Väktarna Kapitel 4 – 6

Det här är del 2 av 6 i Väktarna

Kapitel 4
Konsten att balansera ett ägg på en svärdsegg…
De följande fyra åren så tar min far med mig ut på en resa varje år på min födelsedag. Vi reser runt om jorden och vi ser en massa platser. Jag uppskattar dessa resor med min far
Han besitter en imponerande historiskkunskap som han delar med sig av till mig på våra resor.
Vi firar som vanligt min födelsedag och jag sitter spänt och väntar på att min far skall meddela vart vår nästa resa skall ta oss
Han tittar på mig och sen på Mita och han harklar sig
– Min son
– Ja far säger jag och tittar på honom
– I år så kommer vi inte att resa tillsammans
– Jaså
Besvikelsen kramar mitt hjärta och jag gör mitt bästa för att dölja mina känslor
– I år så skall du resa själv min son
– Själv?
– Ja du skall resa till Parbat
– Parbat?
– Ja till ligans högkvarter
– Ligan? Är du säker? Du vet att jag såg till så att tre av deras agenter dog
– Haha, ja säger min far, du skall åka dit för jag har inte mer att lära dig. Du är fullärd min son. Jag kan inte lära dig mer om varken Kenjustsu, Ninjutsu eller Bushido
– Tack far säger jag och bugar mig
– Du slog mig med fyra år säger han och ler
– Jag började tidigare än dig far säger jag ödmjukt
– Men som sagt du skall åka till ligan och gå i lära där
– Hur länge?
– I två år
– Okej
– Du skall lära väl min son
– Ja far
– Bra du kommer inte att heta Kuzuri där, du skall gå under ditt andra namn
– Ja far, får jag fråga varför?
– För att om du presenterar dig som Kuzuri så lär de försöka döda dig, men om du presenterar dig som Michal så lär de ta emot dig. Framförallt när du berättar varför du vill gå i lära där
– För vendettan?
– Ja de älskar sådant dravel
– Min vendetta far är inget dravel
– Nej min son och det är därför du inte kommer att bli lockad att stanna kvar där oavsett vad han erbjuder dig
– Vem?
– Deras ledare
– Hur skall jag hitta dem?
– Du får en beskrivning av mig innan du reser i morgon
– Tack far
Han reser sig och går ut ur rummet. Jag tittar på Mita och hon ler. Min far kommer tillbaka och sätter en vackert snidad lackerad trälåda framför mig.
– Min present till dig, jag fick övertala en sur gammal gubbe om att göra dessa åt dig. De kostade skjortan och han krävde att jag skulle uppträda för honom som en annan cirkus apa
– Tack far säger jag lågt. Jag misstänker vad som finns i lådan. Får jag öppna?
– Ja säger min far
Jag öppnar trälådan och inuti ligger det två svärd och ett Bokken. Jag tar upp svärden och tittar på dem. De är utsökta hantverk, jag bugar mig mot min far
– Tack far
– Varsågod min son du har förtjänat dem
Jag tittar på trälådan och känner hur tårarna börjar samlas i mina ögon. Min far reser sig
– Nej nu skall jag gå ner till Lärkan och äta och sjunga
– Tack far
Han ler och går iväg, jag sitter kvar med lådan i mitt knä och jag känner Mita smeka mig på kinden. Jag tittar på henne och hon ler mot mig
– Här säger hon och ger mig en present
– Tack Mita säger jag och ler
Jag öppnar paketen och i den så ligger det en dräkt. Jag reser mig upp och tittar på den. Den liknar ingenting jag sett förut
– Min familj sydde en sådan här till en man som kom från Europa och hit för sexhundra år sedan. De sydde en massa sådana här senare till samma man, men den första sydde de åt honom i samma fabrikat som denna
– Tack Mita säger jag, vilken skola?
– Nitten
– Ok säger jag och ler
– Du är försiktig på din resa?
– Ja Mita
– Bra, nej nu skall vi äta tårta
Hon går ut i köket och kommer tillbaka med en stor tårta. Jag blåser ut ljusen och äter en stor bit tårta. När jag är klar så går jag in på sitt rum. Jag klär av mig mina kläder och tar på mig dräkten och sätter svärden på plats
Jag drar upp kåpan och sätter masken på plats, jag tittar mig i spegeln och ler bakom masken. Jag tar av mig dräkten och viker ihop den, jag lägger tillbaka svärden i trälådan och går in med dem i träningsrummet
Jag går tillbaka till mitt rum och klär av mig. Jag lägger mig i sängen och stänger ögonen
***
Jag vaknar tidigt nästa morgon och jag sätter mig i lotusställning i dörröppningen och mediterar. Jag sitter där och låter mig själv flyta iväg. När jag är klar så går jag in i träningsrummet och kör mitt pass
När jag är klar så går jag ut till badtunnan och badar. Jag tvättar av mig och sköljer av mig och jag torkar mig sen så går jag naken genom trädgården. Jag går in på mitt rum och jag sätter mig plats
Jag tänker på det som min far sagt, jag kommer att vara borta i minst två år. Hur skall jag klara det? hur skall jag klara mig utan min far och Mita i två år. Jag reser mig och klär på mig
Jag packar min väska med mina kläder och asken jag fick av Mita för fyra år sedan och till slut så lägger jag ner mitt bokkensvärd. Jag tar väskan på axeln och går ut ur mitt rum
Jag vänder mig om och tittar in, jag insuper varenda detalj och går vidare till matplatsen. Jag sätter väskan utanför dörren och går in. Jag sätter mig vid bordet och Mita kommer in och dukar fram maten
Jag äter med god aptit och när jag sitter där och äter så kommer min far in. Han sätter sig vid bordet och tittar på mig. Jag tittar tillbaka och han ler mot mig
– Du kommer att flyga till Nepal idag
– Ja far
– När du kommer dit så skall du uppsöka en bar som heter den gråtande jaken
– Ja far
– Där skall du fråga efter Xi ping
– Ja far
– Han kommer att se till att du kan ta dig till Parbat
– Tack far
– När du kommer dit så skall du klättra uppför en bergsvägg, när du kommer upp toppen av den så kommer du att bli mött av vakter. Vad du än gör slå inte ner dem
– Nej far säger jag med ett leende
– När du kommer inför den evige som han kallas så kommer han att fråga efter ditt namn. Presentera dig då som Michal. Tala ryska med honom
– Ja far
– Träna väl och lär dig fort så att du kan komma tillbaka till oss. När du varit där ett tag så kommer du att få ett uppdrag för att visa dig värdig
– Vilket är?
– Oftast handlar det om att bestraffa någon lokal brottsling, men det kan även innebära någon annan. Du får inte tveka
– Nej far
– Bra när du gjort det så kommer du att få ett namn av den evige och sen så kommer du att tilldelas en uppgift. Den uppgiften, vad den än nu blir måste du genomföra i ett år innan du får lämna dem. Det är inte många som lämnar, de flesta blir förtrollade av livet i Parbat. Var stark i din övertygelse och tveka inte att komma tillbaka till oss
– Nej far
– Bra min son, här är flygbiljetten till Nepal
– Tack far
– Här är pengar för att betala Xi Ping och här är en guldtacka som du lämnar i pant till den evige
– Tack far säger jag och bugar mig, kommer han inte undra var jag fått den ifrån?
– Nej
– Ok
Han reser sig och jag gör det samma. Han kramar om mig och jag kramar honom. Han släpper mig och Mita kramar mig och viskar i mitt höra
– Överlev
– Ja mor viskar jag tillbaka
Jag går ut från matsalen och tar min väska. Jag går ut ur huset och går ner till byn. Jag går till mannen som har bil och han kör mig till flygplatsen. Jag går fram till disken och checkar in
Vid passkontrollen visar jag mitt ryska pass och går igenom kontrollen. Var min far fått det ifrån har jag inte en aning men jag tvivlar inte på att han fått betala dyrt för det. Jag sätter mig och väntar på att få gå ombord på planet
När de ropar upp mitt plan så reser jag mig och går ombord. Jag sätter mig på min plats och stänger ögonen. Jag somnar ganska fort redan innan planet har lyft. Jag vaknar av att någon rör vid min arm
Jag slår upp ögonen och tittar in i de blåaste ögon jag någonsin sett
– Ja
– Förlåt men talar du engelska?
– Ja säger jag och ler
– Tack gode gud, jag försöker få dem att ge mig juice men de förstår inte vad jag säger
– Låt mig försöka
Jag trycker på knappen och en stewardess kommer och jag ber henne om juice på japanska, hon tittar oförstående på mig så jag byter till kantonesiska i stället och hon ler mot mig
– Två stycken tack
– Javisst säger kvinnan och ler
– Hur många språk talar du frågar kvinnan bredvid mig
– En hel del, min far ansåg att det var viktigt att jag lärde mig språk. Sen har jag lätt för mig
– Gwendelyn säger hon och sträcker fram handen
– Michal
– Ryss?
– Ja, jag har backpackat i Japan
– Får man det?
– Om man har en far som är diplomat, så ja säger jag och ler
– Så din far är diplomat?
– Sist jag träffade honom så var han det säger jag med ett leende, vi pratar inte med varandra längre
– Usch så trist
– Ja säger jag och ler
– Hur gammal är du?
– Tjugo
– Okej säger kvinnan
Kvinnan kommer med vår juice och jag tackar henne, Gwendelyn insisterar på att betala och jag tackar henne. Jag dricker upp juicen och titta ut genom fönstret. Jag lutar huvudet bakåt och stänger ögonen
Jag somnar om och vaknar inte igen förrän planet landar. Jag reser mig och går av planet. Kvinnan som satt bredvid mig har redan gått av. Jag går bort till bagagebandet och väntar på min väska
Den kommer och jag tar den och hänger upp den på min axel och går ut från terminalen. Jag går bort till en taxistation och ber en chaufför att köra mig till den gråtande jaken
Han tittar på mig och ler, han säger ett pris och jag tittar på honom och börjar gå iväg. Han drar i mig och säger ett nytt pris. Jag tittar på honom och nickar. Jag sätter mig i baksätet och han kör iväg
Vi kommer till en stad som är ett totalt kaos. Bilar kör överallt. Djur går lösa på gatorna och det mullrar av folk. Jag tittar ut genom fönstret och undrar hur jag skall komma rätt här
Efter en timme så stannar taxin utanför en bar och jag räcker över pengarna till chauffören. Han ler och jag går ut ur bilen. Jag hänger väskan på min axel och går in på baren
Det sitter en massa människor där, en jukebox spelar någon låt som jag inte känner igen. Jag går fram till baren och beställer en läsk. Bartendern tittar på mig och min väska
Jag betalar och sätter mig vid ett bord, jag fokuserar min hörsel och försöker söka av rummet. När jag suttit där en timme så hör jag namnet på den jag söker, Xi Ping. Jag reser mig och går bort till mannen och bugar mig
– Jag har en hälsning från Koi
Mannen tittar på mig och visar att jag skall sätta mig
– Det är ett namn du skall vara försiktig med här
– Ja, men han sa att jag skulle presentera mig så för dig
– Så det gjorde han säger Xi med ett leende
– När kan vi åka? frågar jag
– Nu om du vill?
– Ja tack
– Är du säker?
– Ja det är jag
– Det är ditt liv
– Ja det är det
Han reser sig och jag gör det samma. Vi går ut ur baren och han leder mig till en bil. Vi sätter oss i den och han kör iväg
– Vi kommer köra bil till nästa stad, därefter är det hästar som gäller
– Hur lång tid kommer det att ta?
– Tre dagar
– Okej säger jag
Resten av resan till nästa stad sker under tystnad. Vi kommer fram och han stannar vid ett hus. Vi går ut ur bilen och vi går in i huset
***
– Klä av dig
– Okej säger jag och börjar klä av mig
Han räcker mig andra kläder och jag klär på mig. Jag blir rätt snabbt varm i de nya kläderna och Xi säger
– Dit vi skall är det kallt
– Då vet jag det och börjar packa ner mina kläder i min bag
– Kom säger han när han bytt om
Vi går ut ur huset och bort till ett stall. Han kommer ut med två hästar och räcker mig tömmarna till den ene
– Då rider vi
Jag tittar hur han gör sen gör jag likadant. Han rider ut på slätten och jag rider efter honom
Vi rider över slätten i tre dagar, vi har hela tiden ridit mot bergen och nu står vi vid foten av en bergskedja. Xi stannar och jag gör likadant
– Hit men inte längre för min del
– Jaha
– Har man en gång kommit därifrån med livet i behåll så vill man inte dit igen frivilligt
– Så pass
– Ja, du kan fortfarande ändra dig
– Nej, det kan jag inte
– Jag önskar dig lycka till
– Vart skall jag?
– Du går en halv dag rakt fram, när du kommer till en bergsvägg så klättrar du uppför den
– Ja, tack för hjälpen Xi
– Inget att tacka för, Koi kommer att få betala
– Han är god för det
Jag hoppar av hästen och hivar upp min väska på axeln. Jag börjar gå och jag ser mig inte om. Jag går över slätten och när halva dagen har gått så kommer jag fram till en bergsvägg
Jag tittar upp och börjar klättra, jag letar upp den gula floden och hämtar kraft från den under min klättring. Efter en halvtimme så kommer jag upp på toppen och jag tittar rakt fram. Framför mig så finns det en stor port
Jag ser de män som finns posterade utanför. De gör sitt bästa för att gömma sig, jag visar inte att jag kan se dem. Jag går fram till porten och slår på den med min hand.
När jag slagit färdigt så öppnas porten, jag går in och kommer in i en tunnel. Det hänger facklor på väggarna. Marken är slät och det är relativt högt i tak. Jag tar av min mössa och går längre in i tunneln
Jag ser de vakter som försöker hålla sig dolda och jag går framåt tills jag kommer till ytterligare en dörr. Jag stannar och knackar på dörren, den öppnas och jag går in. I mitten av rummet så finns det en stor brasa
Jag går ut på golvet och går fram till en estrad. I en tron liknande stol sitter en äldre man, bredvid honom så sitter det en vacker kvinna. Bakom honom så står en kvinna som är i min egen ålder gissar jag. Hon är den vackraste kvinna jag någonsin sett
– Vem är du? Frågar mannen
– Jag är en man som är tom, jag söker efter innehåll
Mannen tittar på mig och jag kan se en nyfikenhet väckas i hans ögon
– Vad vill du fyllas av?
– Vishet
– Och det tror du att du kan få här?
– Ja
Mannen tittar på mig och det känns som om han försöker läsa mina tankar. Jag tittar tillbaka på honom och försöker hålla mitt ansikte neutralt. Tiden går och till slut så ler mannen mot mig
– Du får stanna, har du panten
– Ja
Jag tar ner väskan från min axel och plockar fram guldtackan. Jag går emot mannen, tre vakter drar sina svärd och jag stannar
– Du kan lägga den där säger mannen med ett leende
Jag bugar mig och lägger guldtackan på golvet
– Nu är du en av oss
Han klappar i händerna och en man faller ner från taket. Han landar framför mig och bugar sig mot mannen på tronen
– Visa honom till hans cell
– Ja mästare
Han vänder sig mot mig och pekar med handen, jag vänder mig om och går efter mannen ut ur salen. Vi går igenom ett par korridorer och kommer längre in i berget
Vi går i tio minuter sen stannar mannen utanför en cell. Han öppnar den och visar med handen att jag skall stiga in, jag går in och sätter min väska på golvet och vänder mig om mot mannen
– Det finns kläder i skåpet där
– Tack
– Det är mat om två timmar
– Tack säger jag och bugar mig mot honom
Han slår handen mot hjärtat och böjer på huvudet och går ut ur rummet. Jag tittar mig omkring. Rummet är spartanskt inrett, det finns en enkel säng, en byrå, ett litet bord med en stol och skåpet där kläderna hänger
Jag sätter min väska på sängen och öppnar den, jag packar upp mina få tillhörigheter. Jag hänger in mina kläder i skåpet och tar av de jag fått av Xi och lägger dem i byrån
Jag tittar på dräkten som hänger i skåpet och tar ut den. Jag tar den på mig och den passar mig illa. Den är för kort, jag rycker på axlarna och behåller den på. Jag lägger mig på sängen och stänger ögonen
Jag fokuserar min hörsel och insuper alla ljud som fortplantar sig i korridorerna. Jag hör röster på olika språk talas, någon sjunger och andra ägnar sig åt självbefläckelse.
Jag hör en gonggong slå och jag öppnar ögonen och går ut ur min cell och följer korridoren och följer ljudet av andra som är på väg till matsalen. Efter fem minuter så kommer jag fram och går in
Det blir uppehåll i samtalen och de tittar på mig, jag ser ett par som ler åt min dräkt men jag visar inte att jag ser dem. Jag ser en tom plats och går mot den och sätter mig. Vid bordet sitter det tio personer till som tittar på mig och nickar
Den evige reser sig och tittar på mig
– Vi har fått en ny broder idag
Alla bankar en gång i bordet
– Han söker vishet säger den evige och ler, res dig så att dina bröder och systrar kan se dig
Jag ställer mig upp och jag ser att den evige slutar le
– Vem har gett honom den dräkten?
Tystnaden är total och ingen säger något
– Sökandet sitter inte kläderna
Den evige tittar på mig och ler
– Hämta en dräkt som passar
En i tjänstefolket bugar sig och rusar iväg. Han sätter sig och jag gör detsamma. Jag känner att hans blick söker upp mig, jag äter med god aptit, maten är god och jag tackar nej till vin och dricker bara vatten
Tjänsteflickan som sprungit iväg kommer tillbaka och ställer sig bakom mig. Jag reser mig upp och bugar mig för henne och tackar för kläderna, hon niger och jag ser att hon rodnar
Jag sätter mig ner och den evige tittar på mig och ler. Jag bugar mig mot honom och fortsätter äta. En gonggong slår och alla reser sig, jag inser att jag är huvudet längre än alla här
– Tack för sällskapet säger den evige och går iväg
Vi står kvar tills de gått ut, sen så går vi andra. Jag går tillbaka till min cell och går in. Jag klär av mig dräkten och tar på mig den andra jag fått. Den sitter mycket bättre och jag lägger mig på sängen
Jag stänger ögonen och somnar. Jag anar att någon är på väg in i mitt rum, jag ligger kvar och väntar på vad som skall hända. Jag anar att jag utsätts för ett prov och nu är frågan om jag skall agera eller inte
Jag väljer att inte göra något, jag känner en hand låsa fast min ena hand och en annan som låser fast den andre. Någon drar en huva över mitt huvud. De drar upp mig och jag reser mig
De leder iväg mig genom korridorerna. Jag känner att vi kommer ut och jag hör vinden vina. De drar av huvan från mitt ansikte, jag tittar mig omkring, runt ett femtiotal män och kvinnor står i en cirkel runt mig i mitten mitt framför mig står den evige
Han tittar på mig och sen så tittar han på en av männen
– Stig fram du ensamme
En av männen går ut i cirkeln och ställer sig, den evige tittar på mig och ler
– Det var denne man som spelade dig sprattet med dina kläder, vi uppskattar inte sådant här så nu skall han få sin bestraffning. Klä av dig säger den evige till mannen
Han klär av sig alla kläder och står naken framför oss. Han går fram till ett kors och två män går fram och spänner fast honom vid korset. Den evige tar upp en piska och börjar piska mannen
Han piskar honom tio gånger, efter sjunde rappet så svimmar mannen. Han hänger slappt i remmarna och de knyter loss honom och han faller ner på marken. De går fram till honom och lyfter upp honom
Jag tittar på den evige och han tittar på mig
– Första gången så är det piskan, andra gången så är det svärdet
– Jag förstår säger jag och bugar mig
Den evige tittar på mig och ler, han vänder sig om och går in i borgen igen. De som står i ringen går också tillbaka in i borgen. En kvinna kommer fram till mig och slår sig över bröstet och nickar med huvudet
Jag svarar på samma sätt som henne och hon tittar på mig
– Vad heter du?
– Michal
– Ryss?
– Ja
– Följ med mig
Hon går in i borgen och jag följer efter henne. Vi går igenom korridorer och snart är vi framme vid min cell.
– God natt
– Detsamma säger jag och går in i min cell
Jag går bort till min säng och lägger mig, jag stänger ögonen och somnar
***
Jag kommer snabbt in i rutinerna, det är uppstigning kl. 7 varje morgon, sen följer frukost. Därefter så är det träning antingen med vapen eller utan. Sen är det lunch, därefter så följer träning i smygande eller andra färdigheter. Sen följer kvällsvard. Därefter så är det träning igen fram till läggdags
Dagarna går och dagarna blir till veckor som blir till månader, varje vecka så testas ens färdigheter och antingen så blir man godkänd eller så blir man det inte. Man får tre chanser att bli godkänd. Klarar man sig inte så åker man ut
Jag klarar varje steg och prov jag utsätts för. Jag sticker inte ut och försöker hålla en låg profil. Den evige överser alla prov som vi utsätts för. Det är han som godkänner oss eller underkänner oss
De jag tränar med är inte i närheten av att vara på samma nivå som jag. Jag håller mig på min kant och försöker inte att bli vän med någon samtidigt som jag inte är otrevlig. De få stunder som vi har för oss själva tillbringar jag i biblioteket
Jag läser allt jag kommer över, och allt de har i sitt bibliotek. Allt som oftast så är Den eviges dotter där och läser hon med. Jag sitter för mig själv och läser en bok om europeisk historia
– Den är bra säger hon en dag
Jag tittar upp på henne och reser mig och bugar mig
– Ja den verkar intressant
– Du är inte rädd för mig?
– Nej säger jag, varför skulle jag vara det?
– För att jag är dotter till den evige
– Hade jag haft något att frukta så hade du inte tilltalat mig
– Du sa när du kom hit att du söker vishet
– Ja, det gör jag
– Angående?
– Allt säger jag med ett leende
– Det var ett stort mål
– Kanske det, men om jag lär mig något varje dag så är det en bra dag och min vishet ökar
– Haha skrattar hon, och vad har du lärt dig idag?
– Att du har ett vackert skratt säger jag och ler
– Hur ökar du din vishet?
– Därför att jag inser att din far tränat dig att leda en dag
– Och det avslöjade mitt skratt?
– Nej men den boken du håller i handen
– Du har skarp syn
– Ja, den är intressant den boken säger jag
– Ja säger hon och ler
Gonggongen slår och jag reser mig och sätter tillbaka boken. Jag slår handen på bröstet och bugar mig. Hon besvarar hälsningen och jag går iväg. Hon tittar efter mannen när han går iväg och ett leende spelar på hennes läppar
Mannen som blev piskad för att han åkt fast med sprattet han spelat mig, anser att det var mitt fel att han åkte dit så han göra allt han kan för att sätta dit mig. Varje tillfälle han får så försöker han göra så att jag kommer i dålig dager
När jag varit hos ligan i tre månader så ställs allt på sin spets när vi i en svärdsövning ställs mot varandra. Vi tränar alltid med skarpslipade svärd för att vi skall bruka allvar. Han attackerar mig en frenesi som gör att jag måste blockera honom med mina kunskaper
Han blir frustrerad och slår efter att mästaren slagit i gonggongen, Haragei varnar mig så jag blockerar honom och slår bort hans svärd med Kenjutsu rörelse. Jag ser att Den evige noterar vad jag gjort. Jag ser hans leende och känner fan också
Han klappar i händerna och all aktivitet avstannar och vi ställer oss mot honom. Jag vet vad som kommer hända innan han öppnar munnen
– Cirkeln
Vi går ut och bildar en cirkel och den evige ställer sig i mitten och han tittar på oss
– Vi har vissa regler som vi följer för att vårt brödraskap skall stå starkt tillsammans, vi måste kunna lita på att den som står bredvid mig är beredd att offra livet för min skull. Avundsjuka får inte förekomma. Finns det någon av mina bröder som är bättre än mig så får jag acceptera det och träna mer eller glädjas åt min bror eller syster. Vi har två bestraffningar, piskan och svärdet. Har man fått det ena så är det, det andra nästa gång man bryter mot vår kodex. Vi har en bland oss som inte kan släppa sin avundsjuka. Broder Josef, något hos dig har stört dig på broder Michal sedan han kom. Vad vet jag inte men du har vid upprepade tillfällen gjort allt för att reta honom. Jag beundrar hans tålamod med dig. Hade det varit jag så hade jag satt dig på plats för länge sedan. Men tålamod är en dygd sägs det och broder Michal besitter ett tålamod av oanade proportioner. Fram till idag när du bröt mot vår kodex säger den evige och attackerade efter signalen för att han är bättre än dig fast att du har varit längre än honom här. Så nu skall du få chansen Josef att bevisa dig värdig. Välj vapen säger han. Josef går fram till ett skåp och plockar ut ett svärd och ställer sig framför den evige. Broder Michal välj ditt vapen. Jag går fram till skåpet och tittar in i det. det finns alla möjliga vapen i skåpet och jag ser ett Bokkensvärd hänga där, jag tar ut det och testar balansen på det. Jag ställer mig bredvid den evige. Jag anar ett leende på hans läppar
– Är ni redo?
– Ja säger Josef
– Ja säger jag
Den evige backar och vi ställer oss mitt emot varandra och jag bugar mig för honom. Han knixar med nacken och jag ställer mig i redoposition. Han tittar på mig och mitt träsvärd. Jag ser hans hånleende och han attackerar. Jag står stilla och rör bara på överkroppen
Jag dansar undan för hans attacker och han blir mer och frustrerad och desperat. Han svingar svärdet häftigare och häftigare. Jag förutser alla hans attacker och jag hör hur han andas tyngre och tyngre
Han stirrar på mig och skriker åt mig på ett språk som jag inte förstår, men tonen i hans skrik säger mig att det inte är något vackert han säger. Jag kastar mitt svärd högt upp i luften och han attackerar. Jag fångar bladet mellan händerna och vrider på handlederna, jag kommer nära honom armbågar honom på örat
Han släpper svärdet, jag sparkar på utsidan av hans knä. Jag sträcker upp handen och fångar mitt svärd och slår honom på andra knät. Jag slår till på utsidan av hans armbåge och bryter den och ställer mig framför honom
Han står på knä framför mig och jag tittar på den evige. Han tittar på mig med ett leende och sen tittar han på Josef
– Du blev varnad, nu får du möta ditt öde
Jag kastar hans svärd på marken och slår till en gång på hans hjärta med mitt Bokken och han faller framåt och skakar på marken. Skakningarna slutar och han är död. Jag går bort till skåpet och sätter tillbaka Bokken svärdet och ställer mig på min plats i cirkeln
Den evige tittar på mig och ler. Han går in och vi andra går efter honom. Jag går igenom korridorerna och kommer till min cell. Kvinnan som visat mig till min cell den där första kvällen stannar och tittar på mig
Jag gör hälsningen och går in på mitt rum och stänger dörren. Jag sätter mig på sängen och tittar rakt fram. Det var han eller jag. Jag lägger mig ner och stänger ögonen
***
Jag sitter i biblioteket och läser Shakespeare en kväll och jag hör hur någon kommer in. Jag lyfter inte på huvudet utan fortsätter läsa. Hennes doft avslöjar henne. Hon kommer till mitt bord och sätter sig
Jag fortsätter läsa och försöker koncentrera mig på det. Hennes doft berusar mig och jag har svårt att fokusera
– Det är inte vist att försöka lura min far
– Jag är ingen vis man, det är därför jag är här för att söka vishet
– Haha skrattar hon till
– Jag lurar inte någon, ingen har frågat vem jag är eller vad jag kan, alltså luras jag inte
– Det var ett vist svar av en som inte anser sig vara vis. Min far kommer att få reda på sanningen
– Jag kan berätta sanningen om man frågar. Men ingen har frågat, jag gillar inte att skryta
Jag ser att hon tittar på mig och sen ler hon
– Är Michal ditt riktiga namn?
– Ja säger jag det är ett av mina namn
– Har du fler?
– Ja säger jag och ler
När jag inte säger mer så tittar hon på mig
– Försök inte lura min far
– Jag försöker inte lura någon. Det är bara att fråga så svarar jag
– Är du ryss?
– Ja delvis, min mor var ryska
– Var?
– Ja hon och min styvfar mördades, de sprängde vår båt. Jag överlevde
– Jag beklagar
– Tack, jag minns inget av det. jag minns inte ens hur min mor såg ut
Hon säger inget och fortsätter läsa. Vi sitter där tysta och läser tills det är dags för mat. Jag sätter tillbaka boken jag läst och bugar mig för henne. Jag går in i matsalen och sätter mig. Jag ser att den evige tittar på mig och jag äter min mat
När jag varit hos ligan i sexmånader så är det dags för att göra proven för att bli antagna. Jag klarar alla prov och har bara det sista kvar. Att dela ut en bestraffning. De som jag tränat med får utföra diverse uppdrag och blir upptagna
Den evige sparar mig till sist. Jag anar att han har något raffinerat på gång för min skull för att testa mig. Han samlar oss i cirkeln och han ställer sig i mitten. Han tittar på mig
– Alla nya utom en har utfört sina uppdrag och ni har utfört dem väl. Ni tillhör nu ligan. Ni har fått era nya namn och ni kan slutföra utbildningen. Vi har bara en kvar. Han har egentligen redan gjort sitt uppdrag när han dödade Josef. Men han skall få ytterligare en chans att bevisa sin värdighet
Den evige klappar i händerna och en kvinna och hennes barn kommer in i mitten. Han tittar på dem och sen på mig
– Denna kvinna och hennes barn har stulit och horat. De är brottslingar och deras straff är döden. Nu Michal skall du få dela ut bestraffningen
Jag tittar på honom och går bort till skåpet och tar en Katana. Jag går fram till kvinnan och sparkar undan benen på henne och lyfter upp henne på knä. Jag böjer fram hennes huvud och snabbare än någon kan se så hugger jag huvudet av henne.
Jag tar tag om barnet och ställer henne i samma position som hennes mor och höjer svärdet. Jag hugger neråt, men den evige tar tag om min arm och stoppar hugget. Han tittar på mig och jag tittar tillbaka. Han flyttar sin blick före mig
Jag tar ett steg tillbaka och tittar rakt fram. Det enda som hörs är eldarna som sprakar. Jag vet att han ville testa mig. Varken kvinnan eller barnet skulle dö, han är chockad för att han inte hann stoppa mig innan svärdet föll och jag halshögg kvinnan
Han trodde att jag skulle tveka. Jag visar inte med en min att det hade krävt allt mitt mod att göra det jag gjorde, när jag halshögg kvinnan. Jag vet att hennes ansikte kommer att förfölja mig länge
Barnet snyftar och jag hör henne. Den evige tittar på mig och han pekar på barnet. Någon kommer fram och lyfter upp henne och går iväg med henne. Jag tittar fortfarande rakt fram och den evige kommer fram till mig
– Du sa när du kom hit att du sökte vishet
– Ja säger jag
– Vad för vishet har kvällen lärt dig?
– Att högmod går före fall
Han stirrar på mig och sen ser jag ett leende på hans läppar
– Du har visat dig värdig, ditt namn är Seji
Jag gör deras traditionella hälsning och ställer mig på min plats. Han går fram till en av eldarna och lyfter upp ett brännjärn från elden. Ligans tecken är en drake. Vi tar av oss våra dräkter och ställer oss på ett led
Den evige bränner in deras märke på oss. Han frågar var man vill ha det och sen så bränner han. När det blir min tur så frågar han mig
– Var Seji?
– På mitt hjärta säger jag
Han tittar på mig och ler. Han sätter brännjärnet på mitt hjärta och jag hör hur det fräser. Jag säger inte ett ljud utan tittar bara rakt fram. Han tar bort järnet och jag backar tillbaka till min plats och tar på min dräkt
När alla är klara så delar man ut vapen till oss. Två dubbelslipade svärd, två knivar. Sen får man välja ett frivilligt vapen. De flesta tar bågar men jag väljer ett Bokken. Den evige ler och räcker mig ett Bokkensvärd
Jag bugar mig och sätter det på plats. Han går in i slottet och vi andra går efter honom. Hans dotter står i dörröppningen och tittar på mig med en fundersam blick. Jag går förbi henne och andas in hennes doft
Jag kommer fram till min cell och går in och stänger dörren. Jag sätter mig på sängen och tar in den gula floden. Jag helar brännmärket och när jag är klar så lägger jag mig ner och blundar
Jag ser kvinnans ansikte framför mig. Jag känner hur jag blir blöt på kinderna och ber en tyst bön för henne. Jag känner hur sömnen tar mig och jag somnar

 

 

 

 

 

 

Kapitel 5
När ett plus ett blir två som blir tre när vi blir en…
En månad efter att jag blivit upptagen i Ligan så kallar den evige på mig. Jag går till tronsalen och sjunker ner på ett knä och lägger högerhanden över bröstet
– Res dig
Jag ställer mig upp och tittar rakt fram
– Jag har pratat med dina lärare och alla berömmer dig för dina framgångar, de är oftast inte så villiga att dela ut beröm men när det kommer till dig så gör de det
– Jag har bra lärare då är det lätt att bli duktig
– Bra svar säger han och ler, ett vist svar från en så ung man
– Om du anser att jag är vis, så är jag överväldigad
Han tittar på mig och jag anar ett leende på hans läppar
– Du skall nu få ditt första uppdrag
– Befall och jag skall genomföra det eller dö
– Bra, min dotter skall resa bort ett tag och du skall vara hennes livvakt
– Ja mästare
– Vill du inte veta vart ni skall?
– Det spelar ingen roll mitt uppdrag är att skydda din dotter sen spelar inte platsen någon roll
Han tittar på mig och ler
– Nå ni skall resa till Paris, min dotter vill gärna besöka Louvren och hon vill se Mona – Lisa
– Som ni befaller, när åker vi?
– Om en vecka, det kommer bara bli ni två och ni kommer att åka som civilister. En helikopter hämtar er här och flyger er till flygplatsen. Där kommer ett plan att vänta på er och flyga er till Paris. Där kommer ni att stanna i en vecka. Allt är bokat och klart
– Ja mästare, utrustning?
– Inga vapen, mer än ditt Bokkensvärd
– Ja mästare
– Bra säger han och viftar med handen
Jag vänder mig om och går ut ur salen. Jag går till mitt rum och sätter mig på sängen. Jag andas häftigt, jag sätter mig i lotusställning och slutar andas. Jag finner harmoni och jag sitter där tills jag hör gonggongen som förkunnar att det är mat
Jag slår upp ögonen och går till matsalen. Jag är i harmoni igen och jag sätter mig på det som blivit min plats i matsalen. Jag äter min mat och när jag är färdig så går jag på nästa lektion
Veckan fram till vår avresa går fort. Kvällen innan vi skall resa så kallar den evige på mig. Jag går till tronsalen och hela hans familj är där. Jag gör hälsningen och sitter på ett knä med huvudet böjt och väntar på att hans skall tala
– Ni åker i morgon
– Ja
– Du vet vad ett misslyckande innebär?
– Ja mästare
– Bra, res på dig
Jag ställer mig upp och han går fram till mig och tittar på mig. Han är ett halvt huvud kortare än mig så det är inget besvär för mig att slippa se honom i ögonen
– Min dotter har fått strikta order om vad som gäller
– Ja mästare
– Ditt ord är hennes lag, skulle hon inte lyda så får du ta till åtgärder som gör att hon lyder
– Ja mästare
– Skulle hon bryta mot reglerna så avbryter ni resan direkt och åker hem
– Ja mästare
– Planet kommer att stå start redo dygnet runt
– Ja mästare
– Har du några frågor?
– Ja mästare två stycken
– Jaså?
– Hur gör vi med pengar? Och hur skall jag tilltala din dotter?
Han tittar på mig och ler
– Angående pengar så kommer du att få en väska med kontanter med dig, angående hur du skall tilltala henne. Du kan använda hennes namn Jasmine
– Ja mästare
– Hur skall jag tilltala honom frågar Jasmine
– Det får han välja säger Den evige och ler
– Jag går under det namn som valts åt mig Seji
Den evige nickar och viftar med handen. Jag går ut från rummet och går till min cell. Jag går in och tar fram min väska. Jag packar ner mina gamla kläder i väskan. Jag lägger fram kläder som jag skall resa i dagen efter och sen så klär jag av mig
Jag lägger mig i sängen och somnar
Jag vaknar och stiger upp. Jag klär på mig mina kläder och tar min väska. Jag sätter mig på sängen och mediterar. När gonggongen ljuder så reser jag mig upp och går ut ur cellen och in i matsalen. Jag sätter mig på min plats och äter
När jag är klar så tar jag min väska och går till porten. Den evige, hans fru och Jasmine väntar på mig. Jag stannar en bit från dem och låter dem ta farväl av varandra.
Den evige vinkar till mig och jag går fram till dem och gör hälsningen. Han besvarar den och tittar på mig. Han räcker över en väska till mig. Jag tar emot den och stoppar ner den i min väska
Jasmines mor tittar på mig och säger
– En skråma och du har förverkat ditt liv
– Om hon får en skråma så är det för att jag är död
– Som sig bör säger den evige och ler
Vi går ut genom porten och blir visade till en trappa. Vi går nerför den och när vi kommer ner så står det en helikopter och väntar på oss. Vi går ombord på den och den lättar. Vi flyger iväg och resan till flygplatsen tar fem timmar.
Helikoptern landar och det står ett plan och väntar på oss. Vi går ombord och vi sätter oss och spänner fast oss. Planet lättar och jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen och somnar
Jag vaknar och tittar ut genom fönstret, jag vänder på huvudet och ser rakt in i Jasmines ögon. Jag förlorar mig i dem och jag känner hur jag hårdnar. Hon tittar djupt in i mina ögon och ingen av oss säger något
Hon blinkar och vi kommer tillbaka till verkligheten
– Så Mona – Lisa
– Ja min far tillåter mig mina små egenheter, jag reser ungefär en gång om året. Jag tror att han tillåter det för han vet att jag rymt annars
– Hade du det?
– Ja säger hon lågt det hade jag
Jag säger inget, jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att bo i borgen för alltid. Jag tittar ut genom fönstret igen. Ingen av oss säger något på en bra stund
– Bli inte besviken på tavlan
– Vad menar du?
– Den är väldigt liten och där är alltid en massa människor så det är svårt att se den
– Har du sett den?
– Ja för fyra år sedan, min far tog med mig på en resa till Paris
– Var inte din far död?
– Nej min styvfar är död, min riktiga far lever
– Var inte din mor och far gifta?
– Nej jag kom till efter en natt av passion
Hon säger inget utan tittar bara rakt fram. En steward kommer fram till oss och frågar om vi vill äta. Vi tackar ja och han går iväg
– Talar du franska?
– Ja säger jag, du?
– Ja, kan du fler språk?
– Ja ett tiotal, min far ansåg att det skulle vara bra
– Samma som min far
Stewarden kommer med maten och vi börjar äta, jag tycker att det känns konstigt att äta i den takt jag vill. Att inte behöva slänga i mig maten för att hinna äta färdigt innan gonggongen låter. Jag ler
– Vad ler du åt frågar hon?
– Att jag kan äta och njuta av maten
Hon tittar på mig och sen börjar hon skratta. Hennes skratt är vackert, jag stämmer in i det och vi skrattar gott åt min kommentar. Jag ser att stewarden noterar allt som vi gör och säger. Pappa släpper inte iväg sin dotter hur som helst
Vi äter färdigt under tystnad och när vi är klara så dukar mannen av vår mat
– Kaffe eller te?
– Gärna grönt te säger jag med ett leende
– Till mig med säger Jasmine
– Javisst säger mannen
Jag tittar på henne och frågar
– Har du smakat grönt te?
– Ja säger hon, med honungskarameller. Min far har alltid det när det kommer japaner till slottet
– Kommer det ofta japaner dit frågar jag
– Nej det var ett par år sedan nu
– Ok säger jag
Mannen kommer med vårt te. Han serverar oss och går iväg. Jag väntar tills hon smakat och sen smakar jag. Den välbekanta smaken får mig att tänka på Mita. Jag känner en enorm saknad efter henne och min far, jag saknar huset och vår trädgård
– Vad är det? frågar hon
– Minnen säger jag och tittar på henne
– Smärtsamma?
– Ja
Hon säger inget mer och jag dricker upp mitt te. Resten av resan så läser Jasmine en bok. Jag sitter i mina egna tankar och säger inget. Lampan för att vi skall spänna fast oss tänds
Planet går inför landning och när det stannar så spänner vi upp våra bälten. Vi går av planet och ut ur flygplatsen. En man med en skylt där Jasmines namn står väntar på oss. Vi går fram till honom och vi följer honom ut från flygplatsen
Vi sätter oss i bilen och den kör iväg. Vi åker genom Paris och kommer fram till vårt hotell. Bilen stannar och jag tar våra väskor. Vi går in och fram till receptionen. Jag säger våra namn och vi får våra nycklar. Vi går in i hissen och åker upp till vår våning
Jag räcker Jasmine hennes nyckel och hon låser upp dörren. Jag går in och sätter hennes väska på golvet. Jag vänder mig om och tittar på henne
– Middag?
– Javisst säger jag, när?
– Om två timmar
– Javisst
Jag går ut ur hennes rum och öppnar min egen dörr. Jag går in och sätter min väska på golvet. Jag går runt i rummet och tittar ut från fönstret. Jag ser Eiffeltornet
Jag går bort till sängen och lägger mig på den. Jag stänger ögonen och jag somnar. Jag vaknar efter en timme och klär av mig. Jag går in i duschen och duschar av mig. Jag går ut i rummet och öppnar min väska. Jag tar fram kläder inför middagen och jag klär på mig
När jag är klar så sätter jag mig i en fåtölj och tittar rakt fram. En diskret knackning hörs på min dörr och jag reser mig och går och öppnar. Utanför står Jasmine och hon är vacker. Jag får inte fram ett ord och jag bara stirrar
– Skall vi säger hon med ett leende
– Javisst säger jag med darr på rösten
Vi går bort till hissen och vi åker ner. Vi går till restauranten och blir visade till ett bord. Vi sätter oss och servitören kommer med menyer. Vi beställer kött båda två, Jasmine beställer ett glas vin och jag beställer mineralvatten
Jag tittar på henne och jag förlorar mig i hennes ögon. Hon är makalöst vacker och jag kan inte sluta titta på henne. Hon märker att jag inte är mig själv
– Vad är det Seji?
– Jag är bara tagen av hur vacker du är
– Tack Seji viskar hon, är du alltid så ärlig
– Ja säger jag, jag skulle ljuga om jag inte tyckte att du är vacker
– Det är du med säger hon lågt
– Jag? Säger jag förbluffat
– Ja du viskar hon
Jag blir paff och jag visar det nog också för hon ler
– Det var andra gången
– Vadå?
– Att jag fått dig att tappa målföret
– Haha ja
– Har du alltid sådan kontroll?
– Kanske det säger jag, jag är tränad att alltid ha kontroll
– Tränad?
– Ja jag har tränat sedan jag var fem år, varje dag
– Herregud
– Vadå?
– Det låter omänskligt
– Det var mitt eget val, efter det som hände min mor så var det oundvikligt
– Hämnd?
– Ja, hämnd
– Vem är din far?
– Berättar jag det så måste du döda mig
– Ok, då skall du inte berätta
– Tack
Maten kommer in och vi äter under tystnad, när vi ätit klart så reser vi oss och går ut ur restaurangen. Jasmine tittar längtansfullt ut på gatan
– Inte idag
– Nej säger hon och suckar
Vi går bort till hissarna. Jag räknar till åtta personer från Ligan. Vi går in i hissen och vi åker upp. Jag följer henne till hennes dörr och hon går in. Jag går till mitt rum och öppnar dörren. Jag går in och går bort till sängen
Jag klär av mig och lägger mig naken på sängen och stänger ögonen. Jag tar min mandom i handen och smeker den. Jag känner hur den växer i min hand och jag rör handen upp och ner
Jag ser Jasmine framför mig och jag ökar takten i mina rörelser. Jag fantiserar om hur hon tar mig i handen och kysser mig. Jag känner hur min pung drar ihop sig och jag känner ilningarna sprida sig i min kropp
Jag rör handen snabbt nu och jag känner hur min utlösning exploderar ur mig. Jag hör mig själv morra när jag kommer. Sperman skjuts ur mig som från en kanon. Den landar på min mage och mitt bröst och jag andas häftigt när utlösningen ebbar ut
Jag öppnar ögonen och tittar på min kropp, jag reser mig ur sängen och går in i duschen och duschar av mig. När jag är klar så går jag in i rummet och lägger mig på sängen och stänger ögonen. Det sista jag ser är hennes leende
Jag vaknar på morgonen och reser mig ur sängen och går igenom mina rörelser. När jag är klar så går jag in i duschen. Jag tvättar av mig och går ut i rummet och klär på mig. När jag är klar så går jag ut ur rummet och knackar på Jasmines dörr
Hon öppnar och hon kommer ut i korridoren. Vi går bort till hissen och åker ner till restauranten. Vi går in och äter frukost. Vi sitter kvar länge. När vi är färdiga så reser vi oss och går ut från hotellet
Jag vinkar in en taxi och ber den köra oss till Louvren. Vi kommer fram och jag betalar honom. Vi går fram till kön och väntar på vår tur. Vi kommer fram till ingången och går in
Vi går på Louvren hela dagen och vi tittar på alla tavlorna som är där. Jasmine ger mig rätt i att Mona – Lisa är lite av en besvikelse. Vi går ut från Louvren och jag styr stegen mot en taxi
– Kan vi inte gå en bit?
– Jovisst
Vi börjar gå och vi pratar om intrycken som tavlorna gjort på oss. Vi pratar så mycket och så intensivt att vi helt plötsligt är framme vid hotellet. Vi tittar på varandra och ler
Vi går in och vi hämtar våra nycklar och åker upp till våra rum
– Middag om två timmar?
– Javisst
Vi går in på våra rum och jag lägger mig i sängen och jag somnar. Jag vaknar efter en timme och reser mig upp. Jag går in på toaletten och duschar av mig. När jag är klar så klär jag på mig. Jag går ut från rummet och bort till Jasmines dörr precis när jag höjer handen så öppnar hon
Hon är lika vacker idag som igår, vi går bort till hissen och vi åker ner till restauranten och vi går in och sätter oss. Vi beställer och sen sitter vi där var och en i sina tankar
– Vad tänker du på frågar Jasmine
– Dig
– Mig?
– Ja och hur det är att växa upp där du växer upp
– Vad menar du?
– Vårt hem är rätt speciellt
– Vårt?
– Just nu så är det vårt säger jag med ett leende
– Men visst har du rätt det är speciellt, men jag vet inget annat, men du som levt någon annanstans. Det måste vara svårt för dig
– Själva platsen är vacker, er trädgård är magisk. Jag sitter där och mediterar ibland och fantiserar att det är min trädgård hemma
– Har ni en vacker trädgård?
– Ja säger jag, den är magisk
– Var är hemma?
– I japan
– Så din far är japan?
– Ja det är han
– Jag anade nästan det, du har vissa japanska drag, framförallt över ögonen, men din ögonfärg är inte japansk
– Nej den har jag efter min mor
– Som var ryska?
– Ja
– Vad hette hon?
– Anastasia
– Ett vackert namn
– Ja det tycker jag med
Maten kommer in och vi äter med god aptit. När vi ätit klart så frågar Jasmine
– Vad händer i morgon?
– Det får du bestämma
– Nej min far sa att du skulle bestämma också skulle jag lyda
– Då bestämmer jag att du får bestämma säger jag med ett leende
– Haha fusk
– Kanske det
– Men då vill jag besöka Notre Dame och se om jag får se puckelryggen
– Haha ok, Notre Dame
Vi reser oss och går fram till hissarna. Vi går in och åker upp till vår våning. Vi går ut ur hissen och jag följer henne till hennes rum och hon går in
– God natt Seji
– God natt Jasmine
Hon stänger dörren och jag går in på mitt rum. Jag avslutar kvällen på samma sätt som jag avslutade förra kvällen. När jag duschat så lägger jag mig på sängen och somnar med hennes leende innanför ögonen
Resten av veckan så turistar vi, jag visar henne Paris precis som min far visade mig Paris. Vi sitter i restauranten sista kvällen innan vi skall åka hem. Vi har beställt in vår mat och Jasmine tittar på mig
– Seji?
– Ja
– Kan du portugisiska?
– Ja
– Jag är kär i dig
Jag tittar på henne och tittar mig omkring, jag ser minst tio från Ligan sitta vid borden
– Ingen av dem kan portugisiska
– Jag är kär i dig med
Hon ler mot mig och jag ler tillbaka
– Kan du komma intill mig i natt?
– Ja, men då får jag slå ner ett flertal av dem och det kommer inte sluta väl
– Nej säger hon och ser besviken ut
– Jag känner likadant, jag misstänker att din mor misstänker oss. Det är därför jag är med på denna resa. För att testa oss
– Du är vis, ditt namn gör dig rättvisa Seji
– Tack säger jag med ett leende, jag har varit kär i dig sen jag såg dig första gången
– Jag med i dig
Maten kommer in och vi börjar äta, vi äter långsamt som om vi inte vill att kvällen skall ta slut. När vi är klara så reser vi oss och går in i hissen dörrarna stängs och vi är ensamma. Hon vänder sig mot mig och kysser mig
Jag kysser henne tillbaka och världen stannar där och då. Hissen stannar och vi delar på oss. Vi går ut i gången och jag följer henne till hennes rum. Hon tittar mig i ögonen och går in på sitt rum. Hennes blick säger försök
Min blick säger, jag skall
Jag går in på mitt rum och lägger mig på sängen. Jag stänger ögonen och börjar lyssna. Jag sorterar ljuden och finner dem. De är tolv stycken och de är överallt. Jag ökar cirklarna och jag finner två till rakt över gatan. De håller koll på våra fönster
Jag reser mig upp och tittar ut genom fönstret jag ser dem och jag ser kikarna och kamerorna. Jag tar på mig svarta kläder och släcker lampan i rummet. Jag ställer mig och väntar. En timme går sen så smyger jag ut genom fönstret
Jag rör mig långsamt och tar mig över väggen och fram till Jasmines fönster. Det är mörkt på hennes rum. Jag lyssnar, där är andra än Jasmine därinne. Jag tar mig in genom fönstret och går fram till mannen som är där
Jag slår till och mannen grymtar, jag tänder lampan och Jasmine vaknar. Hon tittar på mig sen på mannen som ligger på golvet. Jag går fram till dörren och öppnar den och vinkar till en av männen
Han tittar på mig och kommer, jag pekar på mannen på golvet och han ser förvånad ut
– Hur kom han förbi er?
– Jag vet inte stammar han
– Ni får svara inför den Evige
Han stirrar på mig och sen springer han. Jag vänder mig till Jasmine
– Packa vi åker direkt
– Ja
Hon samlar ihop sina saker och jag ser en näsduk på golvet. Jag tar upp den och stoppar den i min ficka. Vi går ut ur hennes rum och inpå mitt. Jag samlar ihop mina saker och tar väskan på axeln
Vi går fram till hissarna och åker ner. Jag betalar och vi går ut och jag vinkar in en taxi.
***
Vi står i tronsalen i Parbat, jag berättar vad som hänt och att vaktarna flytt när jag sagt att de skulle svara inför den evige
Han tittar på mig och se allvarlig ut
– Hur visste du att han var där?
– Jag fick en känsla av att något var fel
– En känsla?
– Ja säger jag en känsla
– Menar du Haragei?
– Ja
– Kan du Ninjutsu?
– Ja
– Vilken orden?
– Tenshin Katori Ryo
– Tenshin säger han och smakar på ordet
Jag står tyst och väntar på att han skall säga något, han tittar på mig och sen på sin dotter
– Märkte du inget?
– Nej far
– Det var en skugga
Han tittar skarpt på mig
– Vad vet du om dem?
– Att de är ett broderskap som kommer från Ryssland, de har sitt huvudkvarter i Sibirien. De dödar för pengar
– Då vet du mer än de flesta, hur vet du om dem?
– Det står om dem i ert bibliotek
– Sant säger han och ler och du har läst om dem där?
– Ja säger jag i boken tsarerna
– Sant
– Frågan som skall ställas tycker jag, varför Jasmine?
– Hur menar du?
– Ja varför skulle hon dödas
Han tittar på mig och ler
– Ditt namn är passande Seji, du kan gå
– Ja mästare
Jag bugar mig och går ut ur salen. Vi hade klarat oss, jag går till mitt rum och stänger dörren. Jag tar fram hennes näsduk och luktar på den. Jag lägger ner den in min ask och lägger mig på sängen

 

 

 

 

 

Kapitel 6
Att tukta en argbigga
***
Resten av min tid i Parbat handlade enbart om träning, jag tränade varenda sekund jag kunde för att lära mig allt det som jag behövde. Jag och Jasmine stal ögonblick av närhet i biblioteket och vi läste allt vi kommer över mer än en gång
Jag skickades ut på diverse uppdrag, det var både livvaktsuppdrag och lönnmord, jag skickades till skuggornas huvudkvarter för att lära dem en läxa att ta uppdrag mot den eviges familj
Jag fick åka till japan för att döda en Oyabun där och när jag kom tillbaka så skickades jag iväg direkt igen för att ingå i en styrka som skulle lära ett mindre land det dumma i att smuggla knark
När jag varit i Parbat i mer än två år så gick jag till den evige och bad om audiens. Han tog emot mig och jag gick in i tronsalen
– Jag skulle vilja köpa min frihet
– Varför?
– Därför att min far är sjuk och jag vill resa hem till honom
– Vad är det för fel på honom?
– Han har cancer, han har inte långt kvar
– Du vet att om du lämnar oss nu så kan du inte komma tillbaka så länge jag lever
– Jag vet
– Du vet att jag kallas den evige
– Ja
– Och du är ändå beredd att lämna oss
– Ja
– Även om det innebär att du aldrig kan få min dotter
– Ja
– Betyder din far mer för dig än vad min dotter gör
– Precis som du betyder mer för henne än vad jag gör
Han tittar på mig och säger
– Din pant är förverkad, du har en timme på dig att lämna oss
– Tack säger jag och bugar mig
Jag går tillbaka till mitt rum och tar min väska. Jag packar ner alla mina saker och klär på mig de kläder jag kom i. Jag hänger upp väskan på ryggen och går ut från mitt rum
Jag går mot den stora porten och alla vänder mig ryggen, jag kommer fram till porten och öppnar den. Jag går fram till kanten och hoppar ut. Jag klättrar ner snabbt och går mot vägen där Xi lämnade mig för mer än två år sedan
Han står på samma ställe nu och han har två hästar. Jag tar tyglarna och hoppar upp på ryggen på hästen och vi rider iväg. Vår resa tar tre dagar. Jag hoppar på ett flyg och flyger hem
***
Jag går längs med vägen från byn, jag kommer fram till vårt hus och jag går in och ställer min väska på mitt rum. Jag går ut i köket och fram till Mita och viskar
– Hej tant
Hon vänder sig om och stirrar på mig
– Herregud du lever
– Ja tant säger jag och ler
Hon kramar mig och jag kramar henne, vi står så en lång stund sen släpper vi varandra
– Var är far?
Hon tittar på mig med sorg i blicken
– Han dog för en vecka sedan, han kämpade in i det sista
Jag satte mig ner på golvet och började gråta, jag hade inte hunnit. Ryktena kom försent, de var för gamla. Jag kände hur tårarna började strömma ur mina ögon och jag kände hur Mita satte sig bredvid mig och kramade om mig
Hur länge vi satt där vet jag inte, men det hade blivit mörkt ute när jag öppnade ögonen
– Mat sa Mita
– Ja tant.
– Bada och kom tillbaka så är maten klar när du är färdig
– Ja tant
Jag gick in på mitt rum och klädde av mig, jag gick naken ut till badtunnan och satte mig. Jag tänkte på min far och hur jag sett honom som en demon. Jag reste mig ur karet och torkade mig
Jag gick in i huset och klädde på mig och gick ut till Mita och satte mig. Hon serverade mig maten och när jag ätit färdigt så gav hon mig tre brev. De var från min far
Jag tog breven och gick in på mitt rum, jag satte mig på min plats och öppnade dem. Jag läste dem flera gånger fast att jag kunde dem utantill efter första gången jag läst dem.
Det var hans livshistoria, praktiska detaljer att allt hans nu var mitt, huset och allt som fanns där och en massa annat. Bland annat ett antal fastigheter på olika platser på jorden. Sammanlagt tio stycken
Det fanns instruktioner om hur jag skulle, om jag ville driva familjeföretaget vidare och det fanns namnen på de män som legat bakom min mors död. Jag läste dem flera gånger
Jag satt där på trädäcket hela natten och tänkte på min far. När solen steg upp så gick jag in på mitt rum och tog min väska. Jag gick in träningsrummet och packade upp mina vapen och min dräkt
Jag gick tillbaka till mitt rum och satte min ask på sin plats. Jag tog upp hennes näsduk och luktade på den. Jag gick bort till sängen och la mig på den. Jag hade hennes näsduk i min hand
Jag somnade och vaknade inte förrän nästa dag. Jag steg upp och gick ut och badade. När jag var klar så gick jag in i köket och Mita gjorde frukost åt mig
– Min far skrev att du skulle visa mig skattkammaren
– Ja
– Bra då tar vi det efter frukosten
– Ja
– Tack mor
Jag åt min frukost och när jag var klar så tittade jag på henne. Hon gick iväg och jag följde efter. Vi gick in på min fars rum och hon gick fram till hörnet i rummet och öppnade en lucka i golvet
Vi gick ner under huset och vi kom fram till en dörr. Vi öppnade den och kom in i ett rum. I rummet fanns det en massa guldtackor och juveler. Det fanns även en del konst och böcker
Jag gick längre in i rummet och satte mig i en stol. En bok låg uppslagen och i den så fanns det namn. Jag bläddrade tillbaka till första sidan och såg ett namn, sen fortsatte namnen på varje rad
Jag räknade och kom fram till 250, alla namn var överstrukna utom två, min morfar och min mor. Jag satt mållös och tittade på namnen och kunde inte förstå att det var så många
Jag tittade på Mita och hon tittade på mig
– Du visste?
– Ja
– Jag har alltid trott att det var damen på Lärkan som var fars uppdragsgivare men det var du hela tiden?
– Ja säger hon
– Så pengarna, konsten, guldet och allt annat var betalning för hans tjänster?
– Ja han var den bäste och de betalade vad han begärde
– Men…
– Hur hann han med?
– Ja det känns som om han alltid var hemma
– När du kom in i våra liv så skar han ner på arbetet
– Arbete?
– Haha eller vad vi skall kalla det
– Massmord?
– Nej han dödade inte någon som inte förtjänade det, ibland så tog han hand om problem utan att ta betalt. Han valde att få tjänster i stället. Som den mannen som hjälpte dig i Nepal, Hanshu osv.
– Men du tog emot jobben?
– Ja jag valde ut dem
– Så du menar att han kunde dödat ännu fler?
– Jadå men han var selektiv
– De som jag dödat?
Hon går bort till en hylla och plockar ner en bok. Hon räcker den till mig och jag öppnar den. Det finns två namn i den. Jag tar en penna och fyller på med tio namn
Mita tittar på mig
– 9 av 10 var sådana som far gjort, en av dem ser jag varje gång jag somnar
– Vill du prata om det?
Jag tittar på henne sen berättar jag om kvinnan och barnet. När jag är klar så tittar hon på mig och kramar om mig
– Du gjorde vad du var tvungen till
– Det kostade mig guldtackan att komma hem, men det var det värt
– Vem är Jasmine?
Jag tittar på henne och sen ler jag
– Hon är den eviges dotter
– Är hon vacker?
– Ja, och mitt livs kärlek, men vi fick aldrig leva ut vår kärlek. Jag var inte värdig, eller så var jag det men jag kunde inte stanna. Jag har Giri mot min mor
– Var kärleken besvarad?
– Ja, det var den
Hon klappar mig på kinden och ler
– Vi fick en vecka i Paris
– Hände det något?
– Nej vi vågade inte, de har en del regler på det stället som man inte vill bryta. Konsekvenserna om man bryter dem är inte att leka med. Ett av namnen där är en av dem som fick betala priset
– Okej säger Mita
– En kyss var allt vi kunde kosta på oss, en kyss som varade i tio sekunder, men det kändes som en livstid
– Nog är du kär alltid
– Ja Mita, jag förstår nu vad min far och mor kände. De fick en passionerad natt tillsammans. En lönnmördare kom emellan vår natt, ett försök som kostade mig ett förhör. De litade inte på oss, men vi klarade av det. Annars så hade jag inte stått här
– Stackare
– Hur gick det till med far?
– Han blev sjuk ett tag efter att du åkt, sen blev han sämre och till sist så dog han. Jag är tacksam att du slapp se honom på slutet. Du hade inte känt igen honom
– Var det naturligt?
– Ja de hittade en massa metastaser i honom, och cancern åt upp honom till slut
– Har det varit begravning?
– Nej jag väntade på dig
– Tack mor säger jag och bugar mig
– Ingen fara
– Jag vill att han begravs vid sitt träd
– Ja, då ser jag till att det blir så
– Tack
Jag reser mig upp och vi går upp en våning. Jag går in i träningsrummet och tar min Bokken som jag fick av Ligan. Jag går igenom rörelserna och jag försvinner i min träning
När jag är klar så lägger jag tillbaka svärdet. Jag går fram till min dräkt och rör vid den. Jag tittar på dräkten jag fick av Mita. Jag går vidare till mina vapen och jag smeker trälådan med svärden. Jag går ut ur rummet och in på mitt. Jag sätter mig i dörröppningen
Hur länge jag sitter där med mina tankar vet jag inte. Jag hör Mita gnola i köket och jag lyssnar på hur huset talar till mig. Jag känner igen alla ljuden. Mita kallar på mig och jag går till matsalen och sätter mig ner
Jag äter med god aptit, jag sitter och väntar på gonggongen men jag inser att jag är hemma. Jag ler och fortsätter äta
– Vad ler du åt Kuzuri?
– Va? Förlåt det var länge sedan jag hörde mitt namn. Jag tänker på att jag inte behöver kasta i mig maten
– Vad menar du?
– Hos ligan så åt man mellan gonggongerna
– Okej, Varför?
– Ja du, som sagt de har en massa konstiga idéer
– Vad fick du för namn där?
– Seji säger jag och ler
– Den vise?
– Haha ja, när jag kom dit så frågade den evige varför jag kommit dit. För vishet sa jag, så när det blev dags för namngivning så valde han Seji åt mig
– Passande sa Mita och log
– Ja med tanke på hur jag studerade där så
– Vad menar du?
– Jag läste allt de har där tre gånger, eller nästan allt det fanns ett par böcker som jag inte kunde läsa. De var skrivna på kod
– Okej men varför läste du om? Du har ju fotografiskt minne
– För kärleken säger jag och ler
– För kärleken?
– Det var den enda platsen som vi kunde vara tillsammans utan att det var misstänkt, jag och Jasmine. Vi satt där i biblioteket och trånade efter varandra framförallt efter Paris
– Stackare säger hon och ler, har du varit med en kvinna
– Hur menar du?
– Har du varit med en kvinna?
– Nej säger jag och rodnar, jag har tömt min säd, men inte med någon kvinna. Det fanns inga tillfällen till det i Parbat. Eller rättare sagt, det fanns tillfällen men ingen jag ville dela säng med. Jag var kär, jag ville bara ha Jasmine
– Det är viktigt att ta hand om den delen av sitt liv med. Förvägra dig inte njutning
– Nej, men där så ville jag bara ha Jasmine. Mina kamrater tillfredsställde varandra, både män och kvinnor och med samma kön. En och annan delade säng med tjänstefolket. Men jag ville bara ha henne
– Min käre pojke säger Mita och ler, du är en romantiker
– Kanske det mor, men jag är samtidigt rädd
– För vad?
– För att jag skall göra samma misstag som min far och mor gjorde. Så samtidigt som jag längtade efter henne så visste jag att det inte kunde bli vi. Hon har sina plikter och jag har giri till min mor, och den är starkare än kärleken, i alla fall nu
– Herregud, men förvägra dig inte kärlek eller rättare sagt njutning. Det som sker mellan en man och kvinna kan vara vackert utan att man blir ett så att säga
– Nej Mita jag skall inte förvägra mig det, jag kommer till och med använda mig av det som ett vapen
– Bra min son
– Jag kan inte släppa känslan av att allt inte var naturligt med hur far dog
– Vad menar du?
– Hm visste du att han var Tau, Tau mästare?
– Nej säger Mita
– Vet du vad det innebär?
– Hm till viss del
– Jag kan Tau, Tau eller något liknande. Jag kallar det min gula flod, men i alla fall hade han märkt att något var fel så hade han försökt hela sig. Nu verkar det inte som han gjorde det. Därför så tror jag att han blev förgiftad där resultatet var de där metastaserna. Att han dog i cancer betvivlar jag inte men jag tror inte att de var naturliga så att säga. Den enda platsen som han kan ha blivit exponerad för vad det nu än var…
– Lärkan
– Ja, Yakusan styr den verksamheten. Yakusan har alltid haft ett horn i sidan till far. De förgiftade riskexen där men jag kom på dem en gång. De var tvingade att vänta tills jag var borta, då slog de till
– Herregud, vad skall vi göra?
– Just nu ingenting, vi skall sörja, sen skall jag fatta beslut om hur vi går vidare. Vi kan vänta, vi har tid
– Klokt, Seji var ett bra namn åt dig
– Tack, men argbiggan skall tuktas. Jag kommer att göra ett besök där utklädd till en ligan agent och skrämma kärringen lite
– Kommer inte de misstänka dig?
– Jag har rätten på min sida vilket jag kommer att förklara för dem om de kommer. Jag har en hög ställning där. Jag förtjänade mitt märke
– Märke?
Jag lyfter på min tröja och visar henne brännmärkena, jag har tre, en drake, en tiger och ett svärd
– Ingen före mig mor utanför familjen har fått alla tre. Så jag har rätten på min sida
– Vad motsvarar de tatueringarna?
– Om jag varit soldat, general
– Herregud, hur nådde du den statusen?
– Genom att utföra det som ingen annan kunde, jag räddade livet på Jasmine och på den eviges fru
– Där ser man
– Jasmines liv räddade jag i Paris, en skugga försökte att mörda henne, jag reste till Ryssland och förklarade det dumma i att ta kontrakt mot ligan. Jasmines mor räddade jag genom att kasta mig framför henne när en infiltratör sköt mot henne med en pil
Jag lyfter tröjan igen och visar henne ärret efter pilen
– Då fick jag tigern, svärdet fick jag för fem av de namnen som jag skrev ner i boken. Det var de som beställt mordet på henne. Det var italienska maffian, ligan hade slagit till mot deras knarkfabriker, vilket de inte uppskattade. De var skyddade av hundra vakter. Jag dödade de fem utan att behöva röra en endaste av vakterna
– Herregud viskade Mita
– Efter det fick jag svärdet, då fick jag förmånen att välja tjänst där. Jag valde inte det de trodde eller ville. Jag blev bibliotekarie
– Haha skrattar Mita är det sant?
– Ja säger jag med ett leende, jag tränade andra men jag gjorde inga fler uppdrag. Till den eviges stora förtret
– Det kan jag tänka mig
– Jag var Seji, och jag ville inte förlora mig i dödandet. Det är berusande att göra de där uppdragen. Jag visste att jag skulle bli tvungen att lämna dem. Då var mitt jobb utmärkt, det var inget jag skulle sakna, mer än Jasmine. Vilket egentligen var huvudanledningen till min tjänst. Att få träffa henne varje dag, vi fick många timmar tillsammans
– Så skrämma damen?
– Ja, men först så skall vi begrava far. Sen så skrämmer jag henne sen får vi se vad jag bestämmer mig för att göra. Kommer du att stanna?
– Givetvis
– Tack mor, även om jag inte väljer fars bana, inte direkt i alla fall
– Ja säger Mita även då
– Tack
***
Min fars begravning blev en stillsam historia, min far var till min förvåning, kristen. Så vi hade en katolsk präst som höll i ceremonin. Vissa från byn var där och alla från Lärkan. Alla kvinnorna grät hejdlöst. Jag och Mita var samlade, vi visade upp sorg men den var samlad
Min far fick ligga under sitt favoritträd. Jag hade fått en gravsten gjord och vi la honom till hans sista vila. Efter ceremonin så bjöd vi gästerna på mat och dricka. Vi fick hjälpa vissa av gästerna så att de kom hem
Damen beklagade sorgen, men jag hörde falskheten i hennes röst. Jag tackade henne och fler människor kom fram och beklagade sorgen. Tenshin var representerade av en av deras senseis. Han gav mig en inbjudan att komma och besöka skolan
Jag tackade och lovade att åka dit en dag. När vi fått hem alla gäster så satte jag mig på min vanliga plats. Jag tittade på min fars grav och jag kände hur tårarna rann på mina kinder. Jag tillbringade den natten sittandes på min plats och jag samtalade och mindes min far
Jag hoppades att min mor och min far fann varandra om där fanns ett paradis. Skulle jag och Jasmine en dag finna vår kärlek där? Jag såg solen komma upp över horisonten och jag log när jag såg solens första strålar träffa gravstenen
Jag hörde Mita stiga upp och börja med frukosten. När hon var klar så gick jag ut i köket och satte mig. Jag åt min mat och tittade på Mita
– Idag så skall jag tillåta mig att njuta, jag skall ära min far med ett besök på Lärkan, samtidigt så skall Damen få ett besök
– Hur skall det gå till?
– Jag kan ett och annat Mita säger jag och ler
När jag ätit färdigt så mediterar jag. När jag är klar så går jag in i träningsrummet och tränar. När jag är klar så badar jag. När jag badat färdigt så är Mita klar med lunchen jag sätter mig och äter
När jag ätit färdigt så sätter jag mig i trädgården och tittar på gravstenen.
– Idag börjar hämnden far
Timmarna går och när jag är redo så reser jag mig. Jag går in i träningsrummet och packar min väska. Jag går ut i köket till Mita och pussar henne på kinden. Jag går ut ur huset och springer in i skogen
Jag springer genom skogen och kommer ner till byn. Jag smyger mig fram till Lärkan och gömmer min väska i ett av rummen. Jag vet att detta var min fars rum, jag kommer i kontakt med den gula floden och känner av rummet. Ingenting
Jag tar mig ut ur rummet och tillbaka till skogen och springer en bit tillbaka mot vårt hus och går ut på vägen. Jag går mot byn och när jag kommer dit så går jag mot Lärkan. Jag går uppför trappan och vakten i dörren bugar sig mot mig
Jag bugar mig tillbaka och går in genom dörren. Jag kommer in och går fram till damen
– Hej
– Hej Kuzuri och välkommen
– Tack säger jag och bugar mig
– Vad kan jag göra för dig?
– Jag tänkte föra min fars tradition vidare med att besöka er
Damen ler och tittar på mig
– Vi tackar för förtroendet
– Tack säger jag och bugar mig, jag vet inte hur min far och du arrangerade betalningen men jag fortsätter gärna som han gjorde
Hon tittar på mig och ler
– Han betalade en gång i månaden, vi kan lösa det så för dig med
– Tack, jag kommer att komma hit när jag är hemma
– Skall du resa?
– Jag kommer att ära min far med att avsluta min utbildning. Jag har fått en plats på universitetet i Tokyo
– Det är en ära sa Damen
– Ja, och jag skulle vanära min far om jag inte tog chansen
– Nå din far hade alltid två kvinnor med sig när han var här
– Jag vill bara vara med en säger jag, i alla fall idag
– Som du behagar säger Damen, vem vill du vara med?
– Jag låter dig välja
– Tack för förtroendet säger Damen och ler. Jag väljer sparven, hon är mild i sättet och kommer att ta väl hand om dig
– Tack
Kvinnan klappar i händerna och kvinnorna kommer in. De är vackra var och en på sitt sätt. Damen kallar fram den kvinna som kallas sparven. Hon kommer fram och bugar sig för mig. Jag bugar mig tillbaka
– Jag skulle gärna vilja ha min fars rum
– Självklart
– Tack
Sparven går framför mig och jag följer efter henne in på det rum som var min fars. Hon visar var jag skall sätta mig. Hon plockar fram en kimono åt mig och jag byter om. När jag är klar så sätter jag mig på min plats. Hon dukar fram maten framför mig och jag äter med god aptit
Kvinnan servar mig maten och hon skall slå upp sake åt mig. Men jag avböjer och jag ser att hon ser tveksam ut eller rädd? Så det var med sakén de förgiftade min far tänker jag
Jag ber om vatten och hon gör mig till lags. När jag ätit färdigt så plockar hon fram sitt instrument och börjar spela för mig. Jag sitter där och lyssnar på hennes spelande
Jag tittar på henne och jag kan känna min lust växa, när hon spelat klart så sätter hon undan sitt instrument och reser sig upp. Hon börjar ta av sig sina kläder. Hon gör det sedesamt och mina ögon är klistrade på henne
När hon står naken framför mig så ser jag hennes små kullar till bröst, hennes platta mage och hennes kön som är rakat. Jag ser hur det glänser mellan hennes ben och jag anar ett par droppar av hennes heliga saft
Hon går fram till mig och jag reser mig. Hon drar i snöret till kimonon och den delar sig. Hennes händer smeker mitt bröst och de spelar över mina muskler. Ett stön kommer över mina läppar när jag känner hennes händer smeka mig
Hon tar tag om mina byxor och knyter upp snöret som håller dem uppe. När de är loss så faller de ner till mina anklar. Hon utstöter ett överraskat ljud när hon ser mitt kön
– Så stor
Hennes händer tar varsamt tag om mitt kön och börjar smeka det. Med min ena hand så börjar jag smeka hennes bröst, jag hör hur hon stönar till. Min andra hand letar sig ner mellan hennes ben. Jag låter mitt finger smeka hennes läppar och hon darrar till
Jag känner vätan från henne blöta ner mitt finger och jag blöter ner det. Jag sätter mitt finger på hennes bröstvårta och smeker in hennes safter på det. jag lutar mig fram och tar bröstvårtan i min mun och börjar slicka på den
Hon lutar huvudet bakåt och stönar högt. Jag fortsätter min lek av hennes kön och smörjer in den andra bröstvårtan. Jag flyttar min mun till det andra bröstet och slickar det. Hennes bröstvårtor stelnar av min behandling
Hennes händer leker med mitt kön som står rakt ut. Jag känner hur det bildas försats som hon använder för att smörja in mitt ollon. Jag stönar i hennes bröst av hennes lek med mitt kön
Hon släpper mitt kön med sina händer och sätter sig på knä framför mig och tar mig i munnen. Jag tittar ner på henne och hon får precis plats med ollonet och en bit ner. Hennes kinder putar ut av min storlek. Jag känner hur hon leker med tungan på mitt ollon och jag stönar av vällust
Hennes lek med tungan intensifieras och jag känner hur min pung drar ihop sig. jag tittar på henne och precis när jag känner att jag skall komma så drar jag mig ur hennes mun och drar upp henne. Jag tar henne i mina armar och bär bort henne till futon sängen
Jag lägger henne på rygg och jag slickar på hennes bröst, hon stönar högt och jag leker med min tunga på hennes bröstvårtor. Jag smeker henne med min ena hand, ner över hennes mage och ner till hennes kön.
Jag låter mitt finger smeka hennes klitoris och jag känner hur hon ormar sig under mig. Jag för in ett finger i hennes inre och jag känner hur hon klämmer det. Jag ökar trycket i mitt slickande av hennes bröst
Jag tar hennes bröstvårta mellan mina tänder och biter till försiktigt. Hon skriker ut sin lust. Jag för in ett finger till i henne och leker med mina fingrar i hennes innersta. Jag trycker till på den skrovliga ytan i hennes inre och hennes rumpa lyfter från madrassen
Hon skriker ut sin orgasm så att det måste höras i hela huset. Jag pullar henne snabbt och hon tittar på mig med uppspärrade ögon och skriker till igen, när hennes andra orgasm träffar henne
Jag tittar på henne och jag ser tårar rinna nerför hennes kinder. Jag sänker takten i pullandet och till slut så tar jag mina fingrar ur henne. De är kladdiga av hennes safter, hennes rumpa faller ner på madrasserna och hon andas stötvis
Hon öppnar sina ögon mot mig och ger mig ett leende. Jag sätter mina fingrar mot hennes läppar och hon tar in dem i sin mun och slickar av dem. Jag känner hur hon tar mitt kön i sin hand och börjar drar sin hand över det
Hon särar på sina ben och jag lägger mig tillrätta mellan benen på henne. Jag tar mitt kön i handen och smeker hennes klitoris med ollonet. Jag ser på henne att hon gillar min lek. Jag sätter mitt kön mot hennes
– Var försiktig Kuzuri viskar hon
– Ja
Jag sätter ollonet mot hennes hål och trycker till, hon andas in häftigt när mitt ollon penetrerar henne. Jag rör mig långsamt och jag känner hur hennes inre vidgas och jag kommer längre in i henne
Halva mitt kön är i henne och jag börjar röra mig långsamt. Jag ser att hon njuter och jag trycker på lite till. När lite mer halva mitt kön är i henne så tar det stopp. Jag tar henne snabbare och jag tittar ner mellan benen på oss jag njuter av synen när mitt kön försvinner in i hennes kön
Jag ligger där och tar henne och jag känner hur jag njuter av att vara i en kvinna. Hon tittar på mig och säger
– Lite fortare
Jag ökar takten och jag ser att hon lägger sin hand på sin klitoris och börjar smeka den. Jag ökar takten lite till och jag känner hur hennes inre krampar om mitt kön och jag kan inte röra mig. Hennes inre håller mitt kön fast
Hennes fingrar spelar snabbt över hennes klitoris och jag hör henne stöna högt när orgasmen träffar henne. Hon skriker rakt ut och hon lyfter sin rumpa från sängen så att bara hennes skulderblad och hälar är i sängen
Jag bara står där med mitt kön i henne och känner hur hon kommer. Efter vad som känns som en evighet så lägger hon sig ner. Jag börjar ta henne igen och hon bara ler mot mig
Jag drar mig ur henne och lägger mig på rygg. Hon lägger sig mellan mina ben och tar mitt kön i munnen och börjar suga av mig. Jag känner hur hennes tunga smeker mitt ollon. Jag känner hur hennes tunga leker med undersidan på ollonet
Jag känner hur min pung drar ihop sig och jag känner ilningarna komma. Hon ser och känner vad som är på väg att hända. Hon ökar takten i onanerandet och slickandet och jag känner hur hela min värld exploderar när min säd sprutar ur mig
Jag stänger ögonen och skriker högt ut i luften. Jag känner hur mitt kön pumpar ut säd. Fem eller sex kraftiga sprut lämnar mitt kön och jag känner hur den berusande känslan lämnar mig och jag lägger mig ner
Jag öppnar ögonen och den syn som möter mig hade jag aldrig kunnat föreställa mig, sparvens ansikte är mer eller minde täckt av min säd. Hon har säd i ansiktet och i hennes hår. Jag ser att det finns säd i hennes mungipa och på hennes haka
Hon smeker mitt kön långsamt, jag ser ett leende på hennes läppar
– Jag har aldrig varit med om något liknande säger hon med ett leende
– Jag ber om ursäkt säger jag lite skamset
– Ingen fara Kuzuri viskar hon
Hon släpper mitt kön och går bort till en annan del av rummet och jag hör vatten spola och hon kommer tillbaka efter en stund, hon är ren och hon har en handduk i handen och sätter sig på knä och torkar av mitt kön
När hon är klar så lägger hon sig bredvid mig, vi säger ingenting utan hon bara ligger där. Jag trycker till på en punkt på hennes hals och hon somnar. Jag reser mig upp och klättrar upp i taket och tar min väska
Jag hoppar ner på golvet och byter om. Jag drar på mig min dräkt och hänger på mig mina vapen. Jag klättrar ut genom fönstret och tar mig upp på taket och klättrar in genom fönstret där
Damen sitter vid sin plats precis innanför dörren. Jag avvaktar och väntar. Jag sitter där i taket och tänker på min far och vad denna kvinna gjort mot honom och vad hon försökte med mig
Damen reser sig och går iväg. Hon är på väg mot det rum där jag skall befinna mig. Jag följer efter henne och när hon kommer fram till dörren så faller jag ner från taket och slår till
Jag tar henne i mina armar och tar in henne på mitt rum. Jag sätter henne i en stol och väcker henne. när hon öppnar sina ögon så stirrar hon på mig
– Du har varit busig säger jag på japanska med en tydlig brytning
– Va?
– Hör du illa? Du har varit busig, du dödade Koi och han var en allierad med Ligan och vi tycker inte om när små människor som du dödar våra allierade. Men eftersom vi vet att du är en liten fisk så agerade du inte själv. Så vem gav dig uppgiften?
Hon stirrar på mig och slickar sig om läpparna och säger
– Jag är skyddad
– Mm så mycket det skyddet nu är värt
– Vad menar du?
– Ligan har långa armar och vi når överallt. Nu så vill jag att du berättar vem som fick dig att döda honom. Du kommer att protestera och ljuga och säga att du inte hade något med det att göra. Då kommer jag att utsätta dig för smärta och du kommer fortsätta säga att du inget vet och då blir jag riktigt elak och kanske gör något som jag inte kan reparera, gör dig blind, kanske skär av en kroppsdel eller två. Jag ser nästan framemot att du skall göra motstånd
Hon stirrar på mig och sen börjar hon prata. Hon pratar i nästan timme och när hon pratat färdigt så tittar jag på henne. Jag drar mitt svärd och svingar det och skär henne över ansiktet
– Det är ditt straff för sin inblandning i detta. Vi kommer tillbaka när du minst anar det och då kommer du att dö
Jag slår till henne och lyfter upp henne på min axel och bär ut henne i korridoren. Jag sätter henne mot en vägg och går in på rummet igen. Jag tar av mig dräkten och packar ner sakerna i min väska och sätter tillbaka väskan där jag gömt den innan
Jag lägger mig i sängen bakom sparven och trycker till på samma punkt. Hon vänder sig mot mig och ler. Jag känner hur hennes hand letar sig ner mellan mina ben och jag känner hur hon klämmer på mitt kön
Jag lutar mig fram och ger henne en puss på kinden. Hennes hand bearbetar mitt kön och jag känner hur det reser sig. Jag tar tag i hennes bröst och börjar smeka det. Vi hör ett skrik från korridoren och dörren slåss upp och vakten kommer in
Han tittar på oss och sparven tittar irriterat på honom
– Vad är det?
– Damen har blivit attackerad
– Okej, får jag titta?
– Javisst
Jag reser mig ur sängen och jag ser vaktens blick när han ser mitt kön. Jag tar på mig kalsonger och går ut i gången. Jag ser att de stirrar på mina tatueringar och – mina brännmärken. Jag sätter mig framför damen och undersöker hennes sår
– Hämta läkaren, dessa måste sys
– Genast
– Var är hennes rum?
– Kom säger en av kvinnorna
Hon går före mig och jag lyfter upp damen och vi kommer in på hennes rum och jag lägger henne på en säng. Kvinnan som visat mig vägen tittar på mina tatueringar
– Tonårsrebell säger jag och ler, min far uppskattade inte dem, han sa att jag såg ut som en Yakuza medlem. Jag förlorade ett vad i skolan när jag druckit för mycket saké
Hon ler och klappar mig på kinden. Jag trycker till på en punkt och hon somnar. Jag letar igenom rummet. Jag hittar det jag letar efter och jag tömmer hennes kassaskåp. Jag gömmer papperna i en soptunna och jag väcker kvinnan igen
Hon ler mig mot mig och går emot mig. Hon ger min en puss på kinden, hennes hand smeker mig utanpå kalsongerna och jag ser hennes ögon vidgas när hon smeker mitt kön
Jag hör hur läkaren och vakten kommer. Jag tar hennes hand och flyttar den. Dörren öppnas och de kommer in i rummet. Doktorn tittar på mig och jag pekar på damen. Han sätter sig på knä och öppnar sin väska och plockar fram kompresser och tvättar av hennes sår
När han torkat färdigt så tar han fram en spruta och sticker den i armen på damen. Han tar fram nål och tråd och börjar sy Jag går ut från rummet och bort till det rum jag varit i med sparven
Jag klär på mig och jag ser hennes besvikna min. jag går fram till henne och pussar henne på pannan
– Tack för ikväll
Jag går ut från huset och går ut ur byn, jag går mot mitt hus och när jag kommer runt en krök på vägen så springer jag in i skogen och tar mig tillbaka till byn, jag sätter mig ner på huk och lyssnar.
Jag hör en kvinna som gnolar på en visa. Jag hör sparv prata med den kvinna som hjälpte mig med damen och jag blir generad av det jag hör. Jag smyger mig fram till huset och tar mig in i rummet.
Jag hämtar min väska. Jag tar mig ut och smyger ner till damens rum. Läkaren sitter fortfarande och syr damen. Vakten tittar på och jag smyger mig in i rummet. Jag tar papperna från papperskorgen och stoppar ner dem i min väska
Jag tar mig ut ur huset och in i skogen. Jag springer genom skogen och hem till huset. Jag går in i mitt träningsrum och packar upp min väska. Jag tar papperna och går ner i min pappas rum
Jag sätter mig i hans stol och läser igenom papperna. Tillsammans med den information jag fick av henne så vet jag nu vem som ligger bakom min faders död. Jag sitter och tittar på väggen. En plan börjar ta form i mitt huvud
Jag går upp till mitt rum och klär av mig, jag lägger mig i sängen och somnar

Delar i serien<< Väktarna Kapitel 1-3Väktarna Kapitel 7 – 9 >>

Väktarna
9

Kommentarer

Ett svar till ”Väktarna Kapitel 4 – 6”

  1. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Som vanligt, lysande

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. Tack så mycket @Calcifer. Gläder mig som sagt extra mycket över att kunna fånga läsare som normalt inte skulle sökt…

  2. Jätteintressant genre att skriva om! Som tidigare nämnt var det medryckande att läsa, även om ämnet inte är mina egna…

  3. Tack så mycket @Cristobal. Att någon som inte gillar ämnet ändå känner så för novellen känns väldigt fint att höra.…

  4. Härligt, vad händer härnäst. De andra flickorna kanske vill ha samma upplevelse

  5. Tack Master Lars! Jo, jag har också känt att det skulle kunna bli en serie. Vi får se.