– Prolog.
Jag ser på kvinnan, min blick lämnar henne och jag söker av den lilla butiken. Ella pratar med kvinnan, kvinnan visar Ella förlovningsringar och jag ser på ringarna som kvinnan visar Ella. När vi tittat klart så lämnar vi butiken och Ella kysser mig och jag svarar på kyssen…
1.
Mannen på andra sidan skrivbordet ser på ringarna.
– 30 000.
Jag samlar ihop ringarna och jag lägger dem i en påse. Jag vänder mig och mannen suckar.
– Vad vill du ha för dem?
– Med tanke på priset på guld och stenar så 70 000.
– 55 000.
– 65 000.
– Du får 60 000 och inte en krona till Michael.
Jag sätter påsen på bordet och jag får pengarna. Nu klarar jag hyran denna månad med. Jag lämnar hans kontor och går ut på skrotupplaget. Jag drar upp huvan över kepsen och huvudet. Det regnar och är pissväder, jag lämnar skrotupplaget och går fram till den rostiga bilen.
Jag sätter mig i den och jag kör iväg. Den hör hemma här i stället för att transportera runt mig. Men det är den enda bilen jag har råd med. jag lämnar Kvarnby skrotupplag och kör mot stan igen. Ikväll så ska jag slåss…
Polisen har inte ett spår efter tjuvarna som slog till mot juvelbutiken. Vad som imponerar på polisen är att förövarna inte slagit i sönder hela butiken och de har inte gett sig på kassaskåpet osv. Ringar till ett värde av 200 000 är borta men inget mer. Ägaren är försäkrad och polisen mer eller mindre antyder att det kunde varit värre…
Jag lutar mig fram och slickar på Ellas bröstvårtor, de stelnar och jag ler lite och slickar vidare nerför hennes kropp till hennes slida. Min tunga börjar att leka med den, jag slickar henne till orgasm och hon låter hela fastigheten veta vad hon tycker om min tunga.
Om det nu hörs genom stenväggarna, hon ställer sig på alla fyra och jag ställer mig bakom henne. Detta är hennes favoritposition, vi är nitton år gamla och vi tog studenten för tre veckor sedan. Hon gick försäljning och service och jag gick samhälle/samhälle.
Vi klarade alla betygen båda två. Jag är stor därnere så jag är väldigt försiktig när jag tränger in i henne. Mina händer greppar hennes höfter och jag använder dem till att styra mig in i henne. Jag når botten av henne och hon rister till, hon kommer. Jag står stilla och låter orgasmen skölja över henne.
När den ebbar ut så tar jag henne med långa rörelser. Jag ökar takten och jag tar henne snabbare och snabbare. Hon kommer två gånger till innan jag kommer. Jag drar mig ur henne och hon snurrar runt och hon tar min penis i munnen och jag kommer in den.
Jag kommer hårt och länge, jag älskar inte innan matcher så vi älskade inte igår. Jag gick min match och jag vann, 10 000 plus 8 000 om jag spelat på mig själv…
Hon kysser mig och jag svarar på kyssen, hon går in på Ica Maxi ute på Toftanäs. Hon arbetar här, jag ska hämta henne ikväll efter att hon slutat. Jag kör det skruttiga Hyundai Elantran tillbaka mot Malmö.
Jag kör till Haket, när Ella arbetar kväll så äter jag här, jag orkar inte laga middag till mig själv. Vi träffades på insparken till gymnasiet och vi har hållit ihop sedan dess. Hon som jag kommer ifrån stökiga uppväxtförhållanden.
Hon ifrån värre än jag. Hon krigade sig igenom högstadiet, hon fick ihop betyg för att kunna börja på gymnasiet. Hon är en krigare, hon är min krigare. Jag har lite andra förutsättningar, men ändå tuffa. Min släkt är tjuvar och banditer hela högen, jag bröt med dem när jag började gymnasiet och jag har klarat mig själv sedan dess.
Min morfar är en av Malmös farligaste gangstrar, resten av släkten är minst lika farliga så att säga. De är tungt kriminella hela bunten, jag är kriminell men jag sysslar inte med den riktigt tunga skiten som de gör. Jag vill inte syssla med den, det var därför som jag bröt med dem.
Vilket innebär att jag fick bryta med min mor med. Jag parkerar på gatan och jag startat P – appen. Jag går in på Haket och jag beställer en dagens. Jag får en och sätter mig och börjar att äta.
– Michael.
Jag lyfter på huvudet och jag ser min kusin, jag ser på de andra två männen. De är inte släkt med mig så jag ignorerar dem.
– Frank.
– Morfar vill träffa dig.
– Angående?
– Det får du reda på när du träffar honom.
Jag äter vidare och han ser på mig.
– Och om jag säger nej tack?
– Jag skulle inte rekommendera det Michael.
– Vi är av samma blod Frank.
– Det är inte din flickvän, eller hennes närmsta familj.
Jag ser på honom och han ser något i min blick som för en sekund skrämmer honom.
– Jag skulle inte rekommendera er att göra dem något.
– Hotar du mig?
– Inte mer än du hotar mig Frank.
Jag äter upp det sista på min tallrik, jag reser mig och Frank gör likadant. Vi lämnar Haket och jag går till min bil.
– Det var en jävla rishög.
– Kanske det Frank, men den är min. Jag har betalat för den själv, kan du säga detsamma?
Han svarar mig inte, jag vet att han inte har det. Jag sätter mig i bilen och jag startar den…
Jag parkerar utanför min morfars firma, jag ser på skylten. Rosenstjärnas import och export. Jag heter Kraft efter min far, han är död precis som min mor är. Han dog i en skottväxling och min mor dog av cancer. Det var efter det som jag bröt med släkten, jag förlorade båda mina föräldrar på mindre än ett år.
Jag var precis sexton år fyllda när min far dog. Fem månader senare så dog min mor. Jag går uppför en trappa i metall och jag går in den stora lokalen. Jag ser på alla varor som är här, jag ser på lastbilarna som lastas och lossas. Jag går till morfars kontor, Frank och hans två hejdukar är redan här. Jag körde en omväg hit, jag ville tänka innan jag träffar min morfar.
Vi har inte talat med varandra sedan jag bad släkten att fara åt helvete. Men man blir aldrig av med dem, inte vår släkt. Den är speciell.
– Morfar.
– Michael.
– Vad vill du?
– Rakt på sak.
– Jag är inte intresserad av vad det är du vill att jag ska göra. Men Frank hotade min flickvän och hennes familj. Så nu är jag här, vad vill du?
– Jag vill utnyttja dina speciella färdigheter Michael.
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Du vill bara snärja mig till släktens skit.
Hans käkar spänns.
– Skit?
– Knarket, hororna, trafficking av barn och kvinnor, porrfilmerna, morden, rånen osv. skiten.
– Så dina småstötar är bättre?
– De drabbar inga fattiga så att säga Frank. Jag äger hellre tio skrotbilar Frank än en enda som är betald av era blodspengar. Ni har så jävla mycket skit och blod på era händer så att man skulle kunna jämföra er med små diktatorer.
– Hör på den va?
– Vadå Frank är sanningen lite jobbig?
– Det räcker.
Vi tystnar båda två, man säger inte emot min morfar.
– Du ska hjälpa oss.
– Med vadå?
– Du ska döda Ivan åt mig.
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Och om jag säger nej?
– Då släpper jag loss hundarna på alla du känner.
– 500 000.
Hans ögon vidgas.
– Vad trodde du? Att jag skulle göra det gratis, då är du jävligt naiv morfar. 500 000 så gör jag det, hälften nu och hälften vid leverans så att säga.
– Inte en chans.
– Då kan du göra det själv Frank.
Han ser på mig, jag möter hans blick. Det kan han inte, han har inte mina fördelar. Han kan inte det jag kan, det min far lärt mig. Som hans far lärde honom osv.
– 500 000 och sen så kan ni fara åt helvete på riktigt morfar.
En av vakterna rör sig och jag ler, tjugo sekunder senare så stirrar Frank på pistolen mot hans panna. De två vakterna är utslagna.
– Så ska du försöka ge dig på mig Frank. 500 000 morfar och det är inte förhandlingsbart. Frank kan göra det gratis, frågan är om han överlever det.
Jag kröker fingret lite och Frank stirrar ännu mer på mig.
– Du får pengarna när du är klar.
– Lura mig morfar så dödar jag er allihop.
Jag säkrar pistolen och jag delar på den. Jag lämnar dem och Frank slickar sig om läpparna och han ryser till.
– Följ efter honom, Frank.
– Ja morfar…
Jag ligger på rygg i sängen och jag ser upp i taket, jag är väldigt övertygad om att jag inte kommer att komma undan detta. Eller det kan jag göra, men frågan är vad konsekvenserna av det blir. Jag smeker Ellas rygg, jag blinkar bort tårarna som rinner på mina kinder…
Ella ser på brevet. Hon öppnar det och hon ser på pengarna, det ligger sextiotusen i kuvertet.
– Meddela Frank när han kommer att jag stuckit, det är för din och andras säkerhet…
Jag ser på porten, jag slickar mig om läpparna och jag ser på solen.
– Om det inte finns någon annan utväg Michael, så åk till Marseilles och Främlingslegionen. Skriv på ett kontrakt på tio år, mycket kan hända på tio år Michael.
– Ja far.
Jag var fem år första gången han sa det till mig, han började sin träning med mig tidigare. Men när jag blev fem år så började vi på riktigt så att säga. Det var då jag började att träna De fem elementen. Jag går in och jag går till anmälningskontoret och jag ber om att få gå med i Främlingslegionen…
Tio år senare…
Jag går av Öresundståget och jag hivar upp väskan på axeln, jag går uppför trappan till hållplatserna. Jag kisar lite när solen når mina ögon, jag sätter på mig mina solglasögon och jag går fram till busshållplatsen. Jag ser på skylten med bussarna, jag tar fram min telefon och jag öppnar appen.
Jag löser en biljett och stoppar ner telefonen igen, jag ska blippa QR koden när jag går på bussen. Jag lämnade legionen för mindre än tolv timmar sedan. Ella kontaktade mig igår kväll och meddelade mig att hon inte har många timmar kvar.
Jag satt med papperna på att förlänga mitt kontrakt framför mig, jag skulle skriva på för fem år till. När man gjort tio år, har uppnått den rangen jag har och de medaljer jag har så får man välja hur länge man vill vara kvar. Jag var beredd på att vara kvar i fem år till.
Sen så hade jag pensionerat mig, tagit lite livvaktsjobb och återvänt till mitt lilla hus på den franska landsbygden. Nu blev det inte så, jag skrev inte på kontraktet. Jag tackade för mig och packade mina saker och lämnade Korsika för Nice. Jag sov på golvet på flygplatsen i natt, sen gick jag på första bästa flyg till Köpenhamn.
Nu står jag här och väntar på bussen. Jag meddelade Ella efter ett par år var jag tagit vägen. Frank och min släkt hade låtit henne vara ifred när de insåg att hon inte visste vart jag tagit vägen. Bussen kommer och jag går på den, jag blippar QR koden och jag ställer mig mitt i bussen…
Jag ser på Ella och hon ser på mig, sist jag var här så var det för att hålla min mors hand när hon somnade in. Nu upprepar sig historien, jag håller Ellas hand väldigt lätt. Hon tar sitt sista andetag och jag blinkar bort tårarna som rinner på mina kinder. Sköterskan ser på oss, jag reser mig och jag lutar mig fram och jag kysser hennes panna mjukt.
– Jag älskar dig Ella, mor ta hand om henne.
Jag säger det på franska, sköterskan ser på mig. Jag talade svenska med Ella innan. Jag tar de saker som Ella gav mig, jag stoppar ner dem i min väska och sen lämnar jag rummet, avdelningen och sen hospice. Jag går till en busshållplats och jag ställer mig vid den.
Jag gråter fortfarande, jag sätter mig på bänken och jag gömmer mitt ansikte i mina händer. Jag gråter tyst, den ena bussen efter den andra stannar och kör i väg. Jag samlar mig och jag rätar på mig och jag torkar bort tårarna.
Jag tar fram min telefon och jag gör en sökning, jag skriver in namnet på hotellet som jag tänkt bo på. Det är ett litet hotell som är diskret och billigt. Det finns kvar, jag ser på skylten som visar när nästa buss kommer. Skylten visar att den kommer om två minuter, jag öppnar min app och jag löser en biljett…
– Vad kostar det för en vecka?
Jag talar engelska med portiern, med en fransk brytning.
– 4500 då ingår frukost.
Jag tar fram fyrahundra Euro och jag räcker honom dem. Han tar emot dem, han ber om mitt pass. Jag tar fram mitt från legionen, han ser på det och han öppnar det och skriver in mina uppgifter på datorn. När han är klar så får jag tillbaka passet, jag får ett kort och jag går uppför trapporna till rummet.
Jag öppnar dörren och jag går in, rummet är litet. Men det finns vad jag behöver, en säng, tv, badrum och ett skrivbord med en stol. Jag sätter min väska på sängen och jag öppnar den och börjar att packa upp mina saker…
Jag ser på lägenheten, den ligger vid Slussplan. Jag gick in på Blocket och letade efter en bostad i andrahand och denna kom upp. Jag ser på det äldre paret, de ska hyra ut lägenheten för sin son som är i USA i två år och pluggar. De hade en hyresgäst men han bara stack för en vecka sedan.
Så nu letar de efter en ny, lägenheten är möblerad och den hyrs ut möblerad. Jag får stå för sängkläder osv. själv men i övrigt så får jag använda hans saker. Skulle något gå i sönder så får jag ersätta det. Lägenheten är en tvårummare, med kök och badrum. Den ligger lite diskret och det passar mig alldeles utmärkt.
– Så vad tycker du?
– Kan vi skriva kontraktet på tre månader i taget? Jag betalar tre månader i förskott, sen så hörs vi om två månader om jag vill förlänga eller inte?
De ser på varandra och sen på mig.
– Har du arbete?
– Jag är mellan arbete, jag har planer på att börja läsa till hösten. Fram till dess så kommer jag att arbeta. Jag har hyrespengarna för de kommande tre månaderna.
– Vad har du arbetat med?
– Jag har varit elitsoldat, fallskärmsjägare i Frankrike.
De ser lite förvånat på mig.
– Jag förstår, men vi kan gå med på tre månaders avtalet.
– Oavsett om jag stannar tiden ut eller inte så är de tre månadernas betalning era så att säga. Jag kommer inte att kräva tillbaka något.
– Det låter bra.
Vi skriver på kontraktet och jag får nycklarna till lägenheten. De går iväg och jag ser på rummen igen och jag ler…
Jag ser på listan över saker som jag ska köpa här på IKEA. Jag börjar att handla, det enda jag behöver handla är toalettsaker, handdukar, sängkläder, kuddar, täcken osv. Möblerna är fina, tv är stor och fin. Jag ska köpa en dator, det finns fiber i lägenheten med en router. Det ingår ett avtal i hyran, så jag behöver inte klydda med det…
Jag äter köttbullar, mos och sås på IKEAs lunchrestaurang. Jag tar en paus från handlandet, jag tar en klunk av lingondrickan. Det har jag inte druckit på mer än tio år, jag ler lite. Det är mycket som jag inte gjort på tio år.
Sen är det andra saker jag gjort de senaste tio åren som inte är så behagliga. Att ingå i ett elitförband har sitt pris. Jag stoppar undan de tankarna och jag fokuserar på att äta. Jag fokuserar på ljudboken i mina öron…
Jag ser på min bäddade säng, min sergeant från grundträningen hade varit stolt över mig. Jag ler lite, jag blev furir och kontrollerade sängar jag med. Med linjal, precis som sergeanten gjorde. Jag sätter mig vid skrivbordet och jag öppnar min nya dator och jag loggar in på den. Sen börjar jag att leta efter utbildningar…
Jag ser på lokalen, den är sig lik. Den har målats om, men inte så mycket mer har hänt. Jag går fram till kassan och en man står bakom disken och han ser på mig.
– Vad kan jag hjälpa dig med?
– Vad kostar ett medlemskort?
– 500 i månaden eller 5000 om året.
– Då köper jag ett årskort.
– Har du varit medlem innan?
– Ja faktiskt, men det är tio år sedan.
– Vad heter du?
Jag säger mitt namn, han använder tangentbordet och han säger.
– Michael Kraft, då förlänger vi ditt medlemskort.
– Tack.
Jag betalar och jag får ett medlemskort och instruktioner om hur det fungerar. Att man kan träna när man vill dygnet runt. Kortet öppnar dörren åt en, tillsammans med en personlig kod som vi skapar. Sen går jag till omklädningsrummet och jag går till det som var mitt skåp innan jag försvann.
Det är ledigt och jag ler lite. Jag öppnar den och sen byter jag om. Jag går ut i lokalen när jag är ombytt, jag sätter mig och sluter ögonen och jag börjar att meditera…
Jag läser igenom annonserna, jag stannar vid en av dem. Jag läser igenom annonsen och jag ler lite. Det är en lite annorlundare annons, de söker en man i 20 – 30 års åldern med ett vältränat bröst och mage. Jag läser annonsen igen och jag klickar på skriv ut.
Jag letar vidare och jag hittar två intressanta annonser till. Jag skriver ut dem med och jag reser mig och går till skrivaren, jag tar papperna och lägger dem i ordning. Jag går till köket och jag öppnar kylen och jag tar fram maten som jag ska laga idag…
– Michael Kraft.
Jag reser mig och kvinnan ser på mig, jag går fram till henne och presenterar mig.
– Michael.
– Isa, om du kommer med mig.
– Javisst.
Vi går till en korridor och vi går längst ner i den, hon öppnar en dörr och vi går in i ett stort rum. Där är fotoutrustning.
– Ta av dig på överkroppen Michael, när du gjort det så ställer du dig på den tejpade markeringen.
– Javisst.
Jag gör som hon säger, jag ställer mig med bar överkropp på tejpbiten.
– Herre jävlar!
Någon säger det på franska.
– Kan du spänna musklerna?
– Javisst.
Jag gör det och någon börjar att ta bilder på mig.
– Vänd ryggen hit.
Jag gör som de säger och någon tar fler bilder. Han säger åt mig vilka rörelser jag ska göra. När jag ska spänna musklerna och när jag ska slappna av. Tio minuter senare så är han klar.
– Du kan klä på dig Michael.
Jag gör som jag blir tillsagd, jag hör mannen tala franska med någon på hans telefon. Jag ler lite när jag hör vad han säger. Han lägger på och Isa kallar på mig.
– Har du gjort modelljobb innan?
– Nej, det har jag inte. Men jag talar franska och jag är både smickrad och lite förbannad. Jag är glad att du uppskattar min kropp, men du kommer inte att kunna lura mig.
Fotografen stirrar på mig, han blir vit i ansiktet.
– Vad säger du?
– Att han vill blåsa mig, det Isa kommer jag inte att gå med på. Om jag får jobbet så kommer han inte att lyckas med att blåsa mig.
– Nej självklart inte, men du har inte gjort modelljobb innan?
– Nej.
– Då är du en naturtalang, vi ska fota två killar till. Men vi kommer att höra av oss Michael.
– Då vet jag det Isa.
Jag lämnar dem och fotografen ser länge efter mig…
Kvinnan på andra sidan skrivbordet ser på mig.
– Så du är före detta elitsoldat?
– Ja, jag har varit det i tio år frun.
– I Främlingslegionen?
– Ja frun, 2 rep fallskärmsjägarna. De är med bland de tio tuffaste och bästa elitförbanden på jorden frun.
– Varför åkte du dit?
– På grund av min släkt, de ville att jag skulle göra olagligheter. Det ville inte jag så jag lämnade Sverige.
– Så du åkte dit för att inte begå olagligheter?
– Ja.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Arbetet är tidsbegränsat.
– Ja frun.
– Ni är tre livvakter som turas om att bevaka henne, ni arbetar i tjugofyra timmars skift. Du är helt ledig dagen efter ett pass, nästa dag så har du jour och nästa dag så arbetar du så att säga.
– Ja frun.
– Betalningen är 20 000 dollar för en månad, ni står själv för beväpning och klädsel.
– Ja frun, några speciella preferenser?
– Kläder efter situation.
– Ja frun.
– Så prickskytt?
– Ja frun.
Hon ser på mig igen, hennes blick läser min. Sen säger hon.
– Kom till denna adress om två dagar Michael.
– Ja frun.
Vi reser oss och vi skakar hand med varandra. Jag lämnar hennes kontor, jag har ett litet leende på läpparna. En månadsarbete, det är en början i alla fall…
Jag rättar till skjortan och jag sätter stilettbatongen på sin plats och pistolen på sin plats. Jag tar på mig kavajen och sen lämnar jag lägenheten. Jag har träffat klienten och hon godkände mig, hon godkände två av oss men inte den tredje.
Han påminde henne om ett ex. Han fick lämna och kvinnan som valde ut mig får leta efter en annan livvakt så länge. Vilket innebär att jag och Gustav som den andre livvakten heter får arbeta dubbelt så att säga. Idag så är det min första dag, klienten är dotter till en väldigt rik man.
Hon är i Sverige för att hennes mormor kommer ifrån Malmö och hon besöker henne en gång om året. Hon bor i ett eget hus som är på promenadavstånd från sin mormor. Jag går er till min bil och jag sätter mig i den, det är en bättre begagnad Golf. Jag startar den och kör i väg…
Jag ser på Isa och de andra två kvinnorna, de valde mig till att vara modell för deras underklädesmärke. De ska ta bilder på min överkropp och kalsongerna, jag ser på högen med underkläder som ligger på ett bord.
Det kommer att ta en stund att arbeta sig igenom den högen. Det har gått två veckor sen jag provfotades och nu står jag här. Vi har vaktat kvinnan i två veckor. Det tog en vecka sen hittade kvinnan som anställde mig en tredje livvakt. Så nu arbetar vi som vi kom överens om från början.
– Ska vi börja?
De tre kvinnorna ser på mig, det finns en fjärde person här. Fotografen som snackade en hel del dynga om mig. Eller som trodde att han skulle kunna lura mig.
– Javisst, du börjar med dem och sen arbetar vi oss ner i högarna.
– Ok då vet jag det.
Jag tar den första högen och går runt ett skynke och tar på mig det första paret…
Kvinnan ser på mig, jag ser inte på henne. Jag fokuserar min blick på andra saker. Saker som kan uppfattas som ett hot. Kvinnan heter Marie och hon är fransyska. Eller hennes far är fransman. Hennes mor är svenska, hon talar både franska och svenska. Franska flytande och svenska nästan flytande. Så med mig så talar hon franska, med de andra två så är det svenska eller engelska.
– Vad gjorde du igår när du var ledig Michael?
Jag ser på henne och sen säger jag.
– Ett modelljobb Marie.
– Så vad var det för modelljobb?
– För underkläder, de sökte efter en man med magrutor. Jag har det så jag sökte jobbet och jag fick det.
Hon ser på mig och hon ler lite, jag sveper med blicken igen.
– Så du har magrutor?
– Ja Marie det har jag, man kan inte vara det jag varit utan att vara vältränad.
– Och vad är det?
Jag ser på henne.
– Har inte din fars assistent sagt det?
– Nej Michael.
– Jag är före detta fallskärmsjägare i 2 Rep. Främlingslegionen. Innan du frågar så nej jag var inte kriminell. Jag åkte dit för att slippa bli kriminell.
– Då måste jag ställa den oundvikliga frågan.
– Som är?
– Har du dödat?
Jag ser på henne, jag säger.
– Det är hemligstämplat men jag kan säga att jag besvarat fiendens eld med dödligutgång.
– Mer än en gång?
– Ja mer än en gång Marie.
Jag ser på klockan.
– Det är dags att gå till din mormor.
Hon ser på mig, hon reser sig och vi går mot ytterdörren. Hon tar på sig skor och sen ser hon på mig.
– Varför kom du hem?
– En nära vän till mig ville ha mig vid sin sida när hon dog.
Hon ser lite generad ut.
– Jag ber om ursäkt Michael.
– För?
– Mina frågor.
– Det är ingen fara Marie, hade jag inte velat svara så hade jag inte gjort det.
– Vad dog hon av?
– Cancer, en aggressiv sådan. Det gick snabbt mot slutet, jag tror att det är att föredra i jämförelse med alternativet. Min mors cancer tog flera år innan hon dog. Hon led under flera år innan hon dog.
Vi har börjat att gå, jag går snett bakom henne. Hon vrider lite på huvudet och hon ser på mig.
– Så din mor är död?
– Ja min far med.
– Hur dog han?
– I en skottväxling, min far var kriminell. Varken han eller min mor ville ha det livet för mig. Det var nära att det blivit så, men jag stack innan dess.
Jag öppnar grinden till hennes mormors trädgård och vi går in. Vi går runt huset till baksidan och hon går fram till sin mormor och de sätter sig efter att de hälsat på varandra…
Jag äter av min mat, jag är på Haket och äter en dagens. Det är första gången som jag går hit sedan jag kom hem. Jag är helt ledig idag, det har gått en vecka till av arbetet. Jag har gjort mina ansökningar till universitetet, ekonomi, jurist eller läkarutbildningen.
Om jag inte kommer in på någon av utbildningarna så får jag arbeta med ströjobb och söka till våren i stället. Jag skär i kotletten, idag så är det stekt kotlett, stekt potatis och svampsås. Dörren öppnas och jag ser på männen som kommer in.
Jag ser tillbaka på maten och jag samlar mig och gör mig beredd på vad som ska komma. Frågan är om han känner igen mig. En annan frisyr än när jag var yngre, en äldre mans ansikte. Men ögonen är desamma och min ögonfärg är så pass annorlunda så att den avslöjar mig.
Jag har ett grått och ett gult öga. Vi är inte många på planeten som har det. De beställer och de talar med varandra. De talar på vårt språk, det är en blandning av Tartarernas språk och malmöslang som ingen annan än de som tillhör vår släkt förstår. De som är anställda av morfar förstår den också.
Det är en förutsättning för att de ska få arbeta för min morfar. De flesta som arbetar för honom är mer eller mindre släkt med oss. De sätter sig vid ett bord en bit ifrån mig. De talar rätt högt, tillräckligt för att jag ska höra vad de säger. De talar öppet om en transport med droger som är på väg till Malmö.
De talar öppet om reg skyltar osv. jag lyssnar på dem och när de börjar att tala om annat så reser jag mig. Jag tar på mig min keps och mina solglasögon, jag sätter brickan i brickstället. Jag säger hej då till Frida som står i kassan, hon är den vackraste kvinnan jag någonsin sett.
Jag har sett en hel del vackra kvinnor i mitt liv, både här i Sverige och utomlands. Jag lämnar Haket och de tittade inte ens på mig. Jag börjar att gå mot Slussplan och min lägenhet. Tankarna snurrar på det som de berättade om transporten. Jag har slagit till mot mer än en knarktransport som soldat. Men nu så är jag inte i fallskärmsjägarna. Jag kan ju alltid tipsa polisen…
Fredrika är trettio år och hon har arbetat som polis sen hon slutade på polishögskolan för åtta år sedan. Hon arbetar på narkotikaroteln sedan fyra år sedan. Hon sätter sig vid sin dator, hon ser på de andra kollegorna som sitter vid sina datorer. Hon loggar in på datorn och hon ser att hon har fått mejl. Hon öppnar inboxen, hon ser på mejlen. Ett av dem fångar hennes blick. Rubriken är.
– Ett ton amfetamin är på väg till Sverige.
En sådan rubrik lockar de flesta på denna avdelning. Hon öppnar mejlet och hon säger högt.
– För helvete!!!
Alla andra ser på henne.
– Jag har fått ett galet tips.
Hennes närmsta kollega som heter Greta frågar henne.
– Hur galet?
– Ett ton amfetamin.
Det blir väldigt tyst på avdelningen.
– Tid, plats, reg. nummer rubbet.
– Skojar du?
– Nej.
De ser på varandra, ett ton amfetamin är ett jätte kap…
Jag får en kram av Marie, sen en påse med en present. Vi har fått en kram och present alla tre. Vi står på plattan vid hennes fars flygplan. Det är dags för henne att åka vidare, andra livvakter kommer att ta över. Hon har alltid livvakter runt sig.
Mer än en pojkvän har tröttnat på det. Hon går på planet och vi lämnar plattan. Vi sätter oss i hyrbilen och kör tillbaka till Malmö och vi lämnar hyrbilen. Vi skakar hand med varandra och går åt varsitt håll…
Jag ser på boken och jag ler, jag öppnar den försiktigt. Det är en första utgåva av Stolthet och fördom. Vi började att prata om böcker en dag, jag berättade om min fascination för klassikerna. Hon delade den fascinationen, så vi samtalade om böcker i flera timmar.
Jag läser kortet från henne, jag ler lite till. Jag öppnar min telefon och jag flyttar betalningen till mitt väldigt privata konto i Luxembourg. Jag kommer att klara mig fram till skolan. Det hade jag gjort ändå, men de pengarna vill jag inte röra. De är till min pensionering. Till det där lilla huset på den franska landsbygden, med klassikerna och mina vinflaskor…
Jag tittar genom kikarsiktet, jag ser poliserna, både insatsstyrkan och de ifrån narkotikaroteln. Jag ser Fredrika, hon är en gammal klasskompis från högstadiet. Jag såg hennes namn när jag sökte på polisens hemsida. Jag är lite överraskad över att hon blev polis.
Hon tillhörde ett visst klientel på högstadiet, ett som hängde med mina släktingar. Mina andra kusiner, Franks två yngre systrar. De är tvillingar och heter Iris och Lisa, de är lika gamla som jag är. Sen så har jag en kusin till, hon är ett år yngre än oss andra.
Hon heter Jeanette. Hon sitter i rullstol, hon föddes med ett fel på ryggmärgen som gör att hon sitter i rullstol. Fredrika hängde med Iris och Lisa på högstadiet, jag vet inte var hon gick på gymnasiet. Hon gick inte på Petri i alla fall, för det gjorde jag. Jag ser att de börjar att förbereda sig. Jag ser mot bron och jag ser på lastbilarna.
Jag ser den komma, den som transporterar ett ton amfetamin. Jag är lite förvånad över att de väljer att slå till nu. Och inte när lastbilen når sitt mål. Chauffören kör intill sidan och jag söker av efter följebilar.
Jag hittar den och jag önskar att jag haft mitt gevär, då hade jag satt en kula i motorblocket. Bilen kör i väg och jag ser hur mannen som sitter bredvid chauffören talar i telefon. Jag ler lite och reser mig och går till min bil…
Fredrika ser på mejlet, hon slickar sig om läpparna.
– Varför slog ni inte till senare?
Hon ser på mejlet igen och frågan, vad fan ska hon svara på det?
– Ett beslut som fattades över våra huvuden.
Hon skickar svaret, den som tipsade dem om amfetaminet förtjänar ett svar på sin fråga. Varken hon eller hennes kollegor förstår varför de inte skulle slå till senare. Men som hon skrev så fattades det beslutet över deras huvud…
Frank ser på sin morfar, hans morfar lutar sig tillbaka i stolen och hans blick är svart.
– Vem har talat bredvid mun Frank?
– Jag vet inte morfar.
– Polisen visste allt, vår kontakt kunde inte stoppa tillslaget. Han kunde styra så att de inte slog till vid slutstationen.
– Varför kunde han inte det?
– För att då hade han avslöjat sig. Hans arbete är värt mer än en last amfetamin. Det finns alltid mer droger att tillgå, men inte en kontakt som honom. Gör en ny beställning och ta reda på vem som snackat.
– Ja morfar.
Frank går iväg, min morfar ser på dörren när den stängs bakom honom…
Jag avslutar mitt träningspass, jag går till omklädningsrummet. Jag klär av mig och går till duschen. Jag ställer mig i den och jag sätter på vattnet. Jag känner hur det träffar min hud och jag blundar…Jag ser på Fredrikas svar, jag skriver.
– Vi ses där ni smygrökte i skolan klockan 19.00.
Jag skickar meddelandet och sen klär jag på mig och lämnar träningslokalen. Jag börjar gå mot Slussplan och lägenheten…
Fredrika ser på meddelandet och hon sväljer mer än en gång. Hon svarar inte direkt, när hon tänkt efter minst tio gånger så skriver hon.
– Ok.
Sen skickar hon meddelandet…
Jag står på den plats där de tjuvrökte, jag ser på fimparna på marken. De smygröker fortfarande här.
– Hej Fredrika.
– Vänd dig om långsamt.
Jag gör som hon säger och hon ser på mig och hennes ögon vidgas när hon känner igen mig.
– Michael?!
– Ja Fredrika.
Hon stoppar undan pistolen och tar två snabba steg fram och hon kramar mig. Jag svarar på kramen och vi delar på oss.
– Ryktet säger att du är död.
– Man ska inte tro på rykten, det trodde jag att ni fick lära er på polishögskolan.
– Förvisso.
– Om det var min släkt som spritt det ryktet så är det för att jag är död i deras ögon. Ungefär som Jehovas du vet.
– Var har du varit?
– I Frankrike, närmare bestämt Korsika.
– Varför Korsika?
– Främlingslegionen, 2. Rep fallskärmsjägare.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte, Fredrika.
– Vet de att du är hemma?
– Nej och jag vill att det ska vara så ett tag till.
– Jag kommer inte säga något Michael.
– Tack Fredrika.
– Hur fick du reda på det om amfetaminet?
– Frank och hans mindre intelligenta vänner talade om det på Haket, de talade vårt ”språk” men jag förstår det. Så jag gjorde min samhälleligaplikt och anmälde det. Du förstår att ni har en som arbetar för min morfar högt upp i er organisation Fredrika.
Hon ser på mig och hon slickar sig om läpparna. Hon har också tänkt på det, jag ser på henne och sen säger jag.
– Anledningen till att jag ville träffa dig är för att jag skulle vilja röka ut den personen. För om vi sätter dit den personen så kommer det att skada min morfar mer än ett ton amfetamin. Det är säkert ett nytt ton på väg hit nu när vi pratar, det finns mer knark än bra informatörer hos polisen eller Åklagarmyndigheten.
– Hur hade du tänkt dig att röka ut den personen?
Jag ser på henne, sen säger jag.
– Vi lurar den personen med att du vet när nästa leverans kommer, vi ändrar datumen i de mejl som skickas ut till dina chefer och åklagarna. Den som förvarnar min morfar är skurken.
– Och hur ska vi få reda på det?
– Lämna det åt mig Fredrika.
– Inte en chans, så hur ska du kolla det?
– Med avlyssning.
– Skojar du?
– Nej, jag kan göra det. Ge mig bara namnen på de som du misstänker så fixar jag det.
– Och hur ska du göra det?
– Genom en app. Som jag fått av GSGN i Frankrike, de kallas för den tuffaste polisstyrkan i världen. De spelar nästan på samma nivå som vi gör.
– Vi?
– 2. Rep. Vi är väldigt duktiga på det vi gör, vi samarbetar ofta med GSGN så jag har fått en gedigen polisiär utbildning. Men jag vet också att du inte kan avlyssna dem, men jag kan. Så ge mig namnen så fixar jag det, när jag gjort det så skickar du mejlen. Sen så ringer den personen till min morfar, då ringer jag dig och skickar ljudfilerna till dig. Sen tar du det med din chef.
– Vad gjorde de för att du skulle lämna Michael?
– De hotade kvinnan jag älskade och hennes familj, att om jag inte gjorde som de sa så skulle de döda henne. Så jag fick sticka för att skydda henne.
– Och vad skulle du göra Michael?
– En hemsk sak som jag inte ville göra, så jag fick sticka. Så ge mig namnen, jag fixar avlyssningen och sen så sätter vi dit svinet.
Hon ser på mig.
– På ett villkor Michael.
– Vilket?
– Att du berättar vad de ville tvinga dig att göra?
– Stäng av inspelningen så berättar jag.
Hon ser på väldigt förvånat på mig.
– Som sagt jag har utbildat mig hos GSGN.
Hon tar fram sin telefon och hon stänger av inspelningen.
– Båda två Fredrika.
Hon ser nästan lite förnärmat på mig. Sen tar hon fram den andra telefonen och stänger av den.
– Min morfar ville att jag skulle döda Ivan Smalagjic.
– Varför?
– Jag har inte en aning Fredrika, jag har verkligen inte en aning. Min morfar är en väldigt speciell person. Han tvingande min mor att gifta sig med min far, för att min far skulle träna upp mig till det han var.
– Och vad är det?
– Har du sett John Wick?
– Ja.
– Min far var John Wick på steroider. Min morfar satte dit honom, insatsstyrkan slog till. Min far dödade nästan alla av dem innan de dödade honom.
Hon ser på mig.
– Kolla era arkiv. Det var för sexton år sedan, ett tillslag i hamnen. Min morfar lurade dit min far, insatsstyrkan väntade på honom. Det blev eldstrid och min far dödade nästan alla poliserna. Min morfar kan inte ha lyckats med det utan kontakter hos polisen. Kontakter som han har högt upp i er organisation.
Fredrika ser på mig och jag ser på henne.
– De var inte där när min mor dog, hon precis som jag visste vad min morfar gjort så hon bröt med dem. Hon brände bort sitt märke och hela kittet så att säga. Sen dog hon också, jag hade också bett dem att fara åt helvete. Men min morfar visade sin makt, jag lurade honom och stack.
– Och nu så vill du ha hämnd?
– Ja, men det är inte därför som jag gör det. Jag har sett den verkliga baksidan med drogerna och resten av skiten Fredrika. Den är inte vacker, den är verkligen inte vacker. Så jag vill stoppa deras skit ja. Får jag hämnd på köpet så är det en bonus. Jag kan göra saker som du inte kan göra Fredrika.
– Vad menar du?
– Avlyssningen osv. vad trodde du?
– Jag vet inte, att du skulle göra som John Wick eller något.
– De dödade inte min hund.
Hon ser på mig och jag ler mot henne, hon ler lite hon med.
– Det var väl för väl det.
– Namnen Fredrika.
Hon säger dem och jag nickar.
– Jag hör av mig när jag är klar, det kommer nog att ta en dag eller två.
– Vad gör du nu Michael?
– Inget, jag har gjort ett livvaktsjobb och ett modelljobb faktiskt så jag klarar mig resten av sommaren.
– Modelljobb?
– De ville ha någon med magrutor, jag har det. Så jag fick jobbet, det var väldigt lättförtjänta pengar. Jag spände magen i tio sekunder, bytte kalsonger och spände magen igen osv. hela jobbet tog två timmar. Jag fick ett antal tusen för det och fria kalsonger.
– Och livvaktsjobbet?
– Lite mer än ett par tusen, Fredrika. Det är hemligt, både vad jag tjänade och vem jag vaktade. Det är ett utländskt bolag som anlitade mig så det är andra regler och lagar som gäller.
Hon ser på mig, hon ser att jag inte kommer att säga något.
– Hur hamnade du hos polisen?
– På grund av min bror.
– Vad hände?
– Han blev beroende och dog, det blev ett uppvaknande för mig. Så jag lämnade dina kusiner och de andra och satsade på skolan. Jag gick ut och arbetade i ett år sen sökte jag till polishögskolan. För fyra år sedan så blev där en ledigtjänst på narkotikaroteln. Jag sökte den och jag fick den.
– Jag beklagar Fredrika.
– Michael.
– Ja.
– Tränade din far upp dig?
Jag ser på henne, sen säger jag.
– Ja det gjorde han, men jag har inte fört traditionen vidare så att säga.
– Traditionen?
– Det är en för lång historia för att berätta den här, den får jag berätta en annan gång. Jag hör av mig när jag är klar.
– Ok.
– Vi ska nog gå åt varsitt håll nu, nog för att det är avskilt här, men man vet aldrig vem som kan dyka upp.
– Ja, men då väntar jag på att få höra av dig Michael.
– Ja…
Jag skickar mejlet med de bifogade filerna, vi kommer inte att behöva något fejkmejl. Jag fick napp nästan direkt, den tredje av Fredrikas misstänkta avslöjade sig. När hon gjort det så skickade jag bevisen till Fredrika…
Fredrika ser mejlet och ljudfilen, hon slickar sig om läpparna. Hon tar sina hörlurar och hon stoppar in dem i datorn. Sen dubbelklickar hon på ljudfilen. Kvinnan talar med min morfar, hon är chefsåklagare. Det plingar till igen i Fredrikas inkorg, ytterligare ett mejl med ljudfiler…
Greta och deras chef lyssnar på ljudfilerna.
– Hur fan fick du dem?
– Från samma källa som gav oss amfetaminet.
Deras chef ser på henne.
– Och du vet inte vem denna person är?
– Nej officiellt så gör jag inte det.
– Vad menar du med det, Fredrika?
Deras chef ser på Greta.
– Vad hon menar är hon vill hålla sin källa hemlig för att hon är rädd för repressalier mot den personen.
– Nej, jag är rädd för vad den personen kan få för sig att göra med dem om de hotar honom.
De ser på henne, deras chef säger.
– Ok, då planerar vi att slå till mot dem…
Min morfar ser på nyheterna, han ser hur de sätter handbojor på alla hans kontakter. Han slickar sig om läpparna, Frank ser på honom. De hör polisenssirener som närmar sig.
– Stick morfar!
– Ja.
Han reser sig och lämnar kontoret, Frank hör hur polisen stannar med tjutande däck på både framsidan och baksidan av byggnaden. Morfar smiter ut genom en hemliggång under byggnaden som leder till en trappa ett par hundra meter bort i en annan byggnad där det står en bil och väntar på honom. En bil med svarta bakrutor. Dörren öppnas och polisen kommer in på kontoret. Frank ser på poliserna och de ser på honom.
– Du är arresterad.
– För vadå?
– Var ska vi börja Frank?
Han ser på poliserna, de vet något. För en gångs skull så vet de något…
Jag ser på den röda pricken, jag ser var min morfars bil är. Han har lämnat landet, jag ler lite. Han kommer att få stanna i Tyskland ett tag, Frank sitter häktad och han kommer att få sitta där tills rättegången är över. För han kommer att åka dit för en massa skit. När de fem som jag skickade ljudfiler om blev arresterade så började de att prata. De pratar för att rädda sig själv.
Frågan är om min morfar någonsin kan komma hem igen, om han inte övertalar Frank att ta hela skiten. De fem har aldrig träffat min morfar, det är han för smart för. All kontakt har skötts över telefonen, så de kan inte peka på min morfar. Frank är en annan sak, alla vet vem Frank är.
Jag tar en klunk av drickan och jag ser på pricken igen. Det finns egentligen inget som säger att min morfar är där, hans flyktbil står där. Men så mycket mer än så vet jag egentligen inte, jag dricker upp proteindrickan…
Jag ser mot byggnaden där jag misstänker att min morfar gömmer sig, bilen står kvar utanför byggnaden. Någon har kört den, för pricken har flyttat sig. Den har kört till ett par olika adresser i Hamburg, den återvänder alltid hit till denna adress. Jag tar en klunk av kaffet och jag ser mig omkring.
Jag är nyfiken på vad som finns därinne, jag rättar till kepsen och jag går över gatan och fram till vaktkuren. Jag visar insidan av min handled, så har andra gjort som gått in. Vakten nickar och jag nickar tillbaka, jag går över gården och jag ser på bilarna som står här. Det är lyxbilar allihop, jag går uppför en liten trappa och fram till en dörr.
Jag visar insidan av min handled igen för en kamera, det surrar till i dörren och jag öppnar den och går in. Jag ser på korridoren och jag går längsmed den till en annan dörr längst ner i korridoren. Jag kommer fram och öppnar dörren och jag ser in i en stor lokal där det finns en massa spelbord, jag ser på trapporna som leder upp.
Det är fullt av människor här, de sitter och spelar de flesta av dem. Andra står vid barerna och pratar. Jag går fram till en av trapporna och jag går uppför den, jag kommer upp på andra våningen och jag ser män och kvinnor som sitter i soffor och pratar.
Jag ser männen smeka de unga kvinnornas bara hud. Jag går vidare till nästa trappa och jag går uppför den, jag visar insidan på min handled för kameran. Dörren öppnas och jag kommer in i ett förrum, möblemanget förändras radikalt.
Det påminner om sådana möbler som man ser på herrklubbar i London. Jag går vidare in och jag ser på rummet, det ser precis ut som ett sådant rum som man ser på filmer med sofforna, borden, tavlorna och baren. Jag låter min blick glida över de som sitter här. Jag ser min morfar och jag ler lite.
Jag överväger om jag ska gå fram till honom eller inte. Jag gör det inte, jag sätter mig i en fåtölj och jag smälter in lite i skuggorna. Min morfar sitter för sig själv, han skriver på sin telefon. Jag tar fram min och jag öppnar den app. Som jag fått av GSGN.
Jag får upp alla telefoner härinne, jag klickar på min morfars och den läggs till på min telefon. Jag ser på konversationen, jag läser igenom konversationen snabbt. Sen följer jag den på min telefon. När det blir längre uppehåll i samtalet så skriver jag.
– Detta samtal kommer att föras vidare till Frun och Rådet.
Den som min morfar skriver med lämnar chatten snabbt. Jag ser hur min morfars ansikte blir rött som en tomat. Han stirrar på skärmen på telefonen, han reser sig snabbt och han lämnar rummet. Jag ler brett…
Jag ser på Frida, den vackraste kvinnan på planeten. Hon ser på mig.
– Jag måste tala med frun, Frida. Jag har information som hon måste ta del av.
– Vad för information Michael?
– Den gäller min morfar.
Jag visar henne vagnshjulet med de fem ekrarna. Hennes ögon vidgas lite.
– Jag vet var han är och att han genom en person i Rådet försöker påverka rättvisan härhemma så att han kan återvända.
– Jag ringer direkt.
– Tack Frida.
– Ingen fara Michael.
Jag tar brickan med min mat på, jag sätter mig vid ett av borden. Jag ser ut på trottoaren, det är soligt ute, våren är här och det är snart försommar som man säger. Maj går mot juni och jag ler när jag ser på kvinnorna som går utanför fönstret. Jag skär i falukorven och börjar att äta…Frida kommer fram till bordet.
– Hon vill träffa dig så fort som möjligt Michael.
– Tack Frida.
Hon går tillbaka mot köket och jag äter upp snabbt, sen lämnar jag Haket och sätter mig i min bil och kör mot Kronprinsen…
Jag står med händerna ut ifrån kroppen och mannen som letar efter vapen blir klar och han visar med handen att jag ska gå till bordet där Frun sitter. Kvinnan som leder Rådet, det Råd som styrt Malmö sedan femtonhundratalet.
Fem köpmän bestämde sig för att bilda Rådet och organisera båda sidor av Malmö, den lagliga och den olagliga. Det finns fortfarande kvar och samma regler gäller fortfarande. Inget större sker i Malmö utan Rådets medgivande. Kvinnan som styr just nu sitter vid ett runt bord och hon ser på mig när jag går fram till det.
– Sätt dig Michael.
– Tack Frun.
Jag sätter mig och hon ser på mig.
– Så du är barnbarn till Hövdingen.
– Ja, familjens svarta får.
– Vad menar du med det?
– Jag är laglig.
Hon ser på mig och hon ler lite.
– Vem är din mor?
– Hon är död, men hon var deras äldsta dotter. Min morfar tvingade henne att gifta sig med min far, min morfar och min farfar ingick ett avtal. De gifte sig och de fick mig, jag vet faktiskt inte vad mina föräldrar egentligen tyckte om arrangemanget. Men jag hörde dem aldrig bråka, de delade sovrum, de kysste varandra osv. När min far dog så sörjde min mor, sen dog hon av sin cancer. Jag förlorade båda mina föräldrar inom ett par månader. Ingen från min mors sida kom på begravningen. Ingen av dem stöttade mig de sista månaderna av hennes liv. Jag fick klara mig själv från det att jag var sexton år.
– Varför arrangerade de bröllopet?
– För att min morfar ville ha en Hitman. Min far var den bäste lönnmördaren som fanns, eller en av de bästa. Det är en familjetradition, som går långt tillbaka i historien. Den förste av mina ättlingar som ägnade sig åt sådant gjorde det för att familjen skulle överleva. Sen lärde han upp sin förstfödde om det inte föddes en pojke så lärde de upp den äldsta dottern. I mer än tolvhundra år så har vår släkt på min fars sida utbildat lönnmördare. När jag var sexton så lurade min morfar min far i en fälla. De fick vara tjugo väldigt skickliga poliser för att stoppa honom. När krutröken lagt sig så levde fyra av de tjugo poliserna.
– Så det var din far?
– Ja, det var min far han hade bara en pistol med sig. Hade han haft sin övriga arsenal på sig så hade ingen av dem överlevt. När min mor som var en väldigt intelligent kvinna efter en sekund insåg vad min morfar gjort så tappade hon det. Hon lämnade släkten och bad dem alla att fara åt helvete. Hon brände bort märket osv. hon stoppade mig ifrån att göra samma sak. Hon var döende och hon visste att märket skulle hjälpa mig när hon dog.
– Gjorde det, det?
– Ja, du förstår jag fick ägna mig åt mindre lagliga saker för att kunna bo själv.
– Som?
– Mindre inbrott och jag slogs för pengar. Hälarna vågade inte lura mig på grund av detta.
Jag visar henne märket, det är i fem färger. Hon slickar sig lite lätt om läpparna.
– Jag kommer inte att ta över, det finns inte på världskartan. Just nu så är det min mormor som styr, genom min morfar som sitter i Hamburg.
– Innan vi diskuterar det, lärde din far upp dig?
Jag ser på henne och sen säger jag.
– Min morfar fick min far mördad, du känner min morfar. Tror du att han skulle döda min far om han inte lärde upp mig? jag var fullärd när jag var sexton år. Eller jag hade en sak kvar att göra.
– Vadå?
– Att döda någon, vilket jag inte gjorde. Min morfar dödade min far före vi kunde slutföra den traditionen. Så jag är inte fullärd, enligt traditionerna. Har du sett John Wick filmerna?
– Ja.
– Min far var som John Wick på bra steroider.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Vad hände sen Michael?
– Jag bröt med dem, jag började gymnasiet jag läste samhälle/samhälle på Petri. Jag träffade mitt livskärlek, hon hette Ella och vi flyttade ihop efter första kvällen tillsammans. Eller hon flyttade in i min lägenhet, hon hade en väldit strulig uppväxt. Men hon tog sig igenom den. Fixade betyg så att hon kom in på Handelsprogrammet. Hon tog studenten och fick fastanställning på Ica Maxi vid Toftanäs. Jag slogs och ägnade mig åt småinbrott. Sen kontaktade min morfar mig, han hotade att döda alla som stod mig nära om jag inte dödade en person åt honom. Jag sa att ha skulle ha 500 000 för det. Det ställde dem lite, så pass mycket så att jag fick ett fönster på ett par timmar att sticka. Vilket jag gjorde, jag åkte till Marseilles och Främlingslegionen. Jag skrev på ett kontrakt på tio år, jag blev uttagen till deras bästa av de bästa. Fallskärmsjägare i 2. Rep. Där jag blev prickskytt, om man skulle välja ut de tre bästa prickskyttarna i världen så är jag med på den listan. Jag satt med ett nytt kontrakt framför när Ella hörde av sig och meddelade att hon låg för döden. Jag skrev inte på kontraktet. Jag reste hem och jag såg mitt livs kärlek dö, precis som jag gjorde med min mor. På samma plats, inte i samma rum. Men på samma avdelning på Hospice. När Frank kom för att hämta mig och jag inte var där, så våldtog han och hans två hejdukar Ella i timmar. Den var så pass allvarlig så att hon blev steril, hon berättade det för mig när hon låg för döden. Så när tillfället öppnade sig för mig, så satte jag bollen i rullning. Jag vill tillägga att det faktiskt inte var planerat, det var kanske ödet eller liknande. Men jag satt på Haket och hörde när Frank och hans hejdukar skröt om en sändning på ett ton Amfetamin som var på väg till Malmö. Jag till min förvåning såg att en gammal skolkompis arbetade på narkotikaroteln så jag gav henne all information om lasten. De beslagtog den, men de gjorde det vid bron inte vid slutdestinationen. Vilket både jag och poliserna tyckte var märkligt, så vi såg till så att jag kunde skaffa mig information om den eller de personer som var i min morfars ficka. När det rullades upp så fick min morfar sticka, de fem tillsammans med Frank är arresterade och när jag hittade min morfar i Hamburg. Så kom jag över denna konversation mellan honom och Advokaten som min morfar kallar honom.
Jag tar fram min telefon och jag öppnar den och konversationen, jag räcker henne telefonen och hon tar emot den. Hon läser den och jag ser hur hennes ansiktsmuskler spänns.
– Kan du skicka den till mig, Michael?
– Givetvis, ditt nummer?
Hon säger det och jag skickar konversationen.
– Hur kom du över konversationen?
– En speciell app. Som jag fått av GSGN. Frankrikes elitpolisstyrka, jag gick en utbildning där i sex månader. De är väldigt skickliga på det de gör.
– Och vad är det?
– Att stoppa väldigt farliga skurkar.
– Som din morfar?
– Ja, han är ingen stor skurk i jämförelse med de som jag varit med att stoppa. Men ja, som min morfar är här.
– Och han sitter i Hamburg och styr?
– Ja både er och min mormor.
Hennes käkmuskler spänns igen.
– Jag trycker inte det i ansiktet på dig, men det är ett faktum.
– Ett som kommer att rättas till Michael.
– Det låter bra, förresten ni kommer inte att komma åt min morfar där.
– Varför inte?
– Detta skyddar honom.
Jag visar henne vagnshjulet, hon ser på det och hon nickar.
– Ska du åka tillbaka till Legionen?
– Nej, jag är hemma nu. Jag har sökt in på universitetet, kommer jag in så börjar jag att plugga. Kommer jag inte in så söker jag in igen och tar lite ströjobb.
– Vad har sökt in på?
– Ekonomi, jurist och läkare.
– Vad ska du göra fram till dess?
– Vi får se, jag har arbetat lite redan. Ett livvaktsjobb och ett modelljobb. Så jag har pengar så att jag klarar mig fram till skolan börjar.
– Och det andra?
– Polisen har koll på Frank och du kommer att ta hand om mannen som hjälper min morfar genom Rådet. Så jag lämnar det åt er, det är snart sommar så jag kommer att sola och bada som alla andra. Jag kommer att besöka minneslunden och prata med mina föräldrar och Ella. Jag har inte haft semester på tio år så jag ska passa på att njuta av ledigheten.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på leendet. Hon är en vacker kvinna, med betoning på kvinna. Jag reser mig och hon ser på mig.
– Kan jag göra något för dig?
– Kan du ordna så att jag får träffa Frank?
– Varför?
– För att berätta för honom att brott inte lönar sig. Att morfar kommer att sälja ut honom för att hans ska klara sig. Frank kommer att göra det med ett leende, de är lite speciella. Om du inte kan det så sparar jag tjänsten till ett annat tillfälle.
– Det låter bra Michael.
Jag går till hissen och jag trycker på knappen och hissdörren öppnas. Jag går in i den och jag trycker på B knappen och hissdörren stängs. Ett elakt leende sprids på mina läppar, min morfar är bannlyst från Malmö…
Jag tar en klunk av Pernoden, denna franska national dryck som berusat mig så många gånger. En sexa Pernod med en iskub i. Jag sätter ner glaset på bardisken och jag sväljer, jag ser på nyhetssändningen på Tv:n. jag är på Hålan och dricker Pernod.
Hålan är precis som Haket och Taket Rådets neutrala platser. Här umgås poliser och skurkar utan att göra varandra något. Rådets fred gäller på de tre platserna, följ den annars så slutar det illa. Man vill inte att det ska sluta illa, inte som för Advokaten vars kropp visas på nyhetssändningen.
De hittade kroppen för att Rådet ville skicka signaler, att min morfar gick för långt. Att sådana som honom mördas brutalt och utan nåd. Jag hör de råa skratten och jag hör vårt ”språk” Jag vrider lite på huvudet och jag ser på sällskapet som sitter vid ett långbord. Det är mina kusiner med anhang. Iris, Lisa och Jeanette i sin rullstol.
Förutom de tre så är det sju andra personer, jag ser på bartendern. Han heter John, de tio snuddar på gränsen för vad som är anständigt. Jag drar i mig Pernoden och jag nickar åt John. Han svarar på den, jag sätter på mig min keps och jag går mot utgången.
En i deras sällskap fäller en väldigt rå sexuell kommentar om mig, jag stannar. Jag överväger vad jag ska göra, jag väljer att släppa det. Så jag börjar att gå igen, då fäller samma person ytterligare en kommentar om mig. Jag stannar och ser på kvinnan som fällt den och jag säger.
– Inte ens om du var den sista kvinnan på jorden så skulle jag ens överväga det du sa att du skulle göra med mig. För det första så är du för ful för det, inte ens en hel rulle sopsäckar skulle hjälpa att klä dig i. För det andra så är din röst nog det mest avtändande med dig, vilket inte vill säga lite. För det tredje så är du inte kvinna nog för mig.
Det blir väldigt tyst, alla samtal dör ut och resten av gästerna ser på mig och sen på kvinnan som jag tilltalat.
– Sen så är du så jävla feg så du inte ens vågar säga det du sa på ett språk som alla förstår.
– Du är död.
– Haha, nej det är jag inte. Men om du inte passar dig så kan jag om jag vill sätta dig väldigt grundligt på plats. För du förstår, jag är deras kusin. Faktiskt om jag velat så hade jag tagit över släkten nu när Frank är inlåst och vår morfar är bannlyst från Malmö för all framtid.
Jag tar av mig läderarmbandet och jag visar mitt märke, alla tio stirrar på det. Kvinnan som jag satt på plats blir väldigt vit i ansiktet.
– Så fäll en kommentar till om mig, om min kropp och vad du vill göra med mig din feta kossa så tar jag över släktens affärer och gör dem lagliga. Jag drar in deras fördelar och sätter mormor på hispan. Så snälla feta kossa ta dig ton en gång till.
Jag har talat vanlig svenska hela tiden. Alla härinne hör vad jag säger och det kommer att sprida sig som en löpeld.
– Maja du håller käften!
– Hej Iris.
– Kusin.
– Lisa och Jeanette.
– Kusin.
– Kusin.
– Så du lever Michael.
– Jadå jag lever, ni med ser jag.
– Var har du varit?
– På Korsika, jag blev soldat i Främlingslegionen. Så ryktena om att jag är död är som ni ser klart överdrivna.
– Ja.
– Hur vet du om morfar och Frank?
– Ni har alltid trott att jag är ointelligent för att vår morfar odlade den föreställning. Tvärtom vad ni fått lära er så jag väldigt intelligent. Han som de hittade massakrerad var en i Rådet som spelade bakom ryggen på Råde tillsammans med morfar. Han är död och morfar kommer aldrig mer att sätta sin fot i Malmö. Frank är inlåst och polisen får mer och mer bevis mot honom för varje dag som går. Frågan är hur länge mormor kan hålla ihop er skit. Så om jag vore som er så skulle jag tona ner mig. Ni har inte längre deras beskydd. Vem vet vad de som ni bettet er som svin mot i alla år, vad de kan få för sig att göra mot er? Så om jag vore som er så hade jag betalat för mig och sen sett till att komma hem fort som fan. Ni kan tacka den feta kossan för att jag meddelar alla som vill lyssna på mig att ert beskydd är borta, att er släkt snart är utan makt och pengar. Frågan är om jag ska ta över makten och lägga ner alla era förbannade kriminella verksamheter och döda släkten för gott? Min mor var en klok kvinna som hade gåvan att se in i framtiden. Fråga mormor, min mor hade gåvan. Hon stoppade mig ifrån att ta bort mitt märke som hon gjorde. Det var för att hon förutsåg detta.
Jag spottar framför Iris.
– Det är vad ni är värda för mig kusiner, när är inte värda lika mycket som spottet på golvet.
De stirrar på mig, jag ler ett elakt leende och sen lämnar jag Hålan. När jag kommer ut så börjar jag att gå snabbt och när jag kommit tillräckligt långt bort så skriker jag ut min glädje…
Min mormor ser på mina tre kusiner, de har berättat om mötet med mig. De har fått berättat om det tre gånger.
– Sa han att hans mor förutsett att detta skulle hända?
– Ja mormor.
– Han sa att hon stoppat honom ifrån att ta bort sitt märke för att denna dag en dag skulle komma.
Vår mormor gör ett speciellt tecken för att skydda sig mot onda andar.
– Och han visste allt om morfar och Frank?
– Ja och om mannen som de visar bilder på. Han sa att han spelat dubbelspel mot Rådet tillsammans med morfar. Han sa att om vi så mycket som tilltalade honom så skulle han ”döda” släkten.
– Ni ska lyssna på honom, hans mor hade ”gåvan”
– Han sa att morfar lurat oss när det kom till honom.
– Ja, Michael är en väldigt farlig ung man som vi inte ska stöta oss med. Hans fars släkt var allierad med den Onde. Baba Yaga är rädda för dem, så nej vi ska inte stöta oss med honom.
– Han sa att morfar aldrig någonsin kan återvända till Malmö mormor.
– Det stämmer, när Rådet fick reda på om mannen som det visas bilder på så blev det så.
– Och vår bror sitter inlåst.
– Ja Iris.
De ser på vår mormor, hon kommer inte lägga sig ner och dö. Blodet förhindrar henne ifrån det.
– Er morfar drog det onda ögat på sig när han inte följde traditionerna.
– Vad menar du mormor?
– Michaels mor skulle gift sig med Valentin, han skulle tagit över inte Frank. Men er morfar ville vara listig, så han allierade sig med den Onde för att få ännu mer makt. Detta är det straff han får för den handlingen. Lämna mig nu, jag ska konsultera en kvinna med ”gåvan” sa
De tre kvinnorna lämnar henne. De stänger dörren bakom sig och de ser på varandra…
Jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej det är Isa.
– Hej Isa hur är det?
– Det är bra hur är det själv Michael?
– Jodå det är bra, vad kan jag göra för dig?
– Skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig?
– Med vadå?
– En jeansreklam. Samma upplägg som sist. Du har bara jeansen på dig och inget annat.
Jag tar en klunk av kaffet, jag dricker det med mjölk.
– På ett villkor, Isa.
– Som är?
– Att de inte visar mitt ansikte.
Det blir tyst i en halvminut sen kommer hon tillbaka.
– Det går bra Michael.
– Vad får jag betalt?
– Dubbelt arvode, plus gratis kläder från deras kollektion i resten av ditt liv.
– Var ska jag komma?
– Till våra lokaler.
– När?
– Helst för en halvtimme sedan Michael.
– Jag kommer.
– Tack!!
– Ingen fara.
Vi lägger på och jag ler lite. Nu behöver jag verkligen inte arbeta i sommar. Jag kan kanske till och med unna mig en veckas utlandssemester om jag skulle vilja det…
Jag gör som fotografen säger, det är kvinna denna gång som spelar åttiotalsmusik högt som fan. Det är knappt att jag hör vad hon säger, hon fotograferar. Hon slutar tvärt och hon ser på mig.
– Vi behöver något extra.
Jag ser på henne, sen går jag till min väska och jag tar fram min träplatta med spiken på. jag lägger den på golvet och säger.
– Var beredd nu, du får bara fota min rygg.
– Ok.
Jag böjer mig fram och säger.
– Börja fota nu.
Jag sätter händerna på spiken och sen gör jag rörelsen som man gör på träplattan med spiken på. Jag skjuter ifrån och slår en volt och jag landar med ryggen mot fotografen. Det blir tyst och jag vänder mig mot fotografen.
– Var det något extra?
– Herre jävlar! Ja det var det verkligen Michael.
– Är det riktiga spik Michael?
– Haha ja Isa det är riktiga spik. Är vi klara nu Tove?
Det är fotografens namn.
– Ja för fan, eller vänta. Filmade ni det?
– Nej, skulle vi det?
– För helvete! Kan du göra det igen Michael?
– Jadå, men mitt huvud får inte synas.
– Nej för fan, det var en jävligt bra idé.
Jag gör om det jag gjorde medan de filmar. När jag är klar så går jag till platsen där jag bytt om. Jag tar av mig jeansen och tar på mig mina egna kläder. Jag går tillbaka till Isa och de andra. Jag tackar den för ett bra samarbete. Sen frågar jag om jag skulle kunna få en bild eller två. Jag får ett USB minne med en massa bilder på. Jag börjar att gå mot dörren, Isa går i kapp mig och hon följer mig ut.
– Tack så hemskt mycket Michael du räddade verkligen vår rumpa idag.
En massa olämpliga kommentarer om hennes väldigt välformade rumpa dyker upp i mitt huvud. Men jag säger dem inte, i stället säger jag.
– Det var ett nöje, det är faktiskt roligare än vad jag trodde att det skulle vara.
– Så bra.
Hon ler ett vacker leende mot mig.
– Du får gärna höra av dig igen om det dyker upp fler sådana uppdrag, Isa. För jag fråga varför det blev panik?
– Den andre modellen tog en överdos, han är på sjukhuset nu och mår skit.
– Men han är ok?
– De säger det, men han är bränd i branschen. Eller han är bränd av de mer seriösa aktörerna. Sådant här sprider sig, det är väldigt oprofessionellt Michael.
– Ja jag håller med, i mitt förra yrke så hade vi verkligen nolltolerans mot droger. Alkohol drack vi när vi hade permis och det var väldigt sällan som vi blev för fulla så att säga. Vi hade ständig jour så det fungerade inte att supa ner sig. Detta är min första ledighet på tio år, där jag kan göra precis vad jag vill när jag vill det.
– Så första ledigheten på tio år?
– Ja Isa. Jag försöker att bara ta det lugnt men det är svårt.
– Det kan jag förstå, Michael. Jag får gå in igen, men som sagt tack så hemskt mycket för all hjälp idag.
– Ingen fara Isa, som sagt det var kul.
Hon går in och jag kan inte låta bli att kasta en sista blick på hennes välformade rumpa…
Fredrika ser på förhören som de haft med de som är huvudmisstänkta i röran som hon kallar det. Som pressen kallar det största kriminella fallet i svensk historia. Tentaklerna som Michaels morfars organisation har är väldigt många och de ligger bakom mycket skit inte bara i Malmö och Sverige utan även utomlands.
Från Frankrike till Ryssland. De har sysslat med allt som man kan tänka sig från småinbrott till väldigt stora brott. Summorna som det talas om är svindlande.
– Är du vaken?
Hon vrider på huvudet och hon ser på mig, först förvånat och hon säger.
– Vad gör du här Michael?
– De har luskat reda på att jag är släkt med min morfar och Frank, de vill ställa några frågor till mig.
– Vem?
– En kriminalintendent Per Jönsson.
– Kom med mig Michael.
– Javisst.
Hon reser sig och vi börjar att gå. Hon säger ingenting förrän vi lämnar hennes avdelning. Vi går ut i ett trapphus och uppför en trappa, vi går in genom en dörr och hon visar mig till Pers rum, dörren är öppen och hon knackar på dörrkarmen.
– Ja?
– Din gäst.
Han ser på mig och sen på Fredrika.
– Känner ni varandra?
– Vi är gamla skolkamrater. Förlåt, Michael.
– Välkommen, jag heter Per.
– Trevligt.
– Detsamma, sätt dig är du snäll.
– Javisst Per.
Jag sätter mig, han ser på Fredrika och jag säger.
– Om det inte gör dig något så får hon gärna stanna.
Han ser lite besvärat på mig och sen på Fredrika som om han inte riktigt vet vad han ska säga.
– Jag kan göra det lätt för dig, Per.
– Hur då?
– Du ska skrämma mig på order av min mormor eller mina kusiner och deras föräldrar. De har någon form av hållhake på dig, spelskulder, kvinnor eller något annat. För om någon skulle förhöra mig angående min morfar och Frank så skulle det vara Fredrika och hennes kollegor tillsammans med en åklagare eller två. Så du ska skrämma mig på order av dem. Så vad ska du hota mig med Per?
Han stirrar på mig, han slickar sig nervöst om läpparna. Sen säger han.
– Att jag kan göra ditt liv till ett helvete.
– Du skulle försöka göra mitt liv till ett helvete. Men varningen är mottagen, du ska få komma med en till min mormor. Att om detta händer en gång till så kommer min mors vision att slå in. Om det är kusinerna som ligger bakom hotet så får jag ta itu med dem själv. Är vi klara? En sak till, försök med något sådant här igen så går jag högst upp i er näringskedja och använder lite av mina kontakter, som Macron. Du förstår jag har räddat hans liv två gånger.
Jag reser mig och jag lämnar hans lilla kontor, han stirrar på stolen som jag satt på. Fredrika går efter mig, vi lämnar denna våning och hon ser på mig när vi kommer ner till hennes.
– Vad kommer du att göra?
– Ta tjuren i vid hornen och köra hem till min mormor och be henne tala med mina kusiner innan det spårar ut.
– Spårar ut?
– Du känner mina kusiner, tålamod är inte deras sätt att leva. De skulle mycket väl kunna blir kreativa. Det kommer bara att bli högljutt och det vill vi inte.
– Nej.
– Så jag åker till min mormor, hon kallar mig för son till den Onde och annat dravel och sen så kommer hon att lyssna och ta kusinerna i öronen.
– Son till den Onde?
– Hon har fått för sig att vår släkt gjorde ett avtal med den Onde, för mer än tusen år sedan. De är väldigt vidskepliga, min mormor är övertygad om att min mor hade ”gåvan”
– Ah, där ser man.
– Så de ska inte väcka min vrede, för då kommer de att få på öronen. Så jag ska köra hem till henne och varna henne om att de väcker min vrede. Det kommer att väcka hennes. Hur går det?
– Framåt, men det är så mycket. Det kommer att ta långtid att sammanställa allt.
– Och Frank är häktad i väntan på rättegång?
– Ja.t
– Så bra.
Hon ser på mitt elaka leende, hon svarar på det.
– Du ska kanske lägga till Per Jönsson på listan över misstänkta, Fredrika.
– Jadå.
Jag säger hej då och ler hela vägen ner…
Jag parkerar min bil framför deras väldigt stora hus, jag går ur bilen och jag ser på vakterna som bevakar huset. Frågan är om det för att andra gäng vill betala tillbaka för gammal ost. Jag går fram till porten och jag blir stoppad av två vakter.
– Vill ni hälsa Hövdingen fru att Michael är här?
– Och vem är du?
Jag suckar och tar av mig läderarmbandet och jag visar dem märket, de slickar sig om läpparna och jag sätter på mig armbandet igen. De ringer till det stora huset och en minut senare så står jag ansikte mot ansikte med min mormor. Mina mostrar är också här, tillsammans med sina män och mina kusiner. Jag ler lite och min mormor ser på mig.
– Hej släkten, jag ska fatta mig väldigt kort mormor. Säg åt dem att backa, annars så får de reda på vad morfar vad med och skapade. De skickade en polis på mig för att varna mig för vad som skulle hända om jag inte höll mig på mattan. Jag var farlig innan jag reste bort mormor. Ni kan inte fantisera om vad jag kan nu och vilken uppbackning jag kan skaffa mig om det skulle behövas. Så håll dem i kortare koppel mormor. Jag är förvånad över att du inte dragit Baba Yaga kortet.
Hon ser på mig, jag ler lite.
– Så du gjorde det och de lyssnade inte på dig, så mors vision kommer att slå in?
– Nej!!! Jag tar hand om dem.
– Tack, jag är snäll denna gång. Men det blir bara denna gång, nästa gång så kommer de att få lära sig varför Baba Yaga är rädd för mig mormor. Den Onde är rädd för mig numera mormor. Du håller er existens i dina fingrar, frågan är om du har makten att markera mot dem?
– Vem fan tror du att du är?
Jag ler ett iskallt leende, min mormor blir likblek.
– Jag morbror är er dom, min mor hade en vision. Jag ser på mormor att hon delade med sig av den till henne. Att om morfar tvingade henne att gifta sig med min far så skulle den avkomman sätta stopp för släktens affärer. Morfar är inte vidskeplig så han lyssnade inte på mormor. Nu står jag här och håller ert öde i mina händer, så vad säger du mormor? Ska vi dansa?
– Nej!!! Snälla Michael, snälla, snälla.
– För ni har ju visat mig så mycket vänlighet genom åren mormor.
Jag rör mig mot min ingifte morbror, han stirrar på mig. De andra flyttar sig från honom.
– Du ville veta vem fan jag är? Jag är den som kan säga åt dig att suga av honom, svälja hans säd och le åt det. Jag är han som med ett ord förintar vår släkt, vår släkt inte din ditt patetiska svin. Din släkt har sugit av vår spene för länge, så vem jag är morbror, är den som man skrämmer Baba Yaga med. Vill du leva?
Han stirrar på mig. Sen tittar han på vakterna.
– De kommer inte att hjälpa dig, de vet vem jag är. Vad mitt märke betyder, mitt är äkta det är inte ditt. Mitt är i fem färger, det är inte ditt. Så vill du leva?
– Ja Michael.
– Bra, mycket bra. Då suger du av honom.
Jag pekar på min andre morbror. Alla stirrar på mig nu, på honom.
– Jag menar allvar morbror, ställ dig på knä och sug av honom. Om du flyttar dig morbror så är det du som drar ner familjen i skiten. Du vill leva morbror, så ställer du dig på knä och tar hans penis i munnen och suger av honom tills det går för honom.
Jag ser hur han kämpar med sig själv, sen sätter han sig på knä. Min andre morbror stirrar på oss. Den som står på knä öppnar den andres byxor och de faller ner, han drar ner hans kalsonger och han kämpar med sig själv och sen öppnar han munnen och tar den andra morbroderns penis i munnen.
Tystnaden är total, han börjar att suga av honom. Morbrodern som blir avsugen får stånd, alla ser det. Jag ler lite men jag säger inget, det tar ett par minuter sen går det för honom och han kommer i munnen på min morbror. Han sväljer och jag säger.
– Se så får vi se leendet nu?
Han stirrar på mig och sen ler han.
– Bra, förstår ni nu vad som kommer att hända om ni försöker er på något liknande igen?
– Ja Michael.
– Bra mormor, nästa gång kusiner så är det er jag bestraffar. Jag kanske bestämmer mig för att säga åt vakterna att ”leka” med er som Frank sagt åt dem att leka med andra kvinnor. Jeanette.
– Ja?
– Om du vill bli av med dem så bara döda dem själv, jag kommer inte göra det åt dig. Du förstår, jag är intelligentare än dig och jag är redan tio steg före dig. De behandlar dig som en idiot och du spelar rollen väldigt väl, var det du som meddelade polisen?
Alla stirrar på henne, hon blir likblek i ansiktet. Jag lämnar huset och jag går ut genom porten och till min bil. Jag sätter mig i den och blundar, jag kunde inte gjort det annorlundare. Men jag var tvungen för att det inte ska eskalera…
Jag tar en klunk av kaffet, jag öppnar boken och jag börjar att läsa i den. Det är Jules Vernes Jorden runt på åttio dagar på franska. Jag köpte den på loppmarknad på Korsika. Jag har läst den många gånger, men jag läser gärna om den igen…Min telefon ringer, jag känner inte igen numret.
– Det är Michael.
– Det är Frun, vi behöver träffas.
– Javisst, var?
– Samma plats som sist.
– Javisst, jag är på Lilla torg, så jag kan vara hos dig om en kvart.
– Javisst.
Vi avslutar samtalet och jag tömmer kaffeglaset och reser mig och jag börjar att gå…
Jag sträcker ut armarna och jag ser på henne och hon ser på mig.
– Välkommen Michael.
– Tack, så du har spioner hos min mormor?
Om hon blir förvånad så visar hon det inte.
– Varför?
– För att det inte skulle eskalera, gillade jag det? Nej men jag har fått lära mig i hela livet att ibland får man göra saker som man inte gillar. Men alternativet var värre.
– Och vilket var det?
– Att jag dödade dem allihop. Som jag sa till min mormor, min morfar skapade något mörkt. Jag tog det till nästa steg i Frankrike, men vad de inte förstår är att jag har en moralisk kompass. Min far lärde mig det han kunde, men han lärde mig även moral, att allt jag gör i livet för konsekvenser. Konsekvenserna av det som jag tvingade honom att göra. Räddade livet på dem, det kommer min mormor att förklara för dem. Det var osmakligt, men de förstår tyvärr inget annat språk.
– Och Jeanette?
– Är den av dem som är intelligentast, det har hon alltid varit. Hon har spelat dem så väl så att de inte förstått att hon spelat dem. Hon har spelat ut dem mot varandra för att hon ska få som hon vill. Så jag var tvungen att markera för att hon inte skulle eskalera det hon i heller. De andra kommer att veta nu, så de kommer att ta hand om henne. De kommer inte att lyssna på hennes intriger längre. Min mormor kommer att tillsammans med vår morfar att styra upp de andra. De måste försöka att rädda det som räddas kan. De utsätts för tryck utifrån, det riskerar att eskalera. Så om jag får komma med förslag så är det att ni i Rådet stämmer i bäcken.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– För oavsett hur mycket jag än vill att de ska försvinna. Så är det inte bra för någon om det blir bråk med dem. För de är fortfarande starka. Även om det är turbulent runt dem nu. Så kommer det att bli fullt krig och ännu mer skriverier.
– Det har du rätt i, vi ska tala med de andra familjerna.
– Så bra.
– Vad kommer du att göra?
– Ingenting, jag svarar bara på vad de gör mot mig. Varken mer eller mindre, låter de mig vara så låter jag dem vara. Polisen får reda ut resten, det lägger jag mig inte i. som jag sa sist. Jag har inte haft semester på tio år. Så jag ska passa på att han semester. Vem vet jag kanske till och med åker på en semesterresa.
Hon ser på mig och hon ler lite…
Jag ser på Isas väldigt välformade rumpa, den var precis så välformad som jag fantiserat om. Vi hamnade här, nakna i hennes säng för att hon ringde och bjöd ut mig på middag. Vi åt och hade det trevligt, vi hade så pass trevligt så att när det var dags att bryta upp så frågade hon om jag ville följa med henne hem.
Jag tackade ja, vi kom hit och hon kysste mig i hissen. Vi kysstes i trapphuset fram till hennes dörr, vi pausade för att hon skulle kunna låsa upp. Vi gick och vi kysste i hennes hall, genom hennes lägenhet, till hennes sovrum.
Vi tog av oss våra kläder på vägen in i rummet och vi hade inte mycket kläder kvar när vi väl kom fram. De sista åkte av och vi la oss i sängen och kysstes vidare, våra händer smekte varandra. Hon kysste sig nerför min kropp och hon tog min penis i munnen och hon började att suga och slicka mig.
Hon drev mig till kanten för utlösning. Då avbröt jag henne och jag slickade och kysste mig nerför hennes kropp. Jag tog hennes bröst i munnen och jag lekte med dem samtidigt som mina fingrar smekte henne till orgasm.
Sen slickade jag mig nerför hennes kropp till hennes slida. Min tunga smakade på henne, den lekte med hennes läppar, hennes inre och hennes klitoris. Jag fick den största reaktionen vid hennes klitoris så jag fokuserade på den, samtidigt som jag förde in ett finger i hennes slida och jag började att smeka henne.
Min tunga och mitt finger förde henne till orgasm, jag drog ut mitt finger och jag flyttade på tungan och förlängde hennes njutning när den blev för intensiv av mitt slickande av hennes klitoris. När hon kommit färdig så kysstes vi mjukt en stund.
Sen frågade hon i vilken ställning som jag ville ta henne i. Jag bollade tillbaka frågan till henne och hon sa bakifrån. Vi rullade på en kondom och jag lovade henne att vara försiktig. Jag är stor, jag riktar mig rätt och jag sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till lite och sen säger jag.
– Styr du.
Hon ser på mig över axeln och sen trycker hon på, jag håller bara emot och mitt ollon glider långsamt in i henne och hon sluter ögonen och jag ser njutningen som spelar över hennes ansikte. Jag hoppas att mitt visar samma njutning som hennes gör. Jag når botten av henne och hon stannar. Vi rör oss inte, hon låter sin slida anpassa sig till mig. sen börjar hon långsamt att röra sig. Hon ökar takten och sen säger hon.
– Ta över Michael.
Jag gör det, jag håller lite bestämdare om hennes höfter och jag tar henne med långa tag. I samma takt som hon hade, hon ber mig att ta henne lite snabbare och lite hårdare. Jag gör det, jag ökar takten och tar henne lite hårdare. Min blick pendlar mellan hennes perfekta bakdel och hennes övriga kropp. Hon möter mina rörelser nu.
– Ta mig snabbare!!!
Jag gör som hon säger och hon tjuter till, hennes rygg svankar. Hon kommer och då kröker hon ryggen och jag känner hur min orgasm som byggts upp exploderar ur mig och jag svarar på hennes tjut med ett vrål. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
Jag ligger bakom henne, jag är kvar i henne. Vi ramlade ner på sidan när vi kommit klart, jag andas in i hennes nacke och jag kysser den mjukt. Min hand smeker hennes mage och bröst mjukt. Hennes inre pulserar runt min penis och jag min penis pulserar nästan i takt med hennes inre.
– Det var skönaste jag någonsin upplevt Michael.
– Så bra Isa. Det var väldigt skönt för mig med.
– Så bra Michael. Inte det skönaste?
– Kanske, det är svårt att jämföra Isa.
– Har du varit med många kvinnor?
– Nej, du är min tredje.
Hon vrider på huvudet och hon ser på mig, jag möter hennes blick och säger.
– Är det sant?
– Ja det är sant.
– Men, men…
– Varför?
– Ja.
– För att jag träffade min första tjej när jag var sexton, vi var tillsammans i tre år. Hon var min första och jag var hennes första, sen så stack jag till Frankrike. Där träffade jag Celine, inte Dion. Vi träffades på en bar, det slog blixtar om oss. Precis som idag så gick vi hem till henne. Vi älskade hela natten, sen blev det fler gånger och vi träffades varje gång jag kunde. Jag blev kär i henne, hon säger att hon inte kan bli kär i bara en person. Så hon sprider sin kärlek och hon delar med sig av sig själv till andra. Både män och kvinnor, gärna samtidigt och gärna flera på en gång. Men inte med mig, med mig så vill hon vara vanilj för att jag vara vanilj. För snart två år sedan så stack hon. Jag vet fortfarande inte var hon är. Det hände en massa saker i Legionen för mig då så jag hade inte tid att ha sex. Så det blev inte så, det är därför som jag bara varit med tre kvinnor.
Jag är fortfarande hård, åren av celibat gör det med mig. Jag börjar att röra mig och hon stönar tungt. Det gör vi båda två…
Jag ser ut på den lilla gatan nedanför mitt köksfönster, jag tar en klunk av kaffet och jag sväljer. Jag tänker tillbaka på kvällens och halva nattens övningar. Jag ler åt ordvalet. Vi älskade fyra gånger innan vi somnade. Jag har lite träningsvärk i min penis idag, hela kroppen känns så där lagom seg.
Vi är båda överens om att vi inte kommer att inleda något just nu. Vi är inte redo för det, en dag kanske men den dagen är inte nu. Vi kommer säkert att träffas fler gånger för att älska, hon är en fantastisk kvinna att älska med.
Hon ska åka i väg i morgon, sommaren är här och det är en massa modevisningar överallt. Det är hennes yrke så hon kommer att åka runt på dem i sommar. Kommer hon hem så kommer hon att höra av sig. Dyker det upp något jobb så kommer hon att höra av sig.
Jag tar en klunk till av kaffet, jag lyssnar på musiken och jag börjar att dansa lite. Ett leende börjar att spela på mina läppar. Min mors kontrast till det råa och brutala som min far lärde mig. Min mor lärde mig att dansa, det blev ett bra mentalt komplement till det andra.
Jag ler lite, det var minst fem år sedan. Kanske lite längre, det var på en nattklubb i Lyon. Jag var där med kamrater från GSGN. Vi dansade hela natten, de fick kvinnor med sig hem. Det fick inte jag, eller jag visade dem inget intresse. Jag var med Celine då. Jag sätter glaset i fönsterkarmen och sen dansar jag loss…
Jag står på minneslunden, de är begravda här alla tre. Mina föräldrar och Ella, jag sätter mig och blundar och jag minns dem alla tre. Min vackra och bestämda mor med de ljusgrå ögonen. Min far den långe, eftertänksamme mannen som ingen kunde tro att han arbeta med det som han arbetade med.
Ella den vackra och sårade unga kvinna som helade mig lika mycket som jag helade henne. Hade jag stannat så hade vi gift oss, jag hade börjat att plugga till jurist för det är där pengarna är. Hon hade arbetat kvar på Ica, vi hade köpt ett litet hus utanför stan och fått en pojke och en flicka.
Jag hade inte lärt upp honom till att bli min arvtagare. Min moraliska kompass hade inte köpt det. Verkligen inte, den som min far gav mig. Han gjorde det för att kedjan skulle brytas där. Med mig, över tusen års mördande skulle ta slut.
Jag skulle vil den siste som skapades och jag skapades annorlundare än de andra. Jag är övertygad om att det var min mor som förändrade min far. Min mor var en sådan kvinna. Hon var speciell, väldigt speciell.
Om hon hade gåvan eller inte vet jag inte, en del av mig tror på sådant. En stor del av mig gör det inte. Jag ler lite och jag torkar bort tårarna. Min telefon ringer och jag ser på numret och jag samlar mig. Jag svarar.
– Det är Michael.
– Michail hur är det?
– Bra, hur är det själv Jurij?
– Det är väldigt bra, jag sitter i min bastu och jag ska bli avsugen. Sen får vi se vad som händer.
– Så du är utsläppt?
– Haha ja jag är utsläppt, de skulle lyssnat på dig Brat.
– Ja det skulle de Brat, så du kommer att hämnas?
– Givetvis, men inte på dig. Du spelade med öppna kort hela tiden Michail. Du lurades inte som de andra gjorde.
– Det går inte att lura en svindlare, Jurij.
– Haha nej Brat det gör det inte.
– Är hon bra?
Han blir ställd av min fråga, det är meningen. Jag vill att han ska ta tid på sig.
– Haha ja hon är väldigt bra.
– Delar du med dig?
– Menar du allvar Michail?
– Annars så hade jag inte frågat Jurij, jag har lämnat. Det blev för mycket dubbelspel, för mycket vända kappan efter vinden. Du vet vad jag är en del av Jurij. Du har sett märket.
Det är en stilla varning åt honom. Min telefon burrar till, appen har hittat honom.
– Som sagt jag har inget otalt med dig Brat.
– Bra, Brat för jag skulle ta illa upp om du ljuger och jag är inte styrd av dem längre. Jag är min egen med mina egna regler.
Ytterligare en varning, han kommer att komma efter mig. Deras förbannade heder kräver det av honom. Det är en skruvad värld som jag vet alldeles för mycket om. Jurij är sonen till en av de fem i Moskva som styr den ryska Bratvan. Vi samarbetade med ryssarna för att sätta dit honom. Han var i Frankrike och jag blev inlånad till GSGN för mina kunskaper i ryska. Det blev en katt och råtta lek som varade i två månader innan vi lyckades med att sätta dit honom. De låste in honom, men han har antingen lyckats att fly eller så har det varit ett utbyte av fångar.
– Som jag sa, jag är inte arg på dig.
– Bra brat, se till att ha vodkan kall och kiskan varm min vän.
– Detsamma min vän.
Jag lägger på och jag öppnar appen jag ser var han är…
Jag ligger stilla, jag har legat stilla i tre dagar. Som jag sa till Frun, jag är bland de tre bästa prickskyttarna i världen. Det finns bara en plats där jag kan skjuta honom, det är i bastun genom ett litet fönster. Jag måste vänta tills han sätter sig på rätt plats. Det har jag väntat på i tre dagar…
Kvinnan ser på Jurijs tatueringar, hon ser honom sätta sig. Hon ställer sig på knä mellan hans ben och hon tar hans penis i munnen. Hon hör kraset av glas, hon känner att hon blir blöt på ryggen. Hon ser på Jurij och hon ser det stora hålet mitt på hans bröst. Sen exploderar hans huvud och hon börjar att skrika…
Jag skriver meddelandet, sen kastar jag telefonen i floden nedanför balkongen. Jag går in på rummet och jag stänger balkongdörrarna. Jag går till sängen och jag lägger mig på den. Jag är naken och jag ser upp i taket, han hade letat upp de andra och dödat dem.
Han hade letat upp mig och försökt döda mig, så jag fick möta Olle i grind som man säger. Meddelandet skickade jag till den man som ledde operationen…
Jag ringer på dörren, jag väntar i två minuter sen ringer jag igen, sen väntar jag i en minut sen ringer jag på igen. Dörren öppnas efter ytterligare en minut.
– Kom in.
– Tack.
Vi går in och han säger.
– Välkommen.
– Tack.
– Ska vi?
– Gärna.
Han går före mig till en trappa, vi går ner till en källare och han går före mig fram till en dörr. Han öppnar den och vi går in i ett mindre rum han stänger dörren och han låser den. Han går fram till den ena väggen och öppnar en liten lucka. Han slår in en sifferkod och i väggen så öppnas det en dörr.
Vi går in i ett större rum, jag ser på vapnen på väggarna. Min far köpte sina vapen av mannen, han går fram till ett bord där mina vapen ligger och väntar på mig. Jag ser på de två pistolerna, på MP5:an på M4colten, sist så lyfter jag prickskyttegeväret och jag lägger det till axeln.
– Längsta avstånd?
– 2100 meter för att vara säker, sen blir felmarginalen för stor.
– Vad har du gjort för förbättringar?
Han ler och sen berättar han hur han förbättrat alla vapnen. När han är klar så packar han ner allt i en väska. Jag hänger den på min axel, jag tar fram min telefon och betalar resten av summan. Jag träffade mannen första gången med min far, det var för snart tjugo år sedan. Vi lämnar rummet och går upp, jag går till min bil och jag lägger väskan i bagageutrymmet och sen kör jag mot Malmö…
Jag hänger upp kevlarvästen på mannekängen, ovanpå den hänger jag min stridsväst. Jag lägger vapnen på golvet, jag får köpa en hylla av något slag och ställa upp här. Här är ett förråd som jag hyr för ett par hundra i månaden.
Mannekängen stod utanför, jag frågade om jag fick ta in den. Det fick jag, mannen som hyr ut förråden visade mig till mitt, sen gick han iväg. Nu står jag härinne och ser på mannekängen och på väskan. Det var väl oundvikligt…
Kistan är stängd, det var inte så mycket kvar av honom. Hans mor och han hans styvmor sitter bredvid mannen vars son ligger i kistan. Det finns inga som helst spår efter dem som sköt. Han har satt sina bästa män på att undersöka det, hans hackers finkammar nätet efter spår. Men de hittar ingenting, han tar fram sin telefon och han skriver.
– Vi måste träffas.
Han skickar meddelandet och sen stoppar han ner telefonen. Hans sons mor bryter ihop när de ska gå fram till kistan…
Jag går uppför trappan till dansstudion där gruppen som jag anmält mig dansar. Jag möter föräldrar med deras barn på vägen upp, musiken dunkar högt vad jag sett så är det bara företag i hela trappan vilket nog är tur med tanke på ljudnivån i trapphuset.
Jag får svar på den höga ljudnivån när jag kommer fram till dörren som leder in i dansstudion. Den är öppen det är därför som det hörs så högt i trapphuset, jag går in och jag går fram till en öppen dörr till ett mindre kontor. Jag ser på kvinnan som sitter bakom ett skrivbord. Hon tittar på mig och våra blickar möts.
– Ja?
– Jag heter Michael och jag ska börja i freestyle gruppen.
– Ah nytt blod. Jag heter Veronika och det är jag som äger dansstudion, om du kommer med mig så ska jag visa dig i vilken studio som vi dansar.
– Tack.
Hon reser sig och vi går till salen, den är rätt så stor. Där är en stor spegel som täcker den ena väggen. Jag går efter henne in, jag ser på de som byter skor och gör sig redo. Freestyle är speciellt eftersom det inte finns några givna steg. Man dansar på inspiration hela tiden. En låt spelas och sen börjar man att dansa, det är både svårt och lätt. Veronika klappar i händerna och vi ställer oss i mitten och hon presenterar mig.
– Detta är Michael, nytt blod. Du ska kanske presentera dig.
– Jag heter som sagt Michael, jag är 29 år, min mor tog med mig till en dansstudio när jag var runt fem år. Jag dansade tre gånger i veckan fram till jag blev sexton år. Sen hände en del saker som gjorde att jag fick lägga min tid på annat. Jag fortsatte att dansa men inte lika mycket som innan. Jag är lite ringrostig men jag hoppas att jag fortfarande minns tillräckligt mycket. Så jag ber om visst överseende i början.
Jag ler lite och de andra svarar på det, de andra är åtta kvinnor och tre killar. Nu fyra med mig, Veronika klappar i händerna och säger.
– Första dansen Michael är med mig.
– Ok.
Hon sätter på en låt och jag ler lite, jag tar hennes hand och jag snurrar henne mot mig. Sen börjar vi att dansa, vi turas om med att föra…
– Du kan dansa Michael.
– Tack Veronika, jag har inte glömt allt.
– Nej det har du inte, var dansade du innan?
– Strömbergs, min mor lärde mig grunderna i Tio dans. Jag dansade det i ett par år där, sen så testade jag på andra danser. Som sen utmynnade i Freestyledans. Vilket jag tycker är roligast. Det finns inga regler så att säga, inga måsten.
– Gillar du inte måsten Michael?
– Jag är före detta yrkessoldat, jag har följt order i det mesta av mitt vuxna liv. Så att slippa göra det i dansen är befriande.
– Det kan jag förstå, Michael.
– Vi ses på torsdag, Veronika.
– Det gör vi Michael.
De dansar två dagar i veckan, vilket är precis lagom för mig just nu…
Mina släktingar håller sig på mattan, min varning bet. Det var en annan anledning till att jag drev det så hårt. Jag vill verkligen att de ska hålla sig på mattan. Jag äter av min lunch, stekt torskfilé, kokt potatis och remouladsås. Jag tar en klunk av mjölken och jag ser ut genom fönstret. Jag ser på de tre männen som kommer in på Haket, jag äter vidare och jag tar en klunk av min mjölk och jag sväljer. De stannar och jag ser att mannen som de två andra är livvakter åt ser på mig. Sen går han genom restaurangen och han kommer fram till mitt bord.
– Får jag sätta mig?
– Javisst.
Han sätter sig och de två männen backar en meter, jag ignorerar dem. Jag ser på mannen framför mig, han är mannen som indirekt är skulden till att jag fick sticka för tio år sedan han heter Ivan och han är en konkurrent till min morfar. En stor sådan.
– Vad vill du mig Ivan?
– Så du vet vem jag är?
– Ja då jag vet precis vem du är. Du är utan att veta om det, anledningen till att jag fick sticka hals över huvud från Malmö.
Han ser förvånat på mig.
– Hur menar du?
– Min morfar ville se dig död av någon anledning, han sa åt mig att döda dig. Jag sa inte nej, du förstår han hotade personer i min närhet. Så jag sa 500 000 kr, det ställde honom lite. Men han gick med på det, det köpte mig lite tid så jag stack. Jag har varit borta i tio år. Sen kände jag att det fick räcka, jag kom hem igen och landade i ett kaos som drabbat min släkt. Eller jag är död i deras ögon, för att jag bett dem att fara åt helvete. Min mor gick så långt så att hon brände bort sitt märke.
Han ser på mig och han lyssnar fascinerat.
– Så vad vill du mig Ivan?
– Veta dina intentioner.
– Angående?
– Din familjs affärer.
– Inte ett skit, du förstår min moraliska kompass tillåter mig inte att syssla med det som ni sysslar med. Tvärtom faktiskt, jag anser att ni är bottenskrapet i vår värld. Men det är min åsikt. Jag har faktiskt vissa funderingar på att bli polis. Jag har fått en gedigen polisiärutbildning i GSGN i Frankrike, jag stack till Marseille och Främlingslegionen när jag inte dödade dig.
– Försökte döda mig.
– Nej Ivan, om jag gått med på det som min morfar sa så hade du varit död. Du förstår min far började sin utbildning av mig när jag var väldigt ung. Han insåg väldigt snabbt att jag var en talang utöver det vanliga. Du förstår, på min fars sida så har det första barnet alltid utbildats till att bli lönnmördare för att ta hand om familjens försörjning. Vi är så hemliga så att bara de mest insatta vet vem vi är. Nästa gång du talar med Zoltan i Zagreb så säg att en av familjen Volpo skänkt dig livet. Vi använder inte det namnet, vi använder ett annat. Säg det namnet till Zoltan så kommer han att förstå. Du, din familj och din farbror Zoltan ska vara väldigt glada över att min far fostra mig helt annorlunda jämfört med honom själv och hans föregångare. För han gav mig en moraliskkompass. Så mina intentioner är att jag inte bryr mig om ni slaktar varandra. Om du vill få tag på min morfar så är han i Hamburg och han gömmer sig i ett speciellt hus där. Där ett sådant här märke öppnar dörrarna åt dig.
Jag visar min handled och han ser på de femfärgerna.
– Ryktet säger att du satte dem på plats.
– Ja det stämmer.
– Det säger också att du tvingade din ena morbror att suga av den andre.
– Det stämmer också, tyvärr så är det så att ni skurkar har en viss tendens att spänna er om man inte markerar ordentligt så jag fick göra det. Ge fan i mig annars så är en avsugning ert minsta bekymmer. De fattade galoppen och ger fan i mig och jag ger fan i dem. Det är faktiskt inte svårare än så. Du lever för att min far och mor uppfostrade mig till ha ett samvete. Så indirekt så är det deras förtjänst att du lever. Om ni vill utrota varandra så kunde jag faktiskt inte bry mig mindre. Verkligen inte, men jag tror inte att Rådet och Frun skulle uppskatta det. Vilket om jag förstår det rätt hon redan har informerat er om. Utmanar du mig Ivan så kommer det inte sluta med en avsugning. Innan du blåser upp dig och ska spela manlig, så nej jag hotar inte dig. Verkligen inte, som jag sa. För mig så får ni gärna utrota varandra. Jag kunde faktiskt inte bry mig mindre Ivan.
Han ser på mig, samtalet har inte tagit den vändning som han trodde att det skulle göra.
– Så ditt försök att skrämma mig kommer inte att fungera Ivan, för jag är helt enkelt inte rädd för dig. Jag är inte rädd för min släkt i heller, jag respekterar Rådet och Frun. Er andra, tja ni är de ni är.
– Och vad är det?
– Skurkar och banditer. Varken mer eller mindre, ni tjänar era pengar på andra människors lidande och ni har inga som helst skrupler.
Han ser på mig, han reser sig och han rättar till sin jacka och jag ser på honom.
– Lägg dig inte i Michael.
– Ingen risk Ivan, verkligen inte. Men om du tror att min släkt bara kommer att lägga sig på rygg och ge upp så råder jag dig att tänka om. Min morfar må vara i Tyskland, men han är inte död och han har kvar sina kontakter. Han kommer att offra Frank, han kommer att bli en martyr för familjen. Det är fortfarande affärer som vanligt, sen som sagt så har Rådet manat till lugn Ivan. Vill du ha ett råd?
Han ser på mig.
– Visst.
– Utmana inte Rådet, de har funnits här i Malmö sedan 1500 talet. De kommer att finnas kvar här långt efter att vi är döda och begravda. De har manat till lugn Ivan, jag hade lyssnat på dem. Men om du ändå väljer att gå nerför den vägen så önskar jag dig lycka till.
Jag ler mot honom, han ser på mig och sen ler han också.
– Tack, du verkar vara en spännande ung man.
– Tack Ivan.
Han nickar mot mig, jag svarar på den och sen går han iväg. Jag ser på Frida och jag ser att hon noterat vårt samtal. Jag fortsätter att äta…
Det är varmt i salen, det är fuktig och varmt. Det är regn på gång, möjligtvis åska med. Vi dansar tätt ihop och våra kroppar möts och delas på när jag snurrar ut henne från min kropp. Jag drar tillbaka henne och vi ser varandra i ögonen och våra kroppar rör sig till musiken och låten tar slut och vi delar på oss och vi ler. Jag får en snabb kram av Tindra som hon heter. Hon är tio år yngre än mig, med en nittonåringskropp, en som dansat det mesta av sitt liv. Jag går till min väska och jag tar en klunk av vattnet. Det har gått ett par veckor sen jag började att dansa igen. Det var länge sedan jag hade så kul som jag har nu. Jag tar en klunk till av vattnet, en ny låt börjar. En annan av tjejerna tar mig i handen och hon drar ut mig på dansgolvet. Vi fyra killar får dansa hela tiden, hon börjar att dansa och jag ler och sen tar jag initiativet och för runt henne i dansen. Hon heter Denise, hon är äldre än Tindra. Hon är tjugofem och hon som Tindra har en dansöskropp. Vi dansar på gränsen till det anständiga, vi går inte över gränsen men vi balanserar på den och vi ler mot varandra…Jag torkar av mitt ansikte och jag dricker upp det sista av vattnet och jag byter skor och jag packar ner mina dansskor i väskan. Jag hänger ryggsäcken på min ena axel och jag säger hej då till de andra.
– Kommer du på lördag Michael?
Jag ser på Denise, hon är mulatt med blå ögon. Vilket gör att hon ser väldigt exotisk ut.
– Vart?
– Moriskan, det är Freestyle där på lördag.
– Vilken tid?
– Det börjar 23.00.
– Då vet jag det.
– Men kommer du?
– Vi får se, Denise.
– Ok.
Jag lämnar salen och jag går ut i trapphuset…
Kvinnan har ägnat de senaste veckorna till att försöka ta reda på vem som dödade Jurij. Hennes far kontaktade henne och hon mötte honom samma dag som han begravde sin son. Hans eget folk fick inte fram något, vilket inte hon i heller har fått. Inte mer än var den som dödade Jurij låg och väntade på att skjuta honom. Det var två fantastiska skott, hon kan beundra skickligheten i personens skott. Men hon har inte fått fram mer än så, inte ett skit. Vilket retar henne, ingen ser på det på henne. Ingen kommer någonsin att se det på henne. Hon går fram till bordet, Sergejs vakter ser på henne. Han viftar med handen och hon sätter sig.
– Nå?
– Ingenting, det ska inte vara möjligt. Men jag har inte fått fram ett endaste dugg. Inte mer än var personen låg när han eller hon sköt. Avståndet var 1987 meter, personen visste att det skottsäkraglaset var utnött. Det visste inte din son, antingen så lyssnade han inte på de som installerade fönstret eller så berättade de inte det för honom. Att efter ett par år så tappar de motståndskraft. Den som sköt hade tagit reda på när de installerades. Det säger mig att det inte är vem som helst som sköt. Den personen är väldigt noggrann och han eller hon lämnar inget åt slumpen. Jag får motvilligt erkänna att jag inte kommer att hitta personen.
– Så han eller hon är skickligare än dig Anastasia?
– Denna gång ja, Sergej.
Han ser på henne, det är en av de saker han värdesätter mest med henne. Det är hennes ärlighet och prestigelöshet. Om hon säger att hon inte hittar något så har hon inte hittat något.
– Den vanliga summan?
– Nej, jag tar bara emot hälften. Jag misslyckades.
Sergej nickar och Anastasia reser sig.
– Jag har ett annat jobb till dig.
Hon sätter sig igen.
– Dubbelt betalt.
Hon visar inte att hon känner på sig att hon inte kommer att gilla detta.
– Vem?
Han skjuter över ett USB minne, hon ser på det.
– Vem?
– Frankrikes inrikesminister.
Hon ser på honom och hon slickar sig lätt om läpparna, han ser på henne.
– Jag vill ha det tredubbla.
– Hälften nu och hälften när du är klar.
– Ja tack Sergej. Får jag fråga varför?
– Därför att han var den som inledde jakten på min son.
Hon ser på honom…
Jag ser på Isas ansikte, vi är svettiga båda två. Hon sätter sig på mig och hon trycker sig mot min penis. Den glider långsamt in i hennes inre och våra kön smeker oss båda. Min tunga förde henne till orgasm för ett par minuter sedan. Den förde henne till två orgasmer. Jag slickade henne efter att hon gett mig oralsex, hon förde mig till gränsen flertalet gånger utan att låta mig komma. Jag däremot slickade henne tills hon kom. Nu såg glider jag långsamt in i hennes inre. Hon stannar och hon lutar sig fram när vi når botten. Hon börjar att rida mig långsamt, för att ju mer hennes inre anpassar sig till mig och min penis så rider hon fortare och fortare tills hon kommer. Hon kommer med ett skrik som ekar mellan väggarna. Jag rullar runt oss och jag tar henne genom orgasmen och hon får en till på den första och en till sen exploderar jag i en hård orgasm som får mig att nästan vråla. Men det blir mer en hård och hög morrning…Jag smeker hennes rygg och rumpa. Vi har precis duschat tillsammans i hennes dusch, jag tog henne mot väggen i duschen och hon tog mig i munnen när jag kom. Sen duschade vi klart, borstade tänderna och gick in sängen och pratade om vad vi gjort sedan sist. Om hennes resor runt om i Europa, som ska bli Asien, Australien för att avslutas i Syd och Nord Amerika. Hon är hemma om för att landa lite, hon åker igen om två dagar. Hon andas tungt och jag ler, hon är en fantastisk älskarinna. Jag undrar lite svartsjukt om hon träffar andra män när hon reser. Jag undrar vad hon skulle säga om jag träffar någon annan? Vi har båda en hunger som alla vuxna människor har, både efter sex och detta. Att ligga i sängen och njuta av varandras närhet. Jag stänger mina ögon och jag bestämmer mig för att inte fråga henne…
Jag ser på nyheterna, jag läser främst franska nyheter. Jag har träffar honom mer än en gång, både innan han blev inrikesminister och efter att han blev det. Han var initiativtagaren till tillslaget på Jurij det fega svinet. Frågan är om detta är hans fars verk, om han misstänker att Pierre beordrat tillslaget mot Jurij eller om han vet att det är så. Om han kommer att genomföra sin sons hämndplaner. Mig vet han inget om, min chef i legionen var jävligt noga med det. Vi var legionärer, våra identiteter är våra så att säga. Det är en av de störta stötestenarna i Legionen, att vem vi är har ingen med att göra. Jag står säkert som NN i papperna. Den som dödade honom är extremt skicklig, jag läser och lyssnar på nyheterna. Om någon av de andra dör så får jag börja att undersöka det närmare. Men att det är Sergej som ligger bakom attacken är det ingen tvekan om…
Anastasia ser på mannen och kvinnan som uppträder på scenen framför henne. Hon sitter med sina ben brett isär och hon känner kvinnans tunga mot sitt kön. Anastasia är bisexuell, hon tänder precis lika mycket på män som kvinnor. Båda könen ger henne det som hon vill ha sexuellt. Som att se en man ta en kvinna, samtidigt som en kvinna slickar henne. Hon känner hur orgasmen byggs upp inom henne, hon ser att de på scenen också närmar sig klimax kvinnans rygg kröks och hon kommer med ett skrik. Mannen drar sig ur henne och kvinnan snor runt och mannen sprutar sin säd på hennes ansikte. Han kommer hårt och mycket, Anastasia kommer samtidigt som mannen. Hon blöter ner den unga kvinnan rejält…Anastasia ser på telefonen, hon läser meddelandet. Sen svär hon länge på ryska…
Jag sitter på golvet i dansstudion och jag lutar mig tillbaka mot väggen, jag är helt slut. Jag ler när jag ser de andra dansa, det är sista dansen för idag. Veronika räcker mig sin hand och jag ler och tar den. Sen börjar vi att dansa…Jag gick aldrig till Moriskan, jag tillbringade så mycket tid jag kunde med Isa. De frågade mig varför jag inte kom så sa jag som det var att jag var på en dejt. De ställde inga fler frågor efter det. Det blev Isa som tog upp frågan om att ligga med andra. Vi kom egentligen inte fram till mer än att om det blev så, så lovade vi att berätta det för varandra och att använda kondom om vi kommer att ligga med någon annan. Vi lovade inte varandra avhållsamhet, men ingen av oss sa i heller att det vi gör bara är en tillfällighet. Vi vet nog inte vad vi vill, vi känner inte varandra så väl. Jag tror att vi båda är tillfreds med det vi gör nu. Ingen av oss vill komplicera det. Jag hänger på mig ryggsäcken och jag lämnar dansstudion, jag går snabbt nerför trappan. Jag öppnar dörren och jag går ut på trottoaren, jag styr stegen mot Slussplan och lägenheten…
Frun ser ut genom fönstret mot Köpenhamn, det är en fantastiskt fin utsikt när det är molnfritt. Men när det är molnigt som idag så är inte utsikten lika vacker. Hon ser ner på Kungsparken och träden därnere. Hon ser på meddelandet igen, hur fan ska hon göra? Hon måste göra något, men vad? Hon tar fram sin telefon, hon letar upp mitt nummer. Hon ringer det och jag svarar på den femte signalen.
– Michael.
– Det är Frun.
– Ja jag såg det, hur är det?
– Illa, jag skulle vilja att du kom hit Michael.
– Nu?
– Ja gärna om du inte är alldeles för upptagen med annat?
– Nej, jag kan vara hos dig om en halvtimme.
– Tack Michael.
– Ingen fara Frun.
Hon lägger på och hon ser ut genom fönstret igen…
Jag räcker henne telefonen, hon tar emot den. Vi ser på varandra och jag säger.
– Vet du var de har henne?
– Ja.
– Var?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Så du kan tänka dig att hjälpa mig?
– Om jag kan, så ja. Hur långt sträcker sig ditt beskydd?
– Hur menar du, Michael?
– De kommer inte att välkomna mig med öppna armar, det är till och med möjligt att de försöker stoppa mig. Kan du hålla polisen borta?
– Ja.
– Och hålla mitt namn utanför det här?
– Jadå.
– Var är hon?
Hon säger adressen och jag nickar.
– Var ska jag lämna henne?
– Hemma hos oss.
– Och var är det?
Hon säger deras adress och jag nickar.
– Jag hör av mig när vi är på väg.
Jag går till hissen och jag trycker på knappen.
– Lycka till Michael.
– Det lär behövas Frun.
Jag går in i hissen och jag trycker på B knappen, hissdörren stängs och jag åker nedåt…
Mannen som är ledaren för detta patrask som kommer att få sina fiskar väldigt varma stirrar på mig och pistolen som jag riktar mot hans könsorgan. Han är så fokuserad på pistolen så att han inte ser stilettbatongen när jag svingar den. Den träffar sidan på hans huvud och han dråsar ihop på golvet. Jag tar nycklarna från hans byxor och jag låser upp dörren och jag går in i rummet. Jag ser på den unga kvinnan, hon är naken. Jag går fram till henne och det finns spår av sperma på henne och på sängkläderna. De svinen har våldtagit henne. Jag ser på henne, hon sover väldigt tungt. Jag drar upp ögonlocken och jag tittar på hennes ögon. Hon är tungt drogad, frågan är vad fan det är de proppat i henne. Jag tar fram min telefon, jag stoppar den på mig igen. Jag rullar in henne i lakanet och sen lyfter jag upp henne och bär iväg med henne…
– Jag är på väg till sjukhuset Frun, hon är tungt neddrogad och de har våldtagit henne. du får möta oss där. Jag är framme om tio minuter.
– Vi kommer.
Vi avslutar samtalet och jag kör vidare, jag håller hastighetsbestämmelserna. Jag vill inte bli stoppad med en naken ung kvinna i baksätet som är tungt neddrogad och kladdig av intorkad sperma…
Jag tvättar av mig på toaletten, jag tror inte att jag fått något av sperman på mig. Men jag vill ändå tvätta av mig, Frun och en väninna till henne stod och väntade på oss på sjukhuset. Jag bar in hennes dotter och de bad mig lägga henne på en säng och sen körde de iväg med henne. Nu står jag här och tvättar händerna…
Fredrika och hennes kollegor ser på de utslagna skurkarna, de ser på vapnen och drogerna. Jag ringde Fredrika och meddelade henne om drogerna. Jag sa inget om de nedslagna skurkarna. Tio unga män som alla var beväpnade, de har inte hunnit dra sina vapen. Någon tog dem med fullständig överraskning, Fredrika ser på blåmärkena på deras huvuden. De kommer att ha en jävla huvudvärk när de vaknar. Hon tar fram sin telefon och ringer mig.
– Vad fan är detta?
– En kidnappning och våldtäkt, Frun som leder Rådet bad mig att hjälpa henne. Man säger inte nej till henne. Hon kommer att ha min rygg, så jag är en anonym tipsare. De kommer att vakna med en hjärnskakning, men inte mer än så Fredrika.
– De är för fan tio stycken?
– Ja, tio amatörer som har sett alldeles för många actionfilmer. De tror också på att gräs inte är farligt. De är stenade alla tio.
– Så Frun är inblandad?
– Det är hennes dotter så ja hon är inblandad.
– Hennes dotter?
– Ja, så ni ska nog sätta extra bevakning på dem. För när hon landar så kommer hon att skrika efter blod Fredrika.
– Ja.
– Vill du ha ett råd, Fredrika?
– Tack gärna Michael.
– Uppdatera din chef och sen tar du ett par steg åt sidan. Du ska inte hamna mellan din chef och Rådet i detta Fredrika.
– Nej Michael, tack för headsupen.
– Givetvis Fredrika.
Vi lägger på och jag ämnar toaletten på sjukhuset och jag går ut och jag ser på parkeringsboten. Jag suckar och tar den, jag sätter mig i bilen och kör i väg. Frågan är vad hon kommer att göra med dem. En annan fråga är varför de kidnappade henne?…
Ivan ser på Frun, min mormor ser på henne. De ser hur svarta hennes ögon är.
– Ert förbannade käbblande är slut, eller det är slut i Malmö. Vad fan ni gör utanför våra stadsgränser skiter jag i. Vill ni slakta varandra så gör ni det, men utanför Malmös gränser. En sak till och den gäller er båda och kommande generationer av era släktingar. Ni ger fan i Michael, ni kommer inte inom en radie av hundra meter från honom. Om ni så mycket som drömmer om att kröka ett endaste av hans hårstrå på huvudet så kommer vi i Rådet att bli väldigt irriterade. Det är inte irriterat, detta är måttligt road. Vilket jag är, måttligt road av er och era förbannade påfund. Förstår vi varandra?
– Ja Frun.
– Bra, då litar på att ni inte gör ett skit mer mot varandra.
– Ja frun.
– Bra, för annars så kommer en avsugning att vara det mildaste som vi gör mot era familjer.
– Ja frun.
De ser på hennes väldigt svarta ögon, de ögonen skrämmer dem. De ögonen förklarar också varför det är hon som styr Rådet.
– Bra, då diskuterar vi hur ni ska hjälpa till med midsommarfirandet för de som inte har råd att fira midsommar.
– Ja Frun…
Anastasia ser på namnet, hon ser på adressen och hon konfirmerar att hon fått meddelandet. Hon går naken genom rummet och fram till fönstret, hon ser utöver staden därnere. Hennes förfäder kommer härifrån, det sägs att de är släkt med Stalin. Hon har inte velat undersöka det, men hon har utnyttjat det. I vissa kretsar så skrämmer fortfarande hans namn de mest fanatiska som vill ha tillbaka ett storsovjetunionen. Hon ser inte på mannen och kvinnan som ligger i hennes stora säng. De har älskat hela dagen igår, vissa tabletter gör det möjligt. Ritalin som man ger till de som har ADHD, och Viagra till mannen. Sen kunde älska i flera timmar, hon är öm i slidan och analen. Hon får duscha innan hon åker iväg…
Jag ser på sms:et, sen läser jag nyheten. Han är ute efter de som satte ditt hans son, frågan är om jag ska agera eller låta någon annan göra det? Sms:et är ifrån Yvette, kvinnan som arbetade för det franska inrikesdepartementet. Frankrikes svar på det brittiska MI5, de sköter de inhemska skurkarna. MI6 de utländska, Frankrikes svar på det är DGSE och GSGN. Jag svarar på det.
– Det är Sergej som ligger bakom det, Ivan svor på att hämnas på de som satte dit honom. Nu när Ivan är död så har Sergej tagit över.
Jag skickar meddelandet, jag ser ner på den lilla gatan. Malmös äldsta datoraffär ligger därnere. Jag ser på det tråkiga huset mittemot, jag ser på bilarna därnere. Det piper till i min telefon. Jag öppnar meddelandet och läser vad Yvette svarar mig.
– Är du säker?
– Ja, jag är säker.
Jag går till köket och jag laddar kaffekokaren, jag blev väldigt sugen på en kopp kaffe. Jag sätter igång kaffekokaren. Min mobil piper till.
– Kan vi träffas?
– Javisst, var?
Jag känner lukten av nybryggt kaffe, jag ler lite och tar fram ett kaffeglas från IKEA. Jag slår upp kaffet och häller i mjölk.
– Hotel Anglitiere i Köpenhamn i morgon.
– Vilken tid?
– 19.00.
– Jag kommer.
– Tack.
– Ingen fara.
Vi avslutar konversationen och jag tar en klunk av kaffet…
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Vet du vem som dödade honom Michael?
– Nej det gör jag inte.
– Det ska ha varit ett väldigt svårt skott.
– Ja, jag har läst om det på vissa forum på nätet. En grupp som kallar sig för det fria Europas folk har tagit på sig skulden, Yvette.
– Du vet lika väl som jag att den gruppen inte existerar, Michael.
Jag ser på henne och jag ler, hon svarar på leendet. Vi ser på varandra, våra leenden dör ut och hon säger.
– Så Sergej kommer att plocka oss en efter?
– Ja, ni förekom i utredningen. Jag var NN eftersom jag var inlånad från Legionen.
Hon ser på mig, hon tar en bit av kakan framför sig. Vi är inne på efterrätten. Vi bestämde oss för att inte tala affärer som hon sa innan desserten. Så vi gjorde inte det, hon frågade mig om vad som fått mig att lämna Legionen. Jag berättade vad som fått mig att göra det och hon beklagade sorgen.
– Kan du stoppa honom Michael?
Jag ser på henne, jag lägger ner gaffeln.
– Du är medveten om vem han är?
– Jadå Michael. Kan du göra det?
– Jag vet inte, Yvette.
– Då säger inte nej direkt i alla fall Michael.
– Nej jag säger inte nej direkt, vad kan du hjälpa mig med?
– Vad behöver du?
– Framför allt information.
– Vilken sorts information?
– Hans rörelser den senaste månaden.
Hon ser på mig och hon nickar…
Jag ser på rå datan som hon skickat till mig. Jag fortsätter att läsa om hans rörelser, en plan börjar att formas i mitt huvud. Jag gnolar på låt som min mor alltid gnolade på. Sånt är livet med Anita Lindbom.
– Sånt är livet, så mycken falskhet bor det här.
Jag ser på bilderna och jag återgår till texten…
Jag andas in och jag ser på dörren, när de rör sig trycker jag av. När kulan når fram så är han död. Frågan är vilka efterverkningar detta får. Fast det är klart, han ligger bakom mordet på Frankrikes justitieminister. Det kan de inte passera ostraffat. Dörren öppnas och jag trycker av. Jag ser träffen, jag ser på honom studsa bakåt och slå i väggen. Jag trycker av igen och hans huvud försvinner…
Yvette ser på bilden från drönaren, en ryss som ville tjäna Euro tog på sig uppdraget att köra drönaren så att fransmännen kunde se honom dö. Frankrikes president Macron är en av dem som ser vad som händer. Justitieministern var en nära vän till honom…
Jag ser på summan på mitt konto som jag flyttar vidare till mitt väldigt privata konto. Jag lär inte behöva ta lån de första åren av mina studier. Hade jag varit kvar i Legionen så hade jag fått en klapp på huvudet och möjligtvis en medalj. Nu sätter jag in 500 000 Euro på mitt konto. Det är lönsammare att vara konsult, jag ler åt min underdrift…
Jag ser på min matlista, jag ska fira midsommar för första gången sen jag lämnade Sverige för tio år sedan. Jag ska fira med Fredrika och vänner till henne, hon frågade om jag ville hänga på som hennes dejt. Ja inte en sådan dejt men en vän dejt. Jag log åt ordet och tackade ja. Sen frågade jag henne om det var ett nytt svenskt ord. Hon trodde inte det, hon hittade på det i farten. Så nu går jag här på Ica Maxi på Toftanäs och handlar sill, potatis och tillbehör. Jag går mot kassorna och jag stannar till vid frukten och grönsakerna. Det var Ellas avdelning, hon drev den så att säga de sista åren. Hon älskade att arbeta här bland frukterna och grönsakerna. Jag blinkar bort ett par tårar innan jag går vidare mot kassorna. Jag betalar och går med matkassarna till min bil. jag sätter mig i den och jag börjar att gråta på riktigt så att säga. Mina händer kramar ratten…
Jag parkerar bilen framför den stora ladan, jag ser på människorna som är här.
– De kom igår kväll, jag jobbade så vi kunde inte komma förrän idag.
– Det är lugnt och de är vänner ifrån gymnasiet och ni har firat midsommar här sedan i ettan?
– Ja precis.
– Och ni är alltid jämna par?
– Ja precis, men alla är inte tillsammans så att säga.
– Så det är fler som vän dejtar?
– Ja precis så är det Michael.
Vi går ur min bil, vi tar kassarna med mat och våra övernattningsväskor. Vi går mot det stora huset, med den stora ladan…
Anastasia är i chock, eller hon var i chock. Någon vågade att döda honom, de som sköt honom är inte vem som helst. Hon dödade en man som inte var vem som helst. Det måste vara fransmännen som hämnas sina två dödade kamrater. Hon hade inte en aning om att de har en så pass bra prickskytt. Om de inte hyrt in ett proffs, hon kommer inte att rota i detta. Man ska inte försöka ge sig på en stat med deras resurser. Hon sveper i sig vodkan, hon reser sig och hon går fram till kvinnan sitter ett par stolar bort och hon stannar framför henne. Hon ignorerar kvinnans dejt och hon lutar sig fram och hon kysser kvinnan djupt och hett…
Jag vänder blad i snapsvisepapperna. Vi har kommit förbi den första sidan, jag biter mina snapsar. Där är de som inte gör det, de sveper dem hela så att säga. Men inte jag eller Fredrika, vi biter dem. Vi sitter bredvid varandra, vi är tjugo personer som sitter runt bordet och firar midsommar. Med sill, potatis och tillbehör. Något som slog mig när vi suttit här en stund så insåg jag att det inte är några barn här. Jag måste fråga Fredrika om det senare. Vi är tio män och tio kvinnor, vi som är vändejter är sex personer. Fyra av tjejerna och två av killarna. Yrkeskategorierna är alltifrån snickare till kommunpolitiker. Vi äter vidare och samtalar med varandra, vi har väldigt trevligt. När vi ätit sill, potatis och tillbehör så ska vi dansa runt midsommarstången som vi klädde och reste innan. Det blir dags för en ny snapsvisa, vi samlar oss och börjar att sjunga…
Frun ser på sin dotter, proverna visar att hon inte har några sjukdomar efter våldtäkten. Hon är inte gravid i heller vilket är en annan lycka i sig. Drogerna som de gav henne är ute ur hennes system, hon har inte klara minnen av det som hänt. Hon minns inte hur de kidnappade henne och som sagt hennes minnen är väldigt diffusa. Frun ser på sin dotter, de sitter hemma för sig själv och firar midsommar utan alkohol. De som jag slog ner, de förbannade smågangstrarna kommer att få det de förtjänar och mer därtill.
– Smakar det bra, Ellinor?
– Ja mor, han som räddade mig.
– Kommer du ihåg honom?
– Han är ett svagt och diffust minne som glider förbi mina ögon. Det jag kommer ihåg, som är väldigt klara för mig är hans ögon. De var ovanliga.
– Ja det är de.
– Jag skulle vilja träffa honom och tacka honom.
Frun ser på sin dotter.
– Jag ska fråga honom, Ellinor.
– Tack mor. Vad kommer att hända med de som gjorde detta mot mig mor?
– Det blir rättegång, de är misstänkta för våldtäkt, människorov, misshandel, grovmisshandel och en massa andra saker. Så de kommer att åka in i fängelse på lång tid.
– Då vet jag det mor.
– Vad trodde du Ellinor?
– Att du skulle få dem dödade, mor.
Frun ser på sin dotter, hon är väldigt medveten om vem hennes mor är.
– Nej Ellinor, jag kan inte få dem dödade.
Ellinor ser på sin mor.
– Ok så bra mor. Men jag vill gärna träffa honom.
– Jag kontaktar honom i morgon.
– Tack mor.
Hon ler lite, hennes mor ser på hennes leende och hon svarar på det. Det är första gången som hon ler sedan det hände…
Jag ser på månen som lyser väldigt klart, jag är ensam härute och jag njuter av tystnaden. Musiken blev högre och högre ju mer alkoholintaget ökade. Men innan det ökade så dansade vi runt midsommarstången. Vi lekte lekar och sen åt vi jordgubbar med grädde. Sen ökade alkoholintaget, sen blev det stökigt och festen spårade ut. Nu sover de flesta, de som inte sover tjafsar fortfarande. Jag lämnade stöket när det lugnat ner sig och jag gick i väg en bit. Nu står jag här och ser på månen, Fredrika var inte en av de som blev stökiga eller för full. Hon höll sig väldigt passiv och hon la sig inte i. Men hon som jag var beredda på att gå emellan om det skulle bli alldeles för stökigt.
– Michael?
Jag vrider på mitt huvud och jag säger.
– Ja?
– Var är du?
Jag lämnar skuggan av trädet som jag stod under.
– Här.
– Du smälte in bra med trädet.
– Det är mitt yrke, eller det var mitt yrke. Som prickskytt så måste du smälta in.
Fredrika kommer fram till mig.
– Har du svårt att sova Michael?
– Ja lite, ibland så påminns jag av vissa saker som jag varit med om men inte får tala om.
Hon ser på mig och hon nickar.
– Något speciellt?
– Ofta så är det första gången jag var i en eldstrid på riktigt, den förste jag dödade. Han var yngre än vad jag var. Eller han såg yngre ut, jag nitton år och väldigt grön så att säga. Jag hade precis kommit tillbaka från den grundläggande träningen. Då skickades vi till Tchad, det var oroligt där. Ett par rebellgrupper som levde rövare och de sysslade med saker som var direkt motbjudande. Vi kom till en sådan plats, de var höga som troll på KAT, de tuggar skiten där som om det vore tuggummi. De hade slaktat en hel by, eller de hade tagit hand om pojkarna. De hade våldtagit och dödat kvinnorna, de gamla dödade de snabbt. Men de yngre, de våldtog de först. Vi kom fram och vi såg infernot. De åt av människorna, de våldtog liken. Vi spred ut oss, jag och en annan prickskytt inledde skjutandet. Jag gjorde som de lärt mig att jag skulle göra, sikta central och tryck av. Jag gjorde det, jag träffade honom rent. Kulan träffade mitt i bröstet. Det sista jag såg var hans förvånade min, sen dog han. Hans ansikte förföljer mig, de sa åt oss att man aldrig glömmer sin förste. Likväl som man pissar på sig och spyr när striden är över. Jag gjorde det och jag minns fortfarande den unge mannen som var högt på KAT. Som tog en huvudlös kvinna bakifrån med ett galet leende på sina läppar. Sen dog han och jag minns hans ansikte.
Hon ser på mig, tårarna glittrar i månljuset. Hon kramar mig och jag kramar henne. Hon kysser mig och jag svarar hungrigt på kyssen. Vi lägger oss ner i gräset och vi fortsätter att kyssa varandra, hon drar i mina kläder och jag drar upp hennes klänning och jag smeker hennes välformade ända. Hon öppnar mina shorts och hon smeker mig snabbt till resning och sen grenslar hon mig, hon sätter min penis mot sin slida och hon trycker till. Hon är rejält blöt, jag reflekterar inte så mycket på det just nu. Jag är för upphetsad för att göra det.
– Så jävla stor du är Michael!
– Vi behöver inte om det gör ont Fredrika.
Hela min kropp skrek att hon ska säga att jag är tramsig och att det är klart att vi ska älska.
– Jo det behöver vi Michael och det gör inte ont.
– Så bra Fredrika.
Sen lutar hon sig fram och hon kysser mig och sen börjar hon att rida mig. Hon rider mig snabbare och snabbare tills hon kommer, hon skriker rakt ut i natten. Jag rullar runt oss och jag tar henne, våra ögon lämnar inte den andres. Jag ökar takten och hon kommer igen, jag håller mig så länge jag kan. När det inte går längre så drar jag mig ur henne och jag greppar min penis och jag smeker mig snabbt och jag kommer och min säd landar på gräset…
Jag svarar.
– Det är Michael.
– Det är Frun.
– Glad midsommar.
– Detsamma, var är du?
– På landet på en bondgård och du?
– Hemma.
– Vad kan jag hjälpa dig med frun?
– Min dotter vill träffa dig och tacka dig för att du hjälpte henne.
– Vad har du sagt?
– Inget, hon minns dig vagt. Men hon minns dig, din ovanliga ögonfärg, eller färger.
Jag står lite för mig själv, de andra badar i en sjö som inte är så långtifrån bondgården.
– Var skulle vi träffas?
– Hemma hos oss, hon känner sig inte riktigt bekväm än av att gå ut Michael.
– Ok, när?
– När kommer du hem?
– I morgon någon gång under eftermiddagen.
– Bara hör av dig när kommit hem Michael.
– Javisst Frun.
Vi lägger på och jag ser på Fredrika som badar med de andra. Nattens händelser är mer eller mindre glömda, det hela skylls på alkoholintaget…
Jag trycker på knappen till apparaten som sitter vid porten. Det sprakar till och en röst säger.
– Ja?
– Det är Michael.
Det surrar till i dörren och jag öppnar den och går in. Jag stänger dörren efter mig och går på asfalten som leder till det stora huset, det stora garaget och gästhuset. Jag lyfter handen för att använda dörrklappen men jag hinner inte. Frun öppnar ytterdörren och hon ser på mig.
– Välkommen Michael.
– Tack.
Vi går in och jag börjar att ta av mig skorna.
– Nej behåll dem på, kom.
Vi går in i det väldigt stora huset, vi går igenom det till en uteplats och en väldigt stor trädgård. Jag ser på Fruns dotter som reser sig. Jag går fram till henne hon ser på mig.
– Tack för att du räddade mig.
– Ingen fara.
– Vill du ha kaffe, Michael?
– Tack gärna Frun.
Vi går till ett bord på uteplatsen och vi sätter oss, där är en bricka med muggar och kaffe. Frun slår upp och jag säger tack. Jag tar mjölk och slår i kaffet.
– Hur klarade du av att rädda mig, de var tio män och beväpnade.
Jag tar en klunk av kaffet och sväljer.
– Jag är soldat, eller före detta elitsoldat. De var höga snorungar som inte vet vad som är fram och bak på ett vapen. Så det var faktiskt inte så svårt, Ellinor.
– Får man lära sig sådant i den svenska militären Michael?
– Det får man säkert, men jag är utbildad i Frankrike i Främlingslegionen.
– Främlingslegionen?
– Ja.
– Men varför?
Jag tar en klunk till av kaffet, jag ser på Frun och sen säger jag.
– Man har en morfar som är en väldigt farlig människa, han försöker få dig att göra en sak som du inte vill göra. Men om jag inte gjorde det så skulle han göra människor i min omgivning illa. Väldigt illa, så jag valde en utväg där de skulle klara sig. Jag stack till Marseilles och blev soldat.
– Din egen morfar?
– Ja, som sagt han är en farlig människa.
– Men vad sa dina föräldrar Michael?
– Inget, de var döda. Min morfar fick min far dödad och min mor dog i cancer, båda inom loppet av ett par månader från varandra. Så mitt liv förändrades drastiskt från ena dagen till den andra kan man säga. Men jag klarade mig, jag gick klart gymnasiet och hade funderingar på att börja plugga. Eller jag hade sökt in, sen så ställde min morfar mig inför ett ultimatum. Gör som jag säger eller så skadar jag personer i din närhet. Framförallt min flickvän och hennes familj, en väldigt trasig familj vill jag tillägga men de var hennes föräldrar och syskon. De var framförallt helt oskyldiga i sammanhanget. Så jag stack, nu så klarade sig Ella inte riktigt helskinnad från det hela. Min kusin och två av hans vänner våldtog henne i timmar, de skadade henne så pass allvarligt så att hon blev steril. Jag gjorde klart mitt kontrakt i Legionen och satt bokstavligen med pennan i handen när Ella som hon hette ringde och sa att hon var döende och att hon ville att jag skulle vara med henne. Så jag åkte hem och jag är hemma för att stanna. Jag har sökt in på universitetet, förhoppningsvis så kommer jag in.
Jag tar en djup klunk av kaffet och de ser på mig.
– Din mor ”dansar” med människor som min morfar varenda dag. Jag beundrar henne för det, för utan hennes ”dansande” med dem så hade Malmö varit en mycket värre stad att bo i. De tio unga förvirrade männen är just det unga förvirrade män. Svin men unga och förvirrade. De kommer att få ett helvete i fängelset, ingen därinne uppskattar det de gjorde mot dig. Det kommer att sprida sig och de kommer att få ett helvete. Det kommer att komma tillfällen där de önskat att jag dödat dem i stället. Men döden Ellinor är en för lätt utväg för vissa. För svin som de så hade det varit en för lätt utväg. Jag ser i dina ögon att du önskar att jag dödat dem, oavsett om du försöker intala dig något annat. Så finns det en del av dig som önskar att jag dödat dem. Men för dem Ellinor så hade döden varit en för lätt utväg.
Hon ser på mig, jag ser tårarna som bildas i hennes ögon. Frun ser skarpt på mig och sen på sin dotter och på tårarna som bildas i hennes ögon.
– Det är inte lätt att ta en människas liv, oavsett hur mycket den personen förtjänar det. Den förste jag dödade och hans kamrater som vi dödade förtjänade verkligen att dö. Om man nu kan säga så, men jag anser att de gjorde det.
– Vad gjorde de?
Jag ser på Ellinor sen berättar jag om den natten, om vad det gjorde med mig. När jag är klar så ser jag på henne.
– Jag ser hans ansikte varje kväll när jag ska sova, ibland så passerar det snabbt. Ibland så drömmer jag om de natten. Jag har dödat fler människor efter det, jag drömmer om vissa av de tillfällena med. Du förstår jag har sett vad människor kan göra mot varandra, i dina värsta mardrömmar Ellinor så kan du inte ens föreställa dig vad desperata människor kan göra. Jag och två andra från mitt förband lånades ut till en speciell NATO styrka som skulle göra tillslag mot den mexikanska maffian. Vi hade fått info om att en av ledarna skulle befinna sig på en viss plats. Så vi gjorde oss redo och åkte till den platsen. Den fanns i ett industriområde med en jättestor lagerbyggnad. Den var större än en fotbollsplan, vi tog oss in, vi nedkämpade vakterna och vi tog oss in i hjärtat av verksamheten. Vi slog ut de som var där, när vi var klara och såg oss omkring så såg hundratals döda människor. Deras magar av uppskurna, där var människor som levde som grävde i de döda människornas kroppar efter drogerna. De hade bara ett mål, att få i sig knark. Så att de inte brydde sig om eldgivningen som de hamnade mitt i, de brydde sig inte om oss. De brydde sig inte om något. Vi kom in i en annan del av byggnaden, där låg döda spädbarn med uppsprättade magar. Rader efter rader av spädbarn, de våldtog kvinnor. Gjorde dem gravida och tvingade dem att föda barnen som de sen fyllde med knark och skickade dem med mödrarna till USA. Så jag har sett de svartare sidorna av vad människor kan göra mot andra människor för pengar och makt. Under de sex månader som jag var med i den specialstyrkan så fick jag se en hel del saker som fick mig att ifrågasätta mänskligheten. Men tillslaget mot det lagret, det var det värsta jag upplevde där. Vi fick tag på ledaren, han gav sig. När de förhörde honom om metoderna som han använt så bara ryckte han på axlarna. De var inte människor i hans ögon. De var transportmedel, varken mer eller mindre. Han jämförde dem åsnor och mulor. De var packdjur, packdjur som om de dog inte spelade någon roll. Eller om de dog innan de levererat knarket så var det en förlust. 95% av de som användes på det viset dog när de levererade knarket. De på andra sidan gränsen dödade dem och dumpade kropparna i syra. Vi ville alla slakta honom, men vi gjorde inte det. För då hade vi inte varit bättre än honom, nu sitter han i ett väldigt speciellt fängelse i USA och han har ett helvete där varenda dag. Han önskar säkert att vi dödat honom. Men som jag sa, så hade döden varit en för lätt utväg för en sådan sjuk människa. De som gjorde det de gjorde med dig kommer att få ett helvete i fängelset. Det Ellinor är tusen gånger värre för dem än om jag dödat dem.
De två kvinnorna ser på mig, jag möter deras blickar och jag dricker upp kaffet…
Jag ser på min motståndare, jag gör något jag inte brukar göra. Jag sparrar, jag brukar inte göra det för det ger mig inget. Men jag irriterade mig på honom som står framför mig. Han sparrade med nybörjare och han hade en väldigt trist attityd. En som jag inte uppskattade, så när jag tröttnade på hans skrytande så frågade jag om han ville sparras med mig. Han såg på mig och hånlog, han har sex streck på sitt skärp. Jag har inga på mitt, jag ser inte meningen med strecken. Detta är den sista matchen, eller det är det rent tekniskt inte. Han skulle kunna vinna och förlänga lidandet för sig själv. Men han kommer inte att vinna. Jag vann de två första matcherna enkelt, så pass enkelt så att han är väldigt arg just nu. Jag blockerar hans attacker, jag ser ilskan och förödmjukelsen i hans ögon. Jag attackerar och han hinner inte med, jag markerar tre träffar, jag slår iväg hans svärd och jag lägger bladet mot hans nacke.
– Du skulle behöva läsa om vägen, vägen till harmoni går genom smärta och ödmjukhet. Jag var fem år första gången jag läste boken, jag har tränat minst en gång om dagen sedan dess. Jag har sett andra med din arrogans, vissa har klarat av steget, andra har det inte. Frågan är om du kommer att göra det, du ser ut att vara typen som skulle få för sig att vilja ”hämnas” jag rekommenderar det inte. Du förstår, de strecken på ditt skärp säger egentligen ingenting. Mitt bälte är för traditionens skull varken mer eller mindre. De munkar som skapade Elementen hade inte skärp eller streck. De mätte sin styrka i hur mycket harmoni de hade. Inte med streck på ett skärp som inte betyder ett skit. Jag menar, jag har inga streck och jag slog dig. Utan att förta mig, det om något skulle börja få dig att tänka efter. Så mitt råd till dig är att inte göra det personligt, för det kommer bara att göra ont på dig. Förstår du?
Han ser på mig, något i min blick får honom att inse det.
– Ja jag förstår.
– Bra, så sluta med att förnedra dem. För om du inte gör det så kommer jag att fortsätta att förnedra dig. Det är mitt ansvar, att få dig att inse och förstå att du inte är på rätt väg just nu.
Jag lämnar honom stående där, de som tittat på ser på honom och sen på mig. Jag går till omklädningsrummet och jag börjar att byta om…
Jag har inte träffat eller pratat med Fredrika sedan midsommar. Vi älskade och vi har inte talat om det. Jag har pratat med Isa om det och hon sa inte så mycket. Jag gillade egentligen inte att ta det på telefon. Men hon kommer inte att komma hem på en månad så det var lika bra att säga som det var. Att jag varit med Fredrika, som sagt hon kommenterade det inte. Samtalet blev kortare än vad som var meningen tror jag. Men jag gjorde som vi kommit överens om. Jag sa som det var. Jag öppnar min mejl och jag ser på ett av meddelandena. Jag öppnar det och jag börjar att läsa det. Jag börjar att le när jag läser det och leendet blir bredare ju längre ner i mejlet jag kommer. Det är ifrån min bäste vän i legionen. Han heter Peder och han är ifrån Danmark, han bor inte där just nu. Han är i USA och arbetar för ett av de privata paramilitära företagen där. De som tjänade miljarder i Irak och Afghanistan, som tjänar miljarder just nu i vissa afrikanska länder, Syrien eller Ukraina. Peder är i USA just nu för utbildning. Jag läser klart och sen börjar jag att skriva ett svar. Jag berättar om mina senaste månader sedan jag kommit hem. När jag är klar så skickar jag svaret till honom…
Frank ser på Fredrika, han vet vem hon är. Det är första gången som hon sitter med i förhöret.
– Så du är snut?
– Ja jag är polis.
– Det var som fan, vet de vad du gjorde när du var yngre Fredrika?
– Ja de vet.
– Och ändå så fick du bli snut.
– Ja Frank. Du förstår, skillnaden på dig och mig är att jag är intelligent. Det är inte du, du förstår alla skurkar åker fast förr eller senare. Ni försöker föra ett ”krig” mot staten och de har resurser som ni inte är nära. Och oavsett vad du och de andra skurkarna i Malmö än anser så är ni småskurkar. Du sitter där och jag sitter här, förresten jag har en hälsning till dig från Michael.
Frank ser på Fredrika.
– Och vad är den?
– Att alla får ta konsekvenserna av sitt agerande, Ella berättade för honom vad du och de andra gjorde mot henne. Hur ni förstörde henne så att hon aldrig kunde få barn, det berättade hon för honom på hennes dödsbädd. På samma avdelning som han satt med sin mor när hon dog. Du ska nog vara tacksam så länge du sitter här, för här Frank kommer inte han åt dig. Du vet och jag vet vad han är kapabel till. Vi vet var han varit, så vill du slippa få träffa honom Frank så rekommenderar jag att du svarar på åklagarens frågor. För annars så kanske vi släpper ut dig till honom. Vi vet båda två vad som kommer att hända då. Ni våldtog henne i timmar, ni band fast henne så att ni kunde ta henne alla tre samtidigt. Hon berättade i detalj för Michael vad ni gjorde med henne. Han berättade om det för mig, så att jag skulle berätta det för dig att jag vet vad ni gjorde Frank. Det är preskriberat tyvärr och bevisen är borta. Men sådant behöver inte han bry sig om. Ni separerade på honom och hans som han säger livskärlek, du och de andra våldtog henne i timmar Frank. Sen får hon cancer och dör. Han har hjälpt Frun en del sen han kom hem, hon är skyldig honom ett par tjänster. Just det, nästa gång du träffar din advokat så fråga honom vad som hände med dina ingifta morbröder.
– Vad fan hände med dem?
– Det får du frågan din advokat om. Just det din morfar har fått reda på att det allt detta som händer nu är ditt fel. Ditt och dina ”livvakters” fel. Ni satt på Haket och pratade om sändningen med amfetamin. En som förstod vad ni sa på er rotvälska kontaktade oss och sen så har vi rullat upp hela er verksamhet. Din mormor och de andra kämpar med näbbar och klor för att rädda det som räddas kan. Din morfar är fastspikad i den där speciella byggnaden i Hamburg. Men som sagt, den som hörde er. Kontaktad oss och sen Michael, Michael i sin tur meddelade er släkt vem som ligger bakom detta. Att det var du som såg till så att det hände, vi vet alla vem din morfar är. Vilka kontakter han har, så om du vill ha den minsta chans att överleva mer än tio minuter i fängelset så rekommenderar jag dig att tala med åklagaren Frank. Frågan är hur länge till din morfar kommer att betala för din väldigt dyra advokat?
Frank är vit i ansiktet, hela hans attityd är krossad. Han stirrar på henne när det hon säger går in i hans huvud. När det landar där, när han inser att om det hon säger är sant så är han rökt. I takt med att insikten slår honom så sjunker han ihop framför dem. Fredrika reser sig och hon ser på honom.
– Du såg till så att min bror dog av en överdos, jag håller med Michael. Du är ett svin Frank, så jag hoppas att du inte pratar och de släpper ut dig därute till vargarna som väntar på dig där och den väldigt farliga tigern som också väntar på dig.
Hon lämnar rummet och de som följt förhöret från utsidan ser på henne.
– Du ska nog gå in där nu.
Hon ser på åklagaren.
– Ja.
Hon går in och två av poliserna följer med henne in. De börjar att förhöra Frank…
Jag njuter av sommarvärmen, det är sådär varmt som det kan bli i södra Sverige när det kommer in värme från öster. Den är brutal, det kan bli över trettiograder på dagarna och tropisknatt på nätterna. Så är det nu, det har varit så i en vecka. När det är sådant här väder så är jag glad att jag inte beställt en semester utomlands. Fredrika sätter sig bredvid mig, hon har en glass i handen.
– Hej Fredrika.
– Hej Michael, jag ber om ursäkt för att jag inte har hört av mig.
– Ingen fara, Fredrika.
– Men det var så jävla skönt och jag var rädd för att falla för dig Michael.
Jag ser på henne och hon tar en sked glass och stoppar i munnen.
– Det var väldigt skönt för mig med Fredrika.
– Men du var inte rädd för att falla för mig?
– Nej, det var jag inte. Jag är inte rädd för att falla för någon, människor ser alltid lite konstigt på mig när jag säger att Ella var mitt livskärlek. Men för mig så var det så, jag har aldrig känt något liknande för en annan kvinna. Första gången jag såg henne, det var som om alla andra människor försvann. De existerade inte längre, hon sa att hon kände likadant. Jag har ”bara” varit med fyra kvinnor. Ella, en fransyska, en kvinna som heter Isa och dig Fredrika. Jag har aldrig legat runt, det har aldrig varit något som tilltalat mig. Så hade jag inte velat älska med dig Fredrika så hade vi inte gjort det. Men jag var inte rädd för att falla för dig. Inte efter att vi älskat en gång, jag känner för dig. Men inte så Fredrika.
Hon äter vidare av sin glass.
– Tack Michael.
– För vadå?
– Din ärlighet.
– Jag är alltid ärlig, framförallt när det handlar om viktiga saker. Du är viktig för mig Fredrika, jag vill inte förlora din vänskap. Jag har inte så många vänner och de få jag har är jag rädd om.
– Detsamma Michael. Jag krossade Frank, jag gjorde som du sa i mejlet och jag krosonsade honom. Han sjunger som en kanariefågel nu.
Jag sluter ögonen och jag samlar mig.
– Tack Fredrika.
– Nej Michael det är vi som tackar dig. Jag tackar dig, du har hjälpt mig att få hämnd. Mina föräldrar kan kanske lägga det bakom sig när jag berättar att svinet som försåg min bror, deras son med droger är död.
Jag ser på henne och jag nickar.
– Jag ville göra så många hemska saker med honom Fredrika, men det hade skickat mig utför ett stup som jag kanske inte kommit upp ifrån igen. Så jag får nöja mig med denna hämnd. Vår morfar kommer att se till så att han får vad han förtjänar i fängelset.
Hon ser på mig.
– Jag är polis så jag ska inte tänka som jag gör men jag gör det ändå. Jag är väldigt glad för att det blir så. Han är ett svin och han förtjänar det som kommer att hända med honom.
– Ja det gör han, han förtjänar tusen gånger värre saker än så Fredrika.
Hon ser på mig och hon ler.
– Jag är glad för vänskap jag med Michael.
– Så bra Fredrika.
Vi ler mot varandra, jag drar henne till mig och jag kysser hennes kind…
Jag öppnar sidan och jag ser på intagningen, jag har kommit in på alla tre utbildningarna. Det hade jag inte väntat mig, jag kommer inte att kunna välja. Så jag bestämmer mig för en lite radikal lösning. Jag tar en tärning, 1 – 6 är läkarutbildningen, 2 – 4 är juristutbildningen och 3 – 5 är ekonomiutbildningen. Först till tre vinner, jag börjar att slå tärningen…Jag klickar på juristutbildningen, den vann. Jag accepterar min plats och jag ler. Jag säger med lågröst.
– Jag kom in Ella.
Jag blinkar bort tårarna från ögonen och jag torkar mina kinder…
Jag rör mig i takt till musiken, jag är på Moriskan. Jag fick ett meddelande från Denise om att det är Freestyle här ikväll. Det är sommaruppehåll på dansen, så att få möjligheten att dansa är skön. Vilket jag gjort i flera timmar nu, den erotiska stämningen har byggts upp under hela kvällen. Jag ser på de andra som dansar, deras rörelser är väldigt utmanande. Jag känner hur någon tar min hand och leder ut mig på dansgolvet, jag ser på ägaren till handen och det är Frida från Haket. Hon ser på mig och jag ser på henne och precis när vi kommer ut på dansgolvet så byter Dj:n låt och vi börjar att dansa. Det är en het latinamerikansk låt, vi börjar att dansa och vi dansar på en väldigt tunn egg för vad som är anständigt. Alla andra som dansar ”försvinner” den enda jag ser är Frida, vi fokuserar bara på varandra och dansandet. Det är som om vi är en person inte två. Låten tar slut och hon ser på mig och jag på henne, hon ler lite och sen går hon iväg. Jag ser på henne och jag landar i att jag dansat med denna gudinna till kvinna. Jag slickar mig om läpparna och jag ser på hennes rygg och rumpa när hon lämnar Moriskan. En annan hand tar min och jag vänder mig och jag ser Johanna från dansen le mot mig och vi börjar att dansa…
Jag ser på Frun sen på Ivan, min mormor och tre andra personer. Två män och en kvinna. Jag sätter mig på den enda lediga stolen, det är blå himmel och solsken därute. Öresund ligger spegelblankt och man ser till Köpenhamn häruppe ifrån.
– Vill du ha något att dricka Michael.
– Gärna en flaska mineralvatten.
– Med eller utan smak?
– Gärna med.
En av männen som står i rummet går till en kyl och han tar en petflaska och han kommer fram till mig.
– Tack.
– Varsågod.
Jag ser på personerna runt bordet.
– Så vad gör jag här?
– De två har grävt ner sin stridsyxa.
– Jaha och hur berör det mig? Vad har jag med det att göra?
– Efter det som hände med dina ingifta morbröder så är de lite oroliga för att du ska ge dig på dem.
– Varför skulle jag göra det? Förutom min plikt som medborgare att om jag får reda på om de smugglar in sitt skit till Sverige så kommer jag att kontakta polisen. Jag kan göra det för att jag inte är rädd för dem. Jag vill inte ha ett skit med deras äckliga skit att göra. Jag avskyr det de gör, hur de livnär sig på andras lidande. Jag har som jag berättade för dig och din dotter. Sett baksidan av deras verksamhet. Jag har allvarligt övervägt att bli polis. Allt för att få sätta dit dem, men jag har också insett att som polis är jag mer begränsad än vad jag är som privatperson. Vad de inte tänker på är att nödvärnslagen är väldigt generös. Jag får i princip försvara mig hur långt som helst. Så länge jag inte dödar dem. Eftersom jag inte är rädd för dem, så kommer jag inte att ha några som helst problem med att försvara mig. Men jag kommer inte göra dem något om de inte provocerar mig. Vad min mormor också emellanåt glömmer är att detta.
Jag visar mitt märke på insidan av min handled.
– Förbjuder henne att ge sig på mig. Men vi säger så här mormor, ”glöm” bort det en gång till så ”glömmer” jag också bort det och åker till Hamburg och hälsar på morfar.
Hon stirrar på mig och hon slickar sig om läpparna.
– Och vad det gäller dig Ivan, ge fan i mig så ger jag fan i dig. Jag räddade indirekt ditt liv och det kostade mig mitt livskärlek. Fortsätt med ditt skit mot mig så blir det konsekvenser. Förstår du? Som sagt jag har läst på mig om nödvärnslagen. Jag kommer inte att ”göra” er något om ni inte ”gör” mig något. När det kommer till mina morbröder. Tja frågan är om det var första gången för dem mormor? Jag menar han fick stånd och han kom och den andra morbrodern hade inga problem med att svälja. Vem vet jag gjorde kanske dem en tjänst.
Min mormor stirrar på mig, jag ser en snabb ryckning i Fruns läppar. Ivan ser fundersam ut. De andra tre personerna måste vara de andra i Rådet. De har inte fyllt den femte platsen än.
– Så för att sammanfatta det, ge fan i mig så ger jag fan i er. Men om ni så mycket som tittar lite snett på mig så kommer jag att stirra tillbaka på er.
– Då gör vi så, ni låter varandra att vara.
– Ja.
– Ja.
– Ja.
Jag reser mig, jag ser på utsikten.
– Jag är glad att jag inte bokade en resa, det finns inget som slår detta. Jag har rest till en hel del exotiska platser, men inget slår detta. Lika mycket som jag älskar detta lika mycket avskyr jag två plus, småregn och blåsten från november till mars. Frun ni andra ha en trevlig dag.
– Detsamma Michael.
– Tack Frun.
Jag går till hissen, jag trycker på knappen och dörren öppnas. Jag går in och jag trycker på B knappen. Frun ser på dörren tills den stängs, sen vänder hon sig till de två som sitter framför henne.
– Han har Rådets fulla stöd, ger ni er på honom så försvinner vårt stöd. Förstår ni?
De stirrar på henne, min mormor nickar och Ivan säger.
– Ja frun.
– Bra…
Fredrika ser på mina kusiner, alla tre uppträder som om de äger hela staden. Polisen är inte här för att spana på dem. De är här för att spana på andra, hon tar en klunk. Två män som väntar på två andra män. De ska genomföra ett knarktillslag, två av männen ska sälja en stor mängd tabletter till de andra två männen.
– Är på väg mot bordet, vi säkrar bilen.
– Ok, gör er klara.
Fredrika gör sig redo, när signalen kommer så ska hon tillsammans med tre andra poliser säkra skurkarna. Skurkarna kommer att byta bilnycklar, när de gör det så slår polisen till. De två skurkarna sätter sig hos de andra två skurkarna, två minuter senare så sker bytet.
– Nu!
De lämnar sina platser och rusar fram till skurkarna, Fredrika täcker den ene av sina kollegor. En annan täcker den andre, sen handbojas de fyra skurkarna och de leds iväg när polisen tagit nycklarna till bilarna. Människorna på Lilla torg ser på vad som händer och när ordningen är återställd så klappar människorna. Eller alla klappar inte, mina kusiner ser på Fredrika och de går fram till henne.
– Vad fan är du snut?
– Hej på dig med Lisa, ja jag är polis. Innan du säger något dumt, så gör inte det. För då får du bara spendera en natt i häktet. Jag är polis, det är faktiskt inte lagligt att säga precis vad som helst till oss.
– För fan chilla!
– Hur gammal är du Lisa?
– Lika gammal som du, vadå då?
– Tala så att man förstår vad du säger.
– Nej Lisa, hon försöker provocera dig.
Fredrika ler mot Jeanette.
– Michael sa att du är den intelligenta av er. Han sa också att han satt dig på plats. Vi är väldigt bra vänner han och jag. Jag ska kanske säga till honom att ni uppträder som ni gör.
De tre kvinnorna stirrar på henne.
– Han meddelade er mormor och Ivan att han inte är rädd för dem. Jag insåg att jag inte är rädd för er längre, tvärtom så är ni rätt så patetiska. Ajabaja, Lisa du ska lyssna på Jeanette. Vi är inte rädda för er längre, verkligen inte.
Hon lämnar dem ståendes med väldigt förvånade blickar, de som stod tillräckligt nära dem hörde precis vad som sades. De ser på det tre kvinnorna och deras ansikten förändras…
Jag ser på Isa och hon ser på mig.
– Så du låg med någon annan?
– Ja, det gjorde jag och som vi var överens om så berättade jag om det för dig.
– Vad känner du för henne?
– Hon är en väldigt bra vän, vi älskade med varandra en gång och vi kom fram till att vi inte kommer att göra om det.
– Varför inte?
– För att vi värdesätter vår vänskap mer än att älska med varandra ett par gånger och sen inse att det kanske kostar oss vår vänskap.
– Känner du likadant med mig Michael?
– Nej, men vi har inte känt varandra sen vi var sex år i heller Isa. Det har jag och Fredrika, vi älskade och kom fram till att det inte kommer att hända igen. För vi vet båda två att oavsett hur skönt det var så kommer vi aldrig att bli ett par hon och jag. Så vi kommer inte att älska med varandra igen.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Är du alltid lika ärlig Michael?
– Ja, jag är alltid ärlig.
– Och var ser du oss två?
– Om jag ser framför mig att vi kommer att gifta oss och bli grå tillsammans Isa?
– Ja.
– Jag vet inte, gör du?
Hon ser på mig, jag vet inte om mitt svar ställde henne lite. Sen säger hon.
– Nej Michael, tyvärr så gör jag inte det. Och det är på grund av orsaker som är helt befängda. Men oavsett så är det så.
– Och vilka orsaker är det?
– Jag blir svartsjuk när andra kvinnor tittar på dig, du ser för bra ut, du är för intelligent och du är ärlig. Du behandlar mig väl, säkert bättre än jag förtjänar och en massa andra saker. För att sammanfatta det så är du för bra för att vara sann Michael.
Jag ser på henne…
Det känns lite märkligt, det har gått en vecka sedan vi ”gjorde slut” eller vad man ska säga. Vi kommer att fortsätta vår yrkesmässiga relation, vilket kommer att öka när de två kampanjerna släpps. Vilket de kommer att göra i samband med modeveckan i New York, det är tydligen där som man presenterar sina stora kampanjer. För de två märkena som jag fotats för så är det deras stora kampanjer. Mystiken om mina magrutor kommer att växa, spekulationerna om vem de sitter på kommer att sätta igång på allvar. De kommer att komma till Isa för att boka dem. Jag såg på henne och sa.
– Ok.
Jag pratade inte så mycket mer resten av vårt samtal, vi bröt upp och jag tog en lång promenad och funderade på det som hon sagt som anledningar till att inte gå vidare så att säga. Där kommentaren om att jag ser för bra ut ställde mig mest. Jag stannade vid en spegel och tittade på mig själv. Jag förstod inte vad hon pratade om. Fredrika kommer fram till mig och vi kramar varandra. Vi går och köper varsin kaffe och sen sätter vi oss. Hon tittar på mig och säger.
– Vad är det Michael?
– Va?
– Vad är det, jag är polis jag ser på människor när det är något. Vad har du gjort? En gammal flamma som är gravid? Du hjälpte inte en gammal tant över gatan?
Jag ser på henne.
– Det var rejäla hopp, nej jag har inte gjort någon gammal flamma gravid. Jag hjälpte tio tanter över gatan innan lunch.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på det och säger.
– Jag har träffat en kvinna ett par gånger, vi var inte tillsammans eller så. Men det var ändå lite mer än bara träffas för att tillfredsställa ett behov.
– Alla andra säger ligga med varandra Michael.
– Det låter så billigt om något så fint.
Hon ser på mig och hon skakar lite på huvudet medan hon ler.
– Fortsätt Michael.
– Vi kom överens om att vara ärliga om vi låg med någon annan. Jag gjorde det och var ärlig med det. Det både uppskattades och inte, men i alla fall. Vi träffades i förra veckan. Hon ställde frågor om dig, jag svarade på dem. Sen ställde hon frågan om jag kunde se henne och som gamla och grå tillsammans. Jag sa som det var att det var en möjlighet. Jag frågade henne vad hon kände och fick en längre förklaring på att jag sammanfattningsvis ser för bra ut, är för ärlig och hon blir svartsjuk när andra kvinnor ser på mig. Så hon ”avslutade” oss så att säga.
– Vad är det som gör dig ställd?
– Tja alltihop, som till exempel att jag skulle se för bra ut? Helt ärligt så vet jag inte vad hon talar om. Jag är jag liksom.
Hon ser lite förvånat på mig och sen ler hon lite.
– Du är bra naiv ibland Michael.
– Förlåt?
– Du ser väldigt bra ut Michael, på en skala från 1 – 10 så får du 11.
Jag känner att jag rodnar, jag är glad att jag är solbränd men det syns ändå.
– Tack, eller vad man säger. Så jag ser bra ut?
– Haha ja Michael det gör du.
– Det gör du med.
– Jag vet Michael, jag har fått höra det i det mesta av mitt liv.
– Det har inte jag.
– Nej men du har också haft en speciell uppväxt, där en sådan sak inte diskuterades. Men jag kan hälsa att tjejerna i klassen var väldigt tills sig över dig.
Jag känner att jag blir ännu rödare i ansiktet.
– Sen vill jag tillägga att om hon använder de argumenten så är hon inget att satsa på Michael. Det är helt fel anledningar och för mig så låter det som bortförklaringar till andra anledningar.
– Som skulle vara?
– Att hon vill fortsätta att ligga runt Michael, hon blev generad för att du var ärlig när inte hon varit det. Jag kan till 99% lova dig att hon också legat med någon annan. Jag är nästan säker på att det även vad med mer än.
Jag ser på henne.
– Du är bra på mycket Michael, men inte när det kommer till kvinnor och den riktiga världen så att säga. Lita på mig bara.
– Javisst Fredrika.
– Som jag sa innan, du är naiv. Bara för att du alltid är ärlig så tror du att andra också är det. Det är faktiskt precis tvärtom Michael. Jag uppskattar din ärlighet väldigt mycket, jag uppskattar även att jag alltid kan vara ärlig med dig Michael.
– Och det kan du inte vara med andra Fredrika?
– Med vissa ja, men inte med alla.
Jag ser på henne och jag förstår vad hon menar med att jag är naiv när det kommer till ”vardagssaker”
– Så hon var inte rätt för mig?
– Nej Michael det var hon inte, anledningarna stämmer säkert. Men den största anledningen var att hon vill ligga med andra.
– Där ser man, så du tycker att jag ser bra ut?
– Haha ja Michael det gör du. Vänta.
Hon ser sig omkring, sen reser hon sig och hon går fram till en kvinna i medelåldern som sitter med yngre kvinna. Hon ställer en fråga till dem och de tittar på mig. Sen svarar de och hon kommer tillbaka.
– 11 och 10,5 dottern gillar inte din frisyr. Den är inte moderiktig.
– Nej men den är praktisk.
– Haha men du är inte militär längre, behöver du verkligen en praktisk frisyr Michael?
Jag ser på henne och inser att hon har rätt.
– Kanske inte.
– Nej, kanske inte. Men hennes mor ansåg att du klär väldigt bra i den.
– Där ser man, så hur gör man då?
– Haha ja du vill du ligga bra till hos mogna kvinnor eller kvinnor i din egen ålder?
– Är inte det mer än fråga om smak Fredrika?
– Förvisso men jag tror att en annan frisyr, en mer moderiktig frisyr skulle tilltala de lite yngre kvinnorna.
– Så jag ska låta det växa mer.
Hon ser på mig.
– Det var kortare innan, Fredrika.
– Där ser man, men jag tycker att du ska låta det växa, Michael. funkar det inte så är det bara att klippa det då.
Jag tar en klunk av kaffet, hon har rätt. Det kostar ingenting att låta det växa.
– Du skulle kanske kompromissa.
– Förlåt?
– Ha det kort på sidorna och i nacken och låta det växa uppepå.
– Ja kanske det tack för tipset.
– Det var så lite så Michael. Vi ska nog få ordning på dig.
Jag ser på henne, hon ser på mig och hon ler lite sen börjar hon att skratta…
Jag ser på mejlet och jag svär lågt. Jag går till fönstret och jag ser ner på gatan. Jag är glad att vi inte nås av solen här. För då skulle man kokas långsamt. Jag tänker på mejlet, det är ifrån Peder. Han ber mig om hjälp, en gemensam kamrat från Legionen som är en rikemansson som testade på legionen för att det var ”häftigt” lämnade oss innan hans kontrakt gick ut. Hans far dog och han var huvudarvingen till hela företagssfären. Han heter Pierre och är Belgare, vi gillar inte varandra. Vi gillar verkligen inte varandra, men nu gäller det inte honom utan hans fru och barn. Jag tar fram min telefon och jag ringer numret som fanns med i mejlet.
– Det är Peder.
– Det är Michael.
– Hej Michael, det var länge sedan.
– Ja Peder alldeles för länge sedan. Vart ska jag komma?
– Så du ställer upp?
– Ja, jag ställer upp så länge jag slipper träffa honom.
– Givetvis.
– Tack, var ska jag komma?
Han säger en adress i Danmark. Vi lägger på och jag packar en väska, jag kör till förrådet och jag tar mina saker och jag lägger dem i det speciella facket som jag gjort bak i bilen. Jag sätter mig i bilen och skriver in adressen i min GPS…
Vi kramar varandra, vi är lika långa, han är muskulösare än vad jag är. Men han bär också mer utrustning än mig. Vi går in i huset och jag hälsar på de andra sex personerna som ingår i ”truppen” Peder går igenom planeringen. När han är klar så lämnar vi hans hus och kör till ett mindre flygfält, ett plan väntar på oss där. Vi byter om snabbt och tar på oss fallskärmarna. När vi är klara så går vi på planet, det lättar och planet stiger upp till marschhöjd. Vi ska till gränsen mellan Holland och Tyskland där kidnapparna håller hans familj. Hans företag har framställt en revolutionerande fiberteknik, ett konkurrerande företag vill ha patentet. Pierre vägrar att sälja det, så de lät få hans fru och barn kidnappade. Deadlinen går ut om sex timmar, de hade egentligen en annan prickskytt som skulle varit med. Men han blev full och åkte dit för misshandel, han sitter häktad i Danmark…Vi hoppar och jag landar först och jag kopplar loss mig från skärmen och sen börjar jag att springa. Jag har fem minuter på mig att komma fram till den plats som jag ska vara på. Jag ser på klockan, en minut tillgodo.
– Framme.
Jag får ett klick till svar, jag ser deras framryckning. Jag samlar mig och jag skjuter vakterna på sekunden för utsatt tid. De dör snabbt, de andra sex gör intrånget. Jag reser mig och börjar att springa. Jag ska täcka deras tillbaka dragande om det behövs. Jag springer de niohundra metrarna så fort jag vågar. Jag kommer fram till min plats och jag stannar. Jag hör deras röster i mina öron. När de är på väg ut så reser jag mig och jag täcker deras reträtt. De rör sig så snabbt som de kan förbi mig, jag sjunker ner på ett knä och jag täcker dörren.
– Kom nu Michael!
Jag reser mig och springer till de två bilarna som väntar på oss. Jag vänder mig om och jag besvarar elden. Jag dödar två av dem och sen hoppar jag in i den ena bilen. Den kör i väg snabbt, tio sekunder senare så slår en drönare ner i byggnaden. Jag ser på Peder, han ser lika förvånad ut som mig. Han visste inte om den han i heller. Det är säkert Pierre som på något vis rekvirerat den…
Jag kramar Peder och han svarar på den, vi delar på oss och jag går till min bil. Vi lämnade hans fru och barn på en överenskommen adress. Jag väntade utanför, de andra kom ut efter en stund och satte oss i bilarna och körde till Danmark och Peders bostad. Jag lastade in mina saker i min bil, vi har fått betalt. Jag startar bilen och kör mot Sverige. Nu behöver jag verkligen inte ta studielån, jag ler lite…
Vi ser på varandra, jag ler lite och hon svarar på leendet. Vi säger inget till varandra, eller jag beställde som alltid när jag är här en dagens. Idag så är det stekt sill med potatismos. Jag sätter mig vid ett ledigt bord, jag börjar att äta. Jag tänker lite på Peder, han var större än han någonsin varit innan. Frågan är hur mycket hjälpmedel han stoppar i sig och vad det kommer att göra med honom om han inte ser upp. Det märktes inget på humöret, verkligen inte. Men frågan är varför han om han nu gör det tar till hjälpmedel för att bli större. Frågan är om det blivit en fix idé hos honom. Frågan är hur mycket större han kan bli innan det blir ineffektivt. Han hade svårt att springa, frågan är om det blir värre. Jag tänker på Pierres kreativa lösning med drönaren. Hur rik måste man vara för att köpa en sådan? Säkert jävligt rik.
– Vad tänker du på?
Jag lyfter min blick och jag ser på Ellinor.
– Hur rik man måste vara för att ha råd med drönare lastad med 500 kilo sprängmedel, Ellinor.
– Förlåt?
– Arbetsskada, jag är före detta elitsoldat. Vi får konstiga tankar ibland.
– Haha ja det får jag säga, kan jag sitta med dig?
– Givetvis.
– Tack Michael.
Hon går och beställer, jag ser att Frida vet vem hon är. Det finns en viss respekt i hennes blick. Chefens dotter får man behandla väl, sen så ska det sägas att Frida behandlar alla väl. Det räcker att hon ler mot en så tappar man alla koncept om verkligheten. Hon är så vacker så att det nästan gör fysiskt ont att se på henne. Ellinor kommer till bordet och hon sätter sig. Hon ser på mig och hon säger.
– Jag skulle vilja tacka dig Michael.
– Det har du redan gjort Ellinor.
– Inte för det jag tackade dig för då. Din berättelse gjorde så att jag vågar gå ut igen.
– Så bra Ellinor.
– Den gjorde också så att jag kunde släppa en hel del mörka tankar.
– Ännu bättre.
Jag ser på henne och jag ler, hon ler tillbaka och jag tar en tugga av maten.
– Gillar du fisk?
– Jag äter det mesta, men efter tio år med fransk mat så uppskattar jag svensk husmanskost, Ellinor.
– Så det franska köket är så dåligt?
– Nej egentligen inte, men jag älskar svensk husmanskost.
Frida kallar på Ellinor och hon reser sig och jag ser på hennes rumpa. Den är fin, lite liten kanske men fin. Jag slår undan sådana tankar, hon har varit med om något hemskt då ska jag inte glo hennes rumpa med lystna blickar. Hon får brickan och hon kommer tillbaka till bordet. Hon sätter sig och jag ser på maten, det är en smashburger med pommes och Coleslaw. Hon börjar att äta och jag tar en tugga jag med, hon är en vacker ung kvinna ser jag nu. Hon är en ginger som de kallas, hon har dock inte gröna ögon. Hon har en fyllig mun, en lagom stor näsa och vackra ögon. Som sagt hon är en vacker ung kvinna. Jag inser att jag inte vet hur gammal hon är.
– De har stans bästa burgare här, har du testat dem Michael?
– Nej faktiskt inte, eller innan jag stack så gjorde jag. Men då fanns inte smaskburgare här.
– Du sa inte så mycket om din far, eller din mor när du var hemma hos oss Michael.
– Nej det är för att det fortfarande gör ont när jag talar om dem. Det är en rätt så bisarr historia. Min farfar och min morfar bestämde sig för att mina föräldrar skulle gifta sig. Min morfar betalade min farfar en rejäl summa pengar för att de skulle bli så. De var sexton år när de gifte sig. De gifte sig inte i en kyrka. Vi är inte direkt kristna, eller jag vet inte vad vi är. Men i alla fall de gifte sig, de tillbringade natten tillsammans och min mor blev gravid och nio månader senare så föddes jag. Min morfar hade skaffat mina föräldrar ett boende. Vi bodde i samma radhus fram till de dog. Det blev kaos då så jag stack och hittade ett eget boende. Men nu hoppar jag, mina föräldrar gifte sig för att jag skulle födas och sen så tränade min far mig i att bli en lönnmördare som han var, som hans far var och en massa andra före honom. Min fars släkt är väldigt känd inom vissa kretsar så att säga. De kommer från en gammal stad i Italien som hette Volpo, den drabbades av pesten eller liknande. Så han som blev den första flydde från Volpo. Legenden säger att han reste österut, där han till slut kom fram till en borg i bergen och där lärde han sig det han behövde för att bli lönnmördare. Han reste tillbaka och startade upp verksamheten, han gifte sig och fick en son. Han lärde upp sin son, som sen lärde upp sin son osv. fram till mig. Men skillnaden på min fostran och de andras fostran var att mina föräldrar lärde mig de mjukavärdena med. De lärde mig om rätt och fel, om konsekvenser osv. när jag enligt familjens traditioner var full lärd så dödade min morfar min far. Då hade vi ett par månader tidigare fått reda på att min mor drabbats av obotlig cancer.
– Varför dödade han din far?
– För att han ville vara säker på att han ägde mig. Men hans plan slog bakut, vad han och alla andra missat var att mina föräldrar älskade varandra. De visade aldrig sin kärlek öppet, men därhemma innanför våra stängda dörrar så var de väldigt kärleksfulla mot varandra. De älskade varandra och de älskade mig, när min far började släktens träning med mig så tog min mor med mig till en dansstudio och jag lärde mig dans. Det hemska jag lärde mig balanserades av det vackra i dansen. När min far mördades så gick min mor amok, hon lämnade släkten. Sen dog hon, hon förbjöd mig att ta bort mitt märke. När jag var nitton så blev jag hämtad till min morfar, hans plan att skaffa sig en egen lönnmördare föll ihop. Han försökte tvinga mig att döda en person. Jag sa mitt pris, det var han inte beredd på. Det köpte mig tillräckligt med tid för att försvinna.
– Så han köpte din far för att skaffa sig en privatlönnmördare?
– Ja, min morfar är vad de som skriver om sådana människor kallar för en drömmare. Han tänker i flera steg, han planerar årtionden i förväg. De reagerar sällan bra på snabba beslut. Så när jag sa att jag skulle ha 500 000 för att döda den person som han ville att jag skulle döda så reagerade han långsamt. Han trodde att jag bara skulle falla till föga. När jag inte gjorde det så rubbade det hans cirklar. Vi dödar inte någon utan ersättning. Vi är Volpo släkten. Här i Sverige så heter vi Kraft. Mina föräldrars arv till mig var att de skapade en kännande människa, inte en iskall person. Min far var det tills han träffade min mor, han sa alltid att hon tinat hans frusna hjärta. Att hon gjorde honom hel, att hon räddade hans förstånd.
Jag har ätit färdigt, det har inte hon. Det är en tredjedel kvar av burgaren och en del av pommesen. Hon tar en bit till av burgaren och hon tuggar på den.
– Det får en att tro på kärlek vid första ögonkastet Michael.
– Ja, jag har upplevt det själv. Vi träffades på en insparksfest på gymnasiet, för mig så fanns bara hon och ingen annan. Vi levde ihop i tre år innan min morfar ställde sitt ultimatum.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon tar en klunk av colan. Jag ser att hon är färdig.
– Det är kul att se att du vågar gå ut igen Ellinor.
– Tack Michael, som sagt. Det är din förtjänst, det är din förtjänst att jag ens sitter här.
Jag vet inte vad jag ska svara på det, så jag säger inget.
– Jag kommer att lämna Malmö ett tag, jag behöver komma härifrån. Så jag ska flytta till min farmor och farfar, de bor i Stockholm. Jag kommer att byta universitet.
– Vad läser du?
– Jag ska bli civilekonom.
– Är det kul Ellinor?
– Ja det är en bra utbildning, den är bred om inget annat.
– Det var ett av mina val.
– Vilka var de andra?
– Jurist och läkare, jag kom in på alla tre utbildningarna. Så jag fick låta slumpen avgöra vilken utbildning det blev.
– Och vad blev det?
– Jurist, jag ska läsa till jurist.
– Spännande.
– Ja det ska det bli om inget annat så är det en klar omställning till det jag gjort de senaste tio åren.
– Ja Michael.
Vi ser på varandra…
Jag ser ner på den smala gatan, det hände inget men det var nära. Hon ville att jag skulle ta initiativet, men det skulle bara bli bekymmer med det. Bekymmer som ingen av oss behöver. Hon tror att hon är förälskad i mig för att jag räddade henne och jag vill inte älska med henne för att inte inge henne falska förhoppningar. Hon är en vacker och intelligent ung kvinna men hon får det inte att kittla till i min mage. Sen så är hon Fruns dotter. Bara det är en väldigt bra anledning till att inte inleda något med henne. Jag svettas ymnigt, det talas om att det är den varmaste sommaren på väldigt länge. För värmen håller i sig, jag tar en klunk av den kalla ölen. Jag blundar och jag fantiserar om Ella, jag ser hennes vackra leende…
Jag ser på motorcykeln, jag går fram till den och jag sätter mig på den. Jag rätar på den och jag ler lite, det är vad de som kör glidare kallar för en riskokare, andra kallar det för en dödsmaskin. Jag kallar det för frihet. En säljare kommer fram till mig.
– Det är en bra maskin. Förlåt, Kent.
– Michael, det förväntas ni väl att säga?
– Haha jo så är det, men det är en bra maskin. Två hundra mil, inte vårdslöst körd och den är nyservad.
– Om den nu är så bra varför sålde den förre ägaren den?
– Han blev pappa.
Jag ser på honom och säger.
– Den är din?
– Ja den är min.
– Kan du tänka dig att gå ner tiotusen, så tar jag den direkt.
– 7500.
– Då får du bjuda på en hjälm.
– Haha jadå.
– Ska vi göra affär?
Vi går till hans kontor, han bjuder på en hjälm, jag köper kläder och en ryggsäck. De har en kampanj där de bjuder på sexmånaders försäkring. Så jag är försäkrad när jag kör härifrån. Vilket jag kommer att göra…
Jag ser på Öresund, jag är i Lomma och solar. Jag körde hit när jag köpt motorcykeln, jag ser på människorna på stranden. Anledningen till motorcykel köpet var att jag fick en bonus från kalsongmärket. De säljer kalsonger som aldrig förr och det var deras sätt att säga tack. Jag fick en bonus som jag la på en motorcykel, inte hela bonusen men en del av den. Isa ringde innan och meddelade att hon har flera potentiella kunder på gång. Jag sa att det var kul och att jag var på om det dök upp något mer konkret. Hon lät glad när jag sa det. Hon lät glad över att jag svarade, för mig så är det ett sätt att sätta bröd och smör på bordet. Då är jag professionell. Jag tar en klunk av mineralvattnet, jag skruvar på korken och jag sveper med blicken över människorna här på stranden. Om det är fint väder i morgon så ska jag köra till en mindre strand utanför Ystad. Mina föräldrar körde alltid dit. Det är som att komma till en strand utomlands, med vit sand och blått hav. I detta fall så är det Östersjön. Men det är en speciell strand som inte så många vet om. Jag lägger mig på rygg och fortsätter att förbättra min bränna…
Fredrika ser på de anklagade, härvan har växt och den är så stor att det kommer att bli många rättegångar och de kommer att dra ut på tiden. Den rättegång hon kommer att följa är den mot Frank. Hon ser när de leder in honom, han ser lite ut som en ballong som luften sakta sipprar ut ifrån. Han sätter sig och förhandlingen börjar, hon ser sig omkring i salen och till hennes förvåning så är ingen av hans släktingar här. Hon tar fram sin telefon och skriver ett meddelande till mig.
– Är på Franks rättegång, ingen av era släktingar är här.
Jag öppnar ögonen och jag tar telefonen, jag läser meddelandet. Jag sätter mig upp och börjar att skriva.
– De har skurit alla band med honom, han är en paria som jag är. Han existerar inte för dem längre, frågan är om de kommer att tysta honom innan rättegången är slut. Eller om de väntar tills han åker in.
Jag skickar meddelandet. Fredrikas telefon skakar till, hon öppnar den och hon läser mitt meddelande.
– Så han är en paria? Så du tror att de kommer att döda honom?
Hon skickar meddelandet. Jag läser det.
– Ja utan tvekan på båda, hade inte Frun lagt sig i så hade de fortsatt att försöka döda mig. Hon stoppade inte dem bara för att hon gillar mig så att säga.
Jag skickar meddelandet och min blick fastnar på en väldigt vacker kvinna med en minst lika vacker tatuering. Det är en blomranka som börjar vid hennes högra ankel och slingrar sig runt hennes ben, överkropp och slutar vid hennes hjärta. Där är blommor, fjärilar och bin vid rankan. Min blick förlorar sig i tatueringen, mer än på hennes fantastiska kropp. Hon tränar nog en hel del. Fredrika läser mitt meddelande.
– Vad menar du?
Jag läser meddelandet.
– Det skriver jag inte i ett sms till en polis. Men ni ska vara på tårna, för de kommer att försöka döda honom. Jag tror att de gör det innan rättegången är klar, han sitter på många hemligheter.
Jag skickar meddelandet och min blick är fortfarande fäst på kvinnan, jag släpper henne med blicken och jag ser att jag inte är ensam om att se på kvinnan. Hon är väldigt medveten om blickarna som hon får. Hennes sätt att stå kvar säger mig att hon njuter av dem. Och varför skulle hon inte göra det? Hon är som sagt en väldigt vacker kvinna. Jag lutar mig mot sandbanken. Fredrika läser mitt meddelande och hon svär till lite och hon lämnar salen och hon ringer till sin chef.
– Ja?
– Jag har fått ett tips om att de kommer att försöka döda Frank.
– Av vem?
– Hans kusin som vet hur de tänker. Han har stått med på deras lista över personer som de velat döda. Men Frun stoppade dem.
– Ok och han vet att de kommer att göra det?
– Frank sitter på väldigt många hemligheter om mång personer, inte bara om sin släkt. Skurkarna kanske gör gemensam sak och dödar honom. De kommer inte åt honom i häktet. Eller det är väldigt svårt där, men transporten mellan häktet och här är oett utmärkt tillfälle för dem.
– Ja, jag tar tag i det direkt. Bra fångat Fredrika, du får hälsa kusinen.
– Det ska jag göra, en sak till. Frun har en svag sida för honom, så vi ska vara försiktiga i vårt samröre med honom.
– Jag hör vad du säger Fredrika.
De avslutar samtalet, hon skriver till mig.
– Min chef tackar för varningen, han kommer att kontakta de som sköter om transporterna.
Jag läser meddelandet.
– Sätt honom vid en dator i häktet, han behöver inte vara fysiskt på plats. Det är bara att starta Teams.
Hon läser meddelandet och rodnar lite. Hon ler lite och hon skickar det jag skrivit till sin chef. Sen går hon in i salen igen och sätter sig. Hon ser på alla människorna som är i salen. Hon börjar att titta efter potentiella hot mot Frank, för en minut eller två pågår det en förhandling inom henne om hon skulle stoppa de som skulle försöka att döda Frank. Hon kommer inte fram till något bra svar…
Jag dyker i vattnet, det är lite kallare här än vad det var i Lomma. Men det är inget ovanligt, Östersjön är kallare att bada än var Öresund är. Det har säkert med strömmar, vattendjup och sådana saker att göra. Jag simmar tillbaka mot stranden och jag går upp till min plats och jag sätter mig på min stora badhandduk, jag tar en annan och torkar av mig. När jag är klar så lägger jag den bredvid min andra. Jag sätter på mig min keps och mina solglasögon, jag stoppar i mina hörlurar och sätter på ljudboken som jag lyssnar på. Det är jan Guillous mer eller mindre självbiografiska bok om sin släkt. Jag är på den tredje boken av tio. Polisen lyssnade på mitt förslag så nu sitter Frank i sin cell på häktet och deltar i sin egen rättegång via en dator. Frågan är hur mycket släkten och andra kriminella element skriker just nu. Jag bryr mig inte, de är svin och de ska åka dit. Jag skulle vilja ha varit en fluga den senaste veckan så att jag kunnat lyssna på gnällandet på släkten…
– Hur länge tror du att rättegången kommer att pågå Fredrika?
– Jag vet inte, men ett bra tag, varför Michael?
– För att jag vill vara där när de läser upp domen mot honom. Jag är väldigt tacksam att vi inte har samma system som i USA där han sluppit undan straff och får hemlig identitet osv.
– Jag håller med dig, jag meddelar dig när jag vet datumet för hans dom.
– Tack Fredrika, jag hade velat se honom i ögonen. Men det kommer jag tyvärr inte få göra. Jag får rätt ofta säga åt mig själv att döden är alltför lätt utväg för honom. För jag vill verkligen döda honom Fredrika. Inte bara för det han gjorde mot Ella, utan för tusen andra saker som han gjort mot mig. Du förstår, han har varit avundsjuk på mig i hela sitt liv. För att jag var min morfars gunstling. Min morfar fick reda på Franks behandling av mig. Den bestraffningen som Frank fick var grym och brutal, den var så pass brutal så att han fick en testikelprotes. Den bestraffningen var anledningen till att han våldtog Ella. Han trodde att hon visste vart jag tagit vägen och att hon skulle skvallra till mig. Så att jag skulle komma efter honom. Nu gjorde jag inte det, för Ella visste inte var jag var. Det tog sju år innan jag vågade att höra av mig till henne. Hon sa inte ett ord om vad han gjort mot henne, inte förrän hon låg på sin dödsbädd. Jag var väldigt nära att leta upp honom och min morfar och döda dem.
– Vad stoppade dig Michael?
– Att Ella fick mig att lova henne att inte döda dem, för döden var en för lätt utväg för dem.
Jag ler ett snett leende mot Fredrika.
– Så jag började planera en hämnd utan att jag dödade dem. En dag så sitter jag på Haket och min korkade kusin talar om en knarkleverans. Jag gör en sökning på nätet och hittar dig på narkotikaroteln. Jag tipsar dig om tillslaget sen sitter vi här och komplimenterar över våra bedrifter. Inte bara det, vi har utvecklat en vänskap som jag värdesätter väldigt mycket Fredrika.
– Detsamma Michael. På tal om det, det är dags för dig att klippa sidorna och nacken.
– Ok då vet jag det. På tal om frisyrer så kommer jag att få fler modelljobb, kalsongmärket var så nöjda med mig så att jag fick en bonus.
– Då betalar du ikväll Michael.
– Haha jadå det löser jag.
Hon ser på mig och hon ler, jag ler tillbaka…
Jag går på Emporia, jag behöver uppdatera min garderob inför skolstart. Något säger mig att min något bohemiska klädstil inte är den som man har på juristutbildningen. Därmed inte sagt att jag inte kommer att klä mig casual, men casual med stil. Så jag handlar märkeskläder men inga som sticker ut. Samma med skor, jag ser på bilderna på min mage och mina privata delar i kalsongreklamen. Jag var inne i jeansbutiken innan och jag plockade på mig ett antal kläder. Sen visade jag mejlet från märket som sa att jag slipper betala för mig. Kassörskan såg skeptisk ut, ett samtal senare så stod generat och la ner kläderna i två påsar. Hon frågade mig.
– Hur lyckades du få ett sådant mejl.
Jag såg på henne och sen på en bild på min mage och ett par jeans. Jag pekade på bilden, sen drog jag upp min tröja. Hon stirrade på min mage, jag släppte tröjan och tog påsarna och gick. Senare så undrade jag var mitt mod till att göra det kom ifrån? Jag går in i annan märkesbutik och jag tittar på kläderna. En stund senare så kommer jag ut med en påse med kläder från den butiken med…
Värmen bara fortsätter, det är i mitten av augusti och festivalen är igång. Jag ska inte säga att jag glömt den. Men jag hade glömt hur stort evenemang det är. Under en vecka så invaderas centrala Malmö av diverse underhållning marknadsstånd, mat och människor. Jag går här med Fredrika, hon har semester. Hon ska åka utomlands med två arbetskamrater. De ska åka till Kreta och njuta av god mat, dricka och sol. De åker i övermorgon, men idag så går vi här och ser på alla människor. Vi är på väg till Stortorget, Timbuktu spelar där om en stund. Det kommer att vara fullt med folk på torget, det är det alltid när han spelar. Han och Wilmer X brukar fylla torget, de lokala hjältarna.
– Fredrika!!!
Vi stannar och vi ser på två kvinnor som vinkar åt henne, jag känner igen dem men jag kan inte placera dem. Fredrika går fram till dem och de hälsar på varandra med kramar. Jag sträcker fram min hand och jag hälsar på dem.
– Michael.
– Cecilia.
– Fia.
Nu vet jag vem de är, de gick i vår klass.
– Är du Michael Kraft?
– Ja Fia det är det.
– De där ögonen känner man igen överallt.
– Kanske det Fia.
– Så ni är här tillsammans.
– Vi är bara vänner Cecilia, han är en av få personer som jag känner som inte springer åt andra hållet för att jag är polis. Tvärtom faktiskt så är han stolt över att jag är det.
– Vi har inte vänt dig ryggen Fredrika.
– Nej Cecilia, men ni ringer inte i heller och frågar om vi ska fika eller hur?
– Du ringer inte i heller Fredrika.
– När man får tredjegången ringer och frågar om ni vill ta en kaffe och ni tvättar för tredjegången den veckan så förstår man en hint.
De ser på henne, rodnaden på deras kinder syn trots deras solbränna och smink.
– Vad gör du då nuförtiden Michael?
– Jag är fotomodell Cecilia, vad gör du?
De stirrar på mig, jag ser ett snabbt leende på Fredrikas läppar.
– Jag arbetar som undersköterska inom hemtjänsten.
– Det är ett tufft arbete, ett viktigt arbete och du då Fia?
– Jag arbetar i skolkök som kokerska.
– Där ser man.
– Så fotomodell?
– Ja men jag ska börja att plugga om två veckor så vi får se hur jag gör med modellandet då.
– Har du gjort något känt?
Jag ser på en stor reklambild från kalsongmärket och jag pekar på bilden. De ser på den och deras ögon blir ännu större.
– Den har jag gjort.
Jag drar upp min tröja och jag spänner magmusklerna. Nu stirrar de väldigt mycket på min mage.
– Jag har gjort jeansreklamen med, innan jag blev modell så var jag elitsoldat i tio år.
– Ok.
Det är Cecilia som säger det, jag släpper min tröja och de ser på mitt ansikte i stället.
– Ska vi gå vidare Fredrika?
– Javisst Michael.
Vi säger hej då till dem och sen går vi mot Stortorget.
– Det var perfekt Michael.
– Tack Fredrika, det var rätt så skönt att få trycka till dem. De trodde alltid att de var något i skolan.
Fredrika ser på mig.
– Inte mot mig.
– Det ska du vara glad för, frågan är vad de gjort om jag påtalat för dem vem mina kusiner är.
– De hade kissat på sig Michael, men visste de inte det?
– Nej eller det tror jag inte, för som du sa. Hade de vetat det så hade de kissat på sig.
– Ja Michael.
Vi kommer fram till Stortorget och vi kommer precis lagom till att Timbuktu ska börja att spela…
Jag sitter bredvid en väldigt brunbränd Fredrika i tingsrätten. Jag ser på Franks ansikte, det är väldigt stort då det visas på väggen. Domaren läser upp domen, de dömer honom till livstidsfängelse utan möjlighet till tidsbegränsning. Jag ser honom svälja hårt, han hade inte väntat sig ett så pass hårt straff. Ett leende sprids på mina läppar, de kommer att sätta honom på ett av säkerhetsfängelserna. På en isoleravdelning, dit våldtäktsmän, pedofiler och liknande avskum ber om att få sitta så att de andra inte kommer åt dem. I Franks fall så handlar det om att han inte vill bli mördad. Han är körd och han vet om det. Jag ser in i hans ögon och jag ser en knäckt och bruten man. Jag försöker känna minsta lilla empati med honom. Jag får gräva djupt inom mig själv innan jag hittar något. Det lilla jag hittar är att han inte hade en chans under sin uppväxt. Han precis som jag är en produkt av vår morfar. Det skulle varit han som satt där Frank sitter. Det går ett lätt sus genom lokalen när de läser upp domen, han som sagt ser uppgiven ut. Han ser ut som om han redan visste om utgången. Jag lägger det på minnet, jag undrar om han fått reda på att morfar köpt domaren och nämndemännen. Jag ser på dem och det skulle inte förvåna mig om det var så, det skulle verkligen inte förvåna mig. Frågan är varför? Rättegången avslutas och vi reser oss, jag ser på namnet på domaren. Sen lämnar vi salen och vi går ut ur byggnaden, vi går i väg en bit. Då tar Fredrika fram sin telefon och hon ringer sina föräldrar och meddelar domen mot Frank. Jag ser på henne, jag ser på leendet på hennes läppar. Jag kommer inte säga något om min lilla empati för Frank och jag kommer inte säga något om mina misstankar om att domen är köpt…
Polisen ser på de tre kropparna, poliserna i detta fall är ifrån Våldet som det kallas. Det är ett mord, eller tre mord. Då tillkallas de, en av de uniformerade poliserna kräks i en buske. De två civilklädda poliserna ser på honom och sen på den lite äldre polisen.
– Nybörjare?
– Ja, men jag har svårt att hålla tillbaka själv.
De två poliserna ser på de två döda männen. Den ene går fram till en av teknikerna.
– Kan vi komma närmare, Kjell?
– Javisst.
De går närmare och den ene polisen sätter sig på huk och han ser på de massakrerade ansiktena. Alla fingertoppar är borta.
– Någon gör verkligen sitt bästa för att vi inte ska kunna identifiera kropparna.
– Ja, det kommer att bli svårt.
– En av dem är Dragan, Franks underhuggare.
Poliserna ser på den unge polisen som hämtat sig.
– Hur vet du det?
– Tatueringen på höger axel.
De två civilklädda poliserna ser på den och sen på den unge mannen.
– Hur känner du honom?
– Jag har vuxit upp på Kirseberg, där vet alla vem de är. Jag gick i samma klass som hans lillebror, han har en likadan tatuering och han är också med i den släkten.
De ser på honom. Frank fick sin dom igår, idag så hittar de liken av dessa tre.
– Vet du var Dragan bor?
– Jadå, i deras fastighet på Kirseberg. Hans bror bor där också, deras föräldrar har ett hus på Rostorp. Dragan har två barn och en sambo, de andra två bör vara Erik och Linus. De var också livvakter åt Frank, de har också barn och sambos. Frågan är om de blir utkastade på gatan nu. Frågan är om Darko som Dragans bror heter får vara kvar.
De äldre poliserna ser på den yngre och de omvärderar honom. Fan de har också spytt när de var unga och gröna.
– Tack för hjälpen?
– Viktor.
– Tack för hjälpen Viktor, tyvärr så vänjer man sig.
Viktor ser på den ene av poliserna, han nickar och säger.
– Tack.
– Ingen fara.
De lämnar området till teknikerna och de går till bilen och sätter sig. De ser på varandra och sen kör de till Kirseberg. De kommer inte att få några svar, man får aldrig svar av dem…
Kvinnan ser på poliserna, hon är Dragans sambo. Hon är i chock efter att poliserna berättat om att Dragan är död. Hon fattar ingenting, de fick ringa efter hennes mor. Hon sitter bredvid sin dotter och hon ser också på poliserna.
– Så han är död?
– Ja frun han är död.
– Mördad?
– Ja.
– Då får vi packa åt min dotter och barnen, de kommer att kasta ut dem.
– De?
Hon ser på den av poliserna som säger det.
– Du vet mycket väl vem jag menar. Spela inte dum, du vet vem min svärson var. Vem han arbetade för, vem som äger fastigheten. De är förbannat farliga och min dotter ska inte vara kvar här när de kommer. Kan ni komma hem till oss senare?
De två poliserna ser på henne.
– Givetvis, hon och barnen åker med oss frun.
Hon ser tacksamt på poliserna, sen reser hon sig och packar ett par väskor åt barnbarnen och sin dotter. De lämnar lägenheten och de åker iväg hem till dem…
Fredrika ser på bilderna på de tre männen, hon ser på brutaliteten, på våldet som de blivit utsatta för. De två poliserna från våldet ser på Fredrika.
– Det var du som satte dit Frank.
– En av dem ja.
– Det var du som fick tipsen.
– Förvisso.
– Du plockade ner Frank sägs det.
– Jag förklarade livets realiteter för honom, jag är uppvuxen på Kirseberg. Jag umgicks i kretsen kring honom när jag växte upp. Sen försåg Frank min lillebror med knark som dödade honom. Det blev ett wakeupcall för mig så jag lämnade dem och blev polis. Men det vet ni säkert redan, så de plockade dem. Det var inte oväntat, de visste minst lika mycket som Frank visste. Men vi kunde inte bevisa något mot dem så att säga. De låg bakom en massa skit tillsammans med Frank. Men detta känns personligt, övervåldet säger mig att det är personligt. Om det varit släkten så hade skjutit dem med ett nackskott. Detta är något annat, detta är personligt. Men att de kommit åt dem är ett säkert tecken på att Släkten lyft sin hand från dem. Annars så hade de inte kommit åt dem. Så jag hade letat utanför Släkten efter mördaren, eller mördarna.
– Vem tror du?
– Jag har inte en aning, men de har ingått vapenstillestånd med Ivan. Frågan är om det är något personligt för honom. Som sagt Frank och de tre gjorde en massa skit genom åren.
Hade inte jag varit med henne igår så hade hon misstänkt mig. Men jag hade inte använt det övervåldet.
– Jag har en vän som är lite av en expert på dem.
– Dem?
– Den världen, han är före detta Främlingslegionär och han är utbildad av GSGN i Frankrike. Jag skulle vilja be honom komma hit och titta på bilderna.
De ser på henne, sen på varandra och Sten som den ene heter rycker på axlarna och Axel som den andre polisen heter säger.
– Ok ring honom…
Jag hälsar på de två poliserna, jag ser på fotografierna på väggen. De är old school, de vill kunna ta på fotografierna. Inte bara stirra på en skärm. Jag går fram till en av bilderna, jag ser på misshandeln. Jag tittar på bilder av alla tre männen.
– Jag är nittioprocent säker på att det är ryssarna som gjort detta.
– Varför?
– Våldet som använts, hur de slagit dem. De ville få reda på något, att klippa av fingrarna är en metod för det som ryssarna är kända för. De är strypta till döds med pianotråd. Det var en metod som utvecklades av NKVD under revolutionen och under andra världskriget. För att bli hundraprocent säker så skulle jag behöva se kropparna. Men som sagt jag är nittio procent säker på min sak.
– Och om vi kan ordna så att du får se kropparna Michael?
– Då kan jag bli hundra procent säker. Frågan jag ställer mig är vad det är som ryssarna är ute efter? De ger sig på dem samma dag som Franks dom faller, då väljer de att slå till mot de tre. De är ute efter något som Frank gömt, något som han gömt bakom ryggen på de tre. De har inte fått tag på vad det nu än är som de letar efter.
– Vad grundar du det på?
– Att de förlorat alla fingrar, tår och sina könsorgan. Ingen står emot sådan tortyr utan att berätta allt. Inte ens om du är tränad att stå emot tortyr, det finns en gräns för alla.
De ser på mig.
– Jag har varit Främlingslegionär, då får man lära sig att stå emot tortyr. Det finns en gräns för alla.
– Dig med?
– Oja för mig med, sen så var jag lite segare än andra. Men när de kopplade ström till mina testiklar så gav jag också upp.
De stirrar på mig.
– Om man vet att det är övning så kan du stå emot nästan vad som helst för du vet att de lyder order. De är normala människor, de som torterade oss hade inga sådana spärrar. Så när jag fick ström i mina testiklar så pratade jag med. Så får jag se kropparna så kan jag bli hundraprocent övertygad så att säga.
De ser på mig och sen på varandra…
Jag ser på de tre kropparna, de var med och våldtog Ella. Jag får gräva djupt för att känna minsta lilla sympati med dem. Det är svårt men det går till slut, i alla fall lite grann. Jag pekar på märkena efter pianotråden. Sen på andra indikatorer som bevisar att det är ryssarna som ligger bakom det.
– Det är ryssarna som ligger bakom detta, frågan är vad de letar efter.
– Kan du ta reda på det Michael?
Jag ser på Fredrika som ställer frågan.
– Varför skulle jag vilja det Fredrika? De var säkert med när Frank våldtog Ella, de var säkert med när Frank sålde sitt skit till din lillebror.
– De har sambos och barn.
– Ryssarna skulle inte ge sig på dem, nog för att de gör sådant med män. Men de ger sig inte på kvinnor och barn. De är inte som mexikanerna, hade det varit de som gjort detta så hade jag packat en väska och lämnat Malmö tills de hittat vad de letar efter. Det finns få galningar som mexikanerna. Ryssarna är rena gentlemännen i jämförelse.
– Hur var du så mycket om dem, Michael?
– För att Hövdingen är min morfar.
Jag ser deras ögon spärras upp.
– Jag är släktens svarta får, min mormor tror att jag är den ondes avkomma. Hon tror på fullaste allvar att det är så. En spågumma sa det en gång till henne, att jag är djävulens avkomma. Hon gjorde det för att jag sa att jag inte tror på de som tror att de kan se in i framtiden. Att de lever på människor svagheter. Att hon var en förbannad igel, varken mer eller mindre. En vecka senare så övertygade hon min mormor om att jag den ondes avkomma. Jag har inget med släkten att göra, jag ogillar dem väldigt mycket. De ogillar mig minst lika mycket, om de hade fått så hade de försökt att döda mig.
– Vem stoppar dem?
– Rådet och Frun. Jag har gjort dem ett par tjänster, i utbyte så står jag under Rådets beskydd mot dem.
– Tjänster?
– Jag räddade Fruns dotter när hon kidnappades innan i sommar. Hon uppskattade det.
– De var tio stycken.
– De var höga som höghus, jag är en väldigt duktig elitsoldat. Det var inte ens ansträngande. Så höga var de. Men för att svara på din fråga så tror jag inte att de skulle prata med mig. Varken ryssarna eller min släkt. Fast det är klart, detta riskerar att eskalera. Ett ögonblick.
Jag tar fram min telefon och jag ringer till Frun.
– Ja?
– Det är Michael, du kommer att få problem med ryssarna.
– Varför?
Jag berättar vad som hänt. När jag är klar så säger jag.
– De kommer inte att sluta leta Frun, så de kommer att ge sig på fler.
– Fan! Tack för informationen, jag kontaktar Nikolaj direkt.
– Tack Frun.
– Tack själv Michael.
Vi lägger på och poliserna ser på mig.
– Hon kommer att kontakta ryssarna och läxa upp dem. Sen får vi se vad det samtalet leder till. Är Frank kvar här i byggnaden?
– Ja.
– Då ska ni kanske fråga honom. Vem vet han kanske har utvecklat ett samvete.
De ser tvivlande på mig…
Jag ser på Frank, han ser på de två poliserna. Det är Sten som ställer frågorna, Frank ser på honom och sen på bilderna på bordet. Jag ser att det rycker till i hans ögon.
– Han vet vad de letar efter, Fredrika.
– Hur vet du det Michael?
– Det ryckte till i hans ögon, han blev rädd och äcklad. Men framförallt så blev han rädd. De kommer inte att backa Fredrika, du ska nog skicka poliser till de tre kvinnornas hus ändå för säkerhetsskull. Frågan är om Nikolaj ens vet om att det är ryssar här.
Jag reser mig och öppnar dörren till rummet, de ser skarpt på mig. jag ignorerar dem.
– Sergej, Ivan, Fjodor, Valentina eller Gorgi.
Jag ser på honom, han ser på mig. Jag säger namnen igen, jag ser förändringen när jag ser att av namnen.
– Tack Frank, att du är dum i huvudet och galen har jag alltid vetat. Men att du försöker lura dem förvånar till och med mig. Du är en sociopat som fått den sidan odlad av vår helt galna morfar. Han är en större psykopat än vad du är, en sak vill jag att du ska veta kusin.
– Vadå?
– De kommer att komma åt dig var de än sätter dig, när jag får reda på var så kommer jag att leta upp den störste killen därinne som ska göra samma sak mot dig som ni gjorde mot Ella. Bara det att du kommer att råka utför det varje dag på obestämdtid. Du kommer att önska att morfars lönnmördare kommer åt dig. Men det kommer inte att ske Frank, för jag kommer att betala bättre än vad han gör. Så vad letar de efter Frank, vad är det du vet om henne, eller vad är det snott av henne?
Han ser på mig, han är blek i ansiktet.
– Information eller stöld, vilket är det Frank?
Jag ser in i hans ögon.
– Så du har snott något av henne, det är inte hennes oskuld. Hon skulle inte ta mot pengar av dig, och du hade inte kunnat våldta henne. Det är dina enda sätt att få ligga med någon. Där du hellre våldtar dem, ju yngre desto bättre eller hur Frank?
Han stirrar på mig nu.
– Du kan tro att de kommer att få reda på det med i fängelset, att du är en förbannad pedofil. Hur gammal är den yngsta du varit med? 2 – 3 – 4 år? Så om du inte vill att jag delar med mig av den informationen Frank så är du så snäll och berättar vad det är du snott av henne.
Han stirrar på mig.
– Du vet precis hur mycket jag hatar dig Frank, vet du det är det hatet som stoppat mig ifrån att döda dig. För döden Frank hade varit en alldeles för lätt utväg för dig. Du kommer att önska att jag dödat dig, men säg vad det är du snott som hon så desperat vill ha.
– Plutonium, fem kilo plutonium.
– Som sagt du är galen på riktigt var finns det?
Han ser på mig.
– Din yngsta var tre år Frank, tro mig när jag säger att jag kommer att hyra in den mest välhängda man jag kan hitta som kommer att komma till fängelset och leka med dig i dagar Frank. Jag har kontakter som du bara kan drömma om. Frankrikes president är skyldig mig sitt liv, han skulle mer än gärna ringa vår statsminister och inkassera en tjänst för att jag skulle tillgång till dig. Så var fan har du gömt det Frank?
Han berättar och jag ser på honom och jag lämnar rummet.
– Ni måste slå på den väldigt stora trumman, för fem kilo plutonium så är hon beredd på att jämna Malmö med marken, Fredrika. Kontakta militären och strålskyddsmyndigheten. Är det fel hanterat så kan det få enorma konsekvenserna. Tryck på panikknappen nu Fredrika.
Hon ser på mig och sen trycker hon på panikknappen…
Valentina hör på rösten på andra sidan telefonen.
– Svenska staten har tagit hand om plutoniumet Valentina, dra tillbaka vargarna är du snäll.
– Och om jag inte gör det?
– Det kommer bara att skapa oro, en oro som inte gynnar någon.
– Och svinet?
– Är på väg till fängelset.
– Vilket?
– Hall.
– Tack, vem är du?
– Volpo.
Sen avbryts samtalet, Valentina lägger ner telefonen och hon slickar sig om läpparna. Hon ringer ett samtal…
Sten och Axel ser på mig, de har varit i skogen vid stugan där Frank gömt plutoniumet. Det var säkert och ingen strålning hade läckt ut. Det är nu omhändertaget av rätt instanser.
– Hur visste du vem det var?
– Det är tyvärr hemligstämplad information, om ni vill veta så får ni kontakta den franska regeringen och NATO. Men så mycket kan jag säga att jag inte är en gangster, tvärtom faktiskt. Som jag sa, jag är familjens svarta får. Men hur jag vet vem som styr Bratvan i Ryssland är hemligstämplat. Fast ni kan få fram det på Google. Men operationen som jag deltog i som avslöjade det för mig är hemligstämplad på väldigt hög nivå så att säga. Den hade en väldigt lyckad utgång för den franska regeringen och NATO.
– Och hur fan visste du om Franks pedofili?
– Det gjorde jag inte, eller jag visste att han våldtar kvinnorna som de tar in i landet genom sin trafficking. Sen så går han till bordellerna som släkten styr, där får alla betala för sig. Även Frank, det är en av morfars regler. Jag chansade med pedofilin, tyvärr så gick den hem.
– Tyvärr?
– När jag inte trodde att han kunde sjunka lägre så gjorde han det.
– Och dina hot?
– Jag lurade honom, hur fan skulle jag kunna få in den informationen? Om inte ni släpper den.
De ser på mig, det kommer de inte att göra.
– Men han var inte säker på om jag skulle lyckas med det eller inte. Man får lära sig sådant med i Legionen och GSGN att ta sig in huvudet på motståndaren. Man lär sig läsa kroppsspråk och ansiktsuttryck. Serien Lie to me förklarar det väldigt bra. Paniken som lös runt honom när jag sa det om pedofilin var som solen lös i rummet. Jag hoppas att ni litar på de som satt där och skötte det tekniska.
– Ja då det gör vi.
– Bra, så nu kommer han att vara väldigt orolig där i fängelset och bara vänta på att bli våldtagen och utsatt för värre saker. De tankarna gnager i hans huvud. De kommer att äta upp honom tillsammans med skräcken som han känner för att alla ska få reda på vad han är. Ett förbannat monster till människa som våldtagit spädbarn.
De ser på mig och jag ser på dem…
Min mormor hör på mannen som berättar vad som jag fick fram i förhöret med Frank. Som jag sa, det går inte att lita på någon. Eller jag litar på Fredrika, men ingen annan. Hon blir blekare och blekare ju mer han berättar. När han avslöjar det om pedofilin så skriker min mormor till och hon tar sig om hjärtat. Mannen får panik och ropar på hjälp. Han finner sig så pass mycket så att han ringer efter en ambulans…
Jag lyssnar på Fredrika.
– Så min mormor fick en hjärtattack när hon fick reda på sanningen om Frank?
– Ja, hon kommer att klara sig Michael.
– Så synd.
Fredrika svarar inte på det.
– Du fick rätt igen, någon skvallrade för henne.
– De har folk överallt Fredrika, det bevisade vi innan sommaren. Så att de inte skulle ha någon där verkad otroligt. Hur tror du att de fick reda på att Frank började att tala?
– Genom förhören.
– Precis, så minst en av de som satt med som tekniker där är anställd av min mormor med.
– Fan!
– Det kan man säga, Fredrika.
– Middag ikväll?
– Nej inte ikväll Fredrika, men vi kan ses i morgon.
– Har du en het dejt eller?
– Haha nej, jag är i Hamburg och jag ska ha ett samtal med min morfar. Det är dags för det.
– Vad kommer du att göra?
– Inte ett skit, inte mer än berätta för honom hur monterat ner hans makt. Att hans påläggskalv är en pedofil och våldtäktsman. Att min mor och far älskade varandra, att de skapade mig till den jag är. Att jag vet att det var han som gav Frank ordern att våldta Ella, att jag vet att han dödade min far, att han stoppade min mormor ifrån att tillbringa tid med min mor. Han är en väldigt ond människa som ska få reda på att jag inte är rädd för hans ondska. Verkligen inte. Jag kommer hem i morgon, då kan vi träffas och äta middag. Jag måste göra detta Fredrika för att kunna gå vidare och starta mitt nya liv.
– Vi ses i morgon Michael.
– Det gör vi Fredrika.
Jag lägger på och jag går fram till ingången, jag visar min handled. Sen går jag in, jag går uppför trapporna till den del som är inredd som en herrklubb i London. Jag ser min morfar och jag går fram till honom. Han ser på mig, jag sätter mig framför honom i en fåtölj.
– Morfar.
– Michael.
– Hur är det?
– Det är bra Michael. Hur är det själv?
– Det är bra, det är väldigt bra skulle jag vilja tillägga.
– Så bra, hur hittade du mig?
– En sökare på bilen som körde dig hit för ett bra tag sedan nu.
Hans ögon smalnar lite. Jag ler mot honom.
– Precis så är det morfar, jag har planerat detta sedan du fick min far dödad, sedan du stoppade mormor ifrån att besöka min mor. För att du försökte göra mitt liv till ett helvete när jag växte upp. Hur mycket störde det dig när du insåg att mina föräldrar faktiskt älskade varandra. När förstod du att du aldrig skulle få kontrollen över mig? Var det därför som du dödade min far och förgiftade min mor? För att de gick emot din önskan? Dina planer? Var det därför som du till slut dödade Ella med när du insåg att jag inte skulle komma tillbaka? Så då förgiftade du henne med. Du morfar är ondskan själv och du kommer att få reda på precis hur ond du är.
– Hur…?
– Hur jag vet detta? En liten fågel viskade det i mitt öra, eller att du fick min far dödad förstod jag direkt. Men att du förgiftat min mor tog lite längre tid att räkna ut. Men en liten fågel viskade det i mitt öra att du köpt en viss mängd cesium. Rätt doserad så dödar det inte dig direkt utan ger dig cancer i stället. Ungefär som om du utsätts för strålningssjuka. Vi har inga kända fall av cancer i släkten, inte på mormors sida i alla fall. Så jag bröt med er samtidigt som min mor gjorde det. Hon tog det ett par steg längre än mig. Men jag bröt med er, jag klarade mig själv och sen kallade du på mig och du trodde att du genom Ella hade grepp om mig. Återigen så lurade kärleken dig, nog för att Ella var mitt livskärlek så var min heder och kärlek till mina föräldrar större än henne. Jag lovade både min far och min mor på hennes dödsbädd att aldrig bli ett verktyg åt dig. Min far sa alltid att om jag ville bredda min utbildning så skulle jag ska mig till Legionen. Så när du hotade mig, då begav jag dit och jag får ge min far rätt. Det är inte bara utbildningen jag fått som gjort så att jag blivit än ännu bättre lönnmördare. Nej det är kontakterna som jag skapat mig. du förstår ett par statsöverhuvuden lever på grund av mig. De är skyldiga mig ett par tjänster, idag så har jag inkasserat en sådan. Du kommer att försvinna morfar, de kommer att transportera dig till en bunker där de kommer att sätta dig i en cell där ljuset är tänt dygnet runt. Du kommer att tillbringa tjugotre timmar i cellen, en timme om dagen så får du lämna den. Du får aldrig träffa någon annan än vakterna, där kommer du att få sitta i resten av ditt liv. En sak till, frågan är om du inte redan vet om det. Men Frank är pedofil, han har våldtagit spädbarn morfar. Han har stulit från Valentina och tusen andra saker som han kommer att få betala för. Tro mig när jag säger att han kommer att få betala för det. Precis som du, du är en galning morfar. Varken mer eller mindre.
Jag nickar och reser mig, han stirrar på mig. Han ser de fyra männen som kommer fram till oss.
– Kommendör.
– Hälsa honom och tacka honom.
– Han ser det som en ära kommendör.
Jag nickar och jag ser på min morfar.
– En sak till, när du kommer fram till den plats där de kommer att låsa in dig så kommer de att ta bort märket morfar.
– Vem fan viskade i ditt öra?
Jag ser på honom och sen ler jag. Jag överväger om jag ska säga det eller inte. Jag kommer fram till att det kommer att göra honom fullständigt galen när jag säger det.
– Mormor, det var mormor som berättade det för mig. Hon har spelat teater för dig sedan den dag jag föddes. Det var hon som först insåg att mina föräldrar faktiskt älskade varandra. Hon coachade dem i hur de skulle lura dig, hon lurade alla med att säga att jag var den ondes skapelse. I sak så har hon rätt, jag är din skapelse och du är ond morfar. Hon förstod att det var illa ställt med Frank, att du coachat Jeanette till att ha sin roll i det hela. Sen spelar Frank mig rakt i händerna och jag kunde sätta igång med min plan att få min hämnd. Jag hade kunnat döda dig och Frank lika lätt som jag andas, jag är bättre på att vara lönnmördare än min far och vi vet båda hur bra han var på det. Nu sitter mormor på släktens tron, Frank är borta och snart så är du borta. Vad de andra inte vet, men som jag vet är att det är mormor som egentligen är familjens överhuvud om vi ska se till blodet.
Han stirrar på mig, jag möter hans blick.
– Om han trilskas när ska ta bort märket så hugg av honom handen.
– Ja kommendör.
De tar tag i honom och de går i väg med honom, jag ser länge efter honom. Även efter att han försvunnit så ser jag efter honom…
Min mormor ser på mig, jag ser på henne. Jag sätter mig bredvid henne och jag säger.
– Det är gjort mormor.
– Tack Michael.
– Det är vackert här mormor.
– Ja det är det.
– Det är något fridfullt över platsen.
– Ja Michael.
– Var är han?
– På en hemlig plats, jag får inte avslöja var det är. Men jag kan lova dig att han upplever helvetet varje vaken sekund mormor. Han upplever säkert det i sina drömmar med mormor.
– Lovar du Michael?
– Ja mormor jag lovar.
– Och du är säker på att du inte ska ta över?
– Nej mormor, jag ska inte ta över. Jag lovade min mor det med när hon dog.
Hon säger inget, jag reser mig och går iväg…
Jag samlar mod, eller jag har samlat mod i flera månader nu.
– Frida.
– Ja Michael?
– Skulle du vilja gå på en dejt med mig?
– Gärna Michael.
– Idag?
– Haha jadå, jag jobbar i två timmar till sen så är jag ledig.
– Då tar jag en dagens medan jag väntar.
– Det gör du rätt i Michael…
Min tunga ritar våta spår på hennes nakna kropp, den slickar på hennes bröst, hennes mage och sen hennes slida. Jag smakar på henne, jag slickar henne, jag leker med hennes klitoris tills det går för henne. Jag slutar att slicka henne, jag är hård och redo. Hon är blöt och redo, jag glider långsamt in i hennes inre. Jag når botten av henne och jag stannar där, vi ser på varandra och jag säger.
– Tror du på kärlek vid första ögonkastet Frida?
– Ja Michael.
– Så bra Frida för det jag gör med och när jag såg dig första gången så föll jag hårdare än någonsin tidigare.
– Jag med Michael.
– Vill du gifta dig med mig Frida?
– Ja Michael.
Jag ler, lutar mig fram och jag börjar att röra mig. Vi älskar och vi älskar länge innan vi kommer tillsammans. Min säd fyller hennes inre och jag kommer länge…
Jag ser på det lilla barnet och jag blinkar bort tårarna. Jag är far…
Nio månader tidigare. Min mormor ser mig gå iväg, hon ler lite snett. Hon väntar tills jag passerat hörnet på häcken. Hon försöker röra sig, men det går inte. Hennes ben svarar henne inte. Hon försöker igen, men inget händer. Hennes telefon ringer.
– Ja?
– Du har två minuter kvar mormor, de kommer aldrig att förstå vad som dödade dig. För dig mormor så är döden ingen lätt utväg, du förtjänar verkligen att dö. Jag vill bara att du ska veta att jag kommer att montera ner hela din förbannade släkt och de kommer att försvinna i glömska.
– Hur?
– Jag är en Volpo mormor, vi vet allt.
Jag lägger på och går vidare, jag släpper ner giftet i en brunn…