Livet på Haciendan

Det här är del 2 av 2 i Nueva España

Lupe och hennes dotter tas om hand av Comendante Don Leandro de Leon efter att deras make och far dödats vid ett våldsamt tillslag på gården i Nueva España.

…

Det var inte så att Alma de Leon Villanueva var helt blind för det faktum att hennes make besökte bordellerna i den närmaste staden, men detta var första gången han inkvarterat en älskarinna i stora huset.

Leandro hade sagt att den unga kvinnan var dotter till en gammal vän som avlidit och vars fru inte kunde ta hand om flickan.

Det trodde hon vad hon ville om, och det var knappast en tillfällighet att hennes kammarjungru berättat att logementet fått en ny soldathora som var väldigt upptagen enligt ryktena.

Hon hade överseende med att han besökte bordellerna, hon hade trots allt själv invigt mången bonddotter, och enstaka son, i älskogens fantastiska värld, och ingen ung kvinna fick anställning utan hennes godkännande och personliga kontakt, men detta?

Snart skulle det komma ut, för tjänare skvallrade, och Alma de Leon Villanueva var ingens driftkucku.

…

Don Leandro kom till henne varje natt, men var alltid en gentleman. Precis som han lovat Juanitas mor lät han henne behålla sin oskuld.

Hon såg honom som sin välgörare. Hon intalade sig det åtminstone då hon var klädd i vackra kläder, blev behandlad som en av damerna i huset av tjänarna och fick till och med äta i stora matsalen de dagar Kommendantens fru, Doña Alma, inte behagade lämna rummet. Vilket var oftare än inte.

Sin mor däremormt såg hon bara på avstånd. Hon bodde med tjänarna, men arbetade inte i haciendans stora byggnad, utan i soldaternas logement.

En natt hade hon sett sin mor gå över sent, och i sin oro suttit kvar i sitt fönster. De höga stönandena som ekade över gården och fortgick hela natten hade lämnat henne utan ro, och först på morgonen hade Lupe, hennes mor, lämnat logementet med rufsigt hår och bar överkropp.

Dörren öppnades och Juanita drog av sig särken när Don Leandro kom in. Han var mycket stilig och redan hård, så hon nickade och log, beundrade hans kropp en kort sekund och särade sedan sina skinkor, kände det svullna ollonet tränga in och hörde den 40-åriga mannen tillfredställa sig med tysta stön.

Hon kände, och hörde, den äldre mannens lår klatcha mot sina skinkor när han stötte snabbare och snabbare, hårdare och hårdare, in i henne i takt med att hans upphetsning steg.

I början hade det gjort lite ont, men Don Leandro hade visat henne hur hon skulle värma upp sitt bakre hål och vara redo för honom.

Nu såg hon fram mot deras stunder tillsammans.

Såg fram hur hans vältränade kropp trycktes mot hennes när han greppade hennes bröst, lyfte henne mot sig och stötte långt upp i henne.

Såg fram emot att komma, med honom i sig, medan hon bearbetade sin hårda lilla pärla ända tills de varma strålarna sköt in långt inne i henne.

På senare tid hade han velat ha henne på rygg, och hon såg hur han lystet såg på hennes gungande bröst när han sakta stötte in i henne.

Ibland ville han bara titta på när hon smakade på en av de färgade slavarnas grova lemmar, eller när de tog henne i mun och stjärt samtidigt, men oftast var det bara de två.

Hon hade biktat sig för Fader Virginio som bekräftat att hon i kyrkans ögon fortfarande var oskuld. Hon visste inte om det stämde eller om prästen bara ville hålla sig på god fot med hennes välgörare.

Den gamle korpulente mannen hade t o m inspekterat hennes snäcka och avslutade genom att hon fick ta del av frälsarens kropp och blod genom att smaka även på hans lem och svälja herrens säd.

Hon undrade om det var en helig handling även om hon utförde ritualen på Don Leandro, som smakade bättre. Hon hade nog föredragit det.

…

Natten var sen, men ingen hade kommit till henne och ingen begäran om hennes närvaro heller.

Något var annorlunda. Visserligen var hon tacksam för en ledig natt, för de senaste veckorna, ja, månaderna hade varit… Upptagna.

Hon visste inte hur många män som stod under Leando de Leons befäl, men alla måste ha haft henne minst en gång.

Lupe hade accepterat sin roll. Juan Pedro dog av sina skador, och hennes dotter hade, efter vad andra tjänare sagt, en bra tillvaro i stora huset. Det var det viktigaste.

hon satte sig upp i sängen då dörren sköts upp och en enorm siluett fyllde öppningen, hukade och kom in.

– Saknat Lupe…

”El Perro” stod framför hennes säng. Lupe reste sig och studerade den store mannen.

Han hade ett sår på ena överarmen och ett vid revbenen.

– Vad har hänt?

Hon rörde lätt vid armen och såg den mörke mannen rycka till.

– Don Leandro behövde hjälp. El Perro vann.

Hon visste inte varför, men hon kände empati för den store, dumme mannen och tog sitt handfat med vatten och en trasa.

– Sitt ned!

Som en lydig hund satte han sig ned, och den hon började rengöra hans sår och badda hans blodsutgjutningar.

– Lupe enda som är snäll mot El Perro.

Hon strök honom på låret och la handen på hans kind.

– Ingen förtjänar att behandlas som en hund. Du är en människa.

Bredvid hennes hand föll den store mannens höftskynke åt sidan när hans enorma lem sakta reste sig.

– Ingen…

Lupe slöt sina fingrar,  försökte sluta sina fingrar, kring det grova skaftet och började lätt föra sin hand upp och ned.

– Lupe snäll mot El Perro!

– Jag kan vara ännu snällare, om du är snäll mot Lupe…

Hon särade sina läppar och sög in det stora ollonet.

– ¡Que grande polla!

Det var inte den mest angenäma smaken, eller doften, men hon kom snart över det och lät sina läppar glida upp och ned över det grova, ådriga skaftet.

Lupe visste inte hur många mäns lemmar hon sugit den senaste månaden, men detta var den enda hon verkligen ville känna i sin mun, i sin kropp.

Hon hade försökt att inte visa det på gården, men hon ville ha honom i sig igen. Ha den här enorma kuken i sig igen.

Hon log mot honom, och han mötte hennes kåtdimmiga blick med nästan febrig blick.

Smidigt rörde hon sig, greppade honom, särade sina svullna, våta blygdläppar och sjönk ned. Det tog stopp, och Lupe slappnade av och sjönk ned någon centimeter till.

– Mmmm, du så stor, du fyller m… Aaah…

Hon rörde sig upp och ned i små försiktiga rörelser, sjönk ned lite i taget för varje gång, kände hur han spände ut henne tills hon hittade en rytm som passade dem båda.

…

Doña Alma hade dragit sig tillbaka till sin egen kammare mer ofta, men hennes kammarjungru hade, efter lite övertalning, visat henne servicegången mellan rummen, och de luckor som gav fri insyn till de olika rummen.

Först nu förstod hon varför tjänarna hade ett nästan tredje sinne, och det störde henne att de kanske sett henne i… Tja… Intima situationer med diverse unga kvinnor och män. Hon gjorde en mental notering om att låta bära in skärmar till sig.

Hennes misstankar var korrekta och hon hade med egna ögon sett Leandros perversiteter med den unga kvinnan. Fellatio följdes av cunnilingus.

Alma äcklades, men natten efter bekräftade hon vad hon sett natten innan. Liksom natt på natt efter det.

Hennes make stötte hårt in i det lilla hålet medan han klämde på de stora brösten. Betydligt större än hennes egna.

Alma äcklades, men blev samtidigt upphetsad. Hon hade inte sett sin make så passionerad på åratal.

Hon stönade själv lågt och tryckte Paulitas, sin kammarjungfrus, huvud mot sitt sköte. Orgasmens vågor sköljde över henne och hon blev vek i benen.

…

Juanita vaknade med lätt förvåning när dörren öppnades. Leandro skulle vara borta i några dagar, så hon hade hoppats på några nätters ostörd sömn.

Hennes första, förvirrade tanke var att det var en osalig ande vid hennes dörr, men när blicken klarnade såg hon hatt det var en mycket vacker kvinna i tunn, vit, nästan transparent nattklädnad.

Det ljusbruna håret svallade över de smala axlarna, och de mörkare vårtgårdarna avteckade sig tydligt som kontrast till den ljusa huden.

– Så, rösten var mjuk och smeksam, du är Leandros nya leksak?

– Nej, jag…

De vackra, smäckra fingrarna knäppte flinkt upp hennes egen särk och blottade hennes bröst.

– Magnifika! Så stora. Jag förstår min make. MIN MAKE.

Rösten hårdnade, men mjuknade snabbt.

– Tycker du att jag är vacker?

– Jag, ja… Mycket…

– Mmmm, Leandro verkar föredra bondflickor…

– Jag…

– … men, det gör å andra sidan jag också.

Juanita såg som förhäxad på hur husets härskarinna elegant lät sin klädnad falla.

Alma var slank med små, men perfekt runda bröst och en ljus kropp vars nyans endast bröts av den bruna triangeln mellan hennes lår.

Sängen gungade till och Juanita kände ett par fylliga, fuktiga läppar mot sina. Den spetsiga lilla tungan pockade på uppmärksamhet och hon släppte in den, mötte den.

…

Alma hade haft svårt att kontrollera sin andning när hon knäppt upp knapp efter knapp.

Först hade den bruna klyftan blottats, sedan den frestande rundningen.

Den unga kvinnans bröst var magnifika, och när de styva, hallonstora bröstvårtorna i de små mörka vårtgårdarna blottades drog hon efter andan.

Det här var inte någon indiansk tjänarinna som slickade henne till orgasm på kommando. Det här var något helt annat.

– ¡Magnífico! Tan grande. Entiendo a mi marido. MI MARIDO.

Hon klädde av sig själv innan hon satte sig ned på sängen. Varför sökte hon den här unga kvinnans bekräftelse på att hon fortfarande var vacker? Hon visste att hon var det, och kunde se det i flickans blick när hon lutande sig framåt och uppmanande kysste henne.

Hennes vänstra hand arbetade flinkt med de resterande knapparna medan de båda lät sina tungor virvla.

Alma la sig ned och drog isär klädnaden.

Flickan var vacker, och hon lät sin ljusa hand glida över de stora, bruna brösten, magen, de mjuka höfterna tills fingartopparna mötte strävt, krusigt, svart hår.

…

Juanita vågade knappt andas. De lena, smala fingrarna smekte henne på ett sätt Don Leandros aldrig gjort. Ett första stön slank ur hennes mun när den äldre kvinnan mjukt snurrade hennes bröstvårtor.

– Mmm, ditt första stön av njutning med en kvinna… Jag kommer ta god tid på mig.

…

Ååååh, de stora tonårsbrösten var fantastiska. Fasta,  smakade lite salt och med små bröstvårtor som snabbt styvnade mot hennes tunga när hon slickade dem.

Hon förde in ett finger i den lilla rosa öppningen. Sedan två. Alma särade blygdläpparna och blottade den rosa öppningen. Liten, oanvänd, tajt och blöt.

Hon drog ut sina fingrar och sög på dem innan hon tryckte in ytterligare ett och nu penetrerade den unga kvinnan med tre fingrar.

Hennes tunga mötte den styva lilla knappen och hon kände hur hon blev kletig i ansiktet, hon älskade det.

Den lilla latinan tog sitt första egna initiativ och tryckte hennes huvud närmare sitt sköte, och hon sög in den styva klitorisen och växlade mellan att suga och slicka.

Alma reste överkroppen, lutade sig fram och sög in en bröstvårta i munnen och lät sin handflata smeka det krusiga venusberget tills Juanita särade än mer på benen. Hon gled ned igen och lyfte flickans ben över axeln innan hon började slicka den tajta ungflicksfittan. Smidigt la hon sina armar under de särade låren och kupade händerna om de stora, fasta skinkorna. Hon ömsom slickade och sög på klitorisen medan hon lät ett finger penetrera den våta öppningen och kände fittsafterna mot hakan.

Flickans magmuskler arbetade medan Doña Alma gav den tajta tonårsöppningen den behandling erfarenhet gav. Hon särade Juanitas skinkor och lät sin tunga löpa längs med hela stjärtskåran, anus, mellangården, blygdläppar och den lilla pärlan. Den unga kvinnan började stöta upp mot hennes ansikte och hon kände insidan slutas kring sitt finger medan de fasta, bruna låren klämdes kring hennes huvud.

Sakta såg hon den unga kroppen, de fasta brösten hävas, reste sig och flyttade sig smidigt så hon kunde sänka sitt eget, bultande, tunga, svullna sköte över det vackra ansiktet.

…

Leandro var tillbaka och Alma fann sig återigen i servicegången med ögonen på sin make och den unga kvinna hon nu själv besökte frekvent.

Män var ytliga. De såg en vacker kvinna och ville äga henne. De såg inte detaljerna, såg inte kvinnan, flickan.

Alma kunde inte förstå hur hennes make inte kunde se det.

Hur kunde han inte se att den unga kvinnan han så lystet, dag efter dag, timme efter timme läta suga av sig, eller tog i analen, var hans egen dotter?

Hon kunde ju inte vara 100% säker, men ett drag kring ögonen, munnen. Ett uttryck.

Hennes hjärta stannade när hennes make, med fullt stånd, drog sig ur Juanita och frånvarande studerade henne innan han började dra lätt med det spända, stora ollonet mellan de tajta, fuktiga blygdläpparna.

Nej, nej, nej… Vid blodsskam drog hon en linje, men hon kunde ändå inte förmå sig att avbryta skådespelet utan stod där och såg på medan stönadena steg, nästan ekade, i rummet.

…

Få förstod riktigt hur en så skicklig ryttare som Don Leandro de Leon kunnat falla av sin häst. 

Kanske hade en orm eller en coyote skrämt hästen och slängt av sin ryttare, som sedan krossat huvudet mot en sten, men hästen stod fastbunden inte långt från olycksplatsen.

I byarna talades det om en maskerad hämnare som.var så smart att spanska armén inte hittade honom. Han var smart som en räv sa de. De kallade honom ”Räven”, ”El Zorro”.

Doña Alma hörde ryktena men lät saken bero. Hon var fri. Fri från sitt äktenskap, fri från det här landet på andra sidan jordklotet, fri att återuppta sitt liv. Hon återvände sedan till Spanien när den nye Kommendanten, Sanchez Monastario, anlände.

När hennes skepp la till i Cadiz klappade hon sin följeslagerska på handen.

– Snart ska jag visa dig Spanien, Europa, min älskade.

Juanita log och studerade kaoset på kajen, släppte relingen och la sina händer på magen.

Det började synas nu.

…

El Perro var inte en intelligent man, men han var manlig, stark, snäll, pliktrogen och älskade henne.

Gården hade aldrig sett välskött ut. Staketen var lagade, ladorna likaså och nu var han ute på fälten.

Hon såg hur hans kropps muskler spelade och glänste av svett.

Agosto, han hette egentligen så, skulle göra vad som helst för henne. Han hade redan gjort det…

Leandro hade tagit henne avsides den där dagen. Till andra sidan fältet.

Lupe kom ihåg hans triumferande, nästan hånfulla, blick när han sa till henne att han, den mäktige Don Leandro de Leon, nu gjorde vad han ville med Juanita, och hur han skulle sända Lupe till en av bordellerna i staden för att bli av med henne.

Hon kom ihåg hans förvirrat förskräckta blick när hon berättade för honom att Juanita var hans dotter. Inte Juan Pedros.

Hon kom ihåg hur hans ögon först fylldes av skräck, sedan av smärta när Agostos björngrepp knäckte hans revben som kvistar, innan den enorma mannen slängde hinom som en trasdocka, med huvudet först, mot det stora klippblocket där de sedan fann honom.

Agosto vinkade till henne från det fält som delvis återstälkts med hjälp av en del av arvet efter att Doña Alma sagt att hon skulle ta med Juanita som skyddsling till Spanien. Till Europa.

Lupe vinkade tillbaka…