Jag satt vid datorn och försökte dra några slutsatser av det jag precis skrivit. Framför mig rullade Al Jazeera, CNN Arabic och Islamic Republic of Iran Broadcasting samt någon inofficiell iransk kanal till och jag lyssnade halvt om halvt på nyheterna som sändes ut. Jag läste igenom texten jag skrivit, flyttade ett par meningar från sammanfattningen till obekräftade rykten och bestämde mig för att det fick duga. Jag e-postade ut PM:et till ledningsgruppen och packade ihop datorn. En snabb titt på armbandsuret bekräftade att jag hade gott om tid så jag tog omvägen förbi fikarummet. Fikarummet var tomt och jag bestämde mig för att ta en promenad till mitt möte.

Solen värmde i den annars så kyliga vårluften och jag njöt av dess välgörande värme. Jag saknade mina solglasögon så jag fick kisa lite för att inte bli bländad. Caroline var redan på plats när jag steg in på den lilla lunchrestaurangen och hon hälsade mig med en kram. Vi brukade träffas någon gång i veckan för att byta nyheter och skvaller. Det var det jag levde av, att analysera och tolka skvaller och nyheter från Mellanöstern.

Jag arbetade som omvärldsanalytiker på ett stort börsbolag med verksamhet världen runt varav en del i Mellanöstern. Jag var mer eller mindre uppväxt i länderna runt Persiska viken då pappa arbetat på UD. Pappa var en arabisk vän av den gamla stammen så jag var uppväxt i en värld där Palestinierna och araberna var hjältar och Israel och Amerika var skurkarna. Jag hade inte anammat pappas svartvita världsbild utan höll mig snarare till en mer jämngrå där hjälten och skurkens roll snabbt kunde växla.
Pappas iver att jag skulle dela hans bild av världen hade i alla fall resulterat i att jag under hela min uppväxt gått i lokala arabiska skolor. Det hade inte alltid varit enkelt med tanke på att jag var västerlänning men det hade i alla fall get mig en någorlunda förståelse för den arabiska kulturen och språket. Min erfarenhet av den svenska skolan var begränsad till sista året på gymnasiet vilket hade varit en rejäl kulturkrock. Uppväxten i Mellanöstern hade dock inte avskräckt mig utan kändes snarare som det trygga så det blev Mellanösternstudier på universitetet.

– Du Hannes! Du pratar Persiska eller hur? sa Caroline.

Vi hade nästan ätit färdigt och vi satt och avnjöt var sin kopp kaffe. Persiska eller Farsi var ett av de språk i mellanöstern som jag studerat och pratade hjälpligt.

– Stämmer. Bodde fyra år i Teheran, sa jag.

– Jag har en klient som är ensamkommande, varit här ett år men som behöver utmanas rejält eftersom SFI inte räcker till. Skulle du vilja ställa upp någon timme i veckan?

– Från Persien? frågade jag.

Caroline nickade. Det skulle passa mig perfekt. Jag byggde ständigt på mitt kontaktnät och min kunskap och allt som kunde bidra till att mina analyser blev mer träffsäkra skulle jag tacksamt ta emot. Det var därför Caroline och jag träffades så ofta som vi gjorde. Vi hade lärt känna varandra på universitetet på en folkrättskurs jag tog. Caroline var jurist och höll i kursen som doktorand. Vi hade haft många och långa diskussioner om läget i mellanöstern sedan dess och nu så utbytte vi information med varandra för att kunna tolka verkligheten på ett bättre sätt. Nu så arbetade hon bland annat med att hjälpa flyktingar så det var i den kontexten hon frågat mig om hjälp.

Vi hade båda djupa känningar i statsapparaten, jag inom UD via pappa samt säkerhetspolisen och Caroline via Migrationsverket och universitetet. Vi drevs nog båda av samma önskan om att människorna i mellanöstern skulle få det liv de förtjänade och det var inte så som situationen var just nu. Det fanns ett stort underskott på demokrati och jämställdhet och det faktumet skavde rejält hos mig i alla fall.

– Fungerar det på torsdag vid fem? frågade Caroline.

– Absolut, sa jag.

– Skall vi säga på Persien?

– Perfekt, sa jag.

Persien var ett persiskt café där man namnet till trots kunde avnjuta riktigt bra persiskt te. Caroline och jag tog farväl och jag återvände till kontoret. Jag skulle bli tvungen att fiska lite med myndigheterna för det var några lösa trådar som jag inte fick ihop. Informationen Caroline delat med sig av hade i sak inte bringat någon klarhet.

*

Naturligtvis så var jag sen när jag anlände till Persien. Iranier var notoriskt sena och jag anlände medvetet sent för att följa traditionen. Caroline var redan där och till min stora förvåning så var hennes klient en kvinna.

– Mitt namn är Johannes, presenterade jag mig på persiska.

Jag förde handen till hjärtat för säkerhets skull när jag hälsade. Egentligen så hade jag ganska svårt för den hälsningen eftersom den användes av muslimska män som inte ville ta kvinnor i handen. Men för att inte trampa i klaveret så tog jag seden dit jag kom. Johannes stod det i passet men ingen förutom mamma kallade mig det, alla kallade mig för Hannes.

– Samira.

Caroline gav jag en kram som vanligt innan jag bjöd Samira att slå sig ner i en av de mysiga sofforna vid ett runt litet bord. Samira hade en ganska enkel tröja och långbyxor på sig samt den obligatoriska sjalen om huvudet. Jag uppskattade hennes ålder till runt tjugofem och hon hade ett vackert proportionerligt ansikte. Ögonen var mörkt bruna, näsan var förvånansvärt nätt och rak och läpparna fylliga. Hon hade att blygt litet leende som attraherade mig direkt. Jag beställde in lite te och några persiska bakverk. Samira var inledningsvis ganska tyst och tillbakadragen men efter någon timme och en kanna te så kände jag att vi fick lite kontakt.

Hon pratade förvånansvärt bra svenska för att ha varit så kort tid i Sverige och jag insåg ganska omgående att hon var mycket intelligent. Jag förstod fullt ut Carolines analys att hon behövde utmanas och det passade mig bra. Vi blandade svenska och persiska och det var inte bara Samira som utmanades för hon tvekade inte att rätta mig när jag uttryckte mig grammatiskt fel på persiska.

Tiden bara flög iväg och jag tror att alla var nöjda när Caroline avslutade det hela. Jag hade i alla fall inga som helst problem med att träffa Samira fler gånger för jag hade haft ett mycket trevligt samtal. De följande månaderna så träffades Samira och jag två tre gånger i veckan. Den första veckan var Caroline med som någon form av förkläde men ganska snabbt så insåg vi alla att det inte behövdes.

Jag fick så småningom en ganska bra bild av Samira. Hennes föräldrar var moderata muslimer som trodde på jämställdhet mellan män och kvinnor och de hade uppfostrat Samira som en son då hon var enda barnet. Hon hade tillåtits läsa arkitektur på universitetet och var precis klar när hennes föräldrar omkom i en olycka. Hon kunde inte klara sig själv i det iranska samhället så hennes morbror tog hand om henne. Han var själv egentligen en ganska moderat muslim men tyvärr så kom han under inflytande från en officer i det islamiska revolutionsgardet som fattat tycke för Samira och ville ha henne som hustru.

Samira insåg att hennes liv höll på att ta en vändning som hon inte önskade och den enda utväg hon såg var att fly landet. Efter en resa som hon var ganska sparsmakad med detaljer om så kom hon i alla fall till Sverige och efter den obligatoriska manglingen i det svenska asylsystemet så fick hon till slut ett permanent uppehållstillstånd och blev kommunplacerad.

Jag visste hur uselt asylsystemet var uppbyggt så jag förstod Samiras frustration över att inte få utmanas och utvecklas i en takt som passade henne. Jag gjorde mitt bästa för att besvara hennes frågor och guida henne in i det inte alltid helt logiska svenska samhället. Det gjorde ont i mig att se en ung högutbildad kvinna i sin bästa ålder inte få utlopp för sin kreativitet och ambition. Samira gjorde sitt bästa för att hitta någon sysselsättning men det var inte lätt. Trots sin drivenhet vilket hennes flykt var ett bevis för så var det ingen som ville anställa en ensamkommande kvinnlig akademiker från Iran. Hon hade fått några skambud men de satte Caroline och jag stopp för.

En gammal kompis från studietiden var arkitekt med egen arkitektbyrå och jag tog med mig Samiras skissblock till honom. Jag delade Samiras frustration och att kontakta Andreas var ett sätt att försöka bryta dödläget. Med Samiras skissblock som referens så lyckades jag i alla fall övertyga Andreas om att låta Samira praktisera en månad på hans arkitektbyrån. När jag berättade för Samira så var det första gången jag såg lite hopp och glädje i hennes ögon.

Jag insåg ganska snabbt att Samira behövde en lämplig garderob men det lilla bidrag hon fick räckte inte till några större inköp så jag beslöt att själv bekosta en uppsättning kläder. På något sätt så kändes det som om jag betalade av på en skuld när jag tog henne under mina vingars beskydd. Jag tog i alla fall med Samira till en av de stora klädeskedjornas butiker.

– Hej, vi behöver en uppsättning kläder. Kavaj med kostymbyxor och kjol. Några matchande blusar till det, sa jag.

Samira och jag följde efter butiksbiträdet som började att plocka fram en massa olika alternativ. Samira försvann in i ett omklädningsrum medan butiksbiträdet sprang runt och hämtade klädesplagg i rätt storlekar. Efter varje ombyte så kom hon ut och visade upp sig. Det mesta passade på henne tyckte jag men butiksbiträdet och Samira hade sina egna åsikter. Efter att ha provat halva butiken så var i alla fall alla nöjda och Samira hade fått en klassisk stilren garderob som skulle fungera i de situationer hon kunde hamna i.

– När vi ändå håller på så är det lika bra att köpa underkläder också, sa jag.

Jag hade ingen aning om statusen på Samiras underkläder men jag misstänkte att den var lika bristfällig som hennes kläder i stort. Butiksbiträdet tog med Samira bort till underklädsavdelningen men där följde jag inte med in. Istället stod jag på behörigt avstånd med de andra kläderna som Samira valt ut. Jag tittade på prislapparna och kunde konstatera att det inte handlade om någon förmögenhet.

– Se till att det blir bra kvalité på underkläderna, sa jag till butiksbiträdet.

Jag tyckte att jag kunde kosta på Samira lite bättre underkläder när de andra kläderna inte blev så dyra. Efter en halvtimme så var vi klara att betala och jag gjorde oss skuldfria. Samira sken som en sol där hon gick bredvid mig med sina shoppingkassar.

– Behöver du skor?

Vi passerade just en skobutik och jag kastade ett snabbt öga ner på Samiras fötter. Skorna passade inte till de kläder vi precis handlat. Utan att egentligen vänta på svar så tog jag med henne in i butiken.

– Vi behöver ett par pumps och ett par något mer fotriktiga skor som passar till kostym, sa jag.

Skoköpet gick fortare än att handla kläderna och när vi kom ut ur butiken så bar jag påsarna med skor åt Samira. Det blev tre par skor eftersom jag hade köpt två par pumps till Samira då jag såg att hon verkligen gillade ett par röda skor som hon inte skulle kunna ha dagligdags. Så det fick bli ett par svarta lite mer formella och de röda förutom de lite mer fotriktiga som för den skull inte var tråkiga. Om Samira sett nöjd ut innan så var det inget i jämförelse med hur glad hon var nu.

*

Efter en vecka av Samiras praktik så ringde Andreas. Vi hade bestämt att han skulle stämma av hur det gick med Caroline så det var med lite oro som jag besvarade hans samtal.

– Alltså Samira! Hon är ju helt fantastisk. Jag har nog aldrig träffat på någon som lär sig så fort och har sådan färg och formuppfattning, sa Andreas.

Jag andades ut av lättnad.

– Skönt att det fungerar, sa jag.

– Vi skulle vilja anställa henne men vi vet inte om vi vågar med tanke på hennes situation. Jag har ju läst så mycket i tidningarna om hur komplicerat och fel det kan bli.

Jag förstod Andreas bekymmer men jag lovade att jag skulle lösa allt med Migrationsverket. Vi kom även överens om att inte berätta något för Samira innan allt var klart bara för att inte ge henne några falska förhoppningar. Jag ringde Caroline så fort jag avslutat samtalet med Andreas och hon blev eld och lågor. Efter att ha stångats mot Migrationsverket både Caroline och jag så löste vi i alla fall alla de byråkratiska problemen som fanns på förvånansvärt kort tid. Vi kom överens med Andreas om att han skulle få berätta för Samira eftersom det ändå var han som skulle bli hennes chef.

*

När allt äntligen började falla på plats och ordna sig så kom nästa bakslag. Kommunen Samira var kommunplacerad i sade upp hennes hyreskontrakt enligt bosättningslagen när tiden löpte ut och fastän hon hade fast arbete med inkomst så fick hon inte bo kvar. Förtur till några invandrare ville man inte ge och bostadsbristen var som i alla andra kommuner akut och Samira kunde inte hitta något nytt boende.
Caroline och jag drog i alla trådar vi kunde och kontaktade mängder av bostadsbolag men till slut så såg jag ingen annan utväg än att själv köpa en lägenhet till Samira eftersom hon inte skulle kunna låna till en själv. Jag såg det som en ganska riskfri investering. Universitetet på orten drog skaror av studenter som behövde bostad så att avyttra en lägenhet var inget problem. Samira hade dessutom som sagt fast arbete med marknadsmässig inkomst så hon kunde utan problem betala månadsavgiften och mina kostnader för lånet. Eftersom jag hade de finansiella musklerna som behövdes och då Samira dessutom inte var svensk medborgare så blev det enklast om jag betalade en lägenhet men hon bodde där.
Som tur i all otur var sommaren i antågande och utbudet av små lägenheter ökade dramatiskt när alla studenter som tagit sin examen ville sälja sin bostad. Jag och Caroline gick på ett tiotal lägenhetsvisningar och hittade ganska snabbt ett par objekt som skulle vara perfekta. Till min stora glädje så lyckades jag köpa loss en av lägenheterna innan budgivningen drog igång genom att erbjuda en snabb affär med möjlighet för säljaren att bo kvar lite längre.

När lägenheten äntligen var min och allt praktiskt ordnat och jag hade tillträde till den så såg jag till att renovera upp den. Jag valde vitt som färg rakt igenom, förutom köket som blev i en grå nyans, så fick Samira ändra efter eget önskemål när hon väl var på plats. Fram till dess så hade vi inte berättat något för Samira utan bara sagt att det skulle lösa sig men hon blev så glad att hon kastade sig om halsen på mig när Caroline och jag berättade för henne. Det var första gången jag hade fysiskt kontakt med Samira men efter det så var det som om någon slags mental gräns var passerad för jag fick alltid en kram när vi hälsade eller tog farväl. Någonstans där så började jag inse att jag trivdes ganska bra i Samiras sällskap och att jag nog egentligen varit förälskad i henne några månader. Känslan av förälskelse gömde jag djupt inne bröstet för att inte skrämma bort Samira.

*

Jag ringde på till Samiras lägenhet och väntade på att hon skulle öppna. Portkoden hade jag och jag hade en uppsättning nycklar hemma hos mig också men jag ringde alltid på när jag besökte henne. Det var nästan två månader sedan jag senast var hemma hos henne tillsammans med Caroline så det här var första gången jag var där själv. Vi hade träffats ute under hela sommaren så jag hade egentligen inte haft någon anledning till att besöka Samira hemma. Jag visste att hon hade fixat och ordnat i lägenheten så jag antog att hon ville visa upp den.

– Kom in Hannes!

Hon höll upp dörren och jag passerade in och medan jag tog av mig skorna så låste hon dörren bakom mig. Jag fick en snabb kram innan hon nästan frustrerat drog mig med in i lägenheten. Det var en helt annan lägenhet jag kom in i än den jag varit i sist. Den lilla ettan var förvandlad till en persisk-svensk dröm och jag blev uppriktigt mycket imponerad av den mysiga atmosfären. Samira hade på något magiskt sätt lyckats få till den lilla ettan så att den kändes mycket större samtidigt som den var otroligt mysig och varm.

Samira bjöd mig att slå mig ner bland en massa kuddar på golvet. Hon dukade fram en liten bricka med en kanna te, några sockerklubbor och lime. Till det fanns en liten tallrik med några typiska persiska kakor. Jag passade på att berömma henne för både lägenheten och bakverken där vi satt och samtalade. Det var en glad och självsäker kvinna jag hade framför mig, långt ifrån den tysta tillbakadragna kvinna jag träffat på Persien för över ett år sedan.

– Vill du hjälpa mig med en sak? frågade Samira.

– Självklart, svarade jag.

Hon reste sig och försvann ut på toaletten för att ganska omgående komma tillbaka med en hårborste som hon gav mig. Samira satte sig ner så att hon hade ryggen vänd mot mig. Hon tog av sig sjalen och skakade ut håret efter att ha tagit bort några hårnålar. Fascinerat betraktade jag hennes hår som var kolsvart och så långt att det räckte ner till midjan på henne.

– Snälla. Borsta mitt hår, sa hon.

– Hur gör jag?

Samira tog min hand som jag höll borsten i och visade hur jag nästan smekande skulle borsta hennes långa hår. Samiras hand var varm och mjuk och jag ville egentligen inte att hon skulle släppa min. Jag förstod att det var något mycket speciellt jag fick vara med om och jag satt i nästan en timme och borstade det långa svarta håret helt blankt. Samiras hår skimrade svart med en djup lyster som fick mig att associera till ett riktigt tjockt sidentyg. Till slut fick jag hjälpa henne att fläta det långa håret till en tjock fläta efter att hon leendes tagit hårborsten ifrån mig. Efter den stunden så använde hon aldrig sjalen mer när vi träffades.

När jag lämnade Samiras lägenhet så var det med ett stort svart hål av saknad i mitt bröst och jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag inte bara var förälskad i Samira utan även älskade henne. Jag hyste inga som helst förhoppningar om att mina känslor skulle vara besvarade, de kulturella skillnaderna var för stora, så jag försökte gömma känslan så djupt jag kunde i mitt bröst.

*

Caroline ringde mig och hon var ordentligt upprörd! Via omvägar hade hon fått reda på att Samiras morbror letade efter henne. I bakgrunden så spökade nog den där officeren som ville ha henne till hustru. Det fanns inga signaler om att han visste att hon var i Sverige men Iran hade ett omfattande flyktingspionage och förmodligen så var det bara en tidsfråga innan han listade ut var hon befann sig.
Carolin och jag var överens om att vi var tvungna att agera för att skydda Samira och vi var även överens om att försöka hålla Samira utanför så länge det bara gick för att inte oroa henne. Jag drog lite diskret i de trådar jag hade på säkerhetspolisen för att kolla upp de exiliranier som Samira umgicks med. Det var inget jag var stolt över att jag gjorde men Samiras säkerhet vägde tyngre för mig än ett eventuellt misstänkliggörande av hennes bekantskapskrets. Tack och lov så gick ingen att knyta till någon tvivelaktig verksamhet vilket fick mig att bli lugn.

Alla återkommande bakslag med Samira kändes som en riktigt dålig följetång där eländet aldrig tog slut. Vid någon tidpunkt så kändes det så frustrerande att jag pratade med pappa. Mina föräldrar visste om att jag tagit hand om Samira men jag hade aldrig diskuterat henne djupare med mina föräldrar och de hade aldrig träffats. Men i det läget så var jag i desperat behov av att komma vidare och det var pappas gamla kontakter i statsapparaten jag var ute efter. Mamma var som vanligt snabb med att läsa av mig och hon förstod ganska fort varför jag engagerade mig så i Samira. En kvinna är oftast en väldigt bra bundsförvant och hon hade bra inflytande över pappa.

Till slut så hade vi i alla fall blivit tvungna att berätta för Samira och hon var helt förstörd när jag kom hem till henne. Hon kastade sig mot mig och kramade mig hårt om midjan och la huvudet mot bröstet på mig medan jag höll henne tätt intill mig.

– Jag är så rädd! sa hon.

– Jag skall ta hand om dig och se till att inget händer, sa jag.

Hon tittade upp på mig. Hennes mörka ögon granskade mig och det kändes som om hon kunde se rakt in i mig och de känslor som rev i min kropp.

– Varför är du så snäll mot mig? frågade hon.

– Har du inte förstått det? sa jag.

– Kan du inte berätta det för mig?

Så hade jag slutligen kommit till den punkt där jag var tvungen att välja. Jag orkade inte hålla mina känslor för Samira hemliga för henne längre och jag tog det definitiva beslutet. Det fick bära eller brista.

– Jag älskar dig. Jag har gjort det några månader nu.

Jag sa det på persiska så att det inte skulle föreligga några som helst tvivel om vad jag kände.

– Varför har du inget sagt?

– Jag var rädd för att skrämma bort dig, sa jag.

– Förstod du inte att jag älskar dig när du fick borsta mitt hår? sa Samira.

Lättnaden som svepte genom min kropp fick mig att lättad andas ut och jag kunde känna hur spänningen i kroppen försvann och jag slappnade av.

– Jag kan och förstår så lite om Persisk kultur, sa jag.

Samira sträckte sig upp på tå och när jag förstod vad hon ville så böjde jag mig ner mot henne. Hennes kyss var trevande, försiktig, oerfaren och utforskande men det var ändå den bästa kyss jag någonsin fått. Jag drog henne lite närmare intill mig och Samiras tryck om min midja ökade.

– Jag vill att du blir min hustru, sa jag.

Det var helt uteslutet att vi skulle bo ihop utan att vara gifta med tanke på Samiras kulturella bakgrund. Visserligen så var Samiras bakgrund moderat islam och en trend höll på att växa fram i Iran där äktenskap inte var ett krav för att bo ihop även om prästerskapet givetvis inte gillade det. Traditionen fanns ändå där och jag respekterade den även om det inte skulle bli ett muslimskt bröllop utan ett borgerligt. Däremot så såg jag ett äktenskap som en fördel då Samira skulle byta efternamn och därmed göra det svårare för morbrodern att hitta henne. Eftersom Samira inte hade några föräldrar kvar i livet så kunde jag inte be dem om hennes hand. Hennes närmaste manliga släkting var morbrodern och honom var det inte aktuellt att blanda in.

– Du gör mig så glad och jag blir gärna din hustru, sa Samira.

Hon kramade mig ännu hårdare och borrade in ansiktet i bröstet på mig. Jag hade redan funderat ut hur vi skulle göra. Vi skulle viga oss borgligt i Köpenhamns rådhus då skulle det bli lite mer byråkrati att gräva sig igenom för att hitta Samira eftersom vi passerat en landgräns. Sambon till en av mina vänner var danska så hon skulle få hålla i alla kontakter så då skulle svenskan inte avslöja oss heller. Dessutom så skulle vi se till att Samira fick skyddad identitet. Båda våra lägenheter skulle jag sälja och istället köpa ett helt nytt boende allt för att göra det svårare att hitta Samira. Dessutom så skulle vi behöva ett större boende oavsett resonerade jag för förr eller senare så blev vi nog flera. Men först av allt så var jag tvungen att presentera henne för min föräldrar.

*

Det blev ett litet bröllop. Samira hade två vänner med, en iransk väninna samt en kvinnlig kollega från arkitektbyrån. För egen del så var det bara den närmsta släkten samt en handfull kompisar där Caroline ingick. Vigseln förrättades på några minuter i rådhuset utan gästerna. Gästerna väntade nere i rådhusets entré där de hälsade oss med glada tillrop och riskastning. Min kamrats danska sambo hade bokat en restaurang där vi åt bröllopsmiddagen under förevändningen att det var en födelsedag. Samira var nog mest besviken över att hon inte fick gå ”all in” och blomma ut som i ett persiskt bröllop men vi var rörande överens om att diskretion var av största vikt och att vi inte skulle dra någon onödig uppmärksamhet till oss.

Majoriteten av gästerna åkte hem med Öresundståget efter middagen men några skulle sova över på samma hotell som Samira och jag skulle tillbringa bröllopsnatten på. Det blev ett litet intimt sällskap som satt och pratade i hotellets lounge. Samira var så fin i en mörk byxdress som definitivt inte antydde något bröllop men som framhävde hennes flätade mörka hår som hon bar fritt eftersom hon definitivt kastat sjalen.

Min pappa var barnsligt förtjust och nöjd över att hans son gift sig med en persisk kvinna och båda mina föräldrar hade tagit emot Samira med öppna armar. Pappa hade övat sin persiska på Samira hela kvällen och hon hade tålmodigt lyssnat och rättat honom. Jag kunde bara le åt honom och jag förstod egentligen gör första gången hur mycket han älskade Mellanöstern och människorna där. Hela min uppväxt och uppfostran stod helt klar för mig.

Samira var spänd och nervös när vi lämnat bröllopsgästerna för att dra oss tillbaka till hotellrummet. Jag förstod att Samira var oskuld och oerfaren och att hennes uppfostran satte spår i henne även om hon haft föräldrar som var lite mer otraditionella i sitt tänk. Hade jag tagit mig så långt som till att äkta henne så fanns det ingen anledning att stressa fram något annat heller resonerade jag.

– Det har varit en lång men underbar dag. Så jag tycker att vi bara går och lägger oss, sa jag.

Samira var blyg och generad över sin nakenhet så då fick det bli i mörkret det fick hända när hon var redo. Det fick bli på hennes villkor även om jag själv åtrådde henne.

– Jag gör mig färdig först och lägger mig så kan du ta över badrummet efter mig, sa jag.

Samira var fortfarande klädd när jag kom ut från badrummet och hon vankade av och an nervöst. Det var ett stort steg för henne att leva med en man även om vi var gifta. Jag gav henne en uppmuntrande kram innan hon försvann in i badrummet. Jag släckte ner alla lampor förutom sänglampan på Samiras sida av sängen och kröp ner naken i sängen efter att först ha tagit av och häng upp mina kläder ordentligt.

Jag vaknade till av att Samira la sig i sängen. Dagen hade varit lång och händelserik och jag hade varit tröttare än jag trott jag var. Försiktigt sträckte jag in en hand till Samira och jag kunde känna hur hon ryckte till när jag träffade hennes nakna hud. Samira var varm och mjuk och jag kröp intill henne och drog henne intill mig så att vi låg i sked. Jag hade min arm över hennes och jag kunde känna hur spänd och nervös hon var. Försiktigt gav jag henne en puss i nacken.

– God natt kära hustru, sa jag.

Jag kunde känna hur Samira slappnade av och hennes andetag och hjärtslag fick mig snabbt att driva in i sömnen igen.

När jag vaknade var det ljust i rummet och vi låg fortfarande i sked men nu så var det Samira som höll om mig. Jag kunde känna hennes varma kropp mot min och lite försiktigt strök jag henne över armen som hon höll runt mig. Omedelbart så belönades jag av en lätt puss på axeln. Försiktigt vände jag mig om och möttes av Samiras vackra ögon.

– God morgon, sa jag.

– God morgon, svarade hon.

Försiktigt placerade hon en kyss på mina läppar som jag villigt besvarade. Samira la ner mig på rygg och la upp en hand på mitt bröst. Hon drog ner täcket lite så att hennes bröst blottades och fascinerat tittade jag på de vackra kullarna. Det var första gången jag såg henne naken och hela hon var otroligt vacker och fin. Långsamt strök hon med handen ner över magen på mig och det fanns ingen som helst möjlighet för mig att hindra att kroppen reagerade.

– Vi har ju inte fullbordat äktenskapet än, sa hon.

Långsamt smekte Samira med handen ner mot min fullt erigerade lem. När hon nådde lemmen så vek hon upp handen och gled med utsidan av handen upp över min lem. Beröringen skickade en våg av upphetsning genom min kropp och jag kunde se hur nyfiken Samira var både på beröringen och min reaktion. Försiktigt började hon att utforska min lem och i min egen upphetsning så smekte jag henne över en bröstvårta. Beröringen fick bröstvårtan att dra ihop sig och Samira flämtade till och släppte greppet om min lem för att lägga upp sin hand över min.

Mjukt kramade jag hennes bröst innan jag mjukt gled med handen ner över magen på henne mot det efterlängtande målet. Samira höll fortfarande sin hand över min och följde min rörelse. Hennes kön var mjukt och lent när jag nådde fram. Samira kved till när jag gled ner med ett finger mellan hennes våta och svullna blygdläppar. Jag förvånades lite över att hon inte verkade ha någon som helst kroppsbehåring över huvud taget. Samira såg nog min frågande förvåning för hon besvarade min fråga.

– Tradition.

Jag tog tag om Samira och drog henne ner över mig. Hennes kropp var varm och het mot min och hennes kyss var precis lika het som hennes kropp. Till slut så gränslade hon mig utan att vi för den skull slutade att kyssas. Jag smekte hennes bara hud där jag kom åt och Samira gick från försiktigt oerfaret till mer hett och krävande. Hon gned sig mot min lem och mitt kladdiga ollon gled mellan hennes blygdläppar och skinkor när hon rörde höften mot mig. Det var olidligt skönt och frustrerande eftersom jag mer än något annat ville tränga in i henne.

Till slut så klarade inte Samira mer utan med ett litet knixande så kände jag hur mitt ollon började att tränga in i henne. Hon reste sig lite upp och försiktigt så gungade hon mig längre och längre in. Jag ville bara dra ner henne hårt mot mig och tränga djupt in men det fick vara på Samiras villkor. Jag kunde ana upphetsningen men samtidigt nervositeten och osäkerheten i hennes rörelser.

Jag la upp händerna om hennes höft och långsamt och försiktigt så pressade jag ner henne över min lem. Samira var het och trång och hon kved till lite när jag trängde djupt in i henne. Instinktivt började hon att röra sig enligt uråldriga nedärvda reflexer och hon lät min lem nästan glida ur henne helt innan hon pressade in mig djupt igen. Hennes rörelser blev snabbare och vildare i takt med att hennes kropp anpassade sig efter min lem och upphetsningen slet tag i hennes kropp.

Samiras kropp var stekhet mot min och jag smekte henne där jag kom åt medan hon i ett allt snabbare tempo tog oss mot den hägrande orgasmen. Jag orkade inte och ville inte kämpa emot utlösningen men jag ville att Samira skulle få en orgasm när det var hennes första gång. När det inte gick längre och min kropp krampaktigt drog ihop sig och började att pumpa ut säd så fick Samira orgasm. Hon satte sig hårt på min lem och gnydde lågt medan jag höll hennes kropp i en hård omfamning samtidigt som jag pumpade in säden så djupt jag kunde i henne.

Samira låg matt på mitt bröst och jag smekte henne försiktigt över håret och kinden. Hon lyfte lite på huvudet och gav mig en tillfredsställd och tacksam blick. Som med en sista kraftansträngning så gav hon mig en öm kyss innan hon tungt la ner huvudet på mitt bröst igen.

– Tack! Det var skönt, sa Samira.

– Älskar dig.

Jag och kramade om den varma kvinnan i min famn och hon kramade mig tillbaka. Det kändes nästan overkligt att vi hade blivit man och hustru och jag bara njöt av att ha Samira nära mig. Vi låg stilla och bara höll om varandra en lång stund. Till slut så kände jag hur min säd rann ur Samira och ner mellan oss.

– Skall vi duscha och sen äta frukost? frågade jag.

Samira nickade och hon tog min hand och ledde mig in till badrummet. Hennes höfter och rumpa svängde kvinnligt framför mig när hon gick och leendet hon gav mig skvallrade om vad hon kände för mig. Vi delade duschen och för första gången så gick jag egentligen på upptäcktsfärd över Samiras kropp.

*

Samira hade givetvis gått all in när det gällde att inreda vår nya bostad. Vi hade till slut landat i att vi skulle köpa ett hus istället för en ny lägenhet. Det lilla huset som låg i ett egnahemsområde skvallrade inget om att det innanför väggarna fanns en magisk kombination av persiskt och skandinaviskt. Våra nya grannar blev alla överraskade när de för första gången kom på besök.

Lägenheterna var sålda och ytterligare en länk i kedjan som skulle kunna leda till Samira var bruten. Vi hade dessutom som jag kallt kalkylerat med gjort en bra förtjänst på Samiras lägenhet. Suget från studenterna var nästan desperat högt.

Jag trivdes i villaidyllen och det var inte bara huset och omgivningarna som gjorde det utan givetvis även Samira. Den självsäkra kvinnan jag hade framför mig var en stor kontrast till den blyga tystlåtna flykting jag träffat på Persiern för som det kände en evighet sedan.

Trots allt det nya så såg jag fram emot vintern och den kommande bröllopsresan. Vi vågade inte åka utomlands eftersom Samira inte kvalificerat sig för ett svenskt medborgarskap än och därmed inte hade ett svenskt pass och jag ansåg inte att ett främlingspass var tillräckligt säkert så jag hade bokat en vecka i Jukkasjärvi på ishotellet. Jag hade bokat en natt i en av konstsviterna i vinterdelen av hotellet och resten av veckan i ett av Kaamos hotellrum. Jag skulle inviga Samira i svenska vinteraktiviteter såsom skoteråkning och skidåkning. Det var lika viktigt för mig att Samira lärde sig om sitt nya hemland som att jag lärde mig mer om hennes bakgrund för oavsett så skulle vår lilla familj bli en blandning av persiskt och svenskt.

SLUT