mot mig med det där halva leendet som alltid betyder att hon vet något jag inte vet.

Jag väntade på att hon skulle säga något, men hon plockade istället upp sin telefon och började bläddra. Jag såg på skärmen hur hon stannade vid en bild tagen tidigare under kvällen: Leo, i köket, med ett glas vin i ena handen och den där självsäkra, nästan oberörda blicken.

”Honom vill jag ha,” sa hon lite sluddrigt och viftade med mobilen framför mitt ansikte. Skärmen flimrade till innan jag hann fokusera.

”Leo?” flämtade jag till. ”Mmm.” Hon lutade sig tillbaka och log ett sånt där fylle-leende. Ni vet vilket–hela ansiktet som blir till en nöjd, långsam halvmåne, ungefär som om hon precis fått bekräftat att universum konspirerar för hennes skull.

”Men… LEO?” upprepade jag, som om namnet i sig borde räcka för att avskräcka. Han var inte ens i vår normala bekantskapskrets, vad jag visste. Han var någon Marcus kände från… ja, var kände han honom ifrån egentligen? Jag försökte minnas om jag någonsin träffat honom eller om han bara existerat som en återkommande anekdot i Marcus historier.

”Tror du han förstod?” frågade hon till slut. ”Vem?” Undrade jag, men förstod ändå vem hon menade. ”Leo” Sa hon. Hennes ögon var svarta, vidöppna, som om hon var en helt annan person än den jag tidigare känt. Det var något skarpt, något främmande i blicken som fick världen att kännas mindre. ”Förstod vad?” Fick jag fram med den där tonen som säger att jag vet mycket väl vad du menar men säg ändå. ”Att vi… letar.” Fick hon fram medan vi gick på stigen mot stugan.

”Du praktiskt taget slängde dig i hans famn. Tog honom på kuken. Lät honom fingra på dina bröst. Jag såg dig”. Får jag fram och ser på henne med en min som borde vara av svartsjuka. Men vi vill ju båda det här. ”Så han förstod säkert något i alla fall.” Blev mer sarkastiskt än vad jag tänkt.

”Han är perfekt, kuken är stor” sa hon och nickade övertygat. ”Och snygg. Så där lite farligt snygg. ”Och så hennes skratt. Bubblande. Fnittrigt. Men inte på det sättet hon brukar skratta. Inte på det där vanliga, bekväma sättet. Nej, det här var gränslöst. Lustfyllt. Det var ett skratt jag inte hade hört från henne förut. Inte sådär. Inte så… upphetsat.

”Farligt?” frågade jag, men hon var redan i full färd med att skicka ett meddelande. Fingrarna snubblade över tangentbordet som om de druckit lika mycket vin som henne. ”Jag skickar ett mess till honom om att träffas.” Hon stannade upp ett ögonblick och jag lade en arm om henne medan hon skrev. Inte förvånad över att hon hade hans nummer. Min fru hade alltid haft en förmåga att knyta kontakter som andra knyter skosnören.

”Vad skriver du?” undrade jag tankspritt och lät handen smyga över hennes rygg, ner mot bakdelen.

”Att det var kul att träffa honom och att jag…vi skulle vilja lära känna honom bättre.” Hon sa det neutralt, nästan oskyldigt, som om det handlade om en ny kollega eller grannen på landet.

Med det sagt kysste hon mig snabbt, nästan som en punkt i slutet av meningen, och lade sedan ner mobilen i den lilla handväskan. Hon såg nöjd ut, som om något viktigt hade satts i rullning. Jag kände ett lätt tryck i bröstet, en blandning av förväntan och det där pirret man får när man gör något som kanske, eventuellt, är en riktigt dålig idé – men som man ändå inte vill sluta med.

Vi fortsatte på stigen ner mot gäststugan. Vi kände oss som två kåta ungdomar på väg att förverkliga våra innersta begär. Stegen var snabba, lättare än vad som egentligen var lämpligt, lite som om vi båda hade glömt att vi inte längre var unga. Men just nu trodde att vi var det.

Jag såg på henne när hon snubblade till på en rot som stack upp ur marken. Hon svajade till men återfick balansen och skrattade till, men det fanns något där i blicken. En viss osäkerhet, eller kanske bara en spelad nonchalans. Som en förlåtelse i förväg för det som vi båda visste var på väg att ske som en följd av den här kvällen.

Vi gick närmare varandra, axel mot axel, som om vi på så sätt kunde gömma oss från våra egna tankar. Ljudet från festen där uppe blev svagare, ersatt av syrsornas envisa spelande och det knastriga ljudet av grus under skorna.

Det var som om all den där spänningen vilken legat i luften nu hade fått sitt utlopp. Vi var på väg in i något, och vi båda visste det, men ingen sa något. Ingen behövde säga något. I stället stod vi där, återigen som två ungdomar vilka just upptäckt hemligheten med njutningen av en annans kropp och hur otroligt farligt, men samtidigt underbart, det kunde vara.

När vi nådde den lilla verandan till gäststugan stod dörren redan på glänt. Jag hann undra om vi lämnat den så tidigare, eller om någon annan varit där. Hon mötte min blick med en glimt som var både inbjudande och prövande.

Stugan var enkel, rustik. Grova timmerväggar som bar på sina egna hemligheter, sprickor där små mygg letade sig in och kletade sig fast mot fönstren. Kåda som stelnat i mönster som kunde vara runor, om man ville att de skulle vara det. Men det var doften som var den mest påtagliga, en blandning av ved, damm och något elektriskt. En känsla av förväntan. Eller kanske bara min egen.

Det var inte mycket, men nog för att få den där elektriska känslan att smyga sig genom mig. Jag såg på henne i det dova ljuset från glödlampan ovanför dörren. Hade aldrig riktigt sett henne så här. Lampan flimrade till, osäker om den skulle hålla igång hela natten. Men vi var inte osäkra på oss.

Jag öppnade dörren med ett gnisslande ljud, och lite dovt skrattande gick vi in. Väl innanför dörren kunde vi inte hålla oss längre. Hon slängde sig i famnen på mig och våra läppar möttes. Först lite lätt smekande och nafsande, som för att känna lite på varandra, men det dröjde inte länge innan vi lät våra tungor mötas i en intensiv kyss. Inte med den där prövande tvekan som ibland smyger sig in efter några år tillsammans, utan som om våra munnar var gjorda för att sluka varandra.

Hon lät sin ena hand smeka min nacke och drog fingrarna genom mitt hår för att sakta men bestämt ta ett fast, kärleksfullt grepp kring mitt bälte för att knäppa upp mina byxor. Vi stönar, flåsar som aldrig förr och drar oss närmare sängen.

Sängen som stod i ena hörnet hade en madrass vilken var gammal och sliten. Den hade säkert sett bättre dagar, eller kanske inte. Den var som en gammal vän som alltid funnits där, men aldrig riktigt gjort sitt jobb. Det var omöjligt att sätta sig på den utan att höra en protest. Ett högt, smärtsamt kvidande, som om den kämpade mot alla de vilka tidigare lagt sig där och ville göra sin ångest hörd. Som om den hade sett för mycket men aldrig fått säga sitt.

Våldsamt, lite klumpigt, likt två tonåringar vilka är så ivriga i sina begär började vi klä av varandra. Hennes fingrar tog tag i min skjorta och jag hörde det karaktäristiska frasandet av tyg som slits sönder. Knappar som faller på golvet. Något gick sönder av hennes aggressiva sätt att hantera mina kläder.

Nu andades hon tungt. ” Fort…Vill ha dig nu!” Sa hon ivrigt och i en sensuell rörelse drog klänningen över huvudet för att låta den fara iväg någonstans. Hon hade ingen behå på sig och hennes vackra mjuka bröst med lite mörkare vårtgårdar och små ärtliknande bröstvårtor kom ut i full frihet.

Väl vid sängen snubblade vi i vår iver och hon faller bakåt med mig över sig. Madrassen kved, som väntat, och jag hann tänka att den säkert var ett bättre vittne än både präster och psykologer.

Jag låg först över henne, men så tog hon kommandot. Vände på oss. Hon var nu överst och i kontroll. Vi kysstes och hennes hår föll ner över mitt ansikte som en gardin av mörker, doftande av rök, sommar, och en parfym som hon alltid använde för mycket av när hon kände sig osäker. Men nu fanns inget osäkert i henne. Bara hetta. Bestämdhet. Kåthet.

Med tung andhämtning och ivriga händer fick hon upp mina byxor och förde ner sin hand innanför mina kalsonger. Lyfte ut min nästan fullt erigerade manlighet och tog först ett tag om den med sin vänstra hand. Drog med ett leende ner förhuden från ollonet och tillbaka upp. Det hade kommit en del försats på toppen. Hon river lite lätt med sina röda naglar över den. För att sedan smeta ut en del av vätskan över toppen som en sorts ritual.

Därefter tar hon tag under ollonet och runkar sedan snabbt ner och upp några gånger. Tills hon med ett frustande läte och ett flin som var oväntad från henne, släppte min kuk och istället drog av mig byxor samt kalsonger. Snart låg våra kläder slängda på golvet som ett tydligt spår av de köttsliga lustar vilka intagit rummet.

Hon var nu enbart iklädd ett par svarta små trosor plus sina sandaler, och stod på knä vid mina ben. Med ena handen särade hon lite på dem. Andra handen la först hon på min pung och masserade lätt innan hon återigen grep tag om min lem som nu var hård likt ett hammarskaft. Jag slöt ögonen och lät mig svepas med av hennes smekande rörelser.

Med ett läte likt en katt som just fått mynta, böjde hon sig sakta fram. Tog ett stadigt tag om mig, började först suga lite på ollonet med ett smaskande läte. För att sedan låta sin varma mun helt omsluta den. Jag stönade fram: ”Åh du är så skön.” Lutade sedan mitt huvud bakåt mot madrassen och slappnade av.

Hennes huvud guppade ner och upp några gånger så kuken skulle bli indränkt av hennes saliv. Min ena hand drog fingrarna genom hennes hår för att sakta men bestämt ta ett fast, kärleksfullt grepp om huvudet. Snart dök hon ner och slukade mig, ända ner till roten.

Hon gjorde sedan något som hon bara gjort ett fåtal gånger tidigare på mig. Att hon kunde ta mig djupt ner i halsen under några sekunder, för att sedan hämta andan en stund visste jag naturligtvis. Ansåg det som en gåva jag fått på köpet, när vi blev ett par, men att hon kunde ha den kvar där en längre tid, var något nytt.

Jag kände hur mitt ollon låg inpressat i det trånga svalget och sedan började hon nära nog jucka med små små rörelser upp och ner medan hennes läppar var som ett spänt gummiband över roten. Hon fortsatte en stund trots att saliven strömmade ur hennes mun och kämpade mot kräkreflexer samt kväljningar.

Det tar inte lång stund förrän jag är nära att komma. Hon måste ha märkt det för min fru slutade suga, lyfte på huvudet och torkade av det blöta skaftet med handen. ”Nu får det räcka,” viskade hon med flämtande röst och saliv hängande på hakan. ”Jag vill känna dig i mig” Säger hon och kränger av sig sina trosor för att sedan ställa sig på knä över mitt underliv.

Hon börjar gnida sitt välansade sköte fram och tillbaka på min lem. Jag skulle kunna tränga in i henne hur lätt som helst nu, så våt var hon. Och att döma av hennes upphetsade andning var det precis vad hon ville.

Gungade långsamt fram och tillbaka och smekte först sitt ena bröst sen det andra. Därefter gled handen ner över magen, förbi venusberget och mot sin fitta. Min frus ögon var glansiga av kåthet, stönade med halvöppen mun. Stående på knä masserade hon sin klitoris och utan att sluta gnida sig mot mig slöt hon ögonen, öppnade munnen halvvägs. För att högljutt stöna och rycka till, vilket stoppade hennes rörelser för en kort stund.

Flämtande och med stora ögon förde hon därefter resolut ner ena handen och styrde snabbt in kuken i sin trånga våta grotta. Med ett lustfyllt stön sjönk hon ner så hela gled in och satt först stilla med mig långt inne i henne. Därefter började hon rutinerat rida med långa sugande rörelser, varvade korta och långa. Hållande händerna på mitt bröst lyfte och sänkte hon sig över mig. Hon hade en skön teknik, gav perfekt stimulans för hela skaftet och ollonet som åkte fram och tillbaka i henne.

”Du är så trång och skön” Stönade jag fram. Jag kunde känna hennes inre muskler krama runt skaftet och måste kämpa för att hålla igen. Håller mina händer på hennes höfter, hjälper till. Hennes tuttar rörde sig i takt med hennes rörelser. De såg så fina ut, fasta och greppvänliga. Min fru tog mina händer och förde till sina bröst, säger åt mig att smeka dem. Jag fick fram ett tyst litet ”Ok!” Eftersom jag var fullt koncentrerad med att inte komma.

Hon fortsatte rida mig långsamt djupt och bestämt medan jag lekte med brösten. Ridandet övergick snart i lite snabbare och hårdare stötar som kändes så underbart skönt. Våra blickar möttes. Hon försökte säga något men jag tystade henne med en djup stöt samtidigt som jag viskade att hon bara skall njuta.

En hand sökte sig ner till knappen och fingrade på den…När hon så kom i ytterligare en orgasm vilken skakade hennes kropp, fick den hennes fitta att krampaktigt dra ihop sig. Jag bet mig hårt i läppen för att inte komma… När min frus orgasm ebbat ut såg hon på mig med ett leende och säger: ”Duktigt att inte komma. Nu skall du få din belöning”. Hon kliver av och ställer sig på alla fyra med rumpan i vädret..

”Du vet att den här madrassen hör allt vi gör, va?” flåsar jag fram lite tyst, mest för att säga något och hantera det faktum att jag inte längre hade kontroll. ”Bra,” sa hon och smiskade till sig själv på ena skinkan. ”Låt den lära sig något nytt då.” Sa hon och skrattade till.

Jag ställde mig på knä bakom henne. Skinkorna var som två små månar vilka lyste upp mot mig. Fick ett infall. Gav henne först ett lekfullt slag på högra skinkan. ”Mmmhh” Stönade hon fram med huvudet i madrassen. Ljudet från henne och åsynen av det ljusa röda märket efter min hand gjorde mig ännu kåtare. Jag kunde inte hålla mig utan daskade en gång till, hårdare. Och en gång till. Nu hade hon börjat stöna högt och ljudligt. ”Gillar du det?” frågade jag. Hon fick ur sig ett obegripligt ljud ”Mmmmhhhh”.

Jag smiskade henne ordentligt på båda skinkorna och hon gnydde till ordentligt, det var svårt att avgöra om hon tyckte att det var skönt eller obehagligt. ”Oh, ja, ja, smiska mig. Oh my God, ja, så härligt”. Hon var nu alldeles röd över båda skinkorna. Tog ett djupt andetag och sansade mig för att istället ta tag om hennes höfter och lät min kuk hitta vägen in i hennes våta slidöppning.

Den gled lätt in till roten och så började jag knulla henne, långsamt och försiktigt, ökade därefter takten successivt. Nu var det som om hon inte fick nog. Hon gnydde och gjorde hårda motstötar. Det smackade ordentligt om våra kroppar när min mage fick kontakt med hennes skinkor.

Hon fick ner en av sina händer och smekte sig själv. Alltmedan jag fortsatte knulla med allt kraftigare stötar. Av vilka hon nu föstes fram mot sänggaveln. Hon reste sig upp lite och blev tvungen att ta emot med båda händerna. Vilket gjorde att hon fick sluta smeka sig själv för ett kort ögonblick. Men strax var hennes ena hand tillbaka mellan benen.

Vi höll inte tillbaka. Inte med ljuden. Inte med stönandet. Inte med våra rörelser som rev upp damm ur träväggarna och madrassen. Jag tappade känslan för vad som var mina händer och vad som var hennes höfter. Flera gånger började det att kännas som jag skulle komma, men lyckades pressa tillbaka. Och just då, mitt i detta i all denna kåta, lite vilda extas pep madrassen till med ett så obehagligt högt gnäll att vi båda stannade upp.

”Var det där du eller jag?” flåsade jag. ”Det var din värdighet,” sa hon med tung andhämtning och så brast vi ut i skratt. Sådant skratt som bara kommer när man är halvvägs full, halvvägs kåt och förlorat all förmåga att bry sig.

Vi fortsatte vår erotiska akrobatik och det verkade som att hon inte hade långt kvar till orgasm. Det lät och slafsade om oss. Hennes doft fyllde rummet. När hon slutligen exploderade under mig klämde fittan lite extra runt kukskaftet. Den verkade aldrig ta slut, hon kom i våg efter våg.

Till slut började hon andas lite lugnare och slappnade av i kroppen. Hon sjönk ner mot madrassen, fortfarande med mig i henne. Jag följde med i rörelsen och tog ett fastare grepp om hennes höfter. Kroppen kändes mjuk, och jag kunde känna hur efterdyningarna av hennes orgasm fortfarande kramade runt min kuk. ”Kom då älskling…ge mig det nu… ” Sa hon liggande under mig med en trött röst.

Tog ett hårt tag om hennes höftben för att göra så mycket som möjligt av de få stötar jag hade kvar. En gång, två gånger, tre. Kände de välbekanta ilningarna i min egen kropp och sprutade med ett ”YNF”… långt upp i hennes innersta. Det tycktes aldrig ta slut.

När det kändes som om jag sprutat ur mig ryggraden, även om det inte var så. Gled jag ur och kletade av de sista dropparna på hennes stjärt. Kastade en snabb blick mellan hennes särade ben och såg hur det sipprade ut lite sperma från hennes sköte. Sjönk sedan trött ner jämte henne.

När vi till slut låg stilla, flämtande, hud mot hud i det lilla rummet, kände jag hur hon andades mot min hals. Jag ville säga något stort. Något i stil med att det här kändes som början på något nytt. Men jag visste att om jag öppnade munnen, skulle jag bara hosta upp dammet från madrassen.

Så jag nöjde mig med att dra henne närmare, höra henne sucka nöjt.

I skuggorna ovanför oss såg jag spindelväv som dallrade i takt med vårt andetag. Som om själva stugan också låg och vilade. Tillfredsställd. Eller utmattad. Precis som vi.

Lycklig, tillfredsställd  och fortfarande lite berusad låg hon på min arm och kopplade av i efterdyningarna.

Madrassen knarrade under oss igen. Ett långsamt, nästan trött stön som om den bad oss ta det lite lugnt. Men nu var det inte sexet den klagade på. Det var tystnaden efteråt. Den där nya sortens tystnad, som inte längre bara innehöll två kroppar, utan också en annan, osynlig närvaro – en tredje puls, en tredje doft. Även om han ännu inte var där, fysiskt, fanns han redan i rummet. Mellan våra andetag.

Vi låg kvar så, hud mot hud, klibbiga av sex, av vin, av skogsluft och något mer nu – något sårbart. En tunn hinna av sanning som både kylde och värmde.

Jag låg på rygg, kände hennes andedräkt mot mitt bröst när hon återigen vilade huvudet där. Inte för att det var romantiskt, utan för att det var tryggt. Kanske mer för henne än för mig. Hennes fingertoppar ritade mönster över mitt brösthår som om hon försökte skriva något i blindskrift. En bekännelse hon ännu inte kunde säga högt.

”Du hatar det lite, eller hur?” mumlade hon. Jag drog in ett djupt andetag. Luften var tung av kåda, sex och våra svettiga kroppar, men framför allt av det vi inte sa.

”Lite,” erkände jag. ”Men inte så mycket att jag vill stoppa dig.” Hon hummade. Inte ett ljud av godkännande. Mer ett ljud av förståelse. ”Han har nåt,” sa hon, mer för sig själv än för mig. ”Nåt rått. Du är… bekväm, i all din kontroll. Han är något annat. Något som luktar svett och djuriskt.”

Jag skrattade tyst. Inte för att det var roligt. Men för att det var så ärligt att det nästan blev absurt. Som att få höra att ens fru ibland fantiserar om grannen med plastpool och tribal-tatuering.

”Vill du… att jag tittar på eller är med?” frågade jag, halvt på skämt. Hon höjde huvudet, ögonbrynet lätt höjt. ”Kanske först tittar på. Om du klarar det.”

Jag ville säga att jag inte visste. Men det vore inte helt sant. Någonstans djupt ner i kroppen, där fantasi, lust och skräck möts. Hade tanken redan tagit form. Inte som en konkret bild, mer som en stämning. En spänning. En dörr jag inte visste att jag hade, som någon börjat knacka försiktigt på.

”Vi behöver inte bestämma nu” sa hon mjukt och lät sin kropp glida lite längre ner längs min. ”Vi behöver bara sluta låtsas att vi är som alla andra.”

Och där, i det lilla rummet som luktade barr och begär, fanns det något nästan heligt i det hon sa. Inte religiöst. Men heligt på ett sätt som gör att man vill viska, för att inte störa.

”Du vet att det här kan förändra oss?” sa jag. ”Jag hoppas det,” svarade hon. ”Annars hade det inte varit värt något.”

Sedan låg vi där igen. Hon, naken fortfarande med sina sandaler på sig. Jag, kladdig och svettig. Vår hud som svalnade långsamt. Månskenet föll i skärvor över golvet. En uggla hoade någonstans långt bort.

Och jag tänkte: ”Det här är alltså vi nu. Inte ett VI som andra förstår. Men ett VI som kanske äntligen vågar vara äkta”

 

Delar i serien

<< Tyst överenskommelse, del 3. Beslutet är fattat

Tyst överenskommelse

• Tyst överenskommelse
• Tyst överenskommelse, del 2. Morgonen efter
• Tyst överenskommelse, del 3. Beslutet är fattat
• Tyst överenskommelse, del 4. Den andre