Werner startar motorn och vi kör norrut. Passerar genom Grampian Mountains och njuter av den vidsträckta utsikten över heden. Stannar vid Black Mount för att beundra de mörka bergen och utsikten över de spegelblanka sjöarna.
Och jag måste bara säga att heden på Isle of Mull är verkligen ett dramatisk landskap. Vi färdas på slingrande stigar, genom lummiga skogar och öppna landskap. På flera ställen korsar vi strömmande bäckar och jag är verkligen imponerad över hur bra det lilla fordonet tar sig an varje ny utmaning som terrängen bjuder på. Slutligen stannar vi under en klippa vid en liten sjö.
”Det här är mitt favoritställe, hit kom jag alltid som barn när jag antingen var ledsen eller funderade på hur jag skulle lösa ett problem,” säger Werner.
Jag plockar upp pläden och sprider den på en slät gräsplätt och Werner lyfter ut picknickkorgen.
Nu skall vi se vad mrs. Muir har lagt i för något gott till oss. Här har vi:
⦁ rökta laxsandwiches
⦁ färskt nybakat bröd och croissanter
⦁ smörgåsar med skinka, ost och sallad
⦁ saftiga äpplen, söta vindruvor och skivade apelsiner
⦁ choklad och brownies
⦁ en flaska med uppfriskande päroncider
När vi har ätit lägger Werner sig ner med huvudet i mitt knä.
”Jag blir inte riktigt klok på dig”, säger han lite eftertänksamt ”Trivs du verkligen med singellivet? Eller är du fortfarande singel för att du inte har träffat den rätta?”
Jag skrattar till svar och säger:
”Alla väntar ju på den rätta men tills det händer kan man väl ha roligt med de som inte är det?”
”Jo, ett poäng till dig – men du är ju helt underbar. Männen måste väl stå i kö?”
”Nej, det gör dom inte för jag har aldrig velat det – och i ärlighetens namn tycker jag att den där drömmen om evig kärlek är grundligt överskattad. Det är som att jaga en hägring, en fatamorgana. Min väninna Layala brukar ofta säga att kärlek är för dom som inte kan få sex och jag håller med henne. Och jag berättade ju för dig på Erosia att den typ tvåsamhet som det anses vara norm enligt samhällets regler idag inte är riktigt min grej. Och jag brukar också säga: Kärleken gör dig blind. Äktenskapet ger dig synen tillbaka.
Sen är det också så här: jag är absolut inte förtjust i barn och har aldrig velat ha egna. Och i den åldersgrupp män som jag finner interessant och attraheras av har alla skaffat kids. Jag kan för mitt bara liv inte tänka mig att vara bonusmamma varannan vecka till några småglin eller ännu värre – jobbiga tonåringar. Aldrig i livet – och det är absolut inte förhandlingsbart! Och i och med detta så är 99,9% av ”kandidaterna” bortsålade innan de ens fått en chans att dyka upp på en date.”
”Jaha – och hur kom din erfarenhet av Dungeon in i bilden?”
”Kalla mig gärna udda, men jag har aldrig varit attraherad av jämnåriga killar. Jag ville ha en vuxen man som älskare, en som jag fann verkligen attraktiv. Så jag väntade. När jag jobbade som sommarvikarie på ett arkitektkontor träffade jag Selwyn. Jag var då 21 och han ca 35. Jag miste min oskuld till honom, han blev min älskare och sen min mentor. Så småningom fick jag uppleva hans ”mörkare sida”, han hade en Dungeon i undervåningen i sitt hus.”
”Och du tyckte om det?”
”Ja, det gjorde jag. Mycket. När han försvann ur mitt liv förstod jag inte riktigt vad jag egentligen hade varit med om. Han var ju min första sexuella erfarenhet så jag kände inte till annat. Och efter 2-3 mycket korta förhållanden förstod jag att jag eventuellt skulle kyssa en miljard grodor i hopp om att det kanske någonstans fanns en rätt groda att kyssa… Och du? Jag vill absolut inte snoka, men du har väl en flickvän?”
”Nej, det har jag faktiskt inte,” svarar Werner allvarsamt. ”För som jag ser det är det en omöjlighet att kombinera ett seriöst förhållande med min livsstil. Jag älskar mitt företag och jag jobbar hårt och långa dagar fem dagar i veckan. Det är bara i helgerna som jag kan unna mig fritid. Visst har jag dambekantskaper men inget djupare eller seriöst. Och sen är det också så här: jag är väldigt kräsen och i det miljö jag vistas i är kvinnorna antingen för iskalla och karriärmedvetna eller ytliga, bortskämda Barbies med silikonbröst, rumpförstörningar, ankläppar, falska ögonfransar, hårförlängningar och väldigt ofta har dom också fruktansvärt fula tatueringar. Sånt tänder av mig ganska enkelt.”
Och han skrattar:
”Har ofta tänkt på att en man får säkert en smärre chock när han vaknar på morgonen bredvid en tjej som såg läcker ut på kvällen med all sin makeup – och på morgonen ser hon herrans ut och är inte att känna igen…. Att träffa dig var faktiskt så totalt oväntat för du är både snygg, smart, rolig och naturlig, ditt långa, vackra blonda hår är äkta, du har inga tatueringar eller piercingar, tycker om friluftsliv och har härlig sinne för humor. För inte att tala om hur het och underbart sexig du är i sängen….”
”Tackar!” Och sen skrattar jag högt: ”Jo, jag är kanske en utrotningshotad art…”
Efter en stund packar vi ihop och åker tillbaka till Dunalastair. Werner kör in 4-hjulingen i garaget och jag går ner till sjön för att njuta av den enastående utsikten över det spegelblanka vattnet. Vilken helt underbar utflykt. Och dagen är inte slut än…..
Mrs. Muir och Anna har dukat till middag i lilla matsalen. Och idag blir det:
Scotch broth: det är en köttsoppa med nötkött, korn, linser, rotfrukter och kryddor.
Stovies: är en rustik rätt som består av stekt kött, lök och potatis. Det är enkelt men otroligt smakrikt.
Och till efterrätt är det Clootie dumplings: en traditionell skotsk efterrätt gjord av torkad frukt, kryddor och havregryn. Den kokas i en tygduk (därav namnet “clootie”) och serveras med vaniljsås eller grädde.
”Vad tycks?” frågar Werner.
”Jättegott, mrs. Muir är som du sa väldigt bra på att laga mat.”
Efter att vi ätit klart och pratat långt in på kvällen är det nu dags att gå och lägga oss. Jag går in på badrummet för att byta om för natten. Ett par stringtrosor och en lös, kort croptop i lätt, halvgenomskinlig material. Borstar tänderna och skall just till att tvätta ansiktet. Mitt hår har jag satt upp i en hög hästsvans för att det inte skall landa ner i tvättstället.
Werner kommer in och jag fortsätter med det jag håller på med. Medan jag böjer mig över tvättstället känner jag Werners händer på mina höfter.
Jag fortsätter att tvätta mig och han kramar mig om midjan och gnider sitt underliv mot min rumpa. Jag ställer mig upp och tittar in i den stora spegeln framför mig. Min blick möter hans mörka ögon. Jag brukar alltid fläta håret innan jag ska sova, så jag höjer armarna över huvudet och börjar sätta upp en fransk fläta. Han tittar i spegeln och får syn på mina bröst då croptoppen är väldigt kort syns undersidan av brösten tydligt – och jag kan se hans luriga leende.
Hans högra hand smeker min mage och revben. Med fingertopparna kör han upp handen över mina brösts mjuka kurvor och han tittar intensivt på dom hur de rör sig varje gång jag rör mina armar. Jag försöker skynda mig att avsluta flätningen, men mitt hår är väldigt långt.
Hans blick är fokuserad på mina bröst och han kupar dem lätt, utan att riktigt röra vid dem. Det är först när jag sänker armarna som dom landar i hans händer. Han trycker sig mot min rumpa, jag känner hans hårda stånd och biter mig i läppen. Min kropp har också börjat vakna, mina bröstvårtor styvnar och det börjar rinna till mellan mina ben. Hans blick fångar min i spegeln och jag kan se åtrå i hans ögon. Jag är nästan klar med flätningen. Hans händer kupar mina bröst och jag suckar njutningsfullt när hans tummar och pekfingrar hittar mina styva bröstvårtor.
”Skynda dig för jag vil ha dig. NU!” Hans röst är djup och lite aggressiv när han viskar orden mot min hals.
”En sekund bara,” flämtar jag när han klämmer mina känsliga bröstvårtor med fingrarna. ”Jag skall bara fästa hårsnoden!”
Han greppar åter mina bröst och klämmer till bröstvårtorna så det gör rejält ont.
”Werner, snälla!!!!” Jag släpper mitt hår och försöker bända bort hans händer. Han tar tag i min nacke och lägger sin vikt ovanpå mig och böjer mig över tvättstället. Jag måste stödja mig med händerna för att inte ramla.
Hans högra hand smeker min rumpa och smiskar den lätt innan han fortsätter ner till mitt högra knä. Lyfter upp mitt ben och placerar knäet på bänkskivan.
”Svanka!”
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.