Morgonen var grå och fuktig. Lakanen klibbade mot hennes svettiga hud. Hon låg kvar i sängen och hade just smekt sig till en skön men nästan mekanisk orgasm. Dock kändes det tomt, det var en påtvingad tillfredställelse och direkt efter skämdes hon. De tre tjejerna som slickade varandra och lekte med dildos på filmen hade fortsatt även efter att hon släppt mobilen. Två av dem låg nu i en 69a i en säng och slickade varandra medan den tredje lekte med en dildo vid sidan om.
Hon satte sig upp och försökte skaka bort de ”fula” tankarna hon haft om Nora. Nattens sjuka drömmar hade följt med henne efter hon vaknat men onanin hade inte jagat bort dem, snarare förstärkt hur de nu hemsökte hennes tankar.
Hon tryckte undan tjejerna på mobilen och kollade en extra gång så att ingen porr var synlig om någon skulle råka titta i telefonen. Det var då hon såg det. En notis. Ett SMS. Från Alex sent igår kväll. Hon hade tydligen missat det.
”Bra jobbat idag. Du utvecklas snabbt. Kan du komma förbi mitt kontor imorgon så vi kan prata? Bara du och jag.”
Hon läste texten om och om igen. ”Bra jobbat idag. Du utvecklas snabbt”. Det var beröm. Det var bekräftelse. Men sedan… ”så vi kan prata?” Prata om vaddå?
Då slog det henne
Han vet!
Tanken var som ett skrik. Bilder från det som hänt med Kim kvällen innan seglade förbi i hennes huvud. Hans mörka hud, hans starka händer, hans tunga mellan hennes ben. Hon mindes hur hans kuk hade känts i munnen. Smaken av honom. Skammen. Värmen. Hennes egen röst och hur hon hade försökt att inte skrika när han slickade henne. Någon måste ha hört och berättat.
”Bara du och jag.”
De orden som först hade låtit allvarliga, lät nu som en dom. Ett förhör. Det var inte ett samtal om hennes framtida position på planen. Han kommer att kicka mig! Det var ett samtal om hennes moral. Om hennes framtid i klubben.
Oron växte i magen varje gång hon läste de få raderna. Den steg från en liten oro till en panikartad storm som fick henne att vilja kräkas. Han visste. Det måste vara det. Och nu skulle hon sparkas. Allt var över. Hennes dröm, hennes flytt, allt hon hade offrat. Allt skulle rasa ihop för att hon inte hade kunnat kontrollera den där känslan, det där suget.
Hon kände hur paniken fick tårar att formeras och hon kände hur käken började röra sig okontrollerat. Hon tittade ner på telefonen igen, fingrarna darrade så mycket att det var svårt att ens hålla i den. Hon var tvungen att fixa det här. Måste övertyga honom. Måste be. Måste göra vad som helst.
Hon torkade ena ögat med baksidan handen och tog ett djupt andetag.
Hon skrev tillbaka, hennes tummar kämpade för att forma de enkla bokstäverna. Hon skrev tillbaka och såg hur fingrarna darrade när de löpte över skärmen.
”OK, hur dags?”
Svaret kom nästan omedelbart.
”Klockan 17”
Alex kontor var en katastrof. Han hade inte sovit. Efter öl, porr och det där desperata SMS:et hade han legat vaken i timmar och stirrat i taket. Vad i helvete hade han gjort? Det var idiotiskt gjort det visste han men han var ändå glad att han inte skickat kukbilden i alla fall.
Nu satt han här med sin laptop framför sig. Det var fredag eftermiddag och huvudvärken hade släppt. Bakfyllan var borta men ångesten var kvar. På skärmen hade han äntligen lyckats logga in på Fogis och skulle nu registrera truppen inför matchen imorgon. Jävla idiotsystem. Normalt så skötte kansliet detta men en semester till Teneriffa var tydligen viktigare. Alex svor en extra gång innan han äntligen hittade till rätt plats och skrev in laguppställningen.
Han tvekade vid Wilmas namn. Att sätta henne på bänken kändes fel, det gick emot allt han ville. Men samtidigt… det var det enda möjliga valet. Vila efter smällen. Ingen kunde ifrågasätta det. Han markerade henne som avbytare. Sedan kom han till Elin. Han visste att han skulle få skit för det, från andra spelare, från Erik framför allt, och kanske till och med från styrelsen. Men han kände att han även här inte hade något val. Hon skulle vara kvar i laget. Hon skulle ge honom Wilma. Det var pakten, en tyst, men tydlig överenskommelse. Han satte henne i startelvan på sin vanliga plats på kanten. Det var en eftergift, men just nu kändes det som det säkraste.
Då kom det. En lätt knackning på dörren.
Hjärtat stannade. Hon är här.
-Kom in, sa han och försökte låta så oberörd som möjligt på rösten.
Dörren öppnades och Wilma klev in. Hon stängde dörren bakom sig men gick inte vidare in i rummet.
-Alex, sa hon tyst och försiktigt.
-Wilma, svarade han och reste sig i ett försök att verka avslappnad och ha kontroll. Han stängde laptoppen reflexmässigt så att inget skulle synas. Han hade ingen aning om vad han skulle säga. Han hade ingen plan. Han hade bara en instinkt: hålla kvar henne så får vi se vad som händer.
-Tack för att du kom, fortsatte han.
Han halvsatt sig mot skrivbordet i ett försök att verka avslappnad. -Jag ville bara… prata lite. Som jag skrev.
Han såg hur hon nickade, hennes blick fortfarande fäst vid golvet.
-Du har en otrolig potential, Wilma. Det vet alla. Men potential är inget utan hårt arbete. Och det finns saker… mentala saker… som kan hålla en tillbaka.
Han improviserade. Han hade ingen aning om vad han skulle säga men orden kom från ingenstans, formade av en panikartad vilja att låta klok och ansvarstagande. Wilma sa ingenting, bara fortsatte att titta ner i golvet.
-Du måste lära dig att hantera pressen. Att fokusera. Att inte låta distraktioner… som andra spelare, som skvaller, som vad som helst… komma mellan dig och dina mål.
Han tystnade, sökte efter nästa klyscha i sin mentala coach-handbok.
-Allt handlar om balans. Kropp och själ måste vara i synk. Man kan inte vara på topp på planen om man är… störd eller distraherad utanför planen. Man måste se till att allt är… hälsosamt. Både på och utanför.
Distraherad utanför planen. Allt är hälsosamt.
Orden träffade Wilma som fysiska slag. Hon förstod vart han ville komma. Han pratade om Kim. Kim var en distraktion som hade rubbat henne. Hon hade känt sig skamsen, förvirrad, men också upphetsad. Och ”hälsosamt”? Det var det motsatta till vad de hade gjort. Det var fel. Det var ohälsosamt. Han visste och nu skulle hon få skit för det.
Hon såg upp mot honom, och i hennes ögon fanns en panik som Alex felaktigt tolkade som intensivt lyssnande. Han knep det ögonblicket till att titta henne djupt i ögonen, lät blicken hänga kvar en sekund för länge. Han ögnade på hennes kropp och en fantasibild framträdde. Hon framåtböjd naken och väntande på att han skulle knulla henne bakifrån. Bilden varade bara någon sekund men han var såld och kände hur kuken började resa sig. Upphetsningen tilltog och med den en klarhet han inte känt innan. Han tog ett steg in mot Wilma och sökte intensivt efter fler klyschor för att ytterligare fånga in henne.
-Jag kan hjälpa dig med det, viskade han och kände hur han andades tungt. -Jag kan lära dig tekniker. Metoder. Saker som ingen annan kan lära dig. Saker som kommer att ta dig hela vägen. Jag kan hjälpa dig att hitta rätt… fokus. Att kanalisera din energi på ett… konstruktivt sätt.
Konstruktivt sätt.
Det var det sista beviset. Det hon och Kim hade gjort var inte konstruktivt. Det var destruktivt. Det hade splittrat hennes fokus, inte kanaliserat det. Alex erbjöd sig att fixa det. Att lära henne rätt sätt. Han vet allt!
En lång paus.
-Vill du jag ska hjälpa dig?
En lång paus till.
-Vill du det…Wilma?
Det sista lät nästan hotfullt, men mest av allt desperat från Alex sida. Han stod kvar, lutad mot skrivbordet, och vägrade släppa ögonkontakten. Han hade ingen plan, inget mål utöver att hålla henne där. Att låta tystnaden arbeta för honom. Att se om hon skulle bita på kroken, oavsett vad den kroken egentligen var. För honom var detta ett spel om tid och närvaro. Varje sekund hon stannade var en seger.
Wilma förstod inte omedelbart vad han menade med ”hjälpa”. I hennes hjärna, filtrerad genom paniken och skulden, betydde det bara en sak: Han vill rädda mig från Kim. Han såg relationen med massören som en varböld som måste skäras bort. En distraktion som åt upp hennes potential. Och nu erbjöd han sin hjälp med det. Att lära henne hur man stänger av känslorna, hur man blir kall och fokuserad igen. Hur man blir den maskin hon behövde vara för att lyckas.
Hjärnan gick på högvarv och Wilmas tankar pendlade mellan desperation och frågor om vad han egentligen menade. Hon tittade upp mot honom och såg nu sin tränare, en man hon beundrade, stod lite för nära och pratade om varför det hon gjort med Kim inte var bra för henne. Det var ett konstigt samtal men ändå nästan faderligt. Omtänksamt men på ett intensivt sätt. Effektiv och nödvändigt!
Men sedan följde hon hans blick. Den var inte fäst vid hennes ögon längre. Den hade sjunkit. Den vandrade långsamt neråt, över hennes hals, ner mot hennes bröst, mot hennes mage.
Han letar spår efter Kim.
Den var riktad neråt, mot hennes egen kropp, som om han ville se exakt var ”distraktionen” satt sig fast. Som om han ville visa henne var hon var svag.
-Hur är det med revbenen? frågade han helt plötsligt från ingenstans, och hans röst var mjukare nu, nästan viskande. -Gör det ont?
Frågan kom så abrupt att det fick Wilma tankar att tappa hennes redan förvirrade tråd. Revbenen? Var det Kims händer han menade ? Eller menade han verkligen skadan? Hon tvekade, osäker på vilken roll hon skulle spela nu. Offret som behövde räddas? Eller den starka spelaren som klarade av lite smärta?
-Nja inte så farligt, svarade hon och tog sig mot sidan, en reflex för att skydda den plats där hon trodde att han såg Kims avtryck.
-Får jag se?
Alex rörde sig inte. Han stod kvar, lutad mot skrivbordet, och lät en tjock och tung tystnad växa. Wilma visste först inte hur hon skulle agera men när tystnaden varit tillräckligt påträngande lyfte hon försiktigt på sin tröja och drog den över huvudet. En vit enkel spets-BH uppenbarade sig och hon vred sig försiktigt så att blåmärket blev synligt för Alex.
Han rätade på sig, en långsam, medveten rörelse. Han tog ett steg fram, sedan ett till. Plötsligt stod han alldeles bredvid henne. Doften av honom fyllde hennes näsborrar. Han luktar ganska gott, hinner hon registrera innan hon insåg hur nära han stod. Nästan lite för nära. För nära för att vara en tränare.
-Här? frågade han och sträckte ut sin hand mot hennes sida, precis vid revbenets kant.
Hans fingrar var varma när de nuddade vid hennes hud.
-Låt mig känna. Är det spänt här?
Wilma höll andan. Hans beröring kändes professionell till en början. Han tryckte försiktigt med tummen runt blåmärket, cirkulerade runt den ömma fläcken.
Men sedan stannade han. Han slutade undersöka och lät bara… handen vila där. Hans handflata låg tungt och varmt mot hennes hud, precis under BH-kanten. Sekunderna tickade. Han drog inte bort handen. Han tryckte inte hårdare. Han bara lät den ligga kvar, som om han värmde upp musklerna.
-Mmm, hummade han lite eftertänksamt. -Det känns varmt.
Hans blick var inte längre fokuserad på skadan. Den var fäst vid hennes ansikte, studerade hennes reaktioner. Sedan började hans tumme röra sig. Inte i cirklar runt skadan, utan i små, långsamma svep uppåt. Över den mjuka huden mellan revbenen och bröstet. Lite som en nervös ryckning. Men det fortsatte. Tummen gled uppåt, millimeter för millimeter, tills den nuddade den tunna spetsen på hennes BH.
Wilma förstod inte vad som hände. Var detta en del av undersökningen? Hon ville säga ifrån, men orden fastnade i halsen. Hans närvaro var så intensiv, så dominerande, att hennes hjärna frös.
Hans hand gled nu helt upp och la sig över hennes bröst utanpå BH:n så att hans handflata täckte hela hennes bröst. Hon kunde känna värmen stråla igenom det tunna tyget. Han masserade inte. Han smekte. Långsamt, rytmiskt, med hela handflatan. Fram och tillbaka. Upp och ner.
-Du har en fantastisk kropp, Wilma, mumlade han, och hans röst var tjock, nästan hes. -Så ung. Så…mjuk… perfekt.
Han lutade sig närmare. Hans ansikte var bara centimeter från hennes öra. Hon kunde känna hans andedräkt mot hennes hals. Hans andra hand hade smugit sig runt hennes midja och han drog henne närmare sig. Deras kroppar pressades ihop. Hon kände hur något tryckte mot hennes mage. Hans stånd var påtagligt och Wilma kände dess värme mot sin mage.
Och då utan att hon han reagera ändrades greppet.
Det mjuka smekandet av brösten övergick plötsligt i något hårdare. Hans fingrar kröktes. Han grep tag och klämde till. Inte hårt nog för att göra ont, men hårt nog för att Wilma insåg vad han gjorde. ”Undersökningen” var definitivt över.
-Alex! väste hon för att stoppa honom, men ljudet kom ut som ett förvånat flämtande.
Som om hon tyckte om det. Som om kroppen hade svikit henne och svarat med upphetsning i stället för avsky.
-Du är så jävla vacker, mumlade han och hans ansikte var bara centimeter från hennes. Hans ögon var mörka, nästan svarta av begär. -Jag har tänkt på dig hela natten. Tänkt på hur du skulle se ut så här. Halvnaken. Rädd. Men ändå här, i min famn. Mjuk, varm…sexig!
Hans fortsatte att klämma på bröstet och handen letade sig nu in under hennes BH. Wilmas kropp svarade förrädiskt och när Alex möttes av en styv bröstvårta bekräftade det han redan visste. Hon ville ha honom. Han lät sin andra hand fortsätta ner över hennes kropp. Den famlade inte längre. Den gick målmedvetet till knappen på hennes shorts. Med en snabb, säker rörelse knäppte han upp den. Ljudet av blixtlåset som drogs var som en mur som rasade.
Han drog ner shortsen med en enda, hänsynslös ryckning. De föll till golvet runt hennes anklar. Hon stod nu i bara BH och trosor, chockad och paralyserad. Innan hon hann reagera, innan hon ens hunnit tänka tanken fly, grep han ett hårt tag i hennes axlar. Han vände henne om och tryckte ner henne i stolen vid skrivbordet.
Precis när han skulle knuffa ner henne på knä, precis i det ögonblick då han skull uppfylla sin fantasi från kvällen innan och se henne sitta på knä framför honom med hans kuk djupt begraven i sin mun. När han var som mest säker på sin sak, hände något. Wilma, i sin chock och panik, gjorde en reflexmässig rörelse. Hon lyfte händerna för att skydda sitt ansikte, och i den rörelsen stötte hon bort hans hand från sin axel.
Det var en liten, obetydlig rörelse. Men för Alex var det som om han plötsligt vaknade ur en trans. Hans hela fasad kollapsade. Han såg paniken hos Wilma och blev helt ställd.
-Förlåt… stammade han, och tog ett kliv tillbaka.
Hans självsäkerhet och dominans försvann lika snabbt som den kom. Han såg sig omkring i det lilla kontoret, som om han precis hade insett var han var och vad han hade gjort.
-Jag… jag vet inte vad…, fortsatte han stamma. -Jag…jag vet inte vad som… fick mig till… mig. Förlåt, Wilma!
Wilma satt kvar i stolen, andfådd och förvirrad. Hjärtat slog hårt mot revbenen. Hon genomgick en mental resa på ett fåtal sekunder där i stolen. Från en blandning av skräck och en absurd chock till att se sin starka, karismatiska tränare stå där som en förvirrad lite pojke. Han som just nu var nyckeln till hela hennes framtid, var nu plötsligt osäker och ångerfylld.
Hennes rädsla började ge vika. Och i dess ställe steg något annat fram. En panikartad insikt.
Han har förlorat kontrollen. Han har gjort ett misstag. Ett stort misstag. Och jag är vittnet.
Och i det ögonblicket var det inte Alex hon såg framför sig. Det var hennes pappa. Hans röst, ekande i huvudet från tusen samtal och analyser. ”Allt är en investering, Wilma. Allt har ett pris. Smärta är bara ett steg närmare drömmen”.
Den framtid hon drömt om hängde på honom, den svaga osäkra pojken framför henne. Hon såg hela sin framtid, hela sin dröm om Allsvenskan, om landslaget, Engelska ligan, svaja framför sig. Hon var beroende av den här mannen. Den här svaga, impulsiva mannen som just hade visat vad han ville.
Vad händer nu? Vad händer när skammen slår till hos honom? Blir han arg? Sätter henne på bänken för alltid? För att tysta henne? Berättar han för pappa?
En kall beräknande del av henne började nu agera. Den delen av henne som gjorde henne till en giftig spelare som alltid visste exakt var hon skulle placera bollen för att vinna. Den tog nu över, styrde henne och hennes tankar. Det får inte ske, han ska inte sätta mig på bänken. Hon kunde inte låta det här hända. Hon kunde inte låta hans impuls förstöra allt. Hon måste fixa det. Måste återställa balansen.
Hon såg hans stånd, fortfarande hårt och tydligt genom byxorna. Det var inte hotfullt längre. Det var en svaghet. En bekräftelse på att hans lust fortfarande fanns kvar och att skammen inte hade vunnit helt och i den svagheten såg hon en lösning.
Det var en taktisk lösning. En desperat handling för att rädda sin karriär. En absurd tanke men i Wilmas förvirrade hjärna var det den enda lösningen.
Hon reste sig sakta. Han backade omedvetet ett steg, som om han var rädd för henne. Hon gick fram till honom, stannade alldeles framför honom. Hon tittade upp i hans ögon, såg hans chock och hans förvirring. Och så sjönk hon ner på knä.
Det var inte en vacker, sensuell rörelse. Det var mekanisk, nästan militärisk. Hon hade nu en uppgift som måste utföras. Hon tittade inte på honom med blickar fyllda av begär, utan med en tom, beslutsam blick fäst på hans byxlinning.
Med darrande händer drog hon ner blixtlåset. Hans kuk hoppade ut och hon lutade sig fram och studerade den närgånget. Inte med åtrå, utan som en bilmekaniker ser på en fastrostad bult. Ett problem som måste lösas. Hon öppnade munnen inte för att han beordrat henne, utan för att det var steget i hennes plan. Sug av honom, så sätter han dig inte på bänken. Hon ville få det överstökat.
Hon började sakta suga. Det var tekniskt, utan passion. Hon försökte komma ihåg hur det hade känt med Kim, men det var bara en mekanisk handling. Med det kom jämförelsen, omedelbar och ofrånkomlig.
Kims kuk hade varit annorlunda. Större. Tyngre. Den hade fyllt hela hennes mun och haft en doft och smak som var djupt maskulin, nästan jordisk. Att suga av Kim hade känts som att ge efter för en okänd kraft, att låta sig svepas med av en stark ström.
Det här… det här var annorlunda. Alex kuk var mindre, mer hanterlig. Den passade hennes mun på ett annat sätt. Den var inte en kraft hon fick underkasta sig, utan ett verktyg hon kunde arbeta med. Doften var annorlunda också renare, med en svag aning av tvål. Smaken var inte lika stark, mer… neutral.
En del av henne, den där nya, hormonfyllda mörka delen som hade vaknat hos Kim, kände en lätt besvikelse. Är det här allt? En annan, kallare del kände en våg av lättnad. Det här klarade hon. Det här kan jag kontrollera.
Jämförelsen gav henne en konstig sorts självförtroende. Hon visste vad hon gjorde. Eller åtminstone, hon visste vad hon gjorde här. Hon använde tungan, cirkulerade runt ollonet, tog honom djupare. Hans reaktioner, stönen och det hårdare greppet om hennes hår, var beviset på att hennes plan fungerade. Att hon återfick kontrollen över situationen, inte genom makt, utan genom underkastelse.
Hon fortsatte suga av honom och kände sakta hur en konstig lekfullhet vaknade inom henne. Hon tog in bara ollonet i munnen och lät tungan leka vid öppningen, cirkulerade runt och retade honom på undersidan. Hon varvade med att ta honom djupare i munnen. Hon kände hur han nådde bak mot halsens öppning och hon kvävde en kräkreflex. Han stönade allt högre och hans grepp om hennes hår hårdnade. Stötarna fram och tillbaka i hennes mun ökade alltmer i intensitet och han använde hennes mun som om det vore ett redskap. Hans stötar blev vildare, okontrollerade. Hon kände hur han spände sig, hur han kom närmare gränsen. Hon gjorde sig beredd att ta emot hans sats, och svälja den om det var det han ville. Men precis i det ögonblicket han skulle tömma sig i henne drog han sig ur henne med ett frustande stön.
-Ohh, det var nära, sa han hest och andfått. -Satan vad du kan suga kuk lilla flicka!
Wilma kände genast lite stolthet över berömmet och reflekterade inte över det sjuka i att hennes tränare nu bedömde hennes sexuella prestationer eller titulerade henne som en liten flicka.
Han tog tag i hennes armar och drog henne upp på fötter. Han föste henne åt sidan och vände henne om för att sedan trycka ner henne över skrivbordet. Papper och pennor flög i alla riktningar och landade på golvet i ett stökigt virrvarr. Hon låg nu med bröstet mot det kalla, slitna träet, med rumpan bar och uppåtvänd, helt utlämnad åt honom.
Hon hörde hur han kliver ur sina byxor och drog av sig tröjan. Sedan kände hon hans värme mot sina ben. Han ställde sig mellan dem och kuken pressar mot hennes nakna rumpa.
-Är du redo? väste han i hennes öra.
Rädslan slog ner över henne. Det är nu det händer. Snart skulle det vara oåterkalleligt. Hon höll på att förlora sin oskuld till sin tränare, framåtlutad över ett skrivbord på ett smutsigt kontor. Allt har ett pris! Wilma bet ihop sina käkar, stålsatte sig.
-Var försiktig, viskade hon med en knappt hörbar stämma. -Jag har aldrig… gjort det här förut.
Han stannade upp. Hon kunde känna hur han spände sig, hur han verkade ta in hennes ord. För ett ögonblick trodde hon till och med att han höll på att ångra sig. Att han skulle återgå till att bli den ansvarsfulla tränaren igen. Men sedan hörde hon ett lågt, ljud bakom sig.
-Mmmm! Härligt! säger han med en tydlig stolthet i rösten, en triumferande stolthet. -Då blir jag din första. Var inte orolig, du kommer att älska det!
Han tog ett litet steg tillbaka. Hon hörde honom spotta i sin hand, och sedan kände hon hans fuktiga, varma fingrar mot sitt sköte. Han smekte henne försiktigt, samlade upp hennes väta och smorde in henne. Han gjorde henne redo, förberedde henne. Sedan kände hon hans ollon mot sin öppning. Väntande som om han stannade upp och tog in ögonblicket.
-Nu Wilma! Nu blir du kvinna!
Sedan tryckte han sig in. Det gick långsamt först. Han mötte ett visst motstånd, en tät, oerfaren muskel som vägrade ge med sig. Han pressade på. Tog ett nytt tag och smorde in henne med mera saliv. Han pressade på igen, stadigt och ihärdigt, och Wilma kände hur en brännande smärta spred sig i skrevet. Hon kved till och bet ihop för att inte skrika rakt ut. Det var större, mer påträngande än hon någonsin hade kunnat föreställa sig. Han tänjde ut henne, tvingade sig in i en del av henne som aldrig hade berörts förr.
Med ett dovt, tillfredsställt stön gick han till slut igenom. Den sista resten av motståndet gav vika, och han var inne. Helt inne. Han stannade upp, lät henne vänja sig vid den nya överväldigande känslan.
Han andades tungt mot hennes nacke. Hon kunde känna hans hjärta slå mot hennes rygg, ett snabbt, desperat dunkande.
-Det där… viskar han och strök en hand över hennes rygg. -Det där var bara början.
Wilma flämtade. Början? Tanken skrämde henne. Hon var ju fylld av honom, sträckt till sin bristningsgräns, och han sa att det bara var början. Bilden från porrfilmen och den svarta kuken som töjer ut den lilla tjejens fitta till max strömmade förbi Wilmas tankar. Jag kommer gå sönder. Samtidigt blandades rädslan och smärtan med skammen att hon nu ligger med sin tränare bara för att få spela med laget och inte bli petad. Hon vill bara att det ska ta slut. Allt har ett pris Wilma!
Hans första stötar var långsamma, nästan varsamma. Han drog sig nästan helt ur henne, bara för att i nästa ögonblick glida in igen, en lång, jämn rörelse som lät henne känna varje centimeter av honom. En djup, kittlande värme började sprida sig från skrevet, en motstridig känsla som kämpade mot den initiala smärtan. Det var fortfarande intensivt, nästan för mycket, men det var inte längre bara smärta.
Hans händer hade nu ett järngrepp om hennes höfter men hans tempo var fortfarande kontrollerat. Han lärde känna henne, lärde känna hennes kropp, lärde känna hur hon svarade på hans rörelser. Varje gång han tryckte sig in i henne skickades en ny våg genom hennes kropp. Sakta gick de från att vara av ren smärta till att alltmer övergå i njutning för henne. Hon fick svårare att hålla tillbaka sina stön. De var låga, först tveksamma, men sedan högre, mer desperata, fyllda med en lust hon inte visste att hon hade.
Han märkte snart förändringen i hennes stön. Hur hon började pressa sig tillbaka mot honom. Hur hennes kropp nu sökte hans rörelser i stället för att fly från dem. Det blev hans signal.
Hans grepp om hennes höfter hårdnade, och han tappade alltmer kontrollen. Hans stötar blev snabbare, hårdare, vildare. Wilma kände det som om skrivbordet snart skulle ge vika för hans stötar. Han knullade henne nu, på riktigt. Det var det här han hade fantiserat om. Han tog henne som han drömt om att ta henne. Hänsynslöst, hårt och utan pardon.
Stötarna var nu djupa och intensiva. Men mitt i deras nu vilda sexakt drog han sig plötsligt ur henne. Tomheten blev chockerande och omedelbar för Wilma. Hon kände sig omissbart tom och förvirrad, men innan hon hann protestera greppade han tag i hennes axlar och vände på henne.
-Gapa! sa han kort och tryckte ner henne på knä framför sig.
Utan att tänka, driven av en blandning av rädsla och en oväntad, slavisk lydnad, öppnade hon munnen. Han förde in sin kuk, glansig av hennes egna safter. Den första smaken var densamma som tidigare, salt och lite besk, hans unika smak. Men nu fanns där något mer. Under hans smak kände hon en annan, en svagare, sötsyrlig ton. Hennes egen smak. Insikten träffade henne som en fysisk smäll: Det är min egen fitta jag smakar på. Skammen var total, men bakom den fanns en kittlande spänning. Något nytt, något annorlunda, vuxet.
Han lät hennes mun arbeta ett tag, men snart var det inte nog för honom. Hans händer, som vilat i hennes hår, grep tag. Inte för att styra mjukt, utan för att visa henne vad hen ville. Hans fingrar flätade sig in i hennes blonda hår och han drog hennes huvud bakåt. Hon tvingades att titta upp på honom medan hans kuk fortfarande var djupt begravd i hennes mun. Hennes ögon var uppspärrade och glansiga och den blicken fick honom att stöna.
-Ja, titta på mig, stönade han. -Visst är det skönt.
Han gjorde några stötar in i hennes mun. Kände hur hon lekte med tungan runt hans skaft. Det var det här han sett framför sig i sina fantasier. En undergiven Wilma på knä med hans kuk djupt i munnen.
-Mmmm, fan vad du suger bra, viskade han. -Men nu är det min tur.
Med en sista, djup stöt höll han sig kvar djupt i hennes mun och lät ett långt, skälvande stön förkunna att han var nöjd. Sedan drog han sig ur henne med ett vått smackande ljud och en tjock tråd av saliv hängde kvar mellan hennes läppar och hans ollon.
Han lyfte upp henne på fötter och föste henne baklänges tills skrivbordet tog emot. Hon klättrade upp på det efter hans tysta kommando och han drog sina händer längs hennes nakna lår.
-Lägg dig ner. På rygg!
Hon löd, som i trans och la sig bakåt. Han drog henne mot sig så att benen hängde ner utanför kanten. Sedan sjönk han ner med ansiktet mellan dem och kysste henne på insidan låren. Hon kände hur tungan drogs längs med hennes känsliga insida. Hans läppar lämnade våta spår längs benen och Wilma kände hur hela hennes bäcken drog åt sig när han försiktigt blåste på dem. Slutligen nådde tungan hennes mest känsliga plats. Den delade hennes läppar och sökte sig direkt till hennes klitoris. Det var inte som när Kim slickade henne. Kim hade varit skicklig, metodisk. Alex var hungrig, nästan rå. Han slickade henne som om det vore en tävling. Hinna först till mål segra. Få henne till extas innan domaren blåser av för full tid.
Trots den hetsigare tekniken eller kanske på grund av den kände Wilma hur en ny våg av extas byggdes upp, snabbare och mer intensiv än förut. Hans händer greppade om hennes lår och pressade isär dem, gav honom full tillgång. Hon tappade all kontroll. Hennes höfter började röra sig av sig själva. Hon gned sig mot hans ansikte. Hon grep tag i hans hår, styrde honom dit det var som skönast. Precis när hon kände att hon var på gränsen, när hon var redo att explodera under hans tunga, reste han sig.
Han drog upp hennes ben på sina axlar. Sedan måttade han snabbt in sin kuk mot hennes nu plaskvåta fitta igen och pressade framåt. Djupare och hårdare än förut. Vinkeln var brutal, nästan smärtsam, men den träffade en ny plats inuti henne. En plats som fick en explosion av njutning att skjuta genom hela kroppen. Hon tappade kontrollen helt.
Hon greppade tag i skrivbordets kanter, kämpade för att hålla sig stilla. Hon kände hur hans kuk nu nådde djupare in i henne än tidigare. Det är som om han har vuxit, blivit mer exalterad, kåtare. Hans stötar blev kortare och ryckigare. Han pressade hårdare mot henne som om han ville tränga sig igenom och för första gången i hela hennes liv känner hon en orgasm bygga upp som en tsunami, inte från utsidan, utan från djupt inombords. Hans taktfasta stötar fick hennes fitta att knipa gång på gång i symbios med kuken som nu pressade isär henne.
Med ett sista stönande tryckte han sig in i djupet av henne och vrålar ut ett gutturalt stön som måste ha hörts över hela anläggningen. Hans varma sperma fyllde därefter henne i stöt efter stöt djupt inne i henne. Det blev den sista droppen för henne. Gnistan som fick henne att explodera.
Det var inte en fin, kontrollerad orgasm. Det blev en våldsam, förlösande explosion som fick hela hennes kropp att skaka i kramp. Hon skrek ett högt, okontrollerat skrik av ren, förtvivlan och njutning. Rummet fylldes av stjärnor och för ett ögonblick förvandlades hela hennes värld bara till en enda, pulserande våg av extas. Hennes kön krampade runt hans stånd och en omedveten rytmisk sammandragning mjölkade ur varenda droppe säd hans lem hade förmåga att lämna ifrån sig.
De stannade kvar så i flera sekunder, andfådda och skälvande. Han kysste henne och hon besvarade kyssen. Sedan drog han sig sakta ur henne. Han rätade på sig var på han drog på sig byxorna och tittade ner på henne. Hon låg kvar över skrivbordet, naken och utmattad, med hans sperma nu rinnandes ut ur henne.
Han såg på henne men sa ingenting. Bara ett litet leende och Wilma förstod att ingenting någonsin skulle bli detsamma igen.
Det är inte en fin, kontrollerad orgasm. Det är en våldsam, förlösande explosion som får hela hennes kropp att skaka i kramp. Hon skriker, ett högt, okontrollerat skrik av ren, förtvivlan och njutning. Hon ser stjärnor för ögonen, och för ett ögonblick är hela hennes värld bara en enda, pulserande våg av extas.
De stannar kvar så i flera sekunder, andfådda och skälvande. Sedan drar han sig sakta ur henne. Han rätar på sig, drar upp byxorna och ser ner på henne. Hon ligger kvar över skrivbordet, naken och utmattad, med hans sperma droppande ner längs insidan av hennes lår.
Han säger ingenting. Han bara ler lite och Wilma vet att ingenting någonsin kommer att bli detsamma igen.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.