Spelets regler Del 9: Bänkad med ett brinnande begär efter mer.

Det här är del 9 av 9 i Spelets regler

Matchuret stod på drygt trettio minuter nu och de var helt utspelade. De hade dock haft turen med sig då motståndarna hade prickat både ribban och stolpen ett par gånger och ställningen var bara 0-2.  Motståndarna, ett mediokert lag nedre halvan av tabellen borde vara en lätt uppgift men Sjövik hade ingen energi gjorde felpass, misstag och såg allmänt loja ut. Från sin plats på bänken såg Wilma allt. Det kröp i benen på henne och hon fattade inte varför Alex hade bänkat henne. Eller, jo hon förstod ju efter attacken från Elin.  Men vad fan, hon kunde ju spela.  Löjligt, det är ju bara ett blåmärke för fan.

Hon satt längst ut och lutade sig mot avbytarbåsets vägg. Hon följde matchen noga och såg Elin plocka till sig bollen. Hon blev trängd vände bakåt för ett pass till backarna men serverade i stället motståndarnas enda forward. Forwarden gjorde det hon skulle och fri med Saga i målet lobbade hon in 0-3.  För helvete! Wilma svor inombords. Sätt in mig där stället. Elin suger ju!

Alex som skulle styra laget stod med armarna i kors. Men det var inte spelarnas misstag som fick hans käke att spännas. Det var inte heller det usla passningsspelet som fick honom att muttra argt för sig själv. Han var distraherad. Hans blick, som borde ha varit skarp och analyserande, var mjuk och sökande. Den svepte över planen, men den återvände ständigt, som en magnet, till bänken. Till henne.

Han hade tvekat in i det sista men att sätta henne på bänken var trots allt det bästa. Hon var ju faktiskt skadad och Kim hade ju sagt att hon borde vila. Skadan hade dock inte hade hindrat henne märkbart när han satte på henne igår. Hon hade skrikigt högt när han tömde sig i henne och han hade känt hur hennes fitta mjölkat ur varenda droppe efter att han kommit.  Fan alltså, jag tog hennes oskuld. Kung! Tankarna på gårdagen fick honom att känna ett litet ryck i kuken när han nu stod vid sidlinjen och försökte agera för att undvika ett totalt fiasko på planen.

Men mitt i den pågående förnedringen kunde han som sagt inte låta bli att gång på gång snegla mot Wilma, och nu mötte han hennes blick. Hon log mot honom och han besvarade leendet. Snabbt insåg han sitt misstag och såg sig om. Ingen som såg, bra! Skärp dig för fan!  Alex rättade diskret till kuken och vände sig mot planen. Ropade ett par klyschiga repliker som för att det mirakulöst skulle förändra matchbilden.  Matchuret tickade mot 45 min och snart skulle de i alla fall kunna prata ihop sig under halvlekspausen.

Erik satt på läktaren och ilskan bubblade i honom. Vad i helvete gör den fittan på planen? Hon skulle ju för fan bort! Till råga på allt satt Wilma på bänken, och nu när tränaren från Vittfors, Peter Larsson, var här för att kolla på henne.  Erik hade lugnat honom att Wilma skulle in efter halvtidsvilan.  Att hon fått en kraftig tackling på träningen sist och de inte ville riskera något.  Han hade köpt det och nämnt att han sett henne lite förra året. Att hon var snabb teknisk men behövde nog utvecklas, bygga lite styrka och kroppsmassa för att tåla spel i högre divisioner.  De hade sedan pratat om Italien och Eriks session i Parma. Han hade köpt sig tid, men efter paus måste hon in. Denna chans fick de inte missa.

Dommaren blåste av och Erik reste sig direkt, sa att han kunde ordna men en kaffe om Peter ville ha. Erbjudandet togs tacksamt emot och Erik skyndade sig för att hinna i kapp Alex innan han försvann utom räckhåll bort mot omklädningsrummen.

För Alex var domarens pipa en välsignelse. En tillfällig räddning från den pågående förnedringen. han vände sig om mot omklädningsrummet, men hann inte ta ett enda steg innan en skugga föll över honom.

– Alex!

Rösten var hög och omisskännlig.  Alex stelnade till. Han visste vem det var utan att vända sig om. Han kände Erik Lindbergs närvaro som ett hotfullt moln av energi som pressade sig mot hans rygg.

– Erik. Allt okej? Svarade han undvikande.

Han vände sig långsamt om och tvingade fram ett neutralt uttryck. Erik stod bara några decimeter ifrån och ansiktet kunde bara tolkas på ett sätt. Det lös raseri med stora bokstäver.  Hans isblå uppspärrade ögon borrade sig in i Alex.

– Nej, allt är inte okej. Vad i helvete håller du på med? Började han med ett skrämmande lugn i rösten. -Du sätter henne på bänken när Vittfors coach sitter på läktaren. När hon är den enda som kan vända den här skiten. Vad är det för jävla matchplan?

– Hon är skadad, Erik. Du vet det, svarade Alex och försökte låta professionell, men han kände hur paniken började krypa upp längs ryggraden. -Kim sa att hon måste vila Erik.

Han var för nära. Hans blick var för intensiv. Alex ryggade bakåt.

– Skadad? Erik spottade ut ordet som det var något motbjudande. -Hon har fått ett blåmärke! Ett blåmärke Alex!

Erik gjorde en paus och tog ett djupt andetag men innan Alex hann svara fortsatte han med en övertydlig röst som skickade kalla kårar ner genom Alex ryggrad.

-Ett blåmärke som din andra forward, den där FITTAN, gav henne. Och nu är det hon som springer där ute och sänker laget medan Wilma, min dotter, sitter och tittar på. Det här är inte vad vi kom överens om.

Erik tog ett kliv fram, så nära att Alex kunde känna lukten av hans svett och parfym. Hans röst sjönk djupare och han väste nu fram orden.

– Jag hör rykten, Alex! Saker du inte vill ska komma fram! Helt ärligt skiter jag i vem av dina spelare du sätter på. Du kan fan doppa kuken i varenda en av dem om du vill. Men att du låter den FITTAN får speltid bara för att hon särar på benen för dig, och du sätter min dotter på bänken, DET accepterar jag inte.

– Jag vet inte vad du pratar om, Erik, försökte Alex, men orden lämnade knappt munnen.

Det var en viskning, en nästan-bekännelse.

– Jaså, inte? sa Erik och ett hånfullt leende spred sig från ena mungipan till den andra. -Okej! Låt oss säga att jag har fel. Låt oss säga att allt är schysst och proffsigt här inne. Då är ditt beslut att bänka Wilma ännu dummare. Du har Peter från Vittfors på läktaren som vill se Wilma, inte någon jävla Elin ”sära-på-benen” Karlsson!

Erik gjorde en kort paus och spärrade åter ögonen i Alex innan han fortsatte.

-Så nu ska du förklara, för mig och för honom, varför i helvete du låter din bästa spelare sitta på bänken med ett blåmärke medan du låter en medioker forward som är mer känd för att suga av sina tränare än att göra mål, förstöra matchen?

Erik lutade sig ännu närmare, hans röst var bara en viskning, men den skar som en kniv.

– Se till att lämna kuken utanför plan, Alex. Fokusera på fotboll. Sätt in Wilma efter pausen. Annars… ja, annars är det kanske inte så konstigt om hon börjar titta sig omkring efter en klubb där tränaren faktiskt är professionell.

Han gav Alex en sista, lång blick. Sedan vände han om och gick. Alex stod kvar tills han var säker på att Erik var borta. Då sjönk ihop, lutade sig mot den kalla väggen med darrande ben. Han hade inte blivit avslöjad, inte direkt. Men han hade blivit varnad. Han hade blivit hotad. Hans karriär, hela hans liv, hängde på en skör tråd som hölls av en galen pappa.

Han reste sig med en ny beslutsamhet. Han måste rädda sig själv även om det innebar att han fick vika sig för Erik. Hur fan har han fått reda på mig och Elin? Vad händer om han kommer på mig med Wilma?  Han var tvungen att visa Erik att han gjorde som han sa. Han gick in i omklädningsrummet. Luften var tjock och det var i det närmaste knäpptyst. Tjejerna satt på sina bänkar, nedslagna, och undvek att se på varandra. Det var ett rum i utan energi eller vilja.

Alex stannade upp i dörröppningen, lät blicken svepa över rummet. Hans blick landade på Wilma.

– Wilma!

Rösten var skarp, kommenderande, och den fick alla att titta upp. Wilma ryckte till som om hon hade fått en örfil.

– Du spelar från start i andra.  Elins position!

Yes! Orden träffade Wilma som en seger. Hon ju betalat för det här. Nu var det dags att leverera. Hon nickade kort men inom henne brann det. Hon svepte över rummet och mötte Elin blick. Den var inte hatisk, snarare uppgiven. Du har väl insett att du suger på plan. Hon kände Nora trycka till henne i sidan med sin armbåge för att sedan luta sig och viska.

-Gött Willy, jag behöver dig där ute.

Det var en bekräftelse av Wilma men samtidigt en svidande sågning av Elin.  Efter en kort, nästan mekanisk instruktion från Alex om att ”sprida ut dem och använda din fart”, skickade han ut henne för att värma upp lite extra inför andra halvlek.

 

 

Hon gick ut i den svala försommaren, ensam. Hon joggade över planen några gånger följt av lite snabbare rusher och fotövningar för att komma i gång.  Hon såg sin pappa på läktaren med tränaren från Vittfors. Gäller att prestera idag!

Hon löpte lite med boll och försökte skingra sina tankar, men de kom tillbaka, envist. Minnet från gårdagen kom tillbaka och känslan av Alex kuk i sin mun. Det minnet hade hon idisslat flera gånger sedan igår. Hur den känts, smakat och luktat. Det var en sur smak, en smak av underkastelse och av något som kändes fel, men samtidigt fanns där något kittlande. En hemlig, förbjuden känsla som glödde och som hon vill ha mer av.

Det var en del av priset för att stå här nu, intalade hon sig. Priset för att inte bli satt på bänken. Priset för att kunna visa upp sig för Vittfors. Priset. Allt har ett pris Wilma! Pappans mantra ekade i hennes huvud, kallt och beräknande. Hon hade bytt sin kropp mot speltid, en avsugning mot en chans på planen. Det var en transaktion, ren och enkel. Jag är fan ingen hora! tänkte hon hårt, som för att övertyga sig själv. Men ju mer hon försökte rationalisera det, desto mer kom den andra känslan smygande. Känslan av hans starka händer som tvingat ner henne över skrivbordet. Känslan av hans puls i munnen den var helt fylld och han pressade sig djupare. Det var så förnedrande, men det var också… spännande. Att hon kunde ha sådan makt över sin tränare, att kunna göra honom så desperat att han tog risker, det gav henne en känsla av kontroll som var lika stark som skammen. Hon hade knullat till sig platsen i laget, ja kanske, men samtidigt hade hon gjort det för att hon ville det. Hon hade tagit sig dit. Den dubbla känslan i att vara både offer och segrare i det hemliga spelet gjorde det svårt att veta vad hon egentligen kände.

När domaren blåste i gång andra halvlek var Wilmas värld annorlunda. Tvivlet var borta, ersatt av en kall beslutsamhet. Hon spelade inte för laget, inte för glädjen, utan för sig själv. För att bevisa för hela världen, och framför allt, för sig själv, att hon inte bara var en tjej som knullat sig till en plats. Hon var snart inne i sin bubbla. Den bubbla där allt stämde och inget kunde gå fel. I den bubblan fanns ingen plats för den kittlande känslan i magen eller för den sura smaken i munnen. Det fanns bara bollen, planen, och den brinnande viljan att vinna. Prestera nu!

Det dröjde bara några minuter. Hon tog emot en snabb passning på sin kant, vände om med en kvickhet som fick backen att tappa balansen. Hon gjorde ett perfekt väggpass med Nora, som kom mötande. I samma ögonblick som Wilma fick tillbaka bollen var hon helt fri. Backen som jagade henne hade inte en chans. Hon vek av in mot straffområdet, kände sig jagad, men skymtade i ögonvrån Petra komma löpande i linje snett bakåt. Målvakten rusade mot henne och vid precis rätt tillfälle passade hon till veteranen och Petra kunde enkelt lägga bollen i öppet mål 1-3.

Wilma firade inte målet. Hon vände sig bara om och mötte Alex blick igen. Han gav henne en nästan omärklig nick. Ett kvitto. En överenskommelse. Målet var inte för laget. Det var för dem. Hon kände hur det sög till i skrevet.

En bild från igår trängde sig in i hennes medvetande. Alex blick när hon gick ner på knä och tog honom i munnen. Hur han för sett på henne för att sedan stänga ögonen och böja huvudet bakåt. Hon hade vunnit honom just då, han hade tappat kontrollen helt och gett den till henne. En våg av värme spred sig i magen när hon tänkte på det och hon kände hur musklerna i bäckenet drog ihop sig. Hon skakade lätt på huvudet för att jaga bort bilden men upphetsningen den drog med sig kvarstod.

Andra reduceringen kom nästan direkt efter avspark. Återigen fintade hon bort sin back på högerkanten men denna gång placerade hon bollen bredvid den utrusande målvakten själv. 2-3 och det var match igen.  Wilma firade inte heller det här målet. Hon kände bara lagkamraterna runt sig, deras kramar och händer som rörde vid henne.  Hon såg bara bort mot bänken. Alex var i det närmsta oberörd men hon visste var han tänkte. Wilma tänkte samma sak. Det där suget i skrevet gjorde sig påmint. Hon behövde dämpa det. Hon var kåt!

Under de följande minuterna blev det svårare att koncentrera sig. Varje löpning, varje vändning, kändes som en del av ett annat spel. Ett spel som utspelades mellan henne och Alex. Hon såg honom stå vid sidlinjen med armarna i kors, och visste att han inte såg en forward i full fart. Han såg hennes kropp i rörelse, minns hur den hade känts under hans händer, hur hon hade skrikit när han fyllde henne. Blicken han gav henne var inte en tränares blick, den var en älskares. Och i den stunden, när hon mötte hans blick över hela planen, kände hon en puls av lust så stark att hon nästan tappade bollen. Det var en hemlig, elektrisk laddning som bara de två delade, en osynlig tråd av begär som spändes mellan dem med varje blick.

Det blev inte fler mål i matchen trots flera fina chanser och efteråt var stämningen lite moloken i omklädningsrummet.  Besvikelsen låg som ett lock och tystanden talade för sig själv. Wilma satt på sin bänk. Hennes lår brände men hon kände inte av revbenen något nämnbart. Det var dock en helt annan mer påträngande känsla som krävde hennes uppmärksamhet. En hetta som hade börjat glöda när hon såg Alex blick från sidlinjen, en hetta som vägrade slockna trots fysisk ansträngning.

Nora tryckte till henne i sidan.

-Fan var bra du är, sa hon och Wilma sög in berömmet. -Synd att det inte gick vägen idag.

Nora strök försiktigt på rodnaden i sidan och kontakten fick Wilma att rysa. Suget i skrevet var konstant, som en pulserande närvaro. Minnet från gårdagen, Alex händer på hennes kropp, hans kuk i henne blandades med minnet från Kims tunga och Noras smekning i duschen. Hon behövde dämpa suget. Hon behövde få utlopp, en orgasm. En kuk! Hon behövde Alex!

Elin var redan naken och på väg in i duschen när Alex klev in i rummet. Hans blick svepte över de tysta, nedslagna spelarna. Han sa några uppmuntrande, men tomma, fraser om att ”hålla huvudet högt” och ”ta med sig det positiva”. Hans blick fastnade på Wilma som höll på att dra av sig sina strumpor, och i den fanns en hunger som varken hade med matchen eller fotboll att göra. Det var en blick hon förstod. Det var en blick som besvarade hennes brinnande behov. Knulla mig! Slicka mig! Ta mig!

-Bra jobbat idag, Wilma, sa Alex med en låg röst som bara hon kunde höra. -Du var nära att vända matchen. Vi måste prata. Styrelsen behövde några uppgifter om din speltid och kontraktet.

Lögnen var tunn, nästan transparent. ”Styrelsen” och hon hade ju redan skrivit på kontraktet.  Båda visste att det var en förevändning. I hans ögon såg hon inte en tränare som ville fylla i ett formulär, han ville fylla något helt annat och hon var mer än villig att förse honom med det. I hennes egen bultande kropp visste hon att hon ville ge honom vad som helst, bara ha stillade suget i hennes skrev.

Wilma nickade, en enda kort rörelse. Hon reste sig, kände hur blickarna från de kvarvarande tjejerna, som Saga, följde henne när hon barfota och endast i matchstället följde efter Alex ut ur rummet. Varje steg längs den kalla korridoren var en nedräkning.

Inne på kontoret slog han igen dörren. Låset klickade till med en ljudlig, äntligen klick. Tystnaden som följde var inte tyst. Den var fylld av deras tunga andning, av den elektriska spänningen som hade byggts upp under hela matchen. Han sa inget om styrelsen. Han sa ingenting om kontraktet.

Han vände sig om och hans blick var brännande. Den vandrade över hennes kropp, över de tajta matchbyxorna, över den svettiga tröjan som klistrades mot hennes hud. Det var ingen tvekan i honom längre. Han visste vad han ville.

Wilma mötte hans blick utan att vika undan. Sedan, utan ett ord, grep hon tag i nederkanten på sin tröja och drog den över huvudet. Hennes nakna överkropp var vit och nästan genomskinlig i det dämpade ljuset, med bara en svart sport-BH som skydd. Hennes bröstvårtor var redan hårda och spända. De längtade efter att bli smekta.

Det var allt som behövdes.

Alex var framme hos henne innan hon hann reagera. Hans händer var inte längre tveksamma. Han grep tag i hennes midja och drog henne mot sig, och deras läppar möttes i en hård, desperat hungrig kyss. En kyss för att äntligen få ge efter för den begär som hade bubblat mellan dem. Hon kände hans tunga pressa sig in i hennes mun, och hon mötte den med sin egen. Båda lika desperata, båda lika hungriga

Hans händer famlade nerför hennes rygg, ner till byxornas resår. Med en bestämd rörelse rev han ner dem, och de föll till hennes fötter. Hon stod nu i bara sin BH och de svettiga svarta trosorna. Han lyfte upp henne, som om hon inte vägde någonting, och satte henne på kanten av hans skrivbord.

Hon drog hetsig av sig sin BH och slängde den åt sidan. Hans mun fann omedelbart hennes bröst, hans läppar slöts om en styv bröstvårta och han började suga, hårt och nästan smärtsamt. Wilma gav ifrån sig ett gällt stön och lade huvudet bakåt, lät honom ta.

-Shh, viskade Alex. -Någon kan höra dig.

Hon bet sig i läppen för att stoppa nästa stön. Hon lät honom göra vad han ville med henne. Hans ena hand fortsatte ner, pressades mot det tunna tyget på hennes trosor, och hon kände hur hans värme spred sig genom kroppen. Ta på mig, snälla slicka mig!

-Du är så jävla våt, väste han mot hennes hud. -Hela matchen… jag kunde inte tänka på något annat.

-Inte jag heller, svarade hon och hjälpte honom genom att lyfta på rumpan när han nu drog i hennes trosor.

Hon satt nu helt naken framför honom, utlämnad och skälvande. Han tog ett steg tillbaka, slet av sig sin egen tröja och öppnade byxorna. Hans kuk sprätte upp, stenhård och pulserande. Wilma såg på den. Hon ville smaka, suga, känna sperman fylla hennes mun. Men mest av allt ville hon ha honom i sig. Känna hur han stretchade ut henne fitta. Tog henne! Knullade henne!

-Ta mig, stönade hon. -Jag vill ha dig i mig!

Han grep tag i hennes höfter och drog henne närmare kanten av skrivbordet. Han ställde sig mellan hennes ben, och utan vidare förvarning tryckte han sig in i henne.

Det var inte som dagen innan. Det fanns ingen tvekan, ingen långsam anpassning. Det var en enda, djup, hänsynslös stöt som fick hela hennes kropp att skaka. Hon skrek till, och bet sig i läppen igen för att tysta sig. Han fyllde henne helt, och hon kände hur hans ollon pressade mot livmodertappen.

-Ja! stönade hon högt utan att tänka sig för. -Ja, Alex! Fortsätt!

Han behövde ingen uppmuntran. Han grep tag i hennes ben, lyfte dem upp på sina axlar som han gjort igår och började sedan knulla henne med en brutal kraft. Skrivbordet skakade och varje tryck in i henne skickade en ny våg av njutning genom hennes kropp. Det var inte kontrollerat, det var vilt och primitivt. Det var två kroppar som försökte förgöra varandra, att stilla en hunger som var omöjlig att mätta.

Hon såg hans ansikte ovanför sig, förvridet av ansträngning och begär. Hon kände hans svett droppa ner på hennes bröst. Hon kände hans händer som grävt sig in i hennes höfter, ena stunden i ett mjukt grepp, nästa stund i ett tveklöst järngrepp. Det här var inte kärlek. Det här var inte ens lust. Det var ett tvång. En bekräftelse på att han ägde henne, på planen som spelare och här, i det här lilla, stinkande rummet som hennes älskare. Han hade tagit hennes oskuld, mutat in henne som sin och nu förvaltade han sin ägodel.

Och hon älskade det. Hon njöt av att bli utnyttjad, knullad hårt. Ägd!

Hon kände hur orgasmen byggdes upp inom henne. Hans stötar blev snabbare, oregelbundna. Hon visste att han var nära. Hon ville komma med honom, känna hur fittan krampade runt honom när han pumpade henne full med sin säd.

-Kom in i mig, väste hon och grävde naglarna i hans rygg. -Fyll mig! Jag vill att du tömmer dig i mig.

Det var de sista orden som behövdes. Med ett djupt, gutturalt stön tryckte han sig så djupt in i henne att hon trodde att han skulle göra sönder henne. Hon kände hur hans kuk pulserade och hur hans varma sperma fyllde henne, och det var det som utlöste hennes egen explosion.

Explosionen fick hela hennes kropp att skaka i kramp. Hon tryckte båda händerna för munnen för att inte skrika rakt ut och avslöja för alla vad de nu gjorde.  Hon skrek begraven i sin handflata ett högt, okontrollerat skrik av ren, förtvivlan och njutning.  Stråle efter stråle av varm sperma forsade nu in i henne och när Alex kuk slutat pumpa drog sig hennes fitta samman och drog ur de sista dropparna, som för att vara säker på att ingen säd gått till spillo.

De stannade kvar så i flera sekunder, andfådda och skälvande. Långsamt släppte han greppet om henne, och hon sjönk tillbaka ner på skrivbordet, helt dränerad på all kraft.

Han rätade på sig, drog upp byxorna och såg ner på henne. Hon låg kvar över skrivbordet, naken och utmattad, med hans sperma nu rinnandes ut ur henne. Han sa inget. Han bara log lite, ett trött, segerrikt leende. Rännilen som rann var bevis på att hon var hans nu. Det här var bara början och han skulle kunna lära henne både det ena och det andra. Trekant kanske. Eller hon kanske snart vill känna något i baken. Samtidigt som Alex fantasier blossade i hans endorfinfyllda hjärna upp insåg även Wilma att det här bara var början. Att hon nu var fast. Och hon visste också, med en lika stor skräck, att hon inte ville komma loss.

Tystnaden i rummet var tjock, fylld av deras flämtande andning och den svaga doften av sex och svett. Alex lutade sig mot skrivbordet, en bild av utmattad seger. Han trodde att det var över. Han trodde att fått det hon ville och gett honom det han behövde.

Wilma rörde sig sakta. Hennes kropp värkte, men det var en skön smärta, en påminnelse om vad hon just hade varit med om. Hon hoppade ner från skrivbordet, fötterna slog i det kalla golvet. Hon såg upp på honom, mötte hans blick. I hans ögon såg hon mättnad, men också en förväntan på att nu var en tjej som nu skulle klä på sig och försvinna innan någon började undra.

Men hon var inte den tjejen längre.

Hon sjönk ner på knä framför honom. Rörelsen var inte tveksam som förra gången. Den var medveten, nästan ceremoniell. Hon ville känna smaken igen. Den hon mindes från igår. Det var det här som krävdes för att stilla hungern som brann. Det var också beviset på den mörka pakt de ingått. Det var priset för hennes plats i laget och det var ett pris hon gärna betalade om och om igen.

Hans ögon vidgades av förvåning och sedan av en nyvunnen glädje. Han sa inget, men släppte inte hennes blick. Med darrande men bestämda händer drog hon ner blixtlåset på hans byxor igen. Hans kuk, halvstyv och glansig av deras samlag, hoppade fram.

Hon lutade sig fram. Doften som mötte henne var starkare den här gången. Det var inte bara hans doft, utan deras. Den salta, bittra smaken av honom blandad med den svaga, sötsyrliga tonen av henne själv. Det var beviset på deras handling.

Hon öppnade munnen och tog in honom. Hon lät tungan svepa längs skaftet, samlade upp deras blandade safter. Hon smakade sig själv, smakade honom, och i den smaken fanns en sista, totalt förlamande skam. Men bakom skammen fanns en mörk, förvirrande stolthet. Hon gjorde det här. Hon klarade det här. Hon ville och längtade till det här.

Hon tog honom djupare, rengjorde honom nogsamt med munnen, tills han var ren. Tills bara hennes saliv återstod. Hon kände hur han återigen började stelna i hennes mun, hur hans andning blev tyngre.

Hans hand flätade sig in i hennes hår, inte för att tvinga, utan för att visa sin dominans, sin äganderätt. Ilningen kom och med den även utlösningen. Sperman fyllde Wilmas mun och hon svalde varenda droppe.

-Ja, Wilma, viskade han.  -Just så. Du lär dig snabbt.

Han drog sig tillbaka ur hennes mun med ett vått smackande ploppljud. Han tittade ner på henne, på den unga tjejen på knä framför honom med hans smak i munnen och hans sperma som fortfarande droppade från hennes fitta. Han log när hann åter stoppade in sin kuk i byxorna och drog upp gylfen.

Wilma reste sig sakta på fötter. Hon var inte längre bara Wilma, fotbollstjejen. Hon var hans.