Muren blev till vatten – barriärerna brast

Ljudet av naken hud som slår mot lika naken hud, fuktigt och ihärdigt, fyller det stilla sovrummet. Peter ligger på rygg och ser takbjälkarna genom mörkret, känner Hannas fitta som kramar om hans stenhårda kuk ovanpå honom. Hett, blött och svettigt. Men hans ögon är låsta på den andra sidan av dubbelsängen. På Emil. På hans händer som griper om Jennys höfter, på hur han driver in i henne med en brutal, nästan vacker kraft. Hans fru har vänt bort ansiktet från honom , dolt i kudden, när den främmande mannen knullar henne hårt bakifrån. När han driver henne till extas. Peter ser spänningen i hennes rygg, ser hur hon tar emot, ger efter, blir något annat.  Emil pumpar sin kuk med omättad kraft in i Jennys fitta. Hon njuter och tar emot. Peter njuter lika mycket av Hannas mjölkande fitta.  Hennes safter rinner ner över honom. Hon böjer sig fram och kysser honom, hett passionerat och Peter känner hur hans extas kulminerar när han pulserande tömmer sin sats i stråle efter stråle djupt inne i henne.

Hur? Hur hamnade de här? För bara några timmar sedan satt de vid samma bord, skrattade och drack vin, och de var bara trevliga vänner. Tankarna far tillbaka, tillbaka till den där första klunken whiskey, till det där sista skrattet, till den stunden då muren som de inte visste att de byggt först började krackelera.

 

Tidigare samma dag

Luften hade redan börjat bli krispig trots att det fortfarande var augusti och på pappret sommar. En tydlig påminnelse om att hösten var på väg. Men inne i fjällstugan var det fortfarande sommarvarmt. Peter slog sig ner i den nedsuttna skinnsoffan och tog en klunk av rödvinet i hans glas. Framför honom skrattade hans fru Jenny och hennes kollega Hanna när de skar upp grönsaker för middagen. Emil, Hannas sambo, var ute på verandan och la i några extra vedträn i elden till badtunnan.

-Det är så kul att ni kunde komma, sa Hanna när hon plockade fram köttet som marinerats i kylen under dagen -Vi har verkligen sett fram emot det här.

-Vi med, svarade Jenny ärligt. -Skönt med en paus från livet i stan.

-Och från ungarna, skrattade Peter. -Jag älskar dem så klart men de har det nog bra med mormor och morfar ett par dagar också.

Emil kom in och plockade upp lammkotletterna.

-Grillen är redo och om någon timme har vi perfekt värme i tunnan, sa han. -Kom med här Peter så får damerna fixa maten medan vi sköter grillen och tar var sin whiskey. Jag har en svensk som du borde prova.

Timmen senare satt de på altanen och åt en god middag.  Solen smekte grantopparna med sina sista tappra strålar och Peter kände att han hade hunnit bli lite berusad. Dels av rödvinet, dels av Älv whiskyn som Emil bjudit på. Samtalet flöt på obehindrat och han sneglade om vart annat på sin fru som satt mitt emot. Jenny var nyss fyllda 33 år smal och vältränad. Att hon fött två barn syntes knappt på hennes kropp och han var lycklig att ha en sådan sexig fru som dessutom hade ett stort intellekt. Bredvid honom satt Hanna. Hon var även hon vältränad, men till skillnad från hans fru hade Hanna långt krulligt och yvigt hår. Hon var även mörkare i hyn och kunde lätt tas för en spanjorska.

Emil andades tungt och hans blick vandrade från det skimrande ljuset i glaset i sin hand till Hanna. Hon fångade den i en tyst bekräftelse, en delad bekräftelse som endast de två kunde tolka. Han tankar började vandra och drogs till deras första gång. Den där stelfrusna novemberkvällen för flera år sedan med ett helt annat par i en lägenhet i Majorna. Hur osäker och full av förväntan Hanna hade varit då, och hur det hade växt till en djup, ömsesidig njutning. Av varandra och av andra. Sedan dess hade lärt sig läsa av energin i ett rum, att känna igen signalerna, den där speciella blandningen av nyfikenhet, spänning och alkohol som öppnade dörrar. Han såg samma energi nu, i Peter och Jenny. Det här kunde bli en spännande kväll. Han hade ingen plan med steg och checklistor men vad som än hände senare ikväll skulle han vara redo. De behövde bara ges den där lilla knuffen i rätt riktning för att låta det ske.

När efterrätten, Hannas hembakta äppelpaj med vaniljsås, var uppäten lutade sig Emil tillbaka i stolen med sin cognac försiktigt roterande i vänsterhanden . Han sträckte på sig och tittade sedan på Peter och Jenny med ett eftertänksamt leende.

-Ärligt talat, sa han lågt. -Det bästa med ett ställe som detta, vet ni vad det är?

Han förväntade sig inget svar utan fortsatte oavbruten.

-Man får komma bort från allt och alla. Man kan slappna av helt. Jag kan gå ut helt naken på morgonen.  Finns inga grannar på ett par kilometer. Här kan man vara sig själv utan att behöva tänka på vad grannarna eller kollegorna tycker. Inga måsten eller krav. Man kan vara helt fri, spontan. Få utlopp för… impulser.

Jenny tog en sista klunk av vinet och hennes skratt blev lite hesare, mer ärligt i kvällsluften.
-Helt fri, sa hon och rynkade nästan på näsan i ett självironiskt leende. -Min senaste riktiga impuls var att köpa en extra påse lösgodis på ICA innan jag hämtade Ebba från förskolan. Hon hittade den såklart och det blev ett jävla liv om att mamma äter godis fastän det inte är lördag.

– Så… ja det låter bra men impulser är en bitch, skrattade hon och mötte Emils blick med en glimt i ögat. – Men jag gillar din version bättre.

Hanna log varmt åt Jenny. Hon lutade sig över bordet och la en hand på Jennys arm. Beröringen var långsam och hennes tumme strök över Jennys underarm.

-Nej, viskade Hanna. -Det är inte lösgodis Emil tänker på. Föreställ dig… en impuls du inte kan prata dig ur. En du bara känner. Som.…att bara ta den där sista klunken vin, trots att du vet du borde sluta.

Hon pausade, lät orden sjunka in. Hennes blick var fast.

-Och att sedan sträcka sig över bordet och kyssa den som gav dig vinet. Utan att tänka. Bara göra. Skulle du kalla den där impulsen för en bitch också?

Luften blev ett ögonblick helt stilla. Den svala kvällsbrisens prassel var det enda som hördes. Jenny, som hade förväntat sig ett mer lättsamt skämt, kände en iskyla där Hannas tumme sakta strök hennes underarm.

Paniken flög upp i hennes blick, snabb och irrationell. Hon ville backa, skratta bort det, men hennes berusade sinne var för långsamt. Hennes ögon flög till Peter och fann sin räddning i det bekanta.

-Vi är kanske inte så impulsiva, sa Jenny med en ansträngning i rösten, och tvingade fram ett leende mot sin man. -Vissa impulser är nog bäst att hålla tillbaka, eller hur, älskling?

Hanna skrattade till och släppte Jennys arm. Hon lutade sig tillbaka och smuttade på rödvinet framför henne.

– Förlåt! sa hon med ett lågmält skratt.- Ibland blir jag lite för filosofisk när jag dricker gott vin i trevligt sällskap. Då kan jag lätt spinna i väg på Emils tankeexperiment. Eller hur älskling?

Emil log och nickade som svar. Men Peter såg något annat i blicken Hanna gav honom. Något mer brännande och han kände en ofrivillig rodnad sprida sig över ansiktet.  Hanna var söt, tänkte han. Ja rent av vacker… sexig. Undrar hur hon ser ut utan…  Han kom på sig själv med att stirra på hennes bröst och Hanna mötte hans blick när han tittade upp. Hon log och lyfte sitt glas i en skål med honom. Det var något lockande med henne som han inte kunde sätta fingret på.

Emil tömde sin cognac och reste sig sakta upp.

-Någon som är redo för ett hett bad? frågade han. -Vattnet borde vara lagom varmt nu.

Förslaget kom som en räddning. Spänningen vid bordet blivit nästan påtaglig. Alla nickade och plockade snabbt undan glas och tallrikar. Det hade hunnit mörkna något och Emil tände den inbyggda trädäcksbelysningen. Peter och Jenny gick till sitt rum och bytte om till badkläder.

Peters badshorts var lite för tighta och hans kuk avtecknades tydligt under tyget. Jenny hade en elegant svart baddräkt som vackert svepte in hennes kropp. Badtunnan som var nedsänkt i altanen ångade lätt i den svala kvällsluften, och ljuset från trädäcket svepte in scenen i en sagolik och mystisk atmosfär. Hanna och Emil stod redan vid kanten, helt nakna. Det var inte pretensöst, bara… naturligt. Hannas kropp var len i det svaga skenet, och Emils breda axlar och muskulösa överkropp lekte med skuggorna som bildades över hans bröst.

Hanna vände sig mot dem med ett brett, välkomnande leende.

-Här är vi alla nakna när vi badar, sa hon varmt och inbjudande. -Kom nu, är det här inte precis det vi pratade om? Släppa spärrarna? Vara impulsiv.

Hon nickade mot deras badkläder.

-Ingen här kommer att döma. Och det känns tusen gånger bättre. Tro mig.

Peter stirrade på Hannas perfekt rundade bröst. De var mindre än hans fru med de var runda och fasta. Två markanta bröstvårtor visade med tydlighet att kyliga höstkvällar var på intågande.  Hans blick vandrade ner över hennes kropp och avsaknaden av behåring fick hans kuk att reagera. Jenny rakade sig aldrig helt. Bara friserade sig.

Jenny tvekade, blicken flackade mellan Hanna, Emil och Peter. Hon kände sig plötsligt väldigt nervös och hon huttrade. Men såg hon Peters blick. Den var fäst på Hanna, på det fria, orädda sätt hon stod där. En känslovåg kom över henne. Det var inte svartsjuka, utan en motsatt, destruktiv nyfikenhet. Peters glansiga blick när han såg Hanna eggade henne på ett märkligt sätt.

-Gillar du vad du ser? tänkte hon i ett isande konstaterande innan hon drog sin blick till Emil.

Emils muskler var trots dess markerade siluetter inte det som drog åt sig Jennys blickar. Hennes ögon föll omedelbart på hans kuk. Stor tjock och tung hängde den majestätiskt i hans skrev.  Jenny svalde och kände hur hennes hud knottrades och bröstvårtorna styvande.

-Vafan, sa hon och förde upp handen till axelbanden på baddräkten.  -Impulsiv var det, eller hur?

Det var en impuls, intalade hon sig. Precis som Hanna hade sagt. Kläderna föll till golvet tillsammans med hämningarna. Nu stod hon där naken och utlämnad med en puls som sakta steg med varje steg hon närmade sig Hanna och Emil.

Peter såg sin fru gå naken fram till det väntande paret vid badtunnan. Naken, vacker och stark. Sen såg han Hanna. Hans hjärta slog hårt, och han mötte hennes blick.

Blicken gav honom inget utrymme för tvekan, och när Hanna fuktade sina läppar med sin tunga drog han av sig sina badshorts. Hans erektion var halvhård, skamligt tydlig i det mjuka skenet, och han kunde inte avgöra om det var alkoholen, Jennys nakenhet eller Hanna som orsakade den.

Alla fyra klev ner i det heta, ångande vattnet. Värmen omslöt dem omedelbart. De sjönk ner mot varsin kant, en tystnad lade sig, bara brutet av vattnets kluckande. Det var lätt att gömma sig under vattenytan.

Emil bröt tystnaden. Han lutade sig bakåt, armarna utsträckta på kanten, totalt avslappnad.

-Det här, sa han med låg röst. -Det är den där känslan. Bara få vara. Ingen prestige, inget krångel. Bara…värme, och ett stilla lugn. Nakna kroppar och värme.

Hans blick vilade på Jenny, inte påträngande, men närvarande.

-Alla är så vackra när de slutar försöka, sa han som om han ville försöka vara filosofisk.

Orden tog tag i Jenny som en fysisk beröring. Hon tittade på honom. På hans lugna, självsäkra sätt. Hon såg hur hans hand sakta började stryka Hannas axel under vattnet. Det var en så enkel, intim gest. Hon kände sig dras till det lugnet, till den trygghet i hans ögon som hon inte visste att hon saknade. Peter var passionerad och turbulent, men Emil var.… stillhet. Hon kände hur spänningen i hennes axlar sjönk bort, ersatt av en helt annan sorts spänning, en som pulserade lägre ner.

Peters hand låg fast på hennes lår under vattnet. Det var en bekant trygghet, en fast punkt i ett hav av nya känslor. Men vattnet var inte det enda som var varmt. En obekant och het våg började stiga inombords, född av Emils blick, av Hannas avväpnande leende, av hela den elektriska atmosfären. Den värmen letade sig nedåt, och hon kände hur en ostoppbar kraft i hennes kropp tog över.

Det var inget medvetet val. Hon ville dra sig undan, men hennes kropp hade redan bestämt sig. I en slowmotionliknande och nästan omärkbar rörelse, kände hon hur hennes lår slappnade av och gled isär. Inte mycket. Bara några centimeter, men i det heta vattnet och den spända tystnaden kändes rörelsen explosiv. En del av henne protesterade tyst, men en annan, starkare del, reste en vit flagga som bara Peter kunde se.

För honom var det en välbekant signal. Han kände förändringen i hennes muskler under sin handflata.  Han kände hur den spända tryggheten gav vika för en mjuk, mottaglig öppning. Hans grepp ändrades omedelbart. Från att vara passiva började hans fingrar röra sig sakta inåt längs den insida som nu var blottad för honom.  Handen var både bekant och främmande. Det var hans hand, den trygga och fasta i hennes tillvaro, men den var inte där för att trösta eller äga. Den var där som ett svar, en reaktion på allt som hänt. När hon kände hur han, utan att säga ett ord, förde ner handen mellan hennes särade ben, var det som om en ventil öppnades inombords. Det var ett tyst, medvetet medgivande. Hennes andning blev tyngre och hon kunde inte släppa blicken från Emil som satt mitt emot dem.

Emil mötte hennes tyngre andning med ett stilla leende, utan att rygga undan. Han lät tystnaden hänga i luften en liten stund, lät henne bli medveten om sin egen reaktion, innan han tog ton. Hans röst var lika låg och varm som vattnet som omslöt dem.

-Det är en vacker syn, sa han, men hans blick vilade inte på Jenny, utan på den plats där Peters hand nu smekte sin frus känsligaste punkt i cirkulerande rörelser. -När man slutar kämpa emot. När kroppen bara får ta över.

Han pausade, lät orden landa. Sedan vände han blicken mot Hanna vid hans sida. Han lyfte en hand ur vattnet och lät dropparna stänka mot hennes axel innan han började smeka henne igen, långsamt och synligt för Jenny.

-Visst är det vackert, Hanna? sa han men orden var riktade till Jenny. -När någon bara ger efter?

Hanna svarade inte. I stället vände hon huvudet, mötte Emils blick och kysste honom. Det var en djup, medveten lek med tungor som var till för Jenny. En demonstration.

När de avslutade kyssen var Hannas läppar glansiga och så även hennes ögon. Hon var inte längre bara Emils sambo, hon var svaret på hans retoriska fråga. Hanna vred sig i vattnet och gled sakta in i Emils famn. Det hon sedan sa träffade Jenny rakt in i själen.

-Du är otroligt vacker, Jenny.

Det var inte en komplimang som man slänger i väg på en fest. Det var uppriktiga, ömsinta, och varma ord som inte hade något med lust att göra. Ändå utlöste de just det. Lust. En het, överrumplande våg av lust sköt upp genom Jennys kropp. Hon kände hur kinderna hettade till av rodnad. Hon svalde, och kände hur hårda små stenkulor nu formades på hennes bröst.

Peters hand masserade nu hennes sköte försiktigt och hon sköt fram sin höft för att möta den.

Hanna log, som om hon kunde läsa varje reaktion i Jennys kropp. Hon rörde sig inte, mötte bara hennes blick. Sedan, utan att ta ögonen från Jenny, lutade hon sig sakta mot Emil. Jenny såg det i slowmotion. Hannas mörka, yviga hår föll över ena axeln när deras läppar åter förenades. Hannas hand rörde sig under vattnet och Jenny förstod vad den gjorde.

Jenny kysste sin man.  Det var ingen tvekan. Peter besvarade kyssen omedelbart, hans fingrar under vattnet letade sig in i henne.  Hon stönade och nafsade på hans öronsnibb.

-Impulsiv, viskade hon och Peter kände rysningar genom hela kroppen från hennes andedräkt i örat.  Jenny kysste honom igen,  denna gång djupare och utan något som höll henne tillbaka. Hennes hand sökte under vattnet och fann snart sitt mål. Peter mötte hennes rörelser med höften och såg hur Hanna nu släppte taget om Emil.

Hannas mjölkchokladbruna kropp gled sakta mot dem. Vattnet delades i ett svagt skvalp när hon dockade in mot Jenny. Hon såg Jennys ögon, stora och fyllda av en förväntansfull skräck.  Hon kände igen den där blicken. Den där osäkerheten. Det var exakt den känslan hon själv hade haft den där gången i deras gamla lägenhet. Fast då i Tuvas ömsinta armar. Då hade Emil varit hennes klippa. Han hade visat vägen, lärt henne att smaka och bli smakad på. Nu var det hennes tur att leka, och hennes tur att guida.

-Du är vacker, Jenny, upprepade hon när hon vridit sig ansikte mot ansikte med henne. Rösten var mjuk, men blicken var stadig. Det var en handling såväl som ett löfte, inte bara ord.

Hon smekte Jennys kind och gav henne en kyss. En lätt öm kyss. En kyss som ställde en fråga. En fråga som Hanna visste svaret på, även om Jenny inte gjorde det än. Hon såg paniken flimra till i Jennys ögon, den där snabba tankekedjan om vem man ”borde” vara. Hon hade varit där. Hon visste att det enda sättet att ta sig förbi det var att inte tänka alls. Att bara göra.

Hanna väntade inte på svar utan kysste henne igen. Den här gången mötte Jennys läppar hennes. Inte passivt men med en knivspets av tvekan. Hanna särade på sina läppar. Hon kände Jennys tunga möta hennes egen.  Först osäkert men snart med en växande hunger. Lekfullt och utforskande.

Just då kände hon den andra handen mot hennes lår. Hannas hand. Den la sig över Peters handled, som en varm och mjuk påminnelse, innan den sakta tog över. Den bekanta, trygga beröringen försvann, ersatt av en främmande inkräktare som nu smekte hennes känsligaste platser.  Tankarna försvann från hennes huvud. Det fanns ingen roll att spela. Ingen fru, ingen mamma. Fanns bara den mjuka och heta munnen mot hennes, den sökande handen mellan hennes lår, det ångande vattnet mot hennes hud och en brännande impuls som upprepade ett mantra.

Mer! Ge mig mer!

Nästa kyss var en mjuk, förrädisk mur som föll. Det inte bara en kyss, det var ett erkännande. En tyst bekännelse för den gnista som tänts vid middagsbordet. Hon vred kroppen bort från Peter, släppte hans närvaro och vände sig helt mot Hanna. Hannas tunga var inte tvingande, den var utforskande. Den målade konturerna av Jennys läppar, mötte hennes egen i en dans som var både lekfull och seriös. Hannas hand sökte sig djupare. Den var varm och mjuk, en helt annan beröring än Peters fasta, välbekanta grepp. När den bröt den sista barriären och Jenny slöt sitt sköte runt Hannas fingrar föll även den sista tegelstenen i muren.

Peter satt som en tyst åskådare kvar i sitt hörn av badtunnan. Hans fru, den kvinna han delat liv med i över ett decennium, var nu i en annan kvinnas armar. Och det var vackert. Otroligt vackert… och galet sexigt. Hans kuk, fri från Jennys hand stod stenhård under vattnet. Peter sökte med blicken mot Emil, utan att veta vad han letade efter. Var det en tillåtelse, avundsjuka, ilska. Men han fann inget av det.

Emil bara log. Ett lugnt nästan fånigt leende. Han träffade Peters blick, och där i det svaga skenet från altanens belysning hände något. En osynlig överenskommelse slöts. En nick, nästan omärkbar. En förståelse som passerade mellan dem utan ett enda ord.

Som på en given signal reste sig Emil och Peter kunde inte sluta titta. Vattnet rann i tjocka strömmar längs hans kropp och fram i ljuset framträdde en kropp som var helt annorlunda än hans egen. Det var en skulptur av ren och omedelbar lust. Emils bröstkorg var bred och tung, och vattnet gjorde att huden glänste när musklerna spände ut den. Magen var platt och hård och med framträdande magrutor. Peters egen begynnande pappa-mage spelade lågt ifrån samma division insåg han.

Men det var framför allt det som framträdde mellan hans ben som fick Peters andning att stanna upp. I den svala nattluften stod Emils lem i full beredskap. Den var enormt imponerande. Tjock, kraftfull och markerad med tydliga, svullna ådror som löpte längs skaftet. Ollonet var stort och mörkt, pulserande och motståndslöst mot den mjuka belysningen. Den såg tung ut, en naturkraft som hängde mellan hans ben och hävdade dominans. Han verkade helt bekväm med sin nakenhet, inte nödvändigtvis för att visa upp, men med en självklarhet som i sig var helt förförande.

Emil rörde sig inte med brådska. Han tog bestämda steg genom vattnet, mot de två kvinnorna som halvlåg omslingrade.  Hanna var den som upptäckte honom först och avbröt kyssen. Hon lutade sig fram och viskade i Jennys öra.

-Lita på mig.

Med en mjuk men bestämd rörelse hjälpte Hanna Jenny att resa sig upp ur det ångande vattnet. Hon satte sig på kanten med fötterna fortfarande i vattnet. Där, upplyst av det dämpade ljuset från trädäcket, var hon blottad och vacker. Huden knottrades i den kyliga luften och gjordes sällskap av två nu stenhårda bröstvårtor som framkallades på hennes bröst.  Hanna sjönk ner i vattnet framför henne och lutade sig fram.

Peter kunde inte sluta titta. Han såg allt i slowmotion. Jenny gav ifrån sig ett gällt litet skrik när Hannas tunga träffade hennes sköte. Han såg hur händerna greppade om kanten av badtunnan, hur hon lutade sig bakåt och helt gav efter för den nya känslan. Det var som att se en erotisk film, men den var levande och hans fru var stjärnan. Kuken värkte, en underbar värk, och han runkade sakta under vattnet, helt uppslukad av synen.

Medan Jenny förlorade sig själv i den nya känslan, kände hon en skugga falla över henne. Hon tittade upp och såg Emil stå där. Han stod på knä bredvid henne.  Han sa ingenting. Han bara lutade sig lätt framåt och sträckte på sig så att hans stånd riktades rakt mot hennes ansikte.

Det var en presentation. En inbjudan så tydlig och självsäker att den kändes som en tyst order. Han lade handen i Jennys blöta hår, grep tag om hennes nacke med ett fast men smidigt grepp, och tog ett sista steg framåt. Kuken var nu bara centimeter från hennes läppar, en mäktig silhuett mot natthimlen, och han väntade.

All tvekan var borta. Bara en djup, tung hunger fanns kvar. Hon hade sugit kuk förut. Hon ansåg sig till och med vara bra på det. Men då hade alltid varit ett underförstått krav. En outtalad transaktion ”Sug min kuk så kan vi knulla sen”. Nu fanns inga krav. Bara vilja. Här fanns ingenting att vinna, bara allt att ta. Jenny öppnade munnen och tog emot honom. Sedan började hon suga med den hunger som länge legat vilande. Det här var inte en förhandling. Det var erövring.

Peter upphörde att existera som individ. Han blev ett öga, ett öra, en ren sensor som tog emot den överväldigande floden av intryck. Hans fru, hans Jenny, delad mellan två människor han knappast kände. Han såg hur hon svalde Emil enorma kuk i stöt efter stöt. Villigt och hungrigt. Hon mötte Hannas slickande tunga med sin höft. Hon njöt av det, hon ville ha mer av det. Peter fanns inte för henne.   En våg av något mörkt och kallt sköljde över honom, en svartsjuka så ren och skär att den kändes fysisk, en isig knut i magen. Det var en käftsmäll av otrohet, utförd i slowmotion. Han kände hur lusten i honom vek för ett ögonblick, besegrad av den brutala verkligheten.

Men bara för ett ögonblick.

Under den täta filten av svartsjuka växte något annat. Något starkare. En pervers, glödande fascination. Det var fel, så fel, och just det gjorde det så hett. Hans egen kuk, som hade domnat en sekund, började pulsera igen, nu hårdare och mer smärtsamt än förut. Kåtheten var inte bara tillbaka. Den pulserade och den underliggande svartsjukan gjorde den bara starkare. Kuken värkte, och han kände en törst efter något han inte kunde namnge. Han drog i den hårt, fast besluten att inte slita blicken från scenen framför honom.

Då hände det. Jennys rygg började spänna sig. Stönandet runt Emils kuk blev högre, mer desperat. Peter såg hur Jennys händer grep om Emils kropp. Hon pressade hans kuk in i sin mun.  Hon gav ifrån sig ett kvävt skrik, och hela hennes kropp skakade i en våg av extas. Det var hennes orgasm. Det var inget tvivel om det. En våg av plågsam kåthet for genom Peter. Det var vackert, det var sexigt, och det var samtidigt det mest ensamma och främmande han hade upplevt. Hans fru nådde den där höjden, den extasen han hade gett henne så många gånger, men den här gången var det inte med honom. Det var med Hanna och Emil.  Det var Hannas tunga och Emils enorma kuk som hon njöt av. Det var Hannas vilja och Emils lust efter hans fru som drev henne dit.

Medan Jenny flämtande sjönk ihop på kanten efter hennes omvälvande orgasm, gled Hanna sakta baklänges i vattnet. Hon slickade sig om munnen, mötte Peters blick med ett leende som var både stolt och ursäktande. Sedan rörde hon sig rakt emot honom.
Hennes mjuka kropp gled genom det varma vattnet. Hon la en hand på hans lår. Hans blick var fortfarande låst på den lamslagna Jenny vid kanten, där Emil nu ställde sig gränsle över hennes bröst. Det sista han såg innan Hannas blick tvingade honom bort var hur hans fru åter tog den enorma kuken i sin mun och började suga. Ett sörplande ljud ekade i den annars så tysta kvällen. Hannas ögon var fyllda med en värme som var både medlidsam och brutalt kåt. Hon visste exakt vad han just sett och kände.

-Mycket vackert, eller hur? viskade hon och innan han hann svara tog hon bestämt över hans hand som han runkade sin kuk med.

Hennes grepp var fastare, mer kompetent. Hon drog i den, långsamt, och mötte hans stönande med en lätt, berusande kyss. Sedan sjönk hon. Utan ett ord, utan att ta blicken från honom, försvann hon under ytan. Det var som att hon upplöstes i det varma vattnet. Peter tittade ner i det mörka, ångande djupet, förvirrad för en sekund. Han såg inget. Han kände inget. Bara ett eko av den våta kyssen på sina läppar. Sedan, en värme som inte kom från vattnet eller luften. En värme som omslöt honom, mjukare och hetare än vad hans egen hand någonsin varit. Ett tyst, glidande sug som sakta tog honom i sin besittning. Han kunde inte se henne, men han kände henne. Han kände hur hela hans kropp spändes, hur han tappade andan i en tyst explosion av känsla. Hans fru var borta. Hans tankar var borta. Det fanns bara det hemlighetsfulla mörkret under vattnet och den mun som nu ägde honom helt och hållet.

Peters njutning bröts av ljudet då Emil plötsligt reste sig och gick de få stegen över till badtunnan. Han satte sig tungt på kanten bredvid Peter, med sina ben hängande ner i vattnet på var sida om hans höfter. Hans kuk var våt och glansig från Jennys saliv, och han mötte Peters blick med en blick som inte frågade, utan tog. Det var en tyst order.

-Hennes mun är underbar, konstaterade han och nickade diskret mot Jenny som nu kysste Peter på ryggen innan hon gled ner i vattnet.

Hon kysste honom igen över munnen och tittade sedan ner i vattnet på Hannas mjuka rörelser över Peter skrev. Därefter lämnade hon honom och gled långsamt bort mot hennes mål. Hon tog omedelbart Emil kuk i sin mun igen med en girighet som fick Peter att stöna högt mot Hannas rytmiska sug.

Emil greppade Jennys som för att visa Peter att det var han som hade makten över hans fru nu. Ett högt sörplande ljudet av Jennys hungriga avsugning bröts strax av Hanna som kom upp för att hämta andan. Hon mötte sin mans blick, en glödande, tyst överenskommelse, innan hon vände sig mot Jenny. Utan ett ord tog hon tag om Jennys haka och kysste henne djupt. En tungkyss som delade inte bara lust, utan smak. Medan deras läppar var sammankopplade sträckte Hanna handen bakom sig och tog ett lätt, uppmuntrande tag om Emils våta, stående kuk. Det var en påminnelse. Vi är två. Det här gör vi tillsammans. När hon bröt kyssen var Jennys ögon blanka och fyllda av en förståelse som var djupare än ord.
Utan att tvekan klättrade Jenny upp i med ett knä på varje sida om Emils lår och sjönk sakta ner över honom. En skälvning gick genom hennes kropp när hans kuk fyllde henne fitta till bristningsgränsen. Hon tog tag om Emils axlar och började rida honom.
Först då sjönk Hanna ner igen. Hon återvände till sin plats mellan Peters ben och fortsatte sin avsugning med en förnyad, beslutsam hunger, som om Jennys agerande hade varit den sista gnistan som hon behövde för att själv gå all in.

Från sin sida såg Peter allt. Han såg Jennys rygg, hur hennes muskler spändes när hon lyfte och sänkte sig över Emil. Han såg hur de kysstes passionerat. Han såg Emils händer på hennes höfter, styrande hennes takt. Och samtidigt kände han Hannas tunga glida över sin egen kuk under ytan. Han var fångad mellan synen av sin frus extas och känslan av sin egen. Det var övermäktigt. Det var perfekt.

En skälvning startade djupt där inne, en elektrisk ilning som fördelade sig längs hans lår och mötte Hannas glidande mun med en puls så stark att den nästan var smärtsam.

Synen av hans fru, som nu kastade huvudet bakåt i ett skrik av extas medan Emil stötte upp mot henne frånunder, var droppen. Trycket i honom byggdes till en punkt där det inte längre gick att hålla tillbaka. Med en dövad, kvävd grymtning mot ytan exploderade han. Hans kropp skakade när han tömde sig i Hannas osynliga, sugande mun. Våg efter våg av pulserande njutning sköljde över honom, en total och upplösande frigörelse.

Nedtonad av sin egen orgasm såg han, som i slowmotion, hur Emils händer grep om Jennys höfter så hårt att knogarna vitnade. Han såg hur Emil drog henne neråt i ett sista, djup stöt, och såg hur Jennys ansikte förvreds till en mask av chockerad, vild extas. Han visste, utan att höra det, att hon fylldes av honom precis där uppe, i den svala kvällsluften.

Och då var allt stilla. Peter slappnade av, helt dränerad, medan Hannas huvud sakta reste sig ur vattnet. Hennes läppar var glansiga och hennes ögon blänkte i månljuset, ett leende av seger. Hanna svalde demonstrativt framför Peter för att visa med all tydlighet vad hon gjort med hans utlösning.  Jenny, låg över Emil, flämtande och stilla. Altanen var tyst, bara deras tunga andetag och det kluckande ljudet från vattnet hördes. De hade korsat en gräns, och ingen av dem visste riktigt hur de skulle ta sig tillbaka eller om de ens ville det.