Publicerad på Bubblan i oktober 2023. Även denna är (precis som ”Farmors skrivbok”) inspirerad av AI-genererade bilder, denna gången av propert klädda företagsdamer med utmanande urringningar.
—-
Det började en ny kille på jobbet. Jag missade såklart vad han heter och nu är det för pinsamt att fråga. Men han sa i alla fall precis som alla andra på första lunchen.
“Jäklar alltså. Jessica. Vilken jäkla pingla!”
Ja, alla sa ju inte pingla, det fanns andra synonymer som passade bättre. Men han hade i alla fall en poäng. Jessica var en sån där sällsynt megasnygg kvinna. Hon klädde sig elegant och propert, men på ett sätt som ändå inte helt lyckades dölja de kurvor som man bara kunde fantisera om fanns innanför.
“Jag vet”, jag och såg mig om för att säkerställa att hon inte satt på samma restaurang. Jag viskade för att markera min poäng. “Men säg det inte högt igen. Hon har öron överallt och du kommer få igen om du så mycket som anspelar på hennes anseende så att hon hör det.”
Min andra kollegor nickade allvarligt och instämmande, men jag ville betona poängen för vår nye kollega ytterligare.
“Hon är en räv.” fortsatte jag. “Hon knäpper till och med upp några knappar på blusen ibland för att testa en. Bara så du är varnad. Titta inte på hennes urringning.”
“Mja, nu överdriver du” sa en annan kollega. “Hon har alltid alla knappar knäppta. Men man skulle ju gärna ta sig en titt om man fick chansen…”
“Schh!!” sa två andra kollegor, halvt på skoj, men ändå för att cementera faran med att nånsin notera hur löjligt snygg Jessica var.
Jessica var vår chef och en av de smartaste människorna i landet (för att hålla ämnet borta från hennes utseende). Hon var oumbärlig för vår avdelning och egentligen för hela företaget. Men hon var en hård chef, extremt noggrann och lät inte misslyckanden gå ostraffat. Missade man en deadline eller tappade bort en affär man borde kunnat ro i hamn, så fick man stå till svars under en svettig halvtimme på hennes kontor och avdrag på lönen. Hon var alltså inte att leka med och hade pondus nog att få även en mansdominerad arbetsplats att hålla käften om hennes utseende.
Jag hade haft en särskilt svettig vecka, där mitt projekt höll på att gå i kras för att ett par att projektets partners hade börjat tveka om sin medverkan på grund av tajt intern ekonomi. Det var mitt ansvar att se till att de höll sig kvar och jag hade fått kämpa hårt för att få tag på tillräckligt höga chefer hos dessa partners för att förklara varför projektet var så viktigt.
Det var ett roligt, men slitsamt jobb. Och jag hade i hemlighet under några månader känt mig mer och mer sugen på att byta jobb. I stunder intalade jag mig att det skulle bli skönt att slippa Jessica, men sanningen var att jag egentligen uppskattade hennes ledarstil. Problemet var att hon var lite för perfekt. Hon var för snygg, för smart och för duktig på det hon gjorde för att jag skulle ha full kontroll på känslorna och det bidrog lite till att jag insett att det nog vore bäst om jag bytte arbetsplats. En plan för vad jag ville göra istället hade tagit en allt tydligare form i mitt huvud och jag började känna mig verkligt sugen på att pröva den i verkligheten.
Helgen hade inte kunnat komma mer lägligt. Jag behövde få koppla av och gjorde det på bästa sätt, med dubbla kvällsmatcher i Premier League på sportbar med mina polare. Jag sänkte tre stora starka under den första halvleken och en bit in i halvtid blev det dags för första depåstoppet på toaletten.
Dörrarna till de två toaletterna på vår våning fanns inne i ett litet gatt där jag ställde mig och väntade på att det skulle bli ledigt. Eftersom det dröjde plockade jag upp telefonen och scrollade igenom sociala medier-flöden. Jag märkte att någon mer ställde sig i kön, fast irriterande nog ställde sig denne inte utanför gattet, utan inne i det, lite närmre än vad man helst vill ha potentiellt berusade främlingar.
Det var bara det att det inte var en främling.
Det var Jessica. Hon var lika snyggt klädd som vanligt eller ännu snyggare. Jämfört med på kontoret hade hon några fler hårtestar utsläppta ur uppsättningen. Det var svårt att avgöra om de bara ramlat ut efter en halv kväll på krogen, eller om det var avsiktligt, men oavsett var det frustrerande sexigt. Var hon annorlunda sminkad också, eller var det bara för att hon log på ett sätt som jag aldrig sett henne göra på kontoret som hon såg ännu hetare ut än vanligt?
“Hej”, sa hon.
“Hej”, svarade jag. “Är du också ute ikväll?”
Hon himlade med ögonen på ett sätt jag kunde känna igen. Jag kunde inte förebrå henne. Det var en sällsynt dum fråga jag ställt, om man ville tolka den bokstavligt. Man kunde också ta det som en konversationsöppnare, men det var kanske fel av mig att förvänta mig att min chef skulle vara intresserad av en vänskaplig konversation bara för att vi sågs utanför kontoret. Hon hade fler knappar uppknäppta på blusen än hon brukade ha på kontoret och man såg ganska mycket av den där klyftan man annars knappt brukade kunna ana.
“Du vet att jag generellt sett inte gillar när folk glor på mina bröst, va?” sa hon.
Min blick hade verkligen bara precis snuddat vid klyftan, den hade inte dröjt kvar än max en halv sekund, men hon hade märkt det ändå. Min blick var redan åt ett annat höll, åt ett odefinierat håll strax bredvid henne, men jag flyttade blicken demonstrativt ytterligare ett par decimeter bara för att visa att jag förstått. Jag tittade otåligt på låsen på toalettdörrarna. Det hade verkligen passat om det blev ledigt nu, för jag skämdes något otroligt och såg inte fram emot måndagen på kontoret.
“Men i vissa enskilda fall gör det ingenting.” fortsatte Jessica.
Jag såg frågande på henne och möttes av en menande blick. Hon verkade häva fram bysten ytterligare, men jag vägrade kolla. Det var garanterat ett test.
“Du gillade inte vad du såg…” sa hon plötsligt buttert och spelade sur.
Jag vägrade fortfarande säga något. Jag kände igen en fälla när jag såg en. Svarade jag nej, var det en förolämpning mot hennes utseende. Svarade jag ja, var jag en snuskhummer. Struntade jag i att svara kunde hon känna sig dissad, förnedrad av att ha nonchalerats. Jag var inte så sugen på konsekvenserna av något av alternativen. Jag vet inte särskilt sugen på att bli anklagad för att ha gjort olämpliga saker mot en kvinna på min arbetsplats, än mindre min chef. Men jag ville inte heller att hon skulle ha anledning att vara ännu mer sur på mig än hon brukade vara.
Äntligen låstes en dörr upp. En kille kom ut och plötsligt tryckte Jessica sig mot mig, för att släppa förbi killen bakom sig.
“Ska vi dela?” viskade hon och nickade mot den öppna toalettdörren.
Innan jag hann förstå frågan drog hon med mig in på den lediga toaletten och låste. Jag var för överrumplad för att göra motstånd.
“Passa på nu, för du får bara en chans.” sa Jessica och började knäppa upp fler knappar på blusen.
Jag vägrade fortfarande säga något, men Jessicas min var så uppbådande att jag tillät mig kika ner på hennes bröst. Innanför blusen hade hon en ganska tunn, nästan genomskinlig behå som inte kan ha bidragit med mycket stöd, men som ändå höll brösten i en alldeles enastående form.
Jessica lät kavajen glida av hennes axlar och räckte över den till mig innan hon drog upp blusen ur kjolen och knäppte upp de sista knapparna och tog av sig den också. Det var ingen rymlig toalett och det var inte självklart var jag skulle göra av alla kläder hon plötsligt lastade över mig, men jag höll dem så gott jag kunde, ur vägen för allt som kunde vara äckligt på den lilla toaletten.
Jessica knäppte upp behån också bakom sin rygg och gjorde lite av en grej av hur hon långsamt tog av den. Hennes bröst gungade lätt, men höll i stort sett samma magnifika form som de haft i behån. Jag försökte att inte titta längre än jag behövde, men det var svårt att slita blicken från dem.
Som en modern, bröstälskande man med tillgång till internet hade jag sett många par bröst på bild. Jag visste mycket väl att bröst oftast såg snyggare och större ut med behå och kläder på än utan, och jag hade förväntat mig att detta skulle gälla även Jessica. Det sätt hennes klädsel hintade om hennes former på kontoret, hade jag många gånger intalat mig var ett trick av välsydda kläder, gjorda av designers som visste mycket väl hur man framhävde rätt detaljer och dolde det mindre smickrande. Men jag hade haft fel. Jessicas bröst var ännu sagolikare än jag vågat fantisera om, större och perfektare än jag kanske nånsin hade sett ett par bröst vara.
“Om du skulle tippa”, sa Jessica, lagom tyst för att det inte skulle höras ut så lätt. “Äkta eller fake?”
Jag blev varse om hur torr jag var i halsen och fick lägga ett par sekunder på att göra min hals och mun redo för tal, men hade inget svar redo. Ofta var det lätt att identifiera om ett par bröst var äkta eller inte. Opererade bröst har ofta en onaturlig form som spände ut huden över brösten, medan naturliga bröst hängde mer neråt. Dessutom är många naturliga bröst ganska platta och tråkiga i verkligheten. Ibland kan man se ärren från operationen, men de kan också vara väl dolda. Jessicas bröst var för stora och perfekta för att vara äkta. Men de var också för intressant formade för att säkert vara opererade.
“Har du känt på ett par silikontuttar nån gång?” frågade hon innan jag hunnit bestämma mig. Hon väntade några sekunder medan jag försökte förstå vart den här fällan var på väg egentligen. “Kom igen, passa på. Känn!”
Jag upptäckte en krok bredvid dörren där jag hängde hennes kläder innan jag höjde mina händer, kupade den försiktigt runt brösten och liksom lyfte och buffade försiktigt för att känna vikten och konsistensen, innan jag klämde någon enstaka gång. Längre än så vågade jag inte spela med. Jessica väntade på mitt utlåtande.
“Tyngre och fylligare än jag trodde. Inte så lätt att urskilja implantaten.” sa jag sakligt.
“Det är för att där inte är några implantat.” upplyste hon
Hon slöt sina små händer om de enorma brösten och knådade dem på ett sätt som såg mycket intressant ut, som om det på något sätt bevisade att de var äkta. Sen släppte hon dem plötsligt så att de studsade till och sekunden efter hade hon händerna på mina byxor.
“Aah, så du gillar dem ändå!” fastslog hon med handen på min bula. “Jag misstänkte allt det!”
Om detta var en fälla började den gå alldeles för långt. Om detta var ett sätt att sätta dit mig för olämpliga blickar, så hade hon definitivt gått över fler gränser än jag, men hur skulle jag kunna bevisa det i rätten?
“Det var skönt när du tog på dem” sa hon med en tydligt anspelande röst.
Sättet hon stönade fram orden och sättet hon strök mitt stånd utanpå byxorna gjorde det alldeles för svårt att stå emot. Jag hade hunnit tänka tanken att det var besvärligt att få stånd på sportbaren och undrat hur jag skulle dölja det på vägen tillbaka till mina polare, men den tanken var bortsköljd. Jag tog på hennes bröst igen och knådade dem minst lika kraftfullt som hon hade gjort nyss. Jessicas andetag lät det höras att hon älskade det och jag lät henne knäppa upp mina byxor.
“Mmmh” stönade hon när hon lirkat ut mitt stånd. “Den var inte dålig!”
Plötsligt kysste hon mig. Hon visste var hon gjorde också och jag hänfördes omedelbart av kyssen. Var det ett spel, så var jag bortkollrad, chanslös. Det var hon som dragit ut min kuk och strök den med sina händer, hon som sagt åt mig att ta på hennes bröst, hon som kysste mig. Vad som hände härefter skulle ingen kunna klandra mig för.
Plötsligt tog kyssen slut. Jessica såg på mig med ett finurligt leende.
“Vill du att jag ska suga av dig?” frågade hon. Jag tvekade. Kunde jag begära det? När duschade jag senast, hur smakade jag där nere? Jag hann inte svara. “Det kan du glömma så länge jag är din chef. Men om du kan knulla mig tills jag kommer får du en lönehöjning.”
Hon vände sig om, tryckte sin rygg och rumpa mot min kropp och ledde fram mina händer till hennes bröst, innan hon drog upp kjolen och drog ner det hon hade under. Jag fick böja på knäna något för att anpassa höjden medan hon särade på sina ben så mycket hon kunde.
Jessica styrde min kuk med ena handen och gned sig mot det, tills toppen av den var insmetad i hennes vätskor och sen svankade hon och tryckte själv sig ner över mitt stånd så att jag trängde nästan hela vägen in på en gång. Hon lutade kroppen framåt, så att hon nästan hängde i mina händer, som höll tag om hennes bröst, och höll sig kvar där i några sekunder. Hennes insida tryckte hårt mot min kuk där inne och hon gav ifrån sig några gyende pip innan jag drog upp henne upprätt igen.
“Du kom väl inte redan?” frågade jag.
“Givetvis inte” kved hon.
“Du får försöka hålla tyst så det inte hörs ut. Kön där ute hinner kanske bli lång innan jag är klar med dig.” väste jag i hennes öra.
Jag började knulla henne. Inte hårt och snabbt, inte än, utan med långa, jämna juck för att bygga upp känslan. Hennes andning var redan ryckig och hon gav ifrån sig små kvidande och gnyende läten. Jag visste att jag ägde henne totalt och funderade lite på om jag skulle säga något om det till henne, men jag vågade inte. På måndag var hon min chef oavsett vad. Om hon inte gav mig sparken, såklart.
Jag sög ut det jag kunde ur stunden. Hennes bröst lämnades inte oknådade en sekund, för jag ville verkligen minnas hur de kändes när jag såg dem på kontoret på måndag. Men jag lät ena handen göra utflykter över resten av hennes kropp, utforska och smeka hennes former, känna ordentligt på rumpan, medan jag långsamt höjde tempot på knullandet. Jessica fick allt svårare att hålla tyst och det gjorde mig ivrigare, men samtidigt ville jag inte att det skulle ta slut för snabbt. Jag kände att jag var i full kontroll och kunde styra tempot helt efter hur jag ville att hon skulle reagera, och samtidigt ha marginal att lugna ner det en aning för att jag inte skulle komma själv.
Om det verkligen inte var en orgasm hon fick direkt när jag trängde in i henne, så fick hon inte heller tre-fyra orgasmer till de närmaste minuterna.
Någon bankade på dörren och Jessica ryckte till, men jag drog henne till mig och väste i hennes öra igen.
“Jag är inte klar än. Vill du att jag ska bli klar? Tror du att du klarar det?”
Hon nickade och jag fick medge att det nog var dags att sluta hålla denna toaletten upptagen snart. Jag höjde tempot tillräckligt mycket för att det skulle märkas, men framförallt öppnade jag mig för vad som hände, för Jessicas kvävda stön och för hur makalösa hennes bröst var.
Jessica kom igen, eller så var det första gången, för det var annorlunda denna gången, betydligt kraftfullare än innan. Hennes insida knöt ihop sig så att jag verkligen fick forcera in några sista stötar med ett fast tag om hennes höft med båda händerna, innan jag kände att jag var framme. Jag drog mig ur, förhoppningsvis i tid, och styrde strålarna mot handfatet även om det mesta kom på väggen ovanför det. Jag drog fram några pappersservetter och torkade rent medan Jessica flåsande rasade ihop på toastolen och omfamnade vattencisternen. Jag rättade till mina kläder, tvättade av mig, dubbelkollade mig i spegeln och låste upp dörren.
“Vi ses på måndag!” sa jag till Jessica, som satt upp ordentligt nu, men fortfarande ordentligt medtagen.
“Vänta” väste hon och hann stoppa mig innan jag drog ner handtaget. “Inte ett ord till de andra, för då blir det ingen lönehöjning.”
Jag nickade, slank ut, och stängde dörren bakom mig innan någon i kön hann ta sig in. Jag hörde hur Jessica låste så fort dörren stängts igen och nickade ursäktande till de andra i kön för att det hade tagit tid och att det fortfarande var någon kvar där inne. Men jag skämdes inte för ingen kunde, som sagt, klandra mig för det som hände där inne.
Jag gick tillbaka till mina kompisar. Någon kommenterade att det tog tid, någon frågade om jag hade kass mage, men jag la fokus på vad jag missat av matchen och fick över samtalsämnet. Naturligtvis blev jag snart påmind om att jag aldrig kissade när jag var på toa och kön till toaletterna var fortfarande ganska lång, så jag fick sitta och hålla mig ett tag, men det var det värt. Jag skymtade Jessica när hon gick förbi och jag tror jag fick ett litet leende från henne.
Det var ändå nervöst att gå till jobbet på måndagen. Det kändes som att det kunde gå precis hur som helst. Första kontakten med Jessica var på veckomötet klockan 10:30, men vi var många i mötesrummet och det hände för mycket annat för att det skulle gå att läsa av någon särskild reaktion mot mig från Jessica.
“Du knyter vi ihop där” avslutade Jessica när mötets punkter var behandlade. “Ni vet vad som gäller. Lindgren, viktig deadline på torsdag. Missa inte. Kaspersson, du kan komma in till mitt kontor om fem minuter.”
Några av mina kollegor höjde på ögonbrynen åt att jag blev inkallad på hennes kontor. Någon av dem grimaserade smärtsamt och såklart helt utan medlidande, för sådana möten leder sällan till något gott. Jag gick tillbaka till mitt skrivbord, satt ner i ett par långa minuter, innan jag reste mig igen och rörde mig mot Jessicas dörr för att vara beredd.
“Kaspersson” sa hon när hon öppnade dörren.
“Du får säga Isak” upplyste jag.
“Jag vet”, sa hon. “Sätt dig, Kaspersson.”
Jessica var lika snygg som vanligt, men vetskapen om hur hon såg ut utan kläder gjorde om möjligt ännu svårare att hantera än vanligt. Medan jag satte mig ner tyckte jag mig ana att hon hade en knapp mer än vanligt uppknäppt på blusen, men jag vågade inte dubbelkolla. Det berodde säkert bara på vinkeln, när hon satt ner och jag fortfarande stod upp, tänkte jag. Jag tänkte desto mer på hur otroligt det var att hon trots allt kunde dölja sina bröst så bra. Från att ha gissat att hon förstärkte sina former genom sin klädsel, visste jag nu att kläderna gjorde ett otroligt bra jobb att dölja hur fullkomligt gudomlig hon var under kläderna.
Jag blinkade hårt för att skärpa mig medan jag satte mig tillrätta och drog in stolen mot hennes skrivbord. Jessica var upptagen med att kolla något på sin dator och sköt fram ett papper mot mig utan att se mig i ögonen. Det var en lönerevision och jag ögnade snabbt över de tråkiga bitarna och läste den viktigaste siffran.
‘43 007 kr’
“Det är sju kronor mer än innan” konstaterade jag.
“Ja. En krona för varje.” svarade Jessica självklart. “Bra jobbat.” Hennes uppmärksamhet återvände till hennes datorskärm.
“Det var allt?” frågade jag.
“Ja, det var allt Kaspersson. Tack.” sa hon och nickade mot dörren.
Jag gick tillbaka till mitt skrivbord med lappen. Några kollegor sträckte på halsen och undrade hur det gått, och jag försökte nicka lugnande mot dem men jag vet inte om det var så mitt kroppsspråk framgick. Sju kronor, ett ‘bra jobbat’ och ett ‘tack’. Utan tillstymmelse till leende. Det var allt jag fått. Inte för att jag förtjänade mer. Sju kronor var en obetydlig, symbolisk summa. Det vi gjort på sportbaren hade inget med jobbet att göra och kanske var bara Jessica bättre än jag på att hålla det professionella för sig och det privata för sig. Kanske en aning förfriskad hade hon lovat mig en lönehöjning om jag fick henne att komma och hon hade hållt det löftet utan att egentligen göra något orättvist gentemot mina kollegor eller företagets budget.
Jag borde inte förväntat mig något annat. Det var en engångsföreteelse, en privat sådan, och det hade ingenting med jobbet att göra. Att gå vidare precis som vanligt var kanske precis vad vi borde göra. Jag hade inbillat mig att Jessica antingen skulle fnittra, rodna och ge mig gulliga leenden efter det som hänt, eller tvärtom vara extra sur mot mig som en sorts motreaktion mot att hon själv skämdes över vad vi gjort. Båda de varianterna hade förmodligen varit enklare att hantera än att bara gå vidare precis som om inget hade hänt.
De följande dagarna såg Jessica mig inte i ögonen en enda gång. Inte för att hon hade anledning till att göra det, det var kanske fullt naturligt att vi helt enkelt inte råkade komma så nära varandra att vi hade anledning till ögonkontakt. Men det kändes ändå konstigt. Jag försökte skaka av mig känslan, men en vecka senare var jag helt säker på att hon undvek mig avsiktligt. Det var på ett sätt skönt att konstatera, för det var åtminstone nån sorts reaktion på att något faktiskt hade hänt. På veckomötet veckan efter höll jag en kort redogörelse för läget i mitt projekt och Jessica nickade med ögonen i sina papper, gav mig en tiondels sekund av ögonkontakt när hon tackade för rapporten, i övrigt hade vi exakt noll utbyte av vare sig blickar eller ord.
Jag hade emellanåt svårt att fokusera på jobbet, vilket riskerade att ge Jessica ytterligare en anledning att förebrå mig. Jag funderade mycket på vad som hade hänt och varför. Varför hade vi ens hamnat där på toaletten? Hur många gånger jag än spelade upp händelserna i minnet så hittade jag ingenting som kunde tolkas som att det var jag som raggat upp henne. Snarare var det glasklart att det var tvärtom. Men varför skulle hon ragga upp mig? Var det bara något som hände för att hon kände igen mig från jobbet? Typ för att ha nån sorts hållhake på oss på jobbet om vi inte skötte oss? Hur många andra kollegor hade varit med om något liknande? Jag såg mig om bland skrivborden och undrade vilka fler Jessica ignorerade på samma sätt som hon ignorerade mig. Undrar hur många kronor de hade fått i lönehöjning i så fall. Jag kunde ju begära ut lönelistan och se om det var fler som hade ett mystiskt antal enskilda kronor tillagda på lönen.
Ytterligare nästa måndag var Jessica sjuk, så veckomötet var framskjutet till tisdagen. Något kändes annorlunda på det veckomötet, men det kanske bara var jag. Vid mötets slut hände dock något.
“Tack, då knyter vi ihop där.” avslutade Jessica som vanligt. “Andersson och Bergkvist, ni åker till Stockholm imorgon va? Lycka till där. Kaspersson, du kommer till mitt kontor om fem minuter.”
Ännu fler av mina kollegor höjde på ögonbrynen åt att jag för andra gången på två veckor blev inkallad till henne och någon av dem frågade vad som försiggick men jag satt bara tyst kvar i mötesrummet tills alla hade gått. Jag hade önskat i två veckor att något skulle ändras, att jag skulle få något mer än ignorans att läsa av ifrån Jessica om hur hon såg på vad vi hade gjort. Men jag bävade inför att kliva in på hennes kontor igen. Någon sorts svar på mina frågor skulle komma, men jag var inte säker på att det var bra. Till sist reste jag mig, tog med mig laptopen och gick mot Jessicas kontor.
“Välkommen in, Kaspersson” sa Jessica någon minut senare.
Hon släppte in mig på kontoret, men gick inte och satte sig, utan förblev stående.
“Kaspersson, vi har ett problem.” sa hon.
“Ja, jag har märkt det.” svarade jag, stängde dörren bakom mig och hoppades nästan att mötet bara handlade om något jobbrelaterat, som att någon partner i mitt projekt skulle dra sig ur eller nåt.
Hon tog ett steg mot mig och jag kunde inte låta bli att märka att minst två knappar mer än vanligt var oknäppta på blusen, men var noga att inte rikta blicken direkt dit.
“Du vet att jag generellt inte gillar när folk tittar i min urringning.” sa hon.
“Ja, du har sagt det. Jag tittade inte.” intygade jag.
“Jag noterade det.” svarade hon. “Kaspersson, vet du varför jag nästan alltid har min blus knäppt hela vägen upp?”
“För att man inte ska kolla?” gissade jag.
“Korrekt”, sa Jessica. “Och kan du räkna ut varför jag ibland har några knappar oknäppta?”
“För att … det är varmt?” gissade jag oskyldigt.
Jessica suckade och himlade med ögonen. Hon tog ett steg till mot mig, så att vi stod påtagligt nära varandra, och sänkte rösten.
“Jag kommer att sluta här.” berättade hon. “Jag lämnar in min uppsägelse i slutet av veckan.”
“Varför det?” frågade jag och försökte få tankarna att lugna ner sig. Jessica var hela vår avdelnings rätt till existens, en stor anledning till att hela företaget gick så bra. Det skulle bli katastrofalt om hon slutade.
“Jo, för att…” fortsatte Jessica med ännu lägre röst och såg sig om i ögonvrån som för att försäkra att ingen tjuvlyssnade eller kikade genom fönstren. “För att jag inte kan sluta tänka på vad vi gjorde för två veckor sen, Kaspersson.”
Det var tyst några sekunder.
“Men du är ju jätteviktig för vår avdelning, för hela avdelningen.” invände jag.
“Ingen är oumbärlig”, sa hon. “Det är jag som är problemet och det är jag som kommer att flytta på mig. Vi kan inte fortsätta jobba på samma arbetsplats.”
“Men varför?” frågade jag igen. “Vi gjorde något privat. En engångsföreteelse. Det behöver inte gå ut över jobbet. Vi kan fortsätta som vi gjort senaste veckorna. Vi jobbar på som vanligt, det funkar ju!” ljög jag.
Jessica såg på mig och flyttade sig ett steg åt sidan så att hon stod med ryggen mot fönstret ut till våra skrivbord.
“Det funkar inte alls. Inte för mig.” sa hon. Jag höll kvar hennes ögonkontakt, men uppfattade att hon började pilla med blusen. “Kaspersson, varför tror du att jag knäpper upp några knappar på min blus ibland?”
Jag kände mig fortfarande inte sugen på att avslöja för henne att jag misstänkte att hon testade folk genom att knäppa upp knapparna.
“Kom igen, Kaspersson.” suckade hon. “Det är för att jag, i vissa enskilda fall, vill … att … man … ska … titta.”
Jag sneglade ner och såg mer av hennes klyfta än hon nånsin visat på jobbet innan.
“Kaspersson, om jag jobbar kvar här kommer jag inte kunna träffa dig privat igen.” sa hon. “Och det skulle jag väldigt gärna vilja göra.”
Det tog några sekunder innan det sjunkit in.
“Jag tycker du ska stanna kvar.” sa jag till sist och Jessicas ögon såg oroligt frågande på mig. “Det är bättre att du stannar kvar. Jag har ändå tänkt ett tag på att jag vill sluta och hitta på något annat. Har varit på väg att säga upp mig i flera månader, men inte fått tummen ur. Det är bättre att jag flyttar på mig.”
“Kaspersson, du är väldigt duktig på det du gör.” sa Jessica skarpt. “Och då menar jag inte bara inne på sportbarstoaletter, utan även här.”
Det var första gången jag såg Jessica le på över två veckor. Hon bet sig i läppen och tänkte efter och jag flyttade mig en aning så att det inte skulle gå att se genom fönstren om det var så att Jessicas läppar och urringning fick en synlig effekt på min kropp.
“Får jag föreslå en sak?” frågade hon. “Jag tror vi ska ses ikväll efter jobbet och ta ett ordentligt samtal om vem som ska sluta här och vem som ska vara kvar. Det är viktigt att vi är överens om det. Och det är viktigt att vi inte visar oss tillsammans öppet så länge vi jobbar ihop. Vi pratar om tre månaders uppsägningstid. Så jag föreslår att vi ses hemma hos mig. För det är också viktigt att vi ses nånstans där jag inte behöver vara så tyst.”
“Vi säger så” sa jag och försökte att framstå som lugn.
Det såg ut på Jessica som att hon övervägde att ge mig en puss, men hon hindrade sig. Jag tog en sista titt innan hon knäppte igen blusen, och sen fick jag vara noga med hur jag höll laptopen på vägen tillbaka till mitt skrivbord för att dölja vissa synvinklar från kollegor.
Sju timmar senare stod jag utanför Jessicas dörr och ringde på. Jag hade tagit bussen för att inte behöva lämna bilen om det blev så att det intogs alkohol under kvällen. Och jag hade förberett mig, tänkt igenom mitt case och sparat några flikat på datorn för att kunna visa vad det egentligen var för planer jag hade. Jag tänkte att om Jessica trodde på mina idéer, så var de verkligen värda att satsa på. Om hon inte trodde på dem var det kanske bättre att släppa dem. I väskan fanns också tandborste, deo och nya kalsonger och kvällen skulle leda dit jag hoppades, men jag försökte att inte tänka på den biten än. Vi hade allvarliga frågor att diskutera först.
Jessica öppnade. Hon hade utsläppt hår och var förbjudet snygg. Det var första gången jag såg henne i utsläppt hår och jag kunde nästan förstå varför hon inte visade sig så bland folk. Hon var om möjligt ännu snyggare på det sättet och det var helt enkelt inte lämpligt eller kanske en lagligt att vara så snygg bland människor. Hon hade en kavaj på sig och av allt att döma ingenting mer på överkroppen. Kavajen lämnade en enorm urringning och jag lyfta reflexmässigt bort blicken därifrån tills jag såg på Jessicas min att det var meningen att jag skulle titta.
Jessica drog in mig i hallen och jag lyckades knappt få igenom dörren bakom mig innan hon tryckte upp mig mot väggen och kysste mig.
“Och bara så du inte har fel förväntningar.” förklarade hon, flämtande efter kyssen. “Det blir ingen lönehöjning för ikväll.”
“Skulle vi inte prata om annat?” undrade jag.
“Jo, men vi tar det viktigaste först, Isak!”
Vi har ett problem
- Vi har ett problem (Arkivet #76)
- Vi har ett problem, Epilog (Arkivet #77)
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.