Det här är en fortsättning på novellen Klostret. Den bör du läsa först. Annars blir nog den här novellen svårbegriplig. Här är en länk till Klostret.

Kapitel 3

Det blev en svår tid för Johan efter att Christine hade lämnat honom. Dagarna på universitetet i Toulouse segade sej fram, och han blev mer och mer deprimerad. På nätterna drömde han om Christine; hur dom hade hjälpt till tillsammans på klostret, hur dom hade suttit i gästrummet och pratat om vardagliga saker och om livet, hur dom hade kramats och kyssts, och hur dom hade legat med varandra. Nu var allt detta förbi. För alltid.

Men en kväll när det hade gått vid pass två månader knackade det försiktigt på dörren. Och där stod Christine i sin nunnedräkt.

”Åh Christine, är det du! Kära älskade Christine! Kom in!

Johan drog igen dörren efter henne, och sen föll dom i varandras armar. Johan grät. Och det gjorde Christine också.

När dom hade hämtat sej lite undrade Johan hur det kom sej att hon hade kommit tillbaka. Och då berättade hon att hon var gravid.

”Åh kära, är det sant? sa Johan, och gav henne en ny hård kram. Och så kom han plötsligt i håg att han inte hade använt kondom den sista gången dom låg med varann. Dom hade varit så upprörda över att behöva skiljas att ingen av dom hade tänkt på det.

Dom satte sej på sängen och började prata.

Christine berättade att det förekom någon sällsynt gång att nunnor blev med barn. Det som hände då var att nunnan fick föda i hemlighet i klostret. Sen efter en tid adopterades barnet bort.

Hon satte händerna för ansiktet och snyftade. ”Åh Johan, vad ska jag göra?”

Johan höll om henne och kysste henne på kinden.

”Men kära Christine, du får absolut inte lämna bort barnet. Eller ta bort det. Vårt barn!”

”Men hur ska jag göra?.

”Du får lämna klostret och komma till mej i stället. Och så gifter vi oss. Vill du det?”

”Åh Johan! Men vad ska jag leva på utanför klostret? För dina små studiemedel räcker ju inte för oss båda.”

Och så började dom planera för framtiden. Johan undrade om Christine hade funderat på något yrke som hon skulle gilla. Och då berättade hon att hon hade funderat på att bli sjuksköterska innan hon hade fastnat för klosterlivet. Och när kvällen började övergå till natt hade dom bestämt att Christine skulle söka in på en utbildning för sjuksköterskor i Toulouse. Och att hon skulle söka studiemedel.

Nu var klockan så mycket att sista bussen till klostret hade gått. Så Christine fick övernatta hos Johan. Dom klädde av sej, och duschade varann, och Christine fick låna Johans tandborste.

Sen kröp dom ned under täcket tillsammans. Och när Johan kände Christines varma nakna kropp mot sin, fick han ett kraftigt stånd. Och det kände Christine. Hon lyfte sitt ena ben över hans höft och tog tag i hans penis. Och så gnuggade hon den långsamt mellan blygdläpparna och mot klitorisen.

Efter ett tags gnuggande kände Johan att hans penis blev våt av Christines fukt. Han tog tag i penisen och satte den i slidöppningen, och så gled han in i henne lite i taget. Och när han var helt inne i henne rörde dom sej sakta och rytmiskt mot varann. Och plötsligt sa Christine ”Ooh!” Och så kom hon. Och då gjorde Johan det också.

Sen låg dom sked med Johans ena hand på Christines ena bröst. Och efter ett tag sov dom djupt.

Kapitel 4

Christine hade utträtt ur Carmeliterorden och kommit in på sjuksköterskeutbildningen. Kort därefter gifte Christine och Johan sej. Vigseln gick av stapeln i en liten landsortskyrka i byn där hennes föräldrar bodde. Och Johans föräldrar hade åkt dit från Uppsalagården.

Före vigseln stod alla gästerna utanför kyrkan och pratade. Christines pappa tog Johan lite avsides och sa,

”Det var bra att du gjorde Christine med barn, min pojk. Så att hon lämnade den där Carmeliterorden. Vi förstod aldrig riktigt vad hon skulle där och göra. Och frugan och jag är hellyckliga över att få ett barnbarn.”

Efter vigseln, när brudparet sakta skred ut ur kyrkan, upptäckte dom en nunna som satt undanskymd på bakersta bänkraden. Det var moder Jeanne. Och när alla gästerna hade framfört sina lyckönskningar kom moder Jeanne fram till brudparet.

”Kära Christine och Johan, jag hoppas ni inte tar illa vid att jag är här,”

”Nej, absolut inte, kära moder Jeanne,” svarade Christine. Så glad jag blev att ni också ville komma!”

Så önskade abbedissan brudparet lycka till med deras nya liv. Och Christine och Johan fick varsin stor kram.

Kapitel 5

Det hade gått tre år. Christine och Johan hade nu en dotter som hette Claire. Den första tiden bodde Christine officiellt i ett rum på sjukhusets elevhem för sjuksköterskeelever. Men i verkligheten bodde dom i Johans studentrum. Efter ett tag lyckades dom få en billig etta med hjälp av kommunens socialkontor. Så när Claire kom, bodde dom ihop på riktigt.

Den här lördagen hade dom åkt till klostret med Claire. Nunnorna blev stormförtjusta när dom fick se henne. Och snart lekte alla med henne. Och lilla Claire var jätteförtjust över all uppmärksamheten.

Efter ett tag frågade Johan syster Beatrice om hur den lilla traktorn mådde nu för tiden.

”Oh, inte så bra tyvärr,” svarade syster Beatrice. ” Motorn går bra. Och jag har bytt olja varje år, så som ni lärde mej, monsieur Svensson. Men nu har kopplingen till plogen spruckit.

Christine tittade på Johan. ”Tror du att du kan svetsa ihop kopplingen, Johan?”

”Vi får väl titta på den först,” svarade Johan.

Väl ute i köksträdgården sa Christine, ”Nu går vi till redskapsskjulet först.”

”Men varför det?” undrade Johan.

”Vänta får du se,” sa Christine.

I redskapsskjulet stod det spadar, krattor, skyffeljärn och en massa annat. Och på en arbetsbänk låg det tomma blomkrukor, handspadar och sekatörer. Och det luktade jord därinne.

Christine föste undan några av redskapen på bänken. Sen letade hon rätt på ett knäskydd av skumplast som hon lade på den lediga bänkytan. Och så  . . . . .  lyfte hon av sej klänningen, drog av sej trosorna, satte upp rumpan på knäskyddet och särade på benen.

”Kom nu, din nunnecharmör, och sätt på en fallen nunna!”

Johan fattade genast galoppen. Han drog ner byxorna och kalsingarna, och presenterade en stålhård penis för den förväntansfulla före detta nunnan. Och så ställde han sej mellan hennes särade ben, tog ett fast grepp om hennes lår, och planterade penisen i hennes vagina. Hon greppade den och satte den mot slidöppningen, och så tog hon tag i hans rumpa och tryckte honom in i sej.

Och så älskade dom intensivt. Och när dom kom knarrade bänken rätt ordentligt.

”Vad skön du är, älskade Johan,” mumlade Christine efteråt. ”Som alltid.”

”Du också!” svarade Johan. ”Jag hade aldrig kunnat föreställa mej att nunnor kunde vara så sköna!”