Det är en varm sommardag. Solen gassar emot asfalten och gör den mjuk och klibbig. Värmen får människors dofter, goda som dåliga att framstå tydligare liksom dofterna av mat över torget bredvid pendeltågsstationen. Det är så varmt så att järnvägen doftar som tjära och tågens fläktar går på högvarv och luktar bränd metall och brända bromsar.

Vi är på väg hem från jobbet som vanligt. Det är så praktiskt, vi jobbar på samma ställe, bara olika våningsplan. De flesta säger att de aldrig skulle stå ut att jobba med sin partner, att det är så skönt att komma ifrån varandra en stund, men så är det inte för oss. Vi är aldrig långt ifrån varandra och varje gång jag ser dig vibrerar och pirrar det skönt inuti magen och hjärtat och hjärnan känns som bomull. Trots att vi varit ett par i snart 25 år är jag lika svag för ditt långa blonda hår, munnen, bröstens former, höfternas krusning och rumpan. Jag älskar allt hos dig och du vet om det. På jobbet har du håret uppsatt men när vi åker hem drar du tofsen ur håret, rätar ut det med fingrarna och skakar till det så det lägger sig över ryggen. Samtidigt ler du så där som om du vet vad just den där rörelsen gör med mig.

Trots att andra säkert tycker vi är gamla, går vi nu hand i hand över torget, in i biljetthallen och likt två omogna tonåringar drar vi bara ett kort i spärren och skyndar oss igenom för att inte bli klämda i dörrarna som slår igen. Du säger att man inte får göra så där, pekar på vakterna som övervakar spärrarna men skrattar och ler och följer med mig igenom spärrarna. Dörrarna slår hårt igen tätt bakom oss som om de visste vad vi just gjorde.

Vi halvspringer mot trapporna ner till perrongen. Vårt tåg rullar precis in där nere och trots att det går ett nytt om 15 minuter så vill vi komma hem. Barnen som börjar bli stora nu väntar på oss och middagen. Du flämtar lite, säger något om att springa och bli svettig. Det är verkligen varmt. Hettan slår mot oss på perrongen och jag säger något om att det är som i Spanien.

Det måste ha varit förseningar igen. Tåget är överfullt. Mängder av människor strömmar av tåget, många fler väntar på att få kliva på. Alla trängs och pressar på. Vi håller fortfarande varandra i handen, hårt, som om vi är rädda att förlora varandra.

Jag gör som alla andra, trängs, armbågar mig, håller dig tätt alldeles bakom för att ingen ska kunna tränga sig in mellan oss. Jag hör dig andas alldeles bakom, känner dina bröst mot min rygg. Jag tar sikte på dörrparet mitt emot, tränger oss fram. Vi ska åka långt och behöver inte stå närmast dörrarna som öppnas oftast. Någon blir sur, muttrar något åt mig som inte är trevligt men jag skiter i honom. Jag har redan tagit sikte på platsen vi ska ha. Längst in i hörnet där jag kan skydda dig från all trängsel.

Du trycker in dig i hörnet, vänd mot dörren och fönstret ut. Jag ställer mig tätt bakom utanför. Vi står så nära varandra. Mina armar runt din midja och din rumpa pressar mot mitt underliv. Bara det gör saker med mig som är olämpligt här. Mot min rygg känner jag andra människor, kroppar och armbågar, känner dofter av mat, parfym och någon luktar svett. Alla vi luktar nog mer eller mindre.

Jag känner redan hur det rinner längs min rygg. Men din nacke är än så länge torr. Inga svettdroppar under det utsläppta håret, bara fuktiga märken av mina läppar när jag kysser dig där. Du lutar huvudet lite framåt, vilar pannan mot glaset. Jag mer känner på din mage där mina händer vilar än hör hur du suckar, vet att det är en suck av lättnad, kanske njutning?

Vi har pratat om det många gånger, hur livet blivit. Så mycket kärlek men så lite tid att älska. Barn, dagis, skola, tvätt, matlagning och jobbet, fast det vi mest av allt skulle behöva är tid för varandra. Jag vet att du älskar mig, du vet att jag älskar dig och du kan känna det mot din rumpa.

Det är inte likt dig, men jag kan känna små, knappt märkbara rörelser, hur du vickar lite på stjärten, som en bekräftelse på att du märker. Konstigt vore väl annars, för jag är redan stor och ohjälpligt hård. Någon bakom vinglar till på grund av tågets rörelser som nu satt fart söderut, pressar mig ännu hårdare mot dig och du bara pressar tillbaka. Din mage guppar lite, jag tror att du skrattar. Vi har pratat om det förr, att det är orättvist att det syns så tydligt på mig men inte på dig. Om någon skulle se mig nu så skulle min åtrå avslöjas direkt. Ingen kan se det som kanske växer mellan dina ben, de svullnande blygdläpparna och den fuktiga fläcken i dina trosor.

Blotta tanken på dig i trosor får min lem att växa och rycka ännu mer. T-shirt med de lösa brösten under och ett par trosor, det finns inget sexigare i världen. Men jag vet att det kommer dröja innan jag får se dig så och kan njuta av det. Hemma väntar barnen, kommer inte lämna oss någon ro och ikväll kanske tröttheten tar över lusten, den som växer så stark mellan oss just nu på alldeles fel plats på jorden.

Långsamt, som om jag bara styrs av tågets rörelser, kysser jag din nacke över halsen, allt närmare ditt öra. Jag vet vad mina andetag i dina känsliga öron gör med dig. Det blir som en liten hämnd för att du pressar och rör rumpan i sidled mot mitt trånande stånd. Det är heller inte mycket kläder mellan oss. Jag räknar millimetrar, dina trosor, den tunna kjolen, mina shorts, mina kalsonger. Fyra plagg men så lite tyg skiljer oss åt. Ändå kan vi känna värmen och lusten flöda mellan våra kroppar.

Mina läppar når ditt öra. Tänderna sluter sig runt örsnibben, biter till lagom hårt. Du rycker till, andas djupt. Min tunga leker, följer örats märkliga vindlingar och jag andas långsamt och djupt rakt in i ditt öra. Armarna runt din midja, händerna vilar över din mage. Du är inte lika smal som när du var 19 år men du är ännu vackrare nu. Våra fem barn och alla godsaker har gjort dig lite mulligare men mest av allt har det gjort mig ännu kåtare på dig.

Sakta börjar händerna röra sig över magen, liksom prövande för att testa dina gränser. Jag vet att du egentligen är ganska pryd, inte så vild och galen som jag ibland skulle önska men du är ändå perfekt. Ena handen rör sig upp, kupar sig långsamt över ditt ena bröst, den andra glider nedåt. Jag känner hur benen delar sig, den lite bulliga formen som utgör ditt venusberg. Det känns verkligen tydligt hur lite tyg som skiljer min hand från ditt glesa könshår.

Fortfarande gör du ingenting för att stoppa mig. Du lutar fortfarande pannan mot fönstrets svala glas. Där utanför virvlar förorten förbi med sina bilvägar, broar och hus. Runt om oss pratar människor utan att vi hör vad de säger, mobiltelefoner blippar eller spelar musik.

Jag vet precis hur du vill att jag knådar ditt bröst, mjukt, försiktigt, cirklar med handflatan där jag vet att bröstvårtan finns under kläderna. Jag känner att din andning förändras, blir ryckigare och djupare. Min andra hand smeker och cirklar över venusbergets bulliga form, ner över lårens utsidor. Försiktigt stoppar jag in en fot mellan dina och pressar knappt märkbart ditt ena ben åt sidan. Hjälplöst flyttar du isär benen några centimeter och sedan några till.

– Åhh Dessie…
Jag viskar ditt namn rakt in i ditt öra, dina armar pressar mot mina som svar. Jag känner din hand över min när jag smeker ditt venusberg i allt större rörelser, tror att du tänker stoppa mig, att det börjar gå för långt, men det gör du inte. Du bara håller handen där. Den följer med när min hand glider ut över ena låret. Mina fingertoppar nyper tag i kjolens tyg, drar den uppåt med mikroskopiska rörelser. Fortfarande protesterar du inte, bara håller handen över min. Kjolen är ganska kort. Snart känner jag din nakna hud, varm, mjuk och alldeles len. Ett finger ritar cirklar, fjäderlätt långsamt uppåt. Snart känner jag trosans tyg, låter fingret glida uppåt och nedåt utanpå tyget, allt längre ner. Tyget är fuktigt, vått och jag kan riktigt känna i mina näsborrar hur du doftar nu. Har känt och älskat den doften så många gånger.

Ett finger lirkar sig in under trosans kant. Plötsligt finns inget mellan oss längre. Jag känner ditt mjuka könshår under mitt finger, vet hur nära dig jag är nu. Den här gången flyttar du isär benen självmant några centimeter till. Jag får in två fingrar innanför trosorna.

Vi drar båda efter andan när jag äntligen når mitt mål. Du är så svullen, öppen och våt. Jag vet precis hur du vill ha det. Dina ben skakar och jag kan känna dina naglar i huden på min arm och från dina sammanpressade läppar kommer det där ljusa gnyendet i falsett. Jag vet att du är så nära.

– Nästa…!
Högtalarna ropar ut namnet på vår station. Människor runt omkring oss börjar röra på sig, och trycket bakom oss släpper. Jag noterar att utrymmet omkring oss blir allt större och jag inser att det kommer se konstigt ut om vi står så här många sekunder till. Tänk om det bara varit en station till. Då hade jag kunnat ge dig det du helst vill ha nu min älskling!

Du sliter bort mina händer med milt våld. Först den som täcker ditt bröst, sedan den mellan dina ben. Reflexen att stoppa fingrarna i munnen är nästan oemotståndlig men det skulle se extremt konstigt ut. Jag noterar att du är röd i ansiktet men för andra kan det lika gärna vara hettan i pendeltågsvagnen. Bara vi vet.

Dörrarna öppnas och vi trängs av tåget med många andra. Du tar min hand och vi börjar småspringa mot uppgången. Jag springer tätt bakom dig för att försöka dölja hur det är fatt med mig så gott det går, men människor är nog allt för stressade för att notera det hoppas jag. Vi tar trapporna två steg i taget och kommer före de flesta upp i biljetthallen. Sedan är det relativt fritt och vi kan öka farten. Vi har bara två minuters gångväg hem så det är nära. Ingen tittar, alla tror nog att vi har bråttom till någon buss. Ingen vet vad vi har bråttom till…

I hissen de sju våningarna upp hånglar vi. Jag trycker dig mot väggen, du andas häftigt med öppen mun. Min hand söker åter sitt mål. Du särar åter igen villigt på benen och jag känner att du vill.

Sjunde våningen, högst upp, bara vi bor här. Från lägenheten hörs musik och någon av tonåringarna som skriker. Vi ler och fnissar, spelgalningar. Vi ser på varandra ett kort ögonblick. Vi vet båda att allt är slut när vi går in genom den där dörren. Då kommer vardagen, mat och läxläsning, en kopp te till något TV-program och sedan ska den minsta, han som bara är tio sova. Jag ser frustrationen i dina ögon, känner den själv i bröstet. Lusten som kom till oss så lätt förr, vi vet att vi behöver den. Ändå så lite tid.

Det finns bara en sak att göra. Jag tar tag i dig, trycker upp dig mot väggen i hörnet bakom vår dörr. När jag går ner på knä har du redan dragit upp kjolen och flyttat isär benen. Jag försöker dra ner trosorna men du hindrar mig, för dem istället åt sidan. Jag vet att du älskar min tunga just där och du vet att du kan få det när och hur länge du vill.

Du luktar så ljuvligt, smakar så gudomligt gott. Doften kommer från ditt svullna sköte, ditt könshår, lårens insidor och trosans blöta tyg. Du vet så väl att jag älskar att göra det skönt för dig. På rygg i sängen, när du står på knä gränsle över min mun eller som nu, stående på skakiga ben med händerna mot mitt bakhuvud som pressar mig mot ditt hungriga kött. När du kommer mot min mun är jag lyckligast i världen och jag både hör och känner att du också är det.

När jag reser mig upp tar du mot din vana trogen emot mina våta läppar. Jag vet att du egentligen inte tycker om att känna smaken av dig själv, att du blir generad av allt det våta som kommit från dig. Vi kysser varandra djupt. Du skrattar med öppen mun så att våra tänder slår i varandra så där lite obehagligt. Ändå känns det sexigt och äkta.

Du rättar till kläderna, frågar om du ser okej ut och jag skakar på huvudet och skrattar, säger att du ser helt galen ut. Vi låser upp dörren och går in, möts av de så välbekanta dofterna och ljuden. Inget av barnen noterar vår hemkomst. Musiken är väl för hög bakom de stängda dörrarna och yngsta sonen verkar ha kompisar på besök.

Vi tar av oss skorna. Sedan tar du mig åter i handen och håller hårt, drar mig mot toaletten och jag förstår vad du tänker. När vi båda är där inne låser du dörren och börjar genast fumla med knappar och dragkedja i mina shorts. När de faller ner längs benen mot golvet och blottar mitt upphetsade tillstånd har du redan sparkat av trosorna av ena foten och dragit upp klänningen. Sedan lutar du dig framåt över handfatet och gör dig tillgänglig. Du behöver inte be mig, inte vänta länge. Jag har längtat en hel resa efter det här…

Nu är vi båda röda i ansiktet. Vi lämnar badrummet obemärkt, du med toalettpapper inknölat i trosorna mellan benen som skydd. Vi hinner ut i köket innan någon noterar att vi är hemma. Jag plockar med disken och du tar fram köttfärsen.
– Är det här passion i vardagen? Fnissar du och jag böjer mig fram och våra läppar möts igen.
Pussen blir en kyss, tungorna möts och jag kan känna din hunger igen. Det får mig att längta till senare ikväll.
– Eww! Sluta äckla er!
En tonåring kommer ut i köket och vi skrattar. Du skulle bara veta — eller nej, det skulle du nog inte.