Tre män i arbetsoverall kommer fram till oss och Werner pratar med de på samma främmande språk som han talade till chauffören på. Och nu trillar polletten ner – det är gäliska såklart, därför kunde jag inte placera det. Fascinerad ser jag mig omkring.
Allt jag vet om Isle of Mull är att den är den näst största ön utanför Skottlands västkust och att öns högsta punkt är Ben More, 966 meter över havet. Huvudorten heter Tobermory och är känd för sina två destillerier: Ledaig som producerar single malt Schotch whisky och Tioran som producerar Whitetail Gin. Fast det som Isle of Mull är mest känd för är Highland Games som äger rum varje år i juli.
Medan Werner ger männen sista instruktioner svänger det upp en svart LandRover.
”Kom Hailey, vår skjuts har kommit,” säger Werner.
Solen håller på att gå ner och bilen kör långsamt på en knappt synlig traktorväg. Så småningom lämnar bilen den smala stigen och svänger ut på en bred tvåfilig asfaltväg. Och jag kan inte låta bli att fnissa:
”Högerstyrda bilar och att köra på fel sida av vägen ger mig fullständigt hjärtklappning och frossa. Varje gång jag besöker ett Commonwealth land överlåter jag körningen till proffsen. Taxi alltså.”
Efter ca 20 minuters bilresa får jag syn på ett medeltida slott vid en sjö, solnedgången omger den i ett magisk ljus – det ser ut som något från en saga.
”Dunaraith Castle eller Dunalastair som den också kallas. Klanledaren MacAra drömde om att bygga en borg som skulle stå emot tidens tand. Med hjälp av de bästa stenhuggarna från hela Skottland skapade han en fästning som var lika imponerande som den var ointaglig. Och han har verkligen lyckats,” säger Werner. Och han fortsätter:
”Och som alla slott och herrgårdar har också Dunalastair ett spöke. Det sägs att om nätterna, när våldsamma stormar sveper över ön, ses Aodhs ande vandra genom Dunaraiths korridorer, viskande om en skatt som är gömd djupt under slottets murar.”
”Har någon försökt att hitta skatten?” frågar jag nyfiket. ”Det skulle isåfall vara jätteroligt att leta!”
Och Werner skrattar:
”Är det författaren som som frågar? Nej, ingen har letat efter skatten, personligen tror jag inte att den finns.”
”Mmm… det skulle vara spännande med en skattjakt. Fast vid närmare eftertanke så är det nog en helt annan sorts skatt jag kan tänka mig leta efter,” fnissar jag okynnigt.
”Jasså, det skulle du? Ja – men jag kan också tänka mig leta” svarar Werner med ett snett leende. ”Fast jag vet precis var jag skulle hitta den.”
”Alltså: vilket helt otroligt vackert syn, det slottet ser ut som något från en sagobok. Vet du vem som bor där?”
”Vi. Dunaraith är mitt barndomshem och jag kommer hit så ofta jag kan. Älskar lugnet, friheten och den magnifika, orörda naturen. Familjen har ägt Dunalastair sen någon gång på 1785 talet då Angus MacAra förlorade slottet och godset till min farfarsfarfarsfarfars far i ett parti poker. Så, nu är vi nästan framme. Och det skall bli spännande vad mrs. Muir har lagat för något gott till oss. Är hungrig som en varg.”
”Vem är mrs. Muir?”
”Min hushållerska. Hon är makalöst duktig på att laga mat. Hennes man Carson Muir är anställd som förvaltare och han ansvarar för underhåll av slottet och den dagliga driften av godset.”
Bilen svänger från asfaltvägen, kör uppför den långa stenalléen och stannar framför slottsporten. Två kvinnor och en man kommer fram och hälsar.
”Välkommen hem sir.”
”Underbart att vara hemma igen,” skrattar Werner. ”Idag har jag med mig en extra middagsgäst och vi är rejält hungriga. Hailey – det här är min förvaltare Carson Muir, mrs. Muir min hushållerska och Anna, vår nyanställda hembiträde.”
Det är dukat till middag i lilla matsalen. Jag har alltid varit sugen på att smaka skotska specialiteter och nu har jag chansen. På menyn står först Cullen Skink, det är en krämig soppa gjord på rökt torsk, potatis, lök och grädde.
Sen huvudrätten: Haggis, denna maträtt har en självskriven plats i det skotska köket och är även en del av Skottlands kulturella arv. Den har en fyllig, kryddig och jordig smak och serveras med potatismos.
”Vad tycks?” frågar Werner.
”Verkligen jättegott, precis som jag har förväntat mig att riktig skotsk mat skulle smaka.”
”Du kommer säkert att tycka minst lika mycket om efterrätten, det är Cranachan, en dessert gjord med grädde, havregryn, honung, hallon och whisky.”
”Mmmm…. det hörs ju som rena afrodisiakum. Det kanske inte är så dumt innan man ger sig ut på skattjakt,” fnissar jag okynnigt. ”Och apropå skattjakt – jag har alltid hört att på såna gamla slott och herresäten skall det finnas lönnrum, tunnlar och hemliga gånger. Finns det också något liknande på Dunalastair?”
”Jo, det gör det faktiskt. På Angus MacAras tid fanns det fängelsehålor djupt nere under slottet. När min farfarsfarfarsfarfars far tog över slottet gjorde han om dessa till några lite speciella utrymmen som sen har gått i arv i generationer. När jag blev slottsherre har jag ändrat lite på det och inrett de på ett – låt oss säga: speciellt sätt.”
”Och vad innebär det här avtalet?”
”Det innebär att du inte kan eller får berätta nåt om oss, om vad du har sett eller vad du har upplevt. Inte någonsin för nån.”
”OK, du känner mig inte och vet ju egentligen inget om mig – men jag skulle aldrig varken diskutera eller berätta för någon. Hämta gärna dina papper, jag skriver på om det betyder så mycket för dig och för dina advokater.”
”Är du helt säker?” frågar Werner.
”Absolut. Helt säker.”
Werner går ut och kommer tillbaka med ett dokument.
Sekretess avtal mellan Hailey Adams, Drolginia, Norge och Werner di Treyvi, Dunaraith Castle, Isle of Mull, Skottland.
Hailey Adams och Werner di Treyvi önskar bevara känslig affärsinformation. För att skydda denna information och säkerställa dess konfidentialitet ingår de detta sekretess avtal.
Konfidentiell information: Affärsinformation som inte är allmänt känd och som parterna delar med varandra. Parter: Hailey Adams och Werner di Treyvi.
3. Åtaganden 3.1 Skyldigheter: parterna åtar sig att inte sprida, avslöja eller använda konfidentiell information för något annat ändamål än det som avtalats här. 3.2 Undantag: Denna skyldighet gäller inte för information som:
– Krävs enligt lag eller domstolsbeslut.
4. Varaktighet Detta avtal gäller från och med undertecknandet och fortsätter tills parterna skriftligen avslutar det.
”Ja, det här är inga konstigheter. Som författare är jag ju van vid olika sekretess avtal. Till exempel vid research.”
Werner tittar på mig med ett outgrundligt uttryck, reser upp sig från stolen och sträcker fram handen.
”Kom.”
Han leder mig genom matsalen ut i korridoren, till höger om dubbeldörrarna som vi kom igenom och in i biblioteket där bokhyllor fyllda med böcker i vackra läderinbindningar går från golv till tak.
”WOW, så många böcker.” Jag suckar helt hänförd, denna otroliga samlingen måste ha tagit många generationer att få ihop, tänker jag i mitt stilla. Här finns verkligen allt – historia, självbiografier, reseskildringar, natur, skönlitteratur….. och mycket av det är helt säkert förstaupplagor….. Jösses.
”Fascinerande, eller hur,” säger Werner. ”Men det bästa finns här,” säger han och visar mig en rad med vackert inbundna historieböcker. Sen sträcker han ut handen som för att plocka ut den första boken i raden. Då hörs det ett klickande ljud, en del av bokhyllan glider åt sidan och öppnar en hemlig ingång till en spiraltrappa.
Det doftar läder, möbelpolish och jasmin. Och både synen och doften gör mig fullständigt yr. Väggarna och taket är blå, inredningen går i svart och silver. Närmast dörren står det ett justerbart Andreaskors och en hög, vackert snidat stol som påminner om en tron.
Jag tittar mig omkring och ser en välkänd rad med läderbojor, floggers, piskor, länkar, kedjor med schacklar, vikter, latex- och läderhuvor – och en hel del annat som jag inte ens vet namnet på som hänger snyggt och prydligt på väggen. Vid sidan av Andreaskorset står det en vacker behållare med långpiskor och rottingar i flera längder och tjocklekar.
Jag vänder mig mot Werner som står där avvaktande med armarna i kors och iakttar mig med ett intensivt blick.
”Hur är det, känner du dig obekväm och vill helst gå härifrån?” frågar han.
”Så du har…..?”
”Ja.”
”Hur länge?”
”Lite över 3 år. Han är borta nu.”
”Vad hände?”
”En tragisk flygolycka.”
”Åh, det förklarar en hel del. Och du har inte sen dess…..?”
– Nu är du helt och hållet min och det är mina regler som gäller. Förstått? Vilka är dina stoppord?
– Gul och Röd.
– Mycket bra, säger Werner.
Han leder mig bort till väggen och plockar ner 2 sätt med mjuka, vadderade läderbojor.
Ett par landar på mina handledd och det nästa par fäster han på vristerna.
”Jag sätter på dig en ögonbindel, när synen försvinner kommer dina övriga sinnen att skärpas och förstärker upplevelsen”.
Han tar min hand och leder mig fram till Andreaskorset. Jag känner att han står bakom mig och jag lutar mig mot honom med ett stön.
”Du tänder mig” säger han och kniper hårt i mina bröstvårtor. Fäster både mina bojade armar och ben fast i korset och hakar fast halsbandet i en kedja. Nu sitter jag fast och hör hur han rör sig bakom mig.
Utan förvarning snärtar det till över min rumpa och höft när floggern landar. Den viner gång på gång och smärtan fortplantar sig genom hela min kropp. Det bränns och svider om vartannat. Jag slutar räkna efter 20 rapp och jag skriker.
En kort paus och den värsta smärtan försvinner när han lägger sina stora händer på min rumpa och för armarna runt min midja. Han kysser min nacke samtidigt som hans hand vandrar in i mina veck. Han pullar mig och jag stönar dovt medan han håller om mig. Han för sin blöta hand över mina bröst och kysser min nacke en gång till innan han backar. Jag hör något som skramlar och känner hur han för en flogger längst min arm. Jag känner dock något kallt och av metall. Jag vrider på huvudet, det är en liten glipa i ögonbindeln och jag ser kulor i metall om tre på varje läderrem. Remmarna är långa och många.
Paniken växer i mig och jag försöker röra mig.
”Shhh, du har dina stoppord” säger han och backar från mig. Första rappet landar över mina lår, rumpa och rygg och jag skriker högt. Nästa rapp lägger sig på samma ställe och jag rycker hårt i mina armar och i halsbandet. När tredje rappet kommer utstöter jag bara ett dovt stön. Jag tappar helt greppen om tiden. Det värker i nacken, axlar och ben av ställningen men jag bryr mig inte. Han pratar ömson hårt, ömsom ömt. Jag kan höra att han njuter och är nöjd.
Och så tränger han in i mig i en enda stöt och knullar mig hårt med ett fast grepp om min midja. Jag sluter tätt om hans kuk och kniper åt så hårt att han åker ut. Han smäller till mig hårt på skinkan och jag skriker högt.
”Lek inte med mig” väser han sammanbitet och tränger in i mig igen. Han knullar mig om möjligt ännu hårdare och jag kan inte komma undan. Jag tappar greppet om tiden. Han fyller mig – och äntligen låter han mig komma. Jag hänger matt i bojorna och hans varma sperma rinner ner för insidan på mina lår.
Han kopplar loss mig och lägger mig på mage på en bred bänk och tar av ögonbindeln. Jag känner hur han häller ut olja och börjar försiktigt arbeta in den i min hud. Han tar i mer där jag inte har märken och är mer försiktig där han märkt mig. Jag börjar slappna av och komma tillbaka från subspace. Han känner på något vis förändringen i min kropp och sätter sig på huk vid mitt ansikte. Jag blickar in i hans ögon och han smeker mig ömt över kinden och följer mina läppar med sitt finger.
Nu kör han långsamt två fingrar upp i mig. Det är så skönt att jag håller på att explodera och kippar efter andan. Han drar tummen uppför min släta lilla nubb, vilket får mig igen att flämta och stöna. Jag kan bara inte kontrollera det! Han slutar omedelbart och jag tystnar. Sedan fortsätter han och håller ett vakande öga på mig. När han är nöjd sänker han ansiktet och jag känner hans tunga. Han slickar mig med långa, fasta tag och suger sedan in hela min klitoris i munnen.
Jag får bita ihop allt jag kan för att inte skrika av njutning. Han håller på ett bra tag, långa busiga drag med tungan och tre fingrar in och ut ur mig. Och plötsligt känner jag hans fingrar mot mitt bakre hål. Jag stönar tyst, vilket får honom att trycka in ett finger. Jag ger efter lite och biter ihop. Med ett finger i det bakre hålet fortsätter han att slicka min lilla knopp. Jag kommer närmare och närmare en orgasm och försöker med all kraft att inte låta. Ändå undslipper mig några högljuda stön och han slutar genast och rättar sig upp. Då vill jag bara skrika högt!
Han knäböjer bredvid mitt ansikte, lyfter min haka med ena handen, särar mina läppar och trycker sin kuk så djupt ner i min hals som jag klarar av att ta honom.
”Om du inte kan hålla tyst får vi göra något åt det. Nu skall vi se hur gärna missekatten vill suga! Jag lovade ju att rätta till det, eller hur” säger han med ett snett flin.
Han smakar salt och även om jag njuter av känslan av hans stora, grova kuk i munnen, vill jag mer än något annat känna honom inuti mig. Tänja mig med sin kuk djupt inne i mitt inre, så som han gjorde igår natt. Han munknullar mig länge och djupt – men i samma sekund som jag uppfattar smaken av hans presperm drar han sig ut.
”Kommer du ihåg jag lovade att jag också skall knulla dig i din trånga, fina rumpa? Ja, nu är vi kommit dithän”.
Hans fingrar hittar mitt bakre hål. Jag stelnar till och får nästan panik, han är stor – men framför allt grov och det är fira och en halv evigheter sen jag senast hade analsex!
Men samtidigt är jag så till den milda grad kåt och fullständigt borta i lustens dimmor. Hans stora kuk pressar mot min stjärtöppning och jag kan inte låta bli att stöna, det gör ont, men när han samtidigt smeker klitoris med erfarna fingrar slappnar jag av och han glider en bit längre in samtidigt som hans fingrar fortsätter att massera klitoris just precis där det är skönast. När han är nästan helt inne börjar han långsamt pumpa ut och in. Jag hör hans ansträngda andning. Han slutar inte smeka klitorisen – och jag upptäcker att jag verkligen njuter av det här!
Och så kommer jag i en explosion. En enorm orgasmvåg får mig att krampa våldsamt, hans kuk börjar pulsera och han vrålar högt när han sprutar sin heta sats djupt in i min rumpa.
Jag registrerar knappt att han lossnar min uppbindning och lyfter mig upp från bänken. Smeker min rygg och kysser mig i håret. Sen bär han mig i duschen och håller om mig medan vattnet strillar över oss.
Och sen tar han mig igen i duschen, hårt och kort där jag stödjer mig med armarna mot väggen. Jag är helt slut och absolut helt säker på att jag inte kan klara av mer – men han får mig att komma igen när han riktar duschmunstycket mot klitoris medan han knullar mig hårt och bestämt bakifrån.
”Egentligen borde du sova i ditt eget rum. Men du får du bestämma om du vill det eller om du vill sova tillsammans med mig.”
”Jag stannar” svarar jag. Han ler och kysser mig, sveper in mig i en mjuk filt. Tar på sina jeans, lyfter upp mig som att jag inte väger något och jag blundar. När jag öppnar ögonen ligger jag i en enorm himmelsäng. Han lägger sig bredvid mig och håller om mig. Jag har inget behov av att prata, tystnaden och hans armar om mig är mer än tillräckligt.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.